Förslag på nyårslöfte - bli vaktmästare i ditt eget hem

Jag var vaktmästare i mitt tidigare liv. Eller möjligtvis den franska kvinnliga motsvarigheten concièrge, som bor längst ner i huset och har koll på folk och fä. Jag gillar att hålla ordning hemma och det rejält. Då snackar vi inte rensning, städning och sådant basic, utan knivskarp rättning i leden vad gäller hemmets funktioner. Trasig spot i taket? Lyser inom en halvtimme. Gnisslande gångjärn? I max en dag. En trasig rullgardin? Lagad innan skymningen. Stopp i avlopp vet inte mina barn vad det är, så snabbt åtgärdas de.*

Denna min vurm för sakers funktion är delvis nedärvd. Min pappa antog under en period deltidsgigget att vara portvakt i det hus jag växte upp i, och min morfar var något dito. Det är inte helt naturligt att en tioåring vet skillnaden mellen 1-komp och 2-komplim eller hur man borrar i kakel. Men sådant visste jag. Inte heller är det ens idag alla kvinnor i min närhet (eller män heller för den delen) som vet hur man väljer rätt plugg och skruv för att borra i olika väggtyper. Med det gör jag, tralala, och nedan ser du min arsenal:

Mina handy tools

Jag förstår att du är väldigt nyfiken på detaljerna kring ovan och oroa dig inte, de ska du få. När mina barn flyttar hemifrån kan de glömma att jag kommer med IKEAs flytta-hemifrån-låda med porslin, de ska få verktyg och kemikalier enligt nedan (order of importance):


- Skruvdragare/borr samt tillhörande borrset, bits och plugg
- Spackel (både snabb snickerispackel och våtrumsspackel/silikon i det fall du ska borra i kakel) samt spackelspatel
- Sandpapperkloss och en uppsättning sandpapper i olika korn
- Färg att bättra på väggfärgen med i det fall du spacklar igen hål (vi har nästan bara vitt så vit grundfärg funkar) samt små penslar för dessa ad hoc-jobb
- Hammare, skiftnyckel, tång, måttstock, insexnycklar, avbitare och vattenpass
- Skruv och spik av olika slag och storlekar samt ståltråd
- Superlim och supertejp
- Symaskinsolja till gångjärn
- Möbelpolish till trämöbler (luktar såååå gott)
- T-Röd eller aceton till att ta bort lim/tejprester på exempelvis kakel
- Märkmaskin för att trycka ut små uppfordrande innehållsförteckningar till ex. klädlådor


Mer än så behöver du inte såvida du inte är compulsive redecorator. Och TILLFREDSSTÄLLELSEN govänner när allt sitter som en smäck. Den där spiken som stack upp ur tröskeln är nedbankad. Du kan stänga dörren om ditt sovande barn utan att dörrgnisslet väcker det. Den där hyllan du fyndade på loppis åker upp rakt och snyggt, inte vobbligt och snett. Mmm. Så har du ännu inte fått ordning på torpet, låt detta bli ditt nyårslöfte för 2018.


Mvh/FruEfficientBadass

* Okej just avloppen har jag delegerat till HerrEfficientBadass men det är också det enda

Vår primitiva hjärna Del 1 - Mat

Människan drog en sorts nitlott rent evolutionärt i det att vi har så långa livscykler. Evolution sker från generation till generation, och medan exempelvis bananflugan hinner igenom fyra generationer på en månad, tar det massor med år för oss att gå från födsel till död. När vi efter många många generationer lyckats evolutions-ändra oss, exempelvis att under tusentals år vänja oss vid ett kallare klimat, kan det mycket väl hända att vi går in i en varmare era och då är all frys-evolution värdelös. Att idag omvända vårt betingade matbeteende är lite som att vända världens största kryssningsfartyg på en nanosekund - det är helt enkelt inte görbart. Vår kropp och vårt psyke står som frågetecken. "Det har varit bra att stasha kalorier och spara energi i hundratusen år och så nu då helt plötsligt...vad tusan?!"

Det innebär att det är extern input i form av "upplysta källor" som ska få dig att göra det som är bäst för dig. (Det är lite gulligt att de försöker sig på humor för att få budskapet att gå fram, Livsmedelsverket alltså.) Men när du väl står där med kurrande mage i kön på ICA är det ändå en hand som sträcker sig mot kexchokladen och döm om din förvåning när det är din hand!

"Our brain still assumes we are hunter-gatherers with very precarious and unpredictable sources of food. If our brain truly comprehended supermarkets, we would not crave sweet and fatty foods."

Hur använda denna insikt till ökad sparsamhet? Här är min topplista:


1. Inse att du är en sucker
Första steget till förbättring är att inse sina begränsningar. Du är blott en förvirrad savannvarelse i en märklig grotta full med kulörta örter och nötter. Ta några djupa andetag, hindra impulsen att samla samla och...


2. ...håll dig till din lista
Vid behov elchocka dig själv när du går utanför den.


3. Handla inte full
Det är ofta med ett glas innanför västen du kommer hem med världens godaste vaniljglass (sorry...men den är ju det), franska ostar och en duschkräm med pärlfragment i. "Because you're worth it" låter plötsligt inte alls som en floskel - det stämmer ju in på exakt dig.


4. Håll dig om möjligt borta från fysisk butik
Har du lärt dig punkt 1 ordentligt har du vett att hålla dig borta från skiten. Om du tror att du agerar autonom individ inne på din stormarknad tror du i merparten av fallen fel - du är blott en kula i ett av butikskedjan utformat flipperspel. Gavelexponeringar, kundvarv, belysning, doft, nivåplacering i hyllan, vagnens storlek och eye tracking är bara en bråkdel av det som gjorts för att få dig att handla annat och mer än det du tänkt dig. Med det digitala kommer nya möjligheter till manipulation kundkommunikation. Själv skriver jag upp allt som tar slut hemma på en post-it på kylskåpet för att sedan klicka hem allt på ett bräde från Willys.se en gång i månaden. Därefter kompletteringsköper jag färskvaror lokalt. Basvaror av typen ris, potatis och fryst protein samt skafferivaror finns alltid hemma från storköpet.


5. Undvik kuponger
Det finns en helt värdelös rörelse i USA som grundar sig på kupongsamlande. Ett antal hemmafruar hävdar att de lyckas "handla mat gratis" genom ett kupongklippande så intensivt att de måste stanna hemma på heltid för att klippa. Jag vet för lite om det för att motbevisa dem, men i en mer europeisk kontext vågar jag påstå att det är svårt att lura systemet. Ofta finns en agenda bakom kupongerna och det är inte altruism. Hur ofta ser du exempelvis kupongkampanj på gul lök eller standardmjölk? Mer vanligt är reklamblad och kuponger med specifika varumärken och helfabrikat. Typ läsk eller nylanserade färdigrätter. Det står ett företag bakom som har ett intresse i dig som konsument, drivet av att dessa produkter inte säljer sig själva. Därav den oproportioneligt höga frekvensen av kuponger för döende varugrupper som off season sill och ostkaka. Nyligen hittade jag en framsynt sajt från USA som behandlade hur bakvänt det är att klippa kuponger:


1/ A common misunderstanding when it comes to managing personal finances is that saving money on a purchase equates to saving money, period. But this only holds true when buying something is absolutely essential and you were going to make the purchase anyway – no matter how little you spending, spending is still the exact opposite of saving.

2/ Another danger of coupon sites is that they don’t necessarily have a customer’s best interests at heart. Ultimately, you’re just a product that they’re selling to merchants; while they ultimately want your custom (as they make money from sales you make via their advertized companies) and do so by offering a useful service, their overarching intention is to get you signed up and transfer cash from your wallet to the stores that drive their revenue.


Dagligvarubranschen har idag så pressade marginaler att vinsten ofta finns att hämta genom tillämpningen av andra affärsmodeller. Exempelvis genom ett stadigt inflöde av leverantörssponsring (en gavel eller en liten flash i veckobladet kommer med en saftig prislapp). Därför blir din, kundens, användning av dessa kuponger och erbjudanden, nyckel för kedjorna att hämta in pengar hos sina leverantörer då de inför sina leverantörer kan visa på effekt. Avstå gärna och minns vad jag sa till dig i inlägget om omtänksamma butiker - Köp aldrig någonting som aktivt säljs på dig, du blir LUUURAD (därav inte sagt att du inte ska köpa 2 för 1 på morötter om du ändå skulle ha morötter - jag talar om kommersiellt leverantörsdrivna erbjudanden)!

