Lägenheten, del 4 (garderoben)

OMG hur många inlägg har jag inte skrivit om garderob genom åren? Faktum är att mitt allra första inlägg handlade om garderobsskifte. Men garderob är en hjärtefråga. Varför?

1. Ett av de största slukhålen i en modern [kvinnas] ekonomi är missbruket av fast fashion varför det är att rekommendera att skapa en perfekt funktionell, kombinerbar och snygg garderob. 

2. I syfte att uppnå punkt 1 behöver garderoben vid varje tidpunkt på året kännas säsongsanpassad, ändamålsenlig och stilmässigt fullbordad.

3. Därutöver behöver garderoben vara estetiskt tilltalande [oavsett förutsättningar, det vill säga du behöver inte anlita en byggare att skapa en walk in closet som syns i konsumtionsvidriga reklamutskick av typen Elle Interiör för att njuta av att plocka fram dagens outfit] vilket kan nås med några enkla knep som jag kommer att redogöra för [ytterligare en gång] i detta inlägg. 

Innan vi kommer till översiktsbilden en detalj från garderobsdörrens insida:

När jag flyttade in fanns inga krokar på denna dörr. Jag skaffade stora Ikeakrokar om triss och satte två på insidan av garderobsdörren och en på insidan av badrumsdörren. Den senare för badrock under dusch och de förra för ovan väskor. En svart och en brun, för att matcha mina stövlar som går i samma färger (old news för er läsare). När jag kommer hem är det bekvämt att bara haka av sig väskan där på insidan, skjuta igen dörren och så är den ute ur systemet. 

Nedan en översiktsbild:

Inte mycket har hänt stilmässigt sen bloggstart 2017. Det är mycket svart vintertid. Så mycket svart att jag belagt mig själv med en svart-ban. Det första som hände efter denna var att jag köpte en svart koftkavaj på Sellpys utförsäljning i Rosersberg vilket säger en del om min karaktär. 

I övrigt: Grått, marinblått med några tappra försök i rött. Ni skymtar min tvättsäck till höger och mina bruna stövlar (de svarta står jämte). Till vänster ser ni de tre morgonrockar i fluffig polyester jag köpte på Sellpy inför flytten så att jag och tonåringarna ska kunna dra runt i lyan morgontid utan att frysa. Jag sover ofta i min, som att vara kramad av en fluffig och vänligt sinnad isbjörn. 

Byrån är ett Blocket-köp som kom väl till pass då jag inledningsvis förvarade småkrafts i påsar. Att hänga saker på galgar i all ära, men ska man hänga trosor, strumpor, BH:s, pyjamaser, underställ, bodies, träningskläder och badkläder behöver man många galgar. 

Byrån hade enligt säljaren kostat "2 500 kronor" vid inköp vilket kanske stämmer. Om man dubblerar inköpspriset år 1980 och konverterar beloppet till dagens pengavärde. Jag gav 500 kronor och sanningen är att den egentligen var värd 12 kronor. Det trillar regelbundet av plastdetaljer från insidan jag inte vet var de hör hemma och jag får ofta banka ihop lådorna när de faller isär. Men den får duga så länge. 

Till vänster har jag en sorts list någon föregångare skruvat krokar i. Här kan jag hänga random stuff som paraply, "klädvårdsrulle" och min samlade smyckeskollektion. Jag använder i princip inga smycken, förutom ett statementsmycke vid något festligt tillfälle. 

Apropå fest kommer här en finurlig detalj. Eftersom det är hyfsad takhöjd ryms ytterligare en klädstång ovan den ni såg på bilden. Först tänkte jag att jag skulle strunta i att använda den, men eftersom jag har en stol i hallen precis utanför är det ganska lätt gjort att kliva upp för att häkta ner en blus eller en kjol i den händelse att man blir bjuden på ballongkalas. 

Inte nog med det, precis ovanför dörren finns jungfrulig mark, en helt orörd vägg som skulle kunna kontamineras med exempelvis hyllor.

Men det tänker jag inte göra. Varför? Gå tillbaka till punkt 1-3. Det finns absolut inget mervärde i "mer förvaring" eftersom man ska sträva efter att ha en slimmad, ändamålsenlig garderob. Att skaffa mer förvaring är ett sjukdomssymptom. Lösningen är att gå tillbaka till ritbordet och kartlägga sin livsstil och sitt klädbehov i företrädesvis vardag och därefter säkerställa att ens klädbeständ tar max 90 centimeters garderobslängd i anspråk.

Ingen människa hinner använda mer kläder än så under en given säsong. Allt över 50 cm är varningssignal. Har man >90 cm dras man med största sannolikhet med ballast. Det vill säga kläder som har fel storlek, som skaver, som man behåller av nostalgiskäl eller plagg som av andra orsaker är överflödiga. Burt! 

Jag vill också lyfta att jag bara har ett par festskor. Det är mina beige Tamaris-pumps (smygergonomiska) i vilka jag kan springa hundra meter häck. Detalj men i mitt bostadsområde finns diverse mysiga tillhåll vid sidan av tvättstuga. Vi har bastu, föreningslokal (där tanterna ibland träffas för att lappa & laga eller dricka vin), hobbyrum och ett "bytesrum". 

