Läsarberättelse från M

Först och främst vill jag tacka för alla bra poddtips från förra veckan. En del var bekanta, en del helt nya och jag har börjat prenumerera på merparten för att ta ett litet smakprov på alla. Den som hittills underhållit mig mest, under en manisk städhelg i Hudik, är P3 Serie som jag har plöjt i sin helhet men jag kan liksom kommentatorn rekommendera instegsserien "Hotellet" (har för mig att hin skrev "Sviten" men det finns ingen sådan serie så jag antar att det var "Hotellet" som avsågs, den bästa serien i P3 Serie enligt min mening). Lite som Creepypodden möter Radioteatern, högkvalitativa skådisar och regi. Här kommer en läsarberättelse från kommentatorsfältets "M":

________________________________________

Jag minns tiggaren som vädjande sträckte fram handen mot mig, då det plötsligt slog mig. Den här tiggaren är mycket rikare än jag! Jag var nämligen totalt utblottad och rejält skuldsatt. Alla pengar jag sparat ihop genom jobben före studierna var bortblåsta med råge. Det här var verkligen inte en bra start på vägen mot FIRE!

Det var inte ens en start. Den satsningen hade börjat flera år tidigare men som ni förstår hade det nu gått totalt åt skogen! Jag startade några år före millenieskiftet och det hade verkligen börjat bra. Jag hade spanat på kursgrafer och hittat ett sätt att tjäna pengar på trading. Första månaden steg portföljen 30% i värde. Jag var fast!

Med en ung människas tvärsäkra självförtroende slängde jag in alla besparingar i potten. Jag räknade med 20% årlig avkastning och med ränta på ränta skulle det ta 20 år att bli ”rentier” som det kallades innan termen FIRE myntades. Det här skulle inte bli någon frugal självspäkelse utan en behaglig resa kantad av lätta tradingvinster! Ni som läst första stycket fattar att det blev ett hårt uppvaknande!

I slutet av 2001 när George Bush tjatade om Iraks ”Weapons of mass destruction”, hade jag upptäckt min egna finansiella motsvarighet till det, nämligen utställda nakna optioner. Genom att ställa ut nakna säljoptioner när börsen går upp kunde jag ju tjäna lätta pengar! Det var bara ett problem. Börsen gick inte upp. Den tokrasade! Hårda samtal från Avanza. Köpstoppa optionerna eller sätta in mer pengar! Jag maxade banklånen och stoppade in men det fortsatte rasa. Dagens Industri jämförde med Krügerkraschen och jag var konkursmässig! Lämna börsen och ta några år att komma ur skulderna eller hitta en ”lender of last resort”? Det fick bli det senare: Mamma!

Man får svälja en hel del vuxenstolthet när man berättar för mamma att man spelat bort rubbet och behöver låna allt hon har! Märkligt nog gick hon med på det. Dagen efter att OMX bottnat på 413 köpte jag så mycket OMX-terminer jag kunde med de nya pengarna. All min cred som sansad investerare var i alla fall utplånad. Det blev en brutal hävstång men turen var för en gångs skull på min sida och börsen fortsatte upp. På det följde några goda år. Jag hoppade på Peak-oil-tåget och tjänade fina pengar på Vostok Nafta.

Men så under våren 2007 vände allt. Jag upplevde ett slags omvänd kung Midas-effekt och precis allt jag investerade i blev skit! Börsen tuffade på uppåt men alla aktier jag investerat stenhårt i rasade och jag förlorade flera hundra tusen i ett investeringsbedrägeri där bolagsledningen blåst upp värdet med lögnaktiga pressmeddelanden. Bittert! Jag kände mig som en värdelös investerare och bestämde mig för att ta en time-out från allt vad aktier hette och sålde rubbet i juni 2007. Rena bonnflytet skulle det visa sig eftersom börsen började falla i det som långt senare skulle bli finanskrisen 2008.

Jag som i ett år sömnigt hade bläddrat förbi börssidorna började nu vakna till när krisrubrikerna dök upp och den 25 augusti 2008 gick jag in i börsen igen. En aning tidigt men köpen i SSAB och Swedbank vände upp till kursraketer när glädjen återkom på börsen och även den här gången hade jag kryddat med OMX-terminer för att få hävstång. Det blev ett helt galet decennium där jag uppfyllde mitt eget sparmål för FIRE några år innan de 20 åren som jag självsäkert förutspått när jag började spara.

Så var jag då framme vid att säga upp mig och börja livet som ekonomiskt fri, men jag tvekade. Dels hade jag underbara kollegor och jag trivdes och dels var jag som singel undrande för hur kvinnor tänker når de möter någon som lever utan att jobba. Kanske ses man som en helt ”odejtbar latmask” och ”kapitalistisk parasit” som lever på andras arbete. Jag bestämde mig för att jobba vidare på deltid så länge jag trivdes och la om mitt sparande till att minska risken och helt fokusera på utdelningar.

Nu lever jag som deltidsarbetande fat FI som njuter av delledigheten och tryggheten att kunna sluta jobba helt om jag skulle känna för det.

Så till det där med tiggaren. Det är ju faktiskt jag som är den stora tiggaren i den här historien. Jag som hade spelat bort allt men har en mamma som ställer upp i vått och torrt och utan hennes hjälp hade jag varit en stor förlorare i allt detta. Det får mig att tänka på både ödmjukhet och tacksamhet. Det var åtminstone inte bara min skicklighet som gjorde att jag nått mina ekonomiska mål utan också tur och hjälp som många andra inte kan få. Det är lätt att slå sig för bröstet när man lyckas men så mycket av hur vi lyckas i livet handlar om saker som ingen av oss kan ta äran av. Så var tacksam för allt du har och var rädd om dem som betyder mest för dig!

Paradoxalt nog har jag lärt mig att pengar inte spelar så stor roll för lycka utan att det snarare är att ha fina och nära relationer med både familj, vänner och kärlek och det kräver ju varken sparsamhet eller plöjande av ekonomisidor!

/M

Inget inlägg idag...

 ...p.g.a. kombination inga idéer och tidsbrist. Men jag skulle vilja passa på att be er om bra poddtips då jag tillbringar många timmar i bil per vecka.

Mvh

FruEfficientBadass

Städspecial

Städspecial! Det är ju fredag! Jag måste tillstå att städningen blivit enklare med tiden. Dels har jag ju bara barnen på vissa dagar och dels bor jag mycket mindre. Jag behöver inte byta uttag på dammsugaren en enda gång, sladden räcker genom hela lägenheten, ni förstår nivån. Rätt stor skillnad mot från den tiden vi hade trevåningshus med en dammsugare på varje plan. Nog ältande, let's cut to the chase:

Steg 1: Ladda apparater

Innan jag börjar städa sätter jag alla elprylar på laddning. Högtalare, eltandborste och 16-åringens sminkspegel. Om du är CIS-man alternativt kvinna över 16 år och undrar varför man behöver en sminkspegel med el: Man behöver det. 

Steg 2: Jag tar fram städprylarna

Detta är vad jag använder. Jag har frångått min tidigare linoljesåpa till allt. Jag kan inte förklara det i ord. Det är ett mysterium. Plötsligt vill jag känna doften av artificiell Ajax och badhusvibbarna i Klorin. Jag hoppas att det är en fas.

Steg 3: Jag applicerar städmedel

Toaletten WC-ankas (marin doft - den bästa) och handfatet gnussas in med Ajax. Så får det stå och puttra medan jag gör resten.

En utvikning. I veckan var jag i Gävle och bodde över hos äldsta barnet. Eftersom han var bortrest kunde jag leva om i hans lägenhet. Mitt omlevande resulterade i tvättade fönster, dammsugning, våttorkning golv samt städning badrum. Min äldsta är bra på att städa, det är inte det. Men jag är bättre. 

Något som stört mig länge är de grå partierna i hans toalett som inte försvinner med vanlig toalettrengöring. Jag testade då Aurikaatarina-knepet att över natt applicera vinäger. Först måste man tjoffa bort vattnet med toalettborsten så att det gråfärgade är frilagt. 

