Frugalt balkongbygge

Jag nämnde i förbigående för ett tag sedan att vi byggt en balkong av spillvirke. Jag bad min man att specificera exakt vad bygget kostat, och det landade på strax under 3 000 kronor. Det som kostade var en cirkelsåg (dryga tusingen), impregnering och färg (dryga tusingen) och lite reglar och skruv. Så här såg det ut vid projektstart i slutet av juli:

Anledningen till bygget är att den vackraste kvällssolen söker sig till just den här sluttande hörnan av trädgården. Så vill man sitta ute och äta eller ta ett glas framåt kvällningen, får man antingen ligga på en sluttande filt eller palla upp bord med vedträn och sitta snett i stolar. Därav bygget.

Be mig nu inte gå in på byggtekniska detaljer. Jag var faktiskt inte ens där utan var på utflykt i Stockholm för att vinka av ett lägerbarn. Men jag bedömer att min man gjöt en klump cement i vilken han förankrade pålen som håller upp konstruktionen. Därefter förankrade han en ram längs med de två väggarna samt mot pålen, på vilken han sedan moterade plankgolv. Eller rättare sagt, tioåringen skruvade i planken vilket var en pedagogisk övning av divint slag ("första halvtimmen bara svor hon...sen var hon jättestolt").

Allt virke låg uppe på logen - den vänstra byggnaden - och är rester från ombrädning fasader etc. Det enda som köptes in i virkesväg var rundstaven till ledstång. Eftersom balkongen byggts mot två ekonomibyggnader - logen och ovan vedboden - var vår önskan att den skulle ha en rustik karaktär. Alltså inga glaspartier, ingen snickarglädje eller krusidull utan en sorts avsats bara, som att den funnits där i alla tider för att lassa hö på e d.

Efter att ha målat nederdelen i samma brunsvarta spilloljenyans som logen samt staketet med falu rödfärg, smälter den in rätt bra. Det enda som sticker ut är ju ledstången som av praktiska skäl också var tvungen att gå lite över fönstret (annars hade man behövt böja sig för att nå den). Nu tvistar jag och min man om huruvida den ska målas eller inte. Jag vill ha den röd så att den försvinner in i huset, men min man vill behålla den trären.

Anyheuw, förutom kvällssol upptäckte vi att vi har en alldeles maginfik utsikt härifrån, över Sveriges Toscana a.k.a. Hälsingland. Vår gård ligger på urdikad havsbotten och det finns fortfarande en liten pöl kvar längre bort som idag tjänstgör som fågelreservat så vi har mängder och mängder av fåglar att titta på på ängarna. Hägrar, gäss, tranor you name it. Så det har blivit lite av ett pensionärsnöje för mig och min man, att sitta här, sippa rosé och kika på fåglarna.

En liten fiffig detalj med bygget är att det leder en lucka från balkongen rakt in på logen där vi kan plocka in utemöbler och dynor till hösten.

Har du ägnat dig åt något frugalt bygge under sommaren?

Mvh/
FruEfficientBadass

En dag i mitt nya liv

Jag har fått ett par mail som pockar på fler inlägg om vårt liv på landet. "Vi vill höra om hönsen!". Alltså...det finns inte jättemycket att berätta om hönsen förutom att de är bedårande, lättskötta och de perfekta husdjuren. Men de gör sig bäst i rörlig bild när de rabatt-badar eller pickar på mina målade tånaglar i tron att de är körsbär, så följ mig på Instagram om det är sådant du vill åt. Men visst, jag kan beskriva en typisk dag i vårt nya liv såhär sommartid efter alla besök men innan skolstart (som f ö är idag då detta inlägg publiceras).

Vi (läs: jag) vaknar runt sju. Resten av familjen sover vidare minst tre timmar till vilket gör att jag har gott om tid att skriva, läsa och gulla med hönsen i fred (jag släpper ut dem morgontid så får de vara i trädgården under dagen). Eftersom jag nuförtiden skippar frukost (mer om det längre fram) hinner jag med minst ett inlägg och lite kurslitteraturläsning.* Vän av ordning noterar att jag numera sitter på ett annat ställe än förut, men uppkopplingen mot Hallon var bättre här.

