Jag har nu genomfört min tredje flytt på två år. Varför flyttade jag? Det korta svaret är att jag drog ner min hyra med femtusen i månaden, vilket är pengar det med. Det långa svaret är att jag därtill också gillar den nya lägenheten bättre. Den är inte så ny och institutionsartad, utan mer skavd och patinerad.
Dessutom är läget trevligare. Balkongen ligger bättre till rent planlösningsmässigt och jag har med denna flytt gjort slut på min två år långa kökssoffesovning. Vardagrsrummet i denna lya är stort nog att husera en 160-säng i en hörna, runt vilken jag byggt upp en enligt mig rätt uthärdlig gardinlösning. Lyxen att slippa bädda ut en soffa varje kväll! Därtill slippa surret av kyl och frys.
Men flytten var såväl dröm som mardröm. Dröm för att jag numera är ett flyttproffs och nu undvek att gå i en del av de fällor jag gick i när det begav sig i november. Jag läste på mer om flyttbolagen, tog in offert från sju och ställde kontrollfrågor av typen: "Kan ni säkerställa att flytten påbörjas tidig morgon" för att undvika föregående scenario med två klena pojkar som dök upp runt 13 och sedan inte anlände nya stället förrän vid halv åtta på kvällen.
Ni känner mig, jag är effektiv, och jag plockar helst upp flyttlådorna i realtid medan flytten pågår så att flyttfirman kan ta med sig merparten av lådorna när de åker. Det var svårt att hinna i förra flytten eftersom de kom så sent och jag hade vänner på middag (de kom med middag alltså) i kombination med att flyttkillarna inte läste på lådorna vilket gjorde att jag var tvungen att flytta om lådorna i lägenheten innan jag kunde packa upp.
Dessutom hade de av någon outgrundlig anledning plastat in alla mina loppisfynd till möbler i gladpack vilket förklarade varför det tog dem närmare sju timmar att lassa in bohaget från en etta i sin flyttbil. I denna flytt parerade jag sådana dumheter: Bara hiva in skiten, jag bryr mig inte om några skråmor.
De jag använde nu var en dröm. Kom prick klockan åtta, tre stadiga bitar, de jobbade samspelt och effektivt och det första lasset anlände min nya bostad redan två timmar senare. Jag var i princip klar med allt uppack den kvällen.
Den stora energitjuven i denna flytt var hyresgästen i den lägenhet jag flyttade till. Mitt officiella tillträde var 1 juni. Givet skicket på lägenheten (knarkarkvart) hade jag fått ok på total ytskiktsrenovering av min hyresvärd SKB. Den tidigare hyresgästen menade då att han skulle flytta ut redan i slutet av april så lägenheten stod till vårt förfogande redan under maj månad, vilket ju var väldigt snällt av honom.
Problemet var bara att när maj kom var han ännu inte utflyttad. Han verkade heller inte ha några konkreta planer på att göra det. Okej, varken han eller hans barn sov i lägenheten utan på annan adress. Gissningsvis hade de tagit med sig tandborste, tandkräm och pyjamas men inte mycket mer än så.
Till saken hör att familjen gillade prylar. Man ska inte missbruka termen hoarder, för det är en mental sjukdom vilket jag inte tror var fallet här. Icke desto mindre: Det var MYCKET prylar. Fullknökat. Målaren vände i dörren och sa att vi fick återkomma när stället var utröjt. Golvläggaren likaså.
Ytterligare ett komplicerande faktum var att hyresgästen i fråga hade en något ansträngd familjesituation under denna period. Jag vill av respekt för hen inte gå in på vad, men låt oss säga att det bar mig starkt emot att ringa och tjata, särskilt som jag inte hade någon som helst laglig rätt att ta hans lägenhet i besittning redan i maj (även om det var det vi kommit överens om och planerat utifrån med alla inblandade hantverkare).
Men i mitten av maj kunde jag inte hålla mig längre utan hörde av mig och erbjöd mig att stå till tjänst med packhjälp. Jag hade vid det här laget förstått att den tidigare hyresgästen var min diametrala motsats i flyttsammanhang det vill säga en amatör. Hans vid stunden röriga privatliv var möjligen en förvärrande faktor. Jag har emellertid skäl att misstänka att han även under normala omständigheter hade varit en flyttkatastrof.
