Frugal wins corona

Med risk att behöva springa gatlopp över att ens formulera en sådan rubrik alternativt straffas av Pastafarimonstret gm att själv drabbas och dö (ligger iofs just nu hemma med huvudvärk, snuva, nys och potentiellt lite muskelvärk så vem vet, kanske genomlever jag fladdermussjukan i detta nu) tänkte jag här sammanfatta mina tankar om corona som en sparfrämjande åtgärd (det är trots allt en sparblogg).

Inte bara är det gyllene köpläge och jag är GRÖN av avund för de av er som fortfarande har en lön att lassa in. Jag tänker mer på besparingar i en lock down-tid som denna. För:

- Inga restaurangbesök.
- Inga bio/teater/opera/evenemangsbesök.
- Enkelt kök - för du kommer inte bjuda in folk du ska imponera på utan knaprar i dig din bulkköpta Willyspasta med diverse tillbehör (tydligen ska alla svenskar leva på bönor i tomatsås nu framöver om man får tolka de tomma hyllorna).
- Inga köpcentra eller shoppingresor (ok nätet finns fortfarande men med din självdisciplin blir det inte problem, dessutom: vem vill stå i kö hos postombudet i dessa dagar?).
- Kanske ingen utlandsresa till sommaren utan istället det som jag och andra bloggare i den här nördosfären vurmar för nämligen HEMESTER.
- Personligen slipper jag lösa pendlarbiljett för 1 500kr/månad resten av terminen på grund av distanskurser.

Nej, istället kurar vi inomhus och umgås inom familjen (förhoppningsvis inte bara tiktok), spelar spel, eldar brasor, börjar vår-röja i en ev. trädgård, lagar kläder, putsar skor, läser tysk grammatik, odlar ärtskott, skapar capsule wardrobes av det vi har eftersom vi inte kan shoppa (å andra sidan har vi ingen att klä upp oss för så...men i förebyggande syfte ifall det blir ett liv efter detta), bakar eget bröd (för vi har tid att sätta en deg), rensar i röran och skapar feng shui-inspirerade miljöer eftersom vi nu kommer att tillbringa mer tid hemma och då vill ha det vackert omkring oss. Låter det här bekant?

Jovisst, det är ju The Frugal Hedonist Style of Living! Deep Year! Jobba med det du har, gå till botten med det!

Så passa på, tratta alla stålars du nu sparar genom lockdowns och social distansering i breda, fina indexfonder som kanske INTE kommer att innehålla så mycket flygbolag i framtiden men väl företag som jobbar med streamingtjänster och annat coronakompatibelt alt. lägg pengarna i din nödtorftsfond som kommer att vagga dig till sömns under oroliga nätter året/åren som kommer.

Vi pratade ju om det lite i fredags, men har den sociala distanseringen medfört några frugala bieffekter för just dig?

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 9 - Gör dig människoberoende

Text # 30 (sid 132) heter "People who need people are the luckiest people in the world".  Författarna raljerar över folk som är besatta av att dra in så mycket deg att de aldrig någonsin behöver be någon om hjälp utan kan köpa in tjänsterna. De menar sedan att detta är en björntjänst åt såväl Self som Other. Självet eftersom du inte bygger nätverk och kan sluta dina dagar ensam och isolerad. De andra eftersom de gillar att hjälpa dig. Ett exempel som jag själv kunde relatera till då jag kvällen innan jag läste det befann mig i en snarlik situation:

Scen a: Du åker nerför huvudgatan i en okänd stad och letar efter avfarten till en bekants hus. Det är dåligt skyltat så du stannar och rådfrågar en gammal man om vägen. Mannen beskriver vägen och börjar sedan att berätta en knasig historia om någon som bott i staden för länge sedan. Du får ett gott skratt och kan dessutom återberätta historien för din vän som är nyinflyttad i området.

Scen b: Du sätter på GPS:en och kör direkt till din vän.

"Make money the dominant mode by which you satisfy needs and wants, and you start missing out on a whole lot of living".

Historien jag upplevde var att vi, trots GPS, irrade in oss i en liten italiensk stad på jakt efter ett torg där vi kunde äta middag. Min man som, av manliga skäl, absolut inte kunde tänka sig att Stanna och Fråga någon, tvingades stanna när jag i drama queen style öppnade dörren i farten. Jag stövlade in i första bästa butik vilket visade sig vara ett slakteri av något slag. Det hängde djurdelar från taket och luktade blod, slaktaren och hans mamma lyssnade tålmodigt på mina helt värdelösa italienskagissningar innan slaktaren öppnade munnen och talade perfekt engelska. Efter en stunds prat om vägen berättade han också om stadens historia. Om hur den, till skillnad från de turisttäta medeltidsstäderna i området, bombats hårt under andra världskriget på grund av tågstationen och hur staden sedan byggts upp under 40- och 50-talet vilket resulterat i nästan unik italiensk funkis.

Italiensk funkis

Det var ingen märkvärdig historia per se, men en illustration av diffen människa vs. GPS. Jag läste i en bok om evolutionspsykologi att kvinnor är mer sociala eftersom de, av förebyggande inavelsskäl, har varit de som skickats bort från grottan för att para sig med hane i granngrottan. Det gällde då att snabbt bilda sig en uppfattning om vilka som var vänligt sinnade respektive inte vänligt sinnade. Det gällde också att snabbt göra sig omtyckt, för att säkra en plats vid elden och del i bytet. Medan männen kunde sitta på sina håriga rumpor på samma klipphäll från födsel till död. Nu tappar jag fokus från ämnet - gör dig människoberoende och få ut mer av livet. Hur det sparar pengar? Du behöver inte anlita lika mycket extern hjälp till allt. Samt du kommer att leva ett friskare liv eftersom sociala interaktioner, även av det enkla slaget att du pratar med random människor på stan, är den enskilt viktigaste orsaken till ett långt liv. Kanske ska ditt nästa nyårslöfte varken ha med träning eller rökning att göra utan snarare "I år ska jag närma mig minst en främmande människa på stan per dag och inleda ett samtal." Just do it.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Warren Buffet sa: "Någon sitter i skuggan idag för att någon planterade ett träd för länge sedan". D.s. P.s. 2: Han menar att pengar på börsen växer sig stora, men först på lång tid. Buffetts egna investeringshistorik talar för sig; det är först sedan 80- och 90-talen hans portfölj haft exponentiell utveckling D.s

The Art of Frugal Hedonism Del 8 - Arbetet är en bitch

I punkt 23 går författarna igenom "arbetets historia". Spoiler alert - vi jobbar för mycket idag. De spekulerar i vad som driver oss till detta överdrivna arbete, trots att vi av såväl föregångare i historien (Keynes/Eisenhower/Huxley) som av kalla fakta (vi lökar på arbetstid och skapar onödig admin av typen GDPR för att skapa jobb som vi kan mata in i Ekonomimonstret) får indikationer på att det vi håller på med i många fall är onödigt. Vi skulle med minskad konsumtion och minskad stress i samhället visserligen banta ner Ekonomimonstret, men vi hade inte heller behövt trassla runt där i hjulet. Författarna pekar på Dygd. Vi har lärt oss att det är Fint att jobba. "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och utgör den grund på vilket samhället vilar."* 


Jag citerar från sidan 106: "From the late 16th to 18th centuries European moral value systems took a heavy re-moulding by Protestantism, with its emphasis on work as the focal point of life and the road to salvation. Forswearing pleasure and frivolity was encouraged, and the attainment of money was seen as a sign that you were making fine headway into God's good books. Large portions of society have had to work hard for millenia, but now work became something to be pursued for its own noble sake."

Jag har själv aldrig lagt in så många timmar. Faktum är att jag tror inte att jag någonsin jobbat övertid, annat än någon timme här och där.** Däremot har jag hört många berätta om hur mycket de jobbar. Jag minns minen hos en ytligt bekant när hen, efter att ha orerat om sina ohemula arbetstider, frågade mig om jag också hade mycket jobb (och tydligt väntade sig en motsvarande utläggning) och fått ett "Nej verkligen inte" till svar. Hen var inte förvånad. Hen var förorättad. Vad var jag för en, som inte pytsade in i den allmänna lidandepotten?

Går vi tillbaka i historien, till jägar/samlar-folken, fanns troligtvis inte ens ett ord för "jobb". Forskare uppskattar att man ägnade knappt fem timmar per dag åt att skaffa och tillreda föda och boplats. Ord för jobb verkar faktiskt saknas fram till modern tid. Barbara Ehrenreich skriver i en av sina böcker: "The period from the thirteenth to the fifteenth century can be seen as one long outdoor party, punctuated by bouts of hard labour". Eftersom jag läst Johan Norberg och hans skildringar av matsituationen i Europa under dessa år skulle jag drista mig till att säga att det kanske inte var så lustfyllt utan att bristen på arbete dels hade med orkeslöshet att göra (en fransk medeltida bonde levde på...var det 1 600 kalorier om dagen?) men också på missväxtår då det inte fanns så mycket att göra mer än att slå dank.

Any Heuw, en historisk flukt ger av handen att denna arbetsiver är något den hyfsat moderna människan fött fram och fostrat. Författarna medher att det visst finns det pengaalstrande jobb som är fantastiska, stimulerande och får oss att växa som människor. Men:

"We don't think that anyone should spend most of life working without questioning the whole equation first."

Har du hela ekvationen klar för dig?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Glöm inte att utröna möjligheten att hyra ut ditt hem via air bnb när du inte är där D.s.

* Oklart om Tage var ironisk, men jag hoppas på det. 
** Ärligt talat tror jag att jag har snittat en 80%-tjänst i tid till 100% lön vilket gör mig till en loser ur ett karriärperspektiv men en vinnare i min egen hjärna.

En plan för det värsta...

...med förhoppning om det bästa.

Jag skrev för ett tag sedan att min intention INTE var att bara skriva om corona framöver men det är svårt givet att allt i mitt huvud just nu filtreras genom ett bjärt coronafilter. Är heller inte på humör att skriva om något annat så om ni är trötta på ämnet, sluta läs här.

Jag läste ett inlägg från MI30 förra veckan där han betonade vikten av flexibilitet. Jag kunde inte hålla med mer. Jag skrev till och med en kommentar men den verkar ha fallit bort så jag skriver den här: "Lön är stort, flexibilitet är större". För även om du som FIRE-anhängare blir varslad/permitterad/avskedad/avslutad, besitter du en egenskap som relativt få har i curlingdelen av världen: Flexibilitet i tanken. Du har redan på förhand kunnat visualisera ett liv där du skalat bort allt onödigt och förmått föreställa dig en tillvaro där du inte har ett dress code-jobb att gå till. En tillvaro byggd på side hustles där du inte är beroende av fancy pancy gadgets, resor och upplevelser. Redan där är du halvvägs hemma.

