I veckan råkade jag notera att min fina ullpläd (visserligen från Ikea men den dyraste de för tillfället hade i sitt sortiment) efter snart tre års användning utvecklat böldliknande noppor, störande för såväl händer som öga. Så kom det sig att jag spenderade måndagskvällen att för hand (på grund av deras storlek) beta mig igenom hela pläden, allt medan jag såg en hel säsong av "Sommaren med släkten". Det blev så mycket noppor att jag bestämde mig för att skapa textilkonst av dem. Se så fin den blev min uggla.
Vän av ordning kanske tycker att det är att gå över till drift att lägga en helkväll inpå småtimmarna med avnoppning filt. Jag har två saker att säga här:
1) Som IGMR påpekade i kommentatorsfältet till ett tidigare noppinlägg (woho KAN jag vara den första som använder det ordet?): "Det är som att en tröja har en viss mängd noppor i sig. Har man väl fått bort dessa noppar den sig inte igen". Jag håller helt med. När jag har köpt en ny fin stickad tröja brukar den i regel noppa till sig rejält under första levnadsåret. Då blir man lite ledsen och tänker kanske att man ska köpa en till tröja för att få till den där härligt lena nytröjekänslan. Fel! En ordentlig avnoppning med maskin och den håller sig ett-två år till och andra omgången noppor är inte alls lika aggressiva. Lite som covid, efter ett tag mattas det av.
2) Det är ju helt underbart att ta hand om sina saker. Det är nästan meditativt, som de buddistiska munkar som börjar varje dag med att sopa sina golv oavsett nivå på nedsmutsning. Man känner sig duktig och driftig. OCH, man sparar stålars. För gissningsvis är det samma sorts dopamin som flödar ut i hjärnan vid självgott egenarbete som när du hämtar nätshopping på Postnord, minus att du slipper konsumtionsbaksmälla.
Och se så fin pläden blev! Visserligen svårt för er att avgöra då ni inte såg hur den såg ut innan, men lita på mig, den är såå mycket finare. Plus att jag friserade fransarna med min textilsax, tidigare fransade den i olika längder.
Nöjd med min bedrift stod jag morgonen efter och gluttade ut genom köksfönstret (min nya hobby) och noterade då att Stockholms Stad skickat ut medarbetare i varselväst för att plocka skräp. Denna geist i kombination med gårdagens bedrift blev startskottet för den dagens aktivitet nämligen "window reset" om man talar instagramska, eller för oss andra: Fönsterputs.
Jag är inte så knusslig med verktygen här. Ni som följt mig ett tag vet att jag bara använder en balja ljummet vatten och en så kallad fönsterduk vilket funkar alldeles utmärkt. MV krävde vid sin insats för ett år sedan fönsterspray och därtill en särskild sorts torkpapper som inte luddar. För att bli av med nämnda spray använde jag den en smula även i min puts, mest för att ta bort den där sista dammranden som blir när man dragit trasan klart och lyfter den från fönstret.
Två timmar tog det. Men då var jag på grund af tidsöverflöd ovanligt noggrann. Jag passade också på att putsa det fönster i trapphuset som jag passerar dagligen och som jag länge retat mig på varit skitigt.
Jag tar för övrigt stort ansvar i vårt trapphus. När jag flyttade in för ett år sen och min slarver till tidigare hyresgäst skapat spår av någon form av gammal gummistövel-avlagring i såväl källare, entréhall, hiss som trappa, gick jag runt och skrapade bort resterna med rakblad för att sen städa bort alla spår som ledde till min lägenhet. Jag har också ställt ut Rituals doftpinnar, då cellgifterna under några dagar per månad ger mig dofthallucinationer varför jag tycker att mitt neutralt doftsatta trapphus luktar smält plast.
