Ninjapackning Nice

Till att börja med vill jag skicka en uppdatering om vassa palmen som enligt min bedömning fick kejsarens tumme upp i förra inlägget. I söndags kväll drog vi ut honom från väggen framför lysknappen och beskar honom enligt GPT:s alla regler. 

Nedan före/efterbild i hans nya hörn i MV:s övre hall. Nu ska bara skrivbordsstolen ut på Blocka så är jag nöjd. Den uppmärksamme kanske noterar att jag genom påverkansoperation även lyckats få Ikeakonsten från förra inlägget att den vägen vandra.

Vi baxade till och med in honom i badrummet där han fick en dusch vilket han verkade gilla för bladen slokade inte lika mycket nästföljande morgon. GPT tycker att vassa palmen nu ska stå soligt ett tag, för att rehabilitera sig. Så kom det sig att han äntligen fick dela fönster med fröken citronträd han haft span på i säkert ett decennium. Happy end.

Jag har ju redan slaktat månaden januari detta år och nu har turen kommit till mars. Mars är en riktig skitmånad. Inte bara utger den sig för att vara, om inte en regelrätt vårmånad, så åtminstone en månad i transit mot vår vilket är en stor lögn. Det är ju i mars man åker på de där riktiga snöblasksmockorna. Man slits mellan hopp och förtvivlan, förtvivlan och förtvivlan. 

Nu har årets mars i skrivande stund varit okej. Men det är vad jag skulle kalla en anomali. En normal mars bjuder på tjyv- och rackarspel och av den anledningen bokade jag och MV i höstas en marsweekend till Nice. 

När jag blev sjuk utgick jag från att allt i mitt liv behövde bokas av inom överskådlig framtid. Det var innan jag träffade min pragmatiska onkolog som tyckte att vi visst kunde åka till Nice. Att det rentav kunde vara bra för min behandling. [okej hon sa kanske inte det sista men det var så jag tolkade hennes tonfall] Genom att skjuta på tredje droppet ett par fem dar lyckades vi skapa en helg där jag mådde precis som vanligt. 

Jag tror att det skulle göra min cancer gott att förutom cellgift möta lite fransk fuckez-vous. Jag menar då att fransmännen, på samma sätt som att de oförstående rynkar på ögonbrynen åt min välmodulerade (?) sorbonnefranska, genom sin pregnanta arrogans kan locka mina cancerceller att självdö. Kanske är det mig ni ser i Blå hallen i december?

Dilemmat: Vi (jag...) hade bokat snålbiljetter med endast liten kabinväska åtta kilo. Vilket är ett problem då jag likt en deltagare i Gränsbevakarna gärna vill ta med mig hushållsvaror hem igen. Kanske inte torkade kohuvuden men mer de vanliga stapelvarorna tvättmedel (men lyssna, det är tvålflingor från Marseille!), saltet med valen på (för det är en så fin burk) och produkter ur världens bästa hudvårdsserie för vintertorr hud Mixa Bébé. Innan ni börjar ifrågasätta ekonomin i detta vill jag inflika att exempelvis valsaltet i butik kostar runt tjugan och på nätet ligger den för "reapris" 50 dollares.

Lösningen på dilemmat är enkel. Jag får helt enkelt packa oerhört lite kläder och maxa mina åtta kilo på torrvaror hem. Bara tvättmedlet är ju tre, you do the math. Av den anledningen började jag i mitten av mars att sondera nätet efter nya revolutionerande sätt att resa lätt och naturligtvis fanns det uppdateringar på den gamla weekendkapseln. Det man nu talar om är - tada - sudoku packing! 

Sudoku packing går ut på att man inför resa radar upp sina plagg efter genretyp i en sudokuformad matris enligt ett på förhand stipulerat mönster:

Tanken är att man ska kunna bygga smarta klädkombinationer enligt olika mönster i matrisen men om du frågar mig tycker jag att de gör det onödigt svårt för sig. Dessutom behöver jag inte 29 outfits till tre heldagar i ett vårigt klimat.

Jag lanserar därmed min unika weekendpackning. Minns var ni hörde det först: 

NINJAPACKNING

Ninjapackning har lika stor koppling till Asien som soduko. Men ordet låg bra i munnen, ungefär som fakirflyg eller gulaschbaron. Jag sammanfattar konceptet i nedan punkter:

- Ninjapackning utgår från att du i din bokning har en liten väska "att lägga under stolen" samt en kabinväska åtta kilo enligt standardmått. 