Troligtvis har du också ett stash av något slag och även om det ligger placerat i bottennoterade tillgångsslag för tillfället, bär du med dig att börsen på sikt alltid går upp. Vid sidan av investeringar har du med största sannolikhet någon form av kontantbuffert som troligtvis är större än snitt-svenne-banans.

Och skulle det vara så illa att du blivit varslad/permitterad/avskedad/avslutad, har du rimligtvis några månader av någon form av ersättning kvar innan det är kran av. Dessa månader ägnar du troligtvis åt att applicera de redan visualiserade sparknepen och går ner på rock bottom av nödvändiga utgifter, vilket köper dig ytterligare tid. Vilket inte är så svårt, eftersom det i coronatider inte finns så mycket yta att spendera på. Såvida du inte ägnar dig åt tröstshopping på nätet och då är mitt råd: Gör inte det. Passa istället på att rensa i förråden och SÄLJ på nätet.

Vad jag nu vill komma till är att du bör skissa på en katastrofplan. Det vill säga: Vad händer om du, inom loppet av några månader, inte längre har en fast inkomst och heller ej ser några rimliga lösningar givet att din bransch verkar ha tvärstannat (tänk: bilindustri, detaljhandel, restaurang)? Jag säger inte att det BEHÖVER vara nattsvart. Jag säger bara att det kan vara bra för psyket att redan nu ha grovskissat upp en plan a, b och c.

Jag har inte svaren för just dig, men jag trixar upp några alternativ ur hatten, som "food for thought" som man säger på corporate bullshitiska:

1. Ställ dig till vårdens förfogande. För även om pandemin skulle ta slut inom kort, finns ett skriande behov inom exempelvis hemtjänst och det finns i nuläget inga tecken på att det här behovet kommer att mattas av inom kort. Finns det några utbildningar på området som du redan nu kan ansöka till? Att utbilda sig till undersköterska kan man genom Komvux göra på 21 olika orter i landet och sista ansökningsdag till enstaka kurser med start redan i vår är på söndag så jag råder dig att göra det omgående i det fall du är intresserad. Du har här rätt till CSN och kan ju välja att bara ta bidragsdelen vilket, i det fall du har tre barn, är 4 400kr/månad vilket är pengar det med.

2. Bli hundvakt. Om du bor i storstadsområden kommer det med största sannolikhet fortfarande att finnas ett visst behov av djuromsorg, särskilt framåt våren om/när folk börjar gå till jobbet igen. Jag skaffade mitt gig via lapp på Coop, men det finns ju fina tjänster för dylikt, exempelvis här eller här.

3. Sök utbildning till hösten. Sedan ett par veckor är antagningen öppen och mitt råd är att söka en eller flera utbildningar/kurser (kanske på distans?), även om du just nu känner dig trygg och säker i din anställning. Mitt påbyggnadsår journalistik slutar i juni men jag har sökt distanskurser på heltid till hösten så att jag har något att falla tillbaka på. Jag har dessvärre bara en termin CSN kvar att ta, men det är bättre än inget och troligtvis tar jag även lånedelen så att jag köper mig ytterligare tid ifall börsen fortsatt är låg. Sista dag att skicka in sin anmälan är 15 april.

4. Starta eget så att du kan fakturera timmar. För även om företagen gärna drar ner sin övergripande kostnadskostym just nu kommer specialistkompetens att behövas om så bara i enstaka batcher. Vill du inte starta eget på riktigt kan du på några minuter skaffa en profil på exempelvis Cool Company som sköter rubbet åt dig - du får ut pengarna skattade och klara med sex procent till dem för besväret.

5. Se över möjligheten att hyra ut. Ett gästrum, en källare, ett hus på tomten, ett fritidshus. Jag har själv bra erfarenheter av att hyra ut via Blocket/Qasa. Om du själv blir arbetslös kan du ju flytta ut till lantstället och ställa din lägenhet till marknadens förfogande, särskilt om du "studerar på annan ort" vilket är giltigt skäl för uthyrning. Kanske blir det ett äfventyr?

Använd din hjärna och tänk: Vad behöver samhället nu som man inte behövde förr? Vilka luckor kan precis du fylla? Gör en bruttolista på alternativa sysselsättningar. Gör som IGMR och visualisera också vad du vill göra av den tid som frigörs vid eventuell permittering. Kanske kan du själv måla om fasaden eller bygga till den där mellanväggen du hade tänkt anlita en professionell hantverkare för? Kanske är det dags att skriva klart den där kommande bästsäljaren? Eller starta den där bloggen, YouTube-kanalen med tubaundervisning eller vad det nu kan vara?

Min poäng är helt enkelt att sätt den flexibilitets-skill du av nödvändighet redan har, givet att du är en frugal weirdo med allt vad det innebär, i arbete och gör en plan. En ordentlig plan, som gör att du INTE blir tagen på sängen av det rådande läget utan där du kan tillåta dig att känna ett visst lugn. Kanske till och med förväntan. För ur kriser föds möjligheter och den här krisen är inget undantag.

Har du redan börjat skissa på en krisplan och om ja, hur ser den ut?

Mvh/
FruEfficientBadass

Knep från förlossningsvården

En tanke som slog mig när jag i måndags dråsade ner i tågstolen efter min sista måndag i grufvan*: Jag har fött tre barn och genom dessa burleksa episoder lärde jag mig ett och annat som kan komma till användning även i coronatider. Lyssna noga för det här är enda gången jag tänker delge er mina förlossningsberättelser.

Barn ett: Jag var livrädd. Jag kände mig överrumplad. Utsatt för en sorts konspiration. Varför skulle JAG riskera att gå sönder och få ett syreskadat barn genom vanlig neandertalarförlossning? Jag hävdade min medelklassliga rätt att tjata till mig ett planerat snitt och efter många instanser lyckades jag. Då applicerade jag istället min gravida rätt att agera irrationellt och istället tvärvända: Nu skulle jag till varje pris föda "naturligt". Sagt och gjort, ut kom ungen, men det var ingen promenad i parken. Ungefär samtidigt som läkaren plockade fram sugklockan** insåg jag att jag hade varit betjänt av lite förberedelser av typen profylaxkurs.

Barn två: Jag var beredd till tänderna. Jag gick kursen. Jag tvingade med min man. Jag läste Gudrun Abascals "Föd utan smärta" eller whatever praktlögn skriften hette. Där fick jag lära mig ett grepp troligtvis hämtat ur sportvärlden och det är: Lägg siktet längre fram än vid själva mållinjen. För en idrottare kan det väl liknas vid att du INTE visualiserar höjdhoppspinnen utan istället när du landar på madrassen. För mig blev det att jag tänkte på den där överljuvliga post-förlossningsduschen i skållhett vatten***, själva sista krystpushen var bara en bit på vägen. Inte vet jag, men det kändes betydligt lättare att föda barn nummer två.****

Parallell coronapandemi: Vi befinner oss inte ens mitt i skiten, vi är troligtvis i förberedelsefasen till mitt i skiten, motsvarigheten till förlossningens tradiga värkarbete. Man/jag vill så gärna se tecken på, om inte slutet, så åtminstone en vändning. Detta kommer inte att ske inom kort. Vissa menar slutet av maj. Andra säger under sommaren. Pessimisterna säger om ytterligare tid. Och vi pratar vändningen, inte slutet om vi ska ta in även de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna. Om vi/jag ska orka igenom det här mentala maratonet skulle vi/jag vara betjänta av att anpassa vår mentala målbild därefter och lägga siktet en bra bit in i framtiden.

Jag satt därför och klurade på vad det här skulle vara för målbild. Det vill säga en bild i mitt huvud där jag, med någorlunda realistiska estimat, kan tänkas få göra något som inte är pandemi-compliant utan härligt. Det fick inte vara alltför långt fram, för då känns det för ledsamt. Jag var ett tag inne på jul 2020, men hallå, öschar inte.

Jag kom till slut fram till en bild och den består av att jag, i slutet av september 2020 möter upp min medbrottsling Stina Vini vid Djurgårdsbron. Sen skuttar vi hand i hand genom de färgglada lövhögarna på väg mot Rosendals trädgård där vi botaniserar bland tulpanlökarna och sen bänkar oss i trädgården med skissblock och varsitt ditsmugglat glas kallt vitt vin.***** Notera att jag inte är så naiv att jag tror att vi är tillbaka pre-corona i september, men jag gör antagandet att det operativa livet återgår till något som åtminstone liknar normalitet. I slutet av september borde man rimligtvis få röra sig till digerdödscentrum a.k.a. Stockholm och röra sig i folksamlingar >2. Gnistrande sol mot klarblå himmel, vin och lössläppthet. Ja, det blir min målbild och allt på vägen dit: Flashar, krigsrubriker, börsfall och oro, är bara häckar på en hinderbana.

Djurgården, pre corona.

Om du hade satt upp en målbild post accute phase corona, vad hade det varit?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Idag är det lön. Innan du girigt kastar in rubb och stubb i ISK:en, lyssna igenom detta eminenta Choose FI. D.s.


* I.e en måndag full av pushnotiser och skrikande TT-flashar, den här dagen av mer harmlös art (nationella proven inställda).
** Om du inte vet vad det är, fortsätt med det.
*** Den som med viss fantasi även kan upplevas som en scen i en splatterfilm givet färgen på vattnet som rinner ner i golvbrunnen men nu känner jag att jag ger lite väl många detaljer så låt oss återgå till brödtexten.
**** Barn nummer tre går jag inte ens in på, då var jag så porös att hon bara trillade ner när jag var på väg att hämta ett glas vatten.
***** Jag bara skojar, chilla, klar vi köper. ******
****** Eller?*******
******* Förlåt, jag ska sluta nu. Asteriskerna är bara ett tecken på mitt speedade stämningsläge så här i pandemitider.

Behåll lugnet och fortsätt framåt

Crazy times. Fick precis push-notis om att uppskattningsvis 15 000 är konstaterat smittade i NY, Merkel i karantän osv. Samtidigt sjunker dödssiffran något i Italien (enstaka avvikelse eller trend?) och min man säger att en podd han lyssnat på med f.d. statsepedemiolog Giesecke, säger att man kan estimera en peak i Sverige i slutet av maj. Lite i konflikt med andra siffror jag hört - att flockimmunitet skulle ta 11 år.

