...är tidens credo. Buä buä det är så dyrt med romanticatomater. Jag kan inte äta avokadotoast som mitt snack varje dag längre osv.
Jag vet inte vad det är som gör mig så irriterad. Jo, jag vet vad. För att vi - med undantag för särskilt utsatta personer - är bortskämda glin som saknar förmågan till historisk hågkomst. Fakta:
"I början av 1900-talet uppgick livsmedelsutgifterna för ett svenskt genomsnittshushåll till 44 procent av de totala inkomsterna. Samma siffra år 1952 var 33 procent. Idag utgör den bara cirka 13 procent av hushållens totala utgifter. Internationellt syns liknande tendenser som i Sverige. De flesta jämförbara europeiska länder har precis som Sverige upplevt långsiktig ekonomisk tillväxt och därmed större disponibla inkomster, medan en allt lägre andel läggs på livsmedel."Om man bortser från historielösheten är det en annan sak som stör mig. Inställningen att det är dagligvaruhandeln som står bakom ökningarna. Att kedjorna likt Krösus Sork sitter på sina HK:s och gnuggar tassarna i en gemensam konspiration mot konsumenten (i maskopi med övriga länders matkedjor vad det verkar). Det är bara så dumt. Jag har själv jobbat i dagligvarubranschen och är det något jag vet så är det att man som producent gör allt för att dra ner brallan för de stora kedjorna i syfte att "listas" d.v.s. få ett dedikerat hyllutrymme. Kedjorna i sin tur gör allt för att attrahera konsumenten och det gör man i den absoluta merparten av fallen med pris.
Om man betänker att de största ökningarna skett på choklad, olja, kaffe och mejeri behöver man inte vara överdrivet begåvad för att förstå att det inte har med kedjornas ovilja att göra utan med ändrade råvaruprisförhållanden som beror på allt från dåliga skördar till mjölkbrist (och inflation på det). Jag tycker att det är som kidsen säger "cringe" när politiker ska bjuda in vd:s från livsmedelsbranschen för uppläxning.
Intressant att notera är att dagligmedia inte har några problem att tugga i sig att exempelvis kebabrestaurangsägare behöver höja priserna. Där är det plötsligt matematisk acceptans på åtminstone lågstadienivå och man kan till och med drista sig till att förstå att de ökade inköpspriserna kan bli en affärsrisk om man inte justerar priset ut mot kund.
Om vi återgår till tankegodset kring Circle of Control skulle man kunna säga så här: Du som konsument kan inte påverka världsmarknadspriserna på exempelvis kaffe eller kakao. Ej heller kan du påverka inflationen. Däremot kan du påverka din konsumtion.
Det kanske är så att du framöver får minska ditt intag av choklad, körsbärstomater och skräddarsydda flingor till förmån för billigare mat. Sådan mat vi ansåg som standard under 70-, 80- och 90-talen. Potatis, ris, gryn, enklare fisk (sist jag kollade var det fortfarande rätt billigt med så kallade "fiskblock"), ägg, rotfrukter, mejeriprodukter modell bas och säsongens frukt. Jag vill minnas att jag i mitt föräldrahem åt blodpudding typ en gång i veckan. Samt fiskpinnar med kokt potatis. Och då är det ändå rålyx jämfört med den diet vi hade på 1860-talet (d.v.s: ingen varvat med uppkokta skosnören).
Här ligger skillnaden mellan den stora massan och FIRE-klientelet: Ekonomisk motståndskraft, det som i friskolvärlden kommit att hyllas under benämningen resiliens:
”Resiliens är ett begrepp som kan användas i många olika sammanhang för att beskriva den långsiktiga förmågan att stå emot och återhämta sig från motgångar och kriser. Det kan gälla människor och samhällen, men också ekonomier och ekosystem.”