Bytesrummet är exakt vad det låter som: Man ställer dit saker man inte längre har användning för och får hämta vadhelst som lockar därur. I detta rum finns en klädhörna och på golvet står rader på rader av, precis, festskor. Man behöver i princip inga festskor. Max ett par. Vintertid har man kanske stövlar när man ska på lokal. Det är under några enstaka tillfällen per sommar man behöver klackar (oftast har man väl sneakers, loafers eller ballerinas) och ingen människa kommer någonsin, jag menar någonsin, registrera att du bär samma klackar varje gång du ska på finfest. Gör de det är de psykopater och då gör du bäst i att hålla dig på armlängds avstånd oavsett. 

En nyckel till förnöjsamhet i garderoben är ett homogent bestånd av galgar. Vem bryr sig om galgar, tänker kanske du. Jag gör det. Och det beror på att jag erfarit uppvaknandet i att skrota alla brokiga galgar i trä/plast/kemtvättsstål och övergått till de fantastiska sammetsgalgarna. 

Eller sammet är det nog inte tal om, de kallas non-slip flocked hangers (akrylnitrilbutadienstyren, polyamid) och finns på Rusta eller Jysk för runt en femtiolapp för tio stycken. Ett blygsamt pris för känslan av lyxgarderob. 

Plaggen hänger kvar oavsett material, inget glida av och trams. Galgarna är tunna och nätta så det blir mer luft mellan plaggen (negative space = positivt). De är enhetliga i färg vilket skapar en känsla av harmoni (brukar finnas i grått och svart men önskar att de fanns i vinrött, fatta bodoirkänslan). 

Lever du rättroget behöver du således bara 30 galgar för en capsule wardrobe. Investera hellre 150 kronor i snygga galgar än i ytterligare en sladdrig Lindextopp du aldrig kommer att använda. Bästa investeringen jag gjort i min garderob i hela mitt liv, dagens sanning bror.

Efter att jag skrev draft på inlägget pushade jag mig själv till att ta tag i ett par saker som stört mig garderoben. Dels den dåliga kollen på vad som låg i lådorna, dels belysningen och sist men inte minst golvet. Här är efterbild:

Jag satte upp en led-lamps-list med rörelsedetektor, så när jag kliver in i garderoben tänds den. Hundra spänn på Dollarstore, finns säkert även på Clas O och hundra andra ställen. Drivs på batteri. 

Som syns på bilden har jag även satt etiketter på alla lådor så att jag vet exakt var tvätt ska sorteras och var jag ska rota för att hitta. Jag skrev på vanligt papper som tejpades på, men är du pysslig och/eller frän kan du säkert göra det snyggare. 

Jag gick också next level genom att på en av lådorna påminna mitt minnesutmanade jag om att målar- och träningskläder ligger i en trådback i källaren vilket är riktigt och sant. 

Rätt mycket sorterades ut för att hamna på andra ställen. En uppsättning badkläder far norröver, liksom ett par tjocktröjor. Ett par fejk-UGGs från barnen åkte i soporna. Helt otroligt att jag redan dras med ballast. 

En annan förändring är golvet som hade maskeringstejp kvar efter någon ommålning någon gång. Bort med den, och in med en blå rapsmatta (?) från Erikshjälpen, 99 kronor. 

Jag tog också upp den lågkvalitativa dörrmatta som bostadsföretaget anser ska ligga utanför min dörr. Men eftersom den är ful, halkar hit och dit och därtill hakar i dörren varje gång jag öppnar den, hade jag lagt ner den i förrådet. Men nu, perfekt som avrinningsmatta till stövlar och skor så att jag slipper ha dem stående i hallen. 

Mvh
FruEfficientBadass

Lägenheten, del 3 (badrum)

Lägenheten har ett mycket litet badrum med toalett, handfat och dusch. Jag har haft många badrum i mina dagar och det här är det minsta. 

Jag dyker rätt in på kärnfrågan: Handdukar. Max kommenterade i ett tidigare inlägg att han önskade mig "luxe, calme et volupté" i nya lägenheten ("lyx, lugn och vällust") och för mig är lyx, lugn och vällust härliga badtextilier, varför jag sorterade bort mammas brokiga allmosor till förmån för nyinköpt från Ikea och Jysk. Svarta hand-handdukar i två uppsättningar och vita badhanddukar i två uppsättningar. Varför två uppsättningar? För att rotera med under tvätt. 

Kroklisten i trä köpte jag på Clas O. Trä mjukar upp och tillsammans med all korg skapas en något varmare känsla i ett rätt trist badrum. Fördelen med små badrum är att det behövs rätt små åthävor för att få till en stämningsjustering. 

Exempelvis köpte jag en halv meter champagnefärgat satinband till borsten på Siden-Carlson för åtta kronor. En pyttedetalj som gläder mig varje dag.

