Spartips hår

När ni trodde att jag inte kunde sjunka lägre tar jag ner det ytterligare en nivå. Jag har slutat att tvätta mitt hår. Yessir. Det var faktiskt inte meningen att det skulle bli på detta vis. Idag hade jag faktiskt planerat för ett inlägg som var en hyllning till Redken All Soft Schampo och alla dess fördelar i dryghet, glans och icke-kli-konsekvenser vilket skulle motivera priset à 400kr/l. För att dra ner årskostnaden lite har jag länge tänkt att jag måste ner i antal tvättar eftersom jag de senaste 30 åren tvättat varannan dag och nu under Italiensemestern en gång om dagen. Jag har hört från min vän K att tvättdetox lämpligtvis görs på sommaren när folk ändå inte ser ut som folk. Lördagen den 7 juli tvättade jag, intet ont anande, håret för typ sista gången*. Därefter skaffade jag ett torrschampo att ha som mentalt stöd. Jag postade på Instagram om fick då tips av Enkelboning att gå in på balsammetoden.se. Och jag fastnade som en fluga på flugpapper.

Det här är säkert inget nytt för er läsare - man tvättar håret med balsam istället för med schampo och tillåter på så vis håret att bli hyfsat rent utan att den naturliga sebumproduktionen störs på samma sätt som vid vanlig hårtvätt. Jag är visserligen lite fåfäng så jag tackar inte nej till längre, tjockare och glansigare hår, men det som verkligen fångade mitt intresse var att slippa köpa schampo. De ideala tvättbalsamen är dessutom, till skillnad från typ alla andra schampon man läser om i skönhetsmedia, billiga.

24kr på Coop

37 kr på Coop

Att utesluta schampo är således inte enbart en frugal seger, det är även en minimalistisk landvinning då jag med ens har möjlighet att skära ner mitt finkemsbestånd till fem (5) artiklar: Balsam, ansiktstvätt, hudkräm, duscholja, tandkräm.

Apropå minimalism har ju Minimalist-Elisabeth testat no poo för flera år sedan. Jag rekommenderar läsning av detta inlägg+kommentatorstråd så får ni bra information. Ni har säkert också en massa input till mig, vi har ju tangerat ämnet tidigare vill jag minnas. Om det inte vore för min strävan efter 0 prylar hade jag av två skäl varit frestad att testa schampo-tvål (som även funkar för kroppen samt handbagaget):

1/ Förpackningen, förpackningen!
2/ Förpackningen, förpackningen!

Runt 90 kronor på Jordklok.se

Så - tills vidare kör jag torrschampo varannan dag** (ICAs eget märke för 33 spänn) och tvätt med Barnängens balsam en gång i veckan. Jag badar en hel del utomhus så håret är ju som ett stort saltburr som jag nålar upp för att det inte ska fastna i rännilarna av svett som befläckar min kropp i denna eviga värmebölja. Bu eller bä no poo?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Kanske inte för evigt. Nej, med största sannolikhet inte för evigt. Men för ett bra tag.
** Alltså, bara detta är ju ett skäl att köra no poo; Jag brukar borsta håret med huvudet framåtlutat nedåt golvet om ni fattar. Detta för att lättare kunna ägna mig åt vår familjs sommartradition nämligen luskamning - något man med fördel gör i denna position eftersom de små rackarna har en förkärlek till nacken, särskilt i dessa goa värmedagar. När jag därefter sprayar med torrschampo och svingar mig tillbaka i ursprungsläget ser jag exakt - och jag menar exakt - ut som Krystle i Dynastin. 

Saker jag inte fattar 13 - män som rattar med platt hand

För ett tag sedan observerade jag, för kanske femhundrade gången i mitt liv, en man i en typ pick-up truck, som rattade med platt hand. Jag vet inte hur jag ska beskriva fenomenet på ett annat sätt och inte finns detta dokumenterat i bild någonstans på Internet heller. Men ni vet nog vad jag menar - sträck ut fingrarna så att din hand är platt, ej knyten runt ratten, placera en eller två händer på ratten och manövrera den i detta opraktiska läge. Observera att platt hand-greppet endast verkar användas vid ratt-snurrning, ej i vanlig körning. Då knyts istället fingrarna på det mer logiska och greppvänliga sättet, runt ratten, istället för att låta en platt hand tryckas på rattens ovansida.

Vad är det för fel med detta grepp?

Varför? Det måste ju vara betydligt sämre grepp om ratten då tänker jag? Om om ej - greppet är de facto bättre - varför används inte platthanden hela tiden utan bara vid rattsnurr?

Detta är för mig kanske det största mysteriet avseende mänskligheten och jag skulle bli mycket glad om någon man (för jag har bara observerat män med detta beteende) kunde upplysa mig om varför man gör på detta vis.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. "Historien visar att tid - inte timing - är nyckeln till framgångsrik investering" (Sir John Templeton, amerikansk-brittisk investerare) D.s.

En frugal hedonist i släkten

Det här inlägget ska handla om min svägerska. Inte bara är min svägerska vänlig, rolig och intelligent, hon är en kick ass frugal hedonist också. Det är först efter min läsning av Annie Raser-Rowlands The Art of Frugal Hedonism jag förstått att det är just det hon är. Att hon av olika skäl levt sparsamt i livet har inte undgått mig. Men det är inte sparsamheten som är nyckel här. Det är hennes förmåga att gifta samman ett smalt, passionerat livsmål med en livsstil som stöttar detta. Hennes och min förmåga till life engineering diffar således. Hon har alltid haft ögonen på bollen. Redan som tonåring visste hon att hon ville bli konstnär och trots arbetsmarknadsprognosen (i den mån man kan tala om en sådan i konstnärsbranschen) körde hon full fart framåt med mångåriga studier och mycket slit. Hon blev mycket riktigt konstnär, idag en rätt etablerad sådan. Jag vill inte på något sätt skryta men hon har sålt verk till ett stort (host Moderna) museum i Sverige och är känd även internationellt. Medan jag varit mer, ehum, pragmatisk om man vill vara snäll, materiellt statusfixerad och mainstreambländad skulle man också kunna kalla det.

Det faktum att hon valt den konstnärliga banan - som åtminstone periodvis gått ut på att söka och få stipendier - har inneburit en inkomst i det lägre spannet. Men hon har aldrig hängt läpp för det utan har istället valt att ha en sparsmakad, yet stilfull, livsstil. En livsstil som dessutom är bra för miljön. Så skänk min svägerska en tacksamhetens tanke när ni läser nedan topp-8-lista på vad hon gör som svenne banan i medelklass-förorten troligtvis inte gör:

1/ Hon äter i stort sett bara vegetariskt. Inte vita bönor i tomatsås direkt ur burken, vi talar mustiga indiska grytor, enkla pastasåser, asiatiskt och mycket soppor. Som en bieffekt är hon också slank som en lämmel.

