Jag hade planerat påsken så bra. Jag och barnen skulle upp till Hudik och leva gårdsliv, jaga möss och dra busk från en avverkning jag initierat under vintern. Men så damp det för tre veckor sedan ner ett brev med kallelse till operation på Akademiska sjukhuset i Uppsala för äldsta barnet, han som jag på bloggen kallar F. Han pluggar sedan två år på folkhögskola i Gävle och i skrivande stund bor jag i hans lägenhet och tar hand om hans katt.
F har sedan barndomen plågats av korta anfall av svår huvudvärk och efter sex års rattande bland olika stafettförmågor var det till slut en vaken AT-läkare i Gävle som såg att något inte stämde med F:s skallröntgen.
På de allra flesta ligger inte lillhjärnan (hanterar balans and such) så nära skallbenet och benmärgsvätskan ska ha fri passage. På F täpper lillhjärnan till flödet och när han exempelvis böjer sig ner eller nyser, ansamlas vätska i huvudet och då får han en nästan ohanterlig värk under 20-30 sekunder. Värktabletter hjälper inte då de inte börjar verka omedelbart (och dessutom är han så paralyserad under attackerna att han inte kommer sig för någonting, allra minst att springa till badrumsskåpet efter värktabletter). Min stora skräck är att han ska få ett smärtanfall under en knepig omkörning på E4:an, eftersom han nästan förlorar medvetandet.
Så i två års tid har vi stått i kö för operation av det tillstånd som kallas Chiari malformation (eller missbildningssyndrom, men det låter mindre kul). Jag behövde under våren höra av mig till sjukhuset i fråga och åberopa vårdgarantin innan vi äntligen fick kallelse, möjligen en återbudstid givet det korta varslet. Jag kan inte med ord beskriva känslan av att lämna sitt barn på neurologen (ja ok han är 20 men fortfarande i mina ögon ett litet barn) med vetskapen om att människor kommer att såga upp en liten fyrkant i hans bakhuvud (efter att de tagit bort översta ryggkotan) för att sedan placera och sy fast en artificiell kudde i hans hjärnhinnor (i syfte att skapa ett glapp mot skallen).
Vi hade på vårt första besök på Akademiska för två år sedan fått veta att risken för hjärnskador var närmast obefintlig men att den stora nedsidan var dagarna efter operation som för de flesta innebär stora smärtor, försämrad balans och illamående. Det var kanske detta jag gruvade mig mest för. Så förra måndagen tillbringade jag de åtta operationstimmarna med att bokstavligen klättra på väggarna i sonens lägenhet. Faktum är att jag målade om ett par av dem. Och storstädade, putsade fönster, frostade av frysen och allt vad varje neurotiskt lagd morsa hade gjort.
Så framåt kvällningen ringde kirurgen och berättade att allt gått bra, även om det tagit längre tid än planerat. F orkade inte prata med mig då, men redan nästa dag vid lunchtid ringde han och döm om min förvåning när han sa att han mådde "bra". Han hade ont i huvudet men inte ohanterbart och han var stel i nacken. Gissningsvis pumpade de honom full med morfin men jag var bara så tacksam att uppvaknandet inte var traumatiskt.
I skrivande stund onsdag har det gått en dag till och han mår fortfarande ok och kommer imorgon att förflyttas från Akademiska till sjukhuset i Gävle för eftervård. Och då får jag troligtvis träffa honom.
Det som är bra med händelser av den här typen är att man får en omkalibrering kring vad som är viktigt i livet. Jag har en del störande kundinteraktioner för tillfället (problem: De existerar och författar med jämna mellanrum klagomail till mig). Tror ni att jag brytt mig under denna vecka? Icke! Bring them ON, jag känner mig, hög på adrenalin visserligen, oslagbar. Jag känner återigen så stor tacksamhet för vårt svenska sjukvårdssystem och att tekniken gått fram så till den grad att man klurat ut hur man ska göra en operation av det här slaget.
Ändrat ämne: Nu ska jag prata F:s hösttermin. Det var någon dag innan inläggningen jag insåg att F suger på plan B:s. Plan A var ju att han skulle söka de stora konstskolorna till hösten vilket är gjort. Han har redan fått nej från de flesta. Plan B har varit att gå ett tredje år på folkhögskolan i Gävle, vilket jag trodde var en formaliagrej givet att han kom in på år två per automatik. F nämner då i en bisats att det är långt ifrån säkert att man kommer in på år tre, det måste man söka och då ha en tydlig idé vad man vill genomdriva för projekt under året.
Missförstå mig inte, jag är überstolt över min son och tycker att han är briljant. Men han har inte sin mors förmåga att bullshitta sig fram här i världen. Han kommer troligtvis skriva i sin ansökan om precis det han vill göra, vilket är att pyssla med sin hobby i lugn och ro, utan konceptuella tankar om Världen däri. (Parentes men de av hans vänner som kommit vidare i ansökningsprocesserna på de Stora Skolorna är betydligt bättre på Ide & Koncept, medan min F är bra på Material och Teknik).
Ytterligare ett problem är det finansiella. Folkhögskolan klassas som gymnasienivå och för det berättigar CSN bara till två års studiemedel. Potten är m a o slut. Så för att överleva utan total stöttning hemifrån behövde vi kvällen innan operation ladda in en ansökan om Engelska på distans på ett par högskolor, så att han får en inkomst parallellt med fortsatta konststudier (han får köra dubbelt helt enkelt).
Tidigare samma dag satt jag och slögooglade utbildningar i animationsfilm (som är hans stora hjärteämne, i kombination med miniatyrer, tänk "stop motion") och hittade en folkhögskoleutbildning i Stockholm på temat. Jag frågade honom om han kände till den och han svarade jakande, det var lite av en drömutbildning, men att han avstått från att söka eftersom "folk på skolan" hade sagt att utbildningen var "privat och kostade pengar".
Så inte bara är han svag i bullshitting, han är usel på källkritik. Det tog mig ett samtal och ett mail för att få veta att a) skolan kostade pengar men inga ohemula belopp, runt 20 000 kronor per termin (vilket vi skulle kunna ta från konstnärsfonden) och b) skolan klassas som eftergymnasiala studier vilket ger tillgång till de 240 veckorna med fullt studiestöd. Tydligen har hans två års gymnasiestudier på folkhögskola inte kannabaliserat på den potten.
Så fort han nu blir bättre ska han knåpa ihop sin ansökan till den skolan och har vi tur kommer han in där. Vilket för mig in på dagens egentliga ämne: Skaffa bostad åt barn i Stockholm. Jag är inte född igår och dessutom är jag född i Stockholm varför ämnet är mig väl bekant - fokus "det är omöjligt". Icke desto mindre fann jag mig själv googlandes och landade då på ett antal sajter med generiska namn som "hyrabostad.se", "bostadslistan.se" och se, där låg fullt med lågt prissatta lägenheter inklusive förstahandskontrakt.
Men eftersom jag själv är bullshitter förstod jag att något var fel och efter en sökning på Trustpilot stod det klart att dessa sajter tar rätt bra betalt (via någon form av abonnemangslösning) för att presentera lediga lägenheter MEN dessa lägenheter finns hos diverse bostadsföretag/värdar som har egna kösystem i vilka man kan behöva stå i kö under ett antal år för att ha en chans. Med andra ord: Värdelöst.
Det verkar bara finnas ett legitimt sätt att som ung hitta hyresbostad och det är genom bostadsförmedlingen i Stockholm och där står han i kö sedan ett halvår vilket är långt ifrån tillräckligt för att ha samlat på sig kötid. På sidan slår man sig för bröstet med att man föregående år förmedlade 3 253 studentlägenheter. Hur många studenter bor i Stockholm? Gissningsvis fler.
