Grattis på lönedagen! I mitt inlägg om flytten efterfrågades husesyn och innan jag börjar vill jag bara adressera elefanten i rummet: Jag dricksade inte flyttkillarna. Varför? DE FÖRTJÄNADE INGEN DRICKS. De var långsamma, griniga och dåliga kommunikatörer. Jag flyttade från en etta med 30 kartonger, noga uppmärkta med destination ("Källare"/"Vardagsrum" etc). De anlände min förra bostad runt 13:00 och när jag visat dem förråden drog jag till min nya och tänkte väl att de skulle dyka upp inom ett par timmar. Icke. Det dröjde fram till halv sex innan de, efter att konstfärdigt ha ignorerat mina nyfikna [hysteriska] sms med frågor av typen "Hur går det?", "Var är ni?", "När tror ni att ni kommer?" gled in med tre minuters varsel. Observera att det tar runt 20 minuter att köra från lya ett och lya två så i min fantasi såg jag hur de körde över Öresundsbron med mitt patinerade bohag. Möblerna struntar jag väl i, men KLÄDERNA! Det har tagit decennier att bygga upp den perfekta kapselgarderoben.
Att se dem arbeta var en plåga. De tog en kartong i taget, utan några som helst synergier av typen "Lassa hissen full med kartonger som ska ner i källaren, för att därefter lassa hissen full med saker som ska upp i lägenheten". Det visade sig också att de av outgrundlig anledning plastat in alla mina sketna loppisfynd till möbler. Det var troligtvis detta som tog tid.
I bokningsbekräftelsen stod att jag skulle swisha betalning i samband med att killarna anlänt till startdestinationen. Men senare på kvällen, när de sent om sider blev klara, blev det en massa jidder. "Har du verkligen betalt?", "Får jag se swishkvittot?" och "Nästa gång du flyttar ska du betala efter att vi avslutat!".
Som grädde på moset glömde de en del saker i bilen som en förvirrad person kom ut med tre dagar senare. Jag var inte hemma då så jag sa åt honom att ställa de två tavlorna det handlade om utanför dörren varpå han lät helt uppriven: "Men jag har ju hela bilen full!" Ehhh, va? Med två tavlor? Det visade sig ha skett en internkommunikativ miss så hade vi inte rett ut det hade jag mycket väl kunnat komma hem med hela trapphuset fullt av någon annans grejer.
Så nej, de fick ingen dricks, och jag kommer inte att rekommendera firman i fråga för någon jag känner.
Så, till husesynen. Jag börjar med vardagsrummet, eftersom det är vad man ser direkt när man kommer in. Några grundförutsättningar här: Huset är bara några år gammalt och känns väldigt nyproducerat på gott och ont. På gott eftersom allt är toppfräscht. De tidigare ägarna verkar inte ha satt upp en enda pryl på väggarna (vilket kan bero på att de är satan att borra i - betong) och alla väggar är genomgående ljusgrå - en bra grundkulör. Men när man jobbar med nya hus kan man inte drämma in bara nymonterat från Ikea, då blir det för själlöst. På motsvarande sätt kan det bryta av med lite moderna och fräscha möbler i ett ruckel. Lex "Hjälp, vi har köpt ett franskt ruckel!", min nya drog på SVT Play.
Men här gällde det alltså att smula ner den splitternya känslan i boendet och lyckligtvis har jag nästan bara gamla loppisfynd alternativt skavda Ikeamöbler med snittålder tio år.
Detta är vad som möter besökaren när man kommer in i lägenheten från hallen. Vardagsrummet fyller alltså två funktioner: Umgängesyta och arbetshörna, eftersom jag förlägger merparten av min arbetstid hemma (halleluja). Jag saxar några rader ur Agneta Nyholm Winqvists bok "Feng shui för svenska hem":
"Vardagsrummet är den plats i vårt hem där vi visar omvärlden vilka vi är; det symboliserar vårt självförtroende. Vardagsrummet är ett ställe där vi ska kunna koppla av, umgås och ta emot gäster. Det är också här vi oftast visar upp våra vackraste ägodelar."