2/ Hon handlar på den lokala Coop Nära. När jag någon gång frågade om det inte blev dyrt att småhandla på Coop istället för att åka och storhandla menade hon försynt att "det beror väl på vad man köper". Helt riktigt och jag instämmer till fullo efter att själv ha avyttrat bilen och även övergått till mer vego det senaste året. Genom att gå till min ICA Nära och sondera kampanjvarorna blandat med basvaror av typen potatis, gul lök och krossad tomat (där prisskillnaden mellan ICA Nära och Willys inte är jättestor) har jag faktiskt minskat mina matkostnader mot tidigare. Troligtvis på grund av att jag inte köper på mig en massa onödigt ("nu när jag ändå är här") i kombination med att jag håller förråden färska vilket minskar svinnet.

3/ Hon köper i princip allting begagnat. Det enda jag tror att hon någonsin köpt nytt - förutom konstnärsmaterial - är dator och möjligen barnvagn. Kläder, möbler, husgeråd mm är begagnat. Och vilket begagnat sedan! Deras hem andas...Moderna Muséet* med kala vita väggar, abstrakt konst och ytterst sparsmakat med föremål. Utan att vara Hemnetnervöst om ni fattar vad jag menar.

Och jag måste bara göra en fördjupning i kläderna. Synd att jag inte haft vett nog att dokumentera hennes outfits genom åren, men det har varit en parad av second hand-fynd, fokus enkelt 70- och 80-tal om jag lyckats bedöma det rätt. Dessa sparsmakade plagg i jordnära färger matchade med enstaka basplagg i bra kvalitet och lyxig följsamhet. För bekvämlighet är ju lyx, om ni minns Chanels devis.

Jag jämför min budgetfyndande svägerska (som, skulle jag tro, lägger max någon hundring i månaden på kläder i snitt) med no limits-personan som av ren slentian klär in sig i en julgran av logotyper och prål som min mormor hade sagt (blingbling säger man väl nuförti'n)**. Det är en svår balansgång detta med stil samt second hand vs nytt. Det är ju lätt att gå vilse i hipsterträsket - plötsligt var den där truckerkepsen inte lika cool längre. För att sedan bli cool igen. Nyligen på podden*** hörde jag att den nya trenden i klädsvängen var "Fugly" (Fucking Ugly) vilket i sig innebär att det som förut varit upp (välsittande plagg i harmoniserande färger) nu är ner och det som tidigare var ner (omatchade färger och shorts med inneboende gällivarehäng) är upp. Denna förvirrade industri. Vad jag ville säga var att min svägerska går sin egen väg. Hon vet vad hon vill ha för plagg, på samma sätt som vet vad hon vill göra med sitt liv.

4/ Hon har en slimmad kostnadskostym. Vid sidan av /troligtvis gigantiska/ studielån - skulle jag tro att hon helt saknar skulder och därtill hörande räntor. Hon äger varken boende, bil, båt eller sommarstuga.

5/ Hon reser inte utomlands särskilt ofta. Det har hänt att hon tillbringat månader utomlands på konstnärsstipendium, men hon bor då på av berörd stiftelse sponsrat boende och lever billigt i det att hon varken äter ute hela tiden eller shoppar.****

6/ Jag skulle tro att den sociala biten i konstnärskretsar är lite mer low maintenance än för gemene man. Tillåt mig att vara fördomsfull när jag säger att det nog passerat en och annan linsgryta och kopp örtte i hennes umgänge. Nog vistas de även i krogmiljö, men då talar vi inte konceptualiserat umgänge av typen Mamma Mia The Party (priser mellan 1 355 och 2 245kr för dig som är lite sugen) eller annan högintensiv underhållningsform där man knappt hinner prata med sitt sällskap.*****

7/ Hon varken röker, snusar eller dricker så värst.

8/ Hon lånar böcker och film på bibblan.

Det var den frugala biten. Hedonismen då? Ja men det hör ni ju - hon är en livsnjutare. Om ordföljden "tillbringat månader utomlands på konstnärsstipendium" inte ringer en klocka kan jag lyfta fram att hon lever en lågintensiv livsstil där hon själv i mångt och mycket sätter agendan. Eftersom hon helt saknar den materiella statusjaktsgenen är hon snudd på viktlös. Att följa sitt kall och ägna sig åt det man vill är väl den ultimata lyxen non? Om det är fint väder hämtar hon barnen tidigare och så tillbringar de timmar vid kvarterets plaskdamm eller på den lummiga innergården. Vid jul kan de vara lediga hur länge de vill - med vissa jobbavbrott om de (konstnärsduon hon ingår i) har en deadline eller om de ska ställa ut inom kort. Men jämför det med: Compliance. Audit. Internal controls. Outlook. GDPR. Freakin PowerPoint ("Kraft-Pekare" som min tioåring raljant kallar det). Eller utvecklingssamtal. Måndagsmorgnar i luftkonditionerade konferensrum där solen inte når in. Burrr.

Väl medveten om att jag kanske idealiserar hennes tillvaro en smula. Vi har haft en del diskussioner om våra diffande liv genom åren och jag har förstått att det naturligtvis finns problem även med hennes upplägg. Men ändå. Men ändå. SÅ -det var min syn på min svägerskas frugala hedonism. Har du några? Frugala hedonister i släkten alltså?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. "Ingen kan beröva dig din slutliga framgång utom du själv" (Emerson - amerikansk författare och filosof) D.s.

* Ni vet ju vilken sucker jag är för MM - kanske inte främst för konsten men för loungeytorna.
** Min mormor sa även "gotter" istället för "godis" - ett uttryck som fyller mig med obeskrivligt obehag.
*** Alex & Sigges podcast avsnitt 317.
**** Nu hörde jag visserligen rykten om att hon börjat sätta i system en varannat-år-resa till Berlin med äldsta barnet, eftersom "biennalen har blivit vår grej". Inte riktigt Ullared-profil på henne...
***** Fast det kanske är precis det man betalar för vad vet jag.

Insourcing är bäst ingen protest

Sedan jag började sträva mot FI har jag börjat göra en mängd saker själv. Eftersom detta har skett stegvis har jag inte riktigt förstått hur mycket pengar detta sparar. Jag gick och summerade övergripande på en promenad häromsistens och detta är vad jag kom fram till, d.v.s. saker som för sju år sedan outsourcades i vår familj:

- Städning: 3 000kr/mån=36 000kr/år
- Diff matbudget (färdiga kassar vs komponera själv): 3 000kr/mån=36 000kr/år
- Diff träning (köpa externa kurser vs att organisera egen träning): 4 000kr/år
- Diff hårklippning (jag+två av barnen vs klipper mig/dem själv): 1 800kr/år
- Fönsterputs: 2 000kr/år
- Fotvård: 1 500kr/år
- Ansiktsbehandling: 2 000kr/år

Summerat 83 300kr om året eller 6 942kr per månad. Hade jag trivts vansinnigt bra med jobbet och aldrig sett någon ände på det hade det väl kanske varit görbart att tröska på. Det är oerhört najs att få ansiktsbehandling eller att komma hem till ett av extern firma städat hem. Men för en som jag är det hårdsmält att betala motsvarande en studentinkomst varje månad för att få det. Jag brukar tänka på det när jag står lutad över toaletten med WC-ankan i högsta hugg. Eller när jag drar iväg till affären med min tantiga vagn. För att inte tala om när jag pedikyrar mina egna tår. Sju tusen rakt ner i fickan. Tack, mig själv.

Har du några outsourcade uppdrag som du insourcat på sistone?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Det finns ingen skatt vid konsumtionsregnbågens slut. Eller jo, moms då. D.s.

Döda människor bästa investerarna

Innan jag börjar: En del rapporterar problem att kommentera. D.v.s. man skriver kommentar men så går den upp i rök när man trycker publicera. Jag har själv stött på problemet i perioder men just nu funkar det för mig. Lana, Jenny och några till har sagt att det strular. Om ni upplever att detta är ett nytt problem, är ni gulliga och bara postar ett "problem kommentera" i kommentarerna (vilket kanske faller på eget grepp eftersom ni rimligtvis har svårt att kommentera om ni har problem att kommentera) så kanske jag orkar dra det till Bloggers kundtjänst.

Fidelity Investments Inc - en finansrådgivarbyrå baserad i Boston, gjorde år 2014 en undersökning för att se vilka kunder som fått bäst avkastning genom åren. Var det de seniora förvaltarna eller ungtupparna? Day-traders? NAY! Snacket gick så här:

O'Shaughnessy: "Fidelity had done a study as to which accounts had done the best at Fidelity. And what they found was..."

Ritholtz: "They were dead."

O'Shaughnessy: "...No, that's close though! They were the accounts of people who forgot they had an account at Fidelity."

En rysk investerare

Det vill säga, de konton där innehavarna köpt och suttit still i båten, var de som vann avkastningstävlingen. Lista på beteenden att undvika:

1/ Bli exalterad när börsen går upp

2/ Bli förtvivlad när börsen går ner

3/ Betala någon annan för att ha hand om dina pengar

4/ Betala dyra fondavgifter

5/ Tro att du kan tajma marknaden och hoppa in och ut på börsen

Det är av ovan skäl jag kan tycka att diskussion kring viktning aktier/obligationer, ombalansering och enskilda aktieval är ointressant. Min övertygelse är att merparten av investerare har att vinna på att köpa billiga indexfonder och sen glömma bort dem i minst tio år. Inte röra.

"If you put in regular investments in an indexfund and try not to be brillliant by stepping in and out, you will wake up in 20 years and be richer than you ever imagined you would be". Jack Bogle, grundare av Vanguard (amerikanska indexfonder). I min värld finns det bara en anledning till att smånojsa med sin portfölj i tid och otid och det är att man tycker att det adderar ett extra värde ur hobbysynpunkt. Lite som att gå på casino - du vet ju någonstans att huset alltid vinner, men det är lite kul att glida runt och leka James Bond. Aktiestinsen är ett bra exempel - han såg ju aktier som ett sätt att hålla hjärnan i form. Och han levde tills han var 101 år.

Är det för övrigt någon som vet hur han testamenterade sin förmögenhet? Har för mig han var barnlös.

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. Köp aldrig något som aktivt säljs på dig. D.s.

Arbetslivets små lustspel

Att arbetslivet till stor del är ett skådespel, komplett med casting, karaktärsbeskrivningar, stickrepliker, kostym och rekvisita, är väl åtminstone ni läsare av denna blogg medvetna om.

För den stora massan är det emellertid inte så utan Saker Sker På Riktigt.* Jag tycker att det är intressant att, likt en socialantropolog, studera vår arts beteende i bur (utan att ingripa - det är viktigt, då störs subtropen) då det ibland resulterar i dråpliga situationer. Exempel från mitt yrkesliv:

- Skrivbordsätaren. Studieobjekt X släntrar in runt 09:25 och kickar igång dagen med lite surr kring kaffemaskinen. Vid 09:45 är datorn igång och det kollas mail och uppdateras facebook för allt vad tygen håller. Sen lite paustid, man kan inte rusa på för jämnan. Klockan slår lunch. Till min förvåning reagerar då objekt X med hög nivå av stress. Det är så uppjagat att det inte ens kan inta sin föda på människovis vid ett matbord, utan måste tugga i sig sin matlåda vid skrivbordet. Jag har efter ett antal fältstudier lärt mig att det är så en del subgrupper signalerar att de är viktiga för flocken. Tur att lunchen bara är en liten del av dagen. En stund senare kan man återgå till slösurfen och som kompensation för att man var så uppoffrande och "skippade lunchen" kan man ju avrunda vid 15:30.

- Hörluraren. Hörluraren är en särskilt känslig art. Hen (eller ärligt talat: hon) tål inte yttre stimuli genom hörselgångarna. För några år sedan jobbade jag på en kvinnodominerad arbetsplats där marknadsavdelningens honor var sådana unikt känsliga små sylfider att det införskaffades hörlurar av byggarbetsplats-typ som lades i stora korgar runt om i det av heltäckningsmattor vadderade kontorslandskapet. Det ironiska var att ingen någonsin åstadkom ett ljud i marknadskvinnornas habitat. På sin höjd kunde någon lite oförsiktigt harkla sig eller ha glömt stänga av vibrationsläget på sin telefon. Hjälptes icke, lurarna åkte på.**