Oavsett vem man lyssnar på, vilken statistik man tittar på eller vem man än pratar med är det ingen som vet hur saker kommer att utveckla sig. Och även om vi skönjer ett mönster här och nu är det ju inte säkert att det kommer att röra sig i enlighet med detta framöver, viruset kan ju, likt spanska sjukan, komma tillbaka i en allvarligare form. För övrigt kan jag rekommendera fredagens Kvartal där en av paneldeltagarna (Annika Linde?) haft asiaten som tog död på runt 5 miljoner människor världen över. Vilket motsvarar ungefär vad vissa spår kommer bli eftermälet av Covid-19, fast i enlighet med dagens befolkningspopulation i.e. 15 miljoner döda. Ställd i relation till andra dödar - trafikdöden, fetmadöden, rökningsdöden - en droppe i havet men ändå läskiga tal. Lite intressant ändå att höra kvinnan som drabbats av asiaten berätta hur det upplevdes då: Det var ingen snackis direkt. Än mindre en gränsstängare. Å andra sidan reste folk inte som vi gör idag och vi hade inte Interwebz att oroa varandra via. Å andra sidan #2 är det m h a Internet vi idag och framför allt i framtiden kan smittspåra och göra skattningar av hur många som drabbas utan att uppsöka vård. Informationsteknologi på gott och ont.*

MEN jag tänker också på att oavsett hur allvarlig/icke-allvarlig man som svenne banan bedömer att själva viruset är** får det ju enormt genomslag i våra liv. När det braskas om 40% arbetslöshet, stänga ner länder i 1,5 år, samhällskollaps. Då gäller det att ha nerver av stål. Vissa är bättre än andra på att hantera den här typen av löp och jag ligger väl någonstans i mitten. Oftast är jag lugn, men det händer att jag vaknar nattetid och finner situationen minst sagt obehaglig.

Jag vill därför tipsa om att börja följa ChooseFI:s dagliga sändningar under flaggen "resilience" (uthållighet?). De är bara tiotalet minuter långa och handlar om att hålla-hand inom communityn. Allt från "hur hemskolar du dina barn" till "potentiella fördelar med stödpaketen från Fed". Men inte minst är det - tycker i alla fall jag - skönt att höra Brad & Jonathan prata och diskutera igenom saker som rör till Covid-19 på samma sätt som de hade diskuterat...vad vet jag, asset allocation eller studielån. För är det något jag tror alla kan enas om så är det att corona är ett maraton och det är den med uthållighet och tålamod som kommer att gå vinnande ur det. Och då menar jag såväl fysiskt (stanna hemma, tvätta händerna), mentalt (var ute i naturen, meditera, läs skönlitt, lyssna på underbar musik) som finansiellt (avvakta med omallokeringar tills börsen är tillbaka på Q1-nivå, nu ska du sitta still i båten).

Jag fick också ett visst värde av att lyssna på Tim Ferriss-avsnittet med f.d. munken Jack Kornfield. Lite flummigt, men härligt distanserande. Slutligen...för jag tänker inte ägna alla inslag framöver åt corona utan fortsätter enligt plan:



Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Lyssna gärna på min måndagsångestlista D.s.

* Läste en krönika av Kinberg-Batra i en veckogammal Di som pekade på något jag borde fattat själv redan torsdagen den 12:e: De hastiga fallen drivs ju delvis på av börsrobotarna som är algoritmstyrda. Inte konstigt då att fallen sker så snabbt. Apropå teknik alltså.
 **Har åtminstone ett konstaterat fall i vänskapskretsen - skidsemester i Italien - några dagar efter hemkomst "lite halsont, en grads feber som kom och gick och sen lite ont i lederna." Nu tillbaka på jobbet. Eller...jobbar hemifrån som alla andra.

The Art of Frugal Hedonism Del 7 - Ekonomin är en bitch

I mitten av 1900-talet var det många - däribland Keynes och president Eisenhower - som förutspådde att den genomsnittliga arbetstiden i takt med att produktionskapaciteten ökade, skulle reduceras. Kraftigt. "Man will be faced with [...] how to occupy the leisure, which science and compound interest will have won for him." År 1965 förutspådde en av senaten beställd utredning att snittamerikanen år 2000 skulle arbeta 14 timmar per vecka med runt sju veckors semester om året.

Yeeez indeed. Hur blev det så här? "Why aren't we all scratching our heads and saying "Hold on a minute, I think I'd like the version where the machines have us all doing less work please"? För även om man undantar alla privata affärer folk passar på att sköta på arbetstid, återstår ändå 21 timmar att redogöra för.

Författarnas teori #1: Att vi i vår kultur förknippar en intetsägande karriär med att vara en misslyckad person. Dessvärre finns ingen allmänt vedertagen måttstock för när man är lyckad varför fölk i regel springer förbi "målsnöret" och fortsätter sträva trots att de nått över snittet vad gäller såväl karriär som materiell nivå. Det är här författarna menar att man bör hitta sin "sweet spot" - den nivå av materiell standard då man inte längre har svårigheter att tillgodose sina basala behov, men innan man når den nivå där man med råge kan betala för all upptänklig konsumtion men trots detta känner sig missnöjd och eventuellt fångad i en livssituation som kräver konstant arbete för bibehållande av status quo.

Författarnas teori #2: Det kan finnas ett intresse i samhället i stort att hålla människor i arbete under en stor del av den vakna tiden. Författarna refererar till Raptitude-bloggaren och komikern David Cain (se blogg i blogglistan till höger): "Keeping free time scarce means people pay a lot more for convenience, gratification, and any other relief they can buy." Vi ser ju själva exempel på hur vår egen pensionsmyndighet gillar att upprepa mantrat att "Jobba mycket och länge och när du jobbat mycket och länge ska du jobba lite till."* Om jag vore politiker hade jag antagligen varit en aningen nervös för vad populasen tagit sig till om man hade haft fem lediga dagar i veckan istället för två. Visserligen borde nöjesindustrin gå bättre, och så även shoppingen (vilket i Sverige är synonymt), men vilka otyg folk hade kunnat hitta på. Vara i skogen, umgås med andra människor och tänka en större andel egna - ej företagsägda - tankar, föra djupgående samtal och ifrågasätta samhällsstrukturer. Det hade kunnat bli riktigt stökigt.

Författarnas teori #3: "And then, of course, there is The Economy. That heffalump is perhaps the most oft-cited reason for why we need to keep 'creating jobs', working them, and shopping - whether or not there is work that needs to be done or things we need to buy. The problem here is that The Economy requests the absurd: endless growth on a planet of finite resources. Yes, The Economy would suffer if we all started working less. Even the drop in hospital visits for stress-fuelled diseases would register negatively with the GDP, as would the reduction in resources mined to keep office lights and photocopiers humming around the clock..."

Den sista punkten korrelerar väl med det samtida ifrågasättandet av GDP (BNP) som mättal för ett lands framgång och välstånd. Vid Romklubbens 50-årsjubileum sades: “Measuring our success on GDP growth has proven inadequate to the task and it also masks a growth in inequality between rich and poor. New indicators such as a Genuine Progress Indicator could more accurately measure economic welfare[1].Today there is a large literature on shortcomings of GDP and a lot of proposals for alternative indicators of economic and social progress[2], but the issue is far from settled."

Rom-klubben har ett utpräglat hållbarhetsfokus. Det är kanske inte helt otroligt att det mätetal som togs fram mellan världskrigen och som finjusterades av bland annat Keynes efter andra världskrigets slut samt etablerades under de historiskt utan motstycke starka tillväxtåren under 50- och 60-talen, inte är helt fräscht längre. Det är kanske dags att tänka nytt, anpassat för vår tid och utifrån den forskning kring ekonomi, klimat och hälsa vi har idag? För vi är väl inte fem år gamla barn som insisterar på att mamma varje kväll läser samma saga för att det alltid varit så?

Vad tror du skulle hända om en stor del av mänskligheten skulle finna sin "Sweet Spot" och anamma en mer lågintensiv livsstil?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Ingen bryr sig om vilken bil du kör. Folk bryr sig inte ens om huruvida du har en bil. D.s.

* Inte ett ord, systra mi, om eget sparande för att kanske undslippa att jobba tills man är 95. Om jag inte var foliehatt innan är jag det nuförtiden.

The Art of Frugal Hedonism Del 6 - Bejaka din nyfikenhet

Ett mycket kostnadseffektivt sätt att rida på livsnjutarvågen är att bejaka sin nyfikenhet. Det behöver inte vara komplex skit som att åka över halva jordklotet för att dyka i ett specifikt rev - det räcker med att ta en eftermiddag och verkligen verkligen fråga ut en vän om hens barndom. Jag kom inte på det där, det står på sidan 92 i boken. Du kan också lära dig namnet på tre växter  i din trädgård. Eller låt Mihran lära dig shuffle.



Mina barn har den där förmågan att bli helt besatta av saker. Äldsta barnet har under våren skapat ett miniatyrhus i storleken av ett dockskåp från Hasbro till vilket hon har karvat möbler och allehanda föremål, målat och tapetserat samt lagt golv. När jag ser henne sitta där vid sitt skrivbord och karva ut former ur glasspinnar blir jag nästan avundsjuk. Detta kreativa flow! "Om flow vore en drog, skulle det vara kokain" menar författarna till boken. De får medhåll av forskaren Corinna Peifer. "A rewarding feeling of high energy and alertness, accompanied by an improvement of concentration (and therefore performance), a carefree trust in one's own abilities...while forgetting about basic human needs such as hunger or sleep." Jag minns en period för någon eller några somrar sedan då jag blev helt besatt av asiatisk matlagning. Jag låg och googlade på nätterna och kunde inte vänta tills det blev morgon och ICA Kvantum öppnade (detta var hos svärföräldrarna och Kvantum var på 40 minuters gångavstånd - jag hade en fix idé om att promenera). Det var ljusa minnen - de vackra morgonpromenaderna genom kustlandskapet, avkodningen av de tidigare mystiska produkterna i asiatiska hyllan, mitt småplottrande i anteckningsboken på nätterna när de andra sov. Ja, jag sov väldigt lite under de här veckorna, precis som om jag hade tagit en drog. Och vi snackar recept ladies & gents. Är man präktig eller vad?

"Indulging your curiosity isn't only a less expensive way of getting that 'Getting Feeling', it is deep hedonism. As your understandings amass, you begin to sense the world around you as a dense and majestic cathedral of thrumming, interconnected functions and stories. Plus, you can revel whole-heartedly in these riches as you accrue them, knowing that they require no wardrobe space or loan repayments."

