Jag har sagt upp mig

Känns som att jag redan använt mig av den rubriken tidigare? Men nu har jag alltså slagit till igen. Som jag skrev i förra inlägget gruvade jag mig för det. Men det gick bra. Valde efter rådgivning från MV att ringa. Efter förra veckans läkarbesök kom argumenten också helt naturligt givet den veritabla HÄXCOCKTAIL av återfallsförebyggande mediciner jag kommer att gå på till hösten och fem år framåt. 

Jag kommer förhoppningsvis inte att må rävas i fem år, men de första 6-12 månaderna kan enligt onkologen bli krävande. Om så ens bara en bråkdel av biverkningarna slår till har jag goda skäl att dra ner på tempot. 

För att illustrera nivån: Efter att läkaren gått igenom tre preparat som gav fatigue, koncentrationssvårigheter, ledvärk, illamående, yrsel, hjärtklappning, vallningar from hell och diverse annat lockande såsom håravfall, viktuppgång etc kom hon till ett skelettstärkande dropp (cellgift går åt skelettet) och tänk DET preparatet hade INGA biverkningar. Både jag och MV andades ut.

Sen tillade hon: ”Förutom en då, att man vid större tandläkaringepp av typen borttag visdomstand riskerar sprucken käke”. Påminner om Jonatan Unges rutin om att han bara har tre problem. ”Tre problem, det är ju ingenting! Det finns folk som har fem problem! Jag har bara tre: Att jag är överviktig, alkoholiserad och gravt missköter min ekonomi”.  

Min chef, eller jag kanske ska säga före detta chef, förstod precis. Jag skulle tro att han även drog en lättnandets (lättnadens? lättnandens? Vars är du, min språkpolis?) suck. 

Men han var lite fin ändå måste jag säga för när jag sa att jag tänkte plugga till hösten föreslog han att jag istället skulle ta tjänstledigt för studier, för att hålla alla dörrar öppna. Vilket jag tackade nej till. Här ska dörrar stängas, reglas och förseglas med silvertejp. 

När han antydde oro över min ekonomi - på pappret är jag blott en frånskild trebarnsmorsa i förorten - sa jag att jag på grund av bostadsförsäljning och boende i hyresrätt inte hade så stora bekymmer där. Tyckte att jag kunde ge den hinten nu när han var så omtänksam.

Well well, nu är det gjort. Om tre veckor går jag in i uttagsfasen. Jag utesluter inte framtida jobb, men då ska det vara roliga gig, vilket i sig brukar betyda dåligt betalt. Hobbyjobb.

Men först ska jag landa dessa biverkningar, gråta i gruppterapi och hitta en lösning på mitt hår. Just nu ser jag ut som kärleksbarnet till en åldrad Judy Dench och Alfons Åberg. Kritvitt, glest och kort, de sorgliga stråna ligger platt mot huvudet med tydlig snedbena. Liite som en nazist i en åttiotalsfilm och han heter Heinz.  

Åter till uppsägningen: Jag brukar ju bli rätt upprymd vid dylika episoder. Men förutom lättnaden i att ha samtalet överstökat kände jag ingenting. Jag blev först lite förvånad över detta. Men jag drar helt enkelt slutsatsen att jag allt sedan februari redan levt i frihet och avsaknad av arbetsrelaterad oro. Därtill ett sedan länge taget beslut att inte komma tillbaka. Själva uppsägningen var ju bara en teknikalitet som inte förändrar något i mitt dagliga liv. 

Vid ett par tillfällen under min sjukskrivning har jag lekt med tanken på att ifrågasätta det beslut jag tog i början av året. Men det har räckt med att överhöra en väns jobbsamtal eller andras semesterpusslande (”jag tar vecka x och halva y så sparar jag en vecka till hösten”) för att jag ska avsluta den tankegången. 

Vid något tillfälle behövde jag bara sätta mig i lotusställning, blunda och för mitt inre måla upp bilden av en outlookinbjudan med ämne ”Genomgång prospects” för att jag skulle släppa den tråden och istället välja den Kay Pollackska glädjen.

Jag har skissat på en vardagsstruktur inför hösten och eftersom ni verkar lapa i er vad skit jag än skriver om får ni den här:

- Ett massivt missbruk av sovmornar. Jag ska göra det till en princip att inte gå upp förrän barnen lämnat hemmet. 

- Därefter uppgång, bäddning Lex Jordan Peterson, en kaffe och en promenad på minst 30 minuter helst mer. 

- Pilates, dusch och fix (kläder, smink).

- Lunch och ev. studier (kommer att läsa humaniora 50%), kanske en liten lur.

- Långsam matlagning.

- En gång i veckan lunchträff med vän. Jag ska verkligen steppa upp på vänfronten i höst, har legat på latsidan under våren.

- En gång i veckan (minst) en okynnestur in till människobyn för att se fölk, om inte annat så för att handla på min favoritbutik Hemköp City.

Nivå två, eller körsbäret på kakan, är att bli bättre på evenemang. Jag skaffade i veckan appen Abundo för fri tillgång till överblivna biljetter till bio (dag och kväll), teater (ink genrep), standup osv. 

Vidare tänker jag mig ett antal långhelger i Hudik innan vattnet fryser. Jag skaffade ett nytt batteri till elcykeln i somras så jag tar mig runt lätt. Hör hur optimistisk jag låter innan medicinerna satts in. Facit kanske blir att jag bara når till punkt ett ovan.

Hur skulle du skissa upp din vardag om den inte längre beboddes av ett heltidsjobb?

Mvh 

EB