Feng shui sovrum

Ett säkert vårtecken är att yours truly börjar prata feng shui. Jag var nämligen strandsatt på ett bibliotek tidig vår och trillade då på en gammal favorit: "Feng shui för hem och trädgård" av Camilla Hentschel. Boken är från 2003 och finns inte hos nätbokhandlarna så vill du läsa den är mitt tips biblioteken. Passar också bra eftersom jag vet att Bagarn håller på att renovera ett sovrum av exakt den här typen och jag tänkte när jag fick bilden att "måtte han inte försöka knö in huvudänden av sängen mot den låga änden". Till saken:

Feng shui i trädgården - att gräva upp en hel tomt i syfte att få till rätt lutning etc - orkar jag inte med, men inomhus är jag en sucker. Tar icke till mig de avancerade dimensionerna av typen baguor och rutnäten, men väl de praktiska grundknepen för de känns så rätt i maggropen. Nedan en rekapitulering av hemmets mest använda rum: sovrummet.

En säng bör vara placerad så att man ser ut genom såväl fönster som eventuell dörr. Jag bara skoja, såklart det finns en dörr, annars har du problem. I fallet Camillas hem hade de snedtak i sovrummet vilket jag tror är ett vanligt problem givet att många svenska villor och radhus har sovrummet på plan två och alla bor inte i funkis. Den naturliga instinkten är då att ställa huvudänden mot det sluttande taket så att man spar "ståhöjd" på andra sidan. Det här är emellertid inte att rekommendera, eftersom det ger tryckande energier som kan resultera i dålig sömn och i värsta fall huvudvärk.

Rum före

På bilden ovan hade de en spegelgarderob in till vänster. Speglar kan enligt feng shui vara bra ibland, för att skapa mer energi i ett rum. Men du ska inte se dig själv från sängen. De gjorde sig av med garderoberna och om du frågar mig hoppas jag att de rensade järnet och skaffade färre än de fyra jättegarderober jag skymtade på en annan bild. Sen flyttades sängen till där garderoberna stod:

Vidare tapetserade de om och det här var intressant: "Att välja färger enligt principerna för feng shui innebär att man varken går efter sin egen smak eller efter gällande modetrender. Man blir begränsad. Visserligen har man frihet att använda de färger som är det rätta elementets men man är ändå styrd att låta sin fantasi arbeta inom ett begränsat utrymme. Efter hand som vi inredde hemma märkte jag att det fanns en frihet också i begränsningen, det var lättare att hitta fina saker när urvalet minskade." 

Grundläggande inom feng shui är ju att man kombinerar och balanserar elementen vatten, jord, metall, eld och trä. Dessa element kan ta sig olika uttryck. Enkelt exempel inom inredning kan vara att ha ett blått rum (vatten) med lätta gardiner som tillåter solinsläpp (eld). Till det en trämöbel (trä) av typen en byrå på vilken du placerar ett föremål av stål (metall), exempelvis en förkromad kruka i vilken du har en blomma (jord), gärna med en växt som effektivt renar luften, såsom fredskalla (ytterligare plus på luft). Tänk motsatsen: En gillestuga à la 70-tal helt i furu med trämöbler, murriga bruna keramikföremål och brandgula soffkuddar: Alldeles för mycket av samma element (i det här fallet jord och eld) skapar en kvävande atmosfär. Bara genom att addera vita soffkuddar och några metallföremål och växter skulle bidra till att lätta upp stämningen avsevärt.


Detta är färgindelningen enligt feng shui:
Trä: Grönt, brunt.
Eld: Rött, orange, gult, lila, rosa.
Jord: Ljusgult, sand, ljusbrunt.
Metall: Vitt, grått.
Vatten: Blått, svart.

Ett feng shui-stilleben från vårt sovrum: Gröna väggar = trä, ljus = eld, sandfärgat linne i ramen = jord, kruka=metall, flaska med vatten=vatten.

Här är några inspirationsförslag gällande föremål:
Trä: Trädgrenar (tänk: trollhassel), en trähylla, en träskål, drivved.
Eld: Värmeljus, gärna i grupp.
Jord: Stenar!
Metall: Nysilverbägare- och skålar (loppisfyndade såklart), ramar av metall.
Vatten: Speglar, skålar med vatten i vilka du kan lägga löv, blommor, värmeljus. Jag har ställt gamla glasflaskor (tänk: mjölkflaskor) med vatten bredvid varje krukväxt, både för att lätt kunna vattna när andan faller på men lika mycket för att föra in vattenelementet lite överallt i huset.

Så här blev det i Hentschelfamiljen:

Rum efter

Blå tapeter (tydligen ansåg de att de behövde mer vatten), vänd säng och en garderobsvägg mindre. Andra saker att tänka på i sovrum enligt Camilla Hentschel:

1. Inga jobbiga mönster (observera det vita överkastet)
2. Inga saker hängande över sängen.
3. Stabil sänggavel (helst inte ribbor som synes ovan)
4. Sänglampor vid sidan av sängen ger stabilitet.
5. Ej ha säng under takbjälke/snedtak som sagt.
6. Ej skjuta in långsidan av sängen mot en vägg, dåligt för energin.
7. Bort med allt plotter och onödiga möbler. Helst bara säng, sängbord. Lådor under sängen kan verka praktiskt, men inte bra energi. Särskilt inte om de innehåller röra.
8. Ha så lugn atmosfär som möjligt, helst inte TV i sovrummet.
9. Inga, eller bara ett enstaka, prydnadsföremål i sovrummet.

Huvudregeln är att hemmet ska vara så luftigt att energi och människor lätt kan cirkulera där. Hur feng shui är ditt sovrum?

Mvh/
FruEfficientBadass

Sex tips

Jag inleder med en fråga:

"Varför ska man gå runt och må dåligt, när man kan gå runt och må bra?"

Nej det är riktigt, det är helt onödigt. Och om du nu tror att det här inlägget ska handla om kopuleringsinspiration tror du dels fel och dels har du inte lärt dig att jag aldrig någonsin sär skriver.

Du ska nu få sex tips till att må bra i coronatider. Varför verkar jag återkomma till dessa teman denna vår? Tacksamhetsdagbok, ångestlistor? Kanske för att jag själv tampas en del med min psykiska stabilitet och det här är min blogg så jag tar ut det på dig.

Jag har klurat lite på hur man kan boosta sitt välmående när det blåser lite kyligt och kommit fram till några punkter. Men i vanlig ordning är det din input jag vill åt, så se det som en konversationsstartare:

1. Fokusera på allmänt välmående. Det var min kiropraktor som sa det när jag satt och slokade i hans patientstol och beklagade mig över min återkommande nackspärr och "varför just jag?!" för ett tag sedan. "Fundera inte så mycket på exakt vilka övningar du ska göra. Sikta på ett allmänt välmående, på saker som får dig att må bra. Ät bra mat, försök sova bra, ut och rör på dig. Nackspärren mår bra av det också." Thus: Jag återupptog pilates, som min förra kiropraktor hade avrått mig från att göra. Och jag mår så himla bra, för jag älskar pilates. Sover bättre gör jag också, särskilt om jag tränar kvällstid.

 2. Rör dig utomhus, minst en timme per dag. Jag brukar tänka att jag har samma skyldighet mot mig själv som jag skulle haft gentemot en hund. Hunden behöver komma ut i friska luften, springa av sig, varje dag. Och hur mycket jag än förundras över mitt briljanta intellekt måste jag förlika mig vid tanken på att min kropp inte bara är en transportmaskin för min hjärnskatt, den är i absolut maskopi med hela kröppa. De är som ler och långhalm, som man säger på landet (helt otroligt, mina barn fattade inte det uttrycket när jag använde det nyligen).

3. Skaffa en hobby som ger flow rent fysiskt. Det är inte en slump att vi bygger, odlar och bakar som aldrig förr. Vi mår bra av att sysselsätta oss med händerna. 

Bonustips: Om du inte har hus eller spis (?), börja sticka, rita, skriva, klippa ut bokstäver till anonyma hotbrev till en smittskyddsläkare nära dig.

4. Se till att hålla stilen även om du hasar runt hemma. Bär hyfsat snygga kläder (casual chic funkar), ett minimum av smink om du är lagd åt det hållet. Låt inte utväxten bli för lång helt enkelt. Gör underverk för psyket. 

Bonustips: Är du lat kan du på förhand göra en "corona capsule" på runt tre uppsättningar kläder du varierar mellan. Jag är själv förtjust i konceptet maxiklänning, d.v.s. en ankellång klänning under vilken jag har varma doningar som tjocka strumpbyxor, till och med långkallingar och raggsockor. Känns som att dra på sig en stilfull pyjamas för som Coco sa: "You cannot be missdressed in a dress".*

5. Ägna tid åt sociala interaktioner även på distans. Jag får energi av mina mail- och sms-konversationer med bloggrannar som IGMR:s och Åsa A, men även från mobilsamtal med vänner (ibland har vi "kratt-date", d.v.s. vi bestämmer en tid då vi båda ska utföra trädgårdsarbete och så pratar vi under tiden). Försök att då inte bara fokusera på saker som är jobbiga nu, utan mer saker under punkt 3.

Bonustips: Ge varandra uppdrag till "efter krisen". Min andliga vägledare och jag har kommit överens om att förfina varsin skill under våren. Jag ska lära mig bokashikompost och hon ska lära sig surdegsbak. Sen ska vi lära varandra, dummy style. Det gav mig en känsla av meningsfullt uppdrag. 

6. Bjud in lyxen i ditt liv. En kompis berättade att de har "minifest" varje kväll. Det kan vara att se en film tillsammans (funkar även i singelhushåll), eller att ta ett än så litet glas vin ihop (hélas, även detta funkar i singelhushåll för "drick aldrig ensam" är överskattat). Själv eldar jag brasa mer än brukligt och vi dukar oftare än vanligt upp i matsalen. Inger en känsla av att världen inte är på väg att gå under (vilket den ju inte är, tvärt om stresstestar vi i detta nu vårt maskineri inför framtiden).