Därefter klär man det grå med toalettpapper och därefter dränker man ner pappret med vinäger. På morgonen slängde jag pappret och skrubbade runt lite med borsten och det lossnade stora flagor av grått och även svart (som nog gömde sig bortom synhåll i kröken). 

Uppmuntrad av det positiva resultatet la jag en till omgång vinägerpapper som får flera dagar på sig att verka eftersom barnet inte kommer hem förrän efter helgen. Som Aurikaatarina brukar säga: Det är TIDEN som är kritisk vid svår smuts. Jag har även gjort dito i mina föräldrars toalett i stan. Då med rödvinsvinäger. Till barnet använde jag risvinäger. Jag tror inte att det spelar någon roll vilken sort det är.

4. Jag byter lakan i en säng

Det finns tre sängar i lägenheten och jag brukar byta en säng i veckan. Bara vitt sänglinne. Vitt vitt vitt. Älskar't.

5. Jag städar kyl

Förr, när vi bodde fem i hushållet, torkade jag ur kylen varje vecka. Det öschkar jag inte längre och dessutom blir det inte så hysteriskt kladdigt längre. Jag tror att barnen slutat använda kylen som bardisk där de fordom stod och blandade ihop Oboy, saft o d. 

Jag var i Berlin med småttingarna för ett par veckor sedan och då köpte jag en liten pryl på Rossman, en sorts kylskåps-luftrenare som ska ta bort dålig lukt. Inte för att mitt kylskåp luktar illa, men jag är vansinnigt förtjust i denna typ av grejer så jag var tvungen att prova.

6. Jag dammsuger och våttorkar golv

Det blir en del smul och jox. Särskilt under matbordet och i hallen. Jag river av det hela på några minuter. ÄLSKAR känslan av att gå barfota på nystädade golv. 

Sen torkar jag rent toalett (med babyservetter) och handfat. Putsar speglar, torkar av de köksskåp som fått kladd, torkar ur mikron, på fläkten, spisen, diskbänken. Lite doftdroppar rosmarin i duschen och blomvattnande och sen är det klart. Estimerad tid: 35 minuter i veckan.

Jag tvättar en gång i veckan och förutom de ynka klädhögarna (barnen tvättar mest hos sin far hélas) åker badrumstextil, kökshanddukar, duk och servetter med. En parentes om de senare: Jag kladdar regelmässigt ner linneservetterna med mitt Lipp Glosss av det för mig atypiska märket Kylie Jenner (Men alltså, vad hållbart det är! Vi snackar halvdag!). Barnen kladdar ner desamma med allt som passerar deras munnar. 

Länge drogs jag med ihållande fläckar på denna textil, men föll för några månader sen till föga och skaffade en fläckborttagningsspray. Jag har alltid trott att dessa är:

a) Humbug

b) Miljövidriga

Men den Skonaspray (”Bäst i test”) jag har är Helt Fantastisk. Jag applicerar den i samband med att jag rafsar ihop grejerna för att ta ner dem till tvättstugan. Den får med andra ord runt sju minuter på sig att verka. Och som den verkar! Fläckarna går puts väck! Trots att jag kör tvättprogram ”Express” som tar 21 minuter! Nu har jag snart använt utropstecken fyra meningar i rad! Men precis så begeistrad är jag, orden räcker inte till. 

Vad mer säga…Klorin. Har du brungula kaffefläckar i diskhon: Klorin. Har du dimsmutsig kaffebryggare: Klorin. Har du smutsiga originalvita sneakers: Klorin (dränk in skosnörena i detsamma en halvtimme innan tvätt och de blir som nya). Klorin får INTE användas med varmt vatten, då dör du kanske.

Svinto, en annan favorit. I Gävle fanns små färgfläckar på linoleumgolven. Svintognugg och de var väck. 

Katthårig soffa åtgärdades med dammsugning och påföljande drag med lätt fuktad kökssvamp. 

Fönstren i Gävle putsades med latmetoden glastrasa fuktad i vatten och rejält urvriden. Eftertorkade med torr trasa. Duschade blommorna, d.v.s. duschade av vinterns dammlager, lät dem stå på duschgolvet med fördraget draperi medan svalt vatten slog mot golvet BREDVID blommorna i 5-10 minuter. Därefter fick de stå och gona sig i den tropiska luften en kvart. Underverk, som att de skrek hurrarop efteråt.