Färgtemat är således vitt och natur, min drömkombo för badrum. Därför var det en självklarhet att välja en sandfärgad badrumsmatta, trots att den fanns i fem färger. Badrumsmattan tvättas varje vecka. Varför? För att jag kan. 

Nu en rant om badrumsmattor: Jag Undviker Gärna den typen av badrumsmattor som har gummi under. Tanken med dem är väl att man inte ska glida runt när man spurtar ut ur duschen men är det inte så att man snarare kliver ur duschen än springer. Det som händer är istället att gummit på grund av fukt fastnar och man får ritscha bort mattan vid städning, i värsta fall med gummimärken kvar i golvet. 

Min erfarenhet av mattor av det här slaget är att de [möjligen av ovan orsak] sällan tvättas eller skakas. Kanske försöker sig ägaren på en fåfäng dammsugning, åtminstone de dagar då mattan inte är blötkall av duschvatten och kondens. Det får till följd att den ligger där och vegeterar, samlar vatten, cellulosa, döda hudceller och gud vet vad allt medan den lömskt jobbar underifrån på sin mögeltillväxt. 

Jag vill inte framstå som extrem, men vore det inte en god idé att människor som har duschmattor av detta slag grips. Deras mattor bränns hos Fortum och destruktionsintyget skickas till deras gode män (de fråntas myndighetsskap). Är ni med mig? I så fall integrerar jag detta i mitt hyllpartiprogram.

”Alstern” jag skaffat är som en tjock handduk, av den typ som hänger över badkarskanten på hotell. Efter dusch vispar jag runt den lite på golvet för att ta upp allt vatten och sen hänger jag den på tork på duschstången. Nästa morgon: Snustorr. En tvätt med en skvätt sköljmedel och fluffande torktumling i veckan och jag har luxe, calme & volupté året runt. Frågor? Jo just det, Alstern kostar 79 kronor på Ikea och finns i grått, beige, grönt, senapsgult och vitt. Köp den idag. 

Duschen saknade duschhylla och eftersom jag har svårt för flaskor på golvet (inneboendetrauma från tiden som student) rände jag stan runt på jakt efter en snygg badrumshylla att borra upp på väggen. Ikea brukade ha rätt snygga glashyllor, men numera kör man bara på värdelösa sugproppslösningar, troligtvis för att folks IQ har minskat med i snitt två enheter per år sedan 90-talet och inte längre kan borra i kakel. Om du undrar hur man borrar i kakel, läs mitt inlägg på temat.

Jag känner nu att jag kommer att få följdfrågor angående mitt inneboendetrauma från tiden som student så det är väl lika bra att jag berättar. Minns att jag talade om duschhyllor när ni om en stund läser meningen "Jag hittade till slut...". 

Hemkommen från en utlandsvistelse var jag tvungen att hitta ett temporärt boende på min studieort under ett halvår för att slutföra min magisteruppsats. Jag får erbjudande om ett mycket kostnadseffektivt boende hos tre ingenjörsstudenter. Jag fick bo i deras garderob. Det är riktigt och sant. 

Eller, det var snarare en walk in closet, med ett litet litet fönster med sådant där buckligt glas man oftast ser i badrum. Det rymdes en våningssäng med skrivbord under och plats för ett par skor på golvet. 

Ingenjörsstudenterna var snuskhumrar. Disk ackumulerades i köket, det låg ett tjockt lager damm i hela lägenheten över deras nördiga tillhörigheter av typen Star Wars-figuriner och badrummet var belamrat med schampo- och duschkrämsflaskor, vissa halvfulla, andra tomma (men det var för jobbigt att lyfta dem till en sopkorg). 

Lägenheten var från tidigt 90-tal och alla ytskikt gick i pastell. Badrummet hade svagt rosa väggar och lindblomsgrönt golv. Trodde jag, tills jag en dag på dominovis råkade välta en rad flaskor som stod på duschgolvet och då upptäckte rosa ringar under flaskorna. Golvet var tydligen rosa och det "lindblomsgröna" var snarare resultatet av flera års algtillväxt. 

Det skrämmande är att de här människorna numera lever som vanliga svenne bananas i samhället and such, kanske i färd med att konstruera komponenter till exempelvis respiratorer. Slut på historia.

Jag hittade till slut en galgliknande konstruktion på Clas O som funkar okej, även om min längtan efter duschhylla består. Tipsa gärna om köpställe. 

Eftersom jag är finkemsnörd kommer här en sammanställning: El Vital gul schampo och balsam, en gammal favorit. Nu introducerade mig frisörstuderande barnet till de lila och de var nästan ännu bättre, men jag tänkte göra slut på de gula först. Ett Redken Soft-schampo, min absoluta favorit som jag använder när håret känns extra torrt och sletet. Nivea Face Wash, Nivea Oil duschkräm (den bästa på marknaden) och en duschkräm av märket Petit Marseillais som jag köpte i Frankrike i somras. 

Eftersom badrummet är väldigt litet finns bara små ytor för badrumsartiklar. Som ni såg på översta bilden är badrumsskåpet sommarstugelitet och rymmer bara det absolut nödvändigaste såsom tandborstar och fuktkräm.