Han hade inte ens skaffat flyttlådor eller bil (jag tror inte att han hade körkort) utan min bild är att han då och då pep förbi lägenheten och lassade ett par kassar på en pirra som han drog till sin nya adress. I den takten hade jag kunnat flytta in Q3 2027 varför jag forcerade ett ingripande som inbegrep en tur till Byggmax för att köpa flyttlådor av billigaste sort och lån av nyckel.
Med hyresgästens tillåtelse började jag därefter packa hans prylar. Det var en märklig känsla måste jag säga. Jag rekommenderar ingen att låta någon annan packa ens grejer. För det första: Flytt är väl det mest givna tillfället att rensa bland sina saker? Jag packade regelrätt skräp. Nej, värre än skräp. På balkongen hade han exempelvis samlat barnens naturfynd och eftersom jag inte vågade slänga någonting packade jag en stor mängd grenar, kvistar och stenar.
För det andra brukar ju de flesta ha saker av privat natur i sitt prylbestånd. Jag går inte in på den frågan, men låt mig säga att jag kom den här familjen väldigt [ofrivilligt] nära.
Därefter kom vi överens om en dag när hyresgästen skulle ordna med bortforsel av de 43 kartongerna (ej inbegripet förrådet som jag senare förstod huserade ungefär lika många kartonger, byggda på höjden så att de nästan slog i taket) och diverse kassar, sopsäckar, resväskor med kläder etc. För att inte tala om möblerna bland annat en sjusitssoffa och en våningssäng i stål som inte gick att demontera och som inte gick ut genom sovrumsdörren. Där har vi TipTapp-snubben att tacka som till slut lyckades stycka besten.
När jag nämnde omfånget för hyresgästen såg han nästan chockad ut. Jag tror att han hade föreställt sig att han skulle engagera sin flickvän (som hade körkort) att köra några turer med sin bil och sen skulle det vara klart. Jag förklarade att ett bohag av den här storleken behöver minst en hyrd skåpbil, helst en flyttfirma med lastbil.
Men till detta fanns ingen tid, vi behövde få iväg sakerna omgående för att golvläggaren skulle ha en sportslig chans att göra sitt innan målaren skulle in och göra samtliga väggar, tak och snickerier.
Peak kaos inträffade när plötsligt hans exfru dök upp och de började dividera om att göra bodelning av de 43 lådorna (plus förrådet) på plats i trapphuset (de var visserligen skilda sen två år men hade inte riktigt hunnit med detta…). Min särbo och jag sökte vid det här tillfället varandras blickar och om blickar kunnat tala hade de sagt: ”Ge mig en sextona gin & tonic för jag orkar inte se skiten”.
Men det slutade med att snubben fick beställa en svindyr TipTapp som forslade rubb och stubb till återvinningscentralen. Förrådet jobbade hen på ytterligare någon vecka men där var jag inte lika stressad eftersom det inte skulle renoveras.
Flyttstäd var inte att tänka på. Jag hade redan från början sagt att han kunde skippa den biten eftersom jag ju fick tillträde innan officiellt inflyttningsdatum varför detta kunde ses som någon form av byteshandel. Dessutom gissade jag att städning inte var denna mans forte.
Gissningsvis hade han aldrig städat lägenheten. Kanske hade han dragit dammsugaren över öppna ytor vid något tillfälle, men mer än så betvivlar jag var gjort. De brokigt tapetserade väggarna hade hål schweizerost style och därtill outgrundliga stora fläckar.
En tidigare hyresgäst hade målat fondvägg i ett i övrigt blommigt rum och även passat på att måla delar av snickerier och lysknappar fränt kornblå. Ovan problem löste sig kemiskt med hjälp av målaren. Värre var det med kök och badrum.
Spisen. OMG spisen. Jag tror att han förutom regelbunden pommestillagning även vid någon tidpunkt misslyckats med någon form av bakverk. Finns det något som heter knäcktårta? För om det gör det kan jag meddela att jag hackat loss en sådan med skruvmejsel (efter fem timmars förprepp med ugnsrengöring). Det tog tretton (13) timmar att frosta av frysen och längst därinne hittade jag en fem år gammal julskinka.
Jag fick täcka hela badrummet, från väggarnas topp och nedåt, med WC-anka och låta det sitta i ett par timmar för att kunna gnida bort skiten med rivig svamp.
Jag fick gå över ett av sovrumsgolven med rakblad eftersom golvet var täckt av feta, intorkade fläckar som inte gick bort med såpa och vatten. Et cetera jag skulle kunna skriva en novell om detta. Det sjuka är att jag liksom gillade att städa den här lägenheten. Jag kände mig som Aurikatarina när jag efter fyra moppningar av ett golv äntligen kunde se dess ursprungsfärg.
