Ditt svåraste dokument

När jag och min man runt 2013 till slut blev vuxna tog vi tag i Dokumentet med stort D. Jag avser testamentet. Det var naturligtvis den mer morbida av oss som tog initiativet och min man bistod med kråka. Det centrala var ju att besluta vad vi ville skulle hända med barnen i det fall vi båda trillar av pinn. Det var rätt okomplicerat och efter ett samtal med berörda var det klart och herre gud så skönt det var. Jag tror att det var efter den här dagen jag började sova 10 timmar non-stop per natt.

Vidare stipulerade vi hur vi vill att vår kvarlåtenskap (ISK:arna och tre containrar noter på min mans sida) skulle fördelas mellan barnen samt deras nya föräldrar (som ju skulle ha lite för besväret). Check på den.

Jag och min man hade redan några år tidigare i kölvattnet av en 10-taggardiskussion på Max Mathiessen en rätt bra bild av hur den ekonomiska situationen skulle se ut för den andre om min man en av oss trillar av pinn. Vid sidan av efterlevandeskyddet för tjänstepensionen (om du lever i relation: Bara skaffa det!) och naturligtvis det som ligger på den andres ISK har vi tecknat ett så kallat låneskydd som löses ut med en mille om en dör. Vårt estimat är att det är tillräckligt för att den andre ska kunna bo kvar åtminstone under de första kritiska åren. Våra barn är ju så stora så skulle en av oss dö nu skulle vi nog bara vara fyra i hushållet under cirka fem år till, sen kan den andre sälja och flytta till mindre och på så vis frigöra kapital. Låneskyddet kostar vad jag minns en dryg hundring i månaden vilket är fett värt om jag betänker att vi pyntade runt fem hundra kronor i månaden för barnförsäkringar tidigare.

Vi skrev vårt testamente enligt rekommenderad mall på Internetz och lät ett par bekanta bevittna. Vidare skickade vi en kopia av testamentet till de som ska ta hand om våra barn om vi dör och la en kopia var i våra pärmar. I övrigt gjorde vi ingen registrering. Eftersom vi har alla yrkesgrupper representerade på blögga tänkte jag höra om någon har någon bra input i frågan? Jag hörde faktiskt av mig till en sorts online familjerätts-byrå men där började taxametern på 3 500 kronor så snålfan i mig drog i handbromsen. Räcker det att göra som vi gjort eller behöver man göra mer?

Mvh/
FruEfficientBadass

Är höginkomsttagare rika?

Innan jag börjar kan jag rekommendera gästinlägget titulerat "Ett försvar av FIRE av en entusiast" som är en replik på Rika Tillsammans-poddens avsnitt 90 som ställde sig lite skeptisk till rörelsen. Repliken är skriven av den blivande fantasyförfattaren Astillion som sedan ett antal år är på väg mot FIRE - trots att han är ARBETARE har ni hört. Hans framgång beror mycket på ett Scott Trench-kompatibelt house hack som gör att han bor med vinst, mycket imponerande.

Sparo skrev i början av mars ett inlägg titulerat "Hög lön är inte rikedom" och jag kan hålla med om att begreppsförvirringen ("lön" vs. "rikedom") är utbredd. Jag har snöat in på J.D Roth på sistone och fann ett inlägg där han, liksom jag [och Sparo] stör sig på samma sak. Det kan naturligtvis finnas en korrelation mellan lön och förmögenhet. Men den är inte imperativ. Med reservation för att grafen nedan har några år på nacken...

...kan man se att det finns en generell trend att folk med hög inkomst hamnar långt upp (tornadon drar liksom upp i högra hörnet). Men om du går ner i mitten, säg på ett nettovärde kring en miljon dollar, har du en ganska bred inkomstspridning. Från regelrätta låginkomsttagare till riktiga höginkomsttagare. Hur kommer sig detta, menar J.D Roth?

Earning money is only part of the equation. What you do with the money you earn has a profound impact on your wealth.

Jag kommer osökt att tänka på en kompis före detta chefs FRU som jag hade nöjet att sitta bredvid på en lunch för något år sedan. Hon var i 50+ åldern och drev eget, gift med en VD som säkert tjänade sexsiffrigt och därutöver diverse styrelseuppdrag, våning i de finaste kvarteren och ett (1) hemifrånflyttat barn. Man kan tycka att detta borde vara en rätt gynnsam situation för en person rent ekonomiskt. Ladorna välfyllda, lite slack i livet liksom. Men icke. Reservation för att jag inte känner kvinnan alls och hon var av det lite...yvigt frivola slaget, möjligen med en anstrykning av mytomani, men detta förtäljdes mig: Ett par år tidigare drabbades hon av cancer och "hela inanmätet var tvunget att gröpas ur" och kort efter operationen, vill minnas att hon sade "två dagar", var hon tvungen att ge sig upp i sadeln igen och börja jobba eftersom hon som egenföretagare var beroende av ett kontinuerligt flöde av fakturapengar (jag var för dåligt insatt i försäkringsfrågorna för egenföretagare för att ställa rätt frågor där). Jag, som kände till hennes livssituation på ett ungefär, var tvungen att fråga: "Men ni har ju två inkomster?" (varav åtminstone en är asfet?). Hon hävdade då att "hon var tvungen att dra sitt strå till räkningsstacken". 

Ja herregud, vad vet jag. De kanske hade någon form av militantfeministisk äktenskaps-set-up som av principskäl krävde millimeter-rättvisa på räkningsfronten inga undantag accepterade förutom död. Men jag tror heller inte att det är helt otänktbart att de - trots inkomstnivåer - på grund av eskalerande livsstilsinflation hade dålig likviditet. 

Exemplen är oändliga. Min gamla kollega som var tvungen att äta 5kr-nudlar för att klara sig igenom karensmånaden efter att hon sagt upp sig. Min gamla chef som trots VD-lön bara hade så att han klarade sig i knappt två år medan jag, som säkert tjänade mindre än hälften, hade motsvarande nio år på banken. Och så vidare. 

Vad jag vill komma till är två saker:
1) Media gillar enkla förklaringsmodeller.
2) Du är inte default ett offer för din lön.

Och jag är inte helt skygglappsförsedd. Jag förstår att det inte är så lätt att bygga upp en förmögenhet på minimilön om du är ensamstående sexbarnsmamma (eller kanske just därför - du får ju 11 600 totalt om du räknar med flerbarnstilläggen och barn äter ju ändå bara friterad potatis och gul snö). Men till oss andra, som inte har sex barn eller lever på existensminimum är det rätt görbart att stasha undan en rätt stor del av lönen förutsatt att vi lever ett kostnadssmart liv. Som IGMR sade i en kommentar för inte så länge sedan: "Jag pratar ofta med Fru IGMR och försöker förstå hur vi kan leva ett gott liv med slack på mellan 20 - 25K och det samtidigt är synd om andra som gör det."

“The standard of living where you choose to reside can have a huge impact on how far any of these income or wealth numbers can get you. And how much or how little you choose to spend of that income or wealth also plays a role. Lifestyle inflation can be a killer if you’re not careful, no matter how much money you make.” (Ben Carson)

Geo-arbitrage, val av boende, semestervanor, bil, shopping- och matvanor är de faktorer som har störst påverkan på din ekonomiska balans och således ditt nettovärde (nedan refererat till som din "hink"). Är du inte beredd att kompromissa avseende dessa faktorer är du troligtvis hänvisad till ekorrhjulet fram till ordinarie pensionsålder, oavsett hur mycket du krämar upp din lön. Roth gör en liknelse vid trädgårdsmaterial:

"Your income is like water flowing through a hose. The higher your income, the larger the flow of water. But wealth — net worth — is like a bucket that you're filling with water. If you have a high-flow hose, but you're spilling the water on the ground instead of filling the bucket, you're not going to fill it very quickly. On the other hand, even a trickle of water can fill the bucket if you're careful and take your time."

Den sista meningen applicable på exempelvis Aktiestinsen. Har du några exempel i din närhet på folk som med rätt modesta inkomster ändå lyckats skapa sig ett nettovärde värt att tala om?

Mvh/
FruEfficientBadass

Rensnings-inspiration

Jag snöade ju in lite på YouTube i början av året och hittade så mycket najs på declutterfronten. Denna blev en favorit.

50 saker kan kännas övermäktigt, men plocka ut en handfull prylar till att börja med. Och fyll på med resten över året...