Jag håller med om allt ovan, med betoning på "koppla av". Det är den ultimata lyxen att efter ett år i en etta med mina barn ha ett neutralt umgängesrum där de kan komma och gå. De kan kura upp i en soffa och läsa (I wish) eller kolla på TV för att sen dra sig tillbaka till sina hålor. Jag kan ha folk på besök som inte prompt behöver sitta uppstyrda vid ett matbord utan de kan vältra sig i en soffa. Inte minst uppskattar jag att kunna ta en liten lur där själv framåt eftermiddagen, eftersom det på något sätt känns mer legio än att gå och lägga sig i en säng.
Avkoppling för mig handlar mycket om färg, att inte behöva processera en massa färgintryck och livliga mönster. Färgskalan i mitt vardagsrum är naturlig, vilket åtminstone jag upplever som avstressande. Grått, duvblått och mossgrönt med inslag av trä. Även form kan vara en stressor. Om du har en mängd "coola designer" som var och en skriker ut sitt budskap ("Se på mig! Jag har sofistikerad design!") är även det föremål för distraktion. Jag gillar enkelhet, i allt från kläder till möbler och husgeråd. Dessvärre måste man I DAGENS SAMHÄLLE värja sig mot allt konstlat och komplicerat. Det enkla får man varsamt sålla fram, företrädesvis på andrahandsmarknaden.
Som komplement till ovan jobbar jag med olika material och strukturer - ullig matta och filt, grovt sofftyg, kuddar i sammet, skira gardiner. Det som skulle kunna läggas till är någon form av djurtextur av typen fårskinn eller fuskpläd. Men för tillfället är jag nöjd.
Det här med feng shui kan man ju tycka vad man vill om. För det första är ovan en västerländsk nutida tolkning, en light-version. Jag är personligen inte så mycket för att följa baguor och placera ut symboliska föremål av typen guldmynt i ett hörn för att bli rik (jag är ju redan rik!) eller att rena hemmet med salt vid trösklarna (även om jag testat en gång).
Jag tycker att ovan handlar om sunt förnuft. Tänk er själva den torra känsla man får inombords i en gillestuga av 70-talssnitt där allt, allt, allt är i furu. Eller den kalla och otrevliga känslan i en man cave daterad 1983 med stålrör och svart läder. Man behöver blanda. In med luft, vatten, grönska, men para med jordade element. Och om ett rum ska kännas inbjudande, särskilt ett vardagsrum, behöver man lägga till det där je ne sais quoi i form av konst, skönhet och, tillåt mig bli pretentiös: Intellekt.
Vän av ordning noterar Svenskt Tenn-mönster här och var. Jag vet att det är fantasilöst. Jag vet det för att jag i somras satt utanför Dramaten när en kvinna i min ålder gick förbi och sa till en ung kvinna (kanske ett barn): "Jo, det är ett ställe där rika människor som saknar egen smak går och handlar". De var otvetydigt på väg mot Strandvägen 5.
Men jag älskar mönstren. Mer om mina favoriter när vi kommer till köket. Men elefanterna talar sitt tydliga språk: "Vi var dyyyra!". Och med tanke på att allt annat i rummet varit billigt eller gratis, förhöjer elefanterna rummets air från att bara vara "Blocket, Blocket, loppis, från landet" till att tangera eklektiskt. På samma sätt som att du kan förhöja intrycket på en second hand-fyndad Lindexoutfit med hjälp av en retro märkesklocka eller en kvalitativ handväska från ett av de stora modehusen (inköpt på Sellpy till en tredjedel av priset).
Passus gällande handväskan. Lyssna på Stil från 25 oktober: "Handväskan - är den fortfarande en 'it'-grej, trots skyhöga priser?" för intressant input. Den dåliga nyheten är att märkeshandväskor, trots modehusens försäkringar om att de tillverkas av välavlönade specialister i labbrockar, i stor utsträckning kommer till i sweat shops med usla arbetsvillkor. Ytterligare en dålig, men kanske inte helt oväntad information, är att marginalerna är skyhöga. En genomsnittlig dyrväskas material ligger på runt 700 kronor och kan gå för 30 000. En god nyhet är emellertid att undersökningar visar att människor bedömer att folk (kvinnor) som bär dyra märkesväskor är stilfullare och smartare. Så om du känner dig träffad, skaffa en märkesväska.