I podden The Slow Home Podcast berättar författaren om en episod som också beskrivs i boken - när hon påbörjar en nattvandring vid midnatt, rakt ut genom staden, genom förorterna för att sedan närma sig landsbygden ungefär samtidigt som solen går upp. Det hela kantat av små äventyr och dråpligheter. Jag är så sjukt sugen på att göra den promenaden. Rosersberg i gryningen...Vad ger dig flow? Och kan du tänka dig något som skulle kunna ge dig flow som du inte ägnar dig åt idag?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Glöm inte att handla på nedersta hyllan i mataffären - det är här de billigaste varorna finns. D.s.

Värsta dagen i modern tid

Jag är trots allt lite glad för Di:s skull. Jag menar, alla gånger de ropat vargen kommer under de senaste tio åren, vem är jag att inte glädjas med dem åt nedan framsida? Smolket att kraschen de facto inte hände fredag den 13:e utan dagen innan, det hade smakat fågel på rubrikfronten. "FREDAGEN DEN 13:E EN LEVANDE BÖRSMARDRÖM" eller "JASON VOORHEES SLÄNG DIG I VÄGGEN - DET HÄR ÄR FREDAGEN DEN TRETTONDE DU ALDRIG KOMMER ATT GLÖMMA". Alltså check out that graph, kan man inte infoga en zombie längst ner till höger?*

Di 13/3. "Ok så värre än de värsta bombningarna under WW1+2? Värre än 9/11? Värre än Hiroshima? Eller betyder "modern tid" de senaste 12 åren? 

Nu finns det spaltmeter på spaltmeter att götta sig åt och jag är inte ens ironisk. Jag tycker att de ska göra det för det händer ju mycket nu och deras affärsidé är ju att sälja annonsplatser och ju fler som läser, desto fler annonssälj. "Den enes död den andres bröd" och gudarna ska veta att svenska tidningar behöver sälja annonser. Och de är inte de enda som gynnas av corona. Telemedicin håller på att på riktigt slå igenom och det utvecklas i detta nu en mängd teknologier för att kartlägga och därigenom begränsa virusets utbredning, vilket på sikt får ses som en förstärkning av hela den globala samhällskroppen (för det är ju varken första eller sista gången vi ser en pandemi). Så många företag - främst de små - far illa, men det är lätt att glömma att det här också öppnar upp för andra affärer. Zoom lär ju i alla fall ha hyfsat många fler nedladdningar nu än för en månad sedan eftersom detta verkar vara det nya Skype, åtminstone i universitetsvärlden.

Som vanlig svenne banan-sparare med ISK krävs det emellertid en inte helt obetydlig kraftansträngning för att motstå skiten och bibehålla sin finansiella strategi och jag fnissade gott åt Gofis kommentar i förrgår om att han gärna ville blocka sin Avanzainlogg det kommande året (inte en dum idé!). Givet de balanserade tongångarna från samma bolag, ex. genom Johanna Kulls krönika i veckan tror jag faktiskt att det är långt ifrån en omöjlighet att den funktionen faktiskt inrättas. @avanza: Jag är på riktigt beredd att betala för det!

Tänker också på Mad Fientist-podden denna vecka där J L Collins, utifrån kommentarerna på sin blogg, bedömer att ungefär 2/3 av läsarna håller sig till sin finansiella plan men 1/3 rycker ur pluggen när fallet blir för brant, trots att det rör sig av Collins-fans som i åratal marinerats i hans budskap och att man på ett intellektuellt plan fattar att det inte är optimalt. Men, som ordstävet lyder: "Man pallar inte mer"**.

Jag ska inte tråka ut er med gamla repetitiva klyschor om att buy & hold genom såväl uppgång som nedgång [i enlighet med på förhand stipulerad plan***] är vägen till långsiktig framgång på börsen eller att de mest framgångsrika investerarna är de som antingen glömt bort sina konton eller som dött ifrån dem. Ni vet allt detta. Och tillhör du den tredjedel som nu valt att sälja delar eller - gråt - hela ditt innehav, har du lärt dig något om dig själv till nästa gång, något i stil med att inte ha så mycket placerat på börsen. Men det är inte pekpinnar jag vill leverera idag utan detta:

MÄNNISKAN ÄR ETT UPPFINNINGSRIKT DJUR
Human ingenuity. En så vacker sak. Det är den som förser den självrengörande indexfonden med nya affärsmodeller i samma takt som föråldrade verksamheter dör ut. Jag har tidigare prisat systemet och staten Sverige för att man i dessa [sociala medie?]-kristider bara kör. Man ba: Krispaket in tjoff tretton biljarder. Man ba: Aha behövs det bygglov till sjukhustält, screw that upp med tälten. Major mind fuck coming up: Skolplikt? Talk to my hand bitch, ungarna ska hem (i skrivande stund inte hänt men skulle inte förvåna mig). Jag trodde ALDRIG att jag skulle få bevittna något liknande under min livstid. Och knappt ANTYDAN till PR-orkestrerat käbbel mellan partiprofilerna heller (men nu följer jag nu inte Twitter) utan föredömligt lugn samling i välskräddat på TV ("Kungens" tal hade jag emellertid klarat mig utan).

Men det är inte bara farbror Staten som tar sitt ansvar och agerar agilt som under världskrig utan även Kapitalet. Jag talade med en vän i veckan och även om det här kan tyckas vara anekdotiskt tror jag att det är signifikativt för var vi befinner oss i landet idag. Hen har det senaste året drabbats av diverse utbrändhetssymptom. Läget nu? Symptomen som bortblåsta. Hun STRÅLADE genom telefonen när vi tog ett glas vin tillsammans förrgår kväll och beskrev en arbetsplats som var som förbytt. Folk med samarbetssvårigheter är plötsligt följsamma som kissemissar och tillsammans spottar de i nävarna och uträttar storverk. Jag skulle faktiskt kunna dra slutsatsen att min väns utbrändhetssymptom varit kopplade till en känsla av leda och upplevelsen av att försöka driva på saker själv, utan gehör från kollegorna. Men nu - KASAM comin up och hon älskar varje sekund av det.

Hennes firma verkar inom en sektor som nu skriker efter personal och de har precis inlett förhandlingar med en annan stor privat arbetsgivare som har motsatt problem. En arbetsgivare som, trots sin höga svansföring i marknadsföringen, tydligen har så små marginaler att man inte klarar av en månad utan full rulle. Om vi bortser från det faktum att det kanske borde väcka en diskussion om företagsekonomi i allmänhet och survival of the fittest i synnerhet, vore det ju trist om statens stödpaket helt ska slussas in i att hålla privata, sjabbliga bolag och deras permitterade personal under armarna så lyss: Om dealen går igenom kommer min väns firma att temporärt ta över stora delar av det vacklande företagets anställda. Eventuell lönediff betalas av det sistnämnda bolaget. När corona lugnat sig och affärerna så sakteliga börjar återgå till normalläge gör de en retur och folk återgår - åtminstone i viss utsträckning - till sina ordinarie anställningar. Har ni hört så fiffigt? Om någon frågat mig för ett par månader sedan om jag trott att detta varit möjligt hade jag viftat bort det. ALDRIG! Det här luktar Boston Consulting Group och tre års välsaltat projekt lång väg. Men in kommer corona och BAM - lösning på bordet.

Har också intervjuat lokala näringsidkare som flyttar ut sin verksamhet på nätet, utmanar sig till max och går igenom obekväma men ack så kreativt utmanande processer att den skräckblandade förtjusningen osar från dem. "Jag trodde ALDRIG att jag skulle våga göra detta, men nu vill man vara med och bidra till att det här löser sig".

Och det är nu jag blir lite religiös. För man talar ju om den känsla av sammanhang och stundtals glädje svenska folket kände under andra världskriget (utan att ens vara en del av det men ok). Man bet ihop, samarbetade och körde. I den pseudotillvaro åtminstone JAG levde i under tjänstemannaåren kändes det ofta som ett spel för gallerierna. Man tröskade på i sin trögrörliga företagsstruktur och försökte undvika minfält av prestige och revirpinkeri. De här sakerna verkar i och med corona luckras upp och likt fågel Fenix stiger human ingenuity upp och visar sig i all sin prakt. Samarbetsvilja, kreativitet och solidaritet. Allt från dessa "lappar i trapphus" till äldre som behöver hjälp med handling till att folk tar avsked med ett "Ta hand om dig". Jag tycker det är vackert. Jag tycker till och med att det är värt två årslöner (än så länge, återkommer om jag tycker att det är värt tre-fyra).

Okej, bara en sista sak och det var en one-liner från J L Collins: Börsen tar trapporna upp med expresshissen ner. Lyssna på podden. Läs Avanza-bloggen. Ta hand om dina älsklingar. Resten löser sig.

Vad säger du, ser du tecken på det jag beskriver ovan eller är det bara jag?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. För övrigt blir jag GALEN när jag ser kvällstidningslöp av typen "Så mycket har HM-Stefan förlorat på börsen i år". Troligtvis har han inte förlorat en SPÄNN givet att han varit med tillräckligt länge för att veta att man inte säljer när börsen är låg. Däremot triggar det svenne bananas att trycka på säljknappen.

* Ja nu låter jag mer ballaallan än vad jag faktiskt kände mig torsdag den 12:e. Låt oss säga att jag tog ett glas chardonnay på kvällen. Och likt Gofi sitter jag på händerna för att inte slinta på säljknappen, man är ju blott mänscha.
** D.v.s. man kan endast acceptera faktumet att regelbundna krascher är priset man får betala för överlägsen avkastning så länge krascherna inte händer. 
*** Men om planen är att köpa dyrt och sälja billigt ska man givetvis fortsätta med det.

Coronaspecial: Hur bibehåller du din mentala hälsa just nu?

Jag hade planerat ett inlägg om "home bias", d.v.s. om hur man föredrar att köpa inhemska aktier. Men jag känner mig inte så sugen på att prata investeringar i nuläget. Vilket är SYND eftersom det är rea på börsen och det borde vara en fröjdens tid på en sparblogg. Men trots Ullared på börsen känns det ändå som att man har fullt upp att hålla psyket i schack när en mig nära ICA-butik satt maxtak 2 toarullar/person och tre omgångar lärare ringt mig idag för att säkerställa att vi har Internet hemma (vem har inte Internet?) (okej, vi har bara kontantkort Hallon men det funkar det med) för future home schooling som just nu låter mysigt men jag känner på mig att det inte kommer att vara så mysigt om tre veckor. Så låt mig dela med mig av några av veckans snuttefiltar:

1) En kurva där du kan följa vilka länders coronakurvor som börjat plana ut (ursprungligen från min favoritleverantör av kurvor). Jag vill inte vara dumoptimistisk men ser inte Sverige ut att börja sträva österut?

2) Jag har ju tidigare talat om Scott Trench, min idol på house hacking-fronten. Han har en podd och häromdagen fick jag ett poddtips från IGMR (han skrev även om det i ett inlägg) som var nästan lika lugnande att lyssna på som J L Collins guidade meditation när börsen faller. Hör det här.