Mina rensningsfavoriter från videon:
- Lakan: Hon på videon har bara en uppsättning lakan, känn på den.
- Pennor: Som du sett på Instagram gjorde vi en rejäl rensning hos oss före jul som resulterade i en halv soppåse med uttjänta pennor samt två Big Pack-lådor med hyfsade färgpennor av blyertstyp som vi donerade.
- Prover med kosmetika eller annan finkem.
- Använda anteckningsböcker.
- Kablar utan syfte. Om de inte används idag är sannolikheten rätt liten att de kommer att användas framöver.
- Oanvända kokböcker. Min egen tumregel är att om jag inte genast efter införskaffandet börjar laga mat ur boken då var den ingenting att ha. Det ska vara lite som med plagg: Man vill ta på sig det redan samma kväll annars var det ett felköp.
- Affischer du ännu inte ramat in och satt upp på väggen - sannolikt kommer du inte att göra det framledes. Jag tvingades i förra flytten att slänga ett antal inplastade rullar med affischer som jag vid något tillfälle blivit förtjust i men inte tillräckligt förtjust i för att ta steget fullt ut. Bört!

Mvh/
FruEfficientBadass

Odlingsspecial 4:3 Balkongodling

Ni som följer mig på Instagram har de senaste månaderna fått ta del av mina äventyr i systembolagets beställningssortiment, prisspann 49-59kr. För maximal folkbildning har jag nu även uppdaterat flik "Vintips" som du ser om du klickar på rullgardinslisten (på mob) eller i flikraden under bloggloggan (på datan). Jag gör en särskild shoutout för bubblet Gilloria (art. nr. 73566) för magiska 59 kronor.

I dagens inlägg rör jag mig utanför den absoluta lägstanivån - d.v.s. odling du kan göra även om du skulle bo i en källarlokal med enbart en diskbänk och en stråle dagsljus till ditt förfogande - nämligen till dig som åtminstone har en liten balkong. Inspiration har jag hämtat från artikeln med namnet "Odla ätbart - och vackert" i min lokaltidning.

Här kommer några handgripliga tips från artikelns Linda Schilén:
- Odla sådant som går att skörda flera gånger om (ex. potatis, rädiser, plocksallad).
- Jobba på höjden. Exempelvis Malabarspenat.
- Vinbärsbuskar funkar tydligen perfekt till balkong och klarar ofta även hårda vintrar.
- Förgro potatis och chili redan nu (nu=mitten av mars).

Jag testade att odla potatis i hink en gång och det var jätteroligt. Jag har för mig att jag skaffade tre plasthinkar. Idag hade jag ju byggt en lång, stor balkonglåda av ekologiskt spillvirke från självdöd björk, men det här var innan jag blev gammal och klok. I en normalstor hink kan du sätta runt 3-4 potatisar (låt dem ligga och förgro någon månad så att den skjuter små skott) och grunda med runt 10 cm jord. Lägg i en potatis. På med ytterligare ett lager jord. Nästa potatis. På med mer jord. Nästa potatis...ja du fattar. Vattna ofta men inte för mycket. De behöver inte stå särskilt ljust i det här läget men så fort de börjar titta upp ovan jord är det dags, dock inte i starkt solljus. Lagom med sol och vatten är bäst.

Jag såg också att det finns speciella potatiskrukor och potatissäckar som lämpar sig för balkongodling. Tanken med säcken är att du ska kunna odla rejält på höjden och enligt tillverkaren kan du, förutom potatis, även odla lök, morot, jordgubbar mm.

Jag vågar inte ta gift på det, men jag tror att du som vill odla potatis utan balkong och bara ställer din hink eller potatiskruka i ett fönster även du kommer att lyckas, förutsatt att du inte har det för varmt. Kanske finns det i föreningen ett fönstersprång du kan få nyttja till en sådan vacker handling? De kanske kan få komma in och smaka på en färskpotatis vad det lider. Men vara en, annars tar de slut.

Mvh/
FruEfficientBadass

Vikten av Vanguard

Jag hade helt missat att Jack Bogle dog i januari. Det kom väl inte som en chock för någon, givet att han var runt 230 år gammal och fick sin första hjärtattack när Eisenhower var president (sant!). Jag kände mig inte ens sorgsen eftersom jag, efter att ha hört ett antal intervjuer med honom, vet att han anser sig ha levt ett exceptionellt lyckligt liv.

Däremot tycker jag att det kan vara på sin plats att belysa det ni som läser den här bloggen säkert redan vet men som tål att upprepas: Att han är indexfondens fader och i mångt och mycket är anledningen till att åtminstone en sån som jag vågar sikta på FIRE*. Kort rekapitulering:

Bogle startade den första indexfonden 1975 och den grundläggande idén är att istället för att försöka slå marknaden med krångliga och dyra produkter ska man köpa en liten del av många/alla bolag på en börs och på så vis hänga på index (snittet). Nyckel är låga avgifter vilket är möjligt eftersom en indexfond inte behöver handpåläggning av dyr kostym med årsbonus utan sköter sig själv när väl valet av antal bolag en gång gjorts.

"Thus achieving higher returns with lower costs than the costs associated with actively managed funds."

A och O i Bogles investeringsmetodologi är att ha en lång investeringshoristont, något som passar FIREs bra. Han menade att det bara var dumdristigt att försöka välja ut aktivt förvaltade fonder och tro att de över tid skulle slå indexfonderna, efter det att avgifter dragits av. Att indexfonder alltid överträffar aktiv förvaltning är emellertid inte sant. Det finns vissa (visserligen ett fåtal men ändå) aktiva fonder som överträffat indexfonder över tid, även efter det att avgifter räknats bort. Det grundläggande problemet är emellertid att du på förhand behöver veta vilka dessa aktiva fonder är och det är så att säga där skon klämmer. Såvida du inte besitter astrala förmågor och i så fall är det bara att gratulera.

Fig. 1: Det klämmer på skon

Jag har skrivit lite om index vs aktiv förvaltning här, här och här. Missa heller inte mitt Carnegiespecial här och här. Oavsett om du är indexkramare eller aktivkramare eller cherry picker eller day trader så kan vi väl ändå enas om att indexfonden är ett förträffligt investeringsslag, särskilt för nybörjaren. Det faktum att Buffet vill att merparten av hans förmögenhet ska ligga i just indexfonder efter hans död talar sitt tydliga språk. En sak jag gillar med indexfonder är att de är självrengörande, d.v.s. när ett bolag presterar dåligt eller går i kånken försvinner det per automatik ur fonden och ersätts med ett nytt. I en tid med allt mer frekvent disruption är det rätt skönt att slippa ligga sömnlös på nätterna över bolagsrisk i företag X eller Y.

För dig som är intresserad av att investera i just Vanguard (Bogles indexfonder) finns dessa att tillgå på Lysa. Annars funkar vilka indexfonder som helst. Jag har sammanfattat min investeringsfilosofi här och även givit förslag på vilka indexfonder du kan börja med. Om du är utdelningskramare och nu känner ett stort behov av att skriva av dig något i stil med "Men med indexfonder får jag ju inga utdelningar" i kommentatorsfältet så kan jag spara dig tid genom att säga att jo det får du, men de återinvesteras automatiskt så du får inget pling i katching. Om detta är viktigt för dig rekommenderar jag att du håller dig till dina utdelningsaktier som också är ett fint tillgångsslag (om än med bolagsrisk). Se gärna den film som EB:s utbildningsradio gjort på temat.

Mvh/

FruEfficientBadass

* "En som jag" = en person som varken har tid, kunskap eller intresse av att utvärdera bolag, följa aktiemarknaden och tajma den vid köp och sälj. Buy & hold index investing är fundamentet för min pengamaskin och så långt allt väl.

Odlingsspecial 3:3 Groddar på gröna linser

Flera bloggare bland annat Petrusko, Frihetsgrader och MI30 uppmärksammade igår att Peter Benson skrev den kanske hittills minst raljernade krönikan om FIRE så om du ännu inte läst den, gör't. Vidare vill jag apropå dagens ämne meddela att vi kan ha funnit den mest frugala och idiotsäkra grödan och det längst ner i kommentatorsfältet på detta inlägg från förra veckan.

Jag hade ju målsatt mig att grodda alfalfa och mungbönor men de blev båda misslyckade. Troligtvis för att jag inte vattnade dem tillräckligt i början (man ska tydligen vattna flera gånger om dagen första 2-3 dagarna). Men så fick jag tips av en läsare som sa att man kan grodda gröna linser och BAM där fick jag resultat. Det tog nog runt tio dagar men jungeln som uppstod var värt det.

Som ni ser har jag ett litet drivhus för groddning. Du hittar ett liknande här (kostar knappt hundringen) och fördelen sägs vara att man kan grodda mer än i en burk. En fördel som jag ser det är att det är lätt att vattna eftersom botten är som en sil. På morgon och kväll vänder jag boxen upp och ner och fyller den med några centimeter vatten. Efter ett par minuter vänder jag tillbaka den och låter den stå och rinna av i diskhon. Sen får den stå på diskbänken och grodda till sig. Minimalt med arbetsinsats med andra ord. När jag gjorde min kvalificerade research inför detta inlägg såg jag också att de inte rekommenderade denna till mungbönor, vilket kändes skönt eftersom jag misslyckades så totalt. Har att göra med att den släpper in mer syre än en vanlig groddburk. Stapelbara är de också i det fall du vill göra big bizniz.

