Ny klädförvaring

När vi flyttade in i somras låg fokus på att rodda i ordning barnens klädförvaring. Som jag tidigare skrivit här blev det klädstång för hela slanten (minus att de var gratis då de "kom med huset") och det med stor framgång. Jag konstaterade nöjt att det enda en mänscha behöver är en liten byrå för underkläder och random stuff av typen träningskläder, pyjamas, lounge wear (ett finare ord för det förhatliga "myskläder") och en klädstång. Men som du vet får bagarens barn inga bullar och det såg ut som helvete avseende min och min mans klädförvaring. Men se då bara:



Primär förvaring var ett stort skåp i hallen. Det gick väl någorlunda under sommaren. Men när kylan började krypa på (det är oisolerat i hallen) började vi hänga fler och fler plagg i vårt rum. Exempelvis på kakelugnen. Och nog för att det var lite studentikost charmigt ett tag började vi båda tröttna på det. Läget blev akut när min man dessutom blev med jobb och var tvungen att klä sig som en riktig människa, inte bara slasa runt i samma jeans och reklam-tischa varje dag. Vi behövde en rejäl klädförvaring och det pronto! Så jag gjorde det man som god samhällsmedborgare ska göra för att inte lägga krokben för tillväxten, jag googlade på shoppingsajter och hittade exempelvis denna:

Jag gjorde även en googling på ovan leverantörs resultat föregående år och kom fram till att de troligtvis inte behöver mina korvören för att nå sin forecast för Q4.

Så jag kunde med gott samvete ta mig an uppgiften FWW (Frugal Weirdo Way):

Jutesnöre 39,90:-, Krokar 80 mm, 32,90:-, Clas Ohlson.

Rundstav, typ Byggmax, 150 :-.

Två hål i taket, scoutöglor på snöret och tillsågad rundstav. Skorna Ställde Jag Direkt På Golvet!

Frilagd kakelugn. Krokarna nu enbart för väskor. Fleecepläd på fåtöljen för
att inte frysa när man sitter i den och tar på sig strumpor på morgonen.

Byrå från lokal loppis, 475:-
Det hela gick på 697,8:- och hade blivit billigare om jag fattat att Clas O har studentrabatt. Jag hade också kunnat få en byrå för en tredjedel av det priset, men den här hade den patinerade charm som verkligen lyfte fram mina consumer sucker-troféer i form av Hermès-ask och kruka från Svenskt Tenn. Två lådor var - rymde allt löst och lite till. Och jag sparade knappt sex tusen riksdaler, vilket - om  man räknar på en svensk snittnettolön à 160kr/h = en svennebanan-vecka på jobbet.

Är du nöjd med din klädförvaring?

Mvh/
FruEfficientBadass

Frugally White

Jag har alltid älskat vitt och särskilt älskar jag vitt i sovrummet och på sängkläderna. Nedan en bild på vårt nuvarande sovrum och som du ser har jag gärna färg och mönster runt om, men själva sängkläderna måste vara i vitt. Det behöver inte vara samma vita nyans. Nedan blandas kritvitt Hemtexlinne med gammelgulnat gårdslinne på företrädesvis örngott och en nästan gräddvit fleecepläd från IKEA. Jag tycker inte att det gör något utan anser att en fullständigt kritvit säng visserligen kan kännas fräsch, men inte lika inbjudande och avslappnad. Men det är nog bara jag som går och tänker sådana saker.


Any Huew, jag kom åter att tänka på min vurm för vita sängar när min dotter gjorde mig uppmärksam på en bok som stod i bokhyllan. Det var min "stilbok" i vilken jag genom åren klippt ut favoritbilder ur inredningsmagasin och inredningsböcker. Det var rätt kul att bläddra igenom den för det visar sig att jag, oavsett om vi talar sent 90-tal eller tidigt 2010-tal, gillar samma saker. Jag har så att säga en urstil. Om man nu kan kalla nedan en stil, skåda vit-paraden av sängar:






Crisp and fresh. Hotellrum. Mentalsjukhus. Okej att man, i det fall man hör hemma på den senare skulle kunna hävda att det är "trist" med konformt vitt. Jamen det står dig fritt lille vän att tumla runt på Hemtex och köpa på dig realiserade påslakanset i skojiga mönster i just denna säsongs färger. Få se hur länge du tycker att de är roliga.* Få se hur kul det är att försöka matcha rätt där i tvättstugan när familjens samlade lakanstvätt ska sorteras. För hemma hos mig tar denna sortering noll minuter och tio sekunder eftersom vi företrädesvis har vita lakan och örngott och där alla funkar till allas sängar.** Dessutom behöver vi minimalt med ombyteslakan eftersom vi sällan tvättar alla fem sänglinnen samtidigt (går inte ens i vår maskin) och därför har vi alltid ett par vita uppsättningar redo i linneskåpet. Behövs inte mer för att det ska gå runt.

Det som adderar en extra touch av FUN är att man också kan fynda ett linneövergott eller två på loppis. The bliss att lägga sitt huvud mot ett sådant kärleksfullt monogrammerat objekt på kvällen. Att blanda upp sin nyproducerade bomullstextil med sådana detaljer skapar en eklektisk och behaglig helhetskänsla i sovrummet. Och du behöver aldrig mer fundera på att skaffa nytt såvida inte ett vitt lakan bokstavligen slitits sönder och ärligt talat - hur ofta nöter vi sönder lakan? Efter tio år? Frugal stylish convenience winwinwin.

Vad har du för färg på lakanen? Och framför allt, hur många ombyten har du?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Looking at you mother.
** Förutom underlakanen i resårmodell, där har vi enkel- respektive dubbelsängsmått. Och om du inte redan gått över till resårlakan - bara gör't. Världens bästa tidsbesparare på morgonen plus att du slipper får rynkigt skinn när du sover på grund av hafsig bäddning.

FIRE är död, länge leve FIRE

Som ett led i mina journalistiska studier har jag fått tillgång till verktyget Retriever, en sorts artikeldatabas där man kan hitta artiklar och artikelstatistik baserat på sökord. Jag roade mig med att söka på FIRE och var inledningsvis nöjd över att det skrivits hela 15 artiklar YTD, att jämföra med bara 10 under helåret 2018.


Men sen lade jag in sökorden "Mall of Scandinavia" och såg att 871 artiklar skrivits på temat bara i år. Jag vill inte ens nämna hur många som skrevs året innan. Antalet artiklar på temat FIRE står sig alltså mot antalet artiklar som anhandlar någon aspekt av Mall of Scandinavia så som talet 1,7 ställer sig mot 100. Så JÄVLA deprimeriande. Jag var så deppig att jag var tvungen att sms:a denna uppgift till IGMR, eftersom vi ibland får för oss att FIRE börjar ta fart i Sverige. Jo, det kanske tar fart såtillvida att det idag över huvudtaget uppmärksammas på några obskyra hörn på the Interwebz alternativt i några artiklar på temat, skrivna i samma kuriosasegment som "Hemma hos familjen Göranzon äter man bara insekter". 

FIRE verkar dömt till att vara och förbli en perifer nördrörelse som bara en liten grupp människor bryr sig om. Dess anhängare är dessutom usla ambassadörer eftersom man ofta smyger med sin läggning. Jag menar, jag var själv nekrofil ett tag och då använde jag såväl mitt riktiga för- som efternamn i vidhängande fora. Vissa vill heller inte dela med sig av det magiska tricket, kanske i rädsla av att indexfonden ska sluta utdela (för som du vet får du utdelning också i en indexfond även om den inte presenteras för dig på Bollibompa-vis) om alla slutar jobba och går hemma och slår dank. Jag personligen tror ju inte att det finns så enkla orsakssamband. Därtill är jag anhängare av hela FIRE-spektrat, ink. soft/semi-FI, så oavsett speed of disruption har jag svårt att se någon ko på isen. 

MEN, det jag ville ha sagt är: Jag är lite trött på att tro och hoppas på att FIRE ska växa sig stort. Jag trodde faktiskt i slutet av förra året, att det skulle ta hus i helvete när dokumentären var på g. Men sen var den plötsligt inte på g längre och nu visas den i form av medlemsvisningar i småstäder i USA, starkt drivet av kollektivet och de lokala ChooseFI-grupperna. Men det gnager i mig...

HUR KAN NÅGOT SOM ÄR SÅ FANTASTISKT ATTRAHERA SÅ FÅ ANHÄNGARE?

Och om du ännu inte förstått hur fantastiskt det är med FIRE alternativt har någon form av invändning, måste jag dessvärre skicka dig till rektorn. För, som han säger: This is ALL WINNING and there are NO DOWNSIDES.
"Sure, there are a few tricks behind the curtain – I’m going to make you occasionally tackle some moderately difficult stuff instead of the lazy, easy things you are accustomed to doing. But this too is a win, because a lazy life is a sad, depressed, unsatisfying life. We are going to lift you up OUT of that bullshit. So from now, you can assume that any objections can be solved. Zero complaints allowed."
Men för att återgå till verkligheten: Svenne banan fortsätter att bygga uterum och åka på dussincharter, ständigt suktande efter den där überhärliga tjänsten som ska få jobbet att kännas som en kick, förutsatt att hen inte redan tillhör den halvan av befolkningen som finner mening i sina jobb. Och det kanske är good enough? Jag kanske ska sluta stånga pannan blodig mot väggen och tro att det kommer att ske en sorts revolution där människor i vår del av världen inser att de faktiskt har tillräckligt och att största fokus nu inte borde ligga på att tillskanska sig mer materiellt välstånd utan tid? Jag kanske bara ska nöja mig med att jag personligen gått vinnande ur det hela med ett liv där jag formligen kan gödsla med umgänge och natur samt att jag fått ett gäng nya vänner på kuppen (och då menar jag också er som läser och kommenterar)? Vad säger ni, ska vi nöja oss med att FIRE är och förblir en liten pytte-ytte-nördkultur för ett fåtal invigda eller ska vi fortsätta tro på global frälsning?