Den uppmärksamme noterar att Nivea Wash finns både i badrumsskåpet och i duschen. Om du har över snittet hög slutledningsförmåga har du redan fattat att det beror på att man ibland tar bort smink i samband med dusch men att man ibland inte duschar i samband med borttag av smink. 

Eftersom jag är något av ett geni har jag därför valt att ha ett exemplar på varje ställe, så slipper jag böja mig åt ena eller andra hållet när jag kommer på att jag måste sminka av. Och det fantastiska är att det går åt precis lika mycket sminkborttagning på ett år om man jobbar med flera tuber jämfört med att bara ha en. För har man bara en måste man köpa ny dubbelt så ofta. Fattar ni? Gör ni det verkligen? 

Kombinationen litet badrumsskåp och två tonårstjejer är inte optimal, varför jag satte upp min mammas gamla stringhylla i badrummet. Här har alla en varsin korg (namntaggad) plus en gemensam korg för husapotek, frisörsax och lite annat. På hyllan under har vi parfymer, bomull, toalettpapper och en korg med tjejgrejer. Tjejgrejer: Bindor, tamponger, polkagrisar och amfetamin. 

Eftersom jag är en sucker för korg i badrum skaffade jag en papperskorg i korg och sen en korg för hårprylar. 

I ett tidigare inlägg frågade någon om det var klokt att spara undan pengar när barnen var små för att finansiera deras tonårsliv. Det är svårt att till fullo redogöra för vidden av den ekonomiska ruin som väntar dig som tonårsförälder, men här är ett försök att ge åtminstone en pusselbit. Låt mig bena ut hårkorgen:

Från vänster till höger: Plattång, cirkapris 750 kronor. Rullfön, cirkapris 500 kronor. Air Styler Björn Axén, cirkapris 700 kronor. Hårtork Clas O, cirkapris 250 kronor. Dessa är alltså dubbletter från det tidigare boendet, eftersom barnen inte vill släpa dessa mellan bostäderna. 

Då har jag inte ens nämnt det löpande underhållet i form av håroljor, serum, värmeskydd, inpackningar, saltvattensprayer och torrschampon som löpande köps in, tack och lov från vecko- och månadspeng. Jag köper schampo och balsam, inte en pryl mer. 

Toaletten är ett litet mästerverk från Gustavsbergskt 70-tal. Man spolar med en "spol" på samma sätt som på högstadiets skoltoalett. En behaglig insikt som slog mig bara dagar efter inflytt var fördelen med hyresrätt: När saker av typen toalettlock går sönder, finns där en fastighetsskötare som fixar det. Jag ringde min och förklarade problemet, att lockets fästen redan vid inflytt var trasiga så att ring och lock hängde och slängde likt Krakel Spektakel i en gardin. 

Försynt bad jag om tips på modellnamn, så att jag skulle kunna skaffa ett nytt lock. Fastighetsskötaren bad mig att maila en bild på toaletten och tre timmar senare stod en kasse från Ahlsell utanför min dörr med ett perfekt måttat nytt toalettlock i. Va? Jag berättade den här historien säkert tio gånger för mina storögt fascinerade vänner veckan som följde. "Vad menar du, fick du locket helt gratis? Hon la inte till arbetstid för att åka och köpa locket?". Hyresrätt, I love. 

Duschdraperi var lite av en nöt att knäcka. I mitt tycke finns det bara en sorts duschdraperi som funkar och det är helvita, kvalitativa historier med lite tyngd så att man slipper få draperiet klistrat vid kroppen vid…vattengravitation? Ni vet vad jag menar. Mönster kanske kan vara kul. Om man är fem år och exempelvis gillar fiskar.

Jag är inte fem år och min strävan i dusch är att känna "calme, luxe et volupté" inte "wow, kolla fisk" varför jag med ljus och lykta sökte efter den sorts våfflade duschdraperi i kritvitt man ibland trillar på under hotellvistelser. Gärna i tyg. Men där gick jag bet. Det enda våfflade duschdraperi jag hittade fanns på nya Wish a.k.a. Temu och var inte av tyg, men av beskrivningen att döma var det av lite bättre kvalitet då det var "tungt". Än så länge har det inte limmat på mig.

Med följde billiga transparenta duschringar men då skalade jag upp genom att köpa duschringar i metall på HM Home (fanns i silver/guldfärg). Jag hittar dem inte nu, men Åhléns har liknande för 36 kronor tiopacket, just sayin. Nu rasslar det skönt när man drar duschdraperiet hit och dit, istället för det sladdriga ljudet av billig plast mot metall.

En liten detalj är det tennskrin jag har stående på badrumsskåpet. Skrinet är en vinst min morfar fick efter någon form av spelmanstävling på 40-talet och locket pryds av en gravyr föreställande en slacker som röker cigg. 

Jag sålde i början av sparresan en del silver i form av gamla snusdosor och småskålar, men det här skrinet kan jag inte skiljas från. I detta har jag ställt alla nagellack. Funktion och nostalgi i ett, en oemotståndlig kombination. Låt inte ert arvegods stå och samla damm, sälj eller använd. Samma sak med "finporslin". Slit det med hälsan tills bara slattar återstår.