Jag gillade verkligen dessa groddar. De är mycket mindre och finare än de robusta ärtskotten och blev fin garnering till såväl sushi som söndagens broccolisoppa. Till dig som tipsade om denna odling: Kan man göra det på röda linser å?

Mvh/
FruEfficientBadass

Epic fail maträkning

Om jag inte missminner mig skröt jag för inte alls länge sen om min rekordmånad då jag bara handlade mat för 4 300 kronor. Jag beslutade i samband med detta att också bara göra samma mat om och om igen och skapade en veckomatsedel med rätter som alla åt och med mat som var vissa dagar var billig ("Tänk snittet" enligt Frihetsmamma-modellen). Nöjd var jag, ända fram tills det att jag i mitten av mars fick räkningen på Norwegiankortet med beloppet 7 500 kronor. Nu ska tillstås att en del har med periodisering att göra. Dels hade jag inte börjat med Lidl och 750-kronorshandling i början av perioden vilket gjorde att jag skvätte iväg 850 kronor på Mathem i onödan. Dessutom halkade en handling avseende april månad med den 14:e mars, en dag som normalt sett infaller efter det att Norwegian bryter för fakturering. Så jag har en till godo inför aprilräkningen. Men även med dessa fadäser borttagna skulle fakturan landat på närmare 6 000 vilket är cirka 2 000 kronor mer än vad jag tror att vi behöver lägga. Så jag gjorde vad varenda frugal weirdo hade gjort nämligen ägnade en kvart åt att nagelfara räkningen:

Nu kanske inte du ser vad som står och det gör inget, det är en rätt ointressant radda belopp. Det som är intressant är antalet rader. Jag drar matkortet minst en gång om dagen. Ibland två gånger. Ofta är det småbelopp. 48 kronor här, 17 kronor där. En hundring hit och en hundring dit. Men en hundring hit och dit blir plötsligt flera tusen i månaden. Eller som MMM skulle ha sagt (och faktiskt har sagt):

A millionaire is made ten bucks at a time

Jag ska också tillägga att min man säkert lagt en femhundring den här månaden vilket gör att vi nästan börjar närma oss det belopp som Konsumentverket anser att vi bör leva på vilket är förnedrande. Summerat - nu är det dags för lite handlingsdisciplin.

Jag kommer exempelvis bara att handla på Lidl (där kvittot aldrig hamnar över 750 kronor oavsett hur mycket eller vad jag handlar) och jag kommer försöka att sluta "passa på" när det är erbjudanden på den lokala butiken. Ett typexempel på när jag handlar extra är om jag springer till butiken för att köpa en nödvändig grej (ex. steksmör och jag behöver steka någe). Då passar jag på att handla frukt till barnen. Detta eftersom barnen ätit upp sex kilo frukt inom loppet av 24 timmar sedan jag släpade hem den i mitt anletes svett från Lidl. Ny giv: När veckans frukt är slut så är den slut. De kommer med största sannolikhet inte att dö av vitaminbrist och genom att strypa tillförseln kanske de kan hålla sig till den utlovade "Två om dagen"-regeln de helhjärtat struntat i sen den infördes.

Andra exempel är om jag går med barnen och köper lördagsgodis. Då "passar jag på" att köpa lite frukyoughurt och blåbär stora som svenska äpplen, trots att vi egentligen inte behöver ("men det var ju korrrtpris!"). Så från och med april 2019 blir det hård regim här hemma. Jag ska ner till åtminstone hälften av antalet kortdragningar denna månad. Hur många gånger tror du att du drar matkortet? Den som anger lägst siffra får månadens läsare.*

Mvh/
FruEfficientBadass

* "Månadens läsare" - utdelas godtyckligt av mig till den som uppvisat ett särdeles maniskt sparbeteende.

P.s. Apropå Månadens Läsare är ni på god väg att flunka allihop på grund av den usla uppslutningen på #lönecava på Instagram. IGMR är bäst i klassen med två inlägg, Flow-FI är med också fast inte med cava så den är tveksam och jag har lagt upp en. Visa vad ni går för idag då!

Odlingsspecial 2:3 Solrosfrön

Andra delen av mitt odlingsspecial för debila handlar om solrosfrön och principen är lika enkel som för ärtskotten. Lägg ett tunt lager jord i en glasslåda eller - på inrådan från en läsare - i en mjölkkartong du skär på längden för maximal odlingsyta. Strössla på solroskärnorna. Jag testade två varianter - dels de med skal (a.k.a. fågelfrön) och dels de utan skal (sådana du kan se i müsli).

Efter ungefär fem dagar börjar fröna gro och efter en dryg vecka har du ståtliga långa skott som står sig vecka in och vecka ut (nedan står fortfarande, två veckor efter fotning). De påminner  lite om ärtskotten, med skillnaden att de är lite mer fruktiga i smaken. Om du odlar fågelfrön kommer själva skalet att sitta som ett fnasigt litet hölje på skottet när det kommit upp och det är bara att knipsa av. Skölj innan du äter, precis som med ärtskotten.

Som ni ser på bilden försökte jag också att odla pumpakärnor men det gick inte så bra. De ligger helt intakta inbäddade i ett lager av en vit beläggning som jag läst någonstans "inte är mögel", men det ser inte heller helt aptitligt ut. Så det blir inget mer av det experimentet.

Mvh/
FruEfficientBadass

En free spin day

Av utomsocknes hävdas ibland att ett liv enligt 4%-regeln är ogörbart eftersom ett sådant liv per definition blir så påvert och trist. Med risk att jag predikar för redan frälsta (en favorit) tänkte jag därför redogöra för en slumpvis vald dag i mitt liv som frugal weirdo. Eller...helt ärligt kanske den inte är helt slumpvis vald eftersom jag vanligtvis håller mig betydligt mer i krokarna av hemmet, särskilt efter att jag tack vare tips från IGMR börjat översätta som sidogig - det är som ett slukhål jag hamnar i och efter fem minuter inser jag att det gått en halv dag (vilket f.ö. beror på ”flow” så jag klagar inte). Hur som haver, min deltidshund hade andra planer en onsdag i februari så jag passade på att realisera några andra, mer livsbejakande aktiviteter och med det övergripande syftet att hålla kostnaden nere till noll och så här blev det:

Första stoppet: Eriksdalsbadet

Min mamma krämade ur sitt friskvårdsbidrag innan hon gick i pension häromåret (äpplet faller ju sällan långt ifrån) och gav mig ett tiokort på detta bad. Så att säga att det här var en gratisaktivitet är inte helt sant, normalt kostar det 90 kronor. Men det hade varit värt även 90 kronor för att få simma, bubbla och bastubada i såväl torr- som ångbastu. Andras hudpartiklar inkluderades i priset.

Andra stoppet: Ringens köpcentrum

Denna söders gamla trotjänare, bristfälligt uppryckt med "Food Court" i ett försök att andas MOS. Men klientelet är detsamma, hipsters och fyllon. Jag var tvungen att uträtta en del barnrelaterade ärenden och eftersom de inte hade behövt ingå i dagen räknar jag inte in denna kostnad i dagsbudgeten. Men det var gött att få dessa saker gjorda sen förmiddag med rätt få människor i butikerna och utan att ha andan i halsen mellan jobb och aktiviteter. Och se så nära jag kunde parkera entrén med min lådcykel! Prime spot as usual när man rör sig med velociped och inte ett öre kostar det.

3. Tredje stoppet: Grand

Det framgår kanske inte så tydligt på bilden, men nere i högerkant står en figur och tutar jazztrumpet. Det var vår i luften, solen sken och himlen var som synes oskyldigt blå. Med undantag av några turister skyndar folk förbi med mobilsnäckan i örat, spänstiga steg på väg mot nästa möte hepp hepp. Men jag stannar cykeln och sätter mig en stund i solen och lyssnar medan jag äter min sandwitch gruyère épinard och dricker mitt eau gazeuse du robinet (ost/spenatmacka med vatten från soda streamern).

4. Fjärde stoppet: Moderna Muséet
Ni vet ju att jag älskar detta ställe. Inte så mycket för konsten, men själva lokalerna. Det ljusa träet, de matchande läderdynorna, love it! Var tvungen att ta en selfie inne på handikapptoaletten för att bekräfta att det var helt rätt att låta min annars runt halsen virade nya halsduk (99 spänn på Drottninggatan, dock ej inköpt denna dag så den hamnar inte på dagsbudgeten) istället hänga löst, som en konstnärs.

Inträde i ordinarie samling (geten ni vet) är gratis och idag var det dessutom kostnadsfri guidning som började några minuter efter att jag kommit ut från mitt poserande så det var bara att ansluta till sällskapet och Louises visning med fokus på det kvinnliga konstnärskapet.