Mvh/
FruEfficientBadass

Listans gynnsamma effekt

Jag inser att det med stor sannolikhet inte är rensa/fixatid för dig nu så här mitt i jobbsäsongen. Men det är det för mig så här får du ett inlägg på temat. Jag gillar ju, som du kanske redan gissat, att-göra-listor. Inte bara medverkar de till att jag får saker gjorda, jag kan vältra mig i dem även efteråt och nöjsamt gotta mig i hur bra jag är. Se nedan sommarens lista (och försök inte ens läsa den min handstil är agent by nature):


Ibland känns det nämligen som att jag bara springer och springer utan att komma fram. Jag rensar och röjer och monterar ner gardiner och städar ur besticklådor och bokar tider och avbokar tider och framför allt så rensar jag saker. Men det händer ju ingenting för det kommer ju hela tiden upp nya saker på listan. Så känns det ibland. MEN! Då brukar det i regel räcka med att jag tar min lista, förhoppningsvis med streck dragna över varje line item, annars ser jag till att där finns streck, och så sätter jag mig på min byfåneplats på "bron" som man säger här uppe (betyder ungefär: farstukvist, fast med tak) med en kopp kokkaffe och begrundar mina verk. Och där och då känner jag att jag flyttat berg. Jag försöker också att visualisera allt mina aktiviteter och om jag har bilder på slutresultatet kollar jag på dem.

Jag har tidigare talat om den positiva verkan före/efter-bilder har på ditt mentala välbefinnande och därmed på din ekonomi (klockren parallell?). Detta knep spelar i samma liga. Du måste kontinuerligt förse din hjärna med dopaminduschar avseende förrättat verk så att du förblir nöjd och glad med din tillvaro. Att få saker ur händerna är en sådan sak som gör dig nöjd och glad, tro inget annat. Och nöjda och glada människor är marknadsförarens värsta mardröm.

Är du en listmänniska och ser du till att götta dig i dem när de är avklarade?

Mvh/
FruEfficientBadass

Läsarmail: "Mindre behov av terapi efter att jag slutade jobba"

Här kommer ett läsarmail och det jag gillar särskilt i denna mastiga tipshög är två punkter som jag kan känna igen mig så väl i, nämligen de två sistnämnda punkterna, saker som hen numera inte behöver göra i samma utsträckning på grund av avsaknad ekorrhjul. Jag själv har helt slutat med en mängd åtgärder som jag tidigare ansåg som helt essentiella för att kunna dra runt mitt liv, men som i och med jobbstop blev icke-frågor. Men nu handlade det inte om mig, let's dig in:

"Du bad om tips från oss i dagens bloggpost. Vet inte om det är tips, men detta är vad jag har gjort efter att jag hittade din blogg i mars:


- Insett att jag har allt (och lite till). Att jag verkligen har nått mitt ”enough”, eller ”det räcker nu”, för länge sen.
- Gått från att inte tycka jag visste mycket om investeringar till att ändå känna att, ”det här har jag koll på” och kunna ge råd till mina kompisar (köp billiga indexfonder!).
- Sagt upp min personliga bankman (ja, herregud, jag hade en sådan...) och fått min partner att göra samma sak.
- Flyttat min ISK från kuckelimuck bank till Avanza och valt ett urval indexfonder och Spiltan Sverige Investmentbolag, plus lite räntefonder eftersom jag inte längre är i ackumuleringsfasen
- Upptäckt att min kapitalförsäkring som kuckelimuckbanken rekommenderade att jag köpte i 2008 (innan ISK existerade) var mycket dyrare än en ISK och flyttat pengarna till ISK:en i stället.
- Sålt vår ”fritidsbostad” (lägenhet i annat land), vilket gör att jag nu är ekonomisk fri.
- Sålt alla dubbletter efter försäljningen av lägenheten (köksprylar, möbler etc) och konst vi inte längre vill ha.
- Börjat handla på Willys (det satt LÅNGT inne att välja Willys framför underbara Cajsa Warg...), och med det sparat 30-40 procent på mat.
- Insett att jag behöver 10-13.000 per månad och inte de 30.000 jag trodde jag behövde för att leva ett bra liv med hjälp av MrsFrugalwoods Super frugal month (och då har jag ändå råd med några resor, besök på några vinbarer eller restaurang per månad).
- Dragit ner på restaurangbesök (har inte kört hardcore, men går fortfarande ut max 1 gång per månad) och samtidigt insett att jag tycker det är roligare/trevligare att ta med en bra flaska vin, god ost och gott bröd och äta ute i naturen än att sitta på restaurang.
- Lyssnar på podden till the MadFIentist. Tycker han är alldeles underbar. Så lugn och härlig. (Choose FI är lite för mycket, lite för amerikansk, för mig).
- Hittat Tanja Hester och Our next life som verkligen talar till mig.
- Mer DIY, som t.ex att fixa spolknappen på toaletten i stället för att få en dyr rörmokare att göra det.
- Slutat jobba och börjat göra saker jag har drömt om sedan länge; skriva en bok och gå vinkurser.

Innan jag hittade dig hade jag redan påbörjat ett shoppingfritt 2019 (inga kläder och skor). Jag hade också precis läst nyutgåvan av Your money or your life - den var omvälvande! Den gjorde att jag:

- Upptäckte att jag hade en massa saker jag kunde sälja på vinden.
- Började ifrågasätta vad som verkligen gav mening och värde i mitt liv.
- Började räkna ut min månatliga investeringsinkomst och nu har en fin wall chart som visar att utgifterna har gått radikalt ner och nu är mindre än min investeringsinkomst (alltså FI!).
- Skaffat mig bibliotekskort och därmed dragit ner drastiskt på bokinköp (inte haft kort på bibblan sen jag var student).
- Slutat gå till hudterapeut. Ooh, mycket pengar sparat. Har rosacea och har gått ca fem gånger per år x 1.000/gång = 5.000 per år. Rosacean är dessutom mycket bättre efter att jag slutade jobba, så behovet finns liksom inte längre.
- Mindre behov av terapi efter att jag slutade jobba, kanske 1-2 g per år i stället för varannan månad. Sparat ca 6.000 per år.

Däremot går jag fortfarande till frisören (bara klipp, har kort, kort hår), till min kompis som är personlig tränare en gång i månaden, köper mina tre favorithudprodukter och relativt dyra naturviner (min hobby). Det är saker som jag verkligen uppskattar och har stor glädje av (det är därför jag gillar Vicki Robin och Tanja Hester - lägg pengar på det som ger värde för dig och skit i det andra).

Jag har också under två års tid rensat kläder och vikt allt enligt Marie Kondo (oh, jag älskar att vika, förutom strumporna, blä). Därmed kunde vi ge bort vår fula IKEA-garderob och ersätta med snygg, låg ”sideboard” i trä sovrummet och få plats till alla kläder som måste hänga i vår inbyggda garderob från 30-talet (okej, det kostade lite, men vi gav en extremt duktig möbelsnickare jobb och glädjer oss varje dag över förändringen)."

Klädförvaring före

Klädförvaring efter

Det var det! Tack snälla du för att du delade med dig. Fortsätt maila ni andra.

Mvh/
FruEfficientBadass

Jag går på begravning

För ett tag sedan var jag på begravning. Det var inget överdramatiskt event, utan min svägerskas svärmor som gått bort i helt legio ålder. Men det fick mig att tänka en smula på det här med tid, relationer och - håll i dig - FIRE. För ett antal år sedan, säkert femton vid det här laget, dog en äldre kvinna i min bekantskapskrets. Hon var min namne, d.v.s. den som mina föräldrar namngivit mig efter; en östermalmsdam som gifte sig med ett 30 år äldre original och flyttade norröver. Jag minns henne från alla mina åldrar. Barndomens jular, som barnvakt, hur hon gjorde uäk pölsa, hur hon satt och kelade med en killing på sin glasveranda, hur hon klöv ved på gårdsbacken mitt i smällkalla vintern, hur hon såg ut på mitt bröllop och hur hon doftade (ladugård och tvål från barnängen). En förebild helt enkelt.

Hon dog gammal någon gång efter millenieskiftet minns ej exakt när, men det jag minns är att jag inte var på hennes begravning. Hon var ju inte direkt nära familj utan mer en vän till mina morföräldrar och även om hon funnits där genom hela mitt liv, valde jag att inte gå. Jag skulle naturligtvis kunna formulera det som att jag inte kunde gå. Jag menar, jag bodde fyra timmar bort, hade småbarn och jobb och...framför allt jobb. Säkert något viktigt. Jag kan bara inte komma ihåg vad.

Jag skulle naturligtvis ha tagit ledigt, oavsett om vi haft en vanlig låtsasjobbardag eller en låtsaskonferensdag och tagit tåget raka vägen upp till hennes begravning. Inte för hennes skull, hon var ju död och kunde inte brytt sig mindre. Men för min skull, för ett ordentligt avslut. För avslut ges bara en gång och går inte att skaffa i efterhand.