Så lurad

Avslutningsvis - ha alltid ett nödlager hemma. Exempelvis ett par burkar soppa, konservburkar med chili con carne eller ett par pastasåser. På så vis slipper du rusa åstad och köpa den där sockerdopade thai take-awayen som är dålig för såväl din ISK som ditt midjemått. Hur ser det ut för dig, blir det mycket köpa på impuls eller har du stenhård disciplin?


Mvh/
FruEfficientBadass

Reaktioner på tidig pension

Howdy losers.


Jag bara skoja, jag älskar er. Varning för ett mycket långt inlägg  helt utan distraherande bilder eller skojiga YouTubeklipp. Idag är jag allvarlig.

Mina närmaste vänner och familj vet om att jag strävar efter att någon gång hoppa av tjänstemannakarriären och ägna mig åt något mer...hönsrelaterat inom ramen för FIRE. Av olika skäl, löneutvecklingsmässiga exempelvis, väljer jag att inte vara öppen med min plan inför min arbetsgivare. Det är delvis därför jag låter bloggen vara anonym. Men när jag träffar folk i riktiga livet och tycke uppstår utöver det normalt mingel-artiga, brukar jag inte hymla om mina planer. Det blir ofta intressanta reaktioner också. I grova drag nedan:


Den verklighetsfrånvända positiva (DVP)
"What? Herregud, det låter ju helt CRAAAAAAZY vad menar du? Alltså, du behöver typ 18 miljoner eller vad? Hur ska du ha råd, jag-menar-en-snittlön-är-ju-på-sexhundratusen-ska-du-ha-det-gånger-hundra-då-eller men vad HÄFTIGT! Alltså, om jag hade hundra miljoner skulle jag göra exakt samma sak fast med ny pool på baksidan, bara så du vet bla bla bla..."


Med DVP brukar jag göra processen kort. Vi har inget att vinna på att föra en fortsatt dialog i ämnet för även om jag vek resten av kvällen åt att försöka förklara för DVP att man inte behöver sin bruttolön gånger hundra för att vara säker på att överleva till dödsdagen, kommer hen troligtvis vakna morgonen efter och vara åter i sin "vilket-hotell-ska-vi-bo-på-i-Thailand-i-år"-bubbla. Endast ett besök av Kronofogden kan få DVP att ändra inställning till privatekonomi.


Den nyfiket positiva (DNP)
"Hmmm....gud så intressant...jag har aldrig tänkt på att det ens skulle vara möjligt. Men hur vet man hur mycket man behöver för att klara sig då? Och om man är usel på börs, hur ska man göra då? Jag vet ju knappt hur man gör överföring mellan två konton i internetbanken?"


Inte helt sällan hör DNP av sig snart efter vår diskussion och vill ha råd av typen "Hur öppnar man en ISK" eller "vilka nybörjarfonder ska jag välja". Jag brukar sticka till hen länken till MMM, Frugalwoods eller någon av våra svenska stjärnor för mer läsning. För har man väl fått DNP att fatta att ekonomi inte är synonymt med ångestladdade kuvert eller knastertorra möten på banken, utan handlar om DNPs hela liv, drömmar och framtid, då går det i regel undan. Vissa blir lika hooked som undertecknad, och det tycker jag är kul för då känner jag mig som Gud.


Den försiktigt pessimistiska (DFP)
"Hmmm....intressant...jag har aldrig tänkt på det på det sättet. Men vad skulle du göra då menar du? Är det inte vanskligt att säga upp sig, särskilt som du kommer att vara en bra bit över 40 då? Vad ska du göra på dagarna, finns det inte risk för att du blir understimulerad? Och sen får du inget nytt jobb?"


Det här är den typiska föräldragenerationsreaktionen - de som ser livstidsanställning som en USP, ej ett straff. De har lärt sig tycka att det är lite obehagligt med folk som inte har något schemalagt att göra på dagarna. Hur skulle det se ut, om alla drällde runt bara? Jag brukar kontra DFP med att jag nog kommer att ägna mig åt lite frilansuppdrag och det brukar lugna ner hen en smula (att jag refererar till att skriva bloggen och mata höns behöver inte DFP veta om).



Nya Jobb-Förespråkaren (NJF)
"Alltså, förlåt, men jag fattar inte? Om du nu ruttnar på ditt jobb - skaffa ett nytt som du trivs med? Eller starta eget? Jag skulle aldrig kompromissa med att ha kul på jobbet och jag älskar att gå till jobbet varje dag. Pengar kan man inte ta med sig i graven, det viktiga är att ha kuuuuul! Hoppa bara, resten löser sig!"


Delvis måste jag ju ge NJF rätt. Det mesta löser sig på vägen och naturligtvis, säger jag upp mig redan idag kommer jag att hinna landa på fötter inkomstmässigt innan jag går i personlig konkurs. Men det är detta som är pudelns kärna i min tanke kring ekonomiskt oberoende - jag vill kunna företa mig vad skit som helst utan att ens behöva landa på fötter eller skaffa ett nytt jobb. Jag är inte helt oäven inför tanken på att starta eget, men det vill jag göra i lugn och ro utan monetär stress. Min frihet ska vara precis det som ordet antyder - fri. Och helst het. Om jag sedan råkar dra in lite deg på diverse projekt eller tjänster jag utför - kul. Att jaga pengar till räkningar = inte kul. Och vad gäller argument av typen "Det är viktigt att ha en meningsfull tillvaro genom ett roligt och utvecklande jobb" så menar jag att ett jobb som i dagsläget är såväl roligt som utvecklande förvånansvärt snabbt kan vändas till ett tråkigt och stagnerat jobb, ex. vid ett chefsbyte eller uppköp (jag har sett det med egna ögon mamsell). Och hur roligt ett normalt jobb än är, blir det svårt att kombinera med hönsfarm, såvida man inte jobbar väldigt fritt och digitalt. Och det hade jag, NOTA BENE, inte haft något emot. Om jag hade fått styra upplägget till 100% själv. Så NJF har ju rätt på så sätt - när det jobbet uppenbarar sig - jag hoppar!


(Parentes: En fundering jag har är att det verkar som att jobbet, enligt gemene man, utgör en stor del av vår persona. Precis som att vi utan samhällsnormativt accepterad sysselsättning skulle sakna en viktig beståndsdel. Paradoxen är att vi i regel raljerar över vår yrkesfixering ("Det första vi frågar varandra på fest är vad någon jobbar med bla bla typiskt svenskt bla bla ängsligt fy") , men å andra sidan ska du passa dig för att utmana karriäridealet. När blir vi nöjda då? När vi alla har en självförverkligande sysselsättning men kniper käft om den? Tacka vet jag Frankrike, där hymlar man i alla fall inte.)



YOLOn
"Mmm det låter underbart det du berättar. Verk-lig-en! Jag ÄLSKAR att vara ledig, åka till Thailand och fjällen, eller dra till NY bara jag och min man. Love it....Problemet är att när jag var X år gammal så dog min [insert relative/teacher/elementary-school-bus-driver] alldeles för tidigt, bara ett par år innan pension. Så jag bestämde mig där och då att jag skulle leva livet till 100% nu, Carpe Diem liksom. Men lycka till med ditt projekt."