Efter närmare en timmes guidning blev jag riktigt trött och gick för att leta efter någonstans att ta mig en lur. Jag hittade en filmsalong på nedre plan där det var mörkt och lugnt, men biostolarna var så obekväma. Så jag cyklade hem och tog en cowboysträckare istället, men blev snart väckt av barn #3 som påminde mig om dagens utvecklingssamtal som kändes nästan spännande eftersom jag varken var stressad och irriterad vid ankomst. Efter det gick vi och åt en bakelse så okej, dagen var inte helt gratis då. Men hon hade lyckats så bra med sina mål och med tanke på att vi kallar det här barnet "Backoffice-barnet" var det helt klart värt en passionfruktsbomb.

Om vi undantar den cat fight som sedan utbröt hemmavid och inte tog slut förrän vi fått dem i säng var detta enligt min mening en dag i paradiset. Jag var bara stressad någon gång, exempelvis när barnen vägrade gå till skolan med förevändning att de saknade trosor/hela strumpbyxor/folkvett och det är en västanfläkt mot den stress jag fordom kände inför att hålla i en säljkonferens eller gå in i avtalsförhandling med en jobbigt kund. Att fritt få disponera min tid, cykla runt i vintersolen, ibland i asjobbig motvind och iskalla vindar, fixa lite grejer, andas ångbastu, umgås med konst, sitta med min dotter på café utan att tvångsmässigt fippla upp Outlook varannan minut. Alla är olika, men för mig var den här dagen värd [minst] lika mycket som en dag på All Inclusive på [insert random exotiskt resmål, man vill ju inte outa något särskilt och riskera lynchning i kommentatorsfältet].

Vad är en perfekt dag för dig och vad kan den kosta som minst?

Mvh/
FruEfficientBadass

Jag måste skilja mig...

...snabbt som tusan och sedan gifta mig amerikannnskt så att jag får rösta i det amerikanska presidentvalet nästa år och då ska min röst gå till mannen på bilden nedan.

Om man ska tro folkloristen kommer nästa amerikanska president att vara den förres absoluta motsats och vad kan vara mer Trumps motsats än en rolig demokrat till taiwanes som älskar matematik*?

ANDREW YANG FOR PRESIDENT

Men detta har väl ingenting med FIRE eller sparande att göra? Njae inte så säker på det bitch för jag har nu gått och stört mig på våra svenska ekonomisk-politiska talespersoners bristande förmåga att tänka visionärt ett par dagar och då blev jag så glad när min [nuvarande] man prånglade på mig ett Joe Rogan-avsnitt om Andrew som går till val på införandet av något som skulle framkalla partiöverskridande fosterställningsposition för samtliga våra svenska politiker nämligen...

UNIVERSAL BASIC INCOME - 1 000 DOLLAR TILL ALLA AMERIKANER - BUMS
"Right now, about 80% of American workers are living pay-check to pay-check. Of a one-thousand person survey conducted by Varo Money, 85% indicated they were sometimes stressed out by money-related issues and 30% indicated they were constantly stressed out. According to the U.S. Department of Housing and Urban Development, approximately one in five-hundred Americans are homeless.It’s a fact as glaring as R. Kelly’s criminal history— money is the single greatest source of stress in American’s lives.Under the Freedom Dividend (ett annat ord för medborgarlön min anm.) those employed full-time, but unable to save, would instantly be able to start saving money. Many homeless people would instantly be able to afford housing. A striking number of lives would instantly be improved, all because of a universal basic income."

Tanken är alltså att du som medborgare lyfter dessa 1 000 dollar oavsett om du i dagsläget har ett jobb eller ej, utan krav på motprestation. Det hela skulle vara ekonomiskt görbart på grund av:

- Införandet av 10% moms (idag har man i princip ingen moms i USA) vilket skulle öka skattebidraget signifikant, särskilt från de företag av typen Amazon som idag genom kreativa lösningar undgår att betala bolagsskatt i den utsträckning de borde göra. Med moms blir det pengar in på såld tjänst och vara vilket man tycker att de borde ha tänkt på för sisådär 80 år sedan. Estimerat 800 miljarder in i statskassan årligen.

- I princip eliminering av socialstöd och därtill hörande kostnadskrävande admin, 600-700 miljarder bort.

- När alla medborgare, inklusive de som redan har en inkomst får mer pengar, kommer mer pengar i omlopp i samhälle. En slumrande byhåla får plötsligt konsumtionsutrymme att handla på det lokala bageriet eller anställa hantverkare i större utsträckning än tidigare vilket ger ringar-på-vatten-effekt för den avdankade lastbilschaffis som även gillar att snickra eller baka cup cakes.**

- Cirka 100-200 miljarder dollar väntar man se i minskade sjuk- och fängelsekostnader (Andrew till bland annat släppa ut alla fångar som sitter inne för marijuanabrott eftersom han inte ser logiken i att man tillhandahåller dyra fängelseplatser för en substans som idag är laglig i stora delar av USA).

The argument goes, if families have adequate money-in-hand to spend on issues such as healthcare and childcare, it lessens the need for fixing complications arising from not having addressed them earlier.

Jag säger inte att jag är 100% för medborgarlön. Det ser bra ut på pappret men jag vet för lite om implikationerna för att vara sådär tvärsäker. Men det är ett exempel på utanför boxen-tänk. Det är dessutom pro-aktivt eftersom samtliga lastbilschaffisar, kundservicemedarbetare och säljpersonal i fysisk butik inte kommer att bli arbetslösa över natt utan det kommer att ske gradvis under de kommande 10-15 åren. Har dessa yrkesgrupper, medan de fortfarande har ordinarie arbete, möjlighet att redan efter 2020 börja spara sina 1 000 dollar i månaden i exempelvis en billig indexfond kommer de att ha en delvis klar pengamaskin när de väl får robotkicken vilket ger ett mjukare fall. Med stash på banken kanske man vågar sig på den där utbildningen eller lärlingsperioden eller uppstarten egen firma? För de flesta är överens om att du inte kan leva bara på 1 000 dollar i månaden såvida du inte heter Jacob i förnamn och Lund Fisker i efternamn.***

Och Yang är ju inte ensam om dessa tankar. Warren Buffet, Elon Musk, Facebooks medgrundare Chris Huges (som skrivit boken "Fair Shot - Rethinking Inequality and How We Earn"), stora amerikanska entreprenörer ser att om samhället ska fortsätta att fungera utan att delar av befolkningen (primärt de 50+ män som Trump så kämpar för att dra tillbaka klockan för) på grund av den ökande automatiseringen blir deprimerade och tar livet av sig (så som hände i kölvattnet av den industriella revolutionen), då behövs mer än bara "learn how to code"-uppmaningar. Idag är 48% av amerikanerna för UBI, att jämföra med 12% för tio år sedan. Nästan hälften är för!

Det som är intressant ur ett FIRE-perspektiv är att Andrew och hans medarbetare insett något viktigt nämligen att ekonomisk press gör människor olyckliga, fega och destruktiva. Människor med ekonomisk slack tar mer genomtänkta beslut och förmår att agera enligt sin inre röst i större utsträckning än den som lever lön-till-lön. 

"When people have extra money to spend on comforts, not just necessities, it improves their self-esteem, productivity, and even their IQ (by an entire standard deviation). Additional studies have shown that, when given a choice, people are better able to make financial decisions for themselves than the government."

Vidare har man i tidigare UBI-tester världen över sett att ungdomar i högre utsträckning går klart college, ohälsa minskar, kriminaliteten går ner, folk vågar starta företag och antalet skilsmässor minskar (Bagarn har återkommande tagit ett Kanadaexperiment som exempel). Det blir helt enkelt lite mer mustachianism i samhället. Farhågor finns, det gäller exempelvis vad som händer med inflationen etc, läs mer här om du är intresserad, men utifrån vad jag kan läsa mig till finns fler fördelar än nackdelar. Vad tror du, är UBI något även för oss? Och skulle våra politiker vilja ta i det med tång?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Det skulle vara om han var kvinna då men man kan inte få allt.
** Dessvärre har ju folk också möjlighet att handla SUV:ar och kinaplast för pengarna och den amerikanska marknadsföringsbranschen kommer nog inte att vila på hanen om en så siger.
*** Jag är naiv jag vet...alla ser inte indexfondsparande som höjden av lycka.

Politiker tycker till - om downshifting etc.

