Ni minns kanske att jag för ett antal år sen missbrukade produkten Lyxfällan (tror den gick på trean då). Jag brukade titta på programmet tillsammans med mitt yngsta barn och det var vid något tillfälle hon hungrigt frågade "Ska vi se på Lyxfällan mamma!?" som jag kände ett visst själväckel. För vad är Lyxfällan om inte lyteskomik i syfte att skapa känslor av förträfflighet hos tittaren. Lite på samma sätt som en älskar att ha det där knäppa grannparet man kan jämföra sig med för att kunna konstatera att man faktiskt har en helt okej relation.
Så jag satte stopp för det hela. Men summan av lasterna är konstant och nu har jag trillat dit igen, den här gången på norska Lyxfällan. Eller Luksusfellen. Om man nu ändå ska missbruka, varför inte välja det roliga alternativet?
Norska Luksusfellen är roligare än såväl den svenska som den danska varianten. För det första finns det en lågmäld ironi i att världens rikaste folk ändå förmår prestera deltagare. Kanske just därför? "Grannen min körer Tesla so vorfor skall jag iche, icke sant?". Dels är det ju så kul med norska. Avsnittet ovan hade följande rubrik på YouTube: "Kjøpte pupper på pappas kredittkort". Aaargh! Vad är det ens?
Sen är det lite mer fart och fläkt i den norska versionen. Animationer, ljudeffekter, lite putslustig musik och bloopers på slutet. Den svenska är så seriös. Och på ursvenskt manér ska konsumtionen analyseras i terapi. Inget ont om kick-ass coach Diab, han är underbar, men jag gillar det norska anslaget lite bättre.
Efter att nu ha sett ikapp några hundra avsnitt vill jag göra en kort sammanfattning av var folk går bet samt ge mina kommentarer kring dem. Från minst till störst.
10. Tobak
Norrmän verkar gillar vejp (vape?).
9. Läsk
Norrmännens kärlek till "brus" är ett mysterium. En man drack två storflaskor Cola om dagen. Jag fattar att man blir beroende av kaffe, enegidryck etc, men läsk? (Submysterium var att han var smal som ett snöre).
8. Dumma företag
En familj drev eget med hemförsäljning av kosttillskott i tron om att detta drog in pengar till hushållet. Givetvis gick de minus på alla prover och lagervaror de tvingades ”investera” i (och man kan bara gissa sig till obehaget hos de anhöriga som kände sig tvingade att köpa skiten).
7. Köp av småtjafs
Ett vanligt scenario är att deltagarna proaktivt tar blankolån i syfte att ha lite pengar på fickan. Pengar som försvinner på "dritt". För när man ser deltagarnas hem ser man inget av värde, mest prydnadskrafs från Nille (tänk buddhastatyer och skyltar med "Carpe Diem") eller Ikeatextil (gärna chockrosa tyllgardiner, aningen för korta).
6. Kläder
En kvinna köpte kläder för femsiffrigt varje månad. Ofta samma plagg om och om igen. Inte heller vad jag skulle kategorisera som basplagg. Skinnskjorta? Stilettklackar? Överlag är Lyxfällandeltagare med klädintresse inne på läder. En manlig modell årgång äldre hade jag vet inte hur många biker-jackor.
5. Tatueringar
OMG det är så mycket tatueringar i Lyxfällan, samtliga länder. Den manliga modellen jag nämnde ovan gjorde en inte helt genomtänkt tatuering i ansiktet, så att han inte längre fick några modelljobb. Det var under inspelningen av Luksusfellen han fick detta besked av sin agentur och då hade han vett nog att ta bort den. (I nästa andetag flyttade han dock till Barcelona för att "jobba på HM" vilket inte kändes som en optimal ekonomisk lösning).
4. Spel
En norrman spelar för i snitt 13 000 norska per år och då får man räkna in att många inte spelar alls. Kategorin "flax" verkar störst och jag chansar nu men jag tror att det är skraplotter. En barnfamilj, vars hus höll på att gå till tvångsförsäljning, hade en mamma som mörkat att hon köpt skraplotter för i runda slängar 150 000 kronor om året.
3. Utemat
Ingen av deltagarna verkar laga mat hemma förutom lite fryspizza någon gång ibland. Däremot äts det ute i parti och minut. Dock inte på finkrog. Som min favoritprogramledare Magne sa: "Det är inga Michelinstjärnor här". Snabbmat helt enkelt. Vilket ofta även syns på deltagarna som inte ser så där hurtigt rosiga ut som man tänker sig norrmän.
2. Resor
Det reses både kortväga (Ullared/gränshandel/Danmark) som långsväga (dussincharter). Helst på kredit. Helst utan att betala kredit utan låta den götta till sig ordentligt i några år så att den Kretaresa som ursprungligen kostade 30 000 NKR kostar 110 000 NKR.
1. Bilar
Antingen har deltagaren (alltid en man) ett antal skrotbilar/bilprojekt stående på uppfarten eller så har han ägnat sig åt bilaffärer. I det förstnämnda fallet är det mer regel än undantag att bilarna saknar trafikförsäkring varför de tickar hundratals kronor varje dag (plus att de riskerar att försätta ägaren i personlig konkurs om de skulle vara med om en olycka). I det andra fallet är det en man med självförtroende som tror att han gjort goda affärer på att köpa renoveringsobjekt, rusta upp dem och sen sälja dem vidare. Det här är kanske min favoritdel av Lyxfällan: När programledarna kan leda i bevis att deltagarnas bilhandlarkarriärer kostat dem skjortan och halva ärmen. Varför tycker jag om det? För att jag själv har uselt självförtroende med bilar och blir nöjd av att se andra misslyckas på området.
Det är för övrigt ett mysterium att det här med blankolån fortfarande är gångbart. Dels att de ges ut till folk som redan har ett antal lån. Snacka risk! Och dels för att deltagarna, oavsett nationalitet, inte fattat att det är en dålig sak. "Min före detta förklarade för mig att man kunde ta ett lån utan säkerhet och det tyckte jag verkade bra"...eller "Jag fattade inte att det var så hög ränta". Ungefär noll procent av deltagarna har koll på räntesatserna. En del förstår inte ens vad ränta innebär. De sistnämnda verkar tro att blankolån är någon sorts välgörenhetsprodukt. HUR kan denna föreställning fortfarande förekomma, med tanke på hur länge Lyxfällan funnits som programformat? Det är ju till och med ett verb. Jag hörde det första gången 2007 när en kollega sa att hon "lyckfällat sig" i samband med föräldrapenning.
Jag och tjejerna satt och pratade om privatekonomi för ett tag sen. Till min stora glädje har Odågan - sin höga burn rate till trots - en viss förståelse för börs. Så till den grad att hon hjälper jämnåriga igång med ISK och första köp. Hon berättade bestört om en kompis som köpte saker med avbetalning på Klarna. "Det är ju tvärt om mot börsen!"
Så sant mitt flickeflarn, det är precis tvärt om. För på samma sätt som deltagarna i Lyxfällan ser sin skuld snöbolla sig iväg mot ohanterlig fattigdom, kommer mina barn (och ni) att se sina tillgångar snöbolla sig iväg mot oemotståndlig rikedom. Ett bra börsår kan innebära en ökning på runt trettio procent, ungefär vad snitträntan på en blankolånsbukett kan ligga på.
Visst är det skönt att ha det där gapiga grannparet att snacka skit om? Och då menar jag att som förnumstig privatsparare titta på Lyxfällan och götta sig åt sin egen förträfflighet. Men nu ska jag sluta. Jag ska bara se klart innevarande säsong.
Mvh
FruEfficientBadass