Ett sista ord om badrum och volupté. Jag fick en vacker julklapp av fjortonåringen. Eller jag fick två, jag fick en jättestor klubba som jag lapade i mig gåendes på stan för att fullända looken av ful gubbe. Utöver klubban fick jag en Ritualsspray "Laundry Deluxe Refreshing Spray" i min favoritdoft Sakura. 

Närhelst jag känner för att lyxa till badrummet sprayar jag denna på handdukar och badrumsmatta så doftar det överjordiskt. 

Ja, ni läsare av denna blogg vet att badrum är lite av en akilleshäl för mig. Det måste vara rent, funktionellt och gärna med mycket vitt och natur. Givet detta badrums storlek och ursprung (kranar och VVS från 1973 och silverblå kakelrand från 90-talet) tycker jag ändå att jag fått till en rogivande och behaglig stämning däri. 

En viktig komponent är att jag, som jag tidigare nämnt, låtit installera dimmer i den enda ljuskällan: Lampan ovanför badrumsskåpet. Det är öken att gå upp på natten för att pudra näsan och mötas av 800 lumen. 

Nu låter jag lampan stå på lägsta hela natten så att jag, barn och djur har ledsyn in utan att behöva konfronteras med våra mosiga nattjag eller riskera att väcka våra hjärnor så att man inte kan somna om. Dessutom ser man bättre ut även dagtid med lite diskret belysning. 

På bilden ovan skymtar rummet. Men innan jag släpper in er där kommer jag att tvinga er till en genomgång av min garderob. 

Mvh
FruEfficientBadass

Lägenheten, del 2 (hall)

Idag har turen kommit till hallen, är det inte spännande så säg? 

Här ser ni den dörr som vetter in mot lägenhetens Shangri-La, det vill säga "rummet". Dörren stod av outgrundlig anledning uppe på vinden och hade av smutslagret att döma stått där sedan sent 50-tal. Jag fick hjälp av familjen att baxa ner och passa in den, för den vägde ett ton. 

Det tog ett par dagar innan den gick att stänga, det var som att den var tvungen att acklimatisera sig. Det gick åt en halv flaska Klorinmousse (till dörren) och en halv flaska cava (till mig) för att få den i något sånär fräscht skick. Man borde kanske måla den kritvit för att matcha övriga dörrar men jag gillar det gräddvita/nikotingula. Patina?

Till höger är dörren till badrummet och till vänster en dörr till klädkammare. Min walk in closet. Och det var på jakt efter en matta till min walk in closet jag besökte Erikshjälpen i Botkyrka och hittade den matta ni skymtar på bilden. Den förtjänar en närbild för den är ett stycke konst.

Inte kunde jag stuva undan den här pärlan i en klädskrubb? Den fick ange tonen för hela lägenheten, signerad och allt. Jag vill minnas att den kostade 280 kronor och av kvalitén att döma (man sjunker liksom sakta ner i den, på ett dyrt sätt) var den nog ett bra stycke dyrare vid första säljtillfället. 

Parentes här men mitt mellanbarn har börjat vakta barn på en av Stockholms finare adresser. Vi talar lägenhet i prisspannet 40-80 miljoner. Jag vet den exakta siffran, men av GDPR-skäl ligger jag lågt med den (men lek att den ligger i mitten av spannet).

16-åringen  reflekterade för några veckor sedan över valet av inredning. "Är det inte konstigt att skaffa en så dyr lägenhet och sen inreda med billiga mattor och möbler från Rusta?". Jag blev naturligtvis nyfiken och på sant integritetsfullt manér bad jag henne ta ett par foton. 

Det visade sig att möblerna kom från en möbelfirma på Strandvägen (den med elefanterna) och att ingen matta kostade under två hundra tusen. Underbetyg till min dotters brand awareness och därtill: Sug på den, frugal weirdos. 

På tal om konst har jag i hallen en rullande Waldersten-utställning i en Ikearam. Jag har en samling posters som jag byter ibland, med någon månads intervall. Jag började med "Don't forget that loneliness has brothers and sisters". 16-åringen frågade varför jag hade en bild på 1cuz i hallen. Jag hade ingen aning om vem denne 1cuz var så jag bildgooglade och han såg läskig ut.

När minstingen kom hem utbröt tumult. "Vad är det där? Ska jag behöva mötas av det där när jag kommer hem?" Ni vet, konst provocerar. Jag borde framhärdat, men vek som en skilsmässomorsa bytte jag ut den mot nedan bild som tydligen passerade.

På tal om konst 2 har jag påbörjat en studentikos konstvägg jämte spegeln. Här sätter jag upp slumpvisa objekt som passerar mig, exempelvis vykort från utställningar jag varit på, teckningar från vänner och nothållaren från Riche. Jag räknar med att fylla väggen innan jag dör. Jag uppskattar också att en sleten etta är mer tillåtande än en stor lägenhet med paradhöjd i tak. Det finns ingen förväntan om att jag i denna lya ska ha "stil", så det är bara att tuta och köra vilket är roligt. Notera det antika proppskåpet.

