Tips 9-11: Hantera energitjuvar

Men hallå, ropar den uppmärksamme. Vad hände med tips åtta? Det var så fjuttigt så ni får det i en mening: "Lär dig några bra basrecept". 

Tips # 9: Lär dig identifiera energitjuvar…

…och gör dig av med dem så snart du kan. Vi vet alla vad en energitjuv är, men kortfattat: En person som regelbundet gör dig irriterad. En riktig vän ska inte få dig irriterad. Åtminstone inte regelbundet. Då är det något som inte stämmer. Lita på din magkänsla och fasa ut personen i fråga. Se punkt 10.

Tips # 10: Inse att människor inte förändras

Människor förändras inte. Inte ens du kan inte förändra en människa. Så om du exempelvis träffar en person som är svartsjuk/snål/egocentrisk, inse att du inte kommer att kunna ändra hur den personen är. Däremot kan du lära dig att leva med den personens egenskaper (i just fallen svartsjuk/snål/egocentrisk uppmuntrar jag dig emellertid att