Projekt Ingrid

När jag för något år sedan fick höra talas om att Ingrid lyckats göra sitt hem i princip postlöst tog jag tjuren vid hornen och bara gjorde det. Varför?

1/ Min känsla var att vi bara fick mer och mer adresserad reklam. Oklart hur det kom sig för vi konsumerar ju knappt och tickar aldrig i att vi vill ha nyhetsbrev e d.
2/ Vi skulle snart flytta och det är illa nog att sådant ska produceras och skickas ut med energikrävande transport en gång, med eftersändning ska det dessutom vidare ett hack.
3/ Det störde mig bara. Fler turer till återvinningen etc.*



För varje utskick jag fick kontaktade jag avsändaren. Cirka 60% av det vi fick var mäklarrelaterade grejer. Antingen "Vill du värdera din bostad?" eller olika magasin på temat coola mäklare. Dessa bolag köper i regel in adresser så det krävdes lite detektivarbete för att hitta "MIA" och allt vad de heter. Vissa av de säljande bolagen försökte medelst GDPR-mumbo villa bort mig. Men då blev jag bara ännu mer triggad**. Ibland orkade jag inte kontakta den som sålt adresserna utan skrev direkt till mäklaren som smilade på bilden.

Kataloger av typen Ellos och HM är enkla, de har i regel kundtjänst. På HM kunde man dessutom, med en lite småkrånglig manöver vill jag minnas, spärra från samtliga utskick (även "kundkvällar" e d). Så även på ICA. Där kan man liksom ticka av rubbet (närbutiken, stora butiken) på ett och samma bräde samt säga upp Buffé här.

En del utskick var rena mysterier. Som att vi fick en tidning från Sjöräddningen. De menade att vi hade varit med och stöttat deras verksamhet, men det har vi inga tydliga minnen av. Vissa behövde "skriftligt medgivande per post" för att man skulle bli borttagen. Kanske räknar man med att folk inte orkar. Men då har de inte träffat mig. Jag både har tid och ork. Så i skrivande stund - flyttade och klara - får vi i princip ingen eftersänd reklam. Däremot får vi reklam i vår lantbrevlåda - oadresserad sådan, trots att vi har en plåtskylt "Ingen reklam tack" på lådan. Postiljonen har dessutoom satt på en sticker på vår låda med akronymen "SDR" som jag utläser som "Svensk DirektReklam" så jag funderar på att printa och laminera en jättestor skylt med vårt budskap - kanske har hen blivit hemmablind för skylten?

Ett tips är i vilket fall att gå in på Nix adressregister och avregistrera där som första steg, det kom jag på först några månader in i projektet. Bli reklamfri du också!

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ok pappersinsamlingen ligger fem meter bort på gården men det är principen. Och nu på landet är det 1,9 km till återvinningen.
** Här nedan kommer Bisnodes GDPR-teams svar på min fråga "Kan ni sluta sälja vår hemadress till andra företag tack?"