Hatthyllan är mikroliten så där har jag klurat lite. Jag har nämligen både vinds- och källarförråd, vilket är så overkill med en person som jag som inte gillar att förvara onödiga saker i förråd. Möjligen med undantag av säsongskläder och preppermat (det är korrekt, jag har skapat ett lager av förnödenheter i källaren). Men till källaren har jag tagit en klädstång från landet där jag hänger bulkiga ytterplagg jag inte använder för tillfället. 

Där står också en del skor och kängor. Så det är max två av mina ytterplagg på display i hallen vid varje givet tillfälle. Behöver jag svida om, så som sker när jag åker uppåt för att jobba och behöver min stora varseljacka, passerar jag bara källaren och ersätter min Paul Smith-kappa [i kashmirblandning, behövde få det ur systemet, köpt 2nd hand i vintras] mot varselhärket. Vice versa när jag kommer tillbaka i slutet av veckan. En sorts Stålmannenbyte.

Handskar, mössor och halsdukar följer samma princip. Jag har en trådback i källaren för det jag för tillfället inte använder och det som används ryms i den högsmala korgen ni ser på hatthyllan. Ovanför den skymtar den smarta hylla som den tidigare hyresgästen lämnade efter sig. Där har jag väskor och en stor kartong med sommar- och festkläder. 

Jag skaffade också två dörrmattor i naturmaterial från Rusta. De kostade inte två hundra tusen, snarare 129 kronor styck, av deras preminummärke som jag tror heter "Elsa". En att torka fötterna på direkt innanför dörren och en att ställa skor på för avrinning. Stolen ni skymtar på första bilden är en gåva från mödernet och jag klädde om den blommiga sitsen med ett mer neutralt markistyg. Den här stolen är multifunktionell och används ibland som sängbord men oftast som pall när jag ska ha ner något från ovanför köksskåpen. Jag ÄLSKAR multifunktion. 

Det var hallen. Uppskattad budget: 650 kronor. Jag köpte ju spegeln också, på Blocket för en dryg hundring. 

Mvh
FruEfficientBadass

Stockholmstips: Skandiabiografen

Om ni likt jag är Filmfestivalsbitna känner ni redan till biografen Skandia på Drottninggatan 82 (hörnet Olof Palmes gata). Det är här invigning, avslutning och de flesta röda mattan-visningarna går. Därtill är det en av Stockholms största och vackraste biografer, ritad av Gunnar Asplund (Stockholms Stadsbibliotek).

Gunnar Asplunds vision inför bygget

Salongen 1920-tal

Salongen 2020-tal (Maya & Ethan Hawkes var drivande i "Rädda Skandia")

Skandiabiografen anses av många vara ett arkitektoniskt mästerverk och lokalerna är sedan tidigt 2000-tal skyddade av Länsstyrelsen genom "anmälningsplikt enligt kulturmiljölagen" vilket innebär att inga större förändringar får göras. Biografen har sedan dess ägts av Hufvudstaden och hyrts av f.d. SF Bio (numera Filmstaden) för helgvisningar (t.o.m. 2016) samt företagsevent i veckorna.

Filmstaden verkar emellertid inte vara intresserade av att driva verksamheten vidare och under höstens upplaga av Stockholms Filmfestival introducerades tanken på crowd funding. Detta gick i lås och i december meddelade Stockholms Filmfestival att de nu tar över hyreskontraktet. 

"Här har Stockholms filmfestival visat film i mer än 30 år och filmstjärnor och filmskapare från hela världen har visat sina verk för en entusiastisk publik. Skandia skulle kunna bli en ny nationalscen för filmen." säger Dharma Garde Palme, producent på Stockholms filmfestival.

I lördags var jag där för första gången utanför Filmfestivalstid och såg Det brinner i paradiset (2023 års Guldbaggavinnare bästa film), kanske den bästa svenska film jag sett sen Ruben Östlunds De ofrivilliga. Se den! Om inte annat för att få vistas i de otroliga lokalerna, för att slippa slussas genom ett supermarket av popcorn- och godisförsäljning innan entré i salongen (looking at you, Filmstaden Mall of Scandinavia) eller så bara för att slippa en enda reklamsnutt innan filmen börjar. Pris = som på en vanlig bio. Boka biljett här. Är du medlem i Stockholms Filmfestival (kostar 350 kr/år) får du gratis popcorn om du visar ditt medlemsskap i baren.

Blir du medlem i Stockholms Filmfestival får du dessutom ett antal inbjudningar till gratisvisningar på Skandia under året, filmer som med största sannolikhet inte kommer att visas på Filmstaden Hudik om man så säger. Film är bäst på bio och Skandia är en av de bästa biograferna.

Mvh
FruEfficientBadass

Lägenheten, del 1 (kök)

Glad fredag! Jag ger er:  "Lägenheten, del 1". Om ni tror att detta är inledningen på en lång inläggsserie tror ni fel, eftersom lägenheten bara har ett rum och kök. Icke desto mindre: Del 1: Köket.