Därefter blir det lite ärenden och fix på gården. Visserligen är det mesta färdigfixat nu. Alltså, inte färdigfixat enligt consumer suckerae-mått mätt, men enligt våra mått mätt. Alla är nöjda med sina rum, sin uppkoppling, hönsen har skydd om natten och allt har funnit sin plats i nya hemmet. Det är härligt att känna så eftersom det kommer att bli fullt upp från och med idag (skolstart barn) och särskilt efter första september då jag varje dag kommer att tågpendla till Mittuniversitetet för journalistutbildningen. Turligt nog har jag en hemmaman som kommer att sköta allt vad markservice heter åren som kommer.**

Well, vad mer kan jag säga. Jo, någonting jag har ett hatkärleksförhållande till här på landet är ytorna. Å ena sidan är jag ju en sucker för compact living. Ni vet, min önskan att en dag få bo i en etta à la Fumio Sasaki med en skål, en sked och en tunn madrass på golvet (ej att förväxla med heroinkvart). Här har vi, vad vet jag, 320 kvadrat i "nya" huset (från förra sekelskiftet) och lika många kvadrat i övriga byggnader (dock ej beboerliga). Det gör att städning tar två dagar. Å andra sidan blir det inte lika intensivt nedskitat på så stora ytor så det brukar räcka med att vi dammsuger sovrummen, kök och TV-rum någon gång i veckan, vilket är ungefär så mycket vi gjorde i lägenheten. Och det går inte att INTE gilla att kunna välja från fyra ställen att äta middag på. "Någon av uteplatserna, köket eller salen?" var liksom en fråga vi aldrig ställde oss i stan utan där hade vi ett ställe och det var köket.

Sen älskar jag tystnaden. Inga signalhorn, inga sirener, inga hovrande helikoptrar, bara fågelskrän och ett och annat börnande i samband med något dragracingevent i grannsocknen. Även detta är tudelat eftersom jag är uppvuxen mestadels i Stockholms innerstad och åtminstone tidigare alltid gillat tempot och rörelsen. Kanske är det en åldersgrej.

Frågor på det?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag är ett präktigt dygdemönster som tentaläser redan innan terminen börjat. 
** Det är korrekt älskling, jag vet att du läser bloggen ibland och detta är vad du givit dig in i.

Pausfågel

Kära läsare. Tillåt mig att vara helt transparent (till skillnad från vanligt då jag med stor integritet undanhåller detaljer ur exempelvis mina föräldrars byråinnehåll). Under sommaren har jag tappat skrivsuget en smula. Det sägs att man ibland får tvåårskris när man bloggar och det är då man ska fortsätta. Jag vet int' jag, tycker att det är rent sakliga skäl som ligger bakom nämligen:

1) Jag upplever att jag fått ut mitt huvudsakliga budskap flera gånger om som, om du inte redan fattat det, är: Betala för dina verkliga behov, spar resten i breda indexfonder, köp ingenting som säljs aktivt på dig (förutom om jag postar en affiliatelänk) och njut av detta livet för det är med stor sannolikhet det enda du får. 

2) Jag lever numera mitt drömliv och har inte samma kliande behov av att skriva av mig min ångest som jag hade i början av bloggandet då jag fortfarande var fast i hamsterhjulet. Egocentriskt kanske men så är det.

3) Jag kommer som ni vet att börja plugga om ett par veckor vilket kanske åtminstone delvis kommer att tillgodose mina intellektuella behov. Det kanske blir lika kul att diskutera Språkriktighetsboken med mina kursare som det är att få sin dagliga dos Magnus i kommentatorsfältet?

4) När jag började blogga hösten 2017 fanns det, med undantag för FFF och någon till kanske, få svenska ekonomibloggar som talade om akronymen FIRE. Ett av huvudsyftena med FruEB-bloggen var att smyga ner medicinen (det samhällsvidriga FIRE) i sylten (quick fix sparknep samt frugala fyllor). Det senaste året har tiotalet FIRE-bloggar dykt upp och det finns till och med ett ChooseFI Scandinavia på Facebook. Från att initialt ha bespottats i dagligmedia skrivs nu även nyfiket om ämnet, parat med systerämnen som minimalism, köpstopp etc. Jag ser helt enkelt inte så stort behov av just denna blogg längre och skulle kunna tänka mig att bli kommentator på era bloggar istället. 