- Snyggkostymen med stängda dörren. Länge trodde jag att en hane klädd i välskräddad kostym (särskilt den där mellanblå varianten som sitter lite tight kring baken - enligt zoologerna ett tecken på att den är på väg mot brunstperiod) som ofta höll dörren stängd till sitt rum sysslade med viktigheter. Så naivt. Det är ju när det ska dressas upp och dras igen dörrar som det försigår fuffens. En gång hade jag en kollega som inte förstod att hans skärm var synlig från en viss vinkel i korridoren så trots att han hade sin glasdörr stängd (glas är tydligen transparent) kunde vi alla beskåda hans äventyr på Internet. En annan kostym-man hade för vana att på papper skriva ut all privat korrespondens med skola, hockeylag och dryckesbröder i den gemensamma skrivaren för att sedan glömma bort dem ett par timmar. Vi andra hjälptes naturligtvis åt att lägga upp utskrifterna på skrivaren till allmän beskådan. Det gick som det gick i sådana fall - brödraskapet lyfte upp honom en nivå - du kan ju inte ha en operativ snubbe som beter sig på det viset, då blir ju inget gjort.***

- Förklararen. En vanligt förekommande stickreplik i företagsdialog är den onödiga förklaringen. Folk i gemen har inte greppat att ju mer du försöker förklara tidig sorti, ju fler clownpoäng samlar du. "Jag går och hämtar barnen nu då", "Jag drar hem, rörmokare på ingång". In-Tress-E-Klubb. Värst är när folk ska försöka sjukanmäla sig medelst utbroderad lögn. Nej, NEJ jag vill inte höra detaljerna om din "influensa" eller "magåkomma". Ju mer du specar sjukdomskaraktär, ju mer snabbgooglat känns det. Mest misslyckat var en historia från en vän som hade ett hot shot PR-jobb där en nyanställd höjdarchef drog iväg tidigare med det abslut onödiga tillägget: "Jag tar med mig den här rapporten då och läser den på tåget hem." "Och där föll han som en sten" som M sammanfattade det.

Har jag missat någon?

Mvh/

FruEfficientBadass

* Om jag ska vara ärlig var det så även för mig under de första 12-13 åren av yrkesliv, innan jag svalde det röda pillret.

** Är det en variant på den trend bland, företrädesvis yngre kvinnor, stora födoämnesintoleransen? När jag jobbade ungt, kvinnligt och det bjöds till fest, behövde hälften specialkost, ofta något med mejeri. Dito partaj med mina industrigubbar - en nötallergiker på hundra och han menade business - en nöt och det var blåljus in.

*** Ja ja, jag gör ju också det såklart, men jag hämtar ju upp dem i direkt anslutning till själva printen. Alltså, det är därför jag aldrig blir befordrad.

Fru EB tjuvlyssnar när riking blir blåst

Jag har för mig att Sparo någon gång skrev att han bara hade som ambition att posta ett par inlägg per vecka, men att det var omöjligt att hålla den låga frekvensen givet allt knas han ser omkring sig. Jag håller med - min ursprungsplan var att göra tre inlägg per vecka. Ni som av någon anledning sitter och glor på min blogg 24/7 och registrerar ett än så litet slip of the finger (jag refererar till Partyis-gate) vet att jag lägger upp inläggen kalendermånadsvis i förväg och även efter att ha lagt en julimatta har jag mängder och mängder med inlägg kvar i utkast. Varför? Delvis för att jag är manisk. Men också för att det flyger stekta sparvar in i min mun hela, hela tiden. Eller stekare kanske jag ska säga i det här inlägget.

För drygt en månad sedan sitter jag i foajén på ett av Stockholms dyraste hotell.* Jämte mig, i en fåtöljgrupp, sitter ett par män i, vad vet jag, 50-årsåldern? Det är något med bilden som inte stämmer. Den ena är väldigt uppklädd, komplett med kornblå, lite för tight kostym, slips och backslick trots hens relativt höga ålder. Den andra är klädd i shorts, piké-tröja och har håret i ett rufs. De verkar inte känna varandra eller le särskilt mycket, så jag utgår från att det är den informellt klädda som ska säljas på någe skit av backslicken.

Jag har, mina 42 år till trots, fortfarande kick ass hörsel och kan - jag skämtar inte nu - höra såväl cikador som det högsta ljudet på hörselprovet - så jag hade inga problem att avlyssna dialogen. Mycket riktigt, backslicken kom från ett mindre "finansinstitut"** som hade i uppdrag att sälja sina lösningar till rikingen. Mina vänner, om ni hade kunnat vara med mig där och då, vilken fröjd. Dialogen gick ungefär så här:

Backslick: "- Ja alltså, det vi gör här är att vi jobbar proaktivt (paus - backslicken har gått kurs som säger att man måste prata långsamt när man säljer finanslösningar)***. Med tanke på din kunskapstörst (paus)**** kan jag säga (paus för effekt) - du kommer att få svar på alla dina frågor."

Riking: "- "

Backslick: "Så vad vi gör här idag (paus och rassel med glossy broschyrer) är att du får en första inblick i vad vi gör. Jag kommer också att ta tillbaka din input till vår ana-lys-av-del-ning, så att de får jobba fram ett riktigt bra förslag som passar Just Dig. (jättelång paus medan backslick kollar att riking fortfarande lever och andas samt ger tid för backslick att få fram sista sidan i broschyren som är...håll i dig nu...blank!).

Backslick: - "Här - på sista sidan - har du möjlighet att skriva upp dina frågor. Här - ser du? (Backslick pekar på sidan för att Riking verkligen ska förstå vad han menar). Du skriver upp dina frågor, alla du har, och så kommer vi att diskutera dem nästa gång vi ses. Vi har ju en tid bokad bla bla bal..."

Ungefär här kom min torsk affärsbekant så jag hann inte ta del av den rafflande avslutningen men jag hann uppfatta något om väder och golfhandikapp. Alltså...jag fick verkligen bekämpa en impuls att skriva en liten lapp och kasta under rikings stol: "Du blir lurad. Avhys backslick. Gå in på www.mrmoneymustache.com." Alternativt J Collins stock series. Eller Frugalwoods recension av Collins bok The Simple Path To Wealth. Allt annat än denna förnedrande ripoff!

Hell, det där ska bli min mission. Istället för de där glansiga visitkorten med yppiga blondiner som brukar ligga sprinklade på gatorna kring Stureplan framåt midnatt på helgerna, ska jag trycka upp dito kort fast med bild på en stor mustasch och webbadressen till MMM. Var ska jag distribuera dem? Jag tror inte att folk är så öppna för privatekonomi en fredagskväll vid Berzeli Park. Kanske ska jag bara lägga dem utanför någon av de centralt belägna finansiella rådgivarna en vanlig torsdag efter lunch?

Mvh/

FruEfficientBadass

* Och nej, jag extraknäcker inte som eskort, även om det hade tagit mig till FIRE på ett kvartal så het är jag.

** Jag antar mindre eftersom han stämde träff i en hotell-lobby och inte på ett fancy kontor. Jag försökte förgäves tyda namnet på de glossiga pampfletterna han hade med sig, men min syn är dessvärre inte lika vass som min hörsel.