- Obs! Kör du på hardcore-snålvarianten gällande bagage, låt oss kalla den Harakiripackning (bara väska under sätet) är metoden INTE tillräcklig. Inte heller om resan kräver medhavda lakan. Ninjapackning syftar till att transportera största möjliga mängd luft nedåt kontinenten, men största möjliga mängd tvättpulver upp från densamme.

- Går att applicera om du ska vara borta max en [lång]helg i kontinentalt klimat. 

- Kan vara användbart vid såväl formella som informella resor (kostym är väldigt Ninja compliant).

- Tunga plagg bärs på kroppen vid avresa samt hemresa.

- Övriga plagg ska vara oerhört, och jag upprepar, oerhört nätta och skrynkelfria.

- Ninjapackning kräver omsorgsfull necessärplanering och reseförpackningar av denna typ.

Jag beslöt mig för att enbart ta med ett par byxor: Ett par jeans som jag också reste i. Detta är ett vågat drag för en skandiavisk kvinna i Frankrike. För går mina byxor sönder kommer jag att gå byxlös, då fransmännen gjort en poäng av att sluta tillverka kvinnonederdelar över storlek 36 (som de kallar 38). Detta för att psyka all världens kvinnor och det är också så de genom ett intrikat psykologiskt rävspel får oss att längta tillbaka till landet för mer förnedring. 

Ovan är min bas för alla fyra dagar. Blåjeans, ballerinas och en helt underbar långkofta jag fyndade på Stadsmissionen Hantverkargatan bara ett par dagar innan avresa. Jag hade ursprungligen tänkt ha en tunn beige trenchcoat men det var något med den som inte kändes rätt. Det låter som ett så perfekt basplagg och jag har ju testat mig igenom otaliga varianter genom åren, exempelvis originalets original Burberry som gamla läsare vet att jag efter åratal av oanvänd vånda till slut sålde vidare. 

Däremot den här historian, så varm (80 procent lammull, 20 procent polyester), är så mycket jag! Älskar konceptet långkofta. Och den har formen och känslan av en kappa. Ärmarnas muddar går dessutom att fälla ner så om det friskar på är jag varm däri. 

På resdagen lägger jag till ett svart underlinne, vit skjorta och en varm tröja i vinrött. Väl framme i Nice (redan klockan nio på morgonen) skalar jag bara av mig tröjan och kör skjortan under långkoftan eftersom det ska vara 15 grader. 

Scarfen är för övrigt också ett fynd från samma Stadsmission: En till synes äkta sidenscarf med handrullade kanter (det är så man ser kvalitén) för 119 kronor. Jag har den på hövve då jag saknar hår.

Dag två tänkte vi oss en tripp till Italien och då tyckte jag att puderrosa kunde passa.

Dag tre hänger vi antingen kvar i Nice för lite kultur eller så tar vi tåget åt andra hållet. Oavsett vilket, en grön skjorta i 100 procent polyester passar bra, då den inte skrynklar sig i resväskan. Hemresedagen har jag åter vita skjortan och den vinröda tröjan.

Sen skapade jag en gruppering av pyjamas, underkläder och mina favorittofflor, en trofé från boutiquehotellet Lilla Roberts i Helsingfors. De är nog närmare tio år gamla nu, still going strong. I kombination med den svarta Sellpyfyndade sidenpyjamasen, perfekt loungewear att dra runt i i vår lånade lägenhet med - host - terrass med utsikt mot Mare Nostrum. 

Några ord om sidenpyjamas. Det var min konstnärliga rådgivare som tipsade om detta koncept. Särskilt om man befinner sig i den ålder då man nattetid pendlar mellan kaminhett och frossa. Inte för att jag är där, jag är ju bara barnet och min onkolog säger att jag säkert har två-tre ägg av tvivelaktig kvalitet kvar att populera jorden med. Men oavsett ålder kan jag rekommendera det. Varför? 

Det är helt enkelt underbart att sova i siden, plus att du ser helt ok ut om någon skulle ertappa dig att gå med pyjamas mitt på dagen. Jag skulle drista mig till att säga att du ser glamourös ut, särskilt om du håller en dry martini. 

