Att balansera stort som smått

När jag pre maj 2015 var en spendypants highlife consumer sucker var min inställning till pengar ungefär att likställa med en bulimikers förhållande till mat. Det vill säga: Om jag slant till och levde i excess vid ett tillfälle tänkte jag "strunt samma, lika bra att köra in i väggen". Ät en mintkaramell och sätt i dig allt som kommer i din väg. På så vis kunde en än så liten utgift trigga att jag satte sprätt på oheumla summor. En normal människa hade istället resonerat som så att en karamell är en karamell, inget som kräver kryssningsbuffé som uppföljning. 

Förra veckan var jag på kundbesök med övernattning. Jag sov på av företaget bekostat hotell och gick på kvällen ner i den pittoreska matsalen i gästgiveristil med min kollega. På menyn stod hälleflundra och ostbricka. Det var helt enkelt omöjligt att värja sig. Hälleflundra med skirat smör och därefter ett urval franska ostar tonvikt grönmögel. Båda varandes de enskilt mest levnadsvärda tingen. Det var bara att beställa in.




Nu var detta förvisso på liten ort, men vi snackar hälleflundra och direktimporterad ost av högsta kvalitet. Dagen efter var det bara att dra 550 kronor från kortet (ja, det dracks ett par glas vin) och hoppas att traktamentet skulle täcka åtminstone 30 procent. Men även 380 spänn en vardag är pengar och mitt forna jag hade resonerat som att "den här månaden har ändå gått i putten, kan lika gärna gå ut på stan och sätta sprätt på resten för att trösta mig för att jag är en sådan loser". 

Men istället återvänder jag till hembasen utan någon som helst ambition att sätta sprätt på något över huvudtaget. I bilen ligger några kolsyrepatroner från Stockholms-sodastreamern som behöver bytas. Jag åker förbi Byggmax Hudik för där kostar det bara 29 kronor, att jämföra med Karlaplans Järnia där motsvarande manöver kostar 89 kronor styck. 

Jag passerar också skräddaren och passar på att lämna in en fem år gammal kashmirtröja på lagning. Och på kvällen äter vi hemlagad korv stroganoff som ger två matlådor som bonus. När morgonen gryr går jag till jobbet med min matlåda, gör inte av med en spänn och går och lägger mig med en tacksamhetens tanke till den ljuvliga hälleflundran men utan några som helst planer på att köpa något extravagant framöver. 

Hur kunde det förr vara så här? Jag är som ni vet intresserad av evolutionspsykologi och försöker med jämna mellanrum förstå vad det är som styr våra beteenden. Varför agerar vi som vi gör, varför tar vi irrationella beslut och agerar som dårar trots att vi vet bättre? Hur har jag, den största consumer suckern av dem alla, den som alltid drivits av impuls och lättja, domedagstänkande och "jag-kör-in-i-kaklet" kunnat transformeras till den här förhållandevis stabila och sansade personen?

Är det åldern? Är det den nuvarande mångåriga vanan att ta sparsamma beslut i vardagen? Är det ens någon av er som fattar vad jag menar?

Mvh
FruEfficientBadass

Sammanfattning vecka 12

Vecka 12 taktade på bra och dag innan lön hade jag 350 kronor att sätta sprätt på. Det blev en Chablis och ett klarrött nagellack till tårna av märket Essie eftersom mitt gamla kladdat ihop och det nalkas vår. Inte för att det känns då här uppe men det sägs att april ska vara en vårmånad. 


En fadäs i lördags kväll. Jag hade inte kollat receptboken (min nästa bok: Vego/fisk för sex veckors rullande schema) så jag hade glömt tina fisken till kvällens fisctacos. Och innan du rynkar på näsan är det en helt underbar rätt. Sprödstekta, panerade fiskbitar i tacoskal med grönsaker, picklad rödlök och chipotle-majonnäs, ljuvligt. Men fisken var hårt som fryst fisk och jag vägrar tina fisk i mikron. Inte heller hade vi någon panikmat hemma av typen färdiga pastasåser (lär jag mig över huvudtaget något av min egen bok?) så alternativen var att åka till affären eller ta take-away. Klockan var halv sex och jag saknade all form av inspiration så det blev hämtpizza för 400 spänn.

Det intressanta var att observera barnens reaktioner. Först trodde de inte på mig (hehe, frugal weirdoness dragen till sin spets) men när de sedan förstod att jag menade allvar blev de uppspelta må ni tro. Det är inte lätt att beställa hämtpizza till barn som får det en gång vartannat år. Nej, det ska trixas och donas. Exempelvis fick jag på ena barnets pizza som enligt menyn innehöll fårost, rödlök, champinjoner och svarta oliver, ta bort alla ingredienser utom fårosten. Men lägga tilll ananas. Pizzabagaren verkade varit med förr så han replikerade bara torrt "hawaii med fårost". 

Ni undrar säkert vilken som är min favoritpizza? Visst gör ni? Det är den rätt obegripliga pizzan Tonno, det vill säga med tonfisk (från burk) och rödlök. Det är något med den. Lite syrligt, lite rivigt med löken. Gillar den skarpt, trots att jag inte är så stor fan av burktonfisk. Så helgens dagspeng gick till detta äventyr, men det gjorde inte så mycket givet att jag inte rörde mig utanför huset i övrigt och således inte gjorde av med några pengar. 

Veckans uppgifter handlade om att behärska sin börshjärna. Det kan tyckas som ett flummigt tema men är faktiskt den enskilt viktigaste biten om du vill ge dig in. Sammanfattningsvis handlar det om att:

1. Skaffa perspektiv. Titta på bilder av historisk börs, lär dig att en sättning (>10 procent) varar i knappt sju månader i snitt och en krasch (>20 procent) i ett år och tre månader. 


2. Punkt ett handlar om hjärna. Punkt två handlar om ditt hjärta. Min rekommendation är att du i låg börs regelbundet lyssnar på nedan meditation. Jag finner den åtminstone lugnande.

Skriv gärna ditt eget manifest, eller dina egna ledord. Passa på att göra det när börsen och ditt psyke är stabilt. Mitt skulle kunna låta så här:

"Jag är medveten om att börsen går upp och ner men att den på lång sikt ändå går upp. Det finns än så länge inte en enda 20-årsperiod i börsen historia som hamnat på minus. Börsens vinnare är de med is i magen, de som sitter still när det blåser. Därför ska även jag sitta still när det blåser, oavsett orsak till debaclet. Alla kriser är olika och sker av olika orsaker. Men börsen har alltid återhämtat sig. Köp för allt vad tygen håller när börsen är på rea. Gå emot strömmen. Sitt still."

3. Gör slut med affärspress och andra mediala produkter som rapporterar om börs och ekonomi. Sluta följ experter på Twitter för så länge du har bred exponering i exempelvis indexfonder, kan de inte tillföra något. 

Om du som nybörjare förmår att ta till dig ovan tre råd skulle jag våga påstå att du är bättre rustad än runt 95 procent av befolkningen. 

Mvh
FruEfficientBadass

Jag kände mig rik

Ungefär i samma veva som jag skrev inlägget om att jag känner mig rik från förra veckan så var 15-åringen med om en mopedolycka. Det var inget allvarligt, hon körde in i en stolpe på kompis moppe på skolgården när hon skulle "öva". Hon hade alltså aldrig suttit på en moped klass 2 innan och blev på 15-åringars vis överraskad av...ja inte vet jag, att den gick framåt och att den inte styrs av sig själv. 

Eftersom jag låg invalid i ryggskott och min man var bortrest fick mamman till den kompis som ägde mopeden köra in min dotter och kompisen till vårdcentralen för att kolla eventuella skador. Precis ja, kompisen satt baktill på moppen, eftersom det syntes som en god idé, great minds etc. 

Lyckligtvis var de båda oskadda. En dag kom jag in i hennes rum då hon låg och pluggade till moppekortet och då var kinderna fläckiga av mascara och hon grät över 1) Det var "skittråkig teori" och 2) Hon skulle ändå aldrig få en epa av märket King Cab som var det enda rimliga alternativet för vi var så snåla.

Anyheuw. I samband med olyckan frågar jag mopedmamman om mopedskadan. Hon menar att det inte var några problem eftersom de tagit en helförsäkring. Jag säger att vi givetvis betalar självrisken. Veckorna går. Det är tydligen inte helt lätt att få tid för moppereparation och det är först en fredagskväll dryga månaden senare jag får ett lakoniskt sms från 15-åringen. 


Mmm. Jag som precis gick och grämde mig över månadens elräkning. Fantastiskt. Femton tusen. Det är ungefär vad jag tjänat på böckerna och då har jag lagt ner hundratals, ja kanske uppåt tusen timmar på skrivandet, korrandet och layoutandet. Tre års arbete, borta lika snabbt som en femtonåring kan stava till konsekvens.

Tur att det var fredagkväll och jag hade fått mitt riesling, annars hade jag nog fällt en grämelsens tår. Sen kom jag emellertid på bättre tankar. Om ni nu tror att jag skulle ägna mig åt kärleksfulla funderingar av slaget "Det var i alla fall ingen som kom till skada" så tror ni fel. Nej, jag tänkte bara ekonomi. 

Jag är visserligen härdad efter det att samma barn som liten började prenumerera på ritprogram i någon app för vilket det drogs sammanlagt tio tusen från min mans konto under loppet av ett drygt år. Jag har också levt med bil i Stockholm och ryckt ett antal vidunderligt höga böter från vindrutan, trots att jag är nitisk med att läsa av skyltar och betala avgift (systemet är riggat). 

Men femton tusen är nog rekord. Det svider. Just att pengarna är så poänglösa. Med ritmallarna hade hon ju ändå kul medan hon laddade ner dem (för att sen aldrig nyttja dem). 

Är du en halvfull eller halvtom person? Jag syftar till den gamla glaset-metaforen. Jag försöker vara det förra. En psykolog skulle nog kalla det coping mechanisms och för dem är jag tacksam. Det tog inte mer än en kvart innan jag lyckades identifiera ett antal fördelar med ovan upplägg:

1) Jag kunde, tack vare barnens konstnärsfond, visa generositet mot den andra familjen. Nu tror jag nog det är standard att man betalar för vad ens barn förstör, men enstaka exemplar hade nog duckat för frågan eller i alla fall dragit ut på att höra av sig. I samma minut som jag fick ovan sms hörde jag av mig till moppemamman och sa att vi naturligtvis tog kostnaden och frågade vilket konto hon ville ha pengarna på. Nu löste det sig på annat vis se P.s.

2) Jag har nu en permanent hållhake på 15-åringen. Hon kommer aldrig mer att dra upp den gamla epa-frågan igen (och en epa av det slag som hon "accepterat" hade landat på >70'). Jag har vid ett tidigare tillfälle sagt att vi kan ge henne ett moppebidrag på 10 000 kronor som hon mer eller mindre fnyst åt ("Man får ingen moppe för 10 000"). Gissa om det blir något moppebidrag? In her dreams. Och det kommer inte att gnällas över det! (?). Vilket leder mig till la grande finale i punkt 3.

3) Blotta vetskapen om att ha en omdömeslös 15-åring på moppe ute på rattfylleristvägarna här uppe har hållit mig sömnlös vissa nätter. Inget moppebidrag = ingen moppe = ingen moppekörning. Visst kommer hon att ratta pojkvännens epa, men då är han med i bilen plus att bilen (typ en Audi, inköpspris tre gånger högre än vår bil) utgör ett skyddande skal ink. airbags. 

Därutöver kan jag dra upp skadekostnadskortet när som. "Ny mobil för att det är trista emojis på din gamla? Verkligen? Låt mig påminna dig om den episod...vasa? Du går in på ditt rum?" Jag tror faktiskt att jag kan hamna på plus av denna händelse. 

Vilken är din suraste utgift till dags dato?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. För transparensens skull vill jag uppdatera ovan (som skrevs i höstas, annat har kommit emellan) att det inte blev några femton tusen. 15-åringarna hade missförstått det hela så det blir på sin höjd en självrisk på dryga tre tusen, vilket jag inte har för avsikt att förtydliga för henne. Vidare är hon nu stolt innehavare av ett moppekort som i sig är pengar i sjön men kanske underlättar när hon ska ta riktigt körkort vad vet jag. D.s.

Sammanfattning vecka 11

Förra veckan var lite av himmel och helvete privatekonomiskt. Helvete i det lilla att jag fram till och med helgen släpande på mellan minus sju- och åttahundra, hur jag än ansträngde mig att hålla låg profil. Boven i dramat var förra veckans Stockholmshelg och mardrömsshopping med 13-åringen. Butikerna drar ibland med flera dagars eftersläp vilket strular till det på kontot. 

Himmel eftersom en okänd välgörare pytsade in en inte oansenlig summa på lönekontot för att hjälpa sitt först- och sistfödda barn med det kommunala vatten jag ondgjorde mig över i förra veckans blogginlägg. 

Jag vet att det inom rörelsen inte är helt kosher att ta hjälp av föräldrar men jag sväljer stoltheten och sänder härmed ett stort tack till desamma som jag vet läser bloggen. 

Vecka tolv går jag in i med minus 114 vilket jag räknar med kommer att lösa sig under dagen. Jag har all ambition i världen att sluta veckan på plus för jag känner för att införskaffa något onödigt och extravagant från stora gröna apoteket för att fira att mars månad - månaden från helvetet - snart är slut.

En stor händelse förra veckan var att 18-åringen på andra försöket tog körkort. Vi ser redan positiva effekter. Bland annat sköts numera lämning/hämtning fest övriga barn av den körsugna 18-åringen vilket är livskvalitet på ny nivå. Vem känner för att åka till Enånger halv ett en fredagskväll? Ingen. 

Vidare ser vi nu ett slut på flödet av räkningar från körskolan. Jag bad att få ut totalen och fick då en fyra sidor lång utskrift i A4-format som jag inte iddes summera men min Rain Man gjorde det och kom fram till den runda siffran 30 000. 

Därtill ska läggas diverse som kostnader till Trafikverket, tillverkning körkort och säkert något tillstånd. I vilket fall: Värt varenda spänn och dessutom motsvarande det bara Spiltans avkastning YTD i barnens konstnärsfond. (Därmed inte sagt att jag av principskäl inte avundas min vän vars dotter tog körkort efter att ha tagit två lektioner och skött resten med youtube.)

Veckans uppgifter i "Mitt sparår" var akademiska och gick ut på att förbättra relationen till pensionen. Inte den ISK:ade pensionen, den vanliga som folk gnäller över. En av mediasveriges bäst bevarade hemligheter (@Max: mediasverige/Mediasverige?) är att majoriteten av våra pensionärer är nöjda över sin pension. Di skriver i en artikel från sommaren 2021:

"Trots en hård debatt om våra pensioner är åtta av tio pensionärer nöjda med sin ekonomiska situation. Fler kvinnor än män är missnöjda med ..."

Sen blev det låst artikel men kontentan är där. HUR kan det komma sig när vi åtminstone en gång i veckan får snyftreportage i kvällspress om hur illa det är ställt? För att inte tala om tugget i fikarum runt om i landet så här års när pensionsmyndigheten skickar ut sina uppdateringar. Två faktorer:

1) Mediahus är kommersiellt styrda bolag som ser mer klickpotential i att lyfta Göran 80 som tvingas äta torrfoder än i Gun 85 som äter najadlax till frukost sju dar i veckan. 

2) Pensionsmyndigheten har inte gjort ett sådant bra jobb rent kommunikativt. Jag fick mitt orange kuvert i Kivra 19 februari och jag förväntade mig framsteg på fronten. Detta var vad som kommunicerades i min inbox:


De skriver förvisso att du måste logga in för att se pensionsprognos så det är ju positivt. Men jag tror att man hade haft att vinna på att vara ännu tydligare med att denna prognos är vacker och hoppfull. 

Annars är risken att folk stannar vid pdf "Årsbesked 2023" kopplad till det orange kuvertet d.v.s. status på det allmänna pensionskapitalet. Det allmänna pensionskapitalet är ju bara en DEL av det du tjänat in. För de av oss som haft kollektivavtal (d.v.s. 9 a v 10) tillkommer uppskattningsvis 30-200 procent (min heppning) i tjänstepension. För att se dina totala pensionsavsättningar måste du logga in på antingen på pensionsmyndigheten.se eller minpension.se

Förr hade jag rekommenderat den senare sidan eftersom den tillät kreativa tilltag som att ange "Lön: 0" och olika pensionsåldrar i spannet 55 och uppåt. Nu ser jag att samma funktionalitet finns på pensionsmyndigheten så det kvittar vilken du använder. Men vad du gör, runda det ointressanta oranga kuvertet.  

Om jag hade jobbat som kommunikatör på pensionsmyndigheten hade jag till 2024 års utskick modifierat nuvarande text. Här får ni, helt gratis Pensionsmyndigheten:


Jag uppmanar er också att löpande föra över siffrorna för inkomstpension, PPM respektive tjänstepension i ett Excelark där ni också anger månad/år som rubrik. Så kan ni följa utvecklingen över tid. Det är sånt vi gör i den här communityn och tycker du det låter trist får du inte vara med.

Vidare kan du ju leka lite och se vad som hade hänt om du drog ur pluggen idag. Spoiler alert: Du får fortfarande pension vid 69 eller när det nu blir dags. Den blir bara inte lika hög. Vilket kanske spelar mindre roll om du har en välfylld ISK eller om du har planer på down-shifting och husförsäljning när barnen flyttat. 

Mitt defaultläge i dessa appar är att jag saknar arbetsinkomst och tänker gå i pension vid 55 vilket ger en pension på sju tusen fram till 65 och därefter 19 000 kr/månad fram till Döden. Om jag håller mig på mattan och väntar till 65 blir motsvarande siffra noll respektive runt 25 000 kronor livsvarigt. Vilket är betydligt mer än jag behöver om vi får ordning på inflationen. Å andra sidan är börsexponering en bra inflationsförsäkring.

PPM tänker jag inte orda så mycket om annat än att nämna att jag ligger kvar i AP 7 Såfa som jag skrivit om bland annat här. I det inlägget finns också länkar till mitt pensionsspecial från 2019. 

Var skulle du placera din pensionsångest på en skala från 1 till 10? 

Mvh
FruEfficientBadass

Jag känner mig rik

En sak som slog mig när jag började jobba är att jag inte tjuvhåller på pengarna i lika stor utsträckning som tidigare. Rättare sagt: I samma sekund jag hade signat började jag lätta på bromsen, nota bene cirka två månader innan min första lön. Det var en känsla av att återigen vara stadd vid kassa som röjde väg för ett antal större inköp av typen 3D-printer och ny tvättmaskin. 

Nu tror ni säkert att jag skämtar när jag säger att jag köpt en 3D-skrivare men det är sant. Bakgrunden är att mitt äldsta barn fyllde 18 under hösten och det fanns bara en sak på önskelistan: Nämnda skrivare. Vad ska man med den till (förutom att printa vapen) tänker kanske du. Jag är lika frågande jag, men barnet är konstnärligt och sysslar primärt med miniatyrer av olika slag, så tydligen är det detta som ska printas. Eller vapen.

Men sen må ni tro, gick jag åstad och köpte en ny tvättmaskin, trots att det gamla fortfarande fungerade. Fungerade och fungerade förresten, jag insåg när den nya var på plats att det gjorde den ju inte. Bland annat tvättade den dåligt, vilket jag förstått är ett minus. Vidare obstruerade den inför centrifugering så att man fick smyga upp bredvid den och varsamt drämma till för att den skulle komma till skott.


Man kan tycka vad man vill om funktioner som "SteamCare-system som minskar skrynklor i tvätten med en tredjedel", men den har miljöklass B vilket troligtvis är 18 steg bättre än vår gamla Cylinda.

Jag vill också säga ytterligare några ord om vår gamla tvättmaskin innan ni guilttrippar mig. Den kom till oss begagnad för runt 15 år sen. Rent hypotetiskt kan den alltså ha varit 100 år gammal och den såg lite ut som skräckfilm inuti.



Dessutom har jag levt tillräckligt länge i den här familjen för att kunna förutspå efterspelet till ett plötsligt tvättmaskinshaveri:

  • Inom fem minuter: Ramaskri från två av barnen. 
  • Inom fem timmar: Tvätten börjar bulka upp.
  • Inom fem dagar: Ingen kommer att ha några underkläder (nackdelen med ett minimalistiskt synsätt). 

Att köpa ny tvättmaskin innan den gamla kastade in handduken hade, förutom ovan, två fördelar:

- Jag hade tid att sondera marknaden och fyndade en tvättmaskin på rea. 

- Vi kunde i lugn och ro vänta in den nästan en vecka långa leveranstiden utan att under tiden gå all in mayhem

MEN! Om jag inte haft ett jobb på ingång vet jag inte hur jag hade resonerat. Jag hade förvisso medlen att skaffa en tvättmaskin, det var egentligen inte det som var poängen. Men i då rådande ekonomiska läge hade jag drabbats av fattigdomsskräck och aversion mot att sälja av fonder (detta var innan januariuppgången) även om de med ett lite längre tidsperspektiv (exempelvis ett år och nio månader som är den genomsnittliga längden på en >20 procentig dipp a.k.a. "krasch") fortfarande gjort bra ifrån sig. Jag hade nog därför snålskjutit på problemet och tänkt att det får gå så länge det går. 