"> Hej X & Y (jag och min man)
>
> Nedan finner ni information om radering i våra register.>
>
> Bisnode Kredit AB har ett kreditupplysningstillstånd och behandlar därmed
> dina personuppgifter i kreditupplysningsverksamheten för
> kreditupplysningsändamål. Enligt kreditupplysningslagen kan du inte radera
> dig från ett kreditupplysningsregister.
>>
> Bisnode Sverige AB samlar in abonnentuppgifter från landets teleoperatörer
> för nummerupplysningsändamål enligt LEK (Lagen om elektronisk
> kommunikation). Eftersom vi uppdaterar våra register dagligen med uppgifter
> från teleoperatörerna har Bisnode valt att inte radera i våra register med
> abonnentuppgifter då risken finns att du kommer in i registret igen. Vi
> rekommenderar dig att kontakta din teleoperatör och begär att dina
> uppgifter blir ”hemliga”. Då kommer dina abonnentuppgifter inte skickas
> till oss eller andra företag som bedriver nummerupplysningsverksamhet. Om
> du önskar en spärr behöver du bekräfta det i vändande e-post eller postalt.
> Vi kommer därför att istället spärra dig för nummerupplysning.
>>
> Bisnode Sverige AB kommer inte att radera dina uppgifter där vi använder
> Bolagsverkets företagsengagemangsregister eller Statistiska centralbyråns
> företagsregister för ändamålet verifiering och kontroll. Bisnodes
> behandling av dina personuppgifter är nödvändiga för Bisnodes tjänster där
> ändamålet är att förse samhället med möjlighet till verifiering och
> kontroll av bolagsansvar, att t ex kunna klargöra att man tecknar avtal med
> rätt person, dvs företagets firmatecknare.
>
> Behandlingen omfattar offentlig information som hämtas från Bolagsverket
> och Statistiska centralbyråns företagsregister utifrån olika regleringar,
> dvs enligt de förutsättningar som ges i dessa registerlagar att lämna ut
> uppgifter för användning för givna ändamål, bl a för publicering och
> spridning i syfte att t ex säkerställa vem du gör affärer med. Bisnode har
> också avtal med Bolagsverket och Statistiska centralbyrån som reglerar
> Bisnodes behandling.
>
>> Bisnode tillhandahåller tjänster för direktmarknadsföring och verifiering
> av kontroll. Enligt Dataskyddsförordningen har du möjlighet att motsätta
> dig behandling för marknadsföringsändmål. Vi kan därför spärra dig i vårat
> register MIA och företagsregister PARAD. Vi kommer därmed inte radera dig
> eftersom vi uppdaterar löpande och för att du inte ska komma in i nästa
> uppdatering igen så lägger vi en spärr på dina uppgifter för
> marknadsföringsändamål. Om du önskar en spärr behöver du bekräfta det i
> vändande e-post eller postalt, så spärrar vi dig för direktmarknadsföring.
>
> I bekräftelsen behöver följande uppgifter ingå i en begäran för att vi
> ska kunna identifiera dig på ett säkert sätt:
>
> · Personnummer
>
> · Fullständigt namn
>
> · Folkbokföringsadress
>
> För spärr i vårt företagsregister PARAD behöver vi uppgift om det företag
> du är anställd på. Skicka oss då företagsnamn, organisationsnummer,
> utdelningsadress, postnummer och ort.
>>
> Bisnode har också ett flertal verksamheter som bedrivs med grundlagsstöd,
> exempelvis tryckta skrifter eller med stöd av sk frivilligt
> utgivningsbevis. Det frivilliga utgivningsbeviset regleras i
> Yttrandefrihetsgrundlagen. Det är en publicistisk verksamhet och där är det
> därmed den ansvarige utgivaren som ensam beslutar om vad som ska publiceras
> och ej och samtidigt tar ansvar för publiceringen. Det innebär att
> Dataskyddsförordningens (GDPR) regler för radering inte tillämpas här.
> Bisnode har ändå valt att för vissa databaser ge registerutdrag och
> möjlighet för enskilda individer att spärra sig för direktmarknadsföring.
> Vi kommer därför att spärra dig i vår konsumentdatabas.
>
> *Bisnode håller detta ärende öppet i 10 dagar för att du ska ha en
> möjlighet att återkomma, sedan avslutas det.*
>
> Vi på Bisnode vill passa på att önska dig en fortsatt trevlig dag!
>
> Med vänliga hälsningar
>

Person X
> GDPR Service Team"





Collateral Damage

Kryddhyllan - Grönans finkrog - maj 2019. Här sitter man och väntar på barn och skriver blögga, allt medan vuxna människor har sommaravslutning med sina jobb. Jag ska villigt erkänna det: I stunder som dessa saknar jag en yrkesgemenskap. Det skrattas ju så hjärtligt. Jag minns själv episoder från exakt samma krog från den tid jag var anställd på förlaget respektive industriföretaget. Vi gick ut tillsammans, en veckokväll under försommaren, och ägnade oss åt femkamp och efterföljande dysfunktioell middag på detta etablissemang. Jag minns att det blev särskilt livat på industriföretaget där vi, förutom ett antal fd. convicts hade folk med uttalade alkoholproblem som valde att låta årets firmafest på Grönan bli deras återfall och man med den ängsliga tjänstemannarollen dikt an kunde beskåda katastrofens obevekliga väg framåt likt ett skenande tåg in i en bergvägg.*


Att jag avskyr femkamp betyder en kväll som denna ingenting. Jag erfar ett litet hål i mitt hjärta och det hålet stavas "grupptillhörighet". Okej att jag inte identifierade mig särskilt mycket med gruppen varesig på företag a, b, c, d, e, f, g, h, i eller j (Så många är de! Jag har potentiellt jobbat på fler antal firmor än jag legat med antal män!), men jag erfor ibland ögonblick av bliss när jag kommit dithän i min relation med en kollega att vi kunnat skämta på ett icke tillbörligt sätt med varandra eller när jag i ett encounter med controllern på ett subtilt plan förstod att även han tyckte att vår maniska ekonomichef var dum i huvudet. Och jag gillade verkligen avstämningsmötena med min chef inom förlagsbranschen eftersom han var som en storebror för mig. För att inte tala om min chef på industriföretaget som var som min aningen kortare och rundare tvilling och vi hade en dag som denna haft kuuul, vi hade preppat varandra inför kvällens tillställning då vi visste att såväl konspirationsteorier som ledningsförakt skulle ventileras och någon skulle balla ur och det rejält. Jag kan understundom verkligen sakna mina vänner i yrkeslivet. Vissa har jag fortfarande kontakt med - företrädesvis de kvinnliga ty de är bättre på att ha ett socialt liv utanför jobbet och dessa har jag inkorporerat i den mer intima väninnekretsen. Men männen - de umgås i regel i bäst i yrkessammanhang och även om vi ibland (typ en gång per år) ses på en AW eller en lunch så blir det inte samma sak som att lite i förbifarten smita in på varandras kontor och, låt oss vara ärliga - snacka skit om kunder.**