I tisdagens Malou efter tio gästade Oskar och Maribel vilket ju alltid är en fröjd för ett FIRE-hjärta. De har dessutom manglats så många gånger nu att de svarar väldigt bra på alla frågor. Vilket i och för sig är overkill eftersom de flesta frågorna lyder "Vad skulle hända om..." [ja du vet raddan som brukar ramla in efter]. Det som var speciellt spännande i detta avsnitt var att man dragit dit några partiers ekonomisk-politiska talespersoner, nämligen Per Bolund som av Lövbiff för tillfället fått låna hatten som finansmarknads- och konsumentminister ur utklädningslådan, Elisabeth "alla-moderater-bär-inte-knytblus-men-jag-kunde-bara-inte-låta-bli" Svantesson (M) och Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson för V. Om du är lat och inte orkar se hela avsnittet på TV4 Play kan presentera min slutsats i två meningar:

Om du eftersträvar FI och tror att våra politiker under din livstid kommer att vara dig behjälplig, tänk om. FIRE/downshifting är och förblir en individuell strävan ty våra partipolitiker är alltför upptagna med att positionera sig själva på den inrikespolitiska kartan samt att polera sina egna politiska varumärken för att kunna/orka/motiveras till att tänka utanför boxen i syfte att hitta konstruktiva och flexibla lösningar för ett modernt arbetsliv med hög grad av automatisering och ett paradigmskifte från heltidsnormen mot gigekonomin.*

Bolund går ut starkt i debatten med en mycket bejakande inställning och, verkar det som, viss insikt i hur uppfuckat dagens arbetsliv är. Bland annat refererade han till den undersökning från i december som gjorde gällande att runt en halv miljon människor i Sverige avskyr sina jobb. Hans lösning är en planerad propp/reform (?) som möjliggör för lönearbetare att få gå på grönbete ett år eller två för att skola om eller starta eget. Jag gillar tanken, men är det inte bara en ompaketering av det gamla friåret? 

Elisabeth Svantesson (M) gör stor sak av att hon är så gammal så att hon vet bäst och trots att hon under några sekunder ramlar in i kaninhålet Johan Norberg ("Det är inte alltid ökad produktion som ska ge tillväxt utan vår förmåga att göra saker smartare") så har hennes förhållandevis gamla (men i snygg kropp paketerade måste tillstås) hjärna loopat alltför många gånger kring tillväxtmantrat för att hon ska klara av att bryta sig loss. Hon ber om ursäkt för att hon måste vara den som säger obekväma sanningar och berätta hur landet ligger egentligen, men det är faktiskt tillväxten som behövs "för att vi ska kunna behålla vår levnadsstandard." Verkligen? Jag tror att vi skulle klara oss alldeles utmärkt om vi kunde nöja oss med att konsumera typ ett klot om året istället för drygt fyra?

Ali Esbati (V) har, inte helt otippat kanske, snöat in på klassperspektivet och förmår inte under denna sittning lyfta blicken från de djupa orättvisorna som gör vårt samhälle så dåligt, exempelvis att klyftorna ökat eftersom 1%:aren drar iväg från resten - en rest som btw har större konsumtionsutrymme än någonsin men sådana detaljer kan man inte grotta ner sig i om man jobbar för Partiet. Lösningen är att vi gemensamt rör oss mot en 6h-vecka och att vi omfördelar resurserna i samhället från de onda bankirerna med fet mage till de fattiga, vahettere...fattiga...ensamstående är det ja, de ensamstående vård...vad-heter-det-nu-igen, sjuksköterskorna, ja, ja sjuksköterskorna är det synd om!

Ring ring! Ali, verkligheten ringde och ville hälsa att en sjuksyrra tjänar mellan 33-39tkr per månad, säg 36 000 som snitt, vilket efter skatt ger cirka  27 000 kronor d.v.s. cirka 7 000 kronor mer än vad Oskar och Maribel tillsammans behöver för att bekosta livet för sig själva och sina tre (3) barn en månad inklusive resande, skor och ett och annat restaurangbesök. Men just det ja, sjuksyrran är ensamstående med tre barn så det försvinner ett huvud och därtill hörande kostnader där, men strunt i det, hon får lite extra fluff bara för denna kalkyl då, jag vill inte bli anklagad för att kräva mer av sjuksyrran än ett downshiftat akademikerpar. Om hon liksom Oskar och Maribel lever i Sverige får hon också barnbidrag vilket med flerbarnstillägg blir runt 4 500 kronor per månad extra in. Hennes odugling till exman betalar säkert inget underhåll så istället får hon 1 573 kr per månad och barn av Försäkringskassan vilket blir 4 719 kronor per månad extra in fram tills barnet fyller 15 då blir det mer. Eventuellt bostadsbidrag lämnar jag därhän och landar ändå på en diff in/ut på 7 000+4 500+4 719kr=16 219 kronor som hon antingen kan shoppa kinaplast för eller lägga i en indexfond. Väljer hon det senare kan hon redan inom 15 år ha 5,3 millar på banken** och således plocka ut 17 600 kronor per månad enligt 4%-regeln och därmed vara ekonomiskt fri för all framtid och därtill lämna 5,3 millar i arv till barnen. Såvida inte vänsterpartiet får för sig att ytterligare öka beskattningen på privat sparande i ISK:en i syfte att straffa folk som får för sig att ta tag i sina egna liv, i så fall får kalkylen justeras enligt det beslutet. Och Ali kommer kanske att bli förvånad när han ser att sjuksyrran kanske inte alls lägger sig framför Netflix de tio åren efter att hon nått FI utan att hon faktiskt fortsätter att arbeta. Kanske inte lika mycket som förr och kanske inte heller med samma sak - men risken är nog inte så stor för att hon går från att vara en ekonomiskt grym arbetsmyra till att bli en samhällsparasit över natt. 

Och anledningen till att sjuksyrran till skillnad från paret Leander Lindberg inte kan ställa om till en mer hållbar livsstil är...(ringa in rätt svar Ali):

a) ...ensamstående sjuksyrror har enligt en studie lägre IQ än downshiftade ekonomer och logistiker.

b) ...paret Leander Lindberg har så många akademiska poäng att de genererar stålars bara genom sin närvaro i deras hjärnor. 

b) ...sjuksyrran är ett offer hur man än vänder och vrider på det och av politisk-retoriska skäl skall inga frågor ställas på det.

Så, för dig politiker och/eller opinionsbildare som fortfarande lever i förvissningen om att downshifting inte är för ensamstående mödrar, folk med annan hudfärg än vit eller människor inom vårdsektorn hänvisar jag till detta inlägg. Till er som läser denna blogg: Fortsätt att spara på egen hand och planera ert liv enligt ert sunda förnuft. 

Mvh/
FruEfficientBadass

* Allt medan SD i lugn och ro knatar uppåt, precis som NSDAP åren fram mot 1933 då man tack vare en massa internt jidder mellan övriga partier kunde smida sina ränker i fred och BAM så var de andra partierna förbjudna och så var det bara att börja implementera.
** Jag använder Jan Bolmessons ränta-på-ränta-kalkylator med av Vänsterpartiet 2018 reviderade ostkroks-skattesats, en inflationsjusterad snittavkastning på 8% samt antagandet att sjuksyrran inte justerar upp sitt sparande när barnen blir större och får högre underhållsstöd. Jag utgår även från att hennes lönehöjningar inte leder till ökat sparande.

Arbetslivet gör oss till slavar...

...är namnet på den kortfilm Roland Paulsen som någon i kommentatorsfältet tipsade om igår.

IGMR skrev ett utmärkt inlägg om Paulsens tema 14 december förra året och jag har egentligen ingenting att tillägga mer än att jag a) håller med om att det är en bra film som talar för sig själv och b) temat anknyter väl till tankarna inom FIRE/downshifting-rörelsen men också kring de tankar Vicki Robin ventilerade på 90-talet kring "vad är ett meningsfullt arbete?".

En oneliner från filmen är när Roland citerar Lafargues kritik mot arbetarrörelsen och i viss mån även de totalitära kommuniststaterna för deras dyrkan till Arbetet. "Hur kunde man kräva sin egen exploatering?" Ja, hur kan man göra det? Troligtvis en kombination av individens rädsla för att stå utan lön och/eller statlig medborgarlönslösning samt statens rädsla för att individen skulle komma att hitta på hyss om hen inte var satt i arbete. Exempelvis att kräva demokrati.*

Det är något i den franska myllan som verkar ge extra bra grogrund till arbetskritiken. Jag tänker exempelvis på schweizer-franska Corinne Maiers "Bonjour Paresse" ("Hej lättja", en parafras på Françoise Sagans "Bojour Tristesse") som väckte stort rabalder när den kom i början av 2000-talet. Hon beskriver hur hon genom att medvetet löka på sitt bullshit job på EDF (Frankrikes motsvarighet till Fortum) strävade efter att liksom nita sin arbetsgivare. Detta ledde till någon sorts publik, disciplinär utfrågning arrangerad av arbetsgivaren vilket visade sig bli bättre PR än brokonst signerad Anna Odell och bokens succé var ett faktum. Det ska i och för sig tilläggas att den vanlige fransmannen nog mest läste boken för att få tips om hur man slackar på jobbet snarare än som ett politiskt manifest.