Inflyttningsdagen

Idag

Jag fick lyan genom Stockholms Kooperativa Bostadsförening, SKB. Hyra 4 500kr. Att ställa mot att köpa motsvarande i samma kvarter i Vasastan för uppskattningsvis 4,5 miljoner, månadskostnad 21 papp om man räknar in en genomsnittlig avgift.

Så vore det inte fiffigt då att ställa sig i SKB:s bostadskö, så skär man bort löpande månadsutgifter på 16 500 kronor? Några av mina vänner har fått denna goda idé efter att jag berättat om min nya lya. Det finns bara ett aber. Man måste stå - i mitt fall - i kö under uppskattningsvis 37 år för att bli erbjuden en etta inom tull. Gillar man ytterområdena av typen Hässelby Gård eller Bredäng behövs inte lika lång kötid (men vem vill bo där säger jag, som delvis växte upp i nämnda gård). 

Jag hade turen att av föräldrar bli ställd i kö när jag var nio år, varför jag gled in på visningen av denna lägenhet och bara "Jag tar den!" allt medan jag gav fräcka fingret till övriga spekulanter. Några e-signaturer senare och den var min. Dessutom ingår hemförsäkring i avgiften och elen landar sällan över 150 kronor i månaden. 

Ytterligare en bonus är att jag är typ yngst i hela kvarteret, så när kvartersvärden kom för att hälsa mig välkommen (gulligt!) frågade hon efter [mitt namn]. När jag sa att jag var jag såg hon nästan chockad ut och utbrast: "Men du är ju så ung!" Jag hade kunnat betala 21 000 kronor i månaden bara för den upplevelsen.

Priset man får "betala" för hyresrätt är att lägenheten inte renoverats med samma iver som övrigt lägenhetsbestånd i Stockholms innerstad, för att använda en underdrift. Inget direktimporterat kakel, inga belugaknoppar i köket. (Det finns inget som heter belugaknoppar). 

Linoleumgolv är närmast obligatoriskt i åtminstone kök, ibland i hela lägenheten. Jag hade emellertid tur, jag fick trägolv i alla rum utom kök och badrum.

En kuriös detalj är att VVS:en inte uppdaterats sedan 1973 varför de bruna kranarna är av det slag ni kanske senast såg när ni var på skidsemester i Hassela eller annan eftersatt stugby. Inget som inte går att distrahera med lite Muji och naturdetaljer (mycket nöjd över diskmedelshöljet i bambu från Ikea).

Det betyder att barnen för första gången behövt kalibrera värmen på vattnet med sina små händer, vilket ledde till mycken gråt och tandagnisslan de första veckorna. Jag hörde med jämna mellanrum ramaskri från duschen då de rattat in skållhett eller iskallt. Men nu har de lärt sig. Jag skulle inte byta ut dessa kranar mot allt smör i Småland, de är så läckert högtrycksfungerande, så som kranar var förr i tiden.

Det jag däremot prioriterar är belysning. Inte för att jag köper exklusiva armaturer. Tvärtom, jag kör genomgående Ikeas Rigolit rislampor för knappa hundringen. Men dimmers! 

Redan första veckan hade jag min PE (Personal Electrician) där för att installera dimmers i samtliga tak ink. badrum. Han drog även in två kompletterande uttag till ”rummet” så att barnen kan plugga in sina prylar i anslutning till sina skrivbord.

Som ni kanske ser på första bilden är det heller inte särskilt påkostade material i köksluckor. Det är faktiskt exakt samma känsla som i en billig skidstuga från 70-talet. Tunt laminerat trä med enkla knoppar. Någon form av Perstorpsliknande beläggning bakom diskbänk och spis. Lätt att torka av. 

Var är diskmaskinen, undrar vän av ordning. Diskmaskinen, det är jag. Och jag älskar det. Man blir varm om händerna, plus att jag knappt har någon disk förutom när barnen är där. Och de har också lärt sig uppskatta nöjet med disk. 

Så vad skaffade jag då till köket? En bäddsoffa till mig, eftersom barnen sover i rummet. Den kostade 1 500 kronor på Blocket och är helt ok att sova i. Bättre än ok, den är fast och fin och funktionell dagtid. Att jag inte jublar över den beror på att jag inte gillar konceptet bäddsoffa, åtminstone inte för dagligt bruk. En säng ska liksom alltid finnas där, redo att sovas i utan förberedelser. 

Men det känns ändå som ett billigt pris att betala för att slippa belåna sig över öronen för en bostadsrättstvåa (vilket ändå är fiktion eftersom ingen bank skulle bevilja mig ett sådant lån).

Jag köpte också en stringhylla på Blocket för en dryg tusing och mörkläggningsgardiner på Ikea. Jag valde att ta de dyraste, av modellen Annakajsa. Det ångrar jag inte en sekund. I en lägenhet med endast två fönster blir gardinerna tongivande, och att då dag ut och dag in gå och störa sig på en lågkvalitativ textil med plastdoft var inte ett alternativt. Dessa gardiner är ljuvliga, hör upp: Ljuvliga! Vacker lyster, fint fall, mörklägger till hundra procent. 