3) Lyssna gärna på Ekots lördagsintervju (något daterad, från 7/3 men ändå värd att lyssna på) med Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson (22 minuter in):

"Två-tre procents dödlighet. Man börjar liksom uppifrån, man hittar de som dör. Sen börjar man se 'hur mycket finns det här'. I framtiden kan man titta på antikroppar [hos folk] och ser då att det finns ytterligare en grupp som haft infektionen [utan att veta om den]. Ju längre det här lider desto 'färre' kommer att avlida, det är sannolikt att röra sig nedåt*. De som har störst risk att drabbas är de "äldre äldre". I Italien, de som har avlidit är 85% är över 85 år. Det visar att det finns sköra grupper och det är där vi riktar vårt fokus."

De som är >85 och därtill ofta tillhör riskgrupp av typen hjärt- cancer- diabetespatient dör ibland inte på grund av den primära sjukdomen utan till följd av något trivialt som lunginflammation, säsongsinfluensa eller till och med vinterkräksjukan. Och nu då: Corona. Det är givetvis en tragedi när någon dör i förtid, jag säger inget annat. Jag ville bara dela med mig av siffran för att minska på graden av dödsångest hos de av er som är hypokondriker och under 80**. Eller ni som är rädda för att era barn ska förgås för enligt min statistik är det cirka 0% av barn under nio som trillar av pinn.

Men nu är jag nyfiken: Hur har just DITT liv förändrats den senaste tiden? Jobba hemma? Bunkra toalettpapper?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Här avses om jag förstår rätt att statistiken inledningsvis blir skev på grund av bristande initial inrapportering då sjukdomen ibland passerar relativt obemärkt, särskilt bland yngre. 
** För övrigt tycker jag att det är gamlingarna som verkar minst nojiga över corona. Man ser dem överallt: På parkbänkar i solskenet, i butikerna, på systemet, på vårdcentralen, lojt promenerande i parker och längs med kajkanter, medan vi "yngre" förskansar oss hemma, googlandes dödskurvor med våra sönderspritade händer. Så sent som igår blev jag mer eller mindre jagad av en gammal dam som prompt skulle ge mig mitt parkeringskvitto, stod och knackade på bilrutan och jag ba "Hallååå, förstår du inte jag kanske är en vektor, symtomfri, här för att smitta dig med läderlappsvirus!" 

En perfekt indexsplitt

Ni kanske minns att jag för ett tag sedan hade ett index outburst och att det då i kommentatorsfältet dök upp lite funderingar hur man ska välja indexfonder utifrån marknader, exempelvis skrev PalmaOnFIRE: "Intressant är kanske vilka indexfonder man ska äga och hur korrelationen mellan dem bör se ut? 70-20-10, Global (US50%), Emerging markets, Kina? Eller annat? Hur tänker alla ni andra?" och Larson kontrade med "Jag har ungefär USA 30% Sverige 30% Europa 20% tillväxt 10%, rasket 10% totalavgift 0,1625%".

Ni minns kanske också att jag tidigare i år skrev om boken "101 tankar om aktier" och bara någon månad därefter tangerar unge Hr Ludvig frågan om börsregioner i sin/Danske Banks podd, avsnittet från 19/2. Det övergripande budskapet grundas i Sharpe och hans Capital Asset Pricing Market Equilibrium (den effektiva marknadsteorin) och att all information återspeglas i aktiekursen varför enda sättet att slå aktiekursen är att ha tur. Det tål att återupprepas:
"All information återspeglas i aktiekursen varför enda sättet att slå aktiekursen är att ha tur"
Av detta skäl är det mycket önskvärt att så långt det bara är möjligt försöka efterapa marknaden i stort och för att slippa lägga timmar och dygn på att handplocka den mycket extensiva aktiebuketten detta inneburit kan det vara smidigt att välja indexfonder. Här är några punkter från podden:

1. Man vill ha exponering mot hela marknaden.
2. Man vill inte ha en exponering som går emot det marknadsviktade världsindexet.
3. Ett globalt börsindex får styra.
4. Se till att du (likt Larson) har med cirka 10% tillväxtmarknader (eftersom de utgör drygt 10% av ett globalt index).
5. En del indexfonder följer MSCI World för att det är billigt. Men väljer du en indexfond som följer MSCI All Countries får du med även tillväxtmarknader.
6. Alternativt så kompletterar du med lite tillväxtmarknad vid sidan om.
7.  Även småbolag kan behöva läggas in.

Vad betyder det här rent konkret? Maria Landeborn (senior strateg Danske Bank) och Ludvig Rosenstam Åhman menar:
- Lägg in 50% i en indexfond USA.
- Fyll på med andra marknader, ex. Europa, Asien.
- Addera småbolag och ev. mer Sverige om du hör till dem med Home Bias (se inlägg framöver).



Vidare kan man använda en Rika Tillsammans-split av typen nedan:
- 80% Avanza global
- 10% Avanza Emerging Markets 

- 10% Handelsbanken GI småbolag index


Den allra mest kostnadseffektiva splitten är naturligtvis #2 givet den starka posten Avanza Global med avgift 0,11%. Relativt små poster Avanza Emerging Markets (avgift 0,29%) och Handelsbanken GI småbolag (0,68%) är riktigt bra sett till totalen. Den genomsnittliga avkastningen på ovan tre fonder var under 2019 runt 15% (att jämföra med Spiltans dryga 40%), men är det en världsindexspegel man vill åt så får man ju lita på att det på lång sikt är en god idé att göra en sådan fördelning.

Personligen fortsätter jag att klänga fast vid 80% Spiltan Aktiefond Investmentbolag och resten i Avanza Global och Länsförsäkringar Global Indexnära. Möjligtvis hade jag kunnat fila till skiten lite till men har för fullt upp med Lifvet. Dessutom tror jag på investmentbolag som en turbo i portföljen och hittills har det stämt. Möjligen skulle jag av principskäl kunna slakta min Länsförsäkringar Global Indexnära mot Avanza Emerging Markets eftersom den förra speglar samma index som Avanza Global. Kanske en splitt mellan denna och ett småbolagsindex för att få en fin spegling.

Tror du att det lönar sig att hitta en absolut avspegling av världsindex eller räcker det med de stora penseldragen a.k.a. rubbet i Avanza Global e d?

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 5 - Sluta tänka på pengar

Avsnitt 16 i boken handlar om att sluta tänka på pengar, vilket kan tyckas paradoxalt. Men jag kan själv vittna om hur tankar på pengar tagit mindre och mindre plats i mitt medvetande ju längre jag kommit i min kommersiella nedrustning.
"You operate on the general basis that you don't go shopping for entertainment, and you mostly just buy stuff you really need or value. You repair, repurpose, borrow and share things, buy fresh produce in season, take packed lunches and the spare money just seems to gently accumulate."


Min morsa är ju sparsam av naturen. Om ni tycker att jag är prone to disaster thinking så är det ingenting jämfört med henne. Där har stashats mat sedan skolåldern*, där hålls alltid minst halva bensindunken full, där har sparats pengar ifall ifall ifall hon inte står ut med chefen. Vi pratar deltidsarbetande lärare här, så inga astronomiska löner. Jag minns att hon vid något tillfället sa att "hon inte lyckades göra av med sin lön." Det var på den tiden jag var consumer sucka och jag drog säkert in fyra gånger så mycket netto i månaden som hon samt gjorde av med rubbet minus 500kr i någon värdelös pensionslösning insåld via broschyr i brevlådan. Jag förstod inte hur hon gjorde. Fanns där pengar kvar i slutet på månaden var det väl bara att spendera dem i närmsta galleria, vad var problemet? Men idag har jag ju blivit min morsa. Jag kör ingen budget. Jag följer inte ens upp längre som jag gjorde under de första åren. Möjligen kollar jag någon gång i halvåret totalstatus skulder/tillgångar. Pengarna är vad de är, jag vet att jag inte spenderar mer än jag vill eller behöver. Och det är så oerhört behagligt.

Tänker du mycket på pengar?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Om du strävar mot FIRE - börja redan nu fundera på ett extraknäck du kan ha under dina pensionerade år. En inkomst på 5 000kr netto per månad innebär att du kan skära bort runt en mille i besparingar (förutsatt att du tror dig kunna går runt på 15tkr i månaden). D.s

* Trots uppväxt i stabil medelklass höll hon ett lager med torrvaror i en skokartong under sängen.**
** Kan ha att göra med domedagsmormor som talade mycket om atomkring, sponatan skilsmässa från fadern och nedgrävda pengar på tomten. Det fanns ju ingen barnpsykolog på den tiden så vi lär aldrig få reda på vad som var vad.

The Art of Frugal Hedonism Del 4 - Hitta gratisställen utanför hemmet

Jag sitter som i feberyra dagen efter hemkomst från Italienresan och försöker sammanfatta valda delar av "The Art of..." för er. Jag inser att jag nog knäckt några fler buteljer vitt vin än jag vill erkänna där nere eftersom det känns som att läsa boken för första gången. Mitt nästa nedslag gör jag i det textparti som tituleras "15. Find free 'third' places".

Det handlar om att åstadkomma omväxling i sitt liv genom att hitta externa gratismiljöer. Författarna talar om "The third place factor - a place that is not work or home, but a third kind of place where you feel at ease, and a part of the greater world." 

Visst är det poetiskt? Tänk det franska bytorget. Den turkiska hamamen. Knarkhandeln kring Plattan.*


En idiomatisk svensk översättning kanske hade varit "det offentliga rummet". Det var först när jag slutade med vidlyftig konsumtion som jag insåg hur ont om gratis offentliga rum det finns - städerna består mest av kommersiella utrymmen. Mina favoritområden är stadsparkerna - gärna storlek större. Djurgården i Stockholm, Tiergarten i Berlin, Luxembourg i Paris. Jag gillar också gratismuséer och slinker ofta in på exempelvis Sjöhistoriska eller Historiska muséet i Stockholm bara för att få lite lugn och ro i en stundtals rätt skränig hemmatillvaro. Det händer att jag till liten kostnad (en svart kaffe) köper mig ett par timmar i en hotellbar och skriver blögga där. Bibliotek är också härliga. Jag har tidigare beskrivit hur jag och en vän satt och smygdrack rödvin i en facksal på Stadsbiblioteket. Det var najs.