Bonustips: Om det råkar vara så att du har något som skulle kunna kallas "finporslin" hemma så är det dags att ta detta i bruk på vardaglig basis. Bara gör't.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Nej, hon sa nog aldrig så. Men hon hade kunnat säga det, på samma sätt som hon sa att "bara en galen kvinna lämnar hemmet utan parfym".

Konsumtion i coronatider

Jag fick inte till det här inlägget riktigt. Kanske för att det skrevs pre-corona och allt verkar ha vänts upp och ner sen dess, har säkert tio skrotade inlägg sedan mitten av mars. Inlägget nedan tog sin ansats i ett MMM-inlägg från januari: MMM:s 2019 Bachelor Spending, som gick ut på att han trots ökad livsstilsinflation kunde bibehålla en slimmad kostnadskostym eftersom han redan tagit tag i de stora posterna av typen boende, bil och löpande räkningar. Min slutkläm var just denna: Håll nere dina löpande kostnader och du kan kosta på dig en vinlunch för 700 kronor någon gång då och då (bildbevis längre ner). Men inlägget kändes apart i dessa tider. Tills...

...det i förrgår kom ett inlägg från Frihetsmamma som fick mig att fundera lite mer kring ämnet (hon skriver alltid som bäst när hon bestämt sig för att sluta blogga). Hon menade att det kanske inte var så dumt ändå att ha de där stora kedjorna på orten och att prioritera att betala för en bioupplevelse istället för att snål-låna DVD på bibblan. Fram tills nyligen har hennes uttolkning av "lokal stöttning" varit att handla på den lokala tebutiken eller gå på det lilla lunchstället på hörnan. Men det är heller inte så kul när kedjor av typen Intersport går omkull eftersom det a) är rätt najs att kunna prova skor på plats och b) det är inte så kul när grannar och bekanta, anställda på kedjor av det slaget, blir arbetslösa.

Jag håller delvis med. Ingen är en ö och man kan inte skrädda sitt samhälle efter just sitt enskilda behov. I så fall hade mitt samhälle sett ut som ett ruralt kluster av cykelvägar där alla haft hönshus på tomten och där orten endast haft fyra butiker: Lidl, Willys, Systemet och ett apotek. Å andra sidan är mitt drömsamhälle heller inte en stad där man måste ta sig med bil överallt och där de allmänna rummen till stor del består av konsumtionsytor. Ett samhälle där snittmedborgaren ägnar så stor del av sitt liv åt att jobba (för att ha råd att konsumera) att man varken hinner hänga med familjen eller ta hand som sig själv. Jag tror på en gyllene medelväg och det är den jag tänkte drömma om nu.

Mycket av det som sker idag hade skett ändå i sinom tid. Det var ju inte så att Flash eller Polarn hade det nice'n'dandy innan corona, men corona skyndade på processen. Jag ser också att det börjar poppa upp hybridlösningar, åtminstone i den kommun jag bor i. Hemleverans av husgeråd i vackert inslagna i paket och en butiksansälld som finns tillgänglig på telefon för att ge produktinformation. Modevisningar på Instagram från en samling butiker, hopplock av "personal shopping-kit" per telefon och leverans till dörren med fri klädprovning och swishbetalning. Eller som en butikssamordnare uttryckte det: "Vi kan inte konkurrera med näthandeln. Men vi är bra på lokal service och det är det vi tänker satsa på nu".

För jag tror precis som Frihetsmamma att de allra flesta av oss vill ha ett levande samhälle med handel och vandel på plats. Men min framtidsförhoppning är att kommersen kommer att ta ett något annorlunda uttryck. Kanske i form av att enskilda bolag och mindre kedjor får en chans, såväl online som fysiskt, bolag med mer hållbara affärsmodeller (läs: inte riskkapitalägda sådana med krav på aggressiv tillväxt IGÅÅÅÅR). Bolag som till skillnad från jättarna inte är beroende av ohemula volymer för att få den blygsamma vinstmarginalen att täcka alla overhead-kostnader, vilket resulterat i att vi i dagsläget importerat jackor nog att förse varje svensk medborgare med 1,2 jackor per år (vem behöver drygt en ny jacka varje år?) och där resterna dumpas på outlets och genom massiva utförsäljningar. Vi måste bort från den bulimiska konsumtionen och jag tror att corona på något rätt blir den kalibreringsappartus som kommer att hjälpa oss på vägen.

Det är inte en omöjlighet att hitta en balansgång mellan konsumtion och livskvalitet för samhällsapparaten som helhet. Jag är själv inte renlärig på det sättet - det händer att jag handlar nytt. Men också att jag handlar gammalt. Framför allt handlar jag selektivt och jag har mindre problem att köpa en messenger bag för 5 000 kronor än att köpa tio väskor på Accent för 500 kronor styck. Jag äter inte lunch ute varje dag, men nedan bildbevis på att jag gör det ibland och då flera timmar i sträck med tillhörande prislapp.

Vi dricker lunch, på den tiden man kunde träffas och umgås IRL. Det spelas livejazz i bakgrunden. OMG.

Genom att välja konsumtion med omsorg (och kanske betala lite mer för det vid dessa tillfällen) kan man tillåta sig själv lyxen att bygga en buffert så att man inte står handfallen ifall inkomstkranen skulle stänga av, samtidigt som man gynnar lokalt näringsliv. Jag tycker också att man ska resa och se världen. Men jag tycker att man ska välja sina resor med omsorg och i möjligaste mån välja miljövänliga ressätt. Och här man reser kan man också passa på att verkligen försöka stötta den lokala näringen, så som min konstnärliga ledare gjorde i Sri Lanka i vintras då de stöttade sin "butler" i villan de hyrde med en rätt ansenlig summa pengar för att bidra till hans dotters universitetsstudier. Låter imperialistiskt vid första anblick, men inte jättekonstruktivt för butlern i fråga idag när han står utan kunder och utan inkomst. Alla kan inte bli civilingenjörer inom loppet av en generation, men han har chansen att låta sin dotter bli läkare vilket i förlängningen är en bra sak för såväl hans familj, hans land och för världen.

Min poäng är helt enkelt att jag tror att corona är en bra påminnelse om att vi alla bör fundera kring vår konsumtion. Istället för att slentriankötta med dussincharter och fast fashion, stanna upp och reflektera kring vilket samhälle vi vill ha, vilka resurser vi är villiga att begå våld på för att stilla våra behov. Då menar jag även dina resurser. Är det värt det att äta utelunch varje dag om det i förlängningen innebär att du behöver jobba heltid fram till 67. Eller kan du nöja dig med en fredagslunch per vecka och (i kombination med andra sparåtgärder) tillåta dig att gå ner i arbetstid om några år för att på så vis få tid att hjälpa både dig själv och andra omkring dig.

Så, för att försöka knyta ihop till rubriken på inlägget menar jag detta: Ha inte dåligt samvete över att du är en frugal weirdo. Genom att du redan sett om din räkningsstock vad gäller de stora utgifterna boende, transport, mat, energi, telefoni och resbudget, behöver du vid eventuell arbetslöshet  inte stressa samhällsapparaten med akuta rop på hjälp och du har dessutom möjlighet att stötta produkt- och servicenäringen omkring dig i lite större utsträckning än vanligt. Men det är inte möjligt att backa bandet till december 2019 nu genom att börja spendera som en consumer sucker deluxe. MQ hade inte överlevt i längden ändå ("Marquet - vi mixar above premium med Myrorna...och du kan ta hit din dator och jobba å!" - really?), och de som jobbat på de nu kånkade bolagen kommer i sinom tid att få nya jobb, på samma sätt som värdshusvärdarna (min ständiga käpphäst) även de fick nya sysselsättningar efter bilens genombrott. Det kommer att göra ont ett tag, det kommer att kräva omställningar och nya riktningar i mångas liv. Men vissa menar ju att det var just en ny riktning vårt samhälle behöver ta för att bli mer hållbart i längden.

Hur går dina tankar kring konsumtion i coronatider?

Mvh/
FruEfficientBadass

Projekt odlingslådor

Intressant att notera trenderna i samhället i kristid. Stefan Lövbiff vinner popularitet på walk-over, vi hamstrar byggvaror, börjar baka surdeg, komposterar (har själv blivit biten av bokashiflugan) och odlar som aldrig förr. Det är som om vi kollektivt försöker teleportera oss tillbaka till den gamla goda tiden och jag har, som jag tidigare nämnt, tagit ett rejält omtag kring detta med odling. Jag har ett mycket dåligt track record på området, minus några enstaka potäter, men i år är det allt eller inget. Bidragande till motivationen är att jag fick veta av Åsa A att det kan komma att bli grönsaksbrist till hösten. Inte för att corona tar död på grönsakerna, utan för att gästarbetarna, som plockar våra grönsaker, kanske inte kan ta sig hit. Thus, mitt hörn av späda plantor i TV-rummet:

Växterna som inte ser så späda ut är dessvärre fuskköpta tomatplantor från Lidl.

I påskhelgen byggde min fantastiske make också ett antal odlingslådor längs med en del av fasaden. Här huserade tidigare en tragisk liten rabatt som inte gjorde någon glad, och min kravsepc (i den mån man kan ge en sådan till någon som lägger in 16 mantimmar gratis mot en klapp och en och annan Finkbräu) var att de skulle vara långsmala och höga. Detta för att vara lätta att jobba i OCH att djupodling enligt utsago ger mer skörd. Dessutom - och detta är nyckel - hamnar lådorna två meter ifrån vattentappen till trädgårdsslangen vilket gör att det kommer att bli minimal tröskel att vattna dem (tror att det är där skon klämt tidigare år, jag pallar inte gå med vattenkanna kors och tvärs).

Det fina var att han använde säkert hundra år gammalt virke som legat på logen samt lite gamla innerglas från gammelhuset, så den enda kostnaden var lite reglar och en bytta falu rödfärg (och där köpte jag givetvis den generiska "slamfärg" som enligt mig är lika bra minus att den inte har "Falu" skrivet på burken).

Allt gifte sig perfekt. Den bit av gräsmattan jag grävde upp en bit ut till vänster finfördelade jag och stoppade in i skarven mellan lådorna och ordinarie gräsmatta. På så vis gömde jag den transparenta plastflärpen som jag på IGMR:s inrådan klätt insidan av lådorna med i syfte att öka livslängden. Nu är de runt 80 cm höga och när man stänger glasen blir det en ventilationsspringa på några centimeter. Jag fixade en sorts grova lås av trä så att man kan öppna upp glasen i sommarhettan alt. när grönkålen växt sig meterhög dregel dregel. Två dagar tog det hela och kanske en livstid av vegetabilisk förnöjelse?

Jag gjorde också något jag vanligtvis inte gör. Jag bad om råd. Jag konsulterade fem badass growers omkring mig: IGMR, svärmor, Stina Vini, min konstnärliga ledare och Åsa A. Koncentratet av deras visdom lyder:

1. Bygg på höjden. Djupodling is the shit.
2. Gör fina lådor som du kommer att gilla att ha i din trädgård, länge. Sätt reglarna på insidan, måla i fin färg. Om du vill täcka med glas: Skaffa vackra gamla innerglas, inte växthusplast. I vårt fall var det viktigt att lådorna skulle smälta in med huset som är från tidigt 1900-tal.
3. Gräv även en bit ner under själva ramen för ytterligare djup. Jag uppskattar att det totala odlingdjupet blir dryga metern, vilket är nyckel. Stefan Sundström menar i Stefans lilla gröna att djupolding kan ge runt fyra gånger mer skörd. Nu tror jag inte att jag kommer att lyckas med detta, men kanske får jag en normalskörd i alla fall, och inte de där Barbiemorötterna jag tidigare fått fram?
4. Klä insidan med plast så håller lådorna längre.
5. Luckra upp jorden i botten med en hacka.
6. Fyll med ett lager grövre grenar och kvistar.
7. Addera övrigt trädgårdsskräp av typen uppkrattade löv, småkvistar, gräsklipp, fjolårsäpplen, mossa. Själv fick jag ta hö från grannens övergivna lada. Enligt experterna kan man köra så här upp till 70% av låddjupet, men i skrivande stund har jag bara kommit halvvägs (har ändå öst i sju säckar trädgårdsmög):

8. De sista 20 centimetrarna bör vara jord. Jag har sparat lerig fuljord från utgrävningen som jag tänkte blanda med några säckar köpejord samt resultatet av min framtida bokashikompost. Eftersom jag bor i Norrland tänker jag inte sätta ut mina späda plantor förrän till tidigast slutet av maj så jag har lite tid på mig att skapa bokashijord, återkommer till det i ett kommande inlägg. Men det går som sagt bra även med bara köpejord, enklaste sorten som du köper 4 för 100kr på Byggmax.

En i min expertpanel brukar förädla jorden genom att låta ett bildskönt barn pinka i vattenkannan då och då (spädes 1:10) men jag inser att det måste vara just ett sådant upplägg för att det inte ska ta udden av den fräscha primörkänslan. Den dagen jag ertappar min man med att slå en drill i lådorna blir det skilsmässa.

Om du varken har tid, lust eller plats att bygga lådor, eller som jag - hatar att gräva - fick jag ett par bra tips av Åsa A:

1. Lägg ut sättpotatis direkt på gräsmattan.
Häll över en hink jord på varje.
Fortsätt täcka med vad du har: löv, halm, gräsklipp etc under sommaren.
Blev utmärkta potatisar - utan minsta spadtag.

2. Lägg tidningar på gräsmattan. Skyffla ev över lite löv, små kvistar eller annat trädgårdsskräp. Jord på toppen. Nu har du fått en upphöjd bädd på ca 15 cm. Första sommaren odlar du saker med korta rötter, t ex dill, persilja, sallad, rädisor. Sommaren därpå har tidningarna och grässvålen luckrats och du kan plantera vad du vill.

Va? Vavavavava? Och för dig som bara har lägenhet: Odla ärtskott i glasslådor (ställ dem gärna i anslutning till element, de gillar värme), plocka ur ett par chilikärnor och sätt i en kruka (mina kom upp på rekordtid och är kraftiga och fina vilket är lovande), odla krasse på hushållspapper, potatis i odlingssäck på ev. balkong. Bara fantasin sätter gränser (och närhet till butik där du kan köpa jord förstås, även om jag förstått att potatis går utmärkt att sätta i just halm som är lättare att bära hem från Arken Zoo om man nu inte bor i rural miljö där folk kastar halm efter dig). Och tidningar hämtar du förstås på återvinningen.

Har du några odlingstips inför nödåret anno domine 2020?

Mvh/
FruEfficientBadass

Babylycka!

Det har väl inte undgått någon som följer mig på Das Instagram att vi i fredags fick kycklingar. OMG OMG OMG. Jag har legat lågt med dessa planer i blögga eftersom jag var så orolig att något skulle gå snett. Utbudet av fosterdiagnostik av typen ultraljud, KUB-tester och fostervattensprov för hönsägg släpar efter så det enda vi haft att tillgå har varit barnens mobil-ficklampor i ett mörkt rum och även om vi intalat oss att vi anat konturerna av kroppar och näbbar var det inte förrän i fredags vi stod inför fullbordat faktum: Det var äggförlossning på gång och under dagen fick vi två: en ullig gul och en ullig grå.

Bakgrund: För ett par månader sedan, ungefär samtidigt som coronahetsen drog igång började vi för första gången överväga att skaffa tupp. Varför? För att jag/vi, till hälften på skämt men också lite på allvar, ville säkra upp någon form av matförsörjning. Jag vet, det låter ju löjligt, men se det som ett av många skepnader denna självhushållningstendens tagit i vårt land post corona: Vissa bygger Attefallshus, andra hamstrar toalettpapper, några bakar surdeg eller odlar och vi skaffar alltså en perpetuum mobile-tupp för kontinuerlig fortplantning av hönorna (i det fall vi önskar, vill man inte ha fler kycklingar tar man ju bara och äter upp äggen löpande och försöker förtränga det faktum att man äter presumtiva foster). Jag fick sju "kanske-befruktade" ägg av min hönspusher som tre av våra hönor - vi kallar dem lesbiska alliansen - valt att surrogatruva. Lite gulligt när de nu ligger där och värmer de två kycklingarna (för ruvningen tar tydligen inte slut bara för att äggen är kläckta, kycklingarna älskar att ligga inborrade under hönornas magar), blir liksom 0,66 kyckling var.

Det är ju lite grisen i säcken eftersom vi inte vet om de är hanar eller honor. Den stora baksidan är att man inte rekommenderas att ha > 1 tupp vilket gör att min man någon av oss måste lära sig att ha ihjäl de som överstiger 1. Men jag tar er på orden från mitt orosinlägg från i fredags och säger: "Vi tar det sen". Just nu har jag nämligen fullt upp med att tillsammans med barn och man (vet ärligt inte talat vem som är mest uppspelt över kycklingarna, min man var nära att falla i gråt när han konfronterades med Sissela nedan) vara överlycklig över denna dunbollsupplevelse.

När den gula kom ut såg den ut som ett stripigt ägg med huvud.

Men bara ett par timmar senare ullade den till sig.

Vi googlade på "vad äter en nyfödd kyckling?" och fick fram världens gulligaste av recept:

- Ett mortlat mariekex.
- Blandas med lite upphackat kokt ägg.
- Samt en del filmjölk.

Första dagen matades de med hjälp av en akvarellpensel, men redan efter två dagar kunde själva ställa sig på tefatet och näbba i sig geggan. Naturligtvis i konkurrens med sina tre mammor som gärna hjälpte till, helt osolidariskt.

Den lilla grå står i den kombinerade mat/vattenskålen och äter. Observera att vi barnsäkrat redet så att de inte ska trilla ut nattetid och frysa ihjäl.

Båda är av sorten Hedemora och vi hoppas, hoppas, hoppas nu att max en av dem visar sig vara av manligt kön för det kommer inte att gå att ta livet av något så gulligt som detta. Deras små trubbiga vingar! Deras överdimensionerade fossingar! Deras gulliga små ljud! Nej, ack nej, det får i så fall bli en tur till den lokala veterinären för ett 1000 kronors-avlivning med barmhärtighetsspruta.

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 15 - Sista rycket

Nu har ni varit så tålmodiga. Detta är sista inlägget i denna serie och det blir lite gott & blandat kan man väl säga, eftersom de återstående punkterna inte engagerade mig såpass att det räckte till fördjupningar. Några korta:

1. Njut av säsongerna (s. 190)
Väder är vår landskapsarkitekt och genom att rida på väderkaraktäristika kan du nå stor njutning i livet. Passa på att verkligen avsky vintern när den är på utgång och gläds som ett barn vid första vårtecknen. Bada som en tok i högsommarvärmen och hoppa i lövhögarna när den friska, klara höstluften sveper in. "Weather should be one of the great flavour enhancers of life. If we heat and cool our buildings and cars to the same temperature year round, we deny ourselves this flavour - of snuggling into woolly jumpers and going a bit foetal on the couch with duvets and hot chocolate for entire evenings; of throwing the doors and windows open on the first proper spring day to let the smell of warming earth and jasmine rush in; of briny sweat licked from your upper lip as you demolish a slab of watermelon on a summer's afternoon."