Hur tänker du kring investeringar av denna typ? Jag menar då inte 3D-printern för det är bara galningar som skaffar sådana, men mer hemelektronik/pannor/raskatter. Börjar du sondera nytt kylskåp redan när det existerande börjar låta som en flygplansmotor eller väntar du på pin kiv in domedagen? Har du en separat buffert för dylikt eller låter du pengarna jobba på börsen och hoppas att haveri inträffar under uppgång? (Eller vänta, efter tidigare inlägg vet jag hur 90% av er gör: Ni har ett separat ISK "vitvaror")

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Missa inte intervjun med mig på Spiltans Sparklubben.se.

Sammanfattning vecka 10

Vecka tio har varit spännande på flera plan. Jag har varit på Kurs. Jag bävade lite för detta då konceptet Kurs var ett som jag inte rankade särskilt högt i yrkeslifvet. Jag vet inte hur många kurser i försäljning, ledarskap och diverse mög jag gått och gemensamt för dem alla har varit att jag fått myror i brallan vid lunchtid dag ett. Men den här kursen var faktiskt helt ok. Fint hotell bodde jag på och jag träffade nya, trevliga kollegor. Så yrkeslivet har sin lilla charm, det måste en tillstå. 

Finansiellt har veckan varit mindre bra. I torsdags damp det ner en faktura på 22,5' i mailen. Det var sista (?) betalningen för det kommunala vattnet. "Tar det aldrig slut?" frågade min man och jag undrar detsamma. "Hur mycket blev det totalt?" frågade han också men jag sa som det var: "Jag vet inte och jag vill inte veta". Det som från början kommunicerats ("55, max 60 tusen") har i alla fall dubblats. Kanske med råge. 

Den dagliga pengen har jag i skrivande stund ännu ej sammanställt. Det var Stockholmshelg, så jag misstänker att det blir tagelskjorta på veckan som kommer. 

Det var inga extravaganser: Parkering, Brittfylla på Sturehof och en alldeles underbar mörkbeige kashmirtröja med crew neck från Djäfvulens bolag Uniqlo. Nu när jag skriver detta inser jag att det låter rätt spendypantsy men bär då med er att jag i princip aldrig går på lokal, ytterst sällan köper ett nytt plagg och betala parkering bör man, annars dör man (i Stockholm). Den här gången följde jag emellertid läsartipset Easypark och slapp därmed bot.

Veckans uppgifter handlade om att föra över pengar till ISK:en och googla på prisvärda fonder för att därefter genomföra ett köp på 200 kronor. "Du har nu aktiverat den mekanism som kommer att göra dig rik på aktier" säger jag malligt. Och det stämmer ju. Svårare än så är det inte och det vet merparten av er redan. Detta kapitel vänder sig främst till nybörjare med börsskräck.

Jag rekommenderar inga specifika fonder i boken men ni vet ju alla vad jag förespråkar och har. Men för sakens skull gjorde jag en googling. Man får se sig för var man hamnar. Ofta är det banker och finansbolag som köper sig till sidan ett i sökresultaten och där slussas man vidare till deras utbud.

Börskollen hittade jag rankinglistor på "bästa indexfonderna" på ett, tre respektive fem års sikt. Jag har svårt att se poängen med att utvärdera ett innehav på kortare tid än fem år och innehavet bör alltid korsköras mot åtminstone OMX30 (vid svensk indexfond) eller DJ USA (vid amerikansk/global indexfond). Dessa tre rekommenderas på fem år:

Handelsbanken USA Ind Crit A1, 0,21% i avgift. Största innehav: Apple, Microsoft, Nvidia (techbolag), Alphabet (Google), Johnson & Johnson m fl.


Grön linje: Handelsbanken USA Ind Crit A1. Gul linje: DJ USA. En bra bit över index och således klart godkänd. Fondavgiften är borträknad i ovan så det du ser är nettoskillnad.

Storebrand USA A SEK, 0,21% i avgift. Innehaven är i princip desamma som hos Handelsbankens USA-fond ovan. 


Länsförsäkringar USA Index, 0,21% i avgift. Grön graf. Ja, samma innehav som i de ovan minus lite Tesla i svansen. 


Som alltid när jag läser smäktande rankinglistor av det här slaget blir jag ängslig. "Ska jag kanske byta till denna istället?". Men oftast är svaret bara ett Avanza-sök bort och i princip alltid till min fördel. Eller neutralläge. Spiltan Aktiefond Investmentbolag, mitt största enskilda innehav (grön graf), har visserligen åkt lite mer berg- och dalbana än Länsförsäkringar USA (blå graf). Men resultatet är i skrivande stund detsamma.


Det var tunnsått med svenska indexfonder i min snabba googling. Har du några tips får du gärna dela med dig av dessa, gärna med jämförelse relevant index. Att flasha ökningstal utan att delge avgifter eller indexrelation är Kuckelimucks jobb.

Jag har kanske nämnt att jag har en börstävling med en kompis? Hon gillar att handplocka ”lovande” bolag, främst inom medtech och jag är som bekant indexkramare. För sex år sen investerade vi 5 000 kronor var enligt våra respektive börsstrategier.

Jag lovade att ligga blick still i min DNB Global Indexnära och hon fick wheela och deala hur mycket hon ville. Tanken var att vi redan efter fem år skulle avsluta och då resa för pengarna, förloraren fick betala flygskumpan.

Det var för övrigt henne jag träffade på Sturehof och resultatet till dags dato var förkrossande. För mig. Mina innehav ligger på 9 800 kronor vilket ju i rimlighetens namn får anses vara bra. Man säger ju att börsplacerat kapital i regel fördubblas på tio år.