Jag avviker från ämnet. Det jag också gjorde var att som vanligt vid fönsterputs ställa blommorna i duschen för lite välbehövlig omsorg. Ni vet receptet: Duscha av dem allt damm med svalljummet vatten, sätt duschmunstycket i klykan så att vattnet slår mot duschgolvet, inte mot själva blommorna. Låt stå i fem minuter, stäng av vattnet och låt dem gona i sig regnsskogskänslan i ytterligare 10-15 minuter (med badrumsdörren stängd).
Jag tror att jag i och med denna övning ägnar mig åt det som i corporate bullshit-världen går under beteckningen "contingency planning".
A risk management strategy used to prepare for unexpected events that could disrupt operations, projects, or daily life.
Jag har nämligen i dagarna fått preliminär operationstid till vecka 27 och av det jag lyckats snappa upp under mina korta läkarmöten är man inte helt sugen på att lyfta berörd arm på ett tag efter operation. Ja alltså, det är ju bröstet som ska bort, men i och med att man även tar bort lymfkörtlar så blir armen indragen i skiten. Med rena fönster och välmående växter kan jag åtminstone kryssa det problemet av listan fram till och med hösten.
Apropå just Instagram så såg jag under min lunchrast (jag låtsas att jag jobbar, för mig själv) ett reel med titeln: "Påminnelse: Detta är normal konsumtion" med en lista som gick ungefär så här:
- Du kör din bil tills den är redo för skroten
- Du använder din mobil tills den lägger av
- Du lagar merparten av din mat hemma
- Du lagar dina kläder
Jag skulle våga påstå att endast dessa fyra punkter skulle kunna göra genomsnittsinkomsttagaren miljonär under en tioårsperiod.
MV är ett föredöme där. Han körde sin bil ända in i kaklet. Jag minns inte märket eller årtalet, men den började kosta så mycket i löpande reparationer att det till slut blev ohållbart. Jag vill också passa på att inflika att jag tycker att det är för en man en väldigt attraktiv egenskap att vara ointresserad av bilar, eller rättare sagt: Ointresserad av den status en vräkig bil enligt manlig sägen projicerar på hens omgivning. Jag har inte en (1) vän som någonsin ever låtit bil bli utslagsgivande för val av partner. Tvärt om har en vän rödflaggat en Tinderdejt på grund av hans vräkiga bil. Hoppas jag med detta kan spara lite kosing åt någon av er manliga läsare (varför nu en motorintresserad man skulle hänga just här).
På tal om MV måste jag säga att han nu, ett par år in i förhållandet, verkar ha smittats av FIRE-bacillen på riktigt. Ni minns kanske att han trilskades initialt. Det var YOLO, "tänk om alla..." etc. så efter mina initiala framstötar bestämde jag mig för att lägga ner. Detta visade sig vara helt rätt taktik. Något halvår senare stängde han ner aktie/fonddepåerna och flyttade innehaven till ISK. Han redovisade olika projektioner för exit som han ägnat högavlönad arbetstid åt att knåpa ihop. Restaurangpropåerna duggade inte lika tätt och jag kunde ibland höra honom klaga över att han inte lyckats spara så mycket som han velat en månad.
För ett par veckor sedan förstod jag att jag fått honom i mål. Vi åt en atypisk frukost på ett café (tung logistikdag, vi var av schemat pressade plus att detta ställe har överjordiskt goda ägg- och avokadomackor). Inte bara delade vi på en macka, MV föreslog att vi skulle ta kaffet hemma. Jag säger bara: W-o-w. Det är nästan jag som lär mig av honom nu.
Vidare är jag otroligt nöjd över att jag talat honom ifrån att låta lämna in köksluckorna på professionell slipning och spraymålning för att istället låta mig/oss ge dem en omgång med Black & Deckers slipmaskin (endast på bubbliga ställen) för att sedan stryka över dem med underbar linoljefärg. Projektbudget gick från 15 000 kronor till knappt två tusen. FIRE - Consumer Suckers, 1-0.
Har du tvättat dina fönster än?
MvhEB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar