Med risk att slå in öppna dörrar:
Tips #4: Håll dig borta från knark
Jag var tvungen att skriva det, jag är trots allt mamma.
Tips #5: Lita på främlingar, särskilt om det är du som tar
kontakt
De allra flesta människor är faktiskt snälla. Sök
ögonkontakt och möter de din blick och ser ärliga ut är de faktiskt oftast det.
Men var vaksam mot främlingar som tar kontakt med dig, särskilt om de ler
inbjudande.
______________________________________________________________________
Kommentar i efterhand: Jag tänker mycket på det där med att lita på folk. Jag kanske inte är rätt person att uttala mig i frågan eftersom jag i olika tester (rekryteringssammanhang) hamnar väldigt högt på förtroende för andra (läs: naivitet). Det beror kanske på att jag upplever att jag i princip aldrig blivit blåst eller riktigt illa behandlad. Herregud, jag har inte ens blivit besluten, på någonting, någonsin.
(Någon försökte förvisso såga upp låset till min moppe av märket Ciao när jag var sexton. Det var ett sådant där kraftigt lås så det var nog ett veckolångt projekt som jag kanske upptäckte efter natt tre av sågande. Då sålde jag moppen och åkte till Ayia Napa istället så tji fick tjuven.)
Vidare tror jag att det finns en diskrepans mellan att jag i grunden tror gott om folk och min utstrålning. Jag tror att jag sänder ut vassa signaler. Jag vet det eftersom en gammal kollega en gång sa till mig att "du sänder ut vassa signaler". Ja gott folk, jag är en bitch. Och det här kanske främlingar fångar upp och därför väljer ett annat mindre vasst objekt för sina onda uppsåt.
Jag blev helt förskräckt när jag läste journalistik och jag förstod att merparten av mina kvinnliga medstudenter var rädda att gå ut efter mörkrets inbrott. Jag har mycket sällan varit rädd att röra mig kvälls/nattetid själv ute. En sak man lärde ut till 90-talets tjejer var att gå rakryggad och säkert, som att man hade ett tydligt mål i sikte. Kanske en väntande person runt hörnet. Det säger jag till mina barn också: Rör er som att ni ägde världen.
Det jag däremot råkat ut för är en och annan mytoman. Det har inte drabbat mig personligen, men jag tog en gång över en tjänst efter en riktigt läskig typ som genom avancerat ränksmideri försökte peta en annan kollega från sin tjänst. Det blev förtalsrättegång och villkorlig dom så kontentan av det är att lögnare och bluffmakare ofta avslöjas.
Men bortsett från det tycker jag ändå att man ska utgå från att de flesta människor är i grunden goda. Okej, ingen är helt igenom god, men ni fattar vad jag menar. Tycker du att man ska uppmana sina barn att lita på folk (förutom på nätet naturligtvis)?
Mvh
FruEfficientBadass