Att då nå nästan samma utfall på bara sex år är klart godkänt. Så kände jag tralala tills jag såg hennes portfölj. Dryga sjutton tusen! Visserligen hade hon tydligen, helt regelvidrigt, pytsat in 2 500 kronor i samband med någon nyemission men ändå. Knäckande.

Nu dags för en utvikning. Av de tiotalet bolag hon valt hade typ två raketat iväg medan resten dippat. Hon trodde att ett bolag gått i konkurs för hon kunde inte hitta det i listan. ”Men det är inte så lätt att veta eftersom nästan alla bytt namn sen start”. 

Är det korrekt att sammanfatta utkomsten av vår tävlan så här?

”Indexinvestering - förutsägbart, stabilt och småtrist. Enskilda aktier inom innovativa sektorer - oförutsägbart, volatilt och därmed spännande”.

Mvh

FruEfficientBadass

Läsarberättelse tio

Dagens läsarberättelse är från Tant Strul:

Allt började nog med Strul, Björn Skifs succé film från 1988. Nu får ni tänka att detta var "förr" i tiden och jag såg den på tv först i mitten av 90- talet med min far, då gick jag i mellanstadiet. Kommer väl ihåg hur de kånkade ut stora säckar med pengasedlar och att jag utbrister - det där måste vara massor med pengar, typ en miljon. Varpå min käre far skrattade och sa åt mig att vänta medan han gick ner i källaren. Upp kommer han med 2 sedelbuntar och säger - det där dom kånkade ut i säckar är betydligt mer än en miljon. Här är hundratusen och du ser hur lite det är. 

Ja vad ska en säga, min far är min far. Han var även den som först berättade om 4 % regeln men tyvärr var jag väl lite för ung för att förstå det magiska i den och tänkte inte mer på det förens min mamma cirka 20 år senare kom med en utklippt artikel om farbror fri och ekonomiskt oberoende. Just då hade jag relativt nyligen bytt arbete eller jag kanske ska säga att jag för första gången tagit ett jobb som innebar jobb 8-17 och inte möjlighet till att få ledigt hur som helst. Hade även då 2 små barn, under 4 år. 

Från att ha gillat att jobba och att alltid kunnat få styra över hur mycket jag ville jobba, när jag ville ha ledigt och att när jobbet var slut för dagen så var det verkligen slut och inga uppgifter kunde staplas på hög så var jag nu fast i en heltidsfälla med jobb som staplades på hög om jag vabbade, var ledig eller när jag gick ned i tjänstgöringsgrad. När jag läst artikeln, skulle tro att året var 2017, så började jag direkt räkna på hur mycket jag och familjen skulle behöva för att kunna stämpla ut. Tror jag kom fram till svindlande 11 miljoner och jag gömde artikeln låååångt bak i mitt minne.

Efter cirka ett år började en känsla av att allt inte riktigt hade blivit som jag tänkt mig, jobbet gjorde mig sömnlös, jag började glömma saker, stresspåslaget visade sig även fysiskt i form av att min psoriasis som under flertalet år inte hade visat sig till att blossa upp. Detta var år 2018 och jag googlade för första gången ekonomiskt oberoende och kom in på fru EBs blogg. Här hittade jag det som sedan har drivit mig och min man fram till målet. Började nu förstå att 11 miljoner som var det första jag räknat ut berodde på alla utgifter, började följa fru EBs råd och kapade utgift på utgift även fast jag nog alltid har levt ekonomiskt så fanns det ändå en hel del att spara på. Exempelvis streamingtjänster, mobilabonnemang, försäkringar och rea shopping. 

Sen insåg jag att vi hade en hel del pengar redan sparat, dels från mina föräldrar som en gång i tiden sparat i en fond till mig och som jag aldrig har rört och dels eget sparande som då låg på vanligt sparkonto med 0 i ränta. Vi tog itu med saken, öppnade ISK och kastade in vårt sparade kapital. Här nånstans fick jag med min man på tåget som passande nog är ekonom och lätt gjorde han en egen räkndesnurra som vi fyllde i månad för månad och blev fullkomligt chockade hur bra avkastning börsen gav. 

Vi valde att placera pengarna i olika fonder med låga avgifter, inte så mycket tanke bakom våra val annat än i olika marknader. I snitt 50% av våra inkomster per månad kunde vi kicka in i isk:en. Rekordmånaden var 76% av våra inkomster. Målet var helt enkelt att vi ville vara fria att göra det vi vill och få möjlighet att vara med och närvarade för våra barn.

År 2019 började skakigt, min man blev uppsagd och på min dåvarande arbetsplats blev det neddragningar. Jag blev erbjuden liknande jobb men då skulle det inneburit pendling. Jag tackade nej med förvissning om att vi hade kapital (då 1,5 miljoner) som kunde täcka upp inkomstbortfallet och för att jag var fast besluten att inte ge arbete mer tid som både fru EB och andra i bloggen skrivit om. Vi båda hittade dock annat arbete nästintill direkt och då var planen 5 år till arbete.

Fru EB nämnde även i ett inlägg boken prylbanta och jag la direkt in en reservation på bibblan. Efter att ha läst den så kändes det enkelt att göra sig av med saker, så pass att jag och min man tog beslutet att sälja huset cirka 9 månader senare då vi en kväll satt och pratade och jag sa att jag nog kunde tänka mig att sälja huset om en bostadsrätt i samma område skulle bli till salu. Min man som inte är den att kunna ta snabba beslut surfade in på hemnet och vad hittar han, jo den bostadsrätt jag just pratat om. 

