Jag gör en Tough Viking

Våren och försommaren är motionsloppens tid och jag som har Djurgården som vardagsrum ogillar att ha flåsande föreställningar med dunkadunka-musik i mina promenadstråk.* Så det kanske förvånar en och annan bland er att jag för ett par veckor sedan gjorde en Tough Viking. Tough Viking är, för er som inte vet det, en sorts modern version av tapperhetsprov där man vid sidan av själva löpningen ska hoppa genom eld, kräla i gyttja och döda spädgrisar med sina bara händer. Nej okej man ska inte döda spädgrisar men jag skulle tro att det diskuterades inför lanseringen.

Loppet kostar 895 kronor och arrangeras av företaget "Tough Viking", ett bolag som gjort runt en till fyra millar i vinst per år sedan starten vilket ändå är beundransvärt med tanke på att aktiviteterna är säsongsbetonade. Min aversion mot spektaklet till trots tycker jag väl att den här typen av affärsidéer är behjärtansvärda eftersom de får folk att röra på fläsket. Därmed inte sagt att jag själv har lust att bidra till den vinstmarginalen, inte för all gyttja i Ryssland. Så jag och mitt side hustle gjorde det frugal style nämligen tre dagar före själva loppet. Var inte det smart!? Vi var ute på en av våra sedvanliga promenader mot Stora Skuggan till och hamnade, efter en irrvandring i skogen, plötsligt i en snitslad bana. Tough Viking! Det var bara att köra på så vi gick och gick och följde tråden, med diverse pauser för att titta på änder...

...och hästar och kor.

Det vi däremot inte fick i vår frugala version var att bära bensindunkar och stockar eller gästa "Crazy Monkey Bar" som höll på att monteras när vi passerade.

Jag tyckte det kändes besvärande varför jag och hunden gjorde en tur upp i skogen för att se om vi hittade några av vinterstormarna omkullfallna träd vi kunde lyfta tillsammans men gick bet. Vi fick nöja oss med att lyfta en granruska som hunden sen tuggade sönder. Tough Viking på Djurgården är 15 kilometer långt. Vi gick bara 12 kilometer. Hade vi betalat 895 kronor hade någon tvingat oss till penalty laps för att komma upp i en dräglig total, det gjorde ingen nu, en klar nedsida. Men summerat tycker jag ändå att vi hade ett bra race. Vi slapp också trängas med tusentals andra, tror att vi träffade cirka 20 personer på vår promenad varav merparten jobbade för Tough Viking. För övrigt, vore inte det ett bra side hustle? Dessa säsongsjobb måste ju kräva tidsmässigt korta insatser för att sedan gå helt i träda under resten av året. Någon som har erfarenhet? Jag menar då inte att vara volontär. Utan att jobba för dem, sätta upp kilometervis med loppremsor, montera tält och barer?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Och med detta blottade jag den 80-åring jag är på insidan.

Lektion 3: Sköt ditt eget företag inte andras

I lektion tre talas om vikten om att sköta sin egen firma först. Detta behöver inte vara synonymt med att starta ett eget företag för att på så sätt jobba åt sig själv utan är ett symboliskt uttalande som betyder att du till varje pris måste bygga upp dina egna inkomstgenererande tillgångar. Kanske parallellt med att du utför lönearbete åt någon annan, men du skall då avsätta pengar i aktier, fonder eller fastigheter. Old news för en FIRE-anhängare, men väl beskrivet i boken.

"Too many people spend their lives minding someone else's business and making them rich. [...] Promotions or a better job will only help you become more financially secure if the additional money is used to purchase income-generating assets."

Jag har ju tidigare talat om paradoxen med min betydligt mer högavlönade chef som sa upp sig samtidigt som jag och hade räknat ut att han klarade sig i två år på sina besparingar medan jag räknade med minst det femdubbla. Det kom i och för sig från mannen som byggde pool på baksidan med motiveringen "barnen ville ha en" för att sedan förlägga 100% av sommaren antingen till sitt skärgårdshus eller på resande fot i Italien. Men jag kan ta råttgift på att du har någon klämmig kollega med marknadsmässig lön som är en fena på att rodda er arbetsgivarens business men som gärna lägger sparutrymmet på att uppgradera bil eller golfutrustning. Jag har själv stött på mer än en genom mina yrkesverksamma år. Fel fokus. Fokus är fel. Eftersom:

"When hard times come, what many people thought were assets will not help them survive a financial crisis. The car has lost much of its value. Those golf clubs? The same."