Klipp till: Nutid. Min svägerskas svärmor gick bort i augusti. Jag har träffat henne kanske en handfull gånger men framför allt är jag väldigt fäst vid hennes son med fru som är min svägerska. När vi nu är lite mer lealösa i agendan var det en självklarhet att jag och min man åkte till begravningen. Det kändes bra på flera plan men det jag ville lyfta fram i detta inlägg är detta: Relationer har en betydligt mer framträdande plats i mitt/vårt liv idag när vi inte längre dunkar på 9-5. Det handlar inte om att vi blivit godare människor, ack nej. Det handlar om att vi har den enorma lyxen av att kunna förmå prioritera relationer, utan att behöva ens kasta ett öga på kalendern. "Vilka viktiga möten behöver jag avboka för att göra detta?" Inget bitch! Vi bara åker!

Detsamma skulle gälla om en vän hörde av sig i en prekär situation av något slag. Jag packar Mary Poppinsväskan och kommer. Förr hade jag nog inte ens försökt, med samhällets mer eller mindre medvetna förväntningar på att Först Och Främst prioritera Dagens Arbete. DÄREFTER - förutsatt att det inte påverkade min form inför nästkommande arbetspass - ställa mig till de privata intressenas förfogande. Bara en sådan sak som de tillåtna arbetsbortfallen i samband med nära anhörigs sjukdom/död. Fyller mig med vämjelse. Lyss:
"Det är inte alltid det är tillräckligt att vara hemma i några dagar. Om du känner att du måste vara hemma en tid har du förhoppningsvis semesterdagar eller kompledighet kvar som du kan ta ut. Ibland kan man må så dåligt att man blir sjukskriven en tid."

Uhuhuuu, vad göllit, jag får vara hemma några dagar det var verkligen gentilt. Men sen vill det till att jag sparat några av mina Dubaidagar så att jag kan tillåta mig själv att sörja klart. Har du någon gång hamnat i en liknande situation och då prioriterat jobbet på ett sätt som du i efterhand ångrat?

Mvh/
FruEfficientBadass

Mitt Äfventyr

Ni kanske undrar hur min resa gick hem från Malmö i söndags? Jo gott folk, det ska jag berätta:

Jag lämnade familjen IGMR redan en och en halv timme före tågets avgång för att riktigt vara säker på att komma i tid. Eftersom jag har såväl uselt lokalsinne som grandios personlighetsstörning irrade jag bort mig redan på väg till busstationen och fick ta en senare avgång. Men det var ju ingen fara, jag hade fortfarande en kvart till godo när jag väl kom fram. Trodde jag.

Men mitt tåg lyste med sin frånvaro på stora avgångstavlan och efter att ha konsulterat SJ-disken visade det sig att mitt tåg redan gått och att jag blivit meddelad den förändringen per mail för en dryg månad sedan*. Typiskt när jag för en gångs skull köpt första klass och därtill förköpt mat. Efter att ha fått ett obalanserat utbrott diskuterat igenom saken med representanten från SJ löstes det med att jag fick ta ett så kallat Snälltåg en timme senare. Om du undrar vad ett Snälltåg är kan jag meddela att det inte har något med sinnelaget att göra utan är en beteckning för ett tåg som troligtvis togs ur bruk av SJ för runt 35 år sedan (jag kan vagt minnas tågtypen från min barndom, ni vet där man tror att man ska dö av utsug när man går mellan vagnarna) för att idag tjäna som transportprodukt åt något perifert tågföretag vars affärsidé är att inte städa toaletterna och att spela Scorpions på högsta volym i en restaurangvagn som dekorerats med gulsolkade bordslampor och Gustav Fridolin i ett hörn.

Any Heuw, precis när jag bänkat mig i den transsibiriska sovvagnskupén och gottat mig åt att jag verkade ha fått den för mig själv, kliver en elegant asiatisk kvinna på med två välstrukna gossebarn i fyra respektive tioårsåldern. Hon säger på engelska att hon ska hjälpa sina föräldrar på tåget och undrar om jag kan vakta barnen så länge. Jag säger ja och hon försvinner. Barnen visar sig vara från Thailand och jag förstår på den äldste att de är på någon form av Skandinaviensemester i samband med ett besök hos en släkting i Schweiz (apropå Gustav Fridolin). Vi börjar umgås genom att rita och vika flygplan. Den äldre pojken skriver söta små frågor som jag ska svara på bland annat den nedan som han fnissade vansinnigt mycket åt när jag gav honom jakande svar.


Men sedan händer något. Godis åker fram. De petar i sig i en rasande fart och inom loppet av några minuter...


 ...ballar det ur. Ja, jag vet, sockerchock är en myt men säg då att de drabbades av tillsats-chock då, för något gick snett. Den lilla kastar sig helt omotiverat över den stora och börjar puckla på honom med knytnävar allt medan han skrattar så ondskefullt det nu går att skratta ondskefullt när du är ett bedårande litet gossebarn. Den stora verkar luttrad och boxar bort honom med någon form av MMA-skills så att jag fruktar för blodvite men den lille verkar inte fatta vinken utan fortsätter att varva sina hysteriska utfall med att helt otippat börja kasta saker i min väska, exempelvis pennor utan kork och blöta servetter. Att misshandla sin bror är väl en sak, men att kasta bläck i min vintage Longchamp är inte ok.


Jag börjar alltså tröttna på att vara Mary Poppins och undrar när morsan ska komma tillbaka. Tåget har dessutom börjat rulla ut från stationen så jag undrar om jag fallit offer för en sorts illvillig scam - hon var helt enkelt less på dem och antog att jag var en barnatörstande singelkvinna och att detta skulle vara en bra lösning för oss alla. När jag reser mig upp och kikar ut i korridoren ser jag till min förvåning att såväl morsa (eller "moster" som ett av barnen upplyst mig om) som hennes föräldrar, sitter i kupén bredvid, nöjda och leende. Alltså, what? Glöm det, jag har haft min beskärda del av au pair- upplevelser med såväl egna som andras barn så jag tar mitt pick och pack och tar mig till en kupé längre ner i korridoren där det sitter två vuxna och samspråkar.

Det visar sig vara en ung australiensare som är ute på sin första utlandsresa och en 50+ bosnisksvensk rekryteringskonsult som precis som jag missat att vårt tåg till Stockholm blivit tidigarelagt så vi kunde enas om att SJ var dum (det faktum att han och jag var de enda - vid sidan av en gammal tant - som missat att tåget var tidigarelagt en timme bevisar ingenting). Sen har vi en så härlig resa. Vi pratar konstant hela vägen upp till Stockholm (vilket i Snälltågsvärlden betyder en eon) och jag får veta hur det var att leva i krig, hur Jung påverkat tarotkortens utformning och jag var enligt honom Drake (alltså inte "en drake") med syfte att i ord och bild ägna mig åt altruism. Hallå! Bloggen är i ord och bild och jag tycker själv att jag är god som få som delar med mig av mina tvålrecept.

I Linköping blir det knökfullt och eftersom vi egentligen inte har några platser får vi lämna kupén och jag glömmer min sladd och får tillbaka den igen och vi sätter oss i restaurangvagnen och då har vi kommit in på konceptet lycka och självförverkligande så det blir inte bättre än att jag drar upp min presentation från Camp FI och innan han vet ordet av har jag skräddat en FIRE-kostym till honom komplett med namngivna fonder och sparkvotsmål. Som tack erbjuder han mig en cigarr.


Den bleka höstsolen skiner genom de smutsiga rutorna, en parodiskt sur tågvärd drar omkring på en dammsugare och ur högtalarna skrålar Roxette, varvat med brutalt hög och omotiverad trafikinformation på svenska och engelska ungefär var femte minut. Vi enas om att det måste röra sig om ett sadistiskt grepp från tågledningen i syfte att avbryta all form av kommunikation mellan resenärerna. Vi blir utkörda från restaurangvagnen och knör oss in mellan en ung dramatiker (hur jag vet det? Hon satt och skrev manus) och en Claude Marcus-kopia som gick av i Flen men höll på att glömma sin iPad och när jag påminde honom höjde han sin golfklubba (?) i en jovialisk tackgest och sen fick jag gosa med en fluffig pudel.

Any Heuw, min poäng är som vanligt att denna dag påminde mig om FI-life vs. mitt tidigare liv. Om mitt tidigare liv var en X2000-resa i ordnad första klass är mitt liv som semi-FI ett skakigt och kantstött äfventyr, komplett med drakar, bedrägligt söta gossebarn och nya vänner med cigarr.

När jag till slut kom hem efter elva timmars resa var jag trött, full av intryck och lycklig. Ungefär så som jag hoppas att jag ska känna på ålderns höst. Men nu har jag en ordningsfråga till er med Nordea för det var den bank min cigarrkompis hade. Kan det verkligen stämma att de bara har en indexfond i sitt utbud och då Nordea Indexfond Global med 0,40% i avgift?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Dessvärre verkade detta stämma, hatar när leverantören har rätt. Jag hade registrerat detta mail som ett vanligt reklamutskick från SJ och inte ägnat det en tanke. Det jag kan tycka är lite konstigt är att de sms-biljetter som skickades mig dagen innan avresan visade den felaktiga avgångstiden. Vem tyar conflicting messages liksom?

Camp FI Süd

Ciao suckerz som inte var i Malmö i lördags. Vi hade Camp FI Süd! Men så se då bara!


Vi var väl ett 40-tal det vill säga fler än i Stockholm i juni och här fanns bland annat Lilly, Avfart Frihet, IGMR, Tinga, Fri2032, Vänligen Hanna, Utdelningsbagaren, Mika/Ann, Laura, ett antal från ChooseFI, Anonym M, RikaKvinnor, Horsewood9, Ansi och jag har säkert glömt ett antal men fyll gärna på i kommentatorsfältet ni som var där. Så roligt att träffa er! Och som vanligt en surrealistisk känsla av att obehindrat kunna röra sig med termer som Trinity-studien, geo arbitrage och house hacking utan att mötas av fågelholkar utan istället initierade nickningar. Väldigt kul också att träffa en effektiv altruism-anhängare och få diskutera de frågorna.

Som av en slump pågick ett Camp FI i Kalifornien samtidigt som vårt möte och vi pratade en del om mötesformens ursprung. Det hela började med att MMM träffade några läsare inom ramen för Camp Mustache. Därefter tog en av hans läsare initiativet till att vidga mötesformatet och sprida det från kust till kust under flaggen Camp FI. Grundprinciperna är att det ska vara no profit (gratis eller självkostnad) och no prophet (det ska vara erfarenhetsutbyte mellan jämlikar, inte en guru som mässar). Applåd till IGMR som fixat en centralt belägen lokal till ett spottstyver och applåd till mig som tog med mig en termos från min loppis som saknade pumpen för att få upp själva kaffet med vilket renderade en del slabb.

Any Heuw, under dragningen blev det livliga diskussioner och folk delade generöst med sig av sina erfarenheter. En vänlig själ tog anteckningar och nedan ser ni vilka sajter och tjänster det tipsades om på temat resor, delning, icke-kommersiella rum etc:

Trusted House Sitters: En sajt där du kan komma i kontakt med folk som behöver hus- och djurvakt världen över.
Work Away: Här kan du hitta sätt att resa billigt genom att exempelvis bo i värdfamilj eller jobba ("working holidays").
Coachsurfers: Sov på någons soffa eller ta emot någon som behöver detsamma.
Warm Shower Lift: Lite samma som ovan, fokus cyklister.
Circle Center: Ett ställe i Lund där man kan låna prylar av typen möbler och husgeråd till exempelvis studentlyan.
Garaget i Malmö: Ett bibliotek med allt från kreativ verkstad still språkcafé och möjlighet att värma matlåda om man vill leka kontorshotell fast gratis.
Wwoof: En plattform där man kan komma i kontakt med ekologiska jordbruk runt om i världen och där få kortare eller längre gig i utbyte mot mat och husrum. Lite som en kibbutz-upplevelse antar jag.
Snappcar: Hyr ut din bil till privatpersoner. Eller hyr billigt för eget bruk.
Lagningsbloggen: Lär dig laga allt i livet. Kemisten Agnes Ozolin brinner för hållbar konsumtion.

Jag vill poängtera att konceptet Camp FI, eller vad man nu önskar kalla det, inte är mönsterskyddat av vare sig Fri2032 (som var den som drog igång det hela denna gång), mig, Ansi eller IGMR. Vem som helst kan dra ihop ett Camp FI och det på vilken plats som helst. Det vore emellertid schysst om man då kunde underrätta intressenter om tid och plats i god tid innan, exempelvis genom egen blogg eller genom att skicka informationen till några FIRE-bloggar så kan dessa lägga upp på sina respektive sajter. Några tips till nästa arrangör alternativt note to self om jag är nästa arrangör:

- Om det ska ske inomhus, be att folk anmäler sig innan. Exempelvis till en specifik mailadress från arrangör, inte i öppet kommentatorsfält eftersom det känns lite mindre bindande. Räkna med ett bortfall på 15-20%.
- Picknick funkar bra utomhus och inomhus är kaffe, muggar och mjölk egentligen allt som behövs. Men självklart blir det trevligare om en Utdelningsbagare bakar bullar.
- Om det är utomhus, gör det inte på Djurgården på nationaldagen eftersom 76% av Sveriges befolkning befinner sig där då.
- Om det är utomhus behövs ingen anmälan, men gärna ett ställe som har tak.
- Ha namnlappar av typen frysetiketter eftersom det är jättetrevligt att se vem som är vem, även (särskilt?) om det är ett alias.
- Be folk skippa sociala mediaupplägg och respektera anonymiteten. I Stockholm skapade vi en låst Instagrupp som de som var där anmälde sig till på plats. Där visade vi ansikten, men inte på den bild som jag sedan lade upp på bloggen.
- Om det är barn som ska utfodras - gör påsar med exempelvis Mer, frukt och något snacksigt så slipper du eller andra ägna dyrbar tid på deras omständliga dryckesadministration. IGMR fick dessutom den goda idén att ställa i ordning ett pysselbord där barnen kunde rita, lägga pärlplattor med mera. Pyssel funkar bäst inomhus, men utomhus kan man slänga till dem lite såpbubblor eller dylikt.

Var ses vi nästa gång?

Mvh/
FruEfficientBadass

Eget myntate

Jag vet inte hur du funkar men om jag dricker vin varje kväll under en längre period, då tycker jag att det är svårt att avstå från att dricka vin även nästkommande kväll samt kvällen efter det. Om jag däremot gör ett aldrig så litet uppehåll på säg, två dagar, är det som att min kropp glömt bort att den någonstin druckit vin och allt är fine and dandy. Som ett led i såväl frugalism som energinivå bestämde vi någon gång i vintras att vi bara skulle dricka vin på helgerna och lämna veckodagarna vita. Nu hävdar visserligen min man att vi aldrig haft en vit kväll, men han är bara glömsk, jag minns bestämt att vi gjorde så under våren och eftersom det är jag som är vinköparen i familjen kan jag bevisa det med kvitton. I vilket fall, nu i samband med skolstart bestämde jag att vi skulle rycka liv i den här rutinen. Också för att jag som ett led i min intermittent fasting inte vill hålla på att bälga i min kolhydrater efter sjusnåret. Till middagen går det utmärkt att dricka bubbelvatten eller lättöl. Det är efter middagen, framför filmen, jag blir lite sugen på något gott. Och kravet är som sagt att det ska vara utan kolhydrater så jag kan inte sätta i mig snacks, frukt, läsk eller liknande. Så jag har kommit på en revolutionerande idé och det är:

ATT DRICKA TE

Det bästa av allt är att det, i det fall du har tillgång till en blomkruka eller ännu hellre en rabatt, kan göra det helt gratis efter en mindre uppstartskostnad. Att göra marockanskt myntate (i mitt fall utan socker) gör du hur enkelt som helst av den spridningsbenägna och överlevnadsstarka kryddan mynta som kostar runt en tjuga i en butik nära dig.



Den är faktiskt omöjlig att ta död på och jag har giftgröna fingrar. Gör så här:

- Knipsa av några blad mynta, vrid runt dem lite så att safterna kommer ut och lägg dem i en tekanna. Om du inte har en går nedan modell att köpa på loppis för max 40 kronor, det producerades tydligen hundratusentals av denna modell på 70-talet.
- Häll över kokhett vatten och låt stå mellan 5-8 minuter. Bladen kan ligga kvar.
- I fallet nedan lade vi även i lite vinbärsblad och min fem gånger använda gröna te-påse (det var en helt gudomlig sort jag snodde med mig - använd - från ett fik)* vilket blev göttigt. Barnen älskade det.

Om du kör intermittent fast skippar du honung och socker.

Så frugal win: Vin vs. rabattplockat.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Alltså, det var jag som köpte och använde tepåsen på lokal. Någon måtta får det vara och skäms på dig som trodde att jag skulle gå in och stjäla använda tepåsar på de ännu ej avplockade caféborden.**
** Apropå det så satt jag bakom grannens vinbärsbuske i somras och fyllde glasskartong på glasskartong med vinbär. Eftersom jag har lurar på mig hör jag inte att mina barn kommit hem från skolan och står och snaskar i sig bär på andra sidan busken. När 11-åringen till slut får syn på mig säger hon: "Nu har du verkligen nått botten med din snålhet mamma, när du sitter här på marken och plockar bär från grannens buskar." Haha! (Jag hade alltså inbjudan från grannen att plocka av bären och trots att jag plockade fem Big Packs fulla syntes det inte ens att jag varit där just sayin).

Ett badrumsfix som spar några kronor åtminstone

För ett tag sedan tillbringade jag en hösthelg ute i skärgården hos Marknadsförar-L. På fredagskvällen hittar jag mitt gamla referensverk "Rensa i röran med feng shui" av Karen Kingston i bokhyllan och låg och läste den långt in på småtimmarna. Jag var därför väldigt sugen på ett projekt morgonen efter och Marknadsförar-L lät mig i vanlig ordning hållas (ni kanske minns hur jag vid ett tidigare tillfälle var med och fixade iordning hennes källare från stökigt förråd till gästrum). Att under en begränsad tid rensa hemma hos någon annan är lika mycket blessing som curse i det att a) Jag börjar själv få ont om utrymmen att röja nuförti'n, till och med på landet som varit en guldgruva på området i nära tre sekel b) Man kan inte göra det 100%-igt eftersom tidsfristen gör att man måste stressa igenom skiten. Jag menar, hade jag gjort nedan badrumsrensning hos mig hade jag troligtvis lagt en helg på det. Jag hade slagit ihop olika innehåll i flaskor, jag hade satt upp saknade krokar, jag hade gjort större rockader i huset av typen "hitta ett bättre ställe för städprylarna". Men nu hade jag en timme på mig, vilket gjorde att resultaten inte blev förstklassigt. Men skit samma, det blev ett resultat.