Har du några bra förslag på "third places?". Enligt Ray Oldenberg (som myntade termen) ska det uppfylla följande kriterier:

- Billigt eller gratis
- Enkelt att komma till
- Välkomnande och bekvämt
- Du är inte tvungen att vara där
- Ingen vikt läggs vid ekonomisk eller social status
- Du möter både bekanta och nya ansikten där
- En lekfull stämning, där konversation uppmuntras
- Känns som ett hem en bit hemifrån

Ett tips jag har om du passerar Stickholm - Kulturhusets mediabibliotek. Helt underbart - botanisera bland såväl CD- som LP-skivor och sätt dig bekvämt i någon av läderfåtöljerna, speja ut mot irret därnere och lyssna på profond jazz, strupsång eller ABBA, allt medan du tuggar i dig dina medhavda sura tefat. En multisensorisk sensation, helt gratis, minus kostnaden för tefaten. Man får konversera också, det är inte tystnadsplikt där som på andra bibliotek så det passar mycket bra till en play date.

Har du ngra tips på ”third places”?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.S: Köp indexfonder. Låt ligga i tio år. Köp mer indexfonder. Låt även dessa ligga i tio år. Klart. D.s.

* Måste jag ens asteriska den för er? Ni känner väl mig vid det här laget. Jag skulle aldrig köpa mitt knark vid Plattan.

En personlig insikt i skuggan av ett ras

Detta inlägg innehåller länkar till FruEB:s försvarsmekanismer.

Merparten av börsfallet i samband med sjukdom har med oro för själva sjukdomen att göra, inte med de underliggande värdena. ELLER så hade min tåggranne från förra veckan rätt: This is the end of Fiatvalutorna, lyckos dem som köpt Bitcoin!

Utan att blotta mina whereabouts alltför mycket kan jag avslöja att jag sedan ett par månader tillbaka drar runt på en redaktion som ett led i mina studier. Det är jättekul och jättejobbigt på samma gång, eftersom dagarna är långa och jag måste mata in ny information i min hjärna varje dag. Sedan ett par veckor är jag vid "desken" vilket betyder det område i kontorslandskapet där man producerar snabba nyheter av typen telegram och nyhetspushar vilket kan tyckas ironiskt eftersom jag i ett par års tid uppmanat er att vara restriktiva med dagligmedia för att istället försöka ta till er den stora bilden genom läsning av praktverk som Upplysning Nu eller J L Collins Simple Path To Wealth. 

Att avprenumerera på pushnotiser är lätt, men att väja för dem när man själv är den som ägnar sig åt själva hantverket är svårare och ni kan ju tänka er nivån av redaktionellt adrenalin de senaste veckorna: Corona corona, börsfall börsfall. Som lök på laxen är det så på en nyhetsredaktion av det här slaget att när det kommer en "stor" nyhet (tänk: första dödsfallet i corona) kommer det en så kallad TT-flash och det låter i hela lokalen, ungefär som ett brandlarm, samtidigt som det blinkar en stor röd lampa på central position och BAM landar nyheten på allas skärmar. Igår på eftermiddagen tjöt det till och jag hör mumlet kring desken: "Börsen ner 10%". Från existerande minus 12 YTD. Det var inte utan att jag blev lite blek och jag förnam något som liknande illamående, tills jag fann mig och kunde ta in spektaklet. För märkligt blir det när man på redaktionens storskärmar parat med TV-ljud och radiosändningar (konkurrentbevakning) tar in hur alla medier simultant månglar ut samma flash. Som att sitta i stormens öga.

Men är det en storm? För när jag sitter här nu, fredag den trettondes morgon och tittar ut genom fönstret (nåja, inte så mycket att se än, helt svart klockan 05:13 och ja, min dagar är som ni hör långa) ser det ut ungefär som vid samma tidpunkt förra veckan eller för en månad sedan. Och jag tror att det kommer att se ut likadant om ungefär ett år, när coronan passerat och börsen lugnat sig, kanske till och med återhämtat sig.

Och det är nu försvarsmekanismerna kickar in och glad är jag för det för annars hade jag varit en av de bankkunder som hängt på låset för att sälja när alla andra gör det, det vill säga göra tvärt emot det råd vi alla vet stämmer, ligg lågt när det stormar. För insikten drabbade mig där i kaoset igår. Det är för min del, där jag befinner mig i livet nu, nästan (näääästan) strunt samma vad som händer med mina ISK-tillgångar. Och nej, jag menar inte ens på kort sikt jag menar på LÅNG sikt. Ponera att börsen fortsätter med dryga -50% som förra gången efter Lehman (vi har en bit kvar) och sen händer någe skit som på riktigt disruptar allt och jag får inte tillbaka ursprungsvärdet förrän om femtio år då jag kanske är död och då får mina barn ärva indexfonder. OM fallet nu blir så - vilket jag betvivlar - är jag ändå nöjd över min börsresa. För lyss:

1) Utan ett rejält FU-kapital under västen hade jag aldrig vågat hoppa ur ekorrhjulet och en kvalificerad gissning är att jag då varit cirka 23,4% mindre lycklig än jag är nu vilket korrelerar ganska exakt med fallet YTD.

2) Jakten på stashet har också gjort att jag skurit så radikalt i mina och familjens kostnader att vi klarar oss på mindre än hälften av vad vi behövde som consumer suckers, vilket gör att vi naturligtvis behöver mycket mindre inkomst för att klara av vår löpande livsstil  = deltidsjobb helt ok.

Så ja, trist med börsfall (även om jag kan erfara någon sorts masochistisk katharsis i att få ett avbräck i denna dopade ökning vi haft på senare år), men samtidigt: Mitt liv har ändrat diskurs och jag och min kan kan mycket väl hanka oss fram på smågig resten av våra liv, särskilt om vi skulle sälja lägenheten. Detta har jag min ISK att tacka för. Oavsett nuvarande storlek.

Observera att jag givetvis tror att börsen kommer att återhämta sig. Men ja, det blir problematiskt när vi ser ett lock-down-scenario torna upp sig och jag tror att det kan bli skolstäng nästa vecka vilket i sin tur ger bäring på servicesektorn vilket kommer att ge konsekvenser vi inte riktigt vet än. Men, this too will pass och människor kommer även i framtiden att bete sig som människor gjort i alla tider: Leva och konsumera. Trump hjälper inte till med sina klumpiga uttalanden och hastiga infall på inresefronten, men om man ska se det positiva med det hela: Det här kan bli slutet för han. För få amerikanska presidenter har undvikit att bli omvalda med stark ekonomi i ryggen. Om amerikansk ekonomi nu störtdyker finns en möjlighet att skaka av sig denna muppet.

Min obryddhet är naturligtvis delvis en försvarsmekanism (ej att underskatta!) men faktiskt också som en sorts personlig seger på utvecklingsfronten. Visst vore det trevligt om även den här nedgången följdes av en uppgång. Men även utan uppgång är mitt liv konstruerat på ett så bra sätt att jag inte påverkas så fasligt. Min superkraft? Låga omkostnader. Liten kostnadsmassa is king och oberoende av börsens utveckling på såväl kort som lång sikt. Så mitt råd till dig - oavsett om du är i kumulativ eller uttagsfas - är att fortsätta fokusera på att skära dina kostnader eller fortsätta att hålla dem nere. Avinstallera din nätbanksapp (de funkar ändå inte om jag fattar Sparo rätt), läs skönlitteratur och umgås med vänner och familj och fokusera på att leva ett lyckligt liv med roliga saker däri. För som J L Collins säger: Barnen fortsätter att skratta, solen går upp idag igen, oavsett vad som händer på börsen. Jag tänker inte tjata mer om nedan video, men då måste du se den en gång, eller lyssna på den där du sitter på väg till jobbet i din bil eftersom du säkert skrämts upp till att undvika kollektivtrafiken:



Trevlig helg önskar jag er alla! Själv ska jag poppa popcorn i kallpressad rapsolja och krydda med lök- och paprikapulver och till det kanske lite vin på låda.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Jag låg och hetsade upp mig över coronan i förrgår natt och läste många artiklar bland annat den här och en annan från NY Times som realtidsuppdaterar antal fall, antal dödar (?) och antal tillfrisknade. Av någon anledning ger just denna tabell mig lugn i själen eftersom # tillfrisknade ökar för varje dag. Utifrån den data vi har tillgänglig per denna vecka verkar det som att 10 till 100 personer per miljonen invånare smittas innan kurvan planar ut och av dessa dör 2 % vilket för Sveriges del innebära att mellan 100 och 1000 smittas och 2-20 dör. Får se om jag får äta upp denna stat framöver givet att vi redan är uppe i 500. Nyckel nu är att minska spridning av något som ger de flesta milda symptom men ett fåtal riktigt svåra vilket kräver sjukhusvård och vi behöver avlasta sjukvårdsapparaten (således ska vi sikta på den låga kurvan i den första artikelns graf). d.s.

Lura din hjärna med brunch

Jag hade precis dragit igång Ledarredaktionen från 9 mars med det inspirerande namnet "Coronafeber på börsen" men lyckligtvis blev jag några minuter in i det hela (strax efter "börskatastrof" och "Kinas hämnd") avbruten av ett IGMR-sms med länk till den tidigare diskuterade meditationen av J L Collins klicka här. Kortversionen: "Fortsätt att leva ditt liv". Och på tal om det:

För ett tag sedan pratade vi om det här med lycka och tillfredsställelse, vilket ju borde vara ett topp-trendande ämne i alla landets fikarum sedan hundra år tillbaka givet den fred och det materiella välstånd vi levt i som gjort att de allra flesta av oss levande i detta land idag kan laborera med åtminstone de två översta lagren i Maslows behovspyramid. Och visst talas det lycka, men då snarare i betydelsen Nextopia-suckerae, det vill säga "nästa [insert product/exclusive experience]". Men det är inte detta jag talar om här utan mer förnöjsamhet à la Deep Year, att gräva där man står. Det som är så trevligt med er som kommenterar i den här communityn är att ni bjussar så på er själva. Var annars kan man läsa välsignade rader av nedan slag?

"Jag tror många har för mycket brus och hets runt sig och därför inte kan nå in till det den där lugna tillfredsställelsen utan måste ”köpa” något ännu mer högljutt för att bli nöjd. En fint avtorkad diskbänk, en tom tvättkorg och en skön doft av ett bröd i ugnen en ledig onsdag kan ge mig sån glädje och sånt lugn."

"Vardagslycka som jag alltmer förstår att uppskatta, är för mig att slippa gå upp på mornarna om jag inte vill, ta en kopp kaffe i gott sällskap med mig själv eller någon annan. Odla sina egna grönsaker och äta upp dom.Tänka när det är lite jobbigt, tråkigt och enahanda det är iallafall inte krig, ibland hjälper det. Slippa gå till ett skitjobb som tar död på all lust. Ha så man klarar sig, det är bra."