Och PRECIS när jag hade formulerat ett inlägg med innebörden att jag kommer att gå ner till ett inlägg i veckan, får jag ett bedårande mail av en av "di tysta", d.v.s. en läsare som läser men inte kommenterar. Av integritetsskäl nämner jag inga personkaraktäristika för då kanske ni känner igen henne på stan, men låt mig säga att jag har befriat en 47-årig akademiker ur hans motvilliga tjänstemannatillvaro. På vägen har hen dessutom gått från att ha en magister i consumer suckerae till att bli en riktig frugal weirdo med allt vad det innebär. Och detta var ju min interna avsiktsförklaring när jag började blogga. Kunde jag bara få en (1) person*  att släppa sargen och vinka adjö till ett premierat men själadödande liv för att istället anamma ett enklare men mer äfventyrligt dito, då var jag i mål. Nedan formulering värmde mitt bottenfrusna riddar-Cato-hjärta mer än Bollinger**:

"Hade det inte varit för att jag i februari upptäckte din blogg hade jag nog inte på riktigt räknat på vad jag redan har och vad jag behöver (jag menar, på riktigt behöver. Inte en massa [insert random fancy varumärken]...). Då kunde jag på allvar dra slutsatsen att ”nej, nu har jag försökt gilla att jobba i tjugo år, men det suger faktiskt livsenergin ur mig, så fuck it!”  Som XX-årig akademiker kändes det otroligt skönt att se att det fanns en regel, 4% regeln, som gjorde att jag kunde göra det jag har drömt om sen jag slutade plugga: leva ett liv jag själv vill leva. Inte en massa externa krav (jäg har tillräckligt många inre krav själv), inte en massa hemska kollegor, inga fler chefspositioner (gud, jag DÖR om jag måste ta ett till jobb där jag ska försöka få andra att prestera) och inga fler MÖTEN og FASTA arbetstider. Det tog mig drygt tjugo år, och inte minst din blogg, att inse att jag kunde välja en annan väg, att jag FICK välja en annan väg. Min egen."

Med sådana mail kan man ju inte sluta blogga, även om henun i mailet lika väl kunnat frälsas av någon av er andra FIRE-bloggare. Det finns fortfarande folk därute som behöver räddas ur sina gyllene burar och varje blogg på temat drar till sig en viss målgrupp. Och så länge det finns folk som  är öppna för den frugala enkelhetens bliss behövs samtliga frugalbloggare. Jag insåg att jag med endast ett inlägg i veckan kommer att spottas ner till avskrädeshögen av sökresultaten (d.v.s. sid två) så det blir till att bita i och tvinga mig förbi tvåårskrisen. MEN med det sagt kommer jag att gå från att publicera varje dag till att publicera varje veckodag och därmed lämna helgerna fria. Start imorgon.

Därför bjuder jag på en pausfågel nedan. Hon är granne med mig och heter Anki och fick precis i veckan små ankungar med sin sambo Joakim. Som du ser är ungarna helt bedårande, ser ut som om vore de formade i marsipan. Jag var SÅ NÄRA att spontanköpa två (man kan äta deras ägg och de äter upp mördarsniglar, inte för att vi har några, men jag var i det läget då man kan motivera sitt habegär med vilka USP:ar som helst) tills ägaren visade på deras hägn och den lervälling som där rådde. De gillar att ha blött omkring sig nämligen så det blir sörjigt och jävligt. Inga ankor för mig.

Mvh/

FruEfficientBadass

* Disclaimers av vanliga slaget d.v.s. inte den del av halva arbetsstyrkan som de facto gillar sitt jobb så du som tillhör den delen behöver inte känna dig träffad utan den andra halvan, den som vantrivs på sitt nuvarande jobb i en ofta poänglös tjänstemannakultur ("bullshit job") och hellre hittar en livsbalans där hen får jobba med något för hen mer meningsfullt, kanske i perioder, det forskarna kallar gigekonomin. Plus att du ju med fördel kan läsa bloggen utan att aspirera på FIRE. Det gör mina vänner. De läser och sen börjar de riva sin egen tvål. 
** Vasa? Du börjar tröttna på att jag publicerar grandiosa fanmail? Men sluta läsa bloggen då din narr.***
*** Narr! Ett så fantastiskt ord, fick fram det när jag synonymgooglade "fjant", ska genast inkorporeras i dagligt tal.