2. Att leva sparsamt med barn (s. 204)
Ingen av författarna har barn, men sista kapitlet handlar om sparsamhet och barn. Det är väl inga revolutionerande tankar utan mer "ditt barn uppskattar tid med dig snarare än nya prylar", "var ute mycket i naturen" och "undvik att göra specialmat till dem". Men en punkt fastnade jag för och det var denna:

Expect phases
"Once kids start trying to define their own identity within society and their peer group, buying stuff often becomes a tool they want to use to help with this process. Firstly, remind yourself that in hindsight most people reflect on having been brought up frugally as a really good thing - so even though your child may be convinced that they are suffering unbearable deprivation right now, that feeling is unlikely to last. [...] Thirdly, if you are feeling horrified by the consumtion-crazed demon you appear to have spawned, comfort yourself with the fact that you have tought your offspring to be questioning and thoughtful by discussing things with them. You've modelled the values you'd like them to have, so they will be pretty likely to turn into a good adult once they find their feet."

Två tankar: Helt upp och ner är tanken på att mina barn ska se tillbaka på sin frugala uppväxt med tacksamhet. Men när jag börjar fundera på det har jag rätt få vänner som sammanfattar sin uppväxt med "Jag hade det så underbart, jag fick guldkort på Grönan varje sommar och mina föräldrar skaffade mig alla märkeskläder jag ville ha." De gånger jag hör härliga barndomsminnen är det mer "Mina föräldrar tog med mig ut på långseglingar", "Vi fick ofta vara med och laga mat" e d. Jag tror att jag behövde höra just ovan, eftersom det ibland känns som att jag berövar mina barn livets härligheter när jag säger nej till prylar.

Det blir inget X-Box siger jag

Det andra jag tänker på är att även om ett av barnen (i mitt fall mellanbarnet) stundtals är krävande kring materiella ting, finns det en väsentlig poäng i att hon får diskutera de här frågorna. Vi viker oss ofta sällan för tjatet. Det är också tydligt att det är barnet med mest social medvetenhet kring status och hackordning, som är den som vill ha flest prylar. Jag nämner ånyo det fantastiska citatet av Katrine Marçal: "Barn är som våt cement - allt som passerar lämnar ett avtryck". Tänk på det, när du svär där i köket eller snäser åt din partner. Allt Lämnar Avtryck.

Nog med hushållsångest. Som belöning för er läsning av frugal hedonism får ni här ett svalt recept från boken, passar nog utmärkt till El Cortejo, Systembolagets billigaste vitvin på halvflaska. Inte PET.

Kall zucchinisoppa med basilika
- Mjukstek en gul lök och två vitlöksklyftor tills genomskinliga.
- Blanda i lite timjan och ett lagerblad och låt värma med någon minut.
- Lägg ner cirka 1 kg skivad zucchini och en näve hackad persilja. Salta.
- Låt steka på medelvärme i runt 8 minuter, addera därefter en halvliter vatten. Koka upp.
- Ta bort kastrullen från plattan. Ta upp lagerbladet och lägg i basilika (runt 3 msk hackad).
- Addera runt 3 dl kallt vatten. Mixa slät. Stå i kylen minst 3 h. Smaka av med salt och peppar innan servering.

Servera i grunda skålar, eventuellt med lite kryddgrönt och zucchiniskal på. Mitt tips är att fritera skalen i stekpanna med rapsolja så att de blir krispigt bruna. Jättegott att ha på soppan.

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 14 - Var inte så kräsen

I avsnitt 40 ("Don't be a snooty bum bum") handlar det om att sluta vara så konsumtionskräsen och, om jag tolkar det rätt, uptight när det kommer till det exakta valet av produkt, fokus mat och dryck. Jag parallelläste detta med Virdborgs "Sommaren, syster" där huvudpersonerna, i ett dystopiskt krigssverige, tvingades äta allt som kom i deras väg ink. kokt, kladdig huggorm. Vi är en stenålderskvart från huggormen - yet - mycket aktsamma när det kommer till val av rätt Nespressokapsel. För att inte tala om vin, OMG vin, inte häller man i sig vad som helst!*

Det är lite skakigt att tala om exceptionella smakupplevelser, eftersom alla har olika uppsättning doftreceptorer. Bara enäggstvillingar delar identiska upplevelser av smak. Jag gillar särskilt författarnas uttalande: "So maybe if you're still a closet-drinker of instant coffee you are just more receptive to its finer flavours than some other people".**

Författarna berättar om en bekant som under en längre tid bodde tillsammans med människor med Downs syndrom. När hon lämnade boendet slogs hon av hur mycket tid och energi hennes vänner la på att hitta "rätt" produkter (antar här att de talar mat & dryck). Downs syndrom-folket åt mycket av det de tyckte var gott och lite av det de inte tyckte var gott. Vad gängse kulturnorm sa brydde de sig inte om.

Det finns givetvis undantag, menar Annie R. Det kan handla om skillnaden mellan lite dyrare choklad och den billigaste sorten, eller självmognade körsbärstomater snarare än de vit-röda gummismakande man hittar i affären på vintern. Men i många fall handlar det om små, mycket små, skillnader. Genom att kasta produktkräsenheten överbord  behöver du inte betala överpris för merparten av de produkter vi som människor behöver för vår överlevnad. Jag läste en gång om ett blindtest gällande jordnötssmör i USA. Vad heter deras mest kända märke nu igen? Skitter? Any Heuw, försökspersonerna fick två bitar toast med jordnötssmör på och de var alla helt säkra på att de valde rätt, det vill säga den märkesprodukt de varit trogna genom åren. Det visade sig att båda bröden hade samma jordnötssmör och det var testledarna som blandat till den själva. Trots att det var exakt samma pålägg på båda smörgåsarna menade vissa försökspersoner att "jag ser på konsistensen på smörgås X att det är Skitter." Sådana consumer suckas är vi att vi läser in allt från doft, smak och konsistens i ett varumärke.

Jag har ju i ett tidigare inlägg redogjort för hur Egna Märkes-Varor (EMV) funkar i svensk dagligvaruhandel.*** Det är i många fall samma fabriker som tillverkar den dyra märkesvaran som den billiga butiks-brandade varan. Tänk efter - känns det troligt att ICA Basic har en egen tandkrämsfabrik? Eller att Axfood (Garant) har en egen théplantage i Indien? Genom att sluta vara en snooty bum bum kan du, utan att anstränga dig över huvudtaget, köpa de dyra märkesvarorna till halva priset. Så länge du kan stå ut med att inte stoltsera med fancy märkeskryddor eller märkeshonung inför gäster.

Mina akilleshälar vad gäller mat är få. I skrivande stund kan jag bara komma på en produkt som jag är hyfsat övertygad om att jag hade klarat i ett blindtest och det är Kellogg's Corn Flakes. Kellogg's verkar inte ha dragit ner brallan inför EMV-folket ty ICA Basics och Eldorados flingor är inte i närheten i varesig smak eller konsistens.

Har du några mat- och dryckprodukter du skulle ha svårt att skiljas ifrån?

Mvh/
FruEfficientBadass

* I boken exemplifieras ett franskt smaktest bland etablerade vinkännare där 54 av dem (# totalt framgår inte) inte ens kunde identifiera att de i testet provade två identiska vita viner (varav det ena färgats rött).
** Det är det enda jag dricker hemma.
*** Mia har ju till och med dissekerat näsdukar för att befästa denna tes.

Mota oro i grind med listmetoden

Det finns två sorters människor: De som inte oroar sig (min man) och de som oroar sig (jag). Jag är visserligen långsiktigt positiv och tycker att lifvet är på det stora hela är helt underbart, vi lever i den bästa av världar et cetera. Men jag har också en mindre avslappnad sida som kräver kontroll över situationen vilket ibland - inte ofta - men ibland resulterar i nattlig oro. Oron brukar förstärkas när något förändras i min omgivning, som när jag fordom började ett nytt jobb och kände mig tvungen att fläka ut mig enligt den corporate bullshitiska värdegrunden, eller som under den härliga men ändock tidskrävande och stundtals stressande praktiktiden nu i våras då min hypokondri gjorde storstilad återkomst bara efter en vecka. Jag avskyr det, för jag vet att det är som det gamla ordstävet: Oron är som en gungstol - ger dig något att göra men tar dig inte framåt och är det något jag ogillar så är det ineffektivitet, thus Fru Efficient Badass.

Jag har, efter att utan framgång ha testat gängse metoder för att somna om, ni vet: meditation, läsa om gammal kurslitteratur av typen externredovisning, räkna nedåt från hundra, sitta i ett mörkt rum på en stol med öppna ögon (hua! nej, den har jag faktiskt inte gjort, men jag har en kompis som gör det vilket en gång nästan skrämde ihjäl hennes man när han råkade springa på henne på väg till toaletten) och ASMR (särskilt whispers reds sminkningssessioner) kommit fram till ett genombrott nu i vinter:

BEJAKA SKITEN

Årets oro eskalerade för ungefär sex veckor sedan på grund av primärt coronahets medan jag fortfarande satt i redaktionsmiljö med tillhörande röda blinklampor och siréntjut varje gång TT spottade ur sig en flash. Därtill barn som mår dåligt, barn som klipper hockeyfrillor på sig själva mitt i natten (sant, hände natten till i torsdags), strejkande varmvattenberedare, läckande tak, börsfall på femhundra procent och så vidare. Jag valde då ett helt nytt angreppssätt. Inget vända och vrida i sängen timmar i sträck med fåfänga försök till självsuggestion. Nay! Oavsett tidpunkt på natten - ett, två, tre, fyra - sätter jag mig numera käpprak upp i sängen och säger:

"Hej Hjärna. Jag märker att du söker min uppmärksamhet. Det är gulligt av dig, eftersom det är en stenåldersinstinkt hos dig, ditt primitiva fuck, att kring den här tiden på dygnet [som för övrigt är fullproppad med kortisol och annat ångestdrivande] väcka mig för att påvisa att det lurar faror i buskarna. Så låt oss ta itu med dem då, vi gör det nu, på studs."