"Det blev en snöskotertur till vårt hemmaberg med en termos choklad! Sol i ögonen och göra upp eld och filosofera!"

"Idag har jag hittills känt mig lycklig när jag
1. Gått barnvagnspromenad i solen
2. Knådar pizzadeg sittandes på golvet och pratat med min glada bebis.
3. Kreativt skrivande"

"Nuförtiden tiden njuter jag av att känna lycka när jag dricker kaffe ur min favoritmugg hemma i soffan."

"Känslan av enkelhet. Vandra med enbart en ryggsäck och veta att en klarar sig på så lite flera dygn".

"När avdragen rabatt är större än totalbelopp som visas på willys kvittot. Hjälpa någon annan och få bekräftelse efterpå. När det inte är kö (kassa/telefon/kollektivtrafik)"


Jag kom på en annan sak som verkligen höjer mina nivåer av tillfredsställelse i vardagen och som därtill är rätt sparkompatibelt. 

ANORDNA BRUNCH

Ja jag vet, jag lär inte vinna någon innovationstävling med det bidraget, har för mig att någon annan redan har kommit på det. Men vad jag menar är att rutinmässigt och återkommande ha brunch hemmavid. Antingen själv eller med familjen. Eller så bjuder man in tredje part. 



Konceptet är idealiskt eftersom du kan lägga ribban precis där du själv vill. Men jag skulle rekommendera några grundelement för att höja tillställningen till något lite extra:

- Vit linneduk (köp på loppis)
- Levande ljus
- Jazzmatazz eller annan brunchig musik
- Tunt skuren frukt
- Någon form av ägg
- Imperativt skummad mjölk till kaffet
- Ett lyxigt bröd, gärna hembakt

Förr åt vi alltid lördagsbrunch men nu blir det mer sällan. Och när vi då gör brunch, säg en gång i månaden eller ännu mer sällan, blir det en i sanning spektakulär händelse i vårt hem. Barnen blir lite uppspelta, de flesta hjälper till, vi sitter länge. Och även om man kan tycka att det är en del mankemang att få till det är det faktiskt så att det blir både billigare och enklare att göra brunch, eftersom man bara behöver stå i köket två gånger den dagen och man skippar ju en måltid. Dessutom är det inte särskilt dyra ingredienser i en brulle. 

Men min slutgiltiga poäng med brunchen är att du ger familjen/dig själv en känsla av lyx och eskapism. Du förpassar ditt psyke bortom vardagen. Till en semester, en hotellfrukost på kontinenten. Därmed har din hjärna lurats att tro att den visst deltar i consumer suckerae-spektaklet av "Herregud man måste UNNNNNA sig YOLO!". För allt den (hjärnan) förmår att registrera är ju unn på högsta nivå: God mat, socialt umgänge, härlig stämning, ett je ne sais quoi! Därmed kommer Nextopia-impulsen av sig och ni kan lugna er ytterligare några veckor innan ni drar ut på stan för att sätta sprätt på några femhunkor i jakt på kvalitativt liv. Håll liv i rutinen, varva den med några kostnadsfria muséer eller andra offentliga rum i härlig miljö och ni behöver aldrig söka extern måluppfyllnad på området. 

Har du någon lyxig vardagsrutin som avhåller dig från dumheter?

Mvh/
FruEfficientBadass

Jag pratar med min man - igen

Den 14 februari var det dags att ta ett allvarligt snack med min man. Han är ju den "riktiga" ekonomen i vår familj, varför det sedan ett bra tag smärtat mig att se hur han aktivt jobbar med kapitalförstöring genom att ha runt 30% av sitt stash på ett nollräntekonto på Kuckelimuck Bank. Hans försvar liknar det som framförs av exempelvis min mamma: "Det är bra att ha ifall börsen skulle gå ner". Ja okej, jag tycker också att det är bra att ha en kontantbuffert så att man slipper kannabalisera av låg portfölj, men det finns gränser. Eftersom ni som läser bloggen vet att den genomsnittliga börsnedgången ink. vider-scenarios av typen 2008 håller i sig i 200 dagar, känns det inte helt motiverat att ha det dubbla i kontantreserv. Särskilt inte om man som min man har löpande inkomst. Hälften hade varit nog. Här har jag fram tills alla hjärtans dag talat för döva öron och han har klängt fast vid sin kontantstrategi med en dåres envishet. Han applicerar också ofta en av min mamma använd metod nämligen att påpeka för mig när börsen går ner:

- "Jisses, det går dåligt på börsen nu."

Okej. Och?

Därför ser jag det som min plikt att agera motvikt när börsen går upp:

- "Wow, det går bra på börsen nu."

Och sådär håller vi på i vår Shining-liknande tillvaro på gården i norr, sakta nötandes på varandra som droppstenar i en grekisk grotta. Det var i samband med att jag, som ett led i mitt alla hjärtans dag-firande, stack till honom en "Wow, det går bra på börsen nu", som jag gled in på ämnet "Din kontantreserv." Han malde på de gamla vanliga argumenten att "vi som familjeenhet hade en ganska bra börsexponering" (för att jag ligger 95% mot börsen ja) som jag kände att nu var det nog. Efter att ha dragit igenom statistiken för börsnedgång som jag länkar till i första stycket ovan och pekat på det absurda i att vi sammanlagt ligger med typ två årsomkostnader kontant trots att åtminstone han tjänar okej med lön, gjorde jag tankeexperimentet: Vad hade hänt om du under föregående år lagt in hälften av din snuttefilt i Spiltan? Exakt vilken avkastning hade du fått? Jag tvingade in honom i tankeexcercisen genom att spela den dyskalkylektiker jag de facto är. "Ja vad tusan blir 50% av X"?

Det blev tyst i bilen. Det belopp som på nolltid plingade upp i hans savant-hövve var helt enkelt rätt högt. Han försökte med lite lama: "Ja, men det är ju lätt att vara efterklok..." varpå jag kontrade: "Men man kan ju också försöka vara förklok. Som det ser ut nu har du avstått pengar för att istället förlora pengar genom att låta ett ohemult belopp ligga och mögla på vanligt lönekonto. Det kallas kapitalförstöring. Och även om börsen skulle störtdyka nu har vi såväl löpande inkomst som stash att klara oss igenom även en rätt långdragen nedgång, även om du hade lassat in hälften av kontanterna på börsen."

Det blev dålig stämning. Min man gillar inte att bli tillrättavisad, särskilt inte av en som inte gick natuuuur eller läste på Handels. Jag borde ha lämnat det där, för husfridens skull. Men jag är inte bara dyskalkylektiker, jag har också mild tourettes så jag kunde inte avhålla mig från ett tipz: "Jag föreslår att du under det kommande året portionerar ut hälften av din kontantreserv i Spiltan Aktiefond Investmentbolag."

Ett par veckor senare kom coronaeffekten och min man hade ånyo tillfälle att säga "Börsen störtdyker" varpå jag likt en reptil (fast snyggare) replikerade: "Perfekt, investeringsläge för dig." Vad tror ni, kommer han att lyda mitt råd?

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 3 - Var mer nöjd

Vid råd nummer åtta ("Dont't be a sucker") ges detta till synes triviala råd. Lätt att säga, svårare att leva efter på kommando. Men lyss här en smula innan du överger mig och surfar in på tradera:

"The more fun you're having in life, the more satisfied you are with yourself, the harder a target you are to reach".

Att nås av vad frågar vän av ordning? Av kommersiella budskap. Det är mer pengar i reklambranschen idag än någonsin tidigare i mänsklighetens historia.* Detta bokavsnitt handlar om att kasta skit på denna bransch. Inte mig emot - jag är en avfälling, en dissident och en desertör. Mig äger ingen, allra minst ett producerande bolag, varför jag kan tillåta mig lyxen att delge er att samtliga idag verksamma marknadsförare är medvetna om att en produkt inte säljer med hjälp av fakta (tänk reklam från 50-talet: Bild på ciggpaket. Text: "Tobak från Virginia"). Du måste ladda produkten med värde och känslor. "Homewares that have a whiff of sturdy farmhouse simplicity (because that more honest way of life really resonates with you), super cute socks (because you're a playful girlish type of woman), huge plasma screen TVs (because you take entertainment seriously), or Catalan beers (because you appreciate that European dedication to quality produce and regional specialties)."

Jag känner så väl till detta. Inte främst för min bakgrund inom marknadsföring (jag var aldrig kreatör - jag följde mest upp vad kreatörerna kreerade) utan för att jag själv intalat mig de här sakerna. Longinesklockan - för att den utstrålade sval elegans och klassisk stil. Elegance is an attitude you know.


Burberrytrenchen - för att den är ännu mer klassisk. Den uppstod i skyttegravarna - the trenches. Det är originalet. Och du ser ju på bilden - det är ju jag i Paris...på väg från Bain Douches till frukost på västra stranden en söndagsmorgon i maj. Nästan. Men för 10 000 kronor kan jag få känna mig som att det vore så, trots att jag bara går och skuffar kundvagn på Willys med griniga barn i släptåg.



Jag har varit en consumer sucka och jag är fortfarande en - om än i en ständigt pågående nedrustningsprocess. Men staden Rom byggdes inte på en dag och den tar ett tag att demontera också. Jag har fortfarande svårt att föreställa mig en tillvaro utan Longchamps-väskor eller nagellack från Chanel. Men det förra eftersom jag redan har dem, de är perfekta och håller i evigheter. Och det senare för att jag är medveten om consumer suckeriet i att ha dem, men jag väljer att ha dem ändå. Chanel är ändå...Chanel, och även om dessa lack tillverkas i samma fabrik som L'Oréals gäller placeboeffekten. Loggan liksom spiller över på mina Beiersdorf-artiklar i badrummet så snittkostnaden för min kosmetiska vagnpark bibehålls låg.

Författarna belyser en annan intressant aspekt av marknadsföring nämligen den som skenbart tar avstånd från marknadsföring; "get-away-from-the-hype aesthetic". Det självmedvetna tilltalet som driver med traditionell marknadsföring och därmed låter påskina att den har en mer rättfram och ärlig agenda. Jag kommer osökt att tänka på Oatlys reklam som jag ofta hajar till över och ler lite uppskattande åt. Jag ska ärligt säga att jag tycker om den. Den är charmig och får mig, som sagt, att le, vilket inte hör till vanligheterna.**



Du ser - jag är fortfarande bara ett slaktlamm på väg upp på lastbilsspången. Och det står "Slakteri" på lastbilen, inte "Gröna ängen på andra sidan kullen." Tänk efter med din hjärna - hade det inte givit effekt att lägga sju gånger nazipropagandapengarna på tysk onlinemarknadsföring hade man naturligtvis inte gjort det. Man hade inte gjort det. Man hade inte gjort det. Om du vill bli av med dina pengar förförd och upphånglad - by all means - låt dig förföras. Men vänta dig inte att ditt feststrul kommer att ha något som helt intresse för dig den dagen kreditkortet spärras.

