Livet som arbetsbefriad fortsätter att leverera. Mina dagar ser ut ungefär så här, beroende på var i cellgiftscykeln jag befinner mig: De första dagarna är jag både speedad (av anti-illamåendemedicinen) och skör. Det ligger en aning sjösjuka i bakgrunden, jag har dålig kondition och har av någon anledning ont i skinnet. Dessa dagar ligger jag för ankar, minus korta promenader och ev. yogapass som mest är att likna vid tupplurar i ansträngning.
Runt dag fyra till sju har jag ont i kroppen och det har med den spruta jag ger mig själv dagen efter behandling vars syfte är att boosta bildandet av vita blodkroppar. Ni vet känslan när man har influensa och har ont i lederna. Precis så är det, minus feber. Inget som inte kan avhjälpas med ipren, så ungefär här börjar jag komma igång igen:
Jag vaknar av mig själv (oftast i okristlig tid). Jag går upp, gör te (har börjat bli likgiltig för kaffe) och myser runt lite i lägenheten (vädrar täcken bland annat, min nya lyx). Jag drar på mig pilateskläder (som yogakläder) och någon avlagd kashmirtröja och så fort det blir ljust går jag ut någon halvtimme.
Väl hemma kör jag under starka dagar ett pilatespass och under svaga dagar ett yogapass. Sen duschar jag, vilket numera är lite av en cirkus då jag har en så kallad Piccline på insidan av vänster överarm (som en infart genom vilken jag får cellgift) och den ska helst inte bli blöt.
Sen äter jag frukost och kollar datan. Alltid är det något skoj som händer. Ett tag försökte jag ha morgon-tv i bakgrunden men det var bara för outhärdligt så jag kör någon "Jazz in the background"-lista från Spotify.
När jag har klätt på mig, sminkat mig och gjort mig så fin jag kan i mitt förfall brukar jag ta mig för något. Är det vecka ett i cykeln törs jag röra mig bland folk och då händer det att jag åker in till stan och promenerar runt. Om vädret tillåter har jag kapat en väns lunchrast för promenad på coronaavstånd.
Ibland går jag på museum. Jag var exempelvis på Liljevalchs vårsalong. Ibland går jag i kyrkan, det vill säga till Svenskt Tenn. Där kan jag bli sittande i en soffa och titta ut över Nybroviken och bara mysa. Jag köper inget, mitt hem är tillräckligt Svenskt Tennat för att kännas nervöst.
Det händer att jag slinker ner i Hötorgshallen och köper en falafel med mig hem (ett ställe på nedre plan gör Stockholms i mitt tycke bästa sådan). Kanske svänger jag också förbi Fabrique på vägen till tunnelbanan och köper en halva levain.
Väl hemma blir det ofta en power nap på soffan, eller vissa dagar, en powerkoma på ett par timmar. Sen vidtar olika projekt. Jag har av rädsla för att bli sjuk inte haft barnen hos mig under mars månad så jag har haft fritt spelrum att ägna mig åt mina hobbies. Mina hobbies?
- Städa ställen i mitt hem vettiga människor aldrig skulle komma på att städa (som ovankanten på kaklet i badrummet där kaklet övergår i målad vägg).
- Städa kylskåpet och frosta av frysen.
- Putsa stövlar.
- Stryka servetter.
- Duscha blommor.
- Måla möbler.
Och det är vid den sistnämnda hobbyn jag stannar upp idag. Jag har ett svart skrivbord från Ikea som jag tycker rätt bra om. Ett Blocketköp till något av barnens rum för några år sedan. Barnet tröttnade och jag tog över. Bordet var fullt med repor och skåror, som att någon suttit och skurit med skalpell.
Jag hade två burkar färg hemma: En körsbärsröd väggfärg MV skaffat som färgprov när han skulle måla om en skänk. Han valde en annan färg så burken var full. Vidare hade jag en liten burk Gysinge linoljefärg i beige. Min tanke var att måla hela möbeln röd, för att signalera att detta skrivbord från och med nu ska gå i den kreativa lustens tecken, ej hemmajobb och Teams.
Döm om min förvåning när jag hittade detta, som jag trodde, "lönnfack" på bordet! Jag fick sen veta att alla omkring mig fattat att det är där kablarna ska gå och att det var på något vis självklart. Själv hade jag lindat kablarna runt benen för att de inte skulle hänga så fult.
Jag tänkte att det kanske vore fint att måla insidan av lönnfacket (jag tänker ändå använda detta utrymme till mina juveler) i beige och resten rött. Men den röda väggfärgen fäste mycket dåligt på Ikeas plastfärgade bord. Däremot fäste linoljefärgen hur bra som helst. Det krävdes emellertid två strykningar för att det inte skulle skymta svarta streck under. Givet att linoljefärg tar några dagar på sig att torka tog projektet dryga veckan innan jag vågade ställa tillbaka grejerna.
Jag lät emellertid lådorna vara röda, som en accent. Efter tre lager såg det okej ut. Jag hade köpt två överdimensionerade vita knoppar på loppis som jag tyckte kunde bli en "skojig" detalj till det röda, men de passade inte alls så de gamla fick bli kvar.
Jag passade på att måla om även min vita skrivbordsstol och klädde om sitsen med ett tyg jag köpte på loppis för 40 kronor. Tyget är av allmogestil med röda ränder, så det passade fint till. Jag vill passa på att tipsa om två loppisar jag tidigare inte kände till i Stockholmsområdet: Lindra i Bromma Blocks och Kyrkornas Second Hand på Ekerö.
Jag tror att jag har skrivit om linoljefärg tidigare på bloggen och det apropå att den har en egenskap att patinera även nya möbler. En tråkig Ikeamöbel blir liksom mer genuin när linoljefärgen går på. Dessutom är det snudd på omöjligt att välja en ful färg. Minsta burken kostar 169 kronor och jag tror även att man kan få en mindre provburk för mindre. Jag målade om ett helt skåp med provburk en gång, färgen är vansinnigt dryg om man stryker ut den tunt, tunt som man ska (eller blandar med terpentin).
Nog om detta. Har du några potentiella hemmaprojekt på gång eller har du ett jobb i vägen?
MvhEB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar