Min väg till FI

I inlägget Nu är jag FIRE fick jag en förfrågan om att beskriva hela min väg till FI. Ett uppdrag som skulle inbegripa såväl granulära studier av siffror som skapande av graf det vill säga ett för en kalenderbitare oemotståndligt uppdrag. Så här kommer den, min ISK:s öden och äventyr från 2014 och framåt (jag ber på förhand om ursäkt för den konstiga sifferbrytningen på Y-axeln, fattar inte hur man får till bra tusenavdelare).


År 2010 hade jag noll kronor i sparande. Det var vid ett möte med banken jag insåg att detta inte kändes så vettigt eller vuxet. Inte för att banken påpekade det, herregud, de ville mest låna ut pengar till oss. Utan för att det kändes märkligt att skapa ett barnspar när vi vuxna heltidsarbetande föräldrar inte hade ett rött öre i buffert. Nåväl, jag vill minnas att jag hade 3 000 kronor på ett vanligt konto, ironiskt döpt till ”Spar”. 

Jag satte där och då igång att fixa runt lite med ett par tusen sparade i månaden. Första åren låg dessa på ett fasträntekonto på Kuckelimuck. Sen skaffade jag ett konto på Nordnet. 

Vad jag sparade i? Enskilda aktier såklart! Det var ju tidens melodi. Analysera bolag, PE-tal bla bla. Bland annat köpte jag något för stunden hajpat läkemedelsbolag (Active Biotech?) och Ratos, det typ sämst presterande investmentbolaget.

År 2014 och 2015 pytsade jag ändå in en del (windfalls av typen skatteåterbäring och bilförsäljning). Brs börs på det och jag gick in i 2015 med närmare 250 000 kronor.

År 2015 var ju året jag hade turen att få två lunginflammationer på rad så att jag under tre månader var sängliggande med en iPad som enda sällskap. Det var efter scrollande på Rika Tillsammans jag trillade över MMM och såg ljuset. Det var nu mitt liv gick från svartvitt till technicolor och sparandet tog fart. 

Hösten 2015: Jag storstädade min ekonomi. Jag gick igenom alla mina pensionstillgångar (allmän såväl som tjänste) och samlade i stora sjok istället för de småskvättar jag haft tidigare (indexfonder där möjligt, premiepensionen i Såfa). 

Jag fick rätt stor skatteåterbäring men började också skatta 700 kronor mer i månaden på eget bevåg (minns inte bevekelsegrunden här, troligtvis något juniort som att jag gillar att få tillbaka på skatten).

Under nästkommande år gjorde jag mig av med kyrkoskatten (1,03 procent av bruttolönen) och fick en rätt rejäl bonus. Det var detta år vi gick över till att äta mer vegetariskt (Läs: Linsgrytor till förbannelse) och verkligen slaktade våra matkostnader. År 2016 var året jag flyttade över till Avanza och la merparten av mina investeringar i Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Jag hyrde också ut vårt lantställe i Hälsingland till företag och privatpersoner. Sparkvot uppe i runt 40 procent.

Efter en stark börshöst gick jag in på 2017 med närmare miljonen på ISK:en. Även detta år fick jag en fläskig bonus. Oklart varför, det gick dåligt för firman. Men det var något med valutakurser som räddade resultatet på slutet av året. Vi gjorde oss detta år också av med bilen.

År 2018 slutade jag ju mitt gängse tjänstemannajobb som försäljningschef och hoppade på en start-up. Jag fick 10' mindre i bruttolön men märkligt nog märktes det knappt på sista raden. De sparkade mig efter ett kvartal men jag fick i samma veva stor slutlön från föregående jobb. 

Sen flyttade vi norröver och i samband med det hyrde vi ut lägenheten i Stockholm till ett närmast ohemult belopp. Jag tackar min lyckliga stjärna att vår exemplariske hyresgäst därefter fick betala det dubbla för en annan lägenhet i området. Jag fruktade annars att han skulle reklamera hyran e d men för protokollet använde jag en helt legitim hyressnurra. Han har heller inte klagat. Den här hyresgästen höll oss flytande de första åren i Hälsingland.

År 2020 ser ju odramatisk ut i grafen, men jag har bara tagit ingångsvärdet varje år varför coronadippen inte syns. Det är en ledsen gubbe i min fysiska graf. Ett tag var jag nästan nere och snuddade på miljonstrecket igen. Detta år gick jag från studiebidrag till lön på Redaktionen. Jag weelade och dealade också en del i form av försäljningar (bland annat en grupp Tove Janssonfigurer som gick för 17' på Tradera). Alla innehav kvar i Spiltan. 

År 2021 var inget muntert år coronamässigt men som ni minns var det börsrusning. Vi hade fortfarande hyresintäkt från Stockholm kvar under första halvan av året. Detta var också året barnens far blev sjuk så där hade vi ett inkomsttapp. Men jag lanserade Sparboken och fick in en del intäkter. 

Under 2022 slog skiten i fläkten. Ukraina med efterföljande energikris, inflation etc. Dessutom drog barnbudgeten iväg på språkresor, privat tandställning (som visserligen togs från barnens fond så det berör inte grafen ovan) och dessutom gjorde vi en gemensam resa till Paris. I slutet av året tar jag ett vanligt knegarjobb och börjar dra in ordentligt med stålar igen vilket täppte till de flesta hålen (för att inte säga alla).

År 2023 flyttade vi tillbaka till Stockholm och separerade. Eftersom jag då hade mitt heltidsjobb behövde jag inte kannabalisera så vansinnigt från ISKa och i samband med försäljningen 2024 är jag FI. 

Till saken hör att jag hade en spargraf som startade redan 2011, men jag kan inte hitta den nu. Min FI-strävan inleddes ju med några fumliga år i kölvattnet av min läsning av nedan bok. Inget fel med den, men det är ju en sån där "analysera bolag"-historia med skillnaden att författaren, förutom att tala P/E-tal också beskriver de övergripande mekanismerna kring en pengamaskin och frihetskänslan som följer med en. Det var fröet som ledde till att jag gjorde vissa omställningar i mitt liv, om än långt ifrån FIRE-kompatibla.


För dig som precis trillat in på den här bloggen och undrar vad det handlar om skulle jag nog hellre rekommendera detta blogginlägg av MMM. Vägen till FI handlade för mig mycket lite om att analysera bolag (det har jag delegerat till Spiltans förvaltare) men mycket om att yxa loss sparutrymme i form av ändrad livsstil. Och om vi ska vara helt ärliga: En rejäl bostadskarriär. Jag hade tids nog nått i mål ändå, men det hade inte varit för att jag överlistat börsen utan för att jag slutat köpa kläder, renoveringar och dussincharter.

Ni kan också läsa mina "Skala Löken"-inlägg vars länkar ligger i detta inlägg.

Avslutningsvis vill jag sprida den propagandafilm Utdelningsbagaren släppte för fem år sen. Perfekt att visa en motsträvig partner.




Mvh
FruEfficientBadass

4 kommentarer:

  1. Oj, vilken ordentlig beskrivning av de senaste tio åren, tack! Spännande att läsa.

    Jag har inte gått ur Svenska kyrkan, trots att jag är en snålis. De hjälpte mig mycket som ensam småbarnsförälder med sin öppna barnverksamhet (dit alla är välkomna, medlem eller ej). Tycker de fyller en viktig funktion vid sorg och kriser både för grupper och enskilda individer och jag inbillar mig att mina skattekronor hjälper dem att kunna fortsätta med det arbetet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har faktiskt tänkt detsamma, sen kommer det alltid finnas människor som tycker att kyrkan har massa pengar och att de förvaltar dem fel. Men någonstans i mig finns det en tro/känsla på att det humanitära arbetet de gör vill jag stödja.

      Radera
  2. Jag tycker det är intressant att läsa att ett par som är utbildade ekonomer (har jag för mig att både du och din fd make är) inte hade något sparande. Lika fascinerande som att det finns lungläkare som röker. Eller som jag själv, jag är fysioterapeut och lägger upp träning för andra men är helt ointresserad av att träna själv. Allt detta visar att vi inte alltid lever som vi lär och använder oss av våra kunskaper :)

    SvaraRadera
  3. Min resa startade då en kollega på jobbet berättade om ”Miljonär innan 30, pensionär vid 40”

    SvaraRadera