Badrum före

Badrum efter
Badrumsskåp före

Badrumsskåp efter

Tvättmaskin före

Tvättmaskin efter

Badrummet är original från tidigt 80-tal och har en bastu till höger. Mulltoa utanför huset. Innehållet i badrumskommoden under handfatet var en enda röra. Tidigare på dagen bad jag om ett plåster och Marknadsförar-L sa att de nog var slut. Under badrumsrensningen hittade jag två paket plåster. Vi hade också diskuterat att dricka cava i bastun när person tre skulle ansluta senare under dagen och Marknadsförar-L föreslog då att vi skulle göra lite peeling och andra tjejiga grejer. Det visade sig under rensningen att hen hade SPA-relaterad finkem till ett värde av säkert en tusing liggande på olika håll i röran, och jag skapade en dedikerad korg åt dessa produkter (ovan till vänster). En annan sak som skedde i samband med rensningen var att vi bytte ut alla tandborstar (som var slitna) mot nya som låg inkognito längst inne i skåpet. "Å så bra, har jag de här?" en typisk kommentar från dagen.

Det som nästan alltid sker i den här typen av rensningar är just ovan - man hittar saker som man inte visste fanns och därför köpt dubbletter (ibland tripletter) av. Kapitalförstöring när den är som sämst, eftersom den upptar såväl fysiskt utrymme som hjärnspace ("Herregud, vi måste köpa alsolsprit!" för att sen upptäcka att man redan har två flaskor, ett reellt exempel från detta badrum). Det som också nästan alltid sker är att man hittar saker som inte längre är relevanta. Exempel från dagen var blöjor (yngsta barnet har slutat sedan länge) och kontaktlinser som gått ut i datum. Ytterligare en aha-upplevelse vid de flesta rensningar är att man förvarar relaterade produkter på flera olika ställen.  Marknadsförar-L förvarade exempelvis städprylar lite överallt - i köket, i en skrubb och på tvättmaskinen. Under rensningens gång hittade hon en vit plastlåda i vilken vi samlade de städrelaterade sakerna hon de facto använde. Min sista kommentar rör "containers" eller förvaringslösningar. Många börjar sin städresa med att köpa förvaring. Detta är onödigt, eftersom man nästan alltid frigör utrymme i existerande förvaring och/eller hittar förvaring. I detta fall hittade vi inte mindre än tre (3) tomma necessärer som gick att fylla med prylar som tidigare låg och skramlade löst.

En detalj jag skulle vilja visa är nedan:

Två tvålkoppar: En vit i fönstret och en transparent på vägg

Jag diskade ur den vita tvålkoppen och gjorde den till "nagellackstallrik"

En oanvänd, exklusiv tvål lades i den kvarvarande tvålkoppen.

Familjen använde av någon anledning tre olika tvålar fördelade på två fat. Jag diskade ur det vita fatet och använde den till högfrekventa artiklar av typen nagellack och läppbalsam. En fin tvål vi hittade begravd bland alla finkemsprodukter fick komma till användning i den kvarvarande tvålkoppen. Som av en slump matchade tvålen med de rena handdukar jag sedan hängde fram och det turkosa blev faktiskt rätt trevligt mot det murrigt bruna.

Att ha ett fat för högfrekventa produkter av typen "nagelfil", "läppglans", kan också syfta till att vara uppsamlingsplats för klockor, smycken etc. Det kallas på franska "vide-poche"; ficktömmare, och är särskilt praktisk på ett lantställe eftersom man kanske inte alltid vill ha på sig dessa saker när man badar, målar, gräver upp potatis etc. Som inledning på renset bad jag Marknadsförar-L att sortera ut de artiklar hon och familjen använde dagligdags och endast dessa fick stå kvar i fönsternischen utanför bastun. Ungefär tre fjärdedelar av alla andra flaskor, burkar och prylar som tidigare stod här och i de andra fönstren hamnade inuti badrumskommoden vilket bara det gav en känsla av zen. Jag putsade även av fönsterglasen och speglarna, något som Marknadsförar-L menar aldrig blivit gjort tidigare (men jag tror att det var ett skämt?).

Key learnings från detta rens:
- Ha bara högfrekventa finkemsprodukter framme.
- Se till att ha en yta för förvaring av smycken etc.
- Gå regelbundet igenom innehållet i badrumsskåp och andra förvaringsutrymmen i anslutning till badrummet. Dels för att rensa ut gammalt (vi rensade ut en hel papperskasse med utgångna och inaktuella produkter vilket resulterade i den luft som syns på efterbilderna). Men kanske framför allt för att upptäcka vad du redan har så att du slipper ägna dyrbar livstid åt att jobba in deg som du sedan använder till att köpa produkter du redan har och som kanske blir gamla och behöver slängas vilket är trippel kapitalförstöring.
- Använd den lyxiga tvålen och dina härligaste finkemsprodukter. I lådorna och skåpen gör de ingen glad, snarare tvärt om faktiskt.

Badrummet har några år på nacken och färgsättningen på porslin och golv kanske inte är supertrendig. Men med fria, rena ytor, nydiskade tandborstglas och tvålkoppar, tycker jag ändå att det blev rätt så tilltalande. Jag drog även ett tunt lädersnöre genom hårborstens skaft och hängde den på en krok så att den blir lätt att hitta och som pricken över i:t satte jag dit en liten kvist i en vas. Sen hade vi partyparty i bastun hela kvällen lång. Har du koll på allt ditt finkem eller är det dags för en rensning?



Mvh/
FruEfficientBadass

Skillnaden mellan att jobba heltid och att inte jobba heltid

Folk frågar mig ibland vilken den största skillnaden är från mitt gamla liv som heltidsarbetande tjänsteman och mitt nya liv som student och gigster.* Det är ganska lätt att svara på:

Att inte jobba heltid som tjänsteman 
är att erfara själslig frid.

När jag jobbade hade jag en hel ångestpalett och jag minns att jag vid något tillfälle försökte beskriva den i ord. Jag skrev till och med om det på bloggen men hittar inte inlägget, det var något i stil med: "När chefen knackar på min dörr med rödflammig hals och stirrig blick och säger att 'kan du komma in på mitt rum är du snäll?'" = Ett bottendjupt sug ner i maggropen för nu har något skitit sig och det rejält. "Kunden från helvetes telefonnummer på min mobil" = en stickande känsla mitt i bröstkorgen. Känslan av att världen sjunker. "I miss your reporrrt, you need to give me yourrrr reporrrrt". = Den störande känslan när controllern kommer och stressar med viktig min trots att jag inte har deadline förrän dagen efter och jag känner ett kliande behov av att tusennåla henne på underarmen.

Detta var bara ett smakprov. Jag har helt utelämnat "Vi-är-bara-fem-minuter-in-i-måndagsmötet-men-det-känns-som-fem-år"-känslan som är mer uppgiven än något annat, "Fritids-ringer-och-jag-kan-verkligen-verkligen-inte-lämna-jobbet-för-jag-står-i-tur-att-få-verbalt-stryk-av-kunden-från-helvetet-och-jag-vill-få-det-överstökat-innan-helgen" och "Ursäkta, har du ett ögonblick?" från en sur medarbetare som jag vet vill diskutera lön för tredje gången sedan årsskiftet.

Vad har jag för känslor i dagens palett? Få se nu...

"Morgonkänslan"= När jag slår upp ögonen och inser att jag har ännu en olevd dag framför mig. Den är neutral. Men lyssna här för detta är centralt: Den innehåller i princip aldrig ångest eller ens en känsla av gruvelse**. None whatsoever. "Campuskänslan"= En känsla, parad med doften av pulverkaffe i pappmugg, som får det att fröjdas i själen för jag vet att en väl utvald föreläsare kommer att förse mig med insikter jag inte tidigare hade och att när 1h45min har gått så säger hen: "Nu är tiden ute, tack och hej" och inte: "Neeej hörrrni, det här blev vi inte klokare på, låt oss beställa in lunch och fortsätta vårt meningslösa ältande i ytterligare fem timmar om detta perifera bullshitämne ingen av oss bryr sig om", så som ofta var fallet på CorpInc.
"Eftermiddagskänslan"= Å en favorit. Det är då jag kommer hem med andan i halsen efter dagens nästan timslånga sammanlagda cykeltid och får starta igång dagens första brasa i någon av husets kakelugnar. Medan det börjar spraka och låta i spisen gör jag en kaffe och lastar ut mina böcker och min tomma matlåda och sedan tar jag ett valfritt barn och tvångsgosar med det på soffan.
"Kvällskänslan" = Nej vet ni, det här är min favorit. Det är när jag eller min man börjar laga mat så sakteliga, framåt 5-snåret. Den ene fixar, den andre sitter bänkad vid köksbordet och så pratar vi om det som hänt under dagen. Ofta har det inte hänt något särskilt eftersom våra liv numera är så odramatiska, så då kan vi diskutera poddar vi lyssnat på. Till skillnad från förr kan vi nu ha något som tangerar riktiga samtal och inte bara tekniska handovers av typen "Maten står på spisen, jag drar till föräldramötet nu".
"Nattningskänslan"= Den känsla som infinner sig när det är dags att få småttingarna i säng och vi har tid och lust att läsa, rita, lyssna på podd och prata i närmare en timme utan att samtidigt försöka lösa jobbrelaterade problem i våra huvuden.