*** Vilket på sätt och vis makes sense.

****Kunskapstörst? Rikingen satt mol tyst och stirrade ner i bordet under åtminstone den tid jag satt och wallraffade - men jag antar att man på "säljskola för avdankade banksnubbar som går över till liten aktör för att ha råd att betala underhåll och vidlyftigt leverne på Sturehof" lär sig att komplimanger säljer mer.

Finkaffe

För ett tag sedan blev jag bjuden på kaffe av en vän som gärna bjuder stort. Jag ska inte avslöja vem det är, men det börjar på Marknadsförar och slutar på L.* Any How, jag är inte den som snålar när andra bjuder, så på det "kaffehus" som min vän tog mig till, gjorde jag så som min mormor hade gjort i samma situation - jag scannade prisbilden och beställde det dyraste med extra allt (ni må tro att jag är populär som vän). Jag minns inte ens vad skapelsen hette, men den var stor, fluffig och kall vilket passade bra i det nästintill tropiska klimat som rådde vid tidpunkten.

Med risk att återupprepa min barnsliga extas från Joe & The Juice - det här var bara FÖR GOTT! Tur att jag inte minns vad det var, överhängande risk för beroende - ett beroende som förlängt min resa till FI med ett antal månader eller kanske år. Jag minns att det hela kostade 108 riksdaler. Hur jag minns det? Jag var tvungen att fota kassaapparaten, så chockad var jag.**

https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/

Ni får ändå ge mig kred för att jag, under de månader jag sparbloggat, inte nämnt finkaffe en endaste gång. Därför får ni snällt knipa när jag nu berättar att en sådan här skapelse om dagen*** under veckans arbetsdagar, hade efter fem år genererat en alternativkostnad på drygt 78 000 kr. Nästan 80 000, inte klokt!

Det finns andra ovanor också som kostar ännu mer än iced extra espresso caramel splurge frappucino deluxe. Kokain, exempelvis, är jättedyrt. Om man drar i sig dagligen talar vi närmare 20 000 i månaden.**** Snacka om alternativkostnad! De pengarna i en indexfond och du är redo att flyga inom fem år!

Snurra från www.rikatillsammans/verktyg

Apropå att flyga på lite pengar. Jag tipsade för ett tag sedan om en blogg skriven av MMM:s revisor. Han är en 54-årig man med ett härligt humorsinne för att vara revisor*****. Jag kan verkligen tipsa om ett inlägg titulerat How Much You Need to Retire Is A Lot Less Than You Think. Läs det! Jag kommer osökt att tänka på en vän som citerade en brittisk bekant (som bor i Sverige sedan många år): "Ni svenskar ska alltid vara så trygga, trygga, trygga!"******

Med detta vill jag ha sagt: Håll dig i skinnet, men var alltid beredd på att hoppa. När du hoppar, var inte rädd. Allting löser sig.

Mvh/

FruEfficientBadass

* Marknadsförar-L. 

** Troligtvis var även hon i kassan chockad - eller så trodde hon att jag fotade det magiska frappeskummet för att lägga upp på min Insta Story.

*** D.v.s. 54 kr ifall du inte lyckades dividera 108 med två. Jag hade miniräknare.

**** Jag konsulterade Flashback och såg där exempel på en ung man som konsumerade 3-4 gram i veckan av 25%-igt kokain, vilket enligt någon form av Stureplansstandard, ligger på runt 1 200kr grammet. Och det är väl ex moms dessutom.

***** Förlåt, revisors-make. Du är också skojig.

****** Läses med tydlig engelsk brytning. Det räckte liksom inte med ett "trygga", han behövde lägga till ett till. Och så ännu ett.

Saker jag inte fattar 12 - Dispositionen på handikapptoaletter

Jag vill bara klargöra en sak innan jag börjar detta inlägg. Jag brukar aldrig nyttja handikapp-WC om ett ej handikapp-WC finns tillgängligt. Men i vissa fall, särskilt i byggnader uppförda i modern tid och där det av olika skäl bara finns möjlighet att ha en enda toalett, blir det handikapp-WC för alla och envar. På Myrornas i Ropsten till exempel. Detta är min fråga: Varför placerar man toalettpappershållaren så långt borta från själva toaletten? Okej, ibland sitter den i anslutning till de upp- och nerfällbara armstöden, det stämmer, vill minnas att det var så i Ropsten. Men ibland måste man gå flera meter bort till en angränsande vägg för att nå pappret. Man har alltså monterat en toalettpappershållare 1,2-2,5 meter från själva vattenklosetten, jag pratar inte ad hoc-placering av en rulle på random hylla.

Hittade ingen lämplig bild till detta inlägg.

Brasklapp för att jag känner noll personer som är rullstolsburna (för det är fortfarande den korrekta termen?) så jag har liten insikt i praktikaliteterna i ett liv på hjul. Men frågan lämnar mig ingen ro. Det kan ju bara inte vara praktiskt? Är dispositionen helt avsiktlig och korrekt eller ett resultat av en sadistisk inredningsarkitekt?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.S. Hur mycket kostar ditt liv på ett år? Gå tillbaka i Internetbanken och räkna efter. Multiplicera det talet med 25 och du har "din magiska siffra". Detta är det belopp du behöver för att ditcha reguljärt yrkesliv för all framtid med bibehållet kapital på banken.

Mobili Italiani

Vad tänker du om jag säger italiensk inredningsstil? Tänker du:

Eller tänker du*:

Jag tänkte nog det förstnämnda fram tills i mitten av 20-årsåldern när en vän gifte sig italienskt och flyttade till Rom. Hon bodde tidigare i en funkisvåning på Kungsholmen, inredd på tidigt 2000-talvis med mycket vitt och trä. Döm om min förvåning när jag kom till deras italienska hem  och beskådade den dekorativa transformation hon genomgått på bara några månader. Det var laxrosa väggar, snirkligt skulpterade matsalsmöblemang, Hötorgskonst på väggarna och överlag väldigt...oengagerat. När de sedemera fick barn var det Disney-tema på det mesta, väldigt lite Bonti om man så säger. Min vän verkade också helt obrydd, hon var vansinnigt förälskad och i den takt de skaffade barn fanns varken tid eller intresse för inredning. Jag kom att tänka på min vän när jag under vår Italienresa nu i juni smög runt och fluktade in i folks hem kvällstid:

Familjen i huset vet inte att de är observerade av en medelålders kvinna

- TV på centralt belägen plats i hemmet, gärna i anslutning till middagsbordet.
- Vita tyllgardiner för samtliga fönster. Fönsterluckor på det.
- Rosa, kornblå, gula eller ockrafärgade väggar, inte sällan med målartekniker av den typ som var populära i Sverige tidigt 90-tal - svampmålade och den där svepande sopiga tekniken jag inte vet namnet på.
- Terrass- och balkongmöbler i vit formgjuten plast. Den typen du köper på OKQ8 för 149kr/st.
- Kopparkärl och eterneller assymetriskt hängda på vägg med unsatisfying avsaknad av gyllene snitt o d.