Därefter tassar jag upp, drar jag på mig något varmt, mikrar en kopp kamomill och sätter mig vid datorn. Jag har skapat ett dokument som på riktigt heter "Saker jag oroar mig för våren 2020". Och här öser jag ur mig allt mellan himmel och jord; corona, cancer, varmvatten, skoskav, kålmask, zombies, Erdogan, huslöss, klimatet, svårigheter att få till en duglig frisyr på min man osv.

Efter varje punkt skriver jag också ett "Worst case scenario". Exempelvis: "Mitt skoskav kommer att leda till blodförgiftning och jag kommer att lämna mina barn föräldralösa" samt en lösning på det: "De har en fantastisk pappa som kommer att ta hand om dem och göra dem till goda samhällsmedborgare." Vissa saker kan jag ju rimligen inte överblicka konsekvenserna av, men då noterar jag bara "Circle of control", refererande till MMM:s eminenta inlägg på temat, och konstigt nog hjälper det.

När jag skrivit klart går jag antingen tillbaka till sängen och somnar som ett barn. Eller så känner jag inte för att sova och då brukar jag lyxa till det med att - håll i er - fortsätta att vara vaken. Jag har mer eller mindre "dygnat" som kidzen säger vid fyra-fem tillfällen sedan årsskiftet. Eftersom jag lever ett liv i sus och dus finns alltid möjligheten att ta en cowboysträckare dagen efter om behovet skulle uppstå.

Oroslistan fortsätter att fyllas på. Men samtidigt som jag fyller på med nya poster kan jag nästan fnissa till när jag ser mina tidigare noteringar. En viktig insikt är att oron är konstant, men jag är sällan orolig för samma saker särskilt länge. Många saker tenderar också att lösa sig bara inom några dagar efter att jag tagit upp dem. Vissa saker upphör att oroa mig bara av det faktum att jag satt dem på pränt, vilket kan tyckas paradoxalt. Man borde ju bli mer orolig om man belyser ett faktum, kan en tycka. Men så funkar uppenbarligen inte hjärnan, utan den verkar mer tänka "okej, nu är saken på bordet, någon tar hand om det, jag kan chilla."

Du kan också jobba med oroslistan i förväg, så kanske du slipper ta den ad hoc i vargtimmen. Är du inne i en särskilt turbulent period skulle jag råda dig att avsätta en kvart om dagen, kanske tidig kväll, till att häva ur dig allt mellan himmel och jord. Ditt psyke kan då ta en paus från ältandet och din nattsömn kan bli betydligt mer harmonisk.

En variant är också att ha en block och en penna liggande vid nattduksbordet, så att du (även i mörker) kan rafsa ner en störande tanke mitt i natten. Det gjorde jag ofta när jag sprang ekorrhjul för det var naturligtvis klockan 02:45 min hjärna kom på att jag dagen efter hade dead-line på att attestera en faktura eller liknande. Oavsett hur trivial en tanke kunde vara låg den och skvalpade där, men efter att ha skrivit upp den kunde jag relaxa igen.

Några andra handfasta knep jag fått genom olika poddar i veckan:

1. Undvik medier din första vakna timme. Inget kasta-dig-över-mobilen det första du gör på morgonen. Du är som allra mest sårbar och klickbetena är som allra mest aggressiva, eftersom nyhetsproducenter vet att gemene man börjar sin dag med att scrolla rubriker på sina smartphones och då gäller det att sticka ut.

2. Undvik medier överlag. Jag har själv detoxat ner till Godmorgon, världen! varje söndag samt Kvartals veckopanel som inte bara summerar veckans händelser, utan också ger någon form av sammanhang och analys.

3. Umgås med dig själv. Gå långa promenader utan annan stimuli än ditt eget sällskap. Kombinationen ben i rörelse och din hjärna = luftande av eventuell oro samt problemlösning.

4. Odla din trädgård, baka ditt bröd, konstruera figuriner med trolldeg. Att jobba med händerna är oslagbart för att minska oron. Varför tror du att syjuntan nådde sådan framgång i folkhemmet? För att inte tala om chokladpralinerna med chrystal meth som tyska hemmafruar tryckte i sig under andra världskriget? (ok lite OT men detta faktum är för fantastiskt för att inte nämna, oavsett sammanhang).

BTW detta inlägg skrevs under vargtimmen och bara genom att skriva om listmetoden gjorde mig lugn. Och se, nu grynas det! En trevlig orosfri helg önskar jag er alla och om du har några egna tips, dela gärna med dig.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Och om jag nu ska försöka få dagens ämne att anknyta till bloggens tema så är det ju som så att ett lugnt och harmoniskt sinne inte söker sitt utlopp i konsumtion som ett nervöst och kaotiskt sådant. D.s.

Efterlysning: Svenska pärlor

GLÖM INTE att klicka här för att önska att Netflix köper in "Playing With FIRE".

Om jag minns rätt var det så här års ämnet semester brukade började malas i fikarummet och eftersom jag är en ivrig förespråkare för hemester/deep year/gräv-där-du-står/#sparad-krona kommer jag i år att semestra som vanligt d.v.s. i Sverige. Vi har redan bokat en vecka i en kompis hus på Gotland ägt av en vän. Men vår, sommar och tidig höst är lång tid och vi kommer att kunna klämma in ytterligare treats. Därför frågar jag: Kan ni rekommendera några "gömda pärlor" i Sverige? Gärna där man kan bo billigt, tänk vandrarhem. Eftersom jag bor mitt i landet är jag naturligtvis nyfiken på ställen som ligger på bilavstånd, men bloggen är för alla så tipsa på.

För egen del skissar jag på att ta bilen rakt västerut, bortom Ljusdal, Laforsen, Sveg, Hedeviken, Tännäs för att sedan glida över den norska gränsen till orter som Galåa, Narbuvoll och rakt in i Tufsingdalen och Femundamarka Nasjonalpark som enligt Google ska se ut något så här.

Det gick inte riktigt att söka vägbeskrivning på Eniro, tror det beror på att slutdestinationen ligger i Norge. Men det tar dryga fyra timmar till gränsen så säg en fem timmar.

Ovan lilla stuga kan vi hyra för 1 500 kr för två nätter. Kanske kan vi testa tälten ytterligare en natt.

Vad har du för tips inför sommaren 2020?

Mvh/
FruEfficientBadass

Corona - ja, nej, kanske?

Reservation för att detta inlägg skrevs sent igår kväll, påskdagen, efter att ha druckit ett par fyra glas av det på Instagram rekommenderade vita vinet och efter att ha sett en rolig comedy - distanseringstips - på Netflix.

Har jag haft corona eller vad är det frågan om? Inlägget handlar 0% om sparkvot och snåltips utan enbart om denna frågeställning så bläddra vidare om du är i investerartagen (vilket jag råder dig att vara givet MSCI på sistone, återkommer till det).

Det är ju hög beredskap på corona i samhället och om man så mycket som gör en ansats till att harkla sig i kön på Lidl viker folk undan som om vore man smittad av spanska sjukan, vilket var en mer obehaglig sjukdom än Covid-19 på många sätt och vis. Därför uttrycker jag i detta inlägg följande fundering: Tänk om många av oss redan varit igenom skiten och därmed kan kvalificera oss som vanliga, riskfria medborgare igen? Jag är på intet vis smittskyddsexpert, men jag har ögon jag kan använda till att läsa på the Interwebz och jag har en omgivning som jag kan åberopa som anekdotisk bevisföring.

Exhibit 1: En bekant i Stockholm, 70+, meddelar i slutet av januari att hen har "influensa men inte corona". Det går en tid. Han blir inte bättre. Läkarna säger till slut att han har en "dold lunginflammation" whatever that means. I veckan fick jag sms: "Det visade sig att det var corona."

Exhibit 2: En takläggare var hemma hos mig igår. Han berättar att han hade influensaliknande symptom i slutet av januari och att han i samband med det förlorat smak- och luktsinne samt mått illa. Corona?

Exhibit 3: En vän, låt oss kalla henne A, var i italienska alperna på sportlovet i februari och kommer hem, förkyld. Blir satt i hemförvaring av jobbet, mot sin vilja, eftersom det rör sig "om en vanlig förkylning". Förkylningen går inte över som en vanlig förkylning utan det visar sig att det var corona.

Exhibit 4: En kollega under min tid på redaktion, vi äter lunch tillsammans en dag i början av mars. Hen bor i Stockholm. Kommer inte in på jobbet måndagen efter, hävdar "ruggig känsla i hela kroppen" och hosta. Han blir borta i två veckor, med andnöd och torrhosta. Tester utförs inte på folk i hens åldersgrupp, han vårdas hemma och är tillbaka veckan efter att jag lämnar redaktionen i fråga.

Exhibit 5: Jag pendlar till och från praktiken med SJ-tåg. En dag sitter en man och torrhostar rakt ut i luften mitt emot mig. Några dagar senare samma sak, men en torrhostande yngling som sitter en bit ifrån, han pratar med en kompis på mobilen och skrattar: "Näh, jag har hostat bort alla omkring mig i vagnen."

Exhibit 6: Någon vecka efter att jag lunchat med kollegan i punkt 4 får jag en känsla av obehag i kroppen. Går och lägger mig direkt på kvällen. Vaknar pigg, åker mot jobbet men på vägen dit börjar jag nysa och får snuva. Ringer chefen som råder mig att stanna hemma. Mitt äldsta barn, som ofta drabbas av samma saker som jag, får detsamma, fast med andnöd och betydligt mer snuva. Barnet erfar också ont i axlarna under några dagar, lätt feber, blir borta från skolan i sammanlagt två veckor. Vi båda har jätteont i huvudet fokus bakom ögonen, mår illa och får magbesvär. Jag får svårt att känna smak och lukt, något jag DÅ inte visste var ett symptom.