Kort sagt, jag känner inte längre att jag är under lågintensiv attack, som jag ofta kände i rollen som försäljningschef. Baksidan? Jag "tjänar" (om man nu kan kalla studiebidrag inkomst) runt 15% av det jag tjänade förr. Är det värt det? För fem år sedan hade jag sagt: Givetvis inte, hur ska jag kunna leva på 15% av min lön? Fem år post MMM svarar jag: Med största sannolikhet. Beror på hur börsen utvecklar sig framöver, hamnar vi i privatekonomisk kris var det troligtvis inte värt det. Men förutsatt att börsen följer ungefär samma mönster som den gjort historiskt och vi fortsätter att dra in några spänn löpande så som jag beskrev i måndagens inlägg, lär vi överleva. Åtminstone om vi lyckas hålla tassarna borta från consumer suckerae och okynnesrenoveringar. Jag säger inte att alla vantrivs på jobbet - högst 50% enligt denna undersökning - men de som gör det vet vad jag menar. Det är gött att dra ner på kraven och ge mer tid till att bara vara. Så här upplever jag det:

  • Känslan av välbefinnande gillar varken tighta scheman eller överdrivna externa krav. 
  • Kreativitet kvävs i många fall av stress och tidsbrist.
  • Ditt engagemang i ditt lokalsamhälle stimuleras av att du själv känner dig generöst bemött av såväl folk omkring dig som av dig själv. 

Surrigt och flummigt inlägg jag vet. Och det är inte på något vis ett inlägg i syfte att vara balla allan inför er som antingen älskar att jobba heltid med långa titlar eller er som inte älskar att jobba heltid med långa titlar men som fortfarande har några år kvar på resan och inte ser omskolning och karriärbyte som en framkomlig väg dit. Men jag kände någon form av behov av att få det ur systemet, kanske som en morot till er som strävar mot FI och undrar om det verkligen finns en skatt vid regnbågens slut. Det korta svaret är ja, det gör det. Den är rätt anspråkslös och o-blingig själafriden, men den är en skatt. Over and out bitchas.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Eller, det gör de faktiskt inte, men jag funderar mycket själv på det och tyckte det var en bra öppning.
**  Såvida det inte står cellprov på schemat men det är ju bara en gång vart tredje år.

Vem städar i städskåpet?

En parafras på "Vem städar hos städerskan?" i samband med RUT-avdragen. Jag fattade aldrig den sägningen. Städerskan städar hos städerskan eller? Och går vinnande ur gemet eftersom hen inte lägger dyr kosing på att låta tredje part sköta jobbet?

Jag kanske nämnde i slutet av sommaren att textildebaclet, som blev följden av att jag ställde in hammocken för vinterförvaring, ledde mig till utrymmet under trappan i gröna hallen och imperativ organisation därav. Under denna excercis råkade jag öppna dörren in till städskrubben och sen var det kört. Stället formligen tiggde om stryk.


Ni kanske undrar vad det här är för ett dysfunktionellt utrymme med en trappa som leder in i en masonitvägg med en rund lapp på. Men det var förr länken mellan köka och koa, d.v.s. den trappa man beträdde för att, företrädesvis vintertid, komma till ladugårdsdelen av bygget och jag minns än idag när jag som dagisbarn var på besök på gården och skrek av skräck när jag hörde kossorna råma. Idag finns bara trappan kvar samt ett urkoppkopplat handfat jag använder till att lägga använda tygtrasor i i väntan på tvätt. Men mina släktingars namnlappar vid handdukskrokarna sitter kvar, som en viskning från en svunnen tid. På dem hänger jag mina VR-glasögon och min cyborgdräkt.

Hur som haver, det är alldeles plåttrigt och då ska ni veta att jag rensade ut ungefär en container med dollar store städ-donigar som mina föräldrar lämnat efter sig. Kort sagt - det behövdes hyllor. Jag hittade ett par konsoller på vår loppis och ett brädpar i snickeriet. Projektet tog en timme från a till ö med Riv ut och Plocka Tillbaka-modellen. Förutom att jag i vanlig ordning hittade en massa bra-att-ha-grejer samt att jag, precis som alltid lyckas hitta synerier av typen "fylla över innehållet av en vätska från halvtom flaska X till samma vätsketyp i halvfull flaska Y" och på så vis spara hyllutrymme tycker jag även att det blev en uppryckning av detta Blair Witch Project-utrymme.


Dels lyftes prylarna upp ett snäpp mot masonitväggen vilket gör att man får plats med mer även om jag valde alternativ två - att visa trä. Den översta hyllan är min lilla lyxhylla med fintvål och doftljuslager. Till höger skymtar en liten grå hylla med låda som jag även den hittade på vår loppis och i vilken jag lagt samtliga hänglås samt nyckeletiketthållare (denna för oss pedanter livsviktiga item, hur ska man annars veta var en nyckel går?). För var finns hänglåsen när man behöver dem? Ingen som vet! Utom jag, nu då.

Ni som läst mig ett tag vet att det enda jag använder i städningen är såpa och brutalt många trasor. Ja och så Kalkosan då, när det blir alldeles för mycket rostfläckar i porslinet. Så merparten av de saker ni ser ovan är glödlampor, batterier, gamla glödlampor och batterier samt av någon anledning vansinnigt mycket tejp. Det är sällan lustfyllt att röra sig i den här typen av utrymmen, varför jag tycker att man ska lägga extra krut på att göra dem välkomnande och lättnavigerade. Som en liten touch av flärd satte jag också upp ett foto på ett rosenbladsfyllt fågelbad jag tagit i en rijad i Essaouira, staden där utomhusscenerna i Hitchkocks fåglarna spelades in. Imdb.

Losing track of point. Försök att göra din städskrubb trevlig. Min andliga vägledare är bra på det, så här markerar hon rätt behållare för gamla glödlampor (jag borde nog veta vem mannen på bilden är men är för mossig):


Har du det fint i ditt städskåp?

Mvh/
FruEfficientBadass

Min man tjänar kosing post FIRE

En del av er har hört av sig eller kommenterat kring de annonser som visas ibland, exempelvis dejtingsajter med lättklätt folk. En läsare skrev att hon föredrog när jag hade den gulliga pennreklamen (Pen Store) vilket jag kan hålla med om. Dessvärre genererade den gulliga annonsen absolut noll spänn och på Googleannonserna får jag in ungefär motsvarande min surfkostnad. Om ni har lust att kurera ert annonsflöde kan ni enkelt trycka på det lilla krysset längst upp till höger i annonsrutan så försvinner den och om jag fattat det rätt kan man även rapportera om man tyckte annonsen var olämplig, så kanske den smarta algoritmen fattar att just du är en hederlig tjomme. 

En vanlig oro innan man begår FIRE eller semi-FIRE är "kommer vi att klara oss ekonomiskt". Jag skulle tro att väldigt många på resan sitter och tuggar sina Excelfiler om inte dagligen så några gånger i månaden. Så gjorde även jag. Inte min man, han är mer avslappnad till livet. På den tiden brukade jag störa mig på folk som redan nått FIRE som sa saker i stil med: "Ni behöver inte bekymra er, pengar är det minsta problemet. Det dyker alltid upp saker som ger inkomst, särskilt om ni är semi-FI och är öppna för förslag." Hur kan du säga så? hade jag lust att säga, vilket var svårt då de flesta som "sa" så var bloggare på andra sidan Atlanten vars blogginlägg redan var några år gamla. Exempelvis skissade MMM upp bilden av en kvinna som nådde FI och sa upp sig för att sedan helhjärtat ägna sig åt sin hobby kanot och plötsligt blev hon både sambo och kanot-instruktör och kalkylen fick betydligt mer fluff än i Excelarket. En annan variant är att göra en Mad FIentist, d.v.s. hata att sitta och programmera i bås, säga upp sig för att sedan bli kontrakterad av samma uppdragsgivare till bättre lön och inget bås (något som, när han tidigare hade frågat arbetsgivaren, varit stört omöjligt). Money talks, bullshit walks, rösta med fötterna, ja du fattar, när du visar att du inte är beroende av arbetsgivaren blir det liksom annat ljud i skällan.

Var vill jag komma? Jo, vi har nu erfarit det med egna ögon. Jag har ju nämnt att min man fått jobb på halvtid här uppe* och det är ett okvalificerat ekonomijobb utan personalansvar och han ÄLSKAR det. Han jobbar dessutom bara halvtid vilket i hans värld tyvärr betyder 75% men betalt för 50% (jag lägger mig icke i så länge han verkar må primör för man får ställa det mot hans tidigare jobba 140% till 100% lön). När han kommer hem, rosig om kind, berättar han solskenshistorier som "Idag har jag kunnat sitta och jobba med musik i lurarna hela dagen utan att bli avbruten" eller "Den här veckan har jag ett möte, haha!" (han hade tidigare runt 14-20 möten per vecka). Han ser ut att må så prima och jag frågade honom hur det kändes, om han någon gång kunde ångra att han sa upp sig från Fancy Pancy-jobb i storstan men det gör han inte.