Tricket här är att - så som ni frugala redan vet är framgångsfaktorn bakom i stort sett allt i livet - tänka utanför boxen. Svenne banan (det var länge sen jag använde det epitetet, ser fram emot ras i kommentatorsfältet) kanske skulle glida in på Interwebz och någon lämplig sajt av typen Intimissimi och filtera fram exempelvis nedan:

En helt underbar silkespyjamas med snyggt fall och de där vita kantlinjerna jag är så svag för. Jag vet för jag har en, dock inte direkt från Intimissimi, utan från Sellpy där jag la en fjärdedel av priset för helt ok skick (den kostar ny 2 380 kronor). 

Det finns emellertid ett sätt att ytterligare lura systemet, nämligen att köpa en separat överdel (i en given färg) med en annan underdel (i samma färg) på Sellpy. Av naturliga skäl kostar separata delar mindre än vad de skulle kostat om de hängde ihop med sin parhäst eftersom ett komplett set har större lyskraft än ett halvt.

Så kom det sig att jag fick den svarta sidenpyjamas som syns i packningen ovan för runt 200 kronor, eftersom överdelen låg i en annons (märke The Sophie) och underdelen i en annan (Intimissimi). Underdelen hade dessutom hål i en söm, vilket ytterligare drog ner priset. Inget inte en nål och en tråd kunde fixa på under fem minuter. 

För vem köper en defekt pyjamasunderdel? Eller en random överdel? En galning? Ett geni? Bedöm ni. I skrivande stund hittade jag nedan separerade exempel på Sellpy (var noga med att filtrera på silke):

Det syns dåligt på färgerna, men detta är underdelen och överdelen till exakt den pyjamas som kvinnan kråmar sig i ovan, förutom att hela paketet går på 370 kronor (båda storlek medium). 

Hade någon på Sellpy bemödat sig med att matcha ihop dessa båda plagg till en och samma annons, hade prisbilden nog legat på nästan det dubbla. Men nu har de inte en någon plus att det troligtvis inte funkar i deras betalningsmodell. Provisionen från ett plagg går till en specifik säljare vilket kräver separat annons.

Byxorna hade visserligen ett hål i grenen så du hade fått investera några minuter i klädvård. Men 15 procent av nypris kanske kompenserar för det mankemanget. 

Pyjamas och underkläder packas i den tvättpåse som skymtar under de prydligt vikta trosorna. Jag har aldrig vikt trosor, det är MV som skämt bort mig med detta hemma hos sig och nu ville jag bara visa att jag kan. 

Necessären är komprimerad. Som jag redan nämnt finns fördelar med cancer och en är att man slipper packa såväl schampo som balsam och kam. Vilket betyder: Plats för ytterligare en saltburk på vägen hem.

Eftersom jag fortfarande har ögonfransar behövde jag emellertid packa maskara, men i övrigt är mitt smink nedbantat till ett minimum av gamla trotjänare. Det som inte kom med på bild är att jag också packade två uppsättningar örhängen som på ett effektivt sätt förändrar en outfit och här kan jag slå ett slag för de glamourösa lättviktarna jag såg på min svägerska på nyår (nederst nedan). 

De ser ut som metall, men är av plast. Inte helt billiga men väl värda pengarna om du vill undvika extended ear hole syndrome (något jag av en väninna fick höra har öppnat upp för en ny genre plastikkirurgi: Örhålsminskning). Dessa örhängen skulle i teori kunna steppa upp vald outfit till att bli lite mer kvällslig glam. I övrigt har jag morfars gamla Jaeger le Coultre, mitt Hermèsarband och två par mindre örhängen. 

Sen återstår den kategori grejer som Mari Kondo skulle kalla "komono" det vill säga "diverse". Här ingår från övre vänster till höger: En tygkasse (till mina shoppingrundor på Carrefour), laddare, power bank+laddare, pass, kortlek, teckningsblock och två pennor (så att man kan spela luffarschack), solglasögon, högtalare (som laddas med samma laddare som power banken). Allt utom högtalaren packar jag i den lilla väska jag lägger under sätet. 

Nu återstår bara att stresstesta min tes. Imorgon torsdag går flyget. För er som bara inte står ut med ovissheten kring Ninjapackning kommer jag att försöka lägga upp uppdateringar i form av dagens outfit (och eventuellt lite annat) på Insta. Jag tänker skapa en ny hashtag nämligen Ninjapackning, får se om den flyger.

Är du bra på att packa?

Mvh

EB