Konsumentvärlden är cynisk och brutal och ger dig mycket lite tillbaka i längden, utom möjligen en mängd bröte med taskigt andrahandsvärde. Naturen - i detta inräknat relationer med människor - fungerar tvärt om. Den ber inte om betalt. Den behandlar dig på samma sätt oavsett storleken på ditt kapital. Även om du inte känner för att bli en lika rabiat motståndare till konsumtion som undertecknad, försök ändå att begränsa ditt intag av reklam. Sätt upp en "Ej Reklam"-skylt på dörren, uteslut reklamfinansierad TV, lyssna inte på kommersiell radio,***försök om möjligt kisa dig igenom utomhusreklamen, avsluta alla "nyhetsbrevs"-prenumerationer och om du fortfarande får kataloger - bort! Du kommer med största sannolikhet inte bli helt reklamfri, men mängden blir kanske inte lika grotesk. Minns - bara onlinereklamen i Tyskland idag är större än när nazitysklands propagandamaskin peakade (inflationsjusterat). Och vi pratar enbart online hur skruvat är inte det? Så var inte orolig för att reklam kommer att fattas dig i ditt liv. Fundera istället på vad Epicurus sa:

Nej, det är inte han, men bilden kom upp när jag googlade honom. Jag tyckte den här bilden var gölliare.

"Three things are essential for a happy life: friendship, freedom, and time for contemplation." Alain de Botton, mer nutida filosof, har noterat att reklam ofta fokuserar på någon eller några av dessa värden i utformningen av budskapen. Kan du komma på någon sådan reklam lille vän?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Du vet väl att du inte skattar vid försäljning av aktier och fonder om du har dem i en ISK? Det är redan gjort löpande. D.s.

* Om du bor i USA, England eller Australien lades år 2013 runt 1 000 dollar (i skrivande stund 8 888kr) per invånare på reklam. I Tyskland läggs idag sju gånger mer pengar på enbart onlinereklam än motsvarande de pengar som pumpades in i hela nazipropagandaapparaten under andra världskriget. Och som författarna lakoniskt konstaterar: "And few of us would deny the power that expenditure had to persuade people into a rotten value system".
** I normalfall ser jag ut så här:


*** Bortsett från att reklamen i sig är störande finns det forskning som visar att >30 minuters reklamradio om dagen fördummar dig med 3%.****
**** Nej det gör det inte, men det beror enbart på att ingen har intresse av att finansiera sådan forskning mycket beklagligt.

The Art of Frugal Hedonism Del 2 - Omkalibrera dina sinnen

"Adapt a Lean-Lavish-Lean Consumtion Rythm"


Avsnitt sex i boken gifter sig väl med det tankegods jag fick med mig efter att ha läst William Braxton Irvines "A Guide to the Good Life - the Ancient Art of Stoic Joy." Det var ju denna bok som fick in mig på potatisveckan, som av karaktärsbristskäl bara blev en potatisdag. Jag kanske inte är så bra på stoicism i praktiken, men i teorin är jag svårslagbar. Jag köper helt och fullt att vi medelst hedonistisk anpassning snabbare än blixten anpassar oss till en ny högstanivå men kort därefter känner oss redo att konsumera oss ytterligare uppåt. Uppåt uppåt, aldrig är det annat. Det går att applicera på allt från boende, kvalitet (och mängd?) på viner till storlek på läppar. Det finns emellertid ett sätt att bryta den onda cirkeln på och det är medelst omkalibrering. När du byter vindrutan på din bil behöver eventuell kamera (i det fall du har en modernare bil med lane assist e d) kalibreras så att kameran ska kunna skjuta rätt på vägbanan igen. På samma sätt kan vi nutidsmänniskor med en överdos av lekmannavälfärd behöva styras tillbaka i rätt spår då och då. Inte som ett straff, utan som ett sätt att finna uppskattning i alla de utomordentligt fantastiska saker som erbjuds oss även på de lägre nivåerna (och kanske spara lite miljö till på köpe). Det här vet förstås du, läsare av denna blogg, men jag tar med den här punkten för dina osnutna kompisar och din brackiga svärfar.
"Avoid sugar for a week, and suddenly the juicy explosion of a ripe peach is transformed into the most gorgeous ambrosia your taste buds could imagine. Don't watch TV for a month, and disappearing into a book soon becomes the most captivating escapism conceivable."
Du känner säkert någon /kvinna/ i din omgivning som uteslutit socker under en kortare eller längre tidsperiod. Jag kan dessvärre inte sålla mig till den skaran, men vad jag förstått upplever dessa personer efter några veckor utan socker att saker som de tidigare inte reagerade nämnvärt på (exempelvis äpple) smakat mycket mer än tidigare. Tips. Sluta med socker.*

Boken ger även andra tips på omkalibrering:
- Stäng av elen ett par dagar och njut av tystnaden när alla hushållsapparater tystnar och av hur vackert ljuset faller i skymningen. På samma sätt; njut av att få tillbaka elen så att du slipper dra igång spritköket för att göra en pulverkaffe.
- Gå en lång, lång promenad i naturen och njut av en medtagen smörgås.
- Ta en iskall öl efter ett gediget trädgårdspass i solgasset. På tal om det - en av de bästa filmscenerna på temat:



- En dusch eller ett bad kan kännas som ett vardagligt måste, en halvtrist rutin. Men efter några dagar ute på kall camping, i vind och blåst, känns den där duschen som "a steamy Shangri-La". Jag skulle kunna gå ut och campa bara av denna anledning - för duschen efteråt.**
- Låtsas att du är på krigsransonering en vecka. Köp hem ingredienser till enkla måltider som alla lagas till hemma. När veckan är slut klär du upp dig och går ut och köper en stor glass. Njut av varenda tugga (eller säger man "slick?").
- Ta med lunchlåda men gå ut och ät någon gång då och då.
- Avhåll dig från skärm en hel helg (eller en hel vecka om du är på semester?). Att bara kunna ta del av väderappen kommer därefter att kännas lyxigt.

"Exploiting this generous agility of your body and mind is exactly what Frugal Hedonists do on a life-long basis. Just as the dedicated debauchee**** is renowned for seeking out increasingly depraved experiences to satisfy an ever more demanding appetite, frequently making frugal choices furnishes us with a more sensitive pleasure palate."

Å vad jag älskar citatet ovan. Det visar hur vi medelst vårt medvetande själva är i stånd att avgöra vad som ska ge oss känslor av lycka och tillfredsställelse - helt oberoende av budget. Om du vänjer ditt psyke med fancy pancy lunch ute på restaurang varje dag så kommer detta att kännas normalt och det kommer att krävas lyxigare och lyxigare lunchkrogsupplevelser för att du ska få någon som helst dallring i lyckocentra framöver. Men om du tar det medvetna beslutet att fimpa lunchrestaurangerna och istället tar med dig knäckebröd och pålägg några dagar till jobbet, kommer du innan du vet ordet av att börja sukta efter rester av gårdagens middag. Genialt!*****

MMM talade också om detta i ett av sina fåtaliga framträdanden. Om du inte orkar se hela klippet, gå till 10 minuter in och ta del av streckgubbarna. Som vanligt slutar hans resonemang om bortskämda västerlänningar i bäcken och katetrar. "Want a bedpan with that?".



I "The Art of Frugal Hedonism" nämns en episod där ett flygplan lyfter och i planet sitter en grupp barn som inte flugit tidigare och de är exalterade som få. När planet lyfte tjoar de högt och när planet gick igenom molnen: "We're going inside a clouuuuud!!!" medan de vuxna satt och irriterat vred på sig åt oljudet, otåligt väntande på sprit- och taxfree-vagnen. Jag satt faktiskt och läste just det avsnittet på flyget med mina barn i samma modus - den längst till höger har inte flugit på sju år d.v.s. tekniskt sett inte alls eftersom hon omöjligt kan minnas charterresan vid två.


Bilden togs precis innan start och man kan riktigt se hennes förväntan inför detta mirakel som var på väg att ske. Att jämföra med den äldre man på vägen hem från samma resa som gång på gång vände sig om till barnfamiljen bakom får att klaga på att deras barn sparkade på hans stolsrygg.******

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Fokusera på det du kan påverka (ex. att leva ett hållbart liv i vardagen) framför att hetsa upp dig över alarmistiska budskap. D.s.

* Jag tänker inte göra det, någon måtta på präktigheten får det vara. Plus att det kommer att sluta med att jag står och häver i mig direkt ur strösockerpaketet nattetid. Har med min maniska person att göra, kan inte hantera frånvaro av saker.
** Jag tror att jag berättade om den gången jag var på landet utan vatten och efter en vecka lånade grannens dusch. Family Fresh kändes som världens ljuvligaste spa-produkt. Jag minns än idag den här duschen som en av mina topp tre vattenupplevelser (och då har jag ändå badat skumbad med delfiner i miniregnbågar).***
*** Nej, det har jag inte. Men nästan - jag har varit på många span, hamams och dylikt. Det enda jag inte hann med som consumer sucka var vin-spa i Bordeaux - när man får vin och kärnor sprutade på sig medelst högtryckstvätt. Att jag inte kunde prioritera bättre då det begav sig.
**** Nej, jag vet inte heller vad jag betyder och google translate vägrar samarbeta på denna. Gissningsvis något i stil med "bortskämd person".
***** Ett annat tips är att läsa Jerker Virdborgs "Sommaren, syster". En "Mitt Sommarlov" du sent kommer att glömma. Låt mig säga som så att du nog inte kommer att klaga över din kosthållning framöver. Särskilt inte efter huggormsepisoden. 
****** Ja jag vet, det är sjukt enerverande med någon som sparkar en i ryggen. Men eftersom jag själv varit den där föräldern vet jag att det inte alltid är så enkelt att få ett barn att sluta göra något genom att säga till barnet att sluta göra det och eftersom det inte anses politiskt korrekt att sammanföra barnahänder och ben medelst buntband är det en svår nöt att knäcka. Däremot fattar jag inte varför flygbolagen inte skapar barnfamiljssektioner i planen, med vattentäta skott till vuxensektionen. Jag hade betalat mer för de biljetterna både om jag åkt som barnfamilj (ångesten i att ha ett skrikbarn på en långflygning) och om jag åkt som vuxen utan barn (ångesten i att vara i samma kabin som ett skrikbarn på en långflygning).