Bara ett par dagar efter att jag ställt den frågan hörde ironiskt nog Fancy Pancy-jobb av sig. Av olika anledningar behövde de ha honom tillbaka, men bara på halvtid och det under en begränsad period. Han behöver dessutom inte vara på kontoret mer än ett par enstaka dagar under den här tiden så det mesta löser han över en kopp kaffe framför brasan i matsalen i vårt nya hem. En set-up som varit stört omöjlig om han bett om den vid uppsägning. Så det kommande halvåret kommer han att jobba heltid, eftersom han behåller sitt halvtidsgig här i stan.

Givet uthyrningen som rullar på enligt plan landar vi under det kommande halvåret netto på ungefär samma nivåer som vi hade under ekorrhjulslivet. Det är ju en högst temporär situation, givet att min mans Stockholms-vik löper ut till våren. Uthyrningen kan vi göra max två år innan föreningen får fnatt. Men min poäng är att jag inte såg att det skulle ha varit möjligt att dra in EN SPÄNN efter det att vi lämnat Stockholm. Inte lär våra nya nätverk minska med tiden heller. Min man har redan stiftat bekantskap med stora delar av Hudiks näringsliv (cirka 50 personer) vilket borgar för framtida anställningar i det fall han tröttnar på sin nuvarande. Han blir bara mer och mer attraktiv för varje månad som går givet att han för första gången i sitt liv lär sig att utföra ekonomiuppgifter som - om jag får vara lite taskig - är användbara på riktigt.** Om allt går enligt plan kommer jag dessutom att göra betald praktik under våren. Sen kan det vankas sommarjobb på samma ställe och så vidare. Saker jag inte kunnat föreställa mig ens i min vildaste fantasi, sker nu. Dessa chanser hade inte uppenbarat sig om vi hade flåsat runt i ekorrhjulen, det är ett som är säkert.

Jag kan inte garantera att chanser av det här slaget kommer att poppa upp som svampar ur jorden den dagen just DU drar i handbromsen och hoppar ur. Jag vill bara tydliggöra att JAG var sjukt skeptisk mot folk som drog sådana här historier förr. Och när en person med sådan nivå av ekonomisk skepsis erfar något av det slag som jag nu berättat, känns det som en plikt att delge dig. Med ett öppet sinne och en gnutta nätverkarförmåga kommer du med stor sannolikhet att kunna dra in några spänn efter avslut. Och du har egentligen ingen aning om hur kreativ din arbetsgivare kan tänkas bli den dagen du låter meddela ditt avsked med ett lojt leende och en dunst av eau fuckez-vous.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Eller det kanske jag inte har? Är helt säker på att jag skrivit ett inlägg om det men nu hittar jag det inte.
** För här uppe är man inte lika intresserad av att sitta i halvdagslånga möten om processbeskrivningar och internal audit-resultat utan är mer fokuserad på arbetsuppgifter av typen "betala fakturor", "skicka fakturor" och "betala ut lön" , arbetsuppgifter min man aldrig utfört själv inom ramen för sitt arbete som Viktig Tjänsteman.

Jag pendlar till skolan

Jag är så uppspelt inför dagens inlägg, känns som att jag tjyvkopplat systemet. Jag har ju börjat studera och jag har nio mil till min studieort. Jag har föreläsningar eller grupparbeten i princip varje dag som visserligen inte är obligatoriska men som man bör gå på om man har ambitionen att klara tentan lära sig för livet. Jag bor cirka 40 minuters promenadväg till tåg- och busstation i Hudik och jag har runt 25 minuters promenad till universitetet från Sundsvall C. Vissa föreläsningar börjar 08:15 på morgonen, andra slutar runt 17:00. Jag äger en bil. Hur lösa?

Mitt svenne banan-jag hade utan att tveka en sekund valt bilen. Jag menar, hålla på att trixa med fötter och ben och sådant när man bara kan vältra sig in i den precis utanför dörren för att sedan kliva ur vid nästa dörr en dryg timme senare, JIT föreläsning (Just In Time, för dig som inte behärskar corporte bullshitiska). Så himla smidigt och bra, slipper dessutom umgås med andra och så vidare.

Mitt sedan några år nya frugala jag, under kraftigt inflytande av Mustachianismen, tänker annorlunda. Jag ska till varje pris åka tåg. Så här tänkte jag:

BIL: 18 mil om dagen. 0,75 liter/mil. 15 kr/litern. Fem dagar i veckan. Fyra veckor per månad. Equals: 4 050 kr/månad. Och så parkering, värdeminskning and shit på det.
TÅG: Snittpris student 145 kr ToR Hudik/Sundsvall. Fem dagar i veckan. Fyra veckor per månad. Equals: 2 900 kr/månad. Alltså en positiv diff på 1 150 kronor. Dessutom hinner jag under denna tid läsa kurslitteratur och blogga. Inte heller behöver jag känna dödsångest vintertid när långtradare ska köra om och inte heller behöver jag trängas med andra för jag är ofta själv uppe på mitt öfvre plan i dubbeldäckar-tågen, se då bara:


Så långt en no-brainer. Men vad händer nu? Jag går på begravning i Sundsvall och där träffar jag en person som i förbifarten nämner att han har kollegor som pendlar mellan Hudik och Sundsvall och att de löser någon form av busskort som de - mot ett smärre tillägg - även kan använda på tåget. Och att det kortet är betydligt billigare än att lösa enskilda studentbiljetter. Jag kollar upp saken och det visar sig mycket riktigt att "X-trafik" har månadskort som för studenter kostar 700 kronor på vald sträcka. Genom att lägga till 200 kronor har jag dessutom rätt att åka TÅG (inklusive snabbtåg) obegränsat mellan Sundsvall och Hudik, förutsatt att jag håller mig i andra klass. Jag går alltså från bilens 4 050 kronor till enstaka biljetterna på 2 900 kronor och landar i studentkortet för 900 kronor per månad. Jag betalar alltså bara en knapp femtedel av vad bilalternativet hade gått på, drygt 20 kronor för en enkel biljett. Tjugo kronor! Det betalar mina barn i Stockholm för att åka buss mellan Karlaplan och Östra station.

Och historien hade kunnat sluta där, men det gör den inte. För jag har börjat skriva content igen och det gör jag på tåge. En casino review må vara själadödande, men jag drar in runt en hundring stycket. Om jag påbörjar en på morgontåget hinner jag slutföra den innan jag kommit halvvägs hem. Det betyder att jag varje dag går PLUS drygt femtio kronor. Diffen blir alltså ännu större än de 3 150 kronorna, den blir 4 150 kronor. Och om du hängt med i svängarna kan man alltså med lite fantasi säga att jag varje månad går netto plus 100 kronor på att åka tåg. För busskortet kostar 900 och jag drar in 1 000 kr. Is it not beautiful. Miljö på det också. Och minskad risk att dö på vägen.

Men vägen till och från stationerna då? Faktum är att jag för en gångs skull är tacksam för att mina föräldrar är sådana hoarders. På landet har vi inte mindre än fyra gamla skrotcyklar. Jag tog upp en till Sundsvall (tar mig till skolan på 12 minuter) och en använder jag till och från stationen i Hudik på runt en kvart. Så inte nog med att jag tjänar pengar på den här manövern, jag konditionstränar nästan en timme varje dag (många uppförsbackar) vilket gör att jag inte behöver lägga stålars på gymkort den här terminen heller.

Än du då, har din hjärna tagit några frugala krumsprång på sistone som du vill dela med dig av?

Mvh/
FruEfficientBadass

Konsten att klaga

Innan jag börjar vill jag bara lyfta ett bra inlägg från bloggrannen Frihetsmaskinen från tidigare i veckan. Det är en sorts Mustachiansk slap-in-the-face för dig som står i startgroparna och inte vet hur du ska tackla uppgiften att bli mer ekonomiskt medveten. En favoritfras från inlägget: "För att sammanfatta det här inlägget tänkte jag bara lysa upp det uppenbara. Om vi vill få en bättre ekonomi så enkelt som möjligt behöver vi bara göra tvärtemot vad alla andra gör, det är så systemet är uppbyggt." I love it! Ett tips är att spara inlägget till i helgen för det är rätt omfattande och jag vill inte att du slarvar igenom det

Jag tycker generellt inte att man ska klaga på sakers tillstånd, inte så länge du bor i himmelriket  det vill säga ett utvecklat land där man sedan 150 år vetat söva patienter innan kirurgiska ingrepp och där man inte heller riskerar att dö i tuberkulos, en sjukdom som idag dödar fler fattiga än HIV/Aids.