Italienskt inredningselement

- En kal och lite opersonlig känsla. Hemmen tenderar att likna varandra.
- I princip inga levande växter, förutom röda eller rosa pelargoner i balkonglådorna. Och en enkel terrakottafärgad plastkruka med basilika i anslutning till köksfönstret.
- Trädgårdarna och terrasserna är lika ostylade och enkla de. Gulnat gräs. Cypresser. Lavendel. Kanske en kruka med en pelargon i, men då sticker man verkligen ut.
- Möbler antingen snirkliga och överdekorerade, eller enkla i spånskivematerial. Gärna blandat lite huller om buller.**

- De små skymtar jag fick av köken gav av handen att här snackar vi skidstuga i Hassela, inte Valcucine, inte en endaste Teppanyakihäll i sikte. Skeva, enkla masonitskiveskåp med furuknoppar och minimala arbetsytor. Kökshanddukar med körsbärsmönster.
- Basal belysning medelst taklampa. Konceptet ljusarkitektur torde vara förbehållet milanesiska gallerier snarare än befolkningen i stort.
- Tvätt på linor utanför fönstret. Och jag menar all tvätt - håliga T-shirts, mormorstrosor av gördeltyp och fortfarande skitiga handdukar.***

Inredningsbutikerna på orten var inget att jubla över heller...

Ändock doftar det ljuvligt genom fönstren, ändå skrattar barn och ändå hörs långa haranger som, på grund av min obefintliga italienska, låter mycket intellektuella. Hur härligt måste det inte vara att leva i en tillvaro så befriad från inredningsångest. Det finns säkert mer att önska i livet som italiensk hemmafru****, men att ängsligt springa på Svenskt Tenn och leta efter det där lite mer än snittet originella kuddmönstret i syfte att positionera sig som stilsäker, står nog inte på to do-listan. För att inte tala om pengarna de italienska hushållen måste spara på att inreda med ett hopplock släktgods,  loppisfynd och ikea-kompletterat. Men mest sparsamt av allt - ett flagrant ointresse för renovering. Ett kök verkar hänga kvar så länge det går att laga mat i det. En badrum renoveras först när vattenledningarna rostat sönder och samman och givit mögelproblem. En vägg behåller sin svampmålning tills tillräckligt många generationer barn ristat på den med skarpa föremål.

Vad säger ni - har ni samma erfarenhet som jag av sydeuropeisk inredning och är det bra eller dåligt?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.S. Kom ihåg - tänk och spendera som en student och om ett år har du FU-money tillräckligt för att kunna promenera ut från vilket jobb eller förhållande som helst. Kanske inte för livstid, men för den tid du behöver för att hamna på rätt köl igen.

* Har f ö ingen aning om vilka dessa människor är - googlade på "Italian family watching TV at dinner".
** Nej, nej, inte den där avancerade stilmix-tekniken svenska proffsinredare använder sig av för att skapa den där bric-à-brac-känslan, bara helt oavsiktliga stilmixar i syfte att uppfylla olika behov hos familjen som bor där. En bänk att ställa TV:n på, en soffa att sitta i medan man tittar på TV:n osv.
*** Jag jämför med min vän som nyligen flyttat in i hus där tvättstugan är i källaren, men de funderar på att som första prio bygga en ny tvättstuga på plan två för att slippa springa upp och ner. Det resonemanget hade troligtvis inte förekommit i Italien?
**** I den mån de fortfarande existerar givet att de italienska kvinnorna slutar föda barn och de italienska männen bor kvar hos mamma.

DIY förnya fotpall

Hello. Om du är av den uppmärksamma sorten såg du kanske att det efter juni månads storstädning av barnens rum blev lite knasigt där vid skrivbordet. Barnen sitter likt puckeryggade minioner eftersom fotpallen (som egentligen hör till vår soffa) är för låg för att sitta på.

Pall före

Eftersom jag är nyfrälst i ergonomins och kiropraktikens värld fick jag ont bara av att se det och beslöt att hitta en lösning. Det första jag tänkte på var en sådan där transparent stol som är så "populär nuförti'n", eftersom jag vet att hon som bebor rummet blev mäkta impad av en sådan hemma hos en kompis. Min curlingmorse-ryggmärgsreflex satte genast maskineriet i rullning via sms.

Jag bifogar sms:et mest för att jag tycker det är skojigt att min vän kan ange ett sådant exakt spann för priset hon gav på stolen samt det faktum att hennes farsa faktiskt åker på semester till Transsylvanien.

Any Heuw, den där stolen kostade någon tusing ny och utan bil blir Blocket meckigt. Eftersom jag försöker leva efter devisen "vintage or die" tänkte jag göra ett försök att kräma ur den där pallen ytterligare en resa innan den Tiptappas bort (tilläggas bör att den var begagnad och fläckig redan innan den kom till oss så jag har ett plus i ekohimlen). Dessutom tycker jag om konceptet fotpall för barnens del, då kan de sitta bredvid varandra och vara sådär gulligt syskiga som man vill se dem. Do It Yourself:

1. Införskaffa nya höga ben (18 cm istället för de fem cm höga runda benen) samt ett stycke begagnat tyg (detta var någon form av kuddvar från IKEA i tjockt tyg). Total investering: 450kr. Okej inte asbilligt men hyfsat eko.

Ben från Sängjätten, tyg från Stadsmissionen

2. Sen blev det klurigt. Fru EB är bra på många saker, men när det kommer in gängat i bilden blir det syntax error. Jag skruvade och vred och hittade muttrar och såna där menlösa metallskivor överallt, till ingen nytta. Det blev till att kalla in det tunga maskineriet, revisorn med de lena händerna a.k.a. min man. Har du ingen sådan, lär dig gängor för tusan*.

3. Därefter sydde jag på överdraget till IKEA-kudden. Manuellt, med nål och tråd, rätt breda stygn. Jag sydde bara längs de två långsidorna, någon måtta får det vara.

Pall efter

Så här satt de före:

Som byfånar

 Så här satt de efter:

Som tweenies

Jag har sparat de gamla små benen så skulle de bli aktuellt att ändra funktion på möbeln igen är det bara ett skruv bort. Jag älskar den här känslan av att använda möbler på ett flexibelt sätt.