Rich Dad säger att tillgångar faller inom någon av nedan kategorier:

1. Företag som inte kräver att du är närvarande. Om det kräver att du är närvarande är det ett jobb, inte en tillgång
2. Aktier
3. Obligationer (reservation för att boken är 20 år gammal...kanske inte jätteaktuellt idag)
4. Inkomst-genererande fastigheter, d.v.s. fastigheter som du hyr ut
5. Skuldebrev
6. Royalties från ex. böcker, patent
7. Saker som har ett värde som ökar alternativt genererar inkomst

Rich Dad säger också att det är viktigt att man skaffar de tillgångar man gillar. Inte bara gillar, man ska ÄLSKA dem. Först var jag nära att skumma förbi den meningen, men ju mer jag tänker på det, desto vettigare låter det. Exempelvis är jag inte ett dugg intresserad av att starta eget företag. Jag saknar affärsidé och jag tycker att det låter meckigt. Med tanke på att knappt ett av tio nystartade företag överlever på lång sikt* känns det spontant inte som att det är just mitt eventuella företag som kommer att överleva. Däremot älskar jag aktier. Och de aktier jag älskar allra mest är investmentbolag. Och sen älskar jag ju Per. Så därför är det helt logiskt att jag köper Spiltan Aktiefond Investmentbolag för stor del av slanten. Min vän Marknadsförar-L däremot, tycker att åtminstone fonder är snarktråkigt. Däremot får hon kickar av att starta bolag. Thus: Jag är framgångsrik i det jag gör och hon är framgångsrik i det hon gör. Skräddare bliv vid din läst.

Har du människor i din närhet eller i din familj där man har tillbringat hela livet med att jobba för någon annan, utan att själv lägga undan något i form av tillgångar? Om ja, varför tror du att det blir på det viset?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Och att de svenska bolag som har högst överlevnad är inom skogs- och jordbruk gör mig ytterligare mindre optimistisk. 

Jag smygfotar damer på stan

Häromdagen gjorde jag något jag aldrig brukar göra. Jag smygfotade en kvinnas outfit. Min intention var att fråga först men som synes sitter hon och pratar i mobilen och det var ett samtal som aldrig tog slut så jag tog bilden och drog. Jag vet inte vad det var med den här kvinnan men hon gjorde mig lycklig. Lycklig för hon var så snygg, så stilfull och så senior, i kombination. När jag kom innanför dörren såg jag att 11-åringen precis kommit hem och det visade sig att även hon hade lagt märke till damen. Nu syns inte hela hennes stil sådär från sidan, halvt bortvänd, men jag plockade ut liknande plagg från en näthandel så att ni får en tydligare bild av konceptet. Hon har alltså en lårlång grå yllejacka och ett par trekvartslånga, vida byxor i samma material och färg till vilka hon har genomgående bruna accessoarer såsom de helt überljuvliga "bilhandskarna" (hur retro!?), troligtvis från det anrika märket Hestra.

Jämför denna kvinna med slumpvis vald seniorista. För mig ser urtypen av 70-plussare ut antingen som något som trillat ur en Gudrun Sjödénkatalog eller en Myrornas-container. Om det senare: gärna iförd en oformlig jack-kappa i rött, vattenavvisande material över vilken hon trätt en ängslig axelremsväska med blixtlåset ordentligt stängt (gärna hängade framtill på magen), ett par foträta svarta promenadskor och dito byxor med resår i midjan i ett material som slutade produceras på 60-talet. Håret i en icke-frisyr alterntivt färgat mörkrött för att riktigt accentuera utväxten (eftersom hon inte orkar färga mer än en gång i halvåret).

Läsare av denna blogg vet ju att jag har ett traumatiskt förhållande till mitt gråa hår. Kvinnan på bilden ovan fick mig för första gången någonsin att känna mig sugen på grått. Det var liksom...elegant. Vackert grått i en välvårdad page med naturligt fall. Jag kan tänka mig att hon använder silverschampo eller kanske till och med en lättare toning för att få till den rätta silverfinishen. Hon kändes fräsch! Eller som 11-åringen sa: Hon var en tomboy. Jag kan verkligen tänka mig att skaffa exakt basen ovan* och bryta av med några otippade färger typ mango. Naturligtvis flankerat av Chanel Giallo Napoli.

Har du några tankar om hur man behåller stilen genom hela livet?

Mvh/
FruEfficientBadass

* På Zalando skulle ovan manöver gå på runt 4 000 kronor men merparten går naturligtvis att hitta till en bråkdel av kostnaden på second hand. "Bilhandskar" från Hestra runt 800 kr.