Min svarta polo

Jag har alltid varit svag för svarta polotröjor. Kanske för att jag hyser en sorts vurm för kulturpersonligheter. Du är liksom aldrig helt fel med en svart polo. Snarare tvärt om, du är jättesnygg, oavsett kropps- eller ansiktsform, eventuella dubbelhakor eller dyligt. Hakorna döljer du för övrigt i din polokrage, genialt. Och ser du inte lite smartare ut? Jag gjorde lite research i frågan och hittade massor av bilder på kulturarbetare, klädda i just detta plagg. Två exempel:

Kulturpersonlighet #1

Kulturpersonlighet #2

Så, då var det etablerat. Jag har emellertid aldrig lyckats hitta "den perfekta svarta polon" utan har lite valhänt plockat på mig en vart femte år för att sen inse att den var av för dålig kvalitet, för dålig passform etc. Jag har väldigt specifika krav. Den ska vara hyfsat slimmad, inte pösig. Kragen får inte vara för lös, den ska liksom smita åt om halsen som ett ormskinn, även i uppfällt läge om ni förstår vad jag menar. Så i september gjorde jag i slag i saken och köpte på mig fem (5) svarta polotröjor. På Sellpy givetvis, så kalaset gick bruttoloss på 225 kronor:

Från vänster: Soaked in luxury (40 kr), InWare (65 kr), Zara (30 kr), Uniqlo (30 kr) och MQ (60 kr). Jag räknade kallt med att skicka tillbaka merparten, men de var alla så bra och välsittande (nya i känslan) att jag fick tvinga mig själv att returnera två (#1 & 3). Det finns liksom ingen ursäkt att äga fem polotröjor, det blir för mye och blir i förlängningen inte kul. Nu har jag en i Stockholm och två i Hudik. Och vilken fröjd. Jag ÄLSKAR dessa polotröjor. Kostnad netto: 155 kronor eller i snitt 52 kronor. Jag har polo säkert tre dagar i veckan och varje gång känner jag mig snygg och kulturell. Dessutom är det ett förträffligt plagg att bära när det börjar bli kallt. Kragen smiter åt under halsduken så att inte ens den mest aggressiva av rysskylor förmår att nå in på skinnet.

Barnen, som av någon outgrundlig anledning trotsar all barn vs mammateori, envisas med att ösa komplimanger över mig. "Vad du är snygg i polotröja mor!" utbrister de vid middagsbordet, efter att de varsamt vecklat upp de brutna linneservetterna i knät. Jag känner mig inte som hundra dollar. Jag känner mig som Filosofiska rummet i P1, even better.  

Gillar du svart polo?

Mvh/

FruEfficientBadass

"Gamlingen med dålig balans"

Så stod det i en anteckning i mobilen som jag hade noterat efter följande episod med framtida blogginlägg i åtanke. Jag var och besökte min man på sjukhuset i somras och utanför fanns en bänk. På den satt en dam version äldre med sin rollator. Medan jag väntade började jag prata med henne och det framgick att hon varit på sjukhuset för att gå på sjukgymnastik. Hon berättade utförligt för mig hur bedrövligt hon hade det. Hon hade så dålig balans att om hon föll kom hon inte upp igen, då var hon tvungen att ringa sin dotter eller hemtjänst. ”Jag blir liggande som en sköldpadda på rygg!”

Vidare kunde hon inte besöka badhuset för att simma, något som hon enligt utsago älskade. Detta eftersom badhuset inte hade rollatorvänlig ingång. Hon kunde heller inte träffa barnbarnen i den utsträckning som hon ville eftersom hon var rätt låst hemmavid där hon hade allsköns hjälpmedel för sin balans. Fram tills nu frammanade hon mina vänaste av känslor: Empati. Men det skulle bli ändring på det. 

Jag frågade henne om det var hennes första besök hos sjukgymnasten och då sa hon att hon gått i flera år. "Kanske dags att testa en ny sjukgymnast" sa jag då varpå hon skrattade och sa: "Jag är lat förstår du, det är mitt problem". 

Det framkom alltså att hon aldrig gjorde sina övningar. Oklart varför hon fortsatte att gå till sjukgymnasten. Kanske för att få beklaga sig om hur jobbigt det är att trilla, eftersom hon inte kan komma upp. Historien kändes väldigt välsmord, som att hon berättat den många gånger förr (”sköldpadda på rygg” kanske var ett grepp hon tidigare rönt komisk framgång med).

När jag satt i bilen på väg hem slog det mig att hon påminde mig om så många misslyckade sparare omkring mig (eller folk jag läst om). Människor som är väl medvetna om sin klena ekonomi, som mycket väl vet vad som krävs för att ta sig ur situationen, men som ändå inte tar ens antydan till steg att göra det. Varför? Jag kan gå till mig själv pre 35:

- Det är trist

- Det är jobbigt

- Det tar tid

- Det är skönt att klaga

Det är vid den sista punkten jag tänkte stanna till en smula. En bekant till mig har i alla år ondgjort sig över sin dåliga buffert. Han har inte ens så att han kan klara sig en månad ifall han skulle bli arbetslös. 