Exhibit 7: Kompis H med dotter får exakt samma symptom som jag och mitt barn, två veckor senare.

Exhibit 8: Min svägerska med familj får exakt samma symptom förra veckan.

Exhibit 9: En kompis, vars kollegor rest ToR norra Italien regelbundet sedan årsskiftet meddelar att hon haft en lätt snuva parat med "ont i ryggen" som hon försökt stretcha bort. Efter ett par veckor försvann såväl förkylning som ryggont.

Exhibit 10: Redaktionschefen, som haft sitt skrivbord intill mitt dagarna innan jag sjukanmälde mig, blev några dagar efter min sjukanmälan hemma i tio dagar med sjukdomskänsla som kom och gick, torrhosta, snuva, nysningar och lätt feber.

Jag har fler exempel runt omkring mig på folk som haft liknande symptom, men som inte testats för corona och/eller inte tror att de har corona. Så vad är då detta? Diffusa, märkliga symptom som kanske matchar ett eller två kriterier för corona? Allt sedan mitt lunginflammationsmaraton när jag var mitt uppe i ekorrhjulet, har jag inte varit sjuk. Och så nu detta hopplock av konstiga symptom jag aldrig hört ska vara en rimlig kombination.

Läkare och sjukvårdspersonal i läsekretsen: Jag tror att jag och rätt många omkring mig redan haft corona. Min man bara retas med mig, eftersom han tror att man måste hosta sig in på IVA för att kvala in. Men jag tror att rätt många av oss haft det och det bra mycket tidigare än innan media började braska om det, redan efter årsskiftet (åtminstone i Stockholmstrakten).

Vad tror ni? Har jag rätt eller har jag fel? Och om jag har rätt - stämmer det att man inom kort kommer att kunna testa sig så att man kan återgå till normalitet?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Jo apropå MSCI och även Dow Jones och OMX: Hur tusan kan börsen gå som den går nu? Jag ser inte vad som rimligtvis kan leda til denna snabba vändning? Vad är det marknaden ser som inte jag ser? D.s.

The Art of Frugal Hedonism Del 13 - Begränsa valen

Avsnitt 39 tituleras "Limit the Burden of Choice". Att stora valmöjligheter ger oss ångest är väl ingenting nytt, men det är ändå intressant att höra författarnas syn på saken i relation till frugal hedonism.

"The fantastic news for Frugal Hedonists is that by consuming less, the range of consumer decisions you have to confront on a daily bass plummets. If you always make your own salad dressing, you'll never find yourself in the supermarket gazing bleakly at the 93 varieties on the shelf. If you basically only buy second hand, and take pleasure in taking your luck where it comes, you'll never find yourself standing in the Ikea checkout line in tormented indecision about whether to sprint back and swap that set ot towels for the darker blue ones before it is too late."

Ikea-ångest - been there done that. Tur man inte hänger där längre. Även om jag ännu inte skulle kunna tänka mig att köpa frottéhanddukar på Myrorna, oklart varför. Jag är lycklig ägare till ett stort antal vita, klassiska frottéhanddukar från HM Home, drygt 10 år gamla och fortfarande som nya.*

Med det sagt, författarna förhåller sig pragmatiska till antalet konsumentval. "There's no obligation to be dogmatic about avoiding consumer options that you've decided you're better off without. The point is to not have them cluttering up your brain on a daily basis."

På förr i ti'n - maximalt med luft i hjärnan

Idag - minimalt med luft i hjärnan

Mvh/
FruEfficientBadass

* F.ö. fick jag höra från en vän som jobbade i Kina vid tidpunkten för HM Homes lansering. Hon berättade att affärsområdeschefen var så missnöjd med hela lanseringsproduktionen att den gick till "återvinningen" innan den nådde butik. Kollektionen ersattes sedan med mer kvalitativa textilier och de har, vad jag kan bedöma, hållit nivån ever since. 

The Art of Frugal Hedonism Del 12 - Res billigt

Sparo skrev en gång att "semester är för människor som inte gillar sina liv". Författarna till "The Art of..." går i avsnitt 33 in på liknande resonemang.

"If daily life is stressful, having time off work and getting away from home often means one thing: doing as little as possible. You are aching to rest and recharge, and to look at beauty while you have the time to notice it. This means you crave more expensive accomodation, less challenging experiences, and idyllic surroundings."

Jag kommer att tänka på en f.d. kollega. Han var ensamstående och levde för jobbet. Först inne på morgonen och sist ut på kvällen. Han hade, vad fransmännen skulle ha beskrivit som en "dålig livshygien" i det att han åt dåligt, sov dåligt och hade, vad jag kunde uppfatta, inte så stort socialt skyddsnät mer än kollegorna på jobbet. Inte oväntat fick jobbet ohemult stora dimensioner för karln - minsta avvikelse ledde till bombastiska utbrott.

Any Heuw, när vi jobbat ett par år tillsammans berättade han till min förvåning att han skulle åka på semester utomlands. Helt otroligt - jag trodde inte att han var kapabel att lämna jobbet om så bara för ett par dagar. Men jo, han skulle åka till Egypten. Till en all inclusive resort och bara ligga på en solstol i en vecka. Sen åka hem igen, utan att se jota i Egypten. Allt för att, som han sade "ladda batterierna för att kunna lägga in högsta växeln igen." För honom var semestern bara ett sätt att möjliggöra ytterligare jobbleverans. Och Egypten, vad finns där att se egentligen - öken, öken och sedan några stenbumlingar som någon staplat on top of other things.

Om du redan lever ett liv i sus och dus och egen regi har du desto större energi att ta dig an en resa på ett mer nyfiket och utforskande sätt. Resan blir en upplevelse och ett avbräck från en, förhoppningsvis harmonisk men kanske aningen enahanda tillvaro och du kommer att sukta efter nya intryck och kanske lite äventyr. De goda nyheterna är att det är precis detta man uppnår genom att skippa den femstjärniga resorten med luftkonditionerad transfer och istället åker i lågsäsong, använder sig av lokaltrafik och bor lite kreativt.

Författarna tar exemplet semester i Frankrike: "You've always wanted to visit France. Instead of spending three weeks hopping between tour buses and hotels, you use a house swap website and find a charming village to live in for three months. The absent owners have left you their car, and enough bicycles for your whole family to use for outings. You spend a deliriously idyllic honeymoon period acquainting yourself with all the local landmarks and gastronomic specialties, before venturing further afield to put your French to the test while exploring some nearby cities. When it comes time to cram a definitely-illegal quantity of camembert into your suitcases for the homeward journey, you realise that you are going to have a litte piece of that village stuck in your heart forever."

Ovan beskriver rätt väl hur jag ser mitt resande i framtiden. Jag tänker tåg. Jag tänker till och med lifta. Eller kanske inte, men i alla fall långfärdsbuss med potential att träffa nya kompisar, på samma sätt som jag träffade Marknadsförar-L på en buss till England för nästan 30 år sedan. Air bnb, handla på supermarkets, lära känna en granne, utvidga sina cirklar under veckor, kanske månader. Utveckla ett språk. Det paradoxala med frugalt resande är att det som i generiskt resande skulle upplevas som dåligt eller till och med katastrofalt, nästan kan bli kul och spännande. Att ha tagit fel buss och ha åkt fem timmar åt fel håll är för en frugal hedonist ungefär lika irriterande som det för en gängse resenär är att flygplats-transfern saknade air condition. Positionerna rubbas när du inte har en tid att passa.

Mvh/
FruEfficientBadass

En tacksamhetsövning

Som ni vet är det GULD för psyket att lära sig känna tacksamhet. Jag nämnde för någon vecka sedan att jag börjat läsa "Svälten - hungeråren som formade Sverige" av Magnus Västerbro och det går därefter inte en dag utan att jag känner sådan liderlig tacksamhet till sakernas tillstånd. Vet ni att det fanns svenskar som för knappt två hundra år sedan gav bort sina barn för att de inte kunde ge dem mat? Som bondgårdsslavar till Norge bland annat?

Så när jag nu står på morgonen och fixar min i nutidsmått blygsamma standardfrukost -havregrynsgröt med eget äppelmos och Lidls röda mjölk - erfar jag true bliss för i hungerårens Sverige åt man barkbröd och åkersork. Om man hade tur vill säga. Hade man otur var man så orkeslös att man bara låg i sin loppbitna halmbädd och stirrade in i väggen. Det var inte så mycket G.A.D i inredningen heller, merparten av befolkningen på landsbygden bodde i så kallade "jordkulor", ungefär som de jordkällare dagens hipsters drömmer om att förvara sina egenodlade rotfrukter i, när de inte glider runt och hejar på varandra i Vasastan eller bakar surdeg på Österlen.

Jag fick av en god vän, låt oss kalla hen IGMR, en fin årsdagbok för ett tag sen, ni vet den typ du kan börja skriva på när som ink. bulleting och allt sånt som kalendernördar gillar. Man har ungefär en liggande A6 på sig att skriva varje dag och då fokuserar jag på tankar av tacksamhet och glädje, för att låta helt Kay Pollacksk. Ungefär som gamla Ryding-formulan:

1. Något gott du ätit
2. Något vackert du sett
3. Något som fått dig att skratta

Testa, det är löjligt bra och forskningen ger stöd för att detta höjer dina nivåer av tillfredsställelse och ger dig bättre mental hälsa. Något de flesta av oss är betjänta av i dessa apokalypsernas festivitas.