Tankarna kring att ökad effektivisering leder till skapandet av potentiell fritid (enligt Lafargue estimerad till 3 h per dag "i framtiden" med vilket jag antar att han avser tid efter hans egen död som inföll 1911) dryftas inte bara av marxister utan även av folk på kapitalistsidan, exempelvis LBJ-administrationens Howard R Bowen som på 60-talet sa:

”The fear has been expressed by some that technological change in the near future would not only cause increasing unemployment but eventually it will eliminate all but a few jobs with a major portion of what we now call work being performed automatically by machines.”

Ovan har tuggats om årtionde ut och årtionde in, oftast paketerat som ett hot och som slutet på den mänskliga välfärden. Nu senast i "Jag lämnar ekorrhjulet"-gate där svenska opinionsbildare och politiker målar fan på väggen när fölk går åstad och ger fingret till ett yrkesliv som gör dem sjuka. "Vad skulle hända om alla gjorde som duuuuu....", "Vit medelklaaass...", "Välfäääääärden....".

Bra att du sa det bitch, how is this for välfärd?

1/ Jobba enbart med det som känns meningsfullt. Vicki Robin formulerade det som arbete som är konstruktivt och som ger synbar effekt, där ditt bidrag känns och är meningsfullt. Exempelvis att undervisa, vårda, konsturera, skapa och hitta lösningar på riktiga problem, inte GDPR-typen av problem. Your Money or Your Life borde vara obligatorisk läsning innan man som svensk proffstyckare slår sig ner i random TV/webb-TV-soffa.

2/ Jobba det antal timmar som får dig att må bra. Varken mer eller mindre. Genom att ha en hållbar livsstil i övrigt (d.v.s. inte femkilosstekar varje dag ej heller tre långresor per år) har du råd med den lyxen.

3/ Genom att kombinera punkt 2 och 3 kommer du med stor sannolikhet att generera mer värde till din samhällskropp än om du sitter på ett hittepå-jobb och mår psykiskt dåligt för att det a) är ett hittepåjobb b) tar tid ifrån ditt enda liv (tror jag?) från saker som du egentligen vill syssla med nämligen punkt 1.

4/ Genom att kombinera punkt 2 och 3 besparar du även ditt samhälle en del av de 80 miljarder vi unnar unnar unnar oss på psykisk ohälsa-fronten. 

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Låt mig också inflika Frihetsmammas obetalbara P.S till IGMR:s inlägg om Paulsen-filmen:

"PS. Jag har delat med mig av ovanstående tankar förr. Min man föreslog anti-depressiva som lösning. Men jag tror verkligen att jag bara är smartare än folk och GENOMSKÅDAT den här skiten. Det är faktiskt svår att finna mening i arbete. Om man tänker efter i alla fall."

* Lafargue var f.ö. svärson till Karl Marx.

Frugal flygning

Hey ho nu har lag lyckats se Åsa A på TV4 Play (tips: Det är näst sista segmentet så scrolla igenom klimakterium, snarkningar och sömnapné och titta bara på den obligatoriska reklamen emellan så når du Åsas klipp snabbare än att sitta och kolla på hela avsnittet). En lugn och bra intervju med Sveriges Oprah. Kul att se Åsas man Jan och hatten av till Charlotta Hedberg - docent i samhällsvetenskap vid Umeå Universitet som kommer in på slutet med lite balanserade reflektioner. Intressant att studier visar att runt 1/4 av människor (män såväl som kvinnor) i ex. UK gått ner i arbetstid för att få en mer hållbar livsstil. Jag håller också med henne om att vi bör förhålla oss ödmjuka inför framtiden bland annat givet den kommande automatiseringen [som plötsligt ingen politisk ekonom eller ledarfeminist tror på längre i den här debatten utan nu behövs varje fysiskt hövve på minst 100% för att samhällsmodellen ska bära). Och de där 80 miljarderna i psykisk ohälsa som Åsa citerar från en DN-artikel ska ju också bekostas, tänk på det inna du går åstad och ger båset fingret.

Jag skriver detta inlägg på flyget från Arlanda till Mallis och har några reflektioner kring hur man kan spara småstålars (d.v.s. förutom själva resan och där är väl nyckeln helt enkelt att boka så snart biljetterna släpps, runt ett år innan resan). Ett annat är ju att som jag vara frilansande internationell au-pair och få resan betald av uppdragsgivaren, men jag inser att det kanske inte är en generisk lösning.

- Undvik så långt det är möjligt att handla på flygplatsen. Att inte falla för det klassiska leda/nervositetsreflexen att handla ej behövd parfym och solglasögon är ju självskrivet. Men jag tänker nu mer på ätbara saker. I vårt fall hade vi en helt idealisk lunchflygning, så vi hann äta brunch hemma och hade sedan med oss lite tilltugg till själva flygningen. Jag förbannar fortfarande mig själv för att jag glömde köpa lock-för-öronen-tuggummi för sju kronor på Willys och nu fick köpa i en servicebutik på flygplatsen för det fyrdubbla (stor påse visserligen). Intressant att notera att typ alla utom jag har köp på flygplatsen som plan A: Lunchmackor för 69 spänn, tre påsar saltlakrits och ett par vattenflaskor. Vilket för mig till nästa punkt:

- Vatten. Det är lite av ett mysterium att folk utan att blinka lägger tjugo minuters arbetstid* på en flaska vatten vars alternativkostnad är noll kronor ur kranen. Ta med två små flaskor (33 cl) i handbagaget som du fyller i flygplatsens handfat (kan ej rekommendera att du tar från själva toaletten). Många handfat är så förtvivlat små och grunda varför 33 cl-flaskan gör sig perfekt. Det här är inte att vara snål, det här handlar om att du bitch ska visa respekt för din arbetade tid. Och miljön, eftersom vattentransport drar lika mycket bensin som transport av kinaplast eller nötkött.

- Flygplatstransfer. Jag och 9-åringen åkte Arlanda Express vilket var logiskt eftersom a) hon åkte gratis och b) i och med att jag bokade såväl dit- som hemtransfer mer än en vecka innan avresan åkte för 195 kronor enkel resa (ord. pris 280 kronor, Flygbuss vuxen+barn 188 kronor). Orkade inte kolla upp kollektivtrafiksalternativ och var dessutom uppe i slutfasen av lite Traderabizniz så hade inte tid att joxa runt där på morgonen.

Nu hade vi ju proppat oss fulla på morgonen och kunde med hjälp av vårt handbagage-förråd hålla oss vid liv under resan, men annars (särskilt om du är barnfamilj) är det en bra idé att mata på i det fall det finns en snabbmatsrestaurang (på Arlanda: Max). Helt ok priser och viktigast av allt: Alla håller sig harmoniska under resan så att man slipper vinka till sig kabinpersonalen för en huvudvärkstablett.**

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Jag tycker i regel att människor beter sig rätt bra i det offentliga rummet, håller upp dörren osv. men här på Mallisplanet ser jag en sida av folk jag ogärna ser mer av och det gäller passagerarna av staten stipulerad pensionsålder. Det är liksom "vik undan här kommer jag", pratar svenska med den engelsktalande kabinpersonalen och blir sur för att de inte fattar, tar tomma platser innan boardingen är klar "becås I need to sit with my wife" (jamen boka biljetten tillsammans med din fru då) etc. Är det så eller hade jag bara otur? Jag reser så sällan se. D.s.

* Vilket är ungefär vad det kostar dig om du har genomsnittlig inkomst. Jamen räkna på det själv då messerschmidt.
** Vilket btw är gratis. Jag fick t.o.m. två 500-mg som flygvärdinnan av någon anledning rådde mig att ta samtidigt (kan ha varit språkförbistring, hon hade en mycket spansk brytning). Jag menar, vem sväljer 1 000 mg på ett bräde såvida man inte ska in för operation?

Badhuset - en frugal glädje

Jag har tidigare, i anslutning till listan på mina favoritsaker, flaggat för min kärleksrelation till klor, bassängbottnar och att ligga på sidan i bastun och känna hur vattenproppen löses upp i örat. Till min stora lycka har denna kärlek nedärvts till mina barn och vi har tillbringat timmar, dygn, säkert veckor i klor tillsammans*. Nu är det mest yngsta barnet som är entusiastisk inför badhusbesöken och vi går inte alls lika ofta som förr. Dels för att barnen inte behöver minut-för-minutaktivering som i förskoleåldern**, men också för att Stockholms Stad valt att evighetsrenovera typ alla sina innerstadsbadhus samtidigt. Utom då Eriksdalsbadet där jag nyligen fått ett 10-kort av mamma och tog mig dit med småttingen en söndag vid öppning klockan 08:00. Några reflektioner:

1/ Det är oerhört lite folk där en söndag klockan 08:00 och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är en A-människa som på grund av morgonpigghet kan glida in med mitt barn när det inte är en kotte i syne istället för att 2½ timme senare behövt trängas med nedan population i kassalinjen:

2/ Det är otroligt att för 120 kronor (80 för mig om jag hade betalat och 40 för barnet) få ta del av denna kommunala prakt. Vattenrutschbanor, tre bubbelpooler, två sorters bastu, olympiska bassänger. Och bäst av allt, jag slipper bekymra mig över hur sakerna ska städas, underhållas, vilka kemiska produkter som behöver tillsättas och med vilken frekvens och mängd. Jag slipper bry mig om begynnande mögel och missfärgad kakelfog. Jag slipper införskaffa pooldammsugare för tusentals, kanske tiotusentals kronor. Jag slipper också den massiva elräkning som torde komma med bastu/bubbelpool/badtunna eller andra hemmabyggen.