Om du har balkong/uteplats/fönsterbräde och SOL: Lägg ut soffkuddar att solbada på båda sidor. De blir ny-fluffiga. Plus att det känns som att de drar in solens energi i hemmet. Flummigt, men sant. 

Passa på att omfördela saker. Byt plats på prydnader och krukväxter, kuddar och plädar. Om du misstänker att du gått och blivit hemmablind, använd det gamla husmorsknepet (?) att titta på ditt hem genom en spegel. 

Det behöver inte vara en stor spegel, det räcker med puderdosans spegel alternativt din 16-årings portabla elspegel. Genom att se ditt hem spegelvänt ser du det ”på nytt” och kan snabbt bedöma överbelastade områden eller skevhet överlag.

Som tack för din städning kan du kosta på dig en belöning. Ett nytt kuddöverdrag, en ny tvål till handfatet eller en fix horse.

Vad har du för städtips?

Mvh

FruEfficientBadass

Jag har slutat...

...sälja böcker. Delvis sålde jag i princip inget under Q4. Men ett bidragande skäl är en djupt förankrad skräck för att begå skattebrott. Jag skriver denna text bara minutrarna efter att jag skickat in 2023 års deklaration och det var en FREAKIN NIGHTMARE. Som ALLA år efter det att jag startat egen firma. Jag hatar det så mycket va. 

Allt är obegripligt. Från uppstart eget företag till avslut. För övrigt känns det fånigt att kalla det eget företag, det handlar om att fylla i en bilaga vid deklaration. Det var inte så att jag hittade på ett fånigt namn (Fru Efficient Badass till exempel) och en cheezy logga (förnumstig hemmafru i 50-talstappning) för att marknadsföra den. Firman hette mitt namn och personnummer med den pretentiösa företagskoden ”Konstnärligt skapande”.

Värst av allt var emellertid det som låg emellan uppstart/avslut, det vill säga deklarationerna. Jag vill gärna tro att jag är genomsnittligt intelligent. Jag fattar startsidan på Avanza, jag vet hur man formaterar celler i Excel, men Det Här! 

Jag ångrar att jag inte tog skärmdumpar på de tjyvfrågor man får i NE-bilagan på Skatteverket för det är en djungel. Det handlar om utländsk skatt, det handlar om skogsskiften, det handlar om upplupna saker. Ett språk som för tankarna till Alfredsons Den enfaldige mördaren. "Så Sven har inte upptagit den upplupna räntan på skogsarrendet säger han?" Jag är helt clueless! Jag bara heppar och hoppas att allt ska gå väl, att mina ynkliga intäkter ska vara av ringa intresse för Skatteverket.

Och nu pratar jag bara om administrationen. Att ha egen firma är ett nollsummespel. Jag har en känsla av att jag skattat mer än jag fått in, vilket om sanningen ska fram jag kanske egentligen inte tror på men nästan. 

Det som slutgiltigt fick mig att dra ur pluggen var ett besked i december om att jag skulle betala in nästan tre tusen i månaden under 2024 i proaktiv skatt. Detta vid en tidpunkt då böckerna gav en avans på runt två hundra i månaden. 

Och jag fattar, allt är preliminäääärt och byggt på en schabloooon, men 2 500 kronor i månaden är pengar som hellre kunnat sättas i arbete på börsen än att ligga och schangsera på Skatteverkets konto. (Man kan säkert överklaga och jämka and shit, men som barnen säger: Orka!)

Bara någon dag efter det beskedet gick jag in på Verksamt.se och avskaffade firmahelvetet. Tio sekunder senare fick jag ett nytt besked i Kiva: Jag behövde bara betala in noll kronor i månaden. Så mycket bättre. 

Nej, så här blir det. Om jag någon gång i framtiden skulle få för mig att ge ut fler böcker blir det direkt mot ett förlag. Jag minns inte hur det löste sig när det begav sig men inte behövde jag starta egen firma för att få ut royalty. Egen firma suger!