Så förutom att störa mig på klagomuren från romanticatomatätarna hyser jag en viss oro för det svenska folket. Om vi inte kan hantera att vi behöver lägga lika stor andel av vårt ständigt ökande konsumtionsutrymme på mat, hur ska vi då kunna hantera en riktig kris?Mvh
FruEfficientBadass
Halleluja!! FruEB for president!! //Anna
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaHar försökt påpeka detsamma för min omgivning, dock bara tillbaka till jämförelse med det jag minns av 70-talet, men folk bara tittar på mig som om jag vore en smula imbecill...Uppväxt då kommer jag fortfarande ihåg att lyx det kunde vara chokladpudding på pulver efter söndagsmiddagen. Idag är det restaurangbesök istället där man smäller hela veckans livsmedelsbudget och sedan gnäller över att mat är dyrt. Mat och hyra var en stor del av föräldrarnas utgifter på nämnda 70-tal. Med fyra barn så vändes slantarna både en och två gånger och trots det fanns det alltid mat på bordet och kompisarna fick alltid äta hos oss om de ville. Däremot var det enkel mat och inga utsvävningar med sommarfrukt på vintern, finkött varje dag utan allt var efter säsong och i lagom doser.
De enda jag tycker synd om är egentligen ensamstående föräldrar och fattigpensionärer. Vi andra som kan sitta och diskutera resor, restaurangbesök, senaste släpp av mobil mm är bara bortskämda tyvärr.
Lena
Det var någon ensamstående mamma som ägde ett dyrt hus, hade flera husdjur, två bilar som gick ut och klagade i pressen att hon inte hade råd med hämtpizza. Känns inte som det är synd om alla ensamstående föräldrar även om de finns en del. Själv har jag "fattigpension" och har det bra. Gör man saker alltför ofta, som att gå på restaurang, beställer hämtmat eller reser flera gånger per år så blir det ju ingen guldkant utan slentrian.
RaderaMinns chokladpuddingen, vi fick lite grädde till.
Har aldrig haft det så bra slipper arbeta, det är guld värt.
Åh, Ekströms chokladpudding! Minns fortfarande doften när vinden låg på från fabriken i Örebro.
Radera... De enda som är bortskämda i den här situationen är ägarna som tar ut miljardvinster medans producenter och hushåll får bära all kostnad.
SvaraRaderahttps://www.etc.se/story/mitt-i-matpriskrisen-ica-handlare-delar-ut-3-miljarder-till-sig-sjaelva
värr stämmer det inte helt... Vad jag kan se i oligopolbolagen inom dagligvaruhandeln, så har de ökat sina marginaler från 2-3% till mer än det dubbla, Så visst, det tar mer av kakan nu. Punkt.
SvaraRadera2-3% är vad de historiskt tagit...
SvaraRaderaEB: Och jag kan tycka att 2-3% är för lite givet att även DVH behöver investera i nya affärsmodeller, lagersystem, digitalisering etc. Faktum kvarstår: Det är en ständig kamp mellan (merparten av) kedjorna att hålla ner prisbilden mot kund. Den som tror något annat har inte verkat i branschen.
RaderaVerkar som i alla fall som bönderna inte har anledning att klaga. Det kanske är årets kosläpp som borde ha bojkottats?
SvaraRaderahttps://www.ja.se/artikel/2236697/ljusning-fr-lnsamheten-under-2024.html
Bra skrivet. Håller fullständigt med.
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaJag vill bara lämna en kommentar till Anonym kl 10:46 som menar att bönderna inte har anledning att klaga. Intressant att läsa länken dock, första stycket i den länkade artikeln lyder så här:
2023 bjöd på utmaningar för jordbruket, med låga skördar och sjunkande priser på bland annat spannmål, oljeväxter och mjölk. Därutöver bjöd året också på en fördubbling av räntekostnaderna. År 2024 ser däremot bättre ut enligt Jordbruksverket preliminära statistik.
Nu är jag partisk eftersom vi driver ett litet jordbruk med köttdjur, men jag vill vara väldigt tydlig med att bönderna inte har det särskilt fett. Det är för de allra flesta extremt olönsamt att satsa på jordbruk. De senaste åren har varit hemska. Dessutom jobbar man alla dagar och alla tider på dagen. Att vara lantbrukare är ett kall och en livsstil. Är du sjuk eller har ont så jobbar du ändå, för ingen annan kan göra det åt dig.