YOLONn  representerar den väldresserade massa av konsumenter som vårt samhälle till 95% består av. "Unna dig", "Njut", "Passa på!", "Skynda Fynda Imorgon kan det vara för sent!". YOLOn har förvisso rätt i att bad things happen to good people, exempelvis dör folk ibland tidigare än snittet oavsett om de är consuma suckas eller snåljåpar. Ponera att man är en person vars största passion i livet är att köpa lyx och man tillbringar nio år med att spara i indexfonder för att slutligen år tio få gå Consumer Banana Partajas på Rue Saint Honoré, men dör av en hjärtinfarkt på planet dit - kymigt värre (tur att man är död så att man slipper gräma sig). Men:
a) Du går inte igenom nio år av att skala av löklagren i din konsumtion utan att mäktiga saker händer med dina värderingar. Du kommer med stor sannolikhet att känna så som jag beskrev 14 nov i inlägget "Face Your Fears" - att jag hade gjort samma resa oavsett om jag haft pengarna i slutänden eller ej. Plus att du hade sparat rätt mycket miljö under de nio åren, och det torde väl anses som en bra sak även för en YOLO?
b) YOLOn gör tankevurpan "Jag måste leva livet innan statligt stipulerad pensionsålder" eftersom det ofta var då person X i hens närhet dog. Men FIRE/tidig pensionering handlar ju om det motsatta - att leva livet innan man är för gammal alternativt död. För sist jag kollade var det vanligare att man dog vid 67 än vid 57. Naturligtvis beror det på hur man definierar "leva livet". Är det att ofta äta på restaurang eller att överlag vara trendigt klädd så fine, jag lägger mig. Men om leva livet handlar om att själv få disponera sin tid att följa olika ingivelser - skriva vikingatrilogier, volontärarbeta eller åka godståg genom Portugal under lågsäsong - är man kanske mer apt for it vid 53 än vid 70?
c) Och sist men inte minst  en kanske lite cynisk aspekt. Ponera att jag fick en dödsdom imorgon, tre månader kvar att leva. Ok, jag hann aldrig sätta sprätt på pengarna eller leva det där hönslivet, YOLOn fick vatten på sin kvarn grattis. MEN, och det är nu det kommer att sticka rejält i ögonen på folk som inte är lika badass praktiskt lagda som jag: Jag inbillar mig också att det hade skänkt mig en viss tröst där på dödsbädden att jag lämnar lite deg efter mig. På så vis behöver min man inte dra från begravnings-skumpan (Bollinger älskling, tag notis!) direkt till Svenska Mäklarhuset för att sälja det för dyra boendet. Inte heller behöver han kontakta Lendo för ett ihopbakslån för barnens språkresor eller körkort (jag hade vridit mig i min urna just sayin). Det hade känts som en kärlekshandling. Det är i regel här YOLOn får en bultande ven uppe i tinningen och sen kommer det (jag vet det, ty jag har mottagit det ett par gånger): "Men FruEB, är det då inte bättre att du tar dina pengar per idag och gör saker med din familj, så att de kan bevara ett varmt minne av dig som levande etc..." och det är då jag mantrar tillbaka "Jo kära YOLO det är klart att jag hade kunnat göra det om jag varit av den sort som anser att kvalitativt umgänge endast kan ske med hjälp av stålars".  Men jag tycker exempelvis att vår ormgrop till familjesagostund varje kväll åtminstone till viss del kompenserar för årliga utlandssemestrar kring jul. Och det faktum att vi nästan alltid äter middag tillsammans på grund av avsaknad övertidsarbete kanske kompenserar för en och annan fancy restaurangupplevelse. Vi tillbringar somrarna på i stort sett samma vis varje år (landet). Kanske hade mina barn haft en mer...färgstark upplevelse av mig som mor om vi istället hyrt ett hus i Provence, vet ej. Finns det forskning på området? Jag är mycket intresserad så delge mig gärna. Men säkert är att jag och YOLOn nog inte kommer att nå konsensus i frågan. Lyckligtvis är YOLOn ofta en trevlig prick och vi kommer utan problem att kunna bli salongsberusade och ha trevligt under kvällen ändå. Värre blir det med....


Den riktigt negativa - och i ärlighetens namn har jag aldrig själv träffat hen än men fruktar den dagen (DRNOIÄNHJASTHÄMFDD)
"Ursäkta, men allvarligt talat. Hur skulle världen se ut om alla tänkte som du? Hur skulle vi få in pengar till skolor och sjukvård om alla satt på sina kammare och rullade tummarna och vägrade bidra till samhället i form av såväl skattemedel som arbetskraft? Nej usch och fy skäms."


Eftersom ovan är en fiktiv input, jag har bara sett den uttryckas i olika kommentatorsfält i såväl svenska som amerikanska bloggar, kan jag i lugn och ro artikulera min feedback här...på min kammare. Frågan är hur stursk jag skulle vara när det väl kommer till kritan för DRNOIÄNHJASTHÄMFDD verkar vara en riktigt otrevlig typ. Men jag skulle väl försöka formulera något enligt nedan:


"Jag, och några med mig, tror att vår värld skulle må bra av minskad konsumtion. Det första skälet gäller miljön, och det är nog de flesta rätt överens om att jorden inte är dimensionerad för att producera så mycket prylar som den gör idag. Tror du som jag? (Vänt leende, huvet på sned, inväntar läskvitto) Jag tror också att mänskligheten skulle må bra av mindre konsumtion eftersom det ger oss mer tid att vara tillsammans. Genom att jobba mindre får vi mer tid att vara med våra barn, våra släktingar och våra vänner och på så vis ökar välbefinnandet hos befolkningen i stort. Eller vad tror du? Är umgänge och sociala relationer av betydelse för människans välmående ? (Ny paus, man får inte mata in för mycket på en gång). Vi klarar nämligen att jobba färre timmar när vi inte känner den sociala pressen på oss att köpa en massa plast från Kina för att visa uppskattning och status. Dessutom innebär det faktum att vi slutar köpa plast från Kina eller textil från Bangladesh inte att vi slutar att konsumera helt och hållet. Exempelvis är ganska få hushåll i Sverige för närvarande självförsörjande (uppskattningsvis runt 0,0000000000002%) varför de flesta fortfarande kommer att köpa mat, husrum och en del tjänster, eftersom det är svårt att exempelvis klippa sig på distans från Indien. Därtill kommer vi nog att köpa en del kläder och prylar också, så statsapparaten inklusive de viktiga områden du så klokt nämner ovan kommer inte att stanna över natt, den kommer att genomgå en långsiktig förändring. Det kommer den göra i vilket fall, exempelvis eftersom vi kommer att jobba i en gig-ekonomi i kombination med hög automatisering i framtiden, inte i heltidsanställningar på ett IT-bolag så som du arbetar idag. Det är det som kallas utveckling, att saker går från ett tillstånd till ett annat. Det har liksom varit en trend de senaste....eonerna av tid. Nej, det kanske inte låg som ett klickbete i din Aftonbladet-app, men kanske någon av dina FB-kompisar har nämnt det i ett inlägg någon gång? Jag tror att det kan vara bra att påminna sig om att vi, bara för att du och jag råkar existera i detta nu, inte befinner oss i ett normaltillstånd. Den främsta anledningen till att input av typen ovan formuleras (notera hur skickligt jag undviker du-form) är att vi - du som jag - är högst mänskliga (inkluderings-metoden) och det ska vi inte skämmas för (men lite slut-shaming får jag ändå in). För det är ju som det sägs - att vi som art lever för kort tid för att se de stora sammanhangen. Vi är så uppfyllda av nuet att vi varken förmår göra historisk retrospektion eller för den delen kvalificerade antaganden om framtiden. Och det är av det skälet, kära DRNOIÄNHJASTHÄMFDD, jag väljer att le överseende mot dig och bjuda dig på ett glas cava istället för att grina illa och ge dig en tusen-nålar-på-underarmen-upplevelse du sent ska glömma. Så, så, gå nu hem och vila så ses vi aldrig mer". (äsch...typiskt att det skulle skita sig på slutet....) Kort sagt, jag försöker nog inte att omvända den här typen (tror inte jag har det i mig), men jag känner ändå att jag måste deklarera min åsikt.


Har du outat en eventuell frihetsplan för folk omkring dig och hur blev reaktionen?

Mvh/
FruEfficientBadass

Män är djur...

...och som av en händelse, så är även kvinnor. Detta enligt The Savannah Principle i denna bok jag nu läser om under julledigheten. Det var nästan tio år sedan jag läste den sist och eftersom jag nu snöat in på konsumtionspsykologi tänkte jag traska igenom boken igen för leads på området (det blir en miniserie som heter "Vår Primitiva Hjärna"). Tror du att vi är 100% produkt av miljö kan du ju hoppa över den här serien eftersom du troligtvis bara kommer att bli förbannad. Författarna till boken jag refererar till är evolutionspsykologer och tror att vi formas av såväl arv som miljö, men de är lite extra nyfikna på just arvsaspekten och de redogör för hur vår medfödda natur manifesterar sig i nutida beteenden.


"Our humanlike ancestors spent 99,9% of their evolutionary history as hunter-gatherers on the African savanna and elsewhere on earth and this is where basically all our evolution took place. Almost everything we see around us today - cities, states, houses, roads, governments, writing, contraception, TVs, telehones and computers - came about after this evloution had already happened. Recall that our entire body is adapted to the ancestral environment and that we have a Stone Age body and mind."

På samma sätt som pekineshundar över hela världen beter sig ungefär likadant, beter sig människor också på det stora hela likadant (även om vi tycker det är underhållande att nagelfara skillnader nationer och kulturer emellan). William D. Hamilton, den störste Darwinisten efter Darwin själv säger: "The tabula of human nature was never rasa and it is now being read". Evolutionspsykologi handlar om att läsa av den mänskliga naturens tavla. Men som sagt, mänskligt beteende är resultatet av såväl medfödd mänsklig natur som den miljö vi lever i. Jag tycker det är urspännande, eftersom vi nutidsmänniskor verkar tro att vi står helt över skiten med våra snapshats, robotdammsugare och politiskt korrekta hashtags. Jag ska i denna miniserie plocka ut några exempel kopplade till konsumtion för att bevisa för dig att du blott är ett djur, ett djur i kläder.