Om vi bortser från de olympiska bassängerna och bara alternativestimerar själva bubbeldelen. Vad kostar ett hemmaspa? Villalivet. se hävdar att "ett spabad kostar allt från runt tiotusen kronor och uppåt. De mer avancerade alternativen kan kosta mångdubbelt mer. Till det kommer kostnader för installation och eventuell kakling runt badkaret." Låt oss säga 20 000 kronor. Står bubblet utomhus vilket varit en trend i villaförorterna sedan millenieskiftet, går driften på runt 300 kronor per månad exklusive rengöringstabletter. Om jag dristar mig till en flummig hybridberäkning med dessa två variabler landar vi på fem års sikt på en kostnad på 38 000 kronor***. Jag och min dotter skulle kunna gå och bada en gång i månaden i 26 år för de pengarna. Eller kanske inte, då har hon gått över på vuxentaxa så säg 17 år. För jag lär väl gå över på pensionärsinträde där någon gång också. MMM skrev ett relaterat inlägg om detta med "The Twenty Dollar Swim" innan sommaren.

Och då har jag inte gått in på det utrymme i min hjärna som lämnas obefläckat av att jag slipper ha med skiten att göra mer än i exakt den stund jag sitter i själva bubbelbadet vilket brukar snitta cirka sju minuter per tillfälle. Jag minns framför allt den ständigt närvarande oron hos en kompis som skaffat hus som redan hade pool när de flyttade in som berättade hur nervösa de var för att deras småbarn i ett obevakat ögonblick skulle ta sig in under poolduken och drunkna. Eller en vän till en vän som på ett mingel nyligen berättade om hushållsuppdelningen: "Mannen tar hand om badtunnan och jag tar hand om inomhuspoolen." Enligt henne var det en liten vetenskap att mäta halter av A och B i bassängen och anpassa användningen av medel X och Y därefter. I mina öron lät det som att de skaffat två olönsamma deltidsjobb därhemma.

En annan sak jag gillar med badhuset är att se lite vanliga människor. De enda jag ser nakna annars är ju familjemedlemmar och då och då en av yoga och PT frammejslad affischkropp till väninna. Men här på badhuset trängs de: De äldre damerna med dragspel i midjorna, kanske ett bröst ner till naveln men med det andra bröstet borttaget, celluliter stora som...jag vet inte men stora. Jag säger inte att min kropp är perfekt eller att jag göttar mig i andras kroppsliga brister. Men i en värld där man hela tiden bombarderas med bilder av retuscherade kroppar är det uppfriskande att se detta lapptäcke av verklighet****.

Summerat: Mängder med USP:ar till blygsam peng och inget vidhängande ansvar. Ställt mot alternativet att pytsa in massivt med pengar i eget vattenland samt huvudbry avseende underhåll och meck, är detta rena paradiset. Dessutom kommer du normalt sett inte i närheten av en olympisk längd på villatomten. Med ovan sagt var det inte lika smärtsamt att pröjsa 55 kronor per "portion" (eller hur man nu benämner en anrättning av slaget nedan) i badhusets "restaurang" (eller hur man nu benämner en yta i en lokal där det står en tonåring och mikrar storkökskorv).

Har du en pool eller ett hemma-spa och använder du den/det?

Mvh/
FruEfficientBadass
*Tänk på att klor fastnar i även små mängder smuts och fett, så det räcker inte med att pliktskyldigt ställa sig under duschen i en minut innan du hoppar i. Du måste schamponera ditt hår och tvätta hela kroppen med tvål innan. Du hjälper till att hålla bassängen ren och dessutm slipper du lukta klor efter. Detta att även tvätta håret ordentligt innan tipsade en anställd på ett badhus om en gång och jag kan för mitt liv inte förstå varför man inte sätter upp information om detta inne i omklädningsrummen? Det är ju detta som är nudging - att med små medel och incitament få folk att ändra sitt beteende till det bättre. Och för din info: Om bassängen luktar starkt av klor betyder det att den är smutsig.
** Hur härligt var det inte att komma hem från badhuset med tre trötta barn? Då kunde man med gott samvete låta dem se vad skit som helst på Cartoon Network och själv ta sig en liten lur.
*** Exklusive rengöringsmaterial. Biltema säljer ett kit för förmånliga 99 kronor och den i mina öron otrevliga uppmaningen att "Det är nödvändigt att rengöra bubbelbadets alla delar, inkl rörsystemet som finns i badet, för att kunna bada säkert." Rörsystem? Nej, jag vill bara bubbla tack.
****För ett tag sedan var jag på badhuset mitt i veckan och förutom jag och några enstaka i min ålder blandades där skolungdomar, dementa (tror jag det var), vuxna som lärde sig simma, handikappade med sina assistenter och så några som verkade vara i 80+ åldern. Kort sagt - de som antingen ännu inte är satta i produktion, de som i nuläget inte kvalar in och de som gått ur produktion. Solen sken in genom de stora fönstren och snön gnistrade utanför, bastun var varm och det klingade av skratt melan kakelväggarna (okej det medges blandat med ett och annat demensvrål). Det kändes rätt gött att vara i detta gäng istället för att sitta i ändlöst möte i ett konferensrum med lamellgardiner och diskutera kartläggning av random processer.

Saker jag inte fattar #19: Badrumsprylar relaterade till #2

För nytillkomna läsare är detta en serie där jag profiterar på det faktum att jag fått lite trafik till bloggen och således kan utnyttja denna trafik till att få svar på saker jag, i brist på intellektuell stimulans, går runt och grunnar på. Eftersom jag är anonym ids jag inte ens skämmas över frågornas art och natur.

Jag har funderat länge på om jag ska skriva det här inlägget. Inte bara har det noll med ekonomi att göra men det riskerar även att sänka bloggens nivå ytterligare, när inte ens den mest vidsynte av er trodde att det var möjligt (nuvarande lägstanivå varandes inlägget där jag tvättar håret med hundschampo). Men det var då jag insåg att jag var tvungen att skriva det, för var annars kommer jag ju aldrig att få svar.

Det handlar om prylar kopplade till #2. Jag tänker inte benämna det mer explicit än så eftersom jag är pryd men för er som talar franska heter det merde. Jag är pryd till den grad att jag skruvar obekvämt på mig om någon av mina familjemedlemmar påtalar att de har "ont i magen" och jag skulle hellre offra den fula av mina lillår än att ens göra #1 med öppen dörr (när ingen är hemma). Men alla är inte lika störda som jag och jag har noterat genom åren att andra familjer och även människor helt ogenerat lägger ut hintar om både det ena och det andra i det rum man förvarar "Bad & toalett"-rullarna. Några observationer:

1. Tändstickor i badrummet
Första gången jag såg detta var tidigt 80-tal i miljonprogrammet. Min vän C förklarade för mig vad de användes till. Alltså aliens, hear: För att ta bort en obehaglig lukt åstadkommer man än ännu mer obehaglig lukt. Svavel! Jag är inte bibliskt lagd, men är inte det lukten som....

2. "Luftrenare"
Ett tag jobbade jag på ett företag som var väldigt förtjusta i dessa produkter. Ni vet vilka jag menar: AirWick, Glade, dofter som "Magnolia" och "Äpple" d.v.s. dofter som sällan görs syntetisk rättvisa. De är vidriga när du är nykter men ännu värre när du är gravid, särskilt för någon som undertecknad som under graviditeterna blivit allergisk mot dofter som "parfymfri". Jag satt ett stenkast från toaletterna och varje gång någon (jag vill inte peka finger här men särskilt en viss säljare) varit på WC i #2-relaterat ärende, spred sig en tung, artificiell stinkbombsmatta i hela korridoren och min näsa svullnade omedelbart igen. Ett tag testade jag att gömma undan flaskorna men eftersom det var mitt företag som distribuerade dem kom det nya hela tiden. Till slut tog jag ett snack med säljrummet och förklarade att jag helt enkelt inte klarade av lukten varpå de la upp manliga bullerskratt och sa "Ja men dårå lilla gumman får du klara av alternativstanken." Hell yeah! Jag har två barn redan vad tror du, att #2-lukt kommer som en överraskning (för själv ägnar jag mig ju inte åt sådant, jag är för pryd)? Hellre det än den här sliskversionen av "Peach"?