Är han låginkomsttagare? Nej! Han med fru tjänar över genomsnittet höga löner och de bor relativt billigt. Båda klagar lika bra. Ibland ber han om att få låna fruglitt, exempelvis Tobias Schildfats "Alla kan bygga en egen pengamaskin" eller Collins ”The Simple Path to Wealth”. När jag något år senare frågar om böckerna varit bra ser han spefullt på mig (som om det vore han som gjorde mig en tjänst) och säger något i stil med "Ja ja, jag skaaa."

Pardon my french men jag bryr mig marginellt. Det är inte för min skull han ska plöja böckerna i fråga. Vad mig anbelangar får han gärna konsumera för allt vad tygen håller, särskilt om han köper produkter från Electrolux, Husqvarna, Volvo, Zalando, Mathem och ICA, eftersom jag genom mina innehav i Spiltan Aktiefond Investmentbolag har intressen däri. 

I våras fick jag ett bokpaket med posten. "Spännande" tänkte jag, men det var bara fruglitt i retur av vännen i fråga. Han hade vid 45 givit upp, det skulle aldrig bli något sparande. Men rest assured, klagandet har han inga planer på att släppa.

Jag tycker att det är lämpligt att gå till sjukgymnasten för att träna sig frisk, på samma sätt som jag tycker att man ska låna privatekonomisk litteratur i syfte att göra privatekonomiska förändringar. Om man däremot inte har dessa respektive avsikter kan man låta bli att initiera projekten. Som bonus kan man avstå från att klaga och på så vis glädja alla inblandade. 

Jag tycker att denna princip kan appliceras på många områden i livet. Folk som beklagar sig för att de inte hinner vara med sina barn, inte kan, hinner eller orkar träna, lyckas lära sig laga riktig mat eller få till ordentlig sömn eftersom de distraheras av candy crush et al. Sluta. Luta er tillbaka, bejaka era inre impulser som med stor sannolikhet drar åt extensivt Netflixtittande, social mediesurf och onlineshopping. Bara hänge er. Men klaga internt, i era hufvuden. 

Så. Nu har JAG klagat klart. Är du liksom jag en klagare?

Mvh/
FruEfficientBadass

Den gyllene burens förbannelse

Två tack: The Dividend Story som i måndags skrev en så fin recension av Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende. Tack också "Junifer" för ditt uttömmande svar på min fråga den 7 oktober. Jag sög åt mig som en svamp men kommenterade inte tillbaka eftersom ingen läser gamla inlägg. Till dagens rant:

Det är alltid kul att få skvaller från ekorrhjulet. Nu senast var det en f.d. kollega som varit på ett branschmingel.

Det visade sig att flera mingelobjekt, efter att ha fått ett par glas Sancerre under västen, blottade olycka och vantrivsel. "De var lessa på själva tjänsterna. Trots ibland egna ledningsgrupper och bra villkor.”. Det svåraste, upplevde dessa mellanchefer, var att de kände sig inmålade i ett hörn. Fångade i sin gyllene bur.

För vart går du när du i dagsläget har allt man kan önska sig? Extraordinarily Long Title In Foreign Language And Unclear Meaning att mata in på LinkedIn, 150 papp i månaden, tjänstebil, fina affärsresor och workshops och ledarskapsläger och säkert subventionerad städning hemmavid så att du ska få tid att lyfta dina viktiga papper på ditt viktiga jobb. Vart tar man vägen? Ett lika flådigt jobb någon annanstans såklart. Problemet är att det ska till en rätt stor organisation för att du på mellanchefsnivå ska kunna lyfta den typen av lön. Och lönen verkade vara mycket viktig, läs: Det mest betydelsefulla i dessa människors livskalkyl. Så om man ska tratta ner kriterierna blir det:

- Stor organisation, så att lönebild 150' blir aktuell redan på mellanchefsnivå (orka vara vd)

- Vakant tjänst, vilket är en större utmaning än vad man kan tro eftersom alla som nått hit verkar sitta rätt still i buren

Således: Man biter ihop, man stannar kvar. För förändring är sällan en del av en kalkylerad process, det bara händer, ofta utanför ens egen kontroll. Men återigen fick jag vatten på min kvarn kring arbetslivets mekanik: Vi tror att vi blir lyckligare och mer tillfredsställda ju högre upp i företagshiearkin vi kommer. Där slutar regnbågen. Men de som väl tar sig dit inser att där inte alls fanns någon skatt. Det man då inser är att det blir svårt att ta ett steg tillbaka. Det är ju ett misslyckande, en reträtt? Så du stannar kvar, alternativt klättrar ytterligare ett pinnhål upp. 

Har du jagat regnbågar?

Mvh/

Fru Efficient Badass

Mjölka pensionsapparaten tidigt ja eller nej?

En sak som jag och min man kom att fundera över i helgen är följande:

Vad händer om man gör några tunga uttag ur den gängse pensionsapparaten (d.v.s. den pension du ser när du loggar in på minpension.se) tidigt, för att istället låta ISK:en jobba vidare under några år? Med tidigt menar jag att pumpa slut ett par av tjänstepensionskontona under 5-10 år istället för att låta dem tugga på livsvarigt. 