Stay tuned/
FruEfficientBadass

Pod-tips

Hej i stugan! Har du fått hörlurar i julklapp? Perfekt, dags för en poddpromenad! Här är två jag nyligen börjat lyssna på:


1/ Genushistoriepodden med Linda & Justus 

När jag fick tipset om den här podden tänkte jag instinktivt att den inte var för mig. För politisk, för duktig, för allt möjligt. Men den är helt oemotståndlig. Om du tycker att genus är uttjatat kan du se det som en historiepodd, för det är precis det den är, om än med ett fokus på kvinnor i historien vilket är uppfriskande. Bara samspelet mellan Linda & Justus gör det värt lyssningen. Jag fattar det som att de är ett par och ibland nämns en son som nyligen verkar ha nattats innan Linda Segtnan häller upp ett glas rödtjut och börjar podda, flankerad av Justus som är den perfekta sidekicken- lagom undergiven för att få henne att glänsa som det geni hon är. För hon är genialisk Linda - kunnig, saklig, men på ett ödmjukt och roligt sätt. Sakta vaggas man in i ämnena och beskrivningarna och personporträtten blir levande på ett sätt jag nästan inte varit med om innan i pod/radiosammanhang. Chapeau! Ämnena spänner över stora områden, ex. historiska skönhetsideal, exorcism, barnamörderskor & mylingar, men även mer glammiga episoder som ett om skönhet (Denna är ett måste - avsnittet heter Beautë) och Rita Hayworth. I slutet av de avsnitt jag lyssnat på summerar Justus avsnittet i en improviserad sång, accompagnerad av ett märkligt stränginstrument (luta?). Särskilt avsnittet om Fula kvinnor gjorde han utmärkt.


2/ Kom in i garderoben med Charlotta Flinkenberg & Hulda Andersson - En roligare modepodd som passar dig oavsett storleken på din plånbok eller rumpa.


Jag har lyssnat på en del stilpoddar men den här gillar jag av just de skäl som anges i taglinen: Det är mer fokus på hållbar stil än trend, och den handlar om baskunskaper för att hantera dina kroppsliga förutsättningar.

Charlotta har en bakgrund inom mediabranschen från bland annat Vecko-Revyn och Chic och är nu förlagschef på Aller Media, medan Hulda Andersson bland annat varit stylist på GoKväll och tidningen Mama. Det jag gillar med den här duon är att de rör sig inom ett klädområde även en icke-konsument av kläder kan ta till sig. Om ni bara ska lyssna på ett avsnitt, välj episod 4- "Fett snygg- stiltips för oss med strl 42 och uppåt". Du behöver inte dra storlek 42 och uppåt för att få behållning av avsnittet utan här serveras basala råd av typen "Låt ledordet för varje klädköp vara att det ska framhäva den del av din kropp du är stolt över". Så genialt! Som med barnuppfostran - ignorera de mindre bra beteendena och uppmuntra de positiva.


Sen lyssnar jag på ett antal andra poddar, ex. The Simple Sophisticate - Intelligent Living, Freaconomics Radio, Optimal Finance Daily, Money For the Rest of Us, Allt du velat veta, Veckans bläcka, Alex & Sigge, Sparpodden, och inte minst Financial Independence Podcast - den är bra för dig som vill få sammandrag av hur de amerikanska referenserna på området resonerar. Här finns intervjuder med såväl MMM, Jim Collins och A Millenial's Guide to FI. Har du några podtips att dela med dig av inför det nya året?


Mvh/
FruEfficientBadass

# Simplicty Rules - Jul i bögda

Stjärnan på plats & ett litet julefridstips

Jag låter påskina att jag ska sluta göra inlägg för att kunna gå in i juldimman, men vän av ordning minns att jag inte är någon jättefan av julen plus att jag kom på ett bra julknep jag vill dela med mig av. Men först en stämningsbild:

En vän till mig, låt oss kalla henne diplomat-C, har mångårig erfarenhet av att balansera intressen och mäkla samförstånd mellan olika schatteringar såväl globalt som familiärt, och hon tipsade mig om nedan för ett par jular sedan:

När det så kallade "julstöket" når sin kulmen (troligtvis just precis NU i de flesta hem), låtsas vara bara en aning förståndshandikappad och häll rödvin i kaffekoppen, sätt dig på lagom distans från det hela (ex. längst in vid köksbordet) och ge min av att du gärna "hjälper till" genom att ha en skärbräda eller liknande tillhands. Jag kom på mig själv med att bli så opoportionerligt arg över att barnen, istället för att springa rödkindade kring granen och sjunga julvisor i kör, insisterade på att plöja igenom en massa tecknat mög på DVD. Jag har nu deporterat mig själv till de inre regionerna där jag i lugn och ro sippar vitt framför en brasa, bläddrar i böcker och gör ett blogginlägg. Det gör att jag framåt kvällskvisten kan steppa upp och förhoppningsvis vara den där rekorderliga morsan som man läser om i diverse skönlitt. Knepet bygger ju på att du lever med en responsiv person, d.v.s. din exil pareras av att någon tar upp taktpinnen istället, annars blir det en rätt ojulig jul (som min klasskompis från när jag pluggade i frankrike - hon och hennes familj brukade öppna några konservburkar ärtor* och äta rätt ur burken - varvat med år då de firade jul på McDonald's). Och lever du själv är mitt tips att göra en Sparo - håll det enkelt.

Mvh/

FruEfficientBadass

*Jag fattade aldrig varför det skulle vara ärtor. Kunde de inte öppnat något festligare?



En liten julklapp...

...från mig till er blir det idag. Ni kanske noterat att jag är rätt positiv kring hur saker utvecklar sig här i världen. Jag flikade in lite reflektioner kring detta i kölvattnet av Prylbanta - revolutionerande cancerbehandlingar, solcellsteknologi - kort sagt allt det där du inte får i nyhetsappen. Gällande solenergi såg jag om dokument utifrån "Det våras för solen" igen i veckan. Den är verkligen så bra och hoppfull, snälla se den! Jag vet inte om det är ett sammanträffande, men sedan jag slutade konsumera nyheter (med undantag av de kanaler jag nämner i detta inlägg) är det som att konstruktiva nyheter (alltså inte: "Man knivskars i Falun inatt") når mig i verkliga livet istället för genom mediakanaler. På samma sätt som att jag fick bättre vänkrets sen jag klippte bort FB och annat mög ur mitt liv.


Apropå vänkrets - en liten parentes - när jag läste om en bok i evolutionspsykologi inför ett par inlägg som kommer efter julhelgen, trillade jag på detta textavsnitt: "The human brain has difficulty comprehending and dealing with entities and situations that did not exist in the ancestral environment. One example of an entity that did not exist in the ancestral environments is TV or any realistic images of other humans, such as photographs, videos, or films. A recent study shows that individuals who watch certain types of TV programs are more satsified with their friendships, as if they had more friends in real life. According to the Savannah Principle, this is probably because the human brain, adapted to the ancestral environment, has difficulty distinguishing between our real friends in the flesh and the characters we see on TV."

Ovan personer får betalt för att vara dina vänner

Any How, vad jag ville ge er i julklapp var i alla fall evidens på att mina spaningar kring cancer och förnybar energi är korrekta. Jag hade planer på att också berätta om fekal transplantation som är ett stort fokusområde nu i kölvattnet av antibiotikaresistens, men tänkte att jag väntar med det givet att vi står inför julbordshelgen. Återkommer i frågan.


Mina belägg inhämtades på ett glöggmingel hos en kär vän för ett par veckor sedan. Denna vän är värd ett eget inlägg så fantastisk är hon, men det får bli en annan gång (det är bland annat hon som fått in mig på hönsspåret). Hon och hennes sambo har en diversifierad umgängeskrets där bilmeckar, arkitekter, hårfrisörskor och operasångare minglar vilket blir rätt kul. En ytterligare stämningshöjare var att jag slapp dricka glögg och istället erbjöds äkta bubblor, så jag var på strålande humör. Vid snittarna börjar jag prata med en entreprenör som från att ha jobbat med fastighetsprojekt nu jobbar med - håll i dig -  eldrivna lastfartyg! Jajemen, i framtiden kommer solcellsenergin pumpas in i jättestora batterier och också driva förarlösa fartyg. Jag hade ingen aning. Jag bara ser framför mig hur båten anländer Göteborgs hamn och ur skrovet drar man en liten sladd som man jackar in i en elstolpe på kaj. Och vad jag förstod på entreprenören var det ungefär så det kommer att gå till.