Jag testade att dra tacksamhetstänket till nästa nivå, för i veckan fick jag elräkningen för Q1. Den var faktiskt inte så blodig som jag trodde - vår löpande elkostnad låg i januari (d.v.s. för Q4 2019) på nästan 8 000 papp. Enter: Värmepumpen i matsalen och nu var den på 6 400 kronor och jag har en känsla av att det varit kallare under Q1 än under Q4. Strunt sak samma, 6 400 kronor är pengar det med, men jag bröt ner det. I antal dagar och antal personer i vårt hushåll. Det innebär att vi var och en betalar 14 kronor per dag för att få denna underbara värme i vårt hem. Vi får ljus. Vi kan laga mat enkelt och smidigt och vi kan tvätta oss i varmt vatten. Kanske bäst av allt: Vi kan ladda våra mobiler så att vi har något att göra i midvinternatten, ha kontakt med våra vänner på andra sidan jordklotet (nåja, Stockholm), vi kan se på TV och min man kan spela på sitt elektriska piano som har hörlurar och på så vis inte störa oss andra inte bli störd av oss andra. Kort sagt: Femton kronor per dag för alla dessa underverk, ungefär en krona per vaken timme och person för denna ultimata lyx.

Sen fick jag dubbla räkningar av Lantmäteriet eftersom jag av ROT-skäl vill göra min man till delägare av huset* och försökte känna samma tacksamhet. Jag hade nämligen skickat in gåvobrevet utan att det först registrerats hos Skatteverket vilket föranledde Lantmäteriet att skicka oss två expeditionsavgifter à 850 spänn. Jag hävdar fortfarande att det inte framgår med önskvärd tydlighet att registrering hos Skatteverket bör ske innan man skickar in gåva mellan makar-blanketten utan menar att detta är en illvillig scam och ett sätt för Lantmäteriet att tjäna lite extra kosing så här i pandemitider, något de inte höll med om genom att skicka någon invecklad länk till där detta stipuleras. Det faktum att jag av misstag skickade in min klagan från bloggmailen byggde inte direkt mitt case. ("Tjenis tjenis, Fru Efficient Badass här, är ni sjyrre och plockar bort den där extra fakturan va"). Men även DÄR applicerar jag mitt tacksamhetstänk och försöker se denna ohemult dumma avgift i proportion till det faktum att jag faktiskt fick kåken utan att behöva betala dubbla lagfartsavgifter (detta stör mig kanske mest med hela historien - att mina boomerföräldrar kunde sköta det rätt, de som kallar min blogg för "din hotspot") och därtill har vi ett underbart ställe att bo på och det i Sverige som inte är under svältåren 1867-1869. Tack!

Att känna tacksamhet är helt enkelt en underskattad teknik till omedelbara känslor av välmående. Jag skulle rekommendera er alla att särskilt i denna tid åtminstone testa att ta till detta grepp under en vecka. Och då inte genom något flummigt "jag borde känna mig mer tacksam" utan genom att handgripligen, varje kväll, notera saker ni är tacksamma för, saker ni skrattat åt under dagen, vackra saker, goda saker ni ätit jumjum, det är trots allt påsk och om inte annat får du dricka påskmust som är helt oslagbart gott.

Är du bra på att känna tacksamhet eller finns det muskler att bygga?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Lång historia. Att jag insisterade på att få stället som enskild gåva av mina föräldrar för tre år sen är ett resultat av min hypokondrisk/paranoida ådra och går ut på att jag hyser en stor skräck för att hastigt dö (vilket för en hypokondriker i min liga är ett plausibelt scenario ungefär en dag av två) och därmed lämna fältet fritt för valfri gold digger att gifta sig med min man som kommer att dö före henne och då kommer huset försvinna ur släkten efter tio generationer vilket i min värld är värre än själva döden och/eller äktenskapsfriden mellan mig och min man. Men nu stundar takrenovering och givet min usla inkomst krävs ägardelning för att det ska bli något ROT att tala om.

Tecken i tiden

En sak jag tycker är märklig med coronakrisen är att merparten av människorna verkar göra samma reflektioner simultant. Åtminstone om jag får döma av de poddar jag lyssnar på (primärt USA) men även i svenska veckopaneler samt bland mina vänner och bekanta. Låt mig redogöra för min bild av tankegångarna i kronologisk ordning:

1. Corona, varför så mycket ståhej, det är ju bara en influensa (t.o.m. mitten av februari).
2. Corona - WE'RE ALL GONNA DIE (efter mitten av februari)
3. Sjukvårdsapparaten framför allt.
4. Toalettpapper framför allt.
5. Men ekonomin då - är en generation av arbetslösa ett rimligt pris att betala för #3?
6. Eeh, jo, så får det typ bli. Kanske? "Vi följer utvecklingen".
7. Men vad är det för fel på alla toalettpappershamstrande människor?
8. Social distansering, skit också, jag som hade planerat en resa till X, Y Z.
9. Social distansering, ganska najs ändå. Och man kan ju faktiskt ta ett glas vin tillsammans över Zoom.
10. Corona verkar onekligen föra folk närmare varandra. Ta till exempel det som sker i mitt kvarter; X, Y, Z.
11. Vi är en global familj! Äntligen minns vi vad det är att vara människa! Eufori!
12. Eller inte...EU-länderna hamstrar munskydd i respektive land. Vaffan ska man med EU...
13. Men Chanel-sömmerskor sitter och syr munskydd åt sjukvårdspersonal...fint ändå.
14. Hmm...nu när jag detoxat från jobbet nästan en månad undrar jag om det inte finns ett alternativ till det liv jag levt fram tills nu. Tänk om man skulle ta och göra riktiga förändringar?

Anekdotiskt exempel:
Min vän A, som fram tills helt nyligen kört på enligt den svenska tjänstemannamodellen, ringde mig i helgen för att höra hur livet på landet var. "Får du intellektuell stimulans?", "Saknar du folkvimlet?", "Hur kommer ni att försörja er?". Anledning: Punkt 14: Hon har nu fått jobbet ur systemet, permitterad fram till och med juni, och har upptäckt att det är rätt härligt att vara på lantstället, hinna vara ute i naturen varje dag, rafsa i planteringarna, slow-cooking kvällstid, ha mer tid med barnen. "Alltså, jag och [man] har ju kört vd-spåret rakt uppåt/framåt de senaste femton åren. Men nu undrar jag om det inte är dags att revidera planen. Att ta det lugnare, kanske jobba deltid hemifrån, få mer tid att vara här."

De har på rekordtid gått från ord till handling vad gäller ett väsentligt steg mot ekonomiskt oberoende: House Hacking (min favorit av alla FIRE-strategier). Jag skrev för ett halvår sen ett inlägg om deras fancy pancy renovering i en av Stockholms mest exklusiva förorter och ett av resultaten var en gästvåning på bottenplan. Som det lät då "kanske det skulle kunna bli en transitstation för äldsta barnet innan hen flyttar hemifrån" (d.v.s. om runt fem år).

Men vad hände nu? Sedan en månad tillbaka hyr de ut den till en Lule-expat för närmare femsiffrigt per månad. Hennes reflektion var intressant: "Vi väntar med bävan och spänning på hur grannskapet ska reagera". För det är inte comme-il-faut att hyra ut för att dra in extra kosing i dessa kvarter. Här betalar man för privatliv och pengar är normalt inte en issue. Är pengar en issue, anses detta område vara fel val.

Inga stora grejer, men ponera att denna familj post corona väljer att börja jobba deltid, kanske med en-två dagar hemmavid varje vecka (arbetsgivare lär ha svårare att argumentera mot hemarbete nu efter etablering av Zoom som fungerande kontaktyta), mindre konsumtion för att kompensera för inkomstbortfallet och ett lifv i sus och dus. Parallellt med det fortsätter de att hyra ut. Bra för bostadsmarknaden, planeten, deras nivåer av oxytocin. Små steg mot en mer FIRE-inriktad tillvaro.

Ser du liknande i din närhet?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Ni har väl inte missat att MMM kommit med ett nytt inlägg? Längst ner nämner han en artikel han figurerat i där vinkeln är ungefär "FIRE-människorna får på nöten i krisen, får flytta hem till mamma och äta makaroner igen" där de försökt bända in MMM. Som någon säger i den efterföljande diskussionen på Twitter: "Perhaps I'm obtuse. What was the point of this article? Some people invested, retired, and then the economy tanked. They're adjusting to this change. And??"

En spännande bankupplevelse

Som jag tidigare nämnt läcker vårt tak. Det rör sig om cirka 300 m2 tegeltak, ålder 60-70 år, vet inte så noga. Det läcker på två ställen i anslutning till "dalrännor" (fråga inte, för jag har ännu inte fattat vad det är) och för att åtgärda dessa måste ställningar resas runt stora delar av huset och runt 25% av taket måste bytas ut för att säkra dessa "dalrännor" (jag kan inte sluta sätta citationstecken runt "dalrännor"). M a o: Vi bedömer inte detta som ett frugal style DIY-projekt eftersom jag liksom har kommit att gilla min man (det var ju ett arrangerat äktenskap, men jag lovar, efter 15 år sätter det sig) och ogärna vill se honom som en blöt fläck på marken efter att ha vipplat av taket eftersom han troligtvis skulle komma att balansera runt med ett jutesnöre mellan sig och skorstenen som säkerhetslina, gissningsvis utan ställningar.

Och samtliga fyra takläggare vi sent omsider lockat till oss för estimat (i Hudik måste man liksom arrangera ett litet bullkafferep och sjunga sirenska lockrop för att de ska kunna göra avbräck i vad-de-nu-gör för dylika aktiviteter) är eniga om att takteglet är tunt som löv och inom en 10-20 år kommer att behöva bytas oavsett. Kostnaden för att dra upp ställningarna vid två tillfällen > kostnaden att göra hela taket på ett bräde. Dessutom vill vi byta till plåttak (i tegelimitation) och då måste man göra hela eftersom det inte blir så snyggt att blanda tegel och plåt på ett och samma tak. Så vi har beslutat oss för att göra hela taket so help me god.

