Tips 4+5: Om knark och främlingar

Med risk att slå in öppna dörrar:

Tips #4: Håll dig borta från knark

Jag var tvungen att skriva det, jag är trots allt mamma.

Tips #5: Lita på främlingar, särskilt om det är du som tar kontakt

De allra flesta människor är faktiskt snälla. Sök ögonkontakt och möter de din blick och ser ärliga ut är de faktiskt oftast det. Men var vaksam mot främlingar som tar kontakt med dig, särskilt om de ler inbjudande.

______________________________________________________________________

Kommentar i efterhand: Jag tänker mycket på det där med att lita på folk. Jag kanske inte är rätt person att uttala mig i frågan eftersom jag i olika tester (rekryteringssammanhang) hamnar väldigt högt på förtroende för andra (läs: naivitet). Det beror kanske på att jag upplever att jag i princip aldrig blivit blåst eller riktigt illa behandlad. Herregud, jag har inte ens blivit besluten, på någonting, någonsin.

(Någon försökte förvisso såga upp låset till min moppe av märket Ciao när jag var sexton. Det var ett sådant där kraftigt lås så det var nog ett veckolångt projekt som jag kanske upptäckte efter natt tre av sågande. Då sålde jag moppen och åkte till Ayia Napa istället så tji fick tjuven.)

Vidare tror jag att det finns en diskrepans mellan att jag i grunden tror gott om folk och min utstrålning. Jag tror att jag sänder ut vassa signaler. Jag vet det eftersom en gammal kollega en gång sa till mig att "du sänder ut vassa signaler". Ja gott folk, jag är en bitch. Och det här kanske främlingar fångar upp och därför väljer ett annat mindre vasst objekt för sina onda uppsåt.

Jag blev helt förskräckt när jag läste journalistik och jag förstod att merparten av mina kvinnliga medstudenter var rädda att gå ut efter mörkrets inbrott. Jag har mycket sällan varit rädd att röra mig kvälls/nattetid själv ute. En sak man lärde ut till 90-talets tjejer var att gå rakryggad och säkert, som att man hade ett tydligt mål i sikte. Kanske en väntande person runt hörnet. Det säger jag till mina barn också: Rör er som att ni ägde världen.

Det jag däremot råkat ut för är en och annan mytoman. Det har inte drabbat mig personligen, men jag tog en gång över en tjänst efter en riktigt läskig typ som genom avancerat ränksmideri försökte peta en annan kollega från sin tjänst. Det blev förtalsrättegång och villkorlig dom så kontentan av det är att lögnare och bluffmakare ofta avslöjas.

Men bortsett från det tycker jag ändå att man ska utgå från att de flesta människor är i grunden goda. Okej, ingen är helt igenom god, men ni fattar vad jag menar. Tycker du att man ska uppmana sina barn att lita på folk (förutom på nätet naturligtvis)?

Mvh
FruEfficientBadass

Tips 3: Minst ett år på högskola

Tips # 3: Läs minst ett år på universitet eller högskola

1. Det ger självförtroende. Du är en person som klarar av att läsa på universitet.

2. Det inger respekt. Se punkt ovan.

3. Du blir allmänbildad, en egenskap som ger status och nöje för dig under resten av ditt liv.

4. Du lär dig behärska det akademiska språkbruket. Du kommer med andra ord att få lättare att bullshita folk åt höger och vänster i tal och skrift[1].

5. Du lär dig hur man skriver en proffsig promemoria (en sorts akademisk rapport) vars princip du kan använda senare i yrkeslivet för att få din vilja igenom, exempelvis vid en pitch av en idé till en chef.

6. Du kommer att få minnen för livet, särskilt om du läser vid några av de mer anrika lärosätena som Uppsala eller Lund. Eller Konstfack för den delen.

7. Du kommer att få lära dig vett och etikett, åtminstone om du läser vid de mer anrika lärosäten som Uppsala eller Lund[2].

8. Du kommer att skaffa vänner för livet.

9. Du kommer att samla på dig historier och anekdoter.

10. Det är ett enkelt sätt att flytta hemifrån. Ofta är studentkorridoren den första bostaden efter hemma.

11. Du har rätt till studielån och studiebidrag, vilket ger dig självständighet från oss föräldrar.




[1] Dessutom lär du dig hur man använder notsystem av den typ jag nu använder.

[2] Du kommer exempelvis få lära dig akademiskt festande genom att gå på de mytomspunna ”gasquerna” på ”studentnationerna” (Googla).