Nästa stopp. Jag börjar prata med en lång, snygg blondin och det visar sig att hon är cancerläkare. Jag börjar babbla om det här med immunotherapy inom cancervården  och då visar det sig att hon är en av de i Sverige som sysslar mest med detta. Och hon bekräftade mycket riktigt att utvecklingen går snabbt framåt men att det kanske inte kommer att funka på alla cancerformer utan mest de som är kopplade till immunsystemet som hudcancer, leukemi och lungcancer. Vilket inte är fy skam naturligtvis. Sen hittade jag nedan film som jag tyckte var lite gullig (är det meningen att han ska stå helt assymetriskt i rutan och presentera?).

Med detta önskar jag er en riktigt god jul!

Mvh/
FruEfficientBadass

Tack kära ni

Idag är det den 21 december och eftersom den här bloggen är anonym kan jag berätta att våra barn inte alls har vinterkräksjukan som vi låtit påskina inför skolan. Vi drog till landet redan igår och skippade helt fräckt skolavslutningen med tillhörande spektakel av typen "klassrumsmys"*3. Idag ska vi handla billigt julkäk på Lidl, snålhugga en gran i vår lilla skog, pynta den med julgranspynt från 30-talet (hade inte förvånat mig om vi hittat svastikasymboler på flaggspelen så gammalt är det) och det kommer eldas i kakelugnar och drickas billigt vitt vin så det står härliga till. Kort sagt, en ramp-up till en riktigt fröjdefull jul enligt FruEfficientBadass-standards.

Men innan jag går in i julskugga vill jag tacka er som läser denna blogg för att ni gör just det. När jag ser sidstatistiken och inser att inte bara en handfull utan tio handfullar fölk faktiskt läser vad jag skriver, blir jag inte bara stolt och glad, jag blir också motiverad att hitta nya saker att skriva om. Detta har lett mig in i en del spännande grejer under hösten. Böcker, mingel, rensningar (jag är en nörd ja, tycker att rensning är spännande - ni kommer att få ta del av dessa äventyr nästa år exempelvis i inlägget "bokhyllan"), nya matexperiment osv. Jag har till och med lärt mig ett nytt fylleknep. Framför allt filtrerar jag tillvaron på ett annat sätt i jakt på innehåll och det har bara gjort mitt liv bättre.


Och inte bara det. Bloggandet i sig är en underbar hobby och inte ett gäng vilda hästar kan hålla mig borta från datorn om jag kommer på ett ämne jag måste få ur mig (på så sätt är det ju ett sjukt bra sparknep - börja blogga och du kommer varken ha tid eller lust att dra på stan som en annan consumer sucka). Så en eftermiddag nyligen, när min man klargjorde att han ämnade ägna resten av dagen till att hamra ett Genesisstycke (1) om och om igen på pianot i vår lilla lyhörda lägenhet, tog jag mitt pick och pack och drog till ett närbeläget hotell. Till det facila priset av en kaffe satt jag sedan i lugn och ro framför en brasa i en härlig hotellobby med allt vad det innebär (konversationer på främmande språk, mjuk jazz, klirr från servisen och fri WiFi). Här hade jag inte suttit om det inte varit för er, så tack! Jag fick också privilegiet att avlyssna en första date av något slag vilket var väldigt uppmuntrande för ett fortsatt äktenskap.

Kvinnorna på bilden är inte jag

Mvh/
FruEfficientBadass

Varför jag vill bli stalker

Klickbetad! Jag vill inte bli stalker, jag vill bli stoiker. För ett par år sedan skrev min husguru om konceptet stoicism och rekommenderade samtidigt en bok på ämnet som jag läste och blev inspirerad av. Jag blev ”mind blown” som man säger i amerikat. Nu var det ett tag sedan jag läste boken, men kortfattat är en stoiker en som inte vill ha det alltför bekvämt. En stoiker av-bekvämar gärna sitt liv en smula på eget initiativ i syfte att uppnå större tillfredsställelse av enkla saker. Nutida forskning ger visst stöd för detta - man blir inte lyckligare av prylar. Men du kan öka chanserna till känslor av välbefinnande genom att tillfredsställa grundläggande mänskliga behov (nivå 1 nedan).

                                  Maslows behovspyramid

Så hur tusan tillfredsställer man grundläggande mänskliga behov i västvärlden? Svaret: Skapa brist på egen hand. Det kan vara så enkelt som att du låter bli att dricka vatten när du blir törstig. Härda ut, härda ut, härda ut, härda ut och BAM känn tillfredsställelsen i kroppen när du äntligen får dricka dig otörstig. Kanske relatera till den kicken nästa gång du står på Starbucks och väljer mellan en Raspberry Blackcurrant Frappuccino Blended Juice och en Teavana Iced Shaken Green Tea Lemonade?

Sömn är också ett bra exempel och enbart den som en gång haft spädbarn i sin närhet kan vittna om de närmast deliriska drömmar man utvecklar kring exempelvis konferensresor ("Mmm mörkt rum, inga ljud...mmm hel natts sova zzzz...") - inte riktigt vad du fantiserade om pre kids non?

Mannen på bilden har små barn

Ett annat exempel jag, lite av misstag, utsatte mig själv för nyligen. Jag tog en promenad men hade dålig pejl på vädret. Jag hade alldeles för tunt på mig vilket jag registrerade först tio minuter hemifrån. Men jag tog mig igenom promenaden på en timme och jesus krist vad skönt det var att komma in och dricka en kopp te.

Det mest stoiska jag gjort var för länge sedan när jag åkte till landet mitt i vintern när vattnet var avstängt. Jag hämtade lite vatten hos grannen för matlagning etc, men duscha kunde jag ju inte. Jag höll ut i nio dagar utan dusch. Då låg mitt hår som en platt, död råtta på mitt huvud och jag antar att jag stank ungefär så också (naturen är barmhärtig på det sättet - man upphör att känna sin egen lukt efter ett tag). Då gick jag över till grannen och bad att få låna deras dusch (NB det hade jag kunnat göra innan, vi har världens snällaste grannar, men då hade det inte varit någon sport). Den duschen var i särklass den härligaste spa-upplevelsen jag haft i hela mitt liv och jag kan än idag åkalla känslan av den. Dubbel-dusch var det, mmm...

I höstas iscensatte jag ett stoiskt experiment hemma i sovrummet. Och innan du får för dig några snuskigheter kan jag säga att det har med täcken att göra. Normalt sett byter jag till vintertäcke i oktober, men nu höll jag ut så länge jag bara kunde. Efter tre hutternätter bytte jag i mitten av november och tungomålsramsa vad gött det var! Andra experiment i pipe-line:

• Bara äta kokt potatis till middag i en veckas tid.
• Tvätta håret med handtvålen i en månad. Inget balsam.
• Sova på pilatesmattan tre nätter i rad. 

Jag kan lova att till och med falukorv kommer att kännas lyxigt efter potatisveckan, att jag kommer skratta av lycka när jag kammar mitt hår efter månaden av hårtvålande samt att jag kommer att Sir Väs-gosa-in-mig i min madrass när pilatesnätterna är över.

Mvh/

FruEfficientBadass

 

 

 

 

Ellen Key en Lattjo Tjej

Jag har länge varit nyfiken på Ellen Key. Hon har figurerat i periferin i en del biografier jag läst men jag har aldrig riktigt fattat vad hon var känd för, mer än sin coola knut och att hon var hatad av Strindberg, men det var hon inte ensam kvinna om.

Kortfattat kan sägas att hon levde under senare delen av 1800-talet till början av 1900-talet, var författare med ena foten i pedagogiken, den andra i feminismen och vänsterarmen i estetiken. Det är den estetiska Key som intresserar mig och därför lånar jag "Skönhet för alla", en tunn liten skrift på temat inredning som först publicerades i tidskriften IDUN år 1897. Minns då att stilidealen i denna tid var enligt nedan:

Ju mer prylar desto bättre. Key vet inte till sig av avsky. Inte bara är de då rådande inredningsidealen förkastliga ur ett rent hygieniskt perspektiv ("dammgömmor!"), de tvingar kvinnan till ett evighetsarbete med städning och tillverkning av små onödiga prydnadsföremål. Skönheten - enligt Key tolkad som det enkla och ändamålsenliga - var en grund i det samhälle Key såg som sin utopi. "Hur falsk är inte den föreställningen att skönhet i hemmen vinnes blott genom rikedom, det ser man bland annat i de många, av meningslösa lyxföremål och konstsaker överlastade hem, där intet djupt skönhetsbehov, ingen personlig smak gjort sitt urval eller givit föremålen den plats, från vilken de kunna verka; där de mest sammanhangslösa ting äro ihopförda och av tapetseraren ordnade".


Vad är då ett vackert hem? Jo, ett funktionellt hem. Och Key snålar inte med konkreta exempel så att läsaren verkligen ska förstå:


1/ En lampa på enkel fot är vackrare än en prålig, eftersom ljuset är det viktigaste i fråga om lampan. Ljuset bör därför bäras av ett underrede som inte själv gör väsen av sig.