Jag har alltid tänkt på den normala pensionen som något abstrakt som jag inte ämnar röra förrän svenne banan gör det, exempelvis vid 67 eller 79 års ålder. Det har helt enkelt känts för läskigt att slakta tidigt och vilket snöpligt slag mot min grandiosa självbild att hamna på sockenstugan vid 85, när side hustle-potentialen kan antas vara förverkad. Allt medan mina dygdiga vänner som sparat sina feta tjänstepensioner åker på rymdresor och dricker spirulinamohitos på mars. 

Men så här diskuterade vi:

1. Vi talar inte om en total likvidiering av hela pensionen under fem år. Snarare att man, lite snabbare än snittet, knapar i sig en del av tjänstepensionen mellan exempelvis 55-65 i den mån så tidiga uttag medges, det diffar stort mellan de poster jag har exempelvis. (Alla som någon gång jobbat med kollektivavtal har tjänstepension men dessvärre syns den inte i det orange kuvertet, vilket skapar stor nationell olust varje Q1. Gå in på minpension.se och logga in med mobilt bank-id för att se nivå två i din pensionspyramid.)

2. Pensionsplaceringar är även de börsplaceringar, men i regel mer defensiva än en indexfond e d. Gör man en prognos på minpension.se ligger estimatet för framtida tillväxt på 2 procent. Gissningsvis kommer det som ligger på din ISK att utvecklas i snabbare takt än så såvida du inte hamnar i The Great Depression.

3. OCH OCH OCH du har väl hört: Man kan bli överkörd av en buss och det imorgon alleredan. Såvida du inte tickat i ruta "återbetalningsskydd" absorberas då din pension in i det stora maskineriet och delas ut till de som är i din årskull. Grunna på det en smula: Den där kaxige killen i 8c, han som brukade göra apminen när han såg dig, får del av dina pensionspengar. Om du cashar ut tidigt under ordinarie pensionsålder har du liksom "bankat" den degen. Din ISK tillfaller undantagslöst de du själv valt. Och om du inte har några arvingar och inte skrivit testamente är mitt tips att du gör det, även om allmänna arvsfonden säkert gör bra saker.

Så summerat: Slack för ISK:en att jobba några år till, mer turbo i innehaven och säkerställda pengar. Nackdel? Den uppenbara: Att du får sämre pension åren som kommer. Men då har ju förhoppningsvis ISK:en hunnit växa till sig så att du inte behöver bry dig om det. Om börsen faller precis när du ska börja plocka ut? Ja, då får du försöka finna tröst i att historiska korrektioner i snitt varat i 196 dagar. Eftersom du fortfarande plockar ut en del pension, exempelvis din allmänna samt från några av de tjänstepensioner du inte rörde vid din initiala räd, blir konsekveserna av ett accentuerat uttag under dessa dagar troligtvis inte överdrivet dramatiska. 

Jag labbade lite på minpension.se i helgen (flik "simulatorn") och bara genom att aggressivt tömma en av mina tre tjänstepensionsfonder under fem år med start om tio år ålder 55 (mot defaultalternativet börja vid 65 och fördela på "livstid") fick jag rejält med slack. Såpass mycket att jag knappt skulle behöva röra ISK:en under denna femårsperiod. Och ni vet väl vad man säger om femårsperioder? Historiskt sett har 87 procent slutat på plus.

Jag har inte gjort några avancerade kalkyler på detta, men som övergripande tanke känns det som en bättre satsning att mjölka över snittet mycket vanlig pension några år i början för att på så vis skydda sin ISK. Åsikt?

Mvh/
FruEfficientBadass

14-åringen blir minimalist

Så äntligen blev mellanbarnet minimalist (eller något ditåt). Ni kanske tror att jag hade ett finger med i spelet. Att min ständiga stävan efter enkelhet, att skala bort allt onödigt, att drilla barnen i garderobsrensing och nyttotänk har bidragit. Ej! Barnet hade varit hemma hos en ny kompis, av mig hädanefter kallad Frälsaren. Frälsaren hade ett rum som enligt fjortonåringen var "såååå snyggt, inte en onödig pryl, allt var undanstoppat i lådor." 

Själv hade jag med morot och piska försökt få barnet att under sommarlovet röja i den knarkarkvart hon huserar i, utan resultat. Men ett (1) besök hemma hos Frälsaren resulterade i en 180-gradersgir från "extra allt" till "bort med allt" (ni vet ju vad man säger, efter fyra års ålder är det vännerna som har störst inflytande, själv är man blott en inventarie). Det tog en halv (½) dag så var projektet genomfört. Det var uppseendeväckande. 

Jag kommer nu att förse er med några före/efterbilder med följande brasklappar: Eftersom projektet uppstod så hastigt och lustigt hann jag inte ta realtids-förebilder varför de som serveras nedan är runt ett halvår gamla (och de har redan figurerat i bloggen i ett annat sammanhang). Efterbilderna togs lite i farten utan motherhood pimping så jag tycker inte att de är assnygga (exempelvis är det bra dammigt på skrivbordet) men ni får ta det för vad det är - ett wallraffande i en fjortonårings rum. 

Klädstång

Som sagt, bilderna är inte helt kompatibla då förebilden togs någon gång i höstas då barnet peakade i sin Plick-verksamhet (Blocket för tweenies). Men tro mig när jag säger att hon gjorde ett gediget rensningsarbete. Fyra papperskassar med rentvättade kläder till välgörenhetsorganisationen, ett par Converse såldes för 200 kronor och Doktor Martenskängorna fick jag paxa för minstingens tonår (mot betalning, man är väl en loser). 