Så här ser en kostnad på 300 000 kr ut. EFTER rot.

Eftersom jag är så ödmjuk kan jag erkänna att det kanske inte var helt optimalt att ha 95% i aktier när takrenovering stod i farstun. Hade jag varit synsk hade jag plockat ut 300 000 kr i början av året och finansierat taket med dessa pengar. Men nu är jag dessvärre inte synsk och till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt inte förstod vidden av takproblemet. Fram tills helt nyligen har det räckt med att tömma ett litet tvättfat på vinden några gånger per år. Men i vintras eskalerade det och nu är hela vårt hobbyrum täckt i plast. Och ja, det bereder mig alltid nöje att få höra min man skandera "vad var det jag sa" apropå vårt eviga trätoämne "hur mycket ska man ha placerat" så jag bjuder på det. Jag gör som frugal weirdos gjort i alla tider: Jag anpassar mig. Jag inser vad som behöver göras: Vi behöver ta ett banklån.

Varför? Slakta fonder i detta läge innebär en alternativkostnad som med största sannolikhet är större än pengen att till 1,9% ränta ta ett lån under 3-4 år, kostar motsvarande en Kina-take-away per månad för en familj om fem, för att sedan amortera av skiten under en kortare period när börsen gått upp (?) igen. Man kan ha åsikter om detta, men så har vi valt att göra. Och nu var detta ett jättelångt intro för att komma till själva inlägget:

MÖTET MED BANKEN NÄR DU SAKNAR FAST INKOMST

Wuahahahaaa! Mitt nemesis encounter: Ögonblicket jag väntat på sen jag lämnade systemet för snart två år sen. Den brutala konsekvensen av att lämna båset i förtid. Nu har ju i och för sig min man en deltidslön och för tillfället löpande konsultarvode från sin förra arbetsgivare och efter att ha sammanställt ett Excelark med våra tillgångar tänkte vi att ett lån på ynka 300 000 kr på ett i övrigt obelånat hus (vars marknadsvärde visserligen är i Hudikmått, men säg 1,5-2 miljoner?) skulle vara en promenad i parken.

ICKE!

Det här är superintressant tycker jag. För fordom, när vi var consumer suckerz extra allt och drog in feta tjänstemannalöner, då var det promenad i parken. "Välkomna, låna på, låna mer, ska ni inte ha lite konsumentkreditlån när ni ändå är i farten, vavava?". Då levde vi från lön till lön och hade någon av oss förlorat vår inkomst hade vi haft klara problem att klara av ens våra räntekostnader. Idag är vår privatekonomi av ett helt annat slag. Om vi exkluderar börsplacerat skulle vi klara oss i uppskattningsvis två år, även utan min mans inkomst. Med min mans inkomst = 4 ever. Om jag dessutom börjar gigga mer, ännu mer 4 ever. Och även om börsen fortsätter ner och aldrig återhämtar sig, räknar jag med att åtminstone 1/4 finns kvar och det ger oss ännu mer slack. Säljer vi bostaden i Stockholm, även med kraftigt reducerade priser på bostadsmarknaden, är vår ekonomi oslagbar.

Detta var banken ointresserad av. Det enda vår lokale banktjänsteman ville göra var att slå in våra bruttoinkomster i sin snurra och han återkom om och om igen till samma slutsats: Vår hushållsekonomi var i moras. Enligt hans kalkyl "går vi back" dryga 3 000 kronor per månad. Jag var själv inte med vid bankmötet, men min man påpekade försynt att det var underligt, för vi upplevde inte att vi gick 3 000 back varje månad. Tvärt om, sa han, får vi rätt mycket pengar kvar varje månad efter att allt är betalt.

Om detta brydde sig banken intet. Varför lyssna på den potentielle kundens specifika scenario när du har schablonkostnader från...ja varifrån? Konsumentverket? Jag har ju tidigare skrivit om att vi som familj kostar runt fyra tusen mer än existensminimum. Och det är när vi lever vidlyftigt, skulle vi behöva kan vi dra ner ytterligare och kanske till och med hamna under existensminimum. Men det fanns uppenbarligen inget frugal weirdo mode i hans snurra.

Nu fick vi ju lånet ändå (han var förvisso tvungen att ta upp vårt fall med sin chef och göra ett undantag i regelverket) och det kommer, under loppet av fyra år, kosta oss 20 000 kronor totalt om räntorna ligger kvar runt 2% (och då står pantbrevet för nästan hälften). Så det här är ingen snyfthistoria och en vädjan till er att börja klicka på de lättklädda damerna som utgör den perfekta annonsmatchningen här på bloggen, utan bara en illustration av komiken när en FIRE-familj möter Systemet. De tog också en UC på oss. Jag undrar hur det ser ut från bankens perspektiv? Maximal kreditvärdighet (jag har själv kollat), inga UC:s så långt ögat kan nå och ett rätt fläskigt bostadslån sen tidigare parat med inkomster som skulle få en deltidsarbetande barnskötare att titta bort. Diskrepansen i bankernas finansiella analys av privatpersoner är så stor också - jag menar, vi har lån på miljonbelopp på vår stockholmsbostad men där är banken helt fine med att vi tjänar i nivå med att inte få ta ett lån på trehundra papp. Det är alltså nålsöga att komma in, men väl inne: No Questions Asked.

Vidare tycker jag att "fast inkomst" i dessa permitteringstider är ett något svajigt kriterium. Är det inte större risk att låna ut mycket pengar till ett high maintenance-hushåll utan skyddsnät än att låna ut ett litet belopp till ett frugalt hushåll med hängslen, livrem och silvertejp? Just sayin'. @Kuckelimuck bank: Ni kanske borde ta en workshop kring den där snurran.

Men det gav mig en tankeställare. Och det jag vill skicka med er i dagens inlägg är detta: Innan ni drar ur pluggen, se till att ha lånen i ordning. Är du missnöjd med kucklimuck banks låneservice (så som vi var med Swedbanks avseende stockholmsbostaden) - byt till SBAB i god tid innan för de kommer inte vara lika välvilligt inställda när du sen presenterar din inkomst på lösa antaganden om dina framtida gigg. Vet du med dig att du vill köpa ett litet torp i skogen för att ha dina getter i, skaffa det innan (såvida du inte cashar in). Större renoveringar på huset som du inte vill ta ISK:en till: Få papprena iordning. För du vill inte vända dig till något av de låneinstitut som inte kräver fast inkomst, minns inte namnet nu, men det går en reklam på TV med backslicken som hånar en tjej för att "hon inte har något riktigt jobb". Troligtvis är han ansiktet utåt för ett låneinstitut som "inte har riktigt konkurrenskraftiga räntor", då måste du till någon av de etablerade drakarna a.k.a. vanliga banker/SBAB.

Självklarheter naturligtvis, och jag visste ju detta redan på förhand. Men jag skickar ut den bara, tugga i er.

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 11 - Ha fokus

Avsnitt 32 i The Art of Frugal Hedonism handlar om att hålla ögonen på bollen - leva ett liv i frihet utan att bli ansatt av varesig avundsjuka gentemot gemene konsument eller att dra sig undan sociala evenemang (snarare då bjuda in vänner och bekanta till sina evenemang som kanske inte inkluderar krogshower och weekends till London utan mer picknick och äppelplockning). De nämner också ett citat av journalisten George Monbiot*:

"Had our ancestors been asked what to predict what would happen in an age of widespread prosperity in which most religious and cultural proscriptions had lost their power, how many would have guessed that our favourite activities would not be fiery political meetings, masked orgies, philosophical debates, hunting wild boar or surfing monstruous waves, but shopping and watching other people pretending to enjoy themselves? How many would have foreseen a national conversation - in public and in private - that revolves around the three R's: renovation, recipes and resorts? How many would have guessed that people possessed on unimaginable wealth and leisure and liberty would spend their time shopping for onion goggles and wheatgrass juicers? Man was born free, and he is everywhere in chainstores."

När jag läser ovan känns det lätt att fortsätta den väg jag valt. Inte för att jag vill gå på orgier eller surfa monstruösa vågor, utan för att jag värderar frihet högst. Frihet från jobb och relationer som får mig att må dåligt, frihet från dumhet. Att avstå konsumtion, en viss nivå av resande och annat, ter sig som ett billigt pris. Ni som läser denna blogg vet att jag gärna jobbar. Som en vän uttryckte det - det handlar om drivkraft. Jag har drivkraft att skriva den här bloggen och kan posta i princip varje dag. Jag har emellertid inte drivkraft att skriva ner processbeskrivningar för hur ett företag - ej ägt av mig - ska handskas med sin kundinformation i syfte att inte få böter av EU.

När jag läser Monbiots text ovan slås jag återigen av det gamla Biskop Thomas of Strängnäs-texten: Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring. Gud har dig givit sinn och själ, var hellre fri än annans träl. 

På tal om Gud, hur tror du att det blev så här? Att vi, trots att vi på pappret borde vara friare än någonsin i historien, inte är särskilt fria? Är det bögarnas fel?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. "Jag har aldrig träffat en person som kan göra prognoser om marknaden" (Warren Buffet). Har du? D.s.

* George Joshua Richard Monbiot (/ˈmɒnbioʊ/ MON-bee-oh; born 27 January 1963) is a British writer known for his environmental, political activism. He writes a weekly column for The Guardian, and is the author of a number of books, including Captive State: The Corporate Takeover of Britain (2000) and Feral: Searching for Enchantment on the Frontiers of Rewilding (2013). He is the founder of The Land is Ours, a peaceful campaign for the right of access to the countryside and its resources in the United Kingdom.^[2]