3. Tidningshögar
Vad signalerar man med en hög tidningar på badrumsgolvet? "Jorå s'att här sitter man och s****r dagarna i ända, jäklar asså. Jag har lagt k****r längre än E4:an medan jag plöjt dessa Golf Digest och Sköna Hems." Detta må väl vara hänt, men droppen var när jag i en mäklarannons för några år sedan hur man aktivt stylat ett badrum med tidningar i en korg. Va? Jag som spekulant går ju dit med den fromma självbedrägeriinstinkten att ingen tidigare satt sin fot i det där badrummet (förutom en sylfidformad florist som arrangerat sticklingen i svenskt tenn-vasen på handfatet Kondo style), än mindre låtit sitt avfall vistas i WC-porslinet? Men om jag tycker att det här är smaklöst så är det ändå ingenting jämfört med...

4. ...dassboken...
Detta var en stor chock när jag började i förlagsbranschen, att den här typen av trycksaker faktiskt sålde och det en masse. Nytryck till varje bokrea: Bort med Augustvinnarna, in med dassböckerna! Ni vet typen: En pocketstor bok fast i fyrkantigt format som hänger i ett snöre på handgripligt avstånd från toalettsitsen, ofta med ett omslag tecknat av Cecilia Torudd. Vad är det frågan om? Boken innehåller alltså skämt på temat blondiner, norrmän, snusk eller en kombination därav. Bara tanken på att ta i en sådan bok ger mig kväljningar. Man vet ju liksom inte exakt när den förre läsaren "hängde ifrån" sig boken om du förstår vad jag menar. Rent logiskt borde hen ju slutat läsa innan det greppats om toalettpappret men helt säker kan man ju inte vara.

5. Avsaknad lås
Okej det här är då snarare avsaknad av en pryl men jag klämmer in den ändå. Huuur kommer det sig att så många människor saknar lås eller hasp på sina toaletter? Mitt mellanbarn vittnar om ett antal klasskamrater från välsituerade familjer som saknar låsningsmöjligheter i sina respektive badrum. Även hos mina medelålders vänner händer det att man kör låsfritt. Är det ett tecken på att man är hej och bror med varandra och sina gäster och hantverkare eller vad? Häromsistens frågade jag en och fick svaret: "Det fanns ingen hasp när vi flyttade in och vi har inte hunnit skaffa en". Men ni flyttade in för fyra år sedan? Hur svårt kan det vara, en sjuåring kan montera en hasp? Så slipper de neurotiska av era gäster, i.e. jag, sitta och hålla i handtaget med ena handen medan man försöker manövrera krinolinerna med den andra. Det värsta uppstår när man är där på mingelparty och så hör man bråda, eventuellt onyktra vuxensteg i trappan och tvingas då välja mellan tre lika oattraktiva alterantiv:

a) Fortsätta att krampaktigt hålla i handtaget så att personen kommer att rycka upp dörren ett par decimeter (jag är inte så stark i armarna) och få en glimt av mig där jag sitter och försöker hålla emot. Minst sagt obehagligt för en som inte ens snyter sig inför främlingar.

b) Hojta något klämkäckt av typen "Snart klar!" (Precis som i en Alfons Åberg-film, fast på riktigt och med en vuxen person vilket inte alls är charmigt).

c) Slamra till med något eller hosta, i hopp om att personen ännu är nykter nog att förstå vinken. Om hen inte gör det så...ånej nu svartnar det för ögonen...

Det jag söker svaret på i detta inlägg är:
1) Är det bara jag som tycker att ovan inredningsdetaljer (dassböcker, tidningar och "luftrenare" är för mycket?
2) Bör jag gå i KBT för att övervinna min låsfri-fobi?

Mvh/
FruEfficientBadass

Smärta är bra

Innan jag börjar. Sen jag klev in på FI-banan har jag blivit mindre och mindre intresserad av gränsdragningen mellan mitt och ditt, så till den grad att jag idag stjäl från främlingar på bussen på riktigt överväger att donera en njure till för mig okänd mottagare. Tänk vilken grandios känsla, att kanske ha räddat någons liv!? Sedan jag slutade jobba har jag vid ett par tillfällen lämnat blod för första gången i mitt liv och det är väl det som givit mersmak. När det där sms:et trillar in ("Ditt blod har nu använts till en patient"), då känner man sig som en miljon dollar. Det enda som avhåller mig på njurfronten är att jag har tre barn som kan komma att behöva framöver, men så fort de skaffat avkomma blir det njure ut. Däremot har jag förnyat min registrering i donationsregistret och det gäller såväl organdonation som donation till forskning (jag menar, kan man med rent samvete beröva vetenskapen ett sådan praktexemplar?). Jag vet att jag anmälde mig någon gång på 90-talet, men när jag loggade in på Socialstyrelsens hemsida hade jag ingen anmälan. Den försvann väl i någon servermigration kan en anta. Men nu finns jag där i alla fall och jag skulle verkligen uppmuntra dig att göra detsamma. Förutom karma-aspekten - hur skönt vore det inte för dina anhöriga att slippa ta traumatiska beslut vid din dödsbädd? Klicka HÄR, det tar femton sekunder med Bank-ID. 

Nej, det är inte ett inlägg om stoicism och jag har [ännu] ej skräddat mig en tagelskjorta. Jag lyssnade för ett tag sedan på när Dr Phil gästade Joe Rogan podcast och det var en upplevelse. Dr Phil är en sån där person jag skulle gilla att ogilla, ni vet, den typiske amerikanen med släpig sydstatsdialekt och Oprahkompatibel framgång. MEN varje gång jag lyssnar på honom misslyckas jag. Podden är dryga timmen lång och jag kan verkligen rekommendera en genomlyssning. Det som diskuterats mest efter avsnittet och de bitar som lagts ut på YouTube rör Dr. Phils syn på det amerikanska förhållningssättet till medicin (apropå opioid-jiddret i USA) och i viss mån även psykofarmaka. Jag ska inte gå in i detalj på det resonemanget utan du får lyssna själv, men han drog under programmets gång en liknelse som gick något åt det här hållet: "Om du är ute och går barfota en stekhet sommardag och ska korsa en bred asfalterad väg kommer det att bränna rejält under fötterna. När du kommit nästan halvvägs och knappt står ut längre har du två val. Antingen vänder du och springer tillbaka. Eller så springer du framåt. Men smärtan tvingar dig åt något av dessa håll. Du står inte stilla kvar. Smärtan tvingar fram ett beslut. Pain is good."

Hade jag varit nykter alkoholist hade jag säkert börjat tänka på något tillfälle då jag pinkat ner mig in public e d som lett till en vändpunkt.* Men eftersom mitt liv i mångt och mycket kretsar kring tankegodset från en amerikansk rörelse som kallas FIRE - Financial Independence Retire Early, kanske känner ni också till den, kom jag genast att dra en parallell till den. För hade mina erfarenheter från yrkeslivet varit genomgående mer tillfredsställande snarare än långtråkiga och stundom ångestframkallande, hade jag nog inte halkat in på FIRE-spåret. Det var efter att jag inom loppet av fem år erfarit två avskedanden** och efter två på varandra följande fall av lunginflammation, troligtvis förvärrade av stress och allmänt dåligt mående på jobbet, som jag insåg att något behövde göras och det omgående. Sense of freakin' urgency. Lyckligtvis var det under den här två månader långa sjukfrånvaron (jag var riktigt risig ska tilläggas så jag var rätt ödmjuk inför livets gåva om en så siger) jag trillade in på MMM för första gången och utsattheten i kombination med att jag kände mig inmålad i ett hörn gjorde mig oerhört mottaglig.

"If you wake up everyday and there is nothing in your life that you're excited to do, man, you need to go back to the drawing board. If all you're doing is just grinding it out, you get up every day, go to a job you don't like, do tasks you don't care to do [...] what kind of existence is that? Find something you love. It's out there somewhere. Something healthy that will keep you excited."

Nu kanske ett enkelt jobb- eller karriärbyte räcker för den stora massan för att återigen känna att de har ett raison d'être***. Men du tillhör inte stora massan eftersom du då hade hängt på en annan sajt vid denna tidpunkt på dygnet så jag frågar: Var det vid något givet tillfälle du så att säga tog beslutet att pursue? Och var detta i ett tillfälle av styrka eller svaghet?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Prisa Herren att detta ännu inte skett så att man kan fortsätta att vara hobbyalkis.
** Hahaa det är nu ni upptäcker att jag blott är en slirig rättshaverist som inte klarar att behålla ett jobb, därav min besatthet vid FIRE.
*** Det är åtminstone vad mina vänner brukade säga till mig när jag efter ytterligare ett jobbyte började få myror i benen. "Du måste hitta vad du brinner för!". Jag HAR hittat det jag brinner för och det är frihet, dessvärre betalar det inte så bra!?