Kvar: Massor av utrymme och enbart plagg hon enligt egen utsago gillar skarpt. Som belöning fick hon gå in på Sellpy samma kväll och välja lite höstnytt. Bland annat ett par kängor och ett nytt par jeans. Så värt och så långt ifrån Konsumentverkets riktlinje att vi ska lägga drygt 2000 i månaden på barnkläder varje månad.

Skrivbord

Eftersom väggplottret är kvar kanske det inte framgår med önskvärd tydlighet, men ytan är så mycket renare nu. Fönstret rensades från kosmetikgyttret som hamnade i en necessär hon numera (ibland) förvarar i översta skrivbordslådan. Hon rensade i övriga lådor så till den grad att en hög prylpackad byrå i en annan del av rummet kunde avyttras (dess vitala innehåll kunde rymmas i två av skrivbordslådorna). 

Pigtittaren åkte upp på vår loppis i väntan på bättre tider och istället målade hon en anspråkslös spegel i svart (ram) och ställde på skrivbordet. Som synes är golvet fritt från kläder. Enligt trettonåringen är det (vis av en dags minimalism) "omöjligt att stöka ner med få kläder". Hon är något på spåret. 

Sängen

Kanske är det denna del av rummet som förbättrats mest. Ett gammeldags hörnskåp till vänster, vars huvudsakliga syfte var att härbärgera junk, åkte upp på loppisen (i väntan på barns utflytt och återställande av allmogerum) och den höga byrån i högra hörnet kunde som sagt åka ut när innehållet rensats (fyra kassar pyssel och pennor till loppis, två kassar till återvinningen). 

Istället en korgstol i vänstra hörnet. Sängen har sedan i höstas fått rejäla ben och ett gammalt överkast funkade bra för att skapa sken av harmoni. Hon gillar liksom jag vita lakan, så även om sängen är obäddad ser det helt okej ut. En hylla på väggen till höger rök även den och med det allt orört mög som stod och samlade damm därpå. 

Efterarbete

Det tog några dagar att tvätta, torka och stryka allt som skulle vidare till loppis. Lillasyster fick ärva en del och inspirerad av storasyster gjorde även hon garderobsrockad. Jag och minstingen hade emellertid redan dag ett på sommarlovet rensat igenom hennes rum så i övrigt var allt tipp topp. 

Jag adderade några ännu-ej-använda sommarplagg till loppiskassarna så det blev en rejäl inlämning. Tillfredsställelsen i att avyttra dessa prylar i vetskap om att småttingarna nu har välfungerande rum och garderober, redo att ta sig an skolåret 21-22. 

Den barnhärtiga minimalismen

Om man inte har några prylar är det svårt att stöka ner. Så enkelt är det. Av våra barn är det fjortonåringen som har svårast för ordning och reda, trots att hon premieras på månadspengen om hon varje dag bäddar sängen och lämnar golvet fritt från kläder och prylar. När det blir stökigt låser det sig för henne. Hon kan spendera en hel dag i sängen, varvandes gråt och Modern Family, i en sorts seg apati över stökigheten och irrationella utsagor av typen "Jag kan inte stäääda buhu jag vet inte vad det är för fel på mig snörvel". Det finns säkert en lämplig diagnos på detta tillstånd och jag kan känna igen mig lite. Inte i oförmågan i att ta tag i städningen (duh) utan det känslomässiga skav jag erfar när det är rörigt omkring mig. Känslan av att jag inte kan få något annat gjort så länge det är oreda. 

Jag är väl medveten om att jag tenderar att dra lite för stora växlar på det här med den fysiska ordningen. Att den i sig förmår påverka vårt mentala välbefinnande och vår förmåga att leverera allt annat i livet. Men jag kan inte låta blir att tro på ett samband. Tvångsmässiga samlare utmärker sig sällan som bon vivant kreatörer. Sakerna, prylarna, stuffet tar över och blockerar. 

Minimalism är bra för såväl stora som små

Jag fick ett mail av en läsare i somras. Hen är utlandsstatonerad och jag fick några bilder från huns boende. OMG. En garderob med typ en decimeter mellan de färgkoordinerade plaggen, en enkel säng med vita lakan, ett skrivbord med en vattenflaska och ett par skrivdon. Hen skriver: 

"Har det fint och lever minimalistiskt. Saknar givetvis familjen och den svenska sommaren men därutöver har jag allt man kan önska sig. Biblioteksböcker lånade på långlån, bra Wi-Fi, tillgång till gym etc. Blir tydligt hur gött det är med minimalismen och enkelheten. Ger mkt tid till självreflektion, lyssning på podd, läsning och fys. Har 6 par kalsonger, 6 par strumpor, 5 t-shirts, 2 par byxor i samma utseende, ett par kängor. Inga materiella saker saknas mig."