Jag var således helt slut när hans flytt var klar och min egen kändes i kontrast som en västanfläkt. Då hade jag dessutom haft tillträde till den nya lägenheten någon vecka innan inflytt så jag och särbon hade hängt upp taklampor och monterat gardinstänger samt lagt ut större mattor så att möblerna bara kunde placeras direkt på.
Målaren - en ängel - åkte dit utanför ordinarie arbetstid och slet som ett djur för att bli klar. Minstingens rum gjorde han samma morgon jag flyttade in, det blev klart med en timmes marginal.
Själv hade jag köpt flyttstäd till min gamla lägenhet. Jag hade också spacklat igen de få hål jag gjort och målat över spacklet med ursprungsfärg. Jag började bearbeta ugnen med ugnsrengöring flera dagar innan flytt så att städfirman lätt skulle kunna få den till mint condition. Jag förväntade mig därför en guldstjärna när jag vid nyckelöverlämningen erbjöd mig att gå ett varv med de nya hyresgästerna.
Döm om min förvåning när mannen i det prudentliga paret vid turens slut (jag hade redan börjat ta på mig skorna) drog upp sin mobil och sa: "Ja, då kan vi ju gå efter SKB:s städlista". WTF? Han ville alltså gå igenom samtliga punkter på städlistan som per automatik skickas ut inför utflytt men som ingen bryr sig om. "Det kan ju vara lätt att glömma vissa saker, som att städa bakom spisen eller bakom kylen".
Jag höll på att trilla baklänges. Hemmet såg ut som en AI-genererad stämningsbild i ett nyproduktionsprospekt, det formligen sken överallt. Därtill mindes jag nu att jag glömt dra ut kyl/frys och spis för städfirman. Detta måste man göra, annars tar de inte dessa utrymmen. Men ärligt talat - vem kollar? Jag har då aldrig gjort det och jag är ändå städfreak.
Plus att jag haft så mycket att göra med mitt egen flyttstäd från helvetet i nya lägenheten att jag liksom hade glömt det. Så jag satte mig på balkongen och djupandades medan det unga paret flöt från rum till rum och likt små husvättar drog ut allt som kunde dras ut, drog med sina små fingrar på alla lister och längst upp på armaturerna i exempelvis badrum och kök.
Jag var helt säker på att de skulle ge mig nedslag på utrymmet bakom spis och kyl och såg framför mig hur jag skulle behöva offra denna soliga söndag och min arma rygg på att kånka spisar och frysar och skrubba bakom dem. Men döm om min förvåning när de efter en halvtimme (30 minuter) kom tillbaka och sa att det såg okej ut. "Lite skräp bakom spisen bara, men det går bra". Gentilt.
Jag minns det här paret från visningen. Unga, nätta, prydliga. Men de var rätt tillslutna och pratade inte så mycket. Jag försökte vara social och fråga var de bodde idag på vilket de svarade knapphändigt för att därefter stå och titta på mig med stora, uttryckslösa ögon, som om de väntade på något, oklart vad. Jag kom osökt att tänka på några figurer ur Tove Janssons böcker. Hattifnattarna?
"De befinner sig ständigt på resa i sina båtar, blickande hålögt mot fjärran i hopp om att deras mål skall manifestera sig, så att färden äntligen tar slut, något som tyvärr aldrig inträffar. Under färden talar de aldrig med varandra; det är över huvud taget tveksamt om de besitter denna förmåga till kommunikation, eftersom de synes vara telepatiska. De saknar förmodligen också samtalsämnen."Yes, Hattifnattarna. Som dessutom är närbesläktade med min favoritkaraktär som skrämde halvt vettet ur mig som barn nämligen Mårran och det är därför inte konstigt att jag så sent som i natt drömde en mardröm om detta par. Jag var tillsammans med dem i gamla lägenheten som inte alls såg ut som gamla lägenheten. Den var fullt möblerad och hade en lysrörsliknande stark ljussättning. Den manliga hattifnatten hade satt sig på någon sorts piedestal och ondgjorde sig över hur dyrt det var att provta grundvatten. Jag förstod att han alltså inte litade på att Stockholm Vatten skulle förse lägenheten med tjänligt sådant och därför känt sig nödgad att skicka kranvattnet för testning. Fem tusen fick han betala för det vattenprovet. Rätt åt honom.