Jag sitter i detta nu och lyssnar till sorlet av småfulla firmor och jag tänker tillbaka på dessa ljuspunkter i mitt yrkesliv. Jag vill inte bli skrytsam eller så, men Kryddhyllan var bottennappet på mina corporate events. Jag har varit på de fiinaste av förlagsfester, sett solnedgångar från Svanbåtar, campat på Gotska Sandön, ätit i igloos i Finska motsvarigheten till Jukkasjärvi, jag har ridit i Trouville, varit på Koekelare rally och jag har ätit på Tour d'Argent i Paris på firmans bekostnad.***

MEN - även i detta sorl kan jag navigera i min hjärna och komma fram till följande. Ja, jag skulle gärna byta min lilla blogghörna med en STÖL här på Kryddhyllan mot ett betalt corporate event med efterföljande snicksnack i kollegornas rum. And That Is It. Jag hade inte velat byta min lilla blogghörna med STÖL här på Kryddhyllan mot en morgondag då jag måste ställa klockan på 05:50 för att hinna göra mina ryggövningar, äta frukost och göra iordning småttingarna till att vara i skolan en timme innan skolstart eftersom jag måste vara i en förort klockan 08:00 för att delta i en telefonkonferens med holländska SAP-konsulter i syfte att scrumma fram nästa webbshop som vi alla vet kommer att vara omodern i samma ögonblick den lanseras. Ett möte följt av ett medarbetarsamtal som går ut på att personen i fråga kommer att vilja "förhandla fram" 20% löneökning till nästa revision med efterföljande sur, följt av att släcka inte två utan tre bränder ute hos kund, en snabb linsgryterest i köket för att sedan ta en 20 minuter lång promenad ute i förorten gud glömde i hopp om att inte helt förslappas i kropp och psyke. Sen den plågsamma nedräkningen till "ledigheten" för att sedan, under semestern, hinna med allt det där man inte hunnit med under arbetsåret.

Vad vill jag ha sagt med detta inlägg? Jag älskar min frihet. Jag älskar det så otroligt mycket. Jag har också under året i frihet kommit att inse att jag är illa skapt för att jobba i en corporate miljö med stipulerade regler kring arbetsliv och respekt för hiearkier. MEN - och detta är ett men - jag saknar vissa aspekter av det och det är, om jag ska tratta ner det, mina kollegor och då företrädesvis den ytliga, yet härliga, gemenskap jag kände med mina manliga sådana. Jag kan verkligen känna ett styng av saknad. Det är collateral damage.

Det här inlägget är till Thomas*2, Anders, Björn, Robert, Johnny, Lelle, Micke och Jörgen. I miss you! (but not enough).

FruEfficientBadass

* Lösningen hette i regel "Kenta" och kom i en form av en kraftigt tatuerad man som från igenstans kom och lyfte bort den oregerlige in i ett fordon. 
** Jag saknar det så jävla mycket. Det finns inga det är så kul att snacka skit om som kunder.
*** Lögn, det har jag inte. Men andra Michelinkrogar jag inte minns namnet på.

The Millionaire Next Door - Resten av boka

Så här in kapitel sex känner jag att jag kan rassla på lite, hoppas ok med er för jag är ivrig att starta upp lite andra serier. Har en mastodont på temat skurning av golv på gång exempelvis.

Om kapitel fem: "Economic Outpatient Care" (älskar namnet!) handlar om curlingföräldrar generellt handlar kapitel 6: "Affirmative Action, Family Style" om hur olika föräldrars beteende kan slå mot olika individer. Som exempel tas "Cinderella Sarah", en ung kvinna som vägrar rätta sig efter sin pappas patrialkala ledarstil och drar hemifrån asap medans hennes fogliga syrra stannar hemma, gifter sig och blir hemmafru. Den förra lär sig att tjäna pengar medan den senare blir en passiv mottagare av mannens och faderns ekonomiska stöd. I slutänden blir det Cinderella Sarah som får se till att syrrans avkomma får gå på college. Lärdom!

Kapitel 7 heter "Find your niche" och har underrubriken "They are proficient in targeting market opportunities". Detta korrelerar väl hyfsat väl med Kioysakis tankar och handlar om att hitta de där ännu ej fyllda luftfickorna på marknadsplatsen. Stanley & Danko skrev boken 1996 och ger här nästan profetiska framtidsantaganden:

"During the ten-year period from 1996 to 2005, wealth held by American households is expected to grow nearly six times faster than the household population. By the year 2005, the total net worth of American households will be $2.7 trillion, or more than 20 percent higher than in 1996."