Nu är det ju inte säkert att han kommer in på ovan nämnda skola. Men skulle så vara fallet skulle jag vilja be om råd. Det måste finnas mängder med små luftfickor en ung person kan ta i anspråk mot hyra? Jag tänker attefallare, källarplan i villor e d. Han har ju katt som han gärna vill släppa ut så markplan är optimalt. Pensionärer som bor kvar i sina stora hus men med gillestuga, gästhus etc, hur hittar man dem? Finns det [hulk] Facebookgrupper för sådant? Eller ska man annonsera i PRO:s tidning Pensionären?
Det känns som ett glapp på marknaden där folk med höga bostadskostnader i kombination med överflödig yta inte riktigt lyckas matcha med unga och studenter. Jag har själv vänner med fina gästhus i närförort men de har haft svårt att hitta hyresgäster. Detta medan ett antal "entreprenörer" gör affär av att mot betalning flasha data kring lediga men omöjliga lägenheter.
Ytterligare ett alternativ är helt sonika att köpa en lägenhet till honom men det känns halvbra att slakta ISK i dessa turbulenta tider och dessutom är ISK:en min mentala snuttefilt när bortskämda medelålders män trakasserar mig på Outlook (kunderna alltså).
Kom gärna med era tips i kommentatorsfältet. Sajter, sociala medier, bostadsbolag. Behöver inte gälla bara Stockholm.
Mvh
FruEfficientBadass
Själv har jag aldrig upplevt några problem med att få bostad via Blocket eller Facebook. Men jag är också flexibel och bor gärna ihop med andra. Har annars en vän som fått sin lägenhet via Home Q, en annan som fått via Colive.
SvaraRaderaSkönt att höra att allt gått bra för sonen och att det fortsätter på samma spår. Blev intresserad av att ställa barnen i bostadskön i Sthlm men när jag försökte regga står det att man måste vara 18, hur skapar man då konto till sina barn?
SvaraRaderaDet går nog inte att ställa dem i kö förrän de är 18, antar jag.
RaderaSjälv studerade jag i Lund, tyckte det var alldeles lagom stor stad. Men om jag av någon outgrundlig anledning hade tvingats till Stockholm skulle jag skaffat en husvagn och valt en camping på behörigt (men pendlingsbart) avstånd.
SvaraRaderaOff topic men vad duktig du och sonen är
SvaraRaderaFör sent för sonen, men för döttrarna så gäller att man MÅSTE komma ihåg att ställa dem på 18-årsdagen i Stockholms bostadsförmedling. Då kan man nämligen glida förbi kön och få antingen ett vanligt kontrakt eller ett ungdomskontrakt. https://bostad.stockholm.se/sa-gar-det-till/boendetyper/ungdomslagenheter/
SvaraRaderajo, har sett att några dagar efter 18-årsdagen också kan räcka. I riktigt bra lägen så vankas lägenhet med korttidskontrakt på dagarna innan 26årsdagen, dvs man är då fortfarande 25 år men man har maximal kötid. Sen får man nog ha lite tur också eftersom det vill till att det annonseras någon (attraktiv) lägenhet någon vecka innan sin 26-årsdag. Och så ska man naturligtvis även uppfylla de krav som fastighetsägaren ställer, som rätt typ av inkomst osv.
RaderaFör lägenheter i mer sunkiga lägen, typ där det typ skjuts, flygs och knarklangas, ja där är kötiden klart kortare.
Men 200:- om året är ju en billig kölapp, det är det.
Antar att FruEB (singelEB?) redan har alla barn i SKB-kön, räcker inte 20års kötid till något där? Visserligen blir det väl nybyggt, dvs ordentlig hyra som 10.000:- för en etta eller så om det finns någon i hyfsat läge?
Förstår helt denna operations-ångest-städning….vår yngsta fick en ny trumhinna transpanteras innan påsk och det räcker att veta att de skar upp örat och vek det åtsidan för att ångestnivån skulle stiga här. 😬. Så skönt att det är gjort och gått bra!!!!
SvaraRaderaTill bostadsfrågan. Sonens kompisar har fått lägenheter via ungdomskvot i bostadskön, tror inte det är en ”rak kö” utan de verkar fått lägenhet efter något år. Undersök möjligheterna till komboende med vänner eller se en mindre lägenhet som en investering som förmodligen kommer löna sig och att ni har fler barn som kommer behöva boende så småningom. Jag hade nog övervägt det iaf.
Jag flyttade till Sthlm för (konstnärliga) studier 2016, lite oplanerat så hade inga köpoäng någonstans.
SvaraRaderaDe första två åren inneboende i en lägenhet centralt i stan, hyra ca 4000. Sedan tröttnade jag och ville ha lite mer privatliv+natur, då fick jag hyra en liten stuga i en trädgård i en villaförort norr om stan, hyra 6000. Båda boendena hittade jag på ganska kort varsel genom Blocket. Tips är att göra en egen annons med bostad sökes, där man presenterar sig själv på ett trevligt sätt. Många hyresvärdar vill inte lägga ut egen annons för då blir de överhopade med svar. Hoppas det går bra!
Det finns en sajt som heter akademiskkvart.se, som är specifikt för rum i villor etc för studenter i Stockholm.
SvaraRaderaEB: Bra tips! Hur VET folk detta? Jag hade inte spontangooglat akademiskkvart.se direkt och den dyker inte upp i sökresultaten när man googlar studentlägenhet.
RaderaNära anhörig boendes i Sthlm separerade och utan rejäl köpoäng och lön som uska fick det bli atterfall då det behövde gå snabbt. Två barn bor med hen varannan vecka. Men! Det finns stora gräsmattor, studsmatta, pulkabacke, pool och bastu! Fantastiskt på alla sätt minus boytan på 25 m2.
SvaraRaderaHen hyrde första månaderna men tvingades sedan köpa. Det är inte gratis men har kanske de kvaliteter som önskas och kanske något billigare än att köpa en lght?
Och vad gäller sjukvården i Gävleborg. Tacka alla lyckliga stjärnor för att operationen gjordes i Uppsala…
Tror halva Nacka hyr ut attefallshus till exempelvis studenter, men det kostar väl typ ett studiebidrag i månaden.
SvaraRaderaHoppas han mår bra nu sonen. Att allt har gått bra.
SvaraRaderaSåg röntgenbilden ovan och kände genast igen det som Chiari malformation, ty jag har själv opererats fört. Var väl 18 då. Har ännu ett fint ärr i bakhuvudet och är riktigt känslig för slag där. Men sålänge man inte får ett baskebollträ i bakhuvudet så lär man klara sig. Å får man ett baskebollträ i bakhuvudet från ingenstans, kanske man har andra problem.
SvaraRaderaJag låg inne en vecka i sjukhuset tror jag. Rejält pumpad med morfin. Kommer fortfarande ihåg hur folk gick genom dörrar. Riktigt coolt men väldigt förvirrande hur de kunde lyckas tyckte jag där å då.
Det där med 20 sekunders smärta får jag fortfarande rysningar av. Känner igen mig till 500%. Fyfan för dem å tacka gudarna (sjukvården) för att de för mig är borta!
Svårt att förklara för folk och doktorer vad det är också... Huvudvärk? Ja. Men inte nu alltså? Ehh ja precis. Så bara lite? Nej mycket, fast kort.
Var ej bergodalbana med doktorer osv... För mig har det gått prima. Jag har känningar typ någon gång per år i samband med tidigare aktiviteter som gav huvudvärk. Men annars helt borta. Hoppas det går lika bra för ditt barn.
Väl mått! / Patrik