Sommaruppdatering

Det har varit en både härlig och bökig juli. Operationen gick som tidigare nämnts geschwint men det hände grejer i kroppen efter. Låt oss säga som så att när det blir ett tomrum i kroppen vill den gärna fylla ut det. Så plötsligt hade jag ett högerbröst igen, utan att jag bett om det. Då behöver man vårdens hjälp att så att säga tömma bag in boxen så nu har jag sett insidan på Sahlgrenska sjukhuset för första (och förhoppningsvis sista) gången. 

Varför Sahlgrenska? Jomen jag och MV tillbringade en helt underbar sommarvecka på Sveriges framsida, kryssande mellan hans bröder som vardera har fina små ställen längs med kusten. MV var i sitt esse. Minus dagen på Sahlgrenska då, när han nästan satte sig på en blodig bänk. Dock inte på bilden nedan, här återhämtar vi oss ute vid kustbandet. 


Innan dess hade vi fixat hans kök. Ända sedan vi träffades har han pratat om att lämna in sina köksluckor på spraylackering, framför allt för att slipa ner och åtgärda de bubblor som uppstår när vatten rinner nerför skåpluckor (ofta när små barn "diskar"). Liggande offert låg någonstans mellan 20-27 000 kronor men jag sa att det där klarar du själv. 

Och det gjorde han. Under knappt en vecka sprang han som en tetting mellan kök och övre hall (där han inrättat måleriverkstad) och slipade och strök de fabriksmålade vita luckorna med en matt gråbeige kulör som jag tycker gav ett betydligt mer harmoniskt intryck. Uppskattad kostnad: Tre tusen (ink. ny matta). 

Kök före/efter och skillnaden ÄR subtil på bild dock ej i verkligheten

Lådor före/efter (zooma vänster för bubblor)

Vi gjorde en massa annat i hans hus också. Målade om ytterdörren i linoljefärg, målade om badrumskommoderna och sovrumsgarderoberna i samma färg som köksluckorna och satte dit träknoppar istället för de för husets byggår typiska metallbeslagen vilket mjukade upp intrycket. När jag säger att "vi" fixade ovan innebär det att ”han” gjorde det men jag var moraliskt stöd.


Sen kom turen till Hudik och där invigde vi (han) min födelsedagspresent elmotorsågen. Ovan ser ni den styckade kroppen av ett dött äppelträd. MV har visat sig vara en bra investering för på en vecka avverkade han inte oansenliga mängder sly, ansade samtliga äppelträd, sågade ner ett antal rönnar (som nu ligger i vedboden i väntan på klyvning, min favorithobby), målade om staketet, grävde upp delar av en hatad björkhäck så att man nu kan parkera bilen nära huset och diverse annat slitgöra. 

Det anmärkningsvärda är att han gör det med sådan glädje, han tycker att det är genuint kul. Det säger han åtminstone och han ser glad ut. Särskilt när han får tända grillen på kvällen för han fick dessutom sköta den biten. 

På kvällarna satt vi framför kakelugnen i matsalen och fnissade åt gamla Vårt Hem som man i min släkt sparat sen 30-talet. Bland annat ett feelgood-reportage från 1940 om Magda Goebbels.

Själv rensade jag rabatter och gick runt och mös medan alla runt mig arbetade inklusive äldsta barnet som kittade de sista fönstren och minstingen som målade trappan på gammelhuset. Den att-göra-lista vi kryssade av sista dagen gick inte av för hackor och nu tillbaka i Stockholm känner jag stor tillfredsställelse över sakernas tillstånd. 

Minus det faktum att jag på torsdag påbörjar min femton dagar långa strålningsbehandling som till skillnad från all övrig behandling kommer att ges på nya Karolinska a.k.a. bygget från helvetet. Jag gruvar mig å det grövsta. Jag, van vid puttriga Sankt Görans sjukhus med orkidéer i väntrummet, vänliga receptionister som söker ögonkontakt samt kundenkäter efter i princip varje besök ("Betygsätt din cellgiftsbehandling 1-10") noterade storögt nya Karolinskas sterila flygplatsliknande väntrum och det stumma bemötandet från en förhoppningsvis sommarjobbande receptionist med aktiva air pods i öronen. 

Jag tänker inte bli politisk här men Sankt Göran drivs av Capio som 2018 köptes upp av Ramsay Santé/Health Care (australiensiskt vårdbolag) medan Karolinska sjukhuset bedrivs som en offentlig förvaltning direkt under region Stockholm. Det känns. 

Det skickades liksom inte ut någon enkät efter besöket på KI. Då hade jag skrivit att jag tyckte att deras backslick till receptionist skulle avstå poddlyssnande under arbetstid och istället registrera ankommande patienter vilket han fallerade att göra så att jag fick ett frågande samtal av min sköterska 20 minuter efter utsatt mötestid.

Så detta är veckans utmaningar:
- Start strålning på terminal fyra.
- Min uppsägning.

Varför grämer jag mig inför min uppsägning, undrar vän av ordning. Detta har jag ju väntat på sen jag senast började jobba? Jag borde, varandes den jag är, göra en ordentlig scen där jag sjungande och dansande ger min arbetsgivare fräcka fingret. 

Men sanningen är den att jag innerst inne är en mes. Jag tycker att uppsägning är lika jobbigt som det i ungdomen var att göra slut. Lyckligtvis jobbar min andliga vägledare inom HR och igår förtydligade hon för mig: "De bryr sig inte. De kommer bara att tycka att det är skönt att veta vad de ska göra det vill säga att du inte kommer tillbaka och att de kan anställa en ny". På min fråga "Men ska jag inte ringa min chef åtminstone, och ge någon form av motivering?". "Absolut inte. Skriv ett mail, bättre för alla parter. Och återigen, de bryr sig inte". 

Så igår förberedde jag ett mail. Det är sakligt, trevligt men också med hänvisning till att jag kanske inte är så tillgänglig närmaste tiden givet min behandling men att jag gärna kommer in och säger hej när jag "landat fysiskt och mentalt efter avslutad behandling". Vilket naturligtvis inte kommer att ske.

På tal om min andliga vägledare, hon vars ekonomi nämndes i förra inlägget, har hon blivit riktigt FIRE-biten. Hon sprider till och med ordet vidare till andra och vill spara mer och mer. "Tror du att jag kan spara 20 000 kronor i månaden?" Hon gör mig nostalgisk i det att hon får en kick av att hitta nya områden att kapa och DIY:a. Som att lyssna på min 18-årings eskapader i Stockholms uteliv: Jag är både lite avundsjuk men samtidigt glad att jag inte behöver göra om det. 

Hur fortlöper din sommar? Dags att börja jobba snart och känslor inför det?

Mvh
EB