Känn på den: "Inga materiella saker saknas mig". Eller översatt: "Jag är nöjd". Konsumtionen har inget tak. Du kan handla och köpa på dig hur mycket som helst tills krediten slår i taket, men konsumtionsmöjligheterna kommer ändå att fortsätta pumpas fram, likt det algoritmade flödet på din FB-profil. Minimalismen emellertid, har ett golv och det är när du har de saker du behöver. Du kan, till skillnad från i konsumtionsprojektet, bli klar. Därefter kan du vila i trygg förvissning och att "inga materiella saker saknas dig." Jämför "ständig strävan" mot "vila". Där har du det: Konsumtionen och prylsamlandet vs. minimalismen. 

Minimalism - en pågående process

Ni som redan givit er in på rensaspåret vet ju att det sker i etapper. Man börjar hiva ut det värsta och då ser man allt smått som även det kan ryka. Man börjar se konturerna av ett härligt utrymme, ett utrymme som av riddare (du) behöver befrias från plotter och bröte. Rensningen frigör energi att genomföra mer genomgripande förändringar och när de väl är på plats vill man fortsätta att hålla fint. 

Sedan inläggets tillkomst har rummet nämligen genomgått ytterligare förändring. Eftersom den insikt hon på eget bevåg tillskansat sig under vår och sommar är värd sin vikt i guld tyckte jag att hon var värd en rumslig makeover. Vi har ju tidigare slagits för att behålla de gammelsvenska och fackmannamässigt uppsatta tapeterna. Men någonstans fick väl även jag inse att tonåring är man bara en gång och de åren vill man inte tillbringa i rum med gammelsvenska och fackmannamässigt uppsatta tapeter.

Därför hjälpte vi henne att målad väggarna influencer-rosa. Med hjälp av några väl utvalda accessoarer från Butiken Jag Ogärna Erkänner Att Jag Handlar I blev rummet mycket fräschare för en tonåring att ligga och idissla i. Hon fick en bäddsoffa från loppis och nya lakan i två uppsättningar som bara är hennes. Så detta är nuläge:

Observera att hon fått enhetliga halkfria galgar - ett omedelbart lyft för vilken garderob som helst. Den uppsättning jag länkade till i förra meningen kostar drygt 400 kronor för 100 stycken. Gå ihop med ett par vänner och få en proffsgarderob för 140 kronor. Man tror inte att det kommer att göra skillnad men det gör det. Jag tycker mig också se att hon är mer noggrann med upphängningen efter denna manöver OCH att hon verkar mer tillfreds med sin garderob överlag. Intressant att notera att hon nyligen övergivit sina adidasbrallor och istället norpar kashmirtröjor ur min garderob (*diskret segergest*). Det har inget med minimalism att göra men skänker hopp i största allmänhet. "This too shall pass" som ni tipsat mig att tänka under sommaren. Det har jag tänkt ända sen adidasbrallorna dök upp här i vintras. Parentes. 

Har du någon ung person i din närhet som upptäckt glädjen i att ha färre?

Mvh/

FruEfficientBadass

Charkbrickan

Vi gjorde faktiskt en utflykt i somras och det var spännande må ni tro. Vi spenderade en dag i Söderhamn där vi gick på loppis samt avrundade på Snäckens naturreservat med plocksallad från Coop. På vägen hem satt jag och 14- åringen och pratade mat och då specifikt vad vi ville se på en charkbricka. Det slutade med att vi båda mer eller mindre saliverade på instrumentbrädan och så var det bestämt - vi skulle göra charkbricka inom kort.

Chark och chark. Nu verkar en av oss ha blivit vegetarian (pescatarian?) så det blev mer som ett plockbord med allt möjligt. Inköpen gjordes på Lidl och när vi stod i kassan tyckte jag att det lärt dyrt. Men efter att, som alla normala människor, ha gjort en Excelsnurra på det, visade det sig att det inte var så dyrt. För kolla:

Runt 350 kronor för fem pers. Och då blev det så mycket mat att det lätt räcker till två plockmiddagar (och lite snacks/lunch i olika konstellationer). Så med andra ord: Runt 30 spänn per person. Barnen fick bubbelvatten och jag fick en öl från systembolaget som kostade 11:50 så det var ett riktigt frugalt tilltag. För vad kostar charkbricka på lokal? Låt oss se, ett ställe jag aldrig hört talas om ("Oktav" i Stockholm, är det ens en restaurang? Kan vara catering) erbjuder nedan magra anrättning för 125 kronor:

De har också en "stor" charkbricka för 160 kronor. Den är noga innehållsdeklarerad: "Charkbricka med salami, lufttorkad skinka, kapris, gurka och glutenfritt fröknäcke. 100g charkuterier." 

Jag vet inte hur det förhåller sig med dig, men jag blir i regel skeptisk inför restauratörer som väger sin mat. Ungefär som Sibyllakiosken i Månkarbo där jag en gång i tiden bad att få lite mer räksallad än den "kocken" la upp på min korv med mos och fick svaret: "Fast det där var ett Sibyllamått". Cute.

Men okej, ett spann på 150-220 kronor får man nog räkna med på krogen, och då lär man inte få den enastående bredd vi lyckades plocka på oss på Lidl. Jag menar, vem har båda lufttorkad skinka, köttiga oliver OCH pistaschnötter? Och körsbär? En helt unik kombination! Dessvärre var Lidls pièce de resistence, rocquefortosten St Aigur, out of stock. Inte så konstigt, det är det bästa grönmögel jag någonsin ätit. Och jag fick medhåll från ortens fransman (ostimportör naturligtis) som handlade sin privata ost på Lidl. En STÖL på det och lite läsk till barnen och motsvarande upplevelse på krogen hade landat på 1 200 kronor mot våra 160 kronor. 