Jag hittar ingen bra siffra på hushållsnettovärde, men BNP per capita ökade 1996-2005 från indexerade 130 till 158 vilket är drygt 21%.


Sen kommer lite bla bla och sedan några antaganden om branscher som skulle "ta fart". Det Stanley & Danko inte har en aning om är exakt hur mäktigt Internetz med relaterade yrkeskategorier kommer att bli åren som kommer, så deras tips "specialiserad advokat" i retrospekt kanske hade fått konkurrens av andra yrkeskategorier såsom "SEO expert"/"e-commerce consultant" etc. Men andra områden tror jag benhårt på som "medical & dental care specialists." Det lär ju dröja innan robotar tar över områden som tandkirurgi (inga visdomständer växer lika) eller reparation av inplantat (de lär ju diffa så till den grad att utvecklandet av en sådan robot, på samma sätt som en rörmokerirobot, lär dröja åtminstone 50-4 500 år). Andra yrken på bubblarlistan: Plastikkirurger (läs och förundras), dermatologer (hudvård till GDPR-karriärister som behöver reliefs), "allergists"*, psychologists, psychiatrists** samt slutligen: Kiropraktorer.*** Författarna spår också en fortsatt efterfrågan på fastighetsmäklare och allt som hör till fastigheter: hantverkare, lånehandläggare, renoveringsprojektledare, återförsäljare av renoveringsmaterial, larm- och säkerhetslösningssäljare****, inredningsarkitekter etc. Jag kan inte argumentera mot en enda. Synd att jag inte läste den här boken 1996 när jag stod inför yrkesval. Då hade jag garanterat blivit allergenist och min kundbas hade växt för varje år.

Sista kapitlet, nummer 9, heter "Jobs: Millionaire Versus Heirs" och kan av författarna sammanfattas som "You can't predict if someone is a millionaire by the type of business he's in." Bluecollar, whitecollar, fancy pancy bil, skrotbil, omöjligt att säga. "The character of the business owner is more important in predicting his level of wealth than the classification of his business." 

Jag kan inte skriva ovan utan att återigen återkomma till mitt eget yrkesliv. De fancy chefer jag haft i white collarmiljön som inte kunnat vara pappalediga "eftersom då hade vi förlorat den lilla guldkant vårt liv har snif snif " (reellt exempel från en snubbe som blev pappa vid 45 men tyckte att det var mer värt att kunna ta familjen på restaurang - något man som småbarnsförälder rimligtvis lär sig att inte uppskatta på samma sätt som hästen ogärna lägger sin mule mot elstängslet - än att de facto umgås med detta första och kanske enda barn) mot mina blue collar-klienter som efter 30 år i håla med matlåda i lunchrummet kunnat köpa hus i Provence och checka ut vid 50. Det finns helt enkelt inget klockrent samband mellan att leva ett liv som på ytan ser ut att vara rikt och att de facto få ett högt nettovärde. Sen är ju frågan vad man tycker är mycket värt. Är det för individen av större värde att kunna leva "high manintenance" där man får lira med de stora grabbarna och utbyta reseberättelser i fikarummet efter industrisemestern eller är det att vid 55-60 kunna känna sig helt oberoende? Det är naturligtvis upp till var och en. Poängen med den här boken, som jag verkligen (till skillnad från Rich Dad Poor Dad) kan rekommendera eftersom den är såväl klok som intressant, är att:

1. Det är upp till var och en, men alla förtjänar att kunna göra ett aktivt val.
2. Utsidan är en ej tillförlitlig markör på vem som har ett högt vs. ett lågt nettovärde.

Med detta avslutar jag den här bokserien, får se om jag ids läsa uppföljaren. Jag tycker den var spännande i det att de, vid sidan av rätt omfattande datapresentation, även ger en del målande exempel på hur det kan gå när inte haspen är på. Jag fick mig framför allt en tankeställare kring detta med pengar till barnen och tankar kring hur man bäst kan fostra sina barn till att bli ekonomiskt självgående. För gemene man, utan barnuppfostransfrågan, räcker det med att skicka iväg ett par punkter:

- Snåla på, det lönar sig i längden.
- Underskatta inte företagsidéer som av gemene man anses vara oglamourösa.
- Gift dig med en ryss eller en skotte.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Läs om "hygiene hypothesis" här. Spoiler alert: Det kommer inte att avstanna.
** Den förra för att ge livs- och karriärcoaching, den senare för att bota den stress och ångest som kommer av livet och karriären.
*** Ett område som listas som humbug i boken "Salvekvick och Kvacksalveri". Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt, men kanske någon THZ i läsarskaran har en åsikt?
**** Jag har min egen lilla hatkult kring just detta yrkessegment.