Åter till inredningen. En sak jag fått förnyad energi kring är detta med böcker. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg skaffade jag i somras boken "My Hygge Home - How to Make Home Your Happy Place" av Meik Wiking (dansk). Kostar 209 kronor på Bokus, bästa julklappen. Han skriver så här:
"A study showed that a sixteen-year-old with no books at home went on to have below-average levels for literacy and numeracy, whereas teenagers with only lower levels of secondary education but from a book-stacked home 'became as literate, numerate and technologically apt in adulthood as university graduates who grew up with only a few books'".
Nu kan man tycka till om validitet et al, troligtvis fanns där andra faktorer som spelade in MEN det går inte att komma ifrån att böcker är en underbar inredningsdetalj. Meik fortsätter:
"Your home and your room impact you and your behaviour. You act differently in different room settings, so simply having books there will make a difference. And finally, keep in mind that Cicero, the roman statesman and scholar, is said to have pointed out that a home without books is like a body without a soul".
Dum fråga, men fanns det många böcker i omlopp under Ciceros tid (106 år f.Kr)? Jag måste uppenbarligen omge mig med fler böcker. Så från min brutala bokhyllrensning år 2018 har jag nu så sakta börjat bygga upp ett litet bibliotek med bas i de titlar som överlevde rensningen. Jag har också kvar en del referensverk kring inredning, feng shui och stil som ligger i en hög bredvid skrivbordet, lätt att nå vid bloggskrivande. På soffbordet några feta verk jag skaffade inför stylingen av vår lägenhet. Kostade runt 50 kronor styck på Myrorna och jag blir glad varje gång jag ser dem (en föreställer dessutom djur i vatten - bingo).
Gällande budget vardagsrum var den i princip noll. En soffa, skrivbord, lamporna, det patinerade höga soffbordet och gardinerna kom från vårt gemensamma bohag på Östermalm. Ullmattan köpte jag på loppis i Hudik för ett par hundra för flera år sen. Skrivbordsstolen fick jag av mamma, men jag klädde om den mönstrade sitsen med beige markistyg. Ikeabyrån som TV:n står på köpte jag på Blocket i samband med förra flytten, liksom Stringhyllan ovanför skrivbordet. Det gröna skåpet heter Ivar (Ikea) och jag målade om det med linoljefärg (allt från Blocket). Den ljusare av sofforna fick jag av de tidigare hyresgästerna som annars hade tänkt köra den till tippen. Obegripligt, världens bästa soffa!
Jag hade ett stort överflöd av soffkuddar från vårt gemensamma boende av någon anledning. Jag handplockade de med mest stuns i (ni vet, dunkuddar man kan puffa ner för den rätta looken) och använder de billigare innerkuddarna till utemöblerna (inlägg to come). Den stora vasen (damejeannen) är från landet och jag hade en mycket tydlig vision av att den skulle stå just i det hörnet med en kvist. Tavelramen ovan hittade jag i soprummet och bilden kommer från min samling Waldersten-posters.
Samtliga växter inhandlades i samband med homestylingen och håller sig fortfarande fina och fräscha, eftersom jag skämmer bort dem med regelbundna duschar och växtnäring. Absolut a och o är att hålla armlängds avstånd från så kallade "konst"-växter (finns inget konst med dem, de är hemska). Hellre då inga växter alls, eller suckulenter så stryktåliga att till och med en man kan klara av dem.
Jag skojar! Män kan VISST! Fnissar lite när jag tänker på en historia från podden Kafferepet där en nyskild man lyckas ta död på den del av växterna han fick med sig i bodelningen. En efter en viker hädan utom en monstera som han vårdar ömt. Han läser på, han för ett schema, exakt en deciliter vatten varje lördag. Tills det att hans femårige son något år senare frågar honom: "Pappa, varför vattnar du plastblomman?".
Men det var inte jag som sa det. Vad säger ni, får vardagsrummet godkänt?
MvhFruEfficientBadass