Att äta frugalt betyder inte att äta dåligt. Det betyder att man själv handlar sin mat och intar den i hemmet. Vi lyxade till det lite extra genom att dessutom äta, håll i er, framför TV:N! Nu när ni geniala läsare tipsat mig om hur man får bort det äckliga realism-filtret är det en underbar upplevelse och vi såg Roman Holiday med Audrey Hepburn. Hundra procent livskvalitet. 

Har du tillagat något extra trevligt hemmavid på sistone och kan du dela med dig?

Mvh/

FruEfficientBadass

Lyxigt hem på budget

Eftersom sommaren varit som den varit har jag tillbringat 100 procent av tiden hemma (med undantag för en kort avstickare till Stockholm i början av augusti och så nu ett par dagar förra veckan). Att vara 100 procent hemma är väl inget nytt koncept för någon post pandemi, men det här var husarrest på en annan nivå. Även under corona kunde man ju ta sig till olika ställen, åtminstone med munskydd och inom en radie stipulerad av FHM. Men givet min mans täta läkarbesök och diverse andra sjukdomsrelaterade parametrar har jag/vi varit fast på samma adress. 

Likt de flesta som genomgår prövande tider har vi låtit hemmet förfalla. I början av augusti kunde jag inte minnas när jag sist dammsugit, än mindre dammtorkat, skakat kuddar eller plockat gula blad av pelargonerna. Det enda jag städat ordentligt sen min man blev dålig är badrummet och det helt utan finess (grovstädning snarare än "skvätta sandelträolja i handfatet").

När jag insåg att min mans sjukdom skulle komma att bli en coronaseg tilltragelse beslöt jag mig för att påbörja terapi. Inte med terapeut gudbevars, utan genom dagboksskrivande. Jag skriver bara dagbok när jag mår dåligt så senaste noteringen var från juni 2018, precis innan jag lämnade det corporata. 

Den boken var dessutom full så nu gjorde jag en investering i en ny bok: Mörkblått linneomslag, blanka blad och en penna som är sådär härlig att skriva med. Därefter började jag ösa ur mig. Fantastiskt. Det finns en magi i skrivandet som jag tror handlar om att man helt ocensurerat kan sätta ord på saker som man annars inte hinner formulera ordentligt i huvudet (#insikt). Det är tydligt att jag har ett större behov av att älta olycka än lycka. På samma sätt som dagboken var min sparringpartner under ekorrhjulstiden, är den nu min partner in crime under min mans sjukdom. Kan rekommenderas. 

Anyheuw. I mitt dagboksskrivande lyckades jag sortera tankarna såpass att jag kom fram till att jag behövde etablera en strategi för att hålla ut. Jag insåg att varken jag, övrig familj eller min man var betjänta av att jag/vi gick runt och tyckte synd om oss själva. Vi behövde rycka upp oss. De uppryckningsområden jag identifierade var:

- Sömn (Flyttade upp i min woman cave på plan två eftersom jag inte tordes snarkpeta på min man när han sent omsider somnat).

- Motion (Promenad 40-60 minuter om dagen plus ryggövningarna jag fått av min OMT-certificerade sjukgymnast eftersom det nu om någonsin inte fanns utrymme för ryggskott).

- Mat (Jag började laga ordentlig mat igen snarare än de ad hoc-ihopslängda middagarna vi ätit under sommaren).

- Flärd (Jag började sminka mig varje dag, om än bara lite, för att slippa se ut som 45 svåra år inför mig själv och familjen samt återgång till parfymrutinen där jag alternerar två Chanelparfymer beroende på dag i veckan).

- Litteratur (Jag började läsa skönlitt och märkte att jag fick stort utbyte av krislitteratur).

Därutöver började jag ta hand om hemmet igen. Varje dag städade jag ett (1) rum. Dammtorkning, dammsugning, kuddfluff, blombladplock. Ibland kunde det vara en enkel manöver, som att torka ur besticklådan eller utrymmet under diskbänken. Men vilken skillnad det gjorde. Inte bara rent estetiskt, men för mitt välbefinnande. Det är någonting som sker när man får saker gjorda. Här är min formel för anhöriga till psykiskt sjuka: Dagbok samt städning. 

I min jakt på tips att göra hemmet nice and dandy konsulterade jag Youtube och det visade sig finnas en uppsjö av klipp på temat "How to make your life more luxurious". Nedan tips tog jag med mig:

1. Synkade kryddburkar

Byt ut dina vanliga kryddburkar mot enhetliga. Jag hittade nedan burkar på Amazon för 139 kronor (12 stycken) vilket täcker de kryddor vi har framme på öppen display (baklagret av nischade kryddor står i skafferiet där de inte kan göra någon estetisk skada). 

Det kom med någon form av kryddetiketter man skulle skriva med för hand men eftersom min handstil är under all (jag menar all) kritik körde jag på Dymo.

Före

Efter

2. Minimera antalet varumärken

Ni vet ju redan att jag är överkänslig mot varumärkesexponering i det privata. Det är bland annat av den anledningen jag ogillar att ha schampon och duschkrämer stående på badkarskanten utan hellre förvarar dem i en korg bredvid. Men ett område som gått mig helt förbi är diskmedlet. 

