Tips 3: Minst ett år på högskola

Tips # 3: Läs minst ett år på universitet eller högskola


1. Det ger självförtroende. Du är en person som klarar av att läsa på universitet.

2. Det inger respekt. Se punkt ovan.

3. Du blir allmänbildad, en egenskap som ger status och nöje för dig under resten av ditt liv.

4. Du lär dig behärska det akademiska språkbruket. Du kommer med andra ord att få lättare att bullshita folk åt höger och vänster i tal och skrift[1].

5. Du lär dig hur man skriver en proffsig promemoria (en sorts akademisk rapport) vars princip du kan använda senare i yrkeslivet för att få din vilja igenom, exempelvis vid en pitch av en idé till en chef.

6. Du kommer att få minnen för livet, särskilt om du läser vid några av de mer anrika lärosätena som Uppsala eller Lund. Eller Konstfack för den delen.

7. Du kommer att få lära dig vett och etikett, åtminstone om du läser vid de mer anrika lärosäten som Uppsala eller Lund[2].

8. Du kommer att skaffa vänner för livet.

9. Du kommer att samla på dig historier och anekdoter.

10. Det är ett enkelt sätt att flytta hemifrån. Ofta är studentkorridoren den första bostaden efter hemma.

11. Du har rätt till studielån och studiebidrag, vilket ger dig självständighet från oss föräldrar.




[1] Dessutom lär du dig hur man använder notsystem av den typ jag nu använder.

[2] Du kommer exempelvis få lära dig akademiskt festande genom att gå på de mytomspunna ”gasquerna” på ”studentnationerna” (Googla).


_______________________________________________________________________

Kommentar i efterhand: Det låter kanske snobbigt det jag skriver ovan. Men jag vidhåller att jag har en poäng. Apropå poäng har jag odrägligt många poäng, särskilt efter de senaste årens blaha-studier för att kunna hyra ut lägenheten. Jag tror varken att jag är mer allmänbildad eller smart än någon annan (jag har dåligt minne se), men jag har kommit fram till följande: Genom att läsa på högskola, om så än bara för en termin, besparar du dig ett liv av akademiska komplex.

Mitt mellanbarn till exempel, verkar forma sig ett liv i ett skrå av den typ man gärna parodierar i släng-i-dörrar-buskis. Må så vara, bara hon känner livsnerv och ett raison d'être. Men om hon förutom sitt av omgivningen betraktade ytliga jobb har en högskoleexamen (räcker med två år!) i...vad vet jag...svenska och filmvetenskap? kommer hon att kunna förrätta sitt värv utan att behöva känna sig i intellektuellt underläge vis-à-vis människor som korsar hennes väg genom livet. 

Jag begär inte ens att hon ska läsa en högskoleexamen. En termin på Stockholms universitet, till och med på distans, hade räckt för mig. Bara så att hon får en glimt av den akademiska världen. Kanske lär hon sig ett par termer hon kan ha användning för i livet (hermeneutik? didaktik? kattlik?), grunden till ett skriftspråk som kan vara henne behjälpligt i kontakt med exempelvis arbetsgivare och myndigheter. Insikten om att det inte är så svårt att läsa på högskola, att hon bevisligen gjort det och valt att avstå hellre än att för alltid glutta tillbaka på de åren och avundsjukt jämföra sig med de av hennes vänner som läst vidare och en gnagande oro om att hon inte hade klarat av det och nu är det för sent för hon är för gammal och har tre barn.

Det är vad jag tycker och tror. Fast ni inser väl lika väl som jag att jag innerst inne hoppas att den där terminen växer till tre och sex och att hon blir en replika av mig. För så funkar väl föräldraskap. Vi vet bara det vi själva är. Så egentligen borde vi hålla tassarna långt borta. Men det är så svårt.

Mvh
FruEfficientBadass

9 kommentarer:

  1. Handels, KTH eller Chalmers kan också gå. För att få uppleva en riktig nollning gäller det ju att påbörja ett program, inte bara ta enstaka kurser och inte på distans, oavsett studieort. Måste dock nämna att jag efter fem år universitetsstudier och fem år forskningsstudier inom naturvetenskapliga ämnen aldrig skrivit eller läst en text benämnd promemoria. Så nu måste jag kolla upp vad det är som jag har missat.

    SvaraRadera
  2. Jag har tagit mååånga universitetspoäng, flera kurser har dock hållit låg nivå. Tycker att man lär sig mer i arbetslivet och träffar en bredare grupp människor med olika kompetenser där, än på universitetet.

    Så här i efterhand hade jag hellre gått ett praktisk gymnasieprogram och förvärvat reella kunskaper och sett till att bli högskolebehörig, genom att välja rätt kurser på individuella val. Jag hade gärna behärskat ett eller flera hantverk, är pinsamt dålig på sådant. Försöker lära mig nu som 40+ med snedstickade mössor, felborrningar och fula sömmar som resultat. Men trägen vinner...eller nåt.

    SvaraRadera
  3. Utbildning är nyckeln till bra och välbetalt jobb.Gick själv en 5-årig universitetsutbildning och startade eget företag direkt efter i en branch som du är mycket eftertraktad.Livet lekte och jag tjänade väldigt mycket pengar som renderade i en hög avsättning till tjänstepension och jag lade vantarna på hyllan vid 59 års ålder ,därefter lever jag gott och är ekonomiskt oberoende samt gör precis allt jag har lust till

    SvaraRadera
  4. Tagit examen och läst både ditten och datten. Mest slöseri med tid. Det är nödvändigt med högre studier i riktiga ämnen inom främst naturvetenskap och teknik men har man likt mig läst t ex ekonomi och litvet inser man snabbt att nyttan är begränsad.

    SvaraRadera
  5. Enstaka kurser har man tyvärr ingen nytta av. Program inom naturvetenskap och teknik leder ofta till jobb och större arbetsmarknad. Läser man ekonomi så är industriell ekonomi något att satsa på.

    SvaraRadera
  6. Jag tror inte att på distans en termin ger nödväntigtvis vänner för livet. Dessutom att göra några terminer och sedan inte bryr sig om att göra själva examen är ganska lat

    SvaraRadera
  7. Två Månadslöner11 juli 2024 kl. 13:04

    Jag rekommenderar Yrkeshögskola. Oftast 1,5 - 2 år och ger nästan garanterad jobb efteråt. Under tiden ingår även praktik och utbildningarna är skapade från arbetsmarknaden, så det finns alltid behov. Finns massor av yrken att välja mellan och lönerna är också bra.

    SvaraRadera
  8. Mm, mm jag tycker det är kloka tankar. Jag har läst enstaka kurser som gjorde att jag fick ett hyfsat jobb. I många år önskade jag att jag studerat mer, läst ett program, haft större valfrihet på arbetsmarknaden. Men så läste jag för skojs skull en kurs på folkhögskola och insåg hur viktigt det är med passion och glädje i det man gör! Skit i status pengar och vad andra tycker - gör något du brinner för känner jag nu.

    SvaraRadera