Pang, så var beslutet taget. Två veckor senare så hade vi köpt bostadsrätten och mäklarkontakt tagits för att sälja huset. Husförsäljningen resulterad i vinst på nästan en miljon, att tillägga hade vi amortera bort topplån och två billån innan resan mot FIRE startade. Försäljningen av huset medförde även att vi kunde sänka penga målet då renoveringar/reparationer som ett hus medför kunde tas bort. Nu låg vårt mål helt plötsligt betydligt närmare och utgifterna minskat till totalt 15' per månad med allt från bostad, mat, kläder, fritidsaktiviteter m.m.

Året 2020 startade med flytt, sålde massvis med saker som vi inte längre behövde som resulterade i flera tusenlappar som kunde åka in på isk:en. En av bilarna sålda vi när vi insåg det dumma med att ha två, klirret åkte direkt in i isk:en. I november blev situationen ohållbar på mitt arbete och jag valde då att säga upp mig då vi räknat och sett att vi var nästintill i hamn med vårt mål på 3,5 miljoner. Målet är räknat på att vi äter av isk:en och det som möjligtvis blir kvar får våra barn ta del av när den dagen kommer.

2021 i februari var jag fri och min man drog ur pluggen i maj. Vilken känsla! Våra barn kunde komma hem direkt efter skolan istället för fritids och få nybakat bröd eller plättar till mellanmål. Jag och min man tog långa promenader och sysselsatte oss i stuga (köpte kontant när vi var unga och priserna var nästintill noll) och med odling. I augusti så fick jag erbjudande från mitt gamla jobb (där jag kunde styra över mina arbetstider/ledigheter/tjänstgöringsgrad) och jag fick igenom mina krav på att jobba halvtid hemifrån och vara ledig när jag vill. 

Så jag jobbar fram till lunch, är ledig alla lov och lovdagar med mina barn plus en riktigt lång sommarsemester från mitten på maj till slutet på augusti. Min man tog taxi-körkort i början på 2022 (fick det betalt av arbetsgivare då det råder stort brist på taxiförare) efter tips från någon av kommentatorerna på fru EBs blogg och kunde då köra när han ville och hur lite han ville. Min man drev eget ett kort tag under 2012 men lade ner då osäkerheten kring uppdrag var ett faktum och att vi på den tiden inte kunde ta det osäkra framför det säkra. Han blev nu i sommar kontaktad av den dåvarande uppdragsgivaren om han var intresserad av att starta upp igen, givetvis tackade han ja för nu så passade det alldeles utmärkt med cirka ett uppdrag per vecka som ger väldigt bra betalt.

Vi är väl i något semi-FI läge, jobbar så lite som vi behöver utan att nalla av ISK:en så den kan växa sig större. Det som eventuellt blir kvar varje månad sparas nu på sparkonto så vi slipper ta ut från ISK:en om börsen är låg. Vetskapen om att vi närsomhelst kan välja att sluta jobba är nog det som gör att vi just nu trivs så bra plus att vi får rå om våra barn under tiden de faktiskt uppskattar att vara med oss. Vill verkligen understryka att utan Fru EBs blogg hade vi nog inte varit där vi är idag, är så tacksam att jag trillade över den i min panik att få bli fri!

Så hur kom det sig då att allt började med Strul, jo, det var här jag som barn insåg att man verkligen kunde spara ihop mycket pengar. Har hela mitt liv fått höra - man kan inte spara sig rik. Men jag visste, om min far kunde så kunde även jag. Att tillägga så har jag även nu insett att min far levde på 4%-regeln med lite extra knäck de sista 10 åren av hans arbetsliv och min mor sålde som tusan på marknader i 10 år och har därför idag ett sparande som ger henne en dräglig pension. Jag har det nog i blodet! Och behöver jag ens berätta att mina föräldrar har applåderat hela vår väg fram till målet?!

Tack för mig! / TantStrul

Sammanfattning vecka nio

Tiden flyger iväg när man jobbar. Förra veckan var det ett jäkla tempo och innan jag visste ordet av torktumlades jag ut i helg. Är ni medvetna om detta alla ni som jobbar, att tiden går tio gånger så snabbt? Och att tiden kommer att gå tio gånger så sakta när ni drar ur pluggen? Så är det i alla fall. 

Denna vecka ska jag på kurs med kurt. Få se vad i floskelväg det här företaget producerar och lyckas klämma in på två dagar. En sak jag verkligen uppskattar med firman är att man har egen reseavdelning. Jag behöver således inte tänka utan kan bara skicka ett mail och sen sköter tredje part allt från tåg- till hotellbokningar. Inte för att det är så svårt att boka själv, men det känns lyxigt. 

Rent finansiellt taktade jag på, jag går in i veckan med 228 kronor tillgodo. Då har jag förvisso maskat en del kostnader genom att ta från överblivna barnbidrag. Exempelvis ett frenetiskt swishande till 15-åringen som tillbringat helgen på egen hand i Stockholm och förutom mat och SL försatt sig i prekära situationer (glömda nycklar etc) som tärvat Ubers in the night. Vilket var det billiga alternativet då plan A var att boka in henne på hotell.