Med detta sagt anser jag att man ska klaga på företag som inte sköter sig. Jag har haft problem med detta historiskt. Dels på grund av konflikträdsla (ja, jag är en mes, man vill ju inte framstå som "töntig" genom att ta kontakt och complinypantsa), men också på grund av tidsbrist. Eller som min man brukar sammanfatta det: "Orkar inte". Men nu, gott folk, har jag såväl badass mentality som tid och ork och jag kan utan att blinka lägga timmar på ett reklamationsärende i syfte att få rätt. Ni som följer mig på Instagram vet att jag vann mot Göteborgspolisen i ett P-botsärende vilket gav mig sådan känsla av oövervinnerlig njutning att jag önskar att man kunde fabricera't och sälja på burk. På sistone har jag gjort följande:

Exempel 1: HALLON
Hallon, som jag avgudar i övrigt eftersom de tillåter min WiFi-depraverade familj att surfa rätt billigt utan att behöva lägga 20 laxar på att "gräva fiber" och skaffa bredbandsabonnemang à 350 spänn/månad.* När jag blev kund fick jag, förutom det redan förmånliga abonnemanget à 149 kr/mån (8GB/mån) en startpott på 25GB att använda fritt (den jackar också i om jag en månad förbrukat mina 8GB innan månadsbryt så jag har aldrig driftsstopp). Denna startpott har sakta tickat ner under året och var i början av sommaren nere i typ 11GB. Då får jag ett sms som säger att "Den pott du fick när du påbörjade ditt abonnemang är nu slut." Dessutom var min månadssurf slut. Min uppkoppling upphörde alltså i samma sekund. Förvirring. Jag hade ju 11GB kvar av min uppstartspott? Och inte kunde jag gå in på min kundprofil för att kontrollera detta eftersom jag inte hade någon uppkoppling. Så jag fick köpa till några gig via sms och mycket riktigt: Jag hade 11GB kvar. Lång historia kort: De hävdade att det måste ha varit ett felaktigt sms som gått ut och en slump att min surf bröts just då. Jag hävdade att det nog inte var det. Det slutade med att de bjöd på 25GB. Jag misstänker ju att det är något fel på deras inställningar som gör att jag, även nästa gång jag når 11GB, kommer att få samma meddelande ("potten är slut"). Men skit samma, jag fick 25 extra GB till ett värde av nästan 600 spänn som kommer att räcka för mig fram till jul.

Exempel 2: GRANNGÅRDEN
Jag köpte en värmelampa för höns på Granngården och tog hit en elektriker för montering. Han hävdar att det i brandfarliga utrymmen - så som en hönsgård - ska finnas en plastkåpa som täcker en värmelampa, annars gäller inte försäkringen. Han var inte jättesugen på att montera den eftersom han då skulle hamna i dålig dager hos f-bolaget i det fall brand skulle uppstått. Jag kontaktar Granngården i mitten av juni och ber ber om ett ok på att lampan funkar för brandfarliga utrymmen (det är ju de facto en hönslampa av en producent som jobbar med utrustning till bondgårdar). Jag får svar att de inte kan få något svar av leverantören då denne är på semester. I mitten av juli hör jag av mig igen. Jag vill ju ha svar, eftersom elektrikern står och stampar och vill skicka en samlingsfaktura för detta jobb samt ett par andra han redan gjort för oss under sommaren. Jag får samma svar: "De är på semester".** I Augusti hör jag av mig igen och får då en tidsangivelse på när leverantören behagar börja jobba igen. Vecka 34. Tisdag vecka 34 hör jag av mig, för nu börjar elektrikern boka upp sig på andra jobb och jag måste haffa han. När jag då återigen får svaret: "De är fortfarande på semester" - jag är inte stolt över detta men det är ett faktum - ballar jag ur. Jag blir så djävelusiskt irriterad och svänger ihop ett mail som luktade svavel ink. fraser som "Vänligen vb detta mail till din chef, annars hänger jag ut er på min blogg" (vilket jag nu gör, men lugn nu, jag är inte klar). Och DÅ blir det fart. De får av någon oklar anledning fatt på leverantören som menar att armaturen ska fungera för brandfarliga utrymmen. Inte bara det, nu imponerar de på mig för de hittar en publikation från Jordbruksverket med rekommendationer kring montering i ladugårdar. OCH de ringer mitt försäkringsbolag för att höra hur de ställer sig till armaturen i fråga. DET kallar jag kundservice. 

Det enda jag saknar nu är den bruksanvisning det hänvisas till på själva lampan som inte kom med i leveransen. Men jag orkar inte bråka längre, plus att de skickade värdecheckar på 150 kr med posten vilket motsvarar 6 veckors hönsfoder från samma firma. Kort sagt: Jag är mycket nöjd och gick in och gav dem fyra stjärnor. Alla kan inte lyckas på första försöket, men det är den samlade ansträngningen som räknas. 

Är du bra på att klaga?


Mvh/
FruEfficientBadass

* En rätt modest kostnad om man betänker att det häri också ligger fria samtal och sms så vi inte behöver separata mobilabonnemang * 5 som annars hade legat jämte den löpande bredbandskostnaden.
** Ordningsfråga här. Tyskar (för det är ju ett tyskt företag) har väl semester från mitten av juli och framåt? Således hade de kunat besvara min fråga i mitten av juni. Hell, inte ens svenskar tar semester i mitten av juni och vi har midsommar och Almedalen. Dessutom, när jag levererade till grossistled, var jag alert som en räv när det kom kundmail. Jag kollade mailen varenda (eller åtminstone varannan) dag på semestern och om det uppstod problem plockade jag fram datorn och löste dem. Att helt nonchalant säga "Sorry, har semester, be kunden vänta X antal veckor" hade varit professionellt självmord. Liksom: "Försäljningen är inte så viktig för mig. Jag livnär mig ju bara på den så...dra."

Gratis glossy mags

I somras tipsade Maria om appen PressReader som gör att du som har ett anslutet bibliotek kan läsa mängder och mängder och mängder av tidningar och magasin från världens alla hörn helt gratis. Antingen loggar du in på ditt biblioteks hemsida och letar upp "Tidningar" för att få åtkomst, eller så kopplar du upp dig mot bibliotekets WiFi och laddar ner via PressReader-appen. Enligt mitt bibliotek ska dessa nedladdningar ligga kvar i tre dagar och jag ska inte göra någon stor sak av det här men det stämmer inte, de ligger kvar typ 4 evva'.

Jag har redan tidigare ondgjort mig över glossy magazines och tycker väl att det finns bättre sätt att sätta sprätt på 59 spänn på än att betala för att läsa reklam och varianter därav som kallas plocksidor. Vidare tycker jag att man hittar mer intressanta stilförebilder på andra ställen, exempelvis genom att läsa gamla modeböcker eller gå på stan. Anyheuw, det var faktiskt med viss tillfredsställelse jag laddade ner tidningar till värdet av flera hundra. Helt nya var de också! 


En fördel är också att det likt nedan finns en innehållsförteckning så att man, betydligt smidigare än om läser analogt, kan scrolla fram till de 5-10% som utgör redaktionellt material.


Väl på plats där man vill läsa kan man både se nuvarande uppslag samt sidorna som kommer.


Jag fångade bland annat upp den här bilden som jag genast gjorde till min stilförebild hösten 2019. Jag älskar allt med den. Den är androgyn, den har klass, den har marint och beige - som råkar vara mina favoritfärger på kläder - och den vågar kombinera mörkblått och svart vilket är en hyllning till YSL som var först med att bryta den moderegeln.


Nu har jag ju ingen Burberrytrench längre. Inte heller jag har den där modellens 20-åriga kropp eller professionella ljusättning, men jag tycker mig ändå vara något på spåret när jag kombinerar mina Stadsmissionenfyndade blå chinos med svarta stövlar (använda för evigt), min mans beiga tunntröja, cognacsfärgade skärp och min egen variant på krämfärgad tunnkappa. Om inte annat kan jag trösta mig med att jag inte behöver punga ut med 14 000 kronor som är fallet för den som söker efterlikna modebilden till punkt och pricka.


Ett tips är att försöka göra dessa copy cat-övningar. Dels är det rätt kul och dels kan det ge dig en känsla av att faktiskt vara ett med tiden. Om dina tweenies skulle smäda dig i hallen och säga "mamma du är så uuuteeeee" (nu säger kidsen inte så längre, de bara himlar diskret med ögonen och skickar något spydigt på SnapChat till en vän) kan jag i trygg förvissning säga: "Back off bitch, det här är hur man bär plaggen i Paris i detta nu."

Sen föll mitt nordvästra på ett gäng väskor. Så här säger man:


"Trapetsväskan - elegant och i rätt storlek. Dess symmetriska form påminner om en kappa eller en jacka." (?) Väskorna på bilden kostar mellan 3 500 och 13 000 kronor. Men se, jag har redan symmetriska väskor i rätt storlek så jag är klar inför hösten, utan mankemang.

Jag och min vän som sa upp sig och sen fick jobb igen, låt oss kalla henne Lukas, var ett tag kollegor och var då besatta av kläder och mode. Det var i början av millenniet. Bland annat minns jag att vi läste Ebba von Sydows spalt om mode och sög i oss som svampar. Min vän sa vid något tillfälle att "Man behöver ju inte haka på alla trender. Men man kan ju plocka ut någon sak från en säsong, bara för att visa att man hänger med." Så sant! Inte för att jag längre har samma behov av att visa att jag "hänger med". MEN det skadar frugal weirdo-rörelsen att gå runt och se ut som en slabbedabb. På samma sätt som suffragetterna vinnlade sig om att se korrekta och borgerliga ut innan de kastade sten i skyltfönster, är det vår plikt att se hållbart snygga ut.

Ironin är att jag tror att en frugal weirdo har bättre förutsättningar att ge ett stilfullt intryck. Varför? Genom att hålla sig med en säsongsuppdaterad capsule wardrobe med väl omhändertagna, kvalitativa [vintage] plagg, blir det lättare att hålla stilen i vardagen. Dessutom visar undersökningar att folk som har en över tiden sammanhängande och enhetlig stil anses som såväl tryggare som snyggare. Ni har väl inte glömt Renata Briggman? Utöver den stilfulla beklädnaden har vi i sekten något annat som vanliga fast fashion addicts inte har: Ett "million dollar grin" som kan lyfta vilken outfit som helst.


Mvh/
FruEfficientBadass