Ett annat "life hack" jag ägnade mig åt idag gällde väggfärg.** Vi hade, i samband med städningen, monterat ner ett vägghängt bord i det stora barnets rum. Skruvarna lämnade mastodontstora hål (tegelvägg) som jag spacklade igen. Spackel är vitt och väggen är beige = fult. Så jag tog en bild på färgen som jag tog med till färgaffären***. Jag passade samtidigt på att köpa ut en burk vit grundfärg eftersom vi gjorde slut på båda våra vita under städdagen (jag städar med färg - varför skrubba när man kan måla över?). När jag målat över spackelpartierna med färgen såg jag att den var flera nyanser för mörk. Jag kom då på att jag kunde blanda ut den med lite av den vita allroundfärgen (jag bad specifikt om en färg som funkar till såväl vägg som möbler och säljaren rekommenderade då en färg för snickerier som var halvblank - det är säkert same shit i alla burkar bara mer glans i några). Jag vill inte påstå att det blev perfekt färg. Vissa partier i hallen - som har samma beiga nyans - ser rent ut av hemska ut. Men i storingens rum blev det faktiskt rätt ok så där får det vara kvar. Hallen hade jag ändå tänkte måla om vad det lider så detta blev bara ytterligare ett incitament.

Läs mer om bilden här

Mvh/
FruEfficientBadass

P.S. Du vet väl att du inte måste avsätta dina mest vitala år i livet för extern firmas räkning? Men lite frugal badassity och förmågan att tänka kreativt kan du få mer liv för pengarna.

* En sekundäreffekt är att han får känna sig duktig vilket inte alltid är så lätt i ett hushåll där jag köpt rättigheterna till duktig.
** Innan du rusar åstad och implementerar detta hack, överväg att läsa igenom hela stycket först och syna sedan bilden noga.
*** Jag inser hur dumt det låter. Det blev också riktigt fel färg.

Minimalistutmaning juni - uppföljning

När jag drog igång minimalistutmaning juni trodde jag inte riktigt på det själv. För egen del alltså. Jag är ju redan så nere på skelettet tänkte jag, hur ska jag hitta trettio prylar att göra mig av med? Etter värre, fundamentalister menar att det är en pryl dag ett, två prylar dag två, alltså vi snackar...hundratals prylar på en månad?

Men så kom det sig att jag i början av månaden cruisade runt lite i barnens rum och slogs av hur sunkigt det hade blivit. Smulor i sängen, en massa jox på väggarna, random pyssel och tejp, klister, kludd överallt. Så jag tog beslutet att ägna svenska flaggans dag åt barnrumsrens tillsammans med barnen.* Barnen bor i ett stort sovrum som vi delat av i två delar. Småttingarna delar på den större delen och bor i loftsäng. Så här såg deras rum ut vid dagens start kring 10-tiden:

Det är ju dessvärre rätt mörkt eftersom det numera bara har ett fönster. Dessutom gör loftsängarna och den höga möbeldensiteten att det blir ännu skummare. Det hänger prylar överallt, det står möbler överallt, det ligger saker på golvet, usch och fy. Fönsternischen var grådassig i färgen efter smuts och revor. Så här gjorde vi:

1/ Vi (jag) placerade ut tre filtar i vardagsrummet dit vi plockade samtliga prylar - även de som låg uppe i loftsängarna och i byrålådor.
2/ Barnen fick sedan själva gå igenom "sin" filt. Vad skulle sparas respektive ges till fattigt barn.**

Mängden prylar överrumplade mig

3/ Under tiden de höll på med detta städade jag ur rummen - dammade från golv till tak, dammsög under och kring madrasserna, plockade tillbaka halva vår husgerådspark som av någon anledning huserade i barnens rum, bytte lakan ink. tvätt även småkuddsfordral.
4/ Jag passade även på att måla fönsternischerna med vit grundfärg. Grundfärg torkar väldigt snabbt så även om man behöver måla två lager är det fullt görbart med en kvarts mellanrum. Jag målade även mellanbarnets skrivbordsskiva, eftersom det svarta slukade det ljus som till äventyrs hittat in genom fönstren. Dessutom strök jag ett extra lager grundfärg på en byrå eftersom den blivit nedfärgad av diverse hobbyprojekt under året.

Efter tre lager var bordet ett Chanelbord - vit yta, svarta ben.

5/ Därefter plockade jag, tillsammans med barnen, tillbaka prylarna. Jag var rätt imponerad över slängkapaciteten hos småttingarna. Värre var det med storingen - hon släpade tillbaka i stort sett allt. Å andra sidan var hon bra på att organisera sina grejer, så hennes rum kändes ändå fräschare efter dagen. Se så fint småttingarnas rum blev (många timmar efter...tror vi var klara vid 18-tiden):

Jag var personligen rätt nöjd med transformationen "random möbler inskuffade i rum" till ett rum som andades lite "Här bor en 11-åring som avgudar Therese Lindgren ILYSM". Jag ställde in en vas med murgröna inne på skrivbordet och lade ett fårskinn i fönsternischen för lite trevnad.

Ut sållades en inte helt oansenlig mängd böcker och leksaker:

Därtill en del skräp inklusive ett nattduksbord, ett gammalt fällbord och mängder av småpryttlar.

Vad göra? Vi har ju ingen bil? Då mindes jag tips jag fått gällande tiptapp. Sagt och gjort. Appen laddades ner samma kväll och jag formulerade en annons som sa att den som kunde slänga prylarna på bilden ovan fick leksakerna inklusive två rätt exklusiva kassaskrin.*** Bara någon halvtimme senare hade jag en intressent och dagen efter var prylarna borta utan att jag betalat en spänn.

Jag vet inte exakt hur många prylar vi rensade ut i barnens rum. I mina egna skåp kanske jag fick ihop en tio prylar.**** Men vi talar säkert tre-fyra hundra saker om man ska räkna varje liten pinal av typen "squichie". Den STORA behållningen idag var emellertid att barnen fick lite koll på vad de egentligen har i sina skåp och lådor. Det händer rätt ofta att de vill gå till bokhandeln eller Tiger för att köpa på sig pyssel och ritsaker. Låt mig visa två bilder på ritsaker (och det är inte ens hela beståndet):

Exibit 1: För många pennor

Exhibit 2: Ännu mer pennor

För att inte tala om antal målarböcker av typen mandalas. Troligtvis är det sådant man gärna ger i födelsedagspresent och julklapp och tanken kring detta är god, men det ack-u-mu-le-ras. Till och med barnen såg lite smått illamående ut efter avslutad övning. Jag tror inte att det kommer att tjatas så mycket om att köpa prylar på ett tag.