2/ En tallrik är vacker med enkelt mönster, men ful med en dalkulla i botten. Varför? För att det är löjligt att äta på en dalkulla (jag visste det!).


3/ Varför är det enfärgade blomglaset vackrare än det med påmålade blommor? Därför att de målade blommorna tar bort blomglasets mening, som är att framhäva de levande blommorna, ej att tävla med dem. Samma sak gäller för målade frukter på frukttallrikar. Både de målade frukterna och blommorna verkar döda bredvid de levande.


4/ Det vackraste glaset är det med enkel form.


5/ Konstgjorda blommor inger motvilja (hear ya sister) för att de på ett bedrägligt sätt imiterar den "friskhetens lycksalighet" som blomman i verkligheten förmedlar. Om det också bara är en kvist eller en tistel som man kan sticka ned i sina vaser om vintern, så är dessa vackrare än de konstgjorda blommorna. Varför är det japanska sättet att ordna blommor, enligt deras eget växtsätt och av endast en sort, i de flesta fall vackrare än varje annat sätt? Därför att detta just ger ett intryck av att blomman ännu växer.

Ikebana vs. IKEA - vilken du ska välja?

6/ Varför är det smaklöst att sätta fast tallrikar på väggen, men smakfullt att pryda panelhyllan med dem i en matsal? Därför att de i det senare fallet pryder på samma gång som de är färdiga att tjäna sitt ändamål, vilket de förra däremot inte är.


7/ Varför är det vita duktyget vackrast? Därför att endast detta ger det bländande intryck av renlighet, som är en viktig del av trevnaden vid en måltid.


8/ Varför är en ljus, lätt gardin vackrare än en tung och mörk? Därför att det senare strider mot avsikten med ett fönster, som är att släppa in ljus.

Gardiner enligt Key vs. Gardiner inte enligt Key

På en stol ska man kunna sitta bra, vid ett bord skall man kunna äta eller arbeta, i en säng skall man kunna vila väl. Den obekväma stolen, det vingliga bordet, den smala sängen är därmed redan därför fula.

Jane Cumberbatch - en modern Ellen Key

Roasted alla möbler från Jysk och Furniturebox. Tacka vet Key "ett gammalt förmak i en prästgård, där möblerna är pärlfärgade, där golvet skiner bländvitt och där vita hemmagjorda gardiner släpper in solen på de välskötta blomkrukorna" eller "den enkla bondstugan med sina hemmasnickrade, rödmålade möbler, fällbord och stolar, med golvet enrisstrött, och den vitlimmade spiseln med sin stora brasa om vintern och sitt eklöv om sommaren." (Jag skrev inte fel, det står "spiseln").

Skönhet & funktion. Och bondromantik.

Je hujedamej vilken bondromantik. Men visst har hon en poäng? Funktion är vackert, som Bengt Friggebo (bror till Birgit) sa till mig på en kurs om att skapa EAN-koder en gång i tiden. Den är kanske inte så snygg koden, men den bär så många praktiska funktioner att den nästan blir vacker. Jag har så svårt att slita mig från att saxa innehåll ur boken, men ger här ett sista exempel på vad Ellen Key anser är föredömlig smak:


"En amerikansk författarinna berättar att hon en gång kom till ett blockhus i Västern och då hon trädde in i rummet greps hon genast av den lika oväntade som behagliga känslan att hon befann sig i ett hem inrett av en kvinna med smak. Väggarna var endast av stockar, bordet av omålat trä, sittplatserna av packlårar. Men dessa var klädda med nankin (bomullsväv) i en varm gulbrun färg, med en rak bård av blått band liksom även gardinerna och bordsduken. En ljus halmmatta låg på golvet och en vas med vildblommor och några böcker var de enda prydnaderna. Men dessa enkla medel gav ändå rummet, långt borta från kulturens rikare möjligheter, ett intryck av bildning och harmoni."


Så off you go, fixa lite bildning och harmoni i era egna hem genom att rensa ut en pryl som inte fyller sin funktion eller bara genom att gå ut och plocka en gren som ni sätter i en vas.

Mvh/
FruEfficientBadass

Robotarna tar över - igen

What's up bitchas? Det ska jag berätta för dig - robotarna tar över. Kolla bara:

”The fear has been expressed by some that technological change in the near future would not only cause increasing unemployment but eventually it will eliminate all but a few jobs with a major portion of what we now call work being performed automatically by machines.”

Detta uttalande kommer från Howard R Bowen, tidigare ekonomiprofessor vid University of Iowa, i en rapport beställd av kongressen och USAs president. Inte Trump då (han har fullt upp med att förbjuda ord), utan Lyndon B Johnson, i mitten av 60-talet. Men citatet känns fräscht ändå, och har trattats om ett antal gånger de senaste 50 åren i samband med teknologiska framsteg av typen traktorer och datorer. Även om traktorernas konsekvenser för den yrkesföra befolkningen i stort är lite av en vit fläck för mig, törs jag påstå att IT genererat fler jobb än det tagit. Eller rättare sagt, jag vet att IT genererat uppskattningsvis 15-19 miljoner jobb netto - d.v.s. IT-relaterad add-on i alla branscher (inte bara de som sysslar med tillverkning av hård- och mjukvara) efter avdrag för de jobb som efter IT blivit överflödiga. I november släppte McKinsey Global Institute rapporten "Jobs lost, jobs gained: Workforce transitions in a time of automation."  Även om vissa yrkesroller med hög automation med stor sannolikhet kommer att försvinna i framtiden (uppskattningsvis 375 miljoner fram till 2030), finns det ett antal trender i samhället som kan komma att kompensera för denna förlust. Det gäller tjänster i kölvattnet av ändrad demografi (äldreomsorg och relaterade leverantörer), tjänster inom en energisektor som står inför ett rejält paradigmskifte, tjänster relaterade till den ökande konsumtionen från den växande medelklassen i utvecklingsländerna samt tjänster kopplade till infrastruktursatsningar och ny teknik. McKinsey bedömer att: "Tekniken i sig själv och dess bidrag till produktiviteten kan skapa jobb. Dessa jobb skulle delvis kunna härledas till ökad efterfrågan på existerande produkter och tjänster, men de skulle också kunna vara helt nyskapade jobb som vi ännu inte känner till."


En liten EB-parentes här. För fem år sedan fanns det rätt få GDPR-experter. Idag finns det många GDPR-experter. Jag får drygt 8 miljoner träffar på "GDPR" och det har pimpats rejält med Google-annonser vilket indikerar affärsmöjligheter får en anta.

Grattis Tieto, grattis SAP, grattis random jurist - klirr klirr i kassan

Upp med en hand du som tror att red tape och admin-hittepå av politisk, ekonomisk och teknologisk karaktär kommer att minska framöver? Eller upp med en hand du som tror att man som företag år 2042 kan ta ett nytt EU-direktiv av typen GDPR och beema in det på sin hologramserver för robotiserad omedelbar implementering? Okej EU hänger löst, men det kommer säkert att finnas andra institutioner som kommer att pådyvla oss sina hittepås. Tur att man kommer att jobba med höns.

I USA produceras idag tre gånger så mycket varor trots att antalet fabriksarbetare minskat med drygt 30% sedan 1974. Eller var det 60%? Jag fattade inte riktigt, lyssna själv. Automatiseringen slår hårdast mot de som saknar utbildning och har jobb av generell karaktär, jobb som går att både automatisera och prispressa. Lastbilschaffis är ett av de vanligaste jobben i USA. Till en början var chaufförerna heltidsanställda med relativt sett bra lönevillkor. Sedan kom prispressen och med det frilans och hård konkurrens. Nu kommer de självkörande lastbilarna. Men marknaden för fysiska lastblilschaufförer har redan börjat trappat ner sig själv på grund av den bristande lönsamheten, det slitsamma jobbet och de allt strängare regelverken som ingen orkar med.

En aspekt det sällan talas om när det domedagas kring robotiseringen är att en mer effektiv produktion frigör mer tid. År 1909 jobbade en amerikansk arbetare i snitt 2 662 timmar om året. Motsvarande siffra 1964 var 1 999 timmar och den ligger år 2016 på 1 783 timmar (med 4% arbetslöshet så på någe sätt har det löst sig). När folk är lediga gör de av med pengar, vilket är en bra sak för ekonomin. Det handlar inte bara om att ta in på ett weekendhotell och få massage (vilket genererar tjänster för såväl receptionist som massör, jag hade ogärna masserats av en robot även om den varit en spitting image av Alexander Skarsgård). Människan tenderar dessutom att efterfråga helt nya tjänster allt eftersom tiden går framåt. Hur många kände du på 80-talet som anlitade personlig tränare? Eller som gick i parterapi? Eller anlitade en personal shopper/homestylist/dagmatte/adwords-expert? Vi har ingen aning om vad framtiden bär med sig. Jag ska inte vara för självsäker här, men jag tror att det kan komma att dröja innan människor lägger sig på schäslongen hos en robot. För är det något de flesta verkar eniga om är det att det kommer dröja innan robotarna utvecklar empati.