Före

Efter

Jag köpte istället en enkel pumpflaska i glas på Amazon. Jag ville ha en transparent så att man ser att det är diskmedel i. Tvål har vi bredvid på en sorts tvålgrill i trä. För övrigt den bästa tvålhållare jag haft, köpt på Härvan i Hudiksvall som säljer hantverk från dagverksamheterna i kommunen. Den här smäckra tingesten, lenslipad och väloljad, tillverkas av en verksamhet i Dellenbygden och kostar blott 40 kronor, så den har jag köpt ett antal av och givit bort (har en i duschen å). Tvålen blir aldrig blöt och saggig utanhåller sig crisp and fresh. Ingen köplänk dessvärre, ni får masa er till Hudik och Härvan. 

3. Musik

Vi har nästan alltid jazz på hemma, åtminstone under måltider. Ibland klassiskt, ibland akustiskt, ibland någon av IGMR:s eminenta "Tända av"-listor, ibland bara någon sorts ambiance-ljud som ligger som en ljudmatta i bakgrunden. Det är underbart och ökar stämningen med cirka 100 procent. Våra barn är så vana vid musikmattan att de reagerar kraftfullt om vi sätter oss och äter utan. "Var är jazzen?". 

Men även detta fantastiska verktyg dribblade jag bort när det var som dystrast här hemma. Så dumt, när vi behövde uppåttjack som bäst. Men nu satte jag igång igen, från arla morgonstund till aftonen. Ljuvligt. Ladda ner några spellistor med skön musik och skaffa en ordentlig högtalare om du inte redan har en. Vi kör Bose Soundlink Mini, kostar 1 600 kr på Amazon och har i mitt tycke förstklassigt ljud. Dessutom är den lätt att flytta med i de rum man befinner sig i, ut i trädgården et cetera. Några spellistor:

Focus Jazz

Sunday Morning Jazz

IGMR Tända av #1 (listan fylls kontinuerligt på med nya guldkorn)

IGMR Tända av #2

Klassisk höst

Italian Cooking Music 

Eller så söker du fram valfri låt med exempelvis Nat King Cole, Eartha Kitt, Carla Bruni, Gerry Mulligan, Melody Gadot, Sam Cooke och väljer "Skapa radio". Spotify kan vara den bästa uppfinningen någonsin. Särskilt nu i höstvardagen gör lite lugn jazz underverk på morgonkvisten när barnen ska till skolan. Minstingen sa till mig så sent som igår: "Varför har vi det alltid så mysigt på morgnarna?". Svar: Jazzmatazz.

4. Doft

Jag har ett ambivalent förhållande till doftljus. Runt 99 procent av de jag kommit i kontakt med luktar illa. Det gäller särskilt lågprisvarianterna man hittar på Ikea, Rusta, Dollar Store etc. Det godaste doftljus jag någonsin ägt var ett jag fick av en bekant med exklusivt mäkleri och dessvärre var det en beställningsdoft så den går inte att hitta på marknaden. När jag gjorde uppfordrande förfrågningar kring ljusets utsprung fick jag veta att deras batch var slut, men han gav mig istället ett Ritualsljus med doft "Black Oudh" som visserligen inte var samma fantastiska doft, men som rörde sig i samma tassemarker. 

Ovan ljus kostar nytt runt 330 kronor, men jag hittade ett kit med ljus+doftpinnar på Sellpy för 525 kronor. Inte superfugalt. Men min uppskattning är att denna doft kommer att förhöja stämningen i vårt hem ända in i julen. Ett tag köpte jag doftljus i runda plåtburkar på ICA Maxi som faktiskt doftade helt ok. Jag vill minnas att de kostade runt 80 kronor styck och hade ett vackert, sirligt blommönster och en icke-artificiell, diskret doft. Men nu när jag googlar hittar jag dem inte. Tipsa gärna om andra bra doftljus i det lägre prisspannet.

5. Övrigt doft

Jag är som ni vet finkemsminimalist. Nivea wash, Nivea hudkräm, ett väl beprövat shampo och balsam, that is it. Med det sagt finns det dofter i krämform som får det att kryllas i lyckocentrum i min hjärna. Exempelvis: British rose handkräm eller Moringa body butter från Body Shop och Rituals Sakura handkräm.

Dessa krämer köpte jag på Sellpy genom att filtrera på "fast pris" (orka auktion) och fick på så vis tre helt nya eller marginellt använda lyxkrämer för lite över hundralappen. The bliss att smörja händerna med moringa innan man går och lägger sig. 

6. Rensa

Som sista tips kommer helt otippat rådet att plocka bort prylar. Coco Chanel sa något i stil med: "Se dig själv i spegeln innan du lämnar hemmet och plocka bort en accessoar". Så har jag börjat se på våra rum. Det är så lätt att något blir stående framme trots att det inte längre fyller en funktion. En vas som tidigare innehöll blommor men som nu står tom på en hylla. En värmeljushållare som inte använts på ett tag. Ett par gamla tidningar som lästs. Burt! 

Ett knep jag lärde mig på Youtube var att löpande försöka frigöra plana ytor. Ovansidan av en byrå, ett soffbord, köksbordet, en pall. Det ska med få undantag inte vara någonting på dessa ytor, eftersom deras syfte är att du ska kunna lämpa av saker här. Exempelvis en handväska på hallbyrån när du kommer in i hallen, matvaror på köksön, en martini och en skål nötter på side boarden (t?). Fria ytor är som balsam för själen.

Eftersom vi nu går kurar-säsongen till mötes ber jag dig om ditt bästa tips för att få till ett härligt hem på budget. Kommentatorsfältet är öppet!

Mvh/
FruEfficientBadass

Höstdepp?

Jag skriver detta i realtid, måndag 4/10 kvart i åtta. Jag har precis lämnat minstingen vid skolbussen och ska snart skjutsa ett annat barn till hälsocentralen p.g.a. segdraget öronont. Sen jag skrev sist har inte mycket hänt på psykfronten. Ibland går det mot det bättre men sen går det tillbaka igen och varje gång blir jag lika modfälld. Vi hinner knappt börja drömma om en normal framtid förrän ångesten skyfflar fram sitt fula tryne igen och stänger den dörren. Min man kämpar på, försöker att hålla så god min som möjligt för att inte dra med mig ner i avgrundshålet. I helgen var jag till och med i Stockholm med ett av barnen som får tandställning där och det var underbart. Jag hade bland annat dejt med en gammal hundvän och vi gick i drygt två timmar på Djurgården i all denna fantastiska lövprakt. 

Det mesta går emot mig nu, tänkte jag ömkligt i bilen alldeles nyss. Jobbsöken går dåligt. Min man mår dåligt. Börsen går dåligt. Ja helvete vad dåligt den går. Om man som jag gillar Spiltan har de senaste månaderna varit ett riktigt lågvattenmärke. På barnsligt vis blir jag sur på Di som skrev ner investmentbolagen. Samtidigt - Spiltan har haft en nästan löjeväckande bra utveckling under vår och sommar. Och allt som går löjeväckande bra har en tendens att förr eller senare tappa luft. På så vis känner jag ändå att det var på sin plats med lite normalisering. 

Med det sagt: Du som har svårt att sova på natten på grund av nuvarande börsläge, ta ett par tips från ett icke-proffs på börs (men en över snittet självinsiktad hobbypsykolog):

- Inse att börsen går upp och ner, men att den på lång sikt alltid har gått upp.

- Om börsen inte går upp någonsin igen är problemen av sådan art att troligtvis inget tillgångsslag hade varit att föredra. 

- Tid är nyckel. Det finns inte en enda 20-årsperiod sedan börsstart (och då menar jag modern börs, tidigt 1900-tal) som inte slutat på plus. Den absoluta merparten av 10-årsperioder har slutat på plus likt majoriteten av 5-årsperioder.

- Även om börsvärdet går ner går inte dina fondandelar ner i antal. Så fort börsen återhämtar sig återgår dina innehav till tidigare värden (och fortsätter därifrån). Du får inte sälja i nedgång.

- En genomsnittlig sättning varar i 200 dagar. Sluta logga in på börsappen. Återgå framåt våren. 

- Om du fortfarande jobbar och lassar in i ISK:en: Gläds åt att det just nu är rea, köp för allt vad tygen håller (breda, diversifierade innehav av typen indexfonder).

- Gläds också åt att det för tillfället inte lutar åt någon kraftig försämring av ISK-villkoren. Jag citerar lördagens Di:

"Frågan om höjd kapitalbeskattning är något som Socialdemokraterna har lyft vid flera tillfällen och även utrett internt. De konkreta förslagen saknas dock när partiet går till kongress i november. Att begränsa eller höja skatten på ISK-sparande har visat sig vara politiskt känsligt och finansminister Magdalena Andersson har backat och försökt dämpa kritiken genom att hävda att begränsningar eller högre skatt bara är aktuellt för ISK-sparare som har flera miljoner på kontot."

Vi får väl se var det landar. Kanske blir det en trappstegsmodell med gränsdragning vid tre eller fyra miljoner och då får man väl ta ställning till det när ett eventuellt förslag blir ett eventuellt faktum. Men tills vidare, låt oss glädjas åt den politiska insikten. Det är trots allt många småföretagare som sparar till pension i ISK så det är inte enbart cognacsstinna fetmagar på Öfvre man nailar med dylika åtgärder. 

Mitt oklara syfte med inlägget är detta: Mitt liv, liksom börsen, går upp och ner och kommer att fortsätta att göra det framöver, kanske under mycket lång tid. Jag måste göra som engelsmännen under andra världskriget: Keep calm and carry on. Därför kommer jag nu, på IGMR:skt ad hoc-vis att börja skriva inlägg igen. Men inte enligt schema. Det blir när det blir. Kvaliteten också. Idag ville jag främst KBT:a mig själv till att inte paniksälja innehav varför jag skrev ett till synes pedagogiskt inlägg om att DU ska sitta still i båten. 

Ett sista tips är som vanligt J L Collins börsmeditation (som inte verkar kunna klippas in i mobilläge, gå därför till YouTube och sök på detsamma, plugga in airpodsen och andas medan du låtsas djupt försjunken i en Excelfil).

Mvh/
FruEfficientBadass