_______________________________________________________________________

Kommentar i efterhand: Det låter kanske snobbigt det jag skriver ovan. Men jag vidhåller att jag har en poäng. Apropå poäng har jag odrägligt många poäng, särskilt efter de senaste årens blaha-studier för att kunna hyra ut lägenheten. Jag tror varken att jag är mer allmänbildad eller smart än någon annan (jag har dåligt minne se), men jag har kommit fram till följande: Genom att läsa på högskola, om så än bara för en termin, besparar du dig ett liv av akademiska komplex.

Mitt mellanbarn till exempel, verkar forma sig ett liv i ett skrå av den typ man gärna parodierar i släng-i-dörrar-buskis. Må så vara, bara hon känner livsnerv och ett raison d'être. Men om hon förutom sitt av omgivningen betraktade ytliga jobb har en högskoleexamen (räcker med två år!) i...vad vet jag...svenska och filmvetenskap? kommer hon att kunna förrätta sitt värv utan att behöva känna sig i intellektuellt underläge vis-à-vis människor som korsar hennes väg genom livet. 

Jag begär inte ens att hon ska läsa en högskoleexamen. En termin på Stockholms universitet, till och med på distans, hade räckt för mig. Bara så att hon får en glimt av den akademiska världen. Kanske lär hon sig ett par termer hon kan ha användning för i livet (hermeneutik? didaktik? kattlik?), grunden till ett skriftspråk som kan vara henne behjälpligt i kontakt med exempelvis arbetsgivare och myndigheter. Insikten om att det inte är så svårt att läsa på högskola, att hon bevisligen gjort det och valt att avstå hellre än att för alltid glutta tillbaka på de åren och avundsjukt jämföra sig med de av hennes vänner som läst vidare och en gnagande oro om att hon inte hade klarat av det och nu är det för sent för hon är för gammal och har tre barn.

Det är vad jag tycker och tror. Fast ni inser väl lika väl som jag att jag innerst inne hoppas att den där terminen växer till tre och sex och att hon blir en replika av mig. För så funkar väl föräldraskap. Vi vet bara det vi själva är. Så egentligen borde vi hålla tassarna långt borta. Men det är så svårt.

Mvh
FruEfficientBadass

Tips 1+2: Lär dig språk & bo utomlands

 Om du undrar vad detta är för inlägg, läs gårdagens. 

Tips #1: Lär dig minst ett främmande språk förutom engelska

Och då menar jag flytande. Varför?

· Det är coolt.

· Du får en konkurrensfördel i livet. Tänk dig att du söker ett jobb på ett italienskt företag och valet står mellan dig och en kandidat som inte talar italienska. Vem tror du att de väljer?

· Du framstår som mer intressant och bildad och intressanta och bildade människor får mer kul.

_________________________________________________________________

Kommentar i efterhand. Ni vet alla att jag med "främmande språk" menar franska. Där är det för tillfället ka-ta-strof. Äldsta barnet läste ett års franska och bytte därefter till tyska. Inget ont om tyska men...det är inte franska. Mellanbarnet har valt ett praktiskt inriktat gymnasieprogram där franska strykits för mer intellektuellt okrävande ämnen. Minstingens franska är något av ett mysterium. Jag ser ju på betyget att hon har godkänt, men hon kan fråga mig saker som "hur säger man 'var är'" osv, efter tre års påstådda studier.

Punkt ett korrelerade med punkt två:

Tips #2: Bo utomlands under minst ett halvår innan du fyller 25.

·       Naturligtvis p.g.a. punkt #1: För att lära sig ett tredje språk måste man vara på plats i det landet och gärna i ung ålder.

·       Genom att bo i ett annat land får du perspektiv på din tillvaro i Sverige och inser att för resten av världens befolkning är Sverige bara en liten lort på kartan.

·       Genom att tvingas navigera i en helt främmande miljö blir du en mästare på att klara knepiga situationer generellt sett. Du blir helt enkelt street smart, en egenskap man inte kan lära sig i skolan eller genom YouTube-filmer.

·       Du kommer att skaffa internationella vänner för livet.

·       Du kommer att samla på dig historier och anekdoter du kan använda för att imponera på partners, vänner och barn.

·       Du har ett ”fönster” mellan studier och familjebildning där det är möjligt att bo utomlands. Det är inte lika lätt den dagen du skaffar familj. Så passa på. 


Mvh
FruEfficientBadass