Och som alltid infinner sig en känsla av lugn och harmoni när en rensning är klar. Var sak på sin plats, luft i hyllor och lådor. Favoritsakerna definierade och på premiumposition. Pennorna vässade i sina skrin. Nybadade barn ner i nytvättade lakan i gulsåperengjorda sängar. Det är moderslycka det.

Om du antog min minimalistutmaning juni, hur gick det?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.S. Du vet väl att om du sparar 64% av din nettoinkomst, kommer du att vara fri om 10,9 år, oavsett storleken på din inkomst?

*Detta hör inte till vanligheterna - jag brukar passa på när barnen är borta (hur annars ska man kunna slänga?). Men jag känner väl någonstans att de börjar bli så stora att de 1) Kanske märker om jag slänger alltför urskillningslöst 2) Behöver börja träna på släng och organisation. 
** Variant på "din-kanin-bor-på-en-gård-på-landet". Värt att notera är också att början av juni är ett psykologiskt optimalt tillfälle att göra detta med barnen. De har troligtvis redan städat ur sin bänk eller sitt skåp på skolan och lever därför i tron att det är helt normalt att röja så här års. 
***En rest från mitt nyfrälsta FIRE-jag som trodde att jag skulle lära barnen "ränta-på-ränta" genom att varje månad lägga på 10% på sparade månadspengar genom att föra bok och räkna slantar i skrin. 
**** Företrädesvis köksskåpet där jag länge stört mig på att jag på en plats har två skålar staplade på varandra- gillar inte lyfta för att nå - men nu slängde jag den ena skålen så nu är allt i sin ordning igen.

Investeringsmetaforer

Efter tips från Sara F trillade jag in på den helt briljanta FI-bloggen "The Escape Artist" och därifrån trillade jag över artikeln Everything Is Amazing and Nobody Is Happy som i stort handlar om människans oförmåga att fatta hur bra vi har det idag.* Men det var inte om klagoproblematiken jag ville prata utan om den artikel jag hittade längst ner i ovan nämnda artikel (att börja läsa The Escape Artist är som att trilla ner i Lewis Carrolls kaninhål). Den heter Explaining Investing In Ways That Make Sense och är en lista med börsliknelser. Jag inser att detta låter snarktråkigt, men jag blev omedelbart trollbunden ety det var bra liknelser. Först några ord från Escape Artist (apropå att han var och föreläste om pensionsplaceringar för ett gäng kvinnor som gladeligen erkände att de "inte fattade någonting om investeringar"):

You don’t need to understand everything about something in order to use it effectively.  

For example, I’m gonna let you into a secret. The Escape Artist is not very good at quantum mechanics, thermodynamics and electrical engineering. To be honest, I barely know what they even mean! But The Escape Artist is able to bring summon great power from the forces of nature and bring light to the darkness.  I can flick a switch and light up whole rooms in my house. Apparently, this uses something called “electricity”.

Eftersom jag är amatörintresserad av enkla investeringar kommer ibland folk, företrädelsevis kvinnor, även till mig och ber om investeringstips. Ofta med fraser som "Jag vill gärna investera, men börsen har ju gått ner här under våren, är det så smart då?" och annat som ni läsare av denna blogg förstår ställer en del krav på min pedagogiska förmåga**. Jag har sällan tiden att inleda mitt mentorskap med en entimmes föreläsning om grundkurs börs. Inte heller är de som kommer till mig så intresserade av att få en entimmes föreläsning om grundkurs börs. De vill få snabba råd och gärna se att deras investeringar, dag efter köp, går spikrakt uppåt in eterna. Dilemma dilemma. Därför har jag regelmässigt börjat be folk, när de kommer med dessa frågor, att i förhand läsa ett par blogginlägg på temat. Jag vill helst att de läser hela "Stock Series" av Jim Collins. Om de inte orkar det, ber jag dem åtminstone att läsa Frugalwoods recension av Collins bok The Simple Path To Wealth, vilket är tillräckligt hög lägstanivå och renderar en random person ungefär 100% mer förståelse för börs än snittet.***

När jag såg listan med metaforer fick jag emellertid hopp om att hitta en eller två metaforer som är så klockrena, att jag med dessa kan kafferast-coacha min omgivning. Jag plockade här ut sju stycken.

Investing is like running a marathon. As the saying goes, "it's a marathon, not a sprint." But most people don't have the endurance to run a marathon because they try to sprint.

Compound interest is like planting oak trees. One day's progress shows nothing, a few years' progress shows a little, ten years shows something big, and 50 years creates something absolutely magnificent.

Investing is like being a pilot. As a pilot once said, his job is "hours and hours of boredom punctuated by brief moments of terror."

Financial planning is like designing a bridge. You don't calculate exactly how much weight the bridge will be able to hold; you build it with so much room for error that there's almost no chance it will ever be overloaded.

The economy is like the weather. We can measure things really well and have a good idea of where things are going most of the time, but sometimes things move in ways that break the forecasting models and smash all precedents, which is the only time when forecasting really matters.

Investing is like math. People try to woo you with complexity, but the simple elegant stuff is what's really powerful.

Deep bear markets and economic depressions are like world wars. They have occurred so infrequently that we can't study them in a way that will indicate what to expect in the future. The sample size is just too small.

Vilka en-två citat tycker ni att jag ska plocka ut?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ett exempel är hur länge man som snittamerikan kan räkna med att leva om man är född vid ett givet årtal. Tio år extra sedan 1950 är inte kattskit. Ändå är det mest buhu buhu allt går åt skogen som hörs och syns i media och kring kaffemaskinerna. 

** Låt mig säga som så att det inte är en slump att jag inte blivit lärare - jag är rätt kass på att förklara saker.
*** Är det inte märkligt hur otroligt engagerade folk kan vara i sina arbetsgivares ekonomi - d.v.s. att skapa vinst för sin arbetsgivarens företag - men hur oerhört uttråkade och rastlösa folk blir när det blir tal om deras egen privatekonomi - den ekonomidel som logiskt sett borde vara den enda ekonomin som någon någonsin verkligen bryr sig om? Det enda jag hör min omgivning idissla om när det gäller privatekonomi är lönerevisioner. "Buhu jag fick bara 2%, jag är värd minst 3%. Nästa år ska jag vässa mina argument bättre." Alltså - ta EN TIMME och läs på om indexfonder istället och det kommer vida överskrida din poänglösa årliga "löneförhandling" som ju inte ens är en löneförhandling utan en revision, men det fattar 95% av befolkningen inte.****
**** Som ni hör var det en bra sak att FruEB slutade vara chef.