Veckans uppgifter då. Det var 100 procent skolk från min sida eftersom jag inte har så mycket kontostädning att göra. Inte heller behöver jag upplysas om vad en ISK är. Men om du inte har boken och undrar vad jag talar om lydde veckans kredo: Rensa bland kontona. Ha inte lite cash här och där, samla allt på ett och samma ställe för maximal tydlighet (men ha gärna ett kreditkort i diametralt motsatt bank ifall ryssen trollar ner förstabankens hemsida). 

Inte heller är jag en fan av att ha flera olika sparkonton. Jag vet att många har ett konto "bil", "hus", "mat", "resor" etc. Min invändning där blir väl ungefär samma som min invändning mot budgetar. Vad gör de för skillnad? Om ditt angreppssätt på tillvaron är att göra av med noll spänn och allt som spenderas därutöver är absolut nödvändigt eller en väl planerad lyx (som den Chanelparfym ni såg på Insta), så ger "budgeten" sig själv i form av en "uppföljning" som du kan vältra dig i när månaden är slut. Risken med budgetar är, precis som så sker på företag, att du vid månadens eller årets slut konstaterar att det fanns lite fluff kvar i någon kategori och då ska det promt brännas.  

Med nollvisionen som utgångspunkt kommer pengar att samlas en masse på ditt enda "sparkonto" och när det blir dags att betala utgifter relaterade till "bil", "hus", "mat", "resor" är det bara att plocka därifrån. Livet är meckigt nog som det är, försök hålla åtminstone din ekonomi ren och enkel som en zenträdgård.


Enda avsteget från denna spartanska struktur skulle väl vara om du har någon form av gemensam ekonomi där ni båda pytsar in i något gemensamt matkonto eller dylikt. Jag vet inte hur sådant funkar eftersom jag lyckats undvika det till dags dato.

Samma sak gäller givetvis sparande. Att ha ett ISK för framtida pension, ett för resor, ett för husspar etc. är för mig obegripligt. En ISK räcker. Jag har visserligen två men den ena är barnens konstnärsfond och jag motiverar uppdelningen med att det känns lite slabbigt att blanda de två. 

Hur spretigt är det bland dina konton?

Mvh
FruEfficientBadass  

Läsarberättelse nio

Och här en läsarberättelse som kom som en liten julklapp i december. Hälsningar från P:

HUR BÖRJADE DET
Jag har alltid haft sparandet i mig på ett eller annat sätt. Lite fonder som barn och ungdom, köpte mina första H&M-aktier när jag pluggade på universitet, och fortsatte växla upp aktieköpen i olika bolag under finanskrisen hösten 2008 (började heltidsjobba samtidigt som jag höll i studentomkostnadsnivå, bra tajming). Så fortsatte det tio år där jag kombinerade lagom sparande med att leva livets glada dagar. Sen snubblade jag över FIRE-världen. Jag minns vägen något i stil med att råkade hitta över en pod som handlade om någons pengamaskin, vidare till Miljonär innan 30 och vidare till FEB. FEB inspirerade mer än bara investeringstjatet som jag skummade igenom hos andra bloggare, frugal weirdo-inriktningen fastnade på mig. Även om jag varit lagom sparsam genom livet så fanns det förbättringsutrymme.

VAD GJORDE JAG FÖR FÖRÄNDRINGAR
Jag och sambon gjorde en Islandsresa sommaren 2018 och satan i gatan vad jag tyckte det var pricy där. Efter den resan blev det alltid matlåda till jobbet, det kändes som ett bra steg på vägen. Jag hade ett månadssparande i fonder men fyllde mest på sparkontot med det som blev över. Sen började jag köpa utdelningsaktier inom ISK efter jag hört om utdelningsinvesterare. Men hallelujah moment blev när jag hösten 2019 skrev ”Placeringsstrategin – Att följa i ur och skur”, efter ett FEB-inlägg. Det skapade lite mer uppstyltat upplägg i sparandet och frigjorde tid till annat än att fundera på vilken nästa aktie som skulle köpas. Dessutom behöver jag då inte lockas att köpa aktier som nån i min närhet pratar om eller köprekommenderas i en tidning, jag har min strategi att hålla mig till. Vid den här tiden hade jag sparkvot på ca 50 %. Fler förändringar som följde med var att hålla mer i pengarna, ”köp inte onödig skit”, leva mer minimalistiskt osv. Exempelvis gjorde jag 15 weekendresor till europeiska städer 2016-2018, det har jag i n t e gjort sedan jag hittade FIRE.

SÅ HÄR INVESTERAR JAG
Målet i ISK är 50 % Global indexfond, 25 % Spiltan Invest Sverige, 25 % enskilda aktier. Det ger mig en bra spridning av branscher och geografiska områden, samt att det är lite mysigt att få utdelning från de enskilda aktierna, som kan återinvesteras i fonderna. Nu ligger jag 52/15/33 så jag har en bit till målet. Sparkvoten är betydligt lägre nu efter att vi satt barn till världen, men 20 % känns ok, särskilt som ingen av oss jobbar heltid.

MITT LIVSMÅL
200 kg marklyft? Eller vi kanske snackar finansiella livsmål? Pensionär vid 55 känns lockande. Eller kunna jobba halvtid innan dess. Någon FIRE kommer jag aldrig bli. Men det gör inget. Bättre att ha pengar än att inte ha dom så jag har ingen brådska med att sätta ett mål.
 
MINA TRE BÄSTA SPARTIPS
Inget revolutionerande.
  • Automatiskt månadssparande, som ligger där bland kommande transaktioner bland övriga räkningar som ska dras vid månadsskiftet.
  • Laga din egen mat från grunden.
  • Läs FEBs ”Topp 10 Spartips”