Nu kommer jag till kärnfrågan. Jag träffar dagligen egenföretagare. Tänk den klassiska småföretagaren: En-tre snubbar i blåkläder i en firma som ägnar sig åt manliga saker som att gräva, hugga, svetsa. Som hon i Flashdance (höjdarrulle).

De här männen har en massa skit för sig. Firmabilar, de köper in datorer, har säkert lager med avskrivningar/nerskrivningar, upplupna räntekostnader för arrendebönder etc. Men DE verkar klara detta helt galant! Medan jag, med min magister i företagsekonomi och extensivt intresse för vissa siffror, känner mig helt tappad bakom en vagn. 

Kan ni förklara detta för mig? Hur gör folk som i en bisats säger att de "startat eget". Förstår alla andra direkt vad allt handlar om eller är det bara jag som får stora skälvan? Med all effektivisering, förenkling och gullifiering av all information i samhället idag, hur kommer det sig att just deklarationen verkar stannat i utveckling 1954? I min värld skulle en deklaration för enskild firma komma i en rosa app med tre informellt ställda frågor (flankerade av en gullig chatbot):

”Hur mycket har din firma dragit in i år?”

”Hur stora utlägg har du haft?”

”Rejta vår deklarationsapp 1-5 tack!” (Jag hade satt fem)

Jag vet rent intellektuellt att jag inte ska vara rädd för Skatteverket. Jag har talat med flera av deras rådgivare vid ett antal tillfällen och de har alltid varit snälla och tillmötesgående. Men ändock: Jag räds dem. Det är väl för att man fått höra att ekonomisk brottslighet är det som straffar sig mest. Jag googlade nu och jag vet inte om det stämmer. Det torde vara värre att döda någon med uppsåt. 

I vilket fall, om årets deklaration går igenom är jag home safe. Men det vet vi inte än. Om det blir ett hastigt bloggstopp utan förklaring i september är det nog för att jag sitter på Kolmården. Ja, det är tydligen där de hamnar, de ekonomiska brottslingarna. Jag saxar från Interwebz:

"Vi har kommit till Anstalten Kolmården, Sveriges lugnaste fängelse. Här sitter just nu 125 interner. Av dem är 69 dömda för ekobrott, en för grovt narkotikabrott och två för mordbrand".

Mm. Jag kan tänka mig detta. Även om jag inte riktigt får ihop matematiken i ovan stycke. Men ponera att alla (förutom eldarna och knarkaren, troligtvis kokainist från Djursan) är intresserade av ekonomi, vore det då inte en total frugal win? Jag har ju alltid vurmat för det minimalistiska och det lär jag ju få njuta av på anstalt. Furumöbler från Mio 1989, en enkel hylla som ska rymma de saker jag fått ta med mig i en kabinväska. Kanske är de intresserade av att diskutera fondrobotar, fyraprocentregeln och house hacking?

Apropå house hacking googlade jag mig till följande:

Kriminalvården ger inte ekonomiskt stöd till hyra eller andra utgifter under tiden du avtjänar ditt straff. Ibland är det möjligt att få hjälp med hyran från din kommuns socialtjänst.  Kontakta socialtjänsten i din hemkommun för mer information.

Om du ska vara borta en längre tid är det viktigt att kontakta till exempel banken om du har lån eller företag där du har abonnemang för att be om en betalningsplan. Du kan också behöva avsluta eventuella prenumerationer. 

Jag vet inte vad ni tänker när ni läser ovan, men jag tänker Slaktår. Att hamna i fängelse är det ultimata sättet att rensa bland sina utgifter. Under ett par år går man ner på rock bottom, samtidigt som man utbyter tankar kring ekonomi med sina nya vänner. Väl ute i samhället [och med ett jobb via KRIS] har man sen möjlighet att bygga pengamaskin på nolltid. Jag kanske borde hoppas att Skatteverket väljer just min deklaration som ett statuerande exempel. 

Vad har man för kläder på Kolmården? Får man dem av staten eller är det civila kläder, någon som vet? Har någon av er ens suttit inne?

Mvh
FruEfficientBadass