Sen köpte jag ju en del köksmaskiner av typen mikro och vattenkokare, allt på Blocket. Vattenkokaren av märket Philips är stor och proffsig, jag tror att jag betalade 150 kronor. 

Mikron, inte så proffsig. Den såg fin ut på nätet, men när jag hämtade den berättade säljaren (som var av finsk härkomst) att texten var på finska (varför jag nu vet att "tining" på finska heter "sulatus"). Dessutom hade det fallit av ett stycke invärtes beläggning så att man ser något rostliknande inne i ena hörnet. Men mikron funkar någotsånär, man måste bara värma saker tre gånger så länge som i en vanlig mikro. 

Porslin, kastruller, köksgeråd behövde jag knappt köpa alls. Mamma visade sig vara en guldgruva och jag har fått jättefina serier av porslin (om än i mindre antal), bestick och what have you. 

Det hela tangerade komiskt när hon på varje fråga jag ställde svarade ja. "Har du en stekspade/tesil/mixer/äggharpa/durkslag/vitlökspress/äggklocka extra?". Ofta fick jag ett mms till svar med flera uppsättningar av vardera. Jag som gjort det till ett signum att slut-shama boomers för deras samlarbeteende fick svälja förtreten och medge att det ibland kan vara till fördel. 

In till höger finns städskåpet. Jag fick en dammsugare av mina föräldrar. En dammsugare jag tydligen givit dem en gång för att jag hade för många. Däremot köpte jag städprylar nytt. Bara ni läsare av denna blogg kan förstå den högtidsstund det innebar för mig att på min favoritbutik Willys Lidingö storhandla dessa. Mopp, mopptrasor, fiberdukar, diverse grovkem, tvätt- och sköljmedel, stålull, jag var i sjunde himlen. Här har jag också täcke och kuddar som jag bäddar med i bäddsoffan.

I första skåpet in till vänster har jag linneskåp och mitt stash av hygienpapper (=samlingsnamnet för hushållspapper och toalettpapper, jag skrev "hygienpapper" för att spara tid men den går ju förlorad nu med denna utvikning så jag hade lika gärna kunnat skriva ut "hushållspapper" och "toalettpapper" från början aaargh). 

Handdukar fick jag av mamma också, men de var av lite brokigt slag så dessa använder jag som handdukar till badhus och kök. Istället köpte jag nya vita badlakan i två uppsättningar för mig och barnen samt två uppsättningar svarta hand-handdukar till badrummet eftersom den extensiva användningen av smink i vårt hushåll kräver svart. Om du är man, fråga din fru, hon kan förklara. 

Vad mer säga om köket? Jag tog med mig lite fina glasburkar från landet för mjöl och flingor. Naturligtvis ett stycke Svenskt Tenn i form av en Manhattanbricka, livade upp de 70-talströtta skåpen. En pläd i soffan och kuddar i fönstret. Fönstren har rätt djupa nischer och minstingen upptäckte rätt snart att man kunde dra för Annakajsa-gardinerna och skapa sig en liten myshörna därinne. Vi hängde upp en ljuslykta där också för maximalt mys (se tidigare bild).

Så får man jobba när man har små ytor. En annan ytbesparing var mitt genidrag att använda en skärbräda som frukostbord. 

”Genidrag”

Lång utvikning om hyllor:

En principsak är att hålla bänkytor så rena som möjligt varför jag i möjligaste mån skyfflar undan saker som monstruöst stora flingpaket i underskåp. Hur är det möjligt? För att jag justerar hyllhöjd. Folk är för dåliga på att justera hyllhöjd och jag tänker starta ett parti för att lyfta frågan. 

En extensiv informationskampanj ska rullas ut i landet med budskap som ”Visste du? Nästan alla hyllor går att justera!” och ”Du är inte enligt lag skyldig att bruka alla hyllor som ingår (men spar gärna borttagna hyllor i ett förråd till nästa boende)”. 

Barn ska redan från förskoleklass ha hylljustering på schemat då de bland annat får arrangera klassrummens hobbymaterialshyllor i rätt höjd. Färgsorterade pappershögar: Låga hyllor. Pennburkar: Höga hyllor (”Tänk på att lägga till ’ta-höjd’ barn!”). 

KTH inför fördjupning ”Shelf adjustability science” på Bygg- och anläggning och Arkitekthögskolan inrättar en fond för studenter som genom sina examensarbeten skapar extra flyttvänliga hyllor. Så att man med polygrip slipper förlösa varje plupp och sen banka in dem med hammare på nya nivån. 

Ja just det, enligt ISO19999 (den blir ny och handlar bara om hyllor) ställs lagkrav på numrering av hålen för plupparna så att man slipper förlita sig på ögonmått vilket btw inte funkar när man har huvet inkört i ett skåp.

Justerad hylla. 

Kort sagt: Ett enkelt och funktionellt kök/sovrum, i princip helt inhandlat andra hand. Heppad budget: 4 000 kronor.

Mvh

FruEfficientBadass