För de flesta bönder går t ex de ökade mjölkintäkterna jämt upp med ökade priser på kraftfoder, spannmål, räntor, utsäde och diesel.
De ökade matpriserna beror (precis som fru EB säger) på dåliga skördar och ökade kostnader för producenterna. Om det har lättat lite nu för vissa innebär det inte att det blivit guld och gröna skogar utan att det varit några riktigt tuffa år som kan ha blivit lite lättare, med högre mjölkpriser och lite lägre räntor. Men priset på spån, halm, utsäde m.m. är fortfarande väldigt högt.
De många som driver lantbruk i Sverige är över 60 år för det finns väldigt få unga som är beredda att leva med de arbetsförhållanden och den osäkerhet som det innebär att vara lantbrukare. Och det tycker jag är ett ganska stort problem. Se tex https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/skanes-lantbrukare-i-snitt-60-ar
Mvh bonden
Bra skrivet, håller fullständigt med. /M
SvaraRaderaDet är säkert korrekt att det inte är en dans att vara bonde. Mitt inlägg var tänkt med viss ironi belysa att Fru EB inlägg är helt korrekt, att de flesta av oss inte klarar att analysera längre än till ICA handlaren och banken, som naturligtvis alltid är utsugare i pöbelns ögon.
SvaraRaderaDet finns flera led i kedjan från ax till färdigt bröd i hyllan hos mataffären. Jag är helt säker på att samtliga i kedjan anser, precis som bönderna, att det varit tufft och att någon % extra marginal nu är helt i sin ordning. Dock slutar det alltid med att vi ger oss på ICA handlare som är konsumentens motpart. Shoot the messenger!
Tack!! Helt enig! Och på 70-talet fick man bara läsk vid högtider. Idag räknas det visst som måltidsdryck...
SvaraRaderaOch då fick man dela på en från läskbacken :)
RaderaOch var otrogen men medlem i alla bonusprogram, betala med kort med bonus och kolla Matpriskollen så går det att hålla ner matkostnaderna.
SvaraRaderaTycker det här med bristen på kött har fått väldigt lite uppmärksamhet. Någon som har läst siffror på vad bristen innebär? För att något ska vara en brist behöver vi ju ha för lite av det, tänker jag. Betyder det att vi nu har mindre än den senaste rekommendationen om 0,35 kg kött per person och vecka? Det är ju isåfall en fantastisk nyhet för klimat, djurvälfärd och hälsa som borde få stora rubriker. Eller är jag för bokstavstrogen här..? Tycker inte det ser så tomt ut i köttdiskarna hos mina lokala handlare.
SvaraRaderaMåste bara kommentera det allra viktigaste i inlägget: tack för att du förklarade för mig varför min kebabrestaurang höjt priset BARA på kalvkebaben. Jag klagade faktiskt lite på det när jag upptäckte saken, men då vet jag.
SvaraRadera/Paulina i Örebro, frekvent kund på aktuellt kebabhak.
Så bra inlägg! Instämmer med tidigare kommentar: Frau E for president:)
SvaraRaderaSå länge ICA säljer ett enda Bregottpaket för 65kr samma vecka som Coop rear dessa för 45kr/st får vi konsumenter skylla oss själva.
SvaraRadera//VA
Har länge stört mig på samma sak. Kommer ihåg ett inslag på tv om en tvåbarnsfamilj (med småbarn) som påstod att för 10.000 kr i månaden i matbudget så räckte pengarna inte ens till basvaror! Nu tror jag inte dessa personer var så pålästa om vad ordet basvaror betyder för i min värld så får man rätt mycket pasta, ris, bönor mm för 10.000 kr. Sen att den summan kanske inte räcker till lyxig mat det förstår jag också men nog borde de kunna äta sig mätta med ett rimligt näringsinnehåll.
SvaraRadera