Utmaningen är att det krävs såväl drivkraft som pejl på läget för att tjäna pengar i framtiden. I USA är gigekonomin redan ett faktum och man tror att runt 40% av amerikanarna kommer att jobba frilans redan år 2020. Du kan inte längre knacka på hos Företag AB och be om "ett jobb" i största allmänhet (det har du iofs inte kunnat göra på ett bra tag). Du måste hitta din grej som gör att det är just dig någon vill köpa skills av. Social kompetens, nätverkande och andra amerikastarka egenskaper kommer att bli viktigare vilket innebär att vissa kommer att halka efter (ex. om du har en mental funktionsnedsättning eller om du som ett av mina barn är mycket introvert).


What do do what to do. Jag vet faktiskt inte. Hålla sig uppdaterad, jobba på att hitta sin grej. Bli väldigt bra på den grejen. När det kommer till barn och deras förberedelse för yrkeslivet kan jag i vanlig ordning inte låta bli att hänvisa till min husgud MMM och hans approach på barns utbildning. Ge dem uppkoppling och en schysst dator, men avstå gärna karriärtipsen eftersom hela du är obsolet så det räcker och blir över. "Civilingenjör lille vän? Det vore väl tryggt och bra..." "Men mamma, jag ska bli himpflurancer" (jag bara hittade på det ordet, men det kommer säkert att finnas i framtiden).

Med detta sagt måste jag ändå tillstå att jag är lite orolig för det däringa AI-monstret. I artikeln av Zeynep Yenisey där jag hittade YouTube-klippet längst upp twittrar Elon:

Artikelförfattaren fortsätter: "Considering robots have no remorse, morality, or empathy, it's only natural that we're in deep shit. Robots are basically mechanical psychopaths, but worse. We've all seen what robots are capable of in the Terminator movies and Ex Machina, and even though those are Hollywood films shot in studios, they're pretty good indicators of what could happen if we don't take heed of Musk's warning and start regulating AI ASAP." Jag blev nyfiken på journalisten i fråga och hittade lite andra artiklar om ni är intresserade. Nej, det kanske inte är Zeyneps oro som oroar mig, utan snarare Elons och Hawkings. Finns det någon som jobbar med AI därute som kan hjälpa mig förstå om jag bör vara orolig eller inte? De IT-folk jag har i min närhet kommer bara med sarkasmer nämligen.

Mvh/

FruEfficientBadass


Tillägg till ovan jan 2018 - efter att ha sett Black Mirror säsong 4 ep. 5 låt mig hålla med Elon - lagstifta bort dem NU

# Simplicity Rules - En decembersol

Julklappar till ett Badass

I vår familj har vi efter många år lyckats fasa ut julklappsgivandet mellan de vuxna vilket passar mig utmärkt givet att jag har egen inkomst och kan köpa det jag vill när jag vill utan att vänta på tomten. Med detta sagt kan jag ändå göra en liten reflektion kring detta med anti-konsumtion och förväntad gåva. På mitt jobb, liksom min mans, ger man bort presentkort. Ni vet den där sorten där man går in på en hemsida och knappar in en kod, för att därefter välja mellan lakan i "New England-stil" och kastrullset. Innan jag påbörjade min shopping detox hade denna typ av gåva passerat näst intill obemärkt givet att det var ett ständigt flöde av prylar in i hemmet. Men nu, när jag knappt handlar något, blir dessa gåvokort plötsligt intressanta. Förra året förnyade jag min yogamatta - den gamla höll på att ramla sönder efter i princip daglig användning under tio år - men jag tvingade mig att invänta gåvokortet då jag vet att det normalt ingår den typen av produkter. Jag får även disponera min mans kort och skaffade där en fuskpälspläd som jag aldrig någonsin hade kommit mig för att köpa i butik men som visade sig vara en fröjd för alla i familjen (så vansinnigt gosig, som att sova med en björnbebis).

Jag går alltså i veckor innan förväntad kort-ankomst i postfacken, och längtar. Gott folk, det här är en känsla jag inte haft sedan julen 1985 då jag desperat önskade mig ett gosedjur i form av en Rosa Panter. Och mitt partytrick i frågan är att jag har dragit ner min konsumtion med 90%. Gunilla Brodrej vittnar om något liknande under sitt Shopstop-år, då hon med klappande hjärta mottog ett par nylonstrumpbyxor i födelsedagspresent. Jag är en sucker för den här känslan. Jag kan fortfarande minnas min första läsning av Godnatt Mister Tom och scenen då Willy Beech får en låda vattenfärg av Mister Tom snif snif. Det är det där 40-talsromantiskt bondfattiga jag vill åt. I motsats till vår cirkus till konsumtionssamhälle där vi stoppar oss proppmätta med prylar för att sen försöka pressa in det där lilla chokladflarnet on top.


Förutom gåvokorten önskar jag mig bara en sak och det är iskall Mariestad till julbordet. Iskall, på gränsen till fryst. Vad önskar du dig i julklapp lille vän?

Mvh/
FruEfficientBadass

Ny lägsta pensionsålder

Hej hoj glad fredag på dig! Som du såg i gårdagens nyhetsflöde: "De sex partierna /i pensionsgruppen/ är överens om att gränsen för när man tidigast får ta ut allmän pension ska höjas stegvis från 61 år till 64 år. Den stegvisa höjningen berör alla som är under 60 år i dag." Jag blir överraskad varje gång våra politiker kommer med blocköverskridande förslag utan att först jamsa runt med en stunds fiktiv pajkastning. Enligt de knappa informella vittnesmål jag har inifrån Rosenbad är de ju alla, möjligtvis med undantag för SD, hej och bror med varandra vid kaffemaskinen och de flesta fajter är populistiskt spel för gallerierna. Att gränsen för "tidig pension" (d.v.s. inte min definition av tidig pension) bör höjas från 61  till 64 år är väl en no-brainer, givet att vi lever längre idag än när gränsen 61 sattes. Om cancerforskningen går dit jag hoppas kommer 64 inte att räcka.

Bra med beskedet:
Förhoppningsvis blir det en väckarklocka för en och annan consumer sucka som har problem att betala 42kr i porto två veckor innan jul istället för att skaffa sig en buffert och ett långsiktigt sparande. Kanske lyckas en och annan också ta till sig den stora bilden nämligen att höjd pensionsålder är en direkt konsekvens av att vi lever längre. Detta borde generera hallelujarop ute i stugorna eftersom det är ett kvitto på att våra medicinska framsteg ger synbara resultat för befolkningen i stort.


Mindre bra med beskedet:
Som DN skriver som svar på frågan "Vilka blir mest besvikna över dagens besked?": "De med låga inkomster och slitsamma jobb, som inte orkar eller kan fortsätta arbeta högt upp i åren utan som hade hoppats att få gå i pension före 65 eller 66-årsdagen med en pension de kan leva på."  Jag kan inte argumentera emot det. Jag har sett det i min egen närhet, folk vars kroppar tar slut, men inte tillräckligt slut för att få förtidspension av sjukdomsskäl. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till frågan om jag ska vara ärlig. Jag är emellertid ganska övertygad om att vi inte kan fortsätta ha den pensionsmodell som vi har idag utan att riskera att systemet urholkas. Jag har dessutom utvecklat lite av en allergi mot medias default-vinkel att skruva till det värsta tänkbara scenariot som om vore det något som berör gemene man (i det här fallet en person som jobbat med ett fysiskt slitsamt arbete, som slitit ut sig men inte tillräckligt mycket för att få sjukpension, en person vars arbetsgivare inte lyckats hitta en ersättningssysselsättning av mindre fysiskt krävande art alternativt att personen inte går att kompetensbredda att ta en annan tjänst som är mindre fysiskt ansträngande). Många av oss, såväl bluecollars (särskilt med dagens fokus på säkerhet & hälsa) som tjänstemän, skulle kunna jobba en bit in på 70. Denna utveckling blir med stor sannolikhet också mer tydlig när vi går in i gig-ekonomin där gränsen mellan arbetsliv och fritid blir mer flytande. Om vi ska försöka rädda vårt nutida påfund pensionssystemet bör vi kanske lämpligast göra det genom att anpassa åtminstone den övergripande modellen efter majoriteten i samhället, inte undantagen?


Men det är svårt att spekulera om framtiden. Lättare är att tycka synd om folk och "vilja mer", exempelvis citeras Juholt i artikeln i DN: "Pensioner ska man kunna leva på!", en truism så Juholtsk att jag nästan saknar karln. Men hur gammal är han, fem år? Mina barn säger att de vill äta godis till frukost. Jag skulle kunna ge dem godis till frukost, men jag vet att det inte är så bra i långa loppet då de utvecklar karies och obesitas.

Man måste få äta massa glass väl?

LYCKLIGTVIS finns en lösning på "problemet" och det är:
1/ Sluta grotta ner dig i hur politiker hanterar den statliga pensionen och fokusera på att bygga en egen pensionsmaskin i din ISK. Blir det något ur pensionsapparaten, le och var glad.
2/ Vad du än gör, lyssna inte på den här mannen:


Sten Eriksson - kommunikationschef på Pensionsmyndigheten - tycker att unga har massor av saker att tänka på

I denna artikel från början av november (kom i kölvattnet av det i ekonomibloggosfären så uppmärksammade Agendaavsnittet om pension, vill minnas att det snackades mycket om knäckebröd efteråt). På frågan: "Är det enligt er viktigt att redan i unga år tänka på och planera för sin pension?" svarar Sten: "En ung person har massor av andra saker att tänka på. Råden är enkla: se till att få ett jobb så fort som möjligt. Se till att du har tjänstepension på det jobbet. Eller spara motsvarande om du är egenföretagare. Jobba på. Ju högre lön du har, och ju längre du jobbar, desto högre blir pensionen."


Hade inte detta varit ett gyllene tillfälle att smyga in något i stil med: "Det kan också vara vettigt att sätta undan en del av sin inkomst, säg 10-15% (hade jag varit Sten hade jag sagt 40-50% men då hade folk slagit dövörat till), i ett enkelt sparande av typen indexfond. Eftersom ni är vuxna människor kan jag säga som det är: Ingen kan med exakthet räkna på hur vårt pensionssystem kommer att klara den demografiska utvecklingen framgent varför det kan vara bra att du som individ vidtar egna åtgärder för att inte fastna med skägget i brevlådan."


Det är lätt att bli konspiratorisk. Som att det är meningen att vi likt ystra Juholt-lamm ska hållas inom hägn så länge det bara är möjligt ("bara vi slipper dricka Novalucol innan vi öppnar våra pensionskuvert så är jag nöjd mohoho!"). Men jag är än så länge inte fullt ut konspirationsteoretiker, så jag nöjer mig med att tro att våra politiker och höga tjänstemän bara är rädda att framstå som krävande eftersom de lärt sig att det är något som vi svenskar tycker mycket illa om.



Mvh/
FruEfficientBadass

Bli full med Brittmetoden

Född och uppvuxen i centrala Stockholm var Stureplan min ungdomsgård. Det var inte så noga med leg på 90-talet, man kunde hälla ner sig på en handfull ställen längs med Kungsgatan, Stureplan och Berzeli Park redan från 15 års ålder så jag har en del historik i kvarteren. Vissa ställen har fortfarande en magnetisk dragningskraft på mig och en månad utan ett besök på Sturehof känns aningen gråare än en månad med. Men det går att leva ett förhållandevis sparsamt liv och ändå få lite barflärd. Det handlar om att välja sina tillfällen och vara där under mycket begränsad tid. Jag och en vän som jobbar i krokarna ses någon gång i månaden på speed-date. Upplägget är satt i sten: Två timmar och maximal pudelns kärna. Det vill säga, inget dravel kring senaste konsumtionen eller nästa renoveringsprojekt eller sådant man har nog av i fikarummet. Minimalisterna talar om  paretoprincipen - 20/80-regeln (du använder 20% av dina kläder 80% av tiden eller 20% av dina relationer tillfredsställer 80% av dina sociala behov) och min speed-date tillhör de 20%:en, varför jag anser det vara värt motsvarande 18 burkar krossad tomat per glas för att få hänga med na.


Men nu till temat. Jag tror jag hörde denna Ekland-historia i Veckans Bläcka, men är inte helt säker. För ett par veckor sedan var jag på en nätverkslunch och återberättade den för min bordsgranne. Jag hann knappt halvvägs innan hon avbröt mig med ett förtjust: "Jag vet att det stämmer, det var min mamma hon drack skumpa med!".


Ibland glömmer jag hur snygg hon var

Men äsch spoiler alert, jag har ju inte ens berättat historien. Britt Ekland, vid utgång på bar med väninna, bad (eller ber, hon är ju bara 75) alltid om två glas champagne på direkten (går att byta mot cava och möjligen vitt vin av sparskäl, dock rekommenderar jag inte STÖL då det förtar en del av glamouren i knepet). Ett glas sveper hon omedelbart (svepningen är nyckel). Skumpan går rakt upp i charmcentra och inom loppet av tio minuter befinner du dig i det där härligt salongsberusade tillståndet där du är sådär lättsam och spirituell som bara du kan vara. Amazing. Sen kan du i lugn och ro smutta på det andra glaset tills det är dags att gå. Vi failade genom att ta en liten öl utanpå de två glasen, men herregud, det var första gången vi testade metoden, det kommer att funka perfekt nästa gång.

Ovan t v: Glas ett. Ovan t h: Glas två.

Summerat: optimal salongsberusning under den sociala interaktionen och minimal risk för snedfylla hemmavid. Vid hemkomst rekommenderas tre glas kall Evian och en rask promenad med liten hund, men i brist på båda räcker det med tre glas vatten och bums i säng. SÅ FRÄSCH jag var dagen efter! Sammantaget betyg för Britt-metoden:

5 av 5 champagneglas i betyg - kvalitet såväl under som efter genomförande

Har du något budgetfylleknep så här i högtidstider?


Mvh/
FruEfficientBadass

Stilikon december - Charlotte Gainsbourg

Första gången jag blev varse Charlotte Gainsbourg var när jag hörde henne sjunga duett med sin far Serge Gainsbourg i någon dekandent fransk 80-talsvideo.

Det är svårt att föreställa sig att den magra pojkflickan i videon kom att bli såväl kreddig skådis (redan samma år vann hon en César - typ en fransk Oscar - för mest lovande skådespelare) som Frankrikes svar på Kate Moss. Det finns mig veteligen ingen fransyska som kan se så dekadent stylish ut som hon. Kanske inte så konstigt om man blev till av ett par så här dekadenta människor.

Mest känd för allmänheten blev hon för sina roller i von Trier-trilogin  ink. Antichrist, Melancholia (inspelad utanför Göteborg - how bizarr - tänk bara tanken att Kiether Sutherland har tillbringat veckor på något som heter Tjolöholms Slott, lika konstigt som att Arnold Schwarzenegger fikade i Billdal) och Nymphomaniac, även om min personliga favorit är Trädet. Det övergår mitt förstånd hur man, så som hon gör i filmen, kan gå klädd i så fula kläder och ändå vara så snygg. Men det var inte hennes skådiskarriär jag ville skriva om här utan hennes stil. Alors....

...jag måste bara torka av dreglet från tangentbordet här för det är bara för franskt snyggt...


Vad gör hon då som fixar stilen?
1/ Hon rör sig i en begränsad färgskala av nedtonade, naturnära färger, med betoning på svart och grått.
2/ Hon bär lite, eller synbart lite, smink. Blekhet är ett adelsmärke.
3/ Hon klipper typ håret själv (gärna med en cigg i mungipan) och ser ut som att hon tappat bort hårborsten för ett flertal år sedan men bara inte orkat skaffa en ny.
4/ Det finns alltid något lite skevt över henne. En skrynklig topp, hår som trilskas, en sofistikerad premiärklänning av flådigt märke men typ inget smink. Hela hon signalerar coolness - perfektion är för ängsliga amerikanska socitetdamer.
5/ Hon ratar de etablerade märkena men utforskar uppstickare. Att stå på väntelista till it-väskor är bara så...banalt.
6/ Gainsbourg är rik som ett troll (ho he, minns att hennes föräldrar spelade in låten ovan...), men skulle aldrig låta detta synas utåt. Notera avsaknaden av bling.
7/ Hon blandar stilar, märken och prisklasser. Utan att veta skulle jag kunna gissa att outfiten i mitten ovan skulle kunna vara en mix av Lanvin (kavaj), Monoprix (top) och Rykiel (brallor).
8/ Hon räds inte kortkort. Långkjol däremot, går fetbort.
9/ Hon räds inte naken enkelhet. Vilken amerikansk skådis skulle ta pressbilder av typen nedan?

Charlotte - Je t'aime (moi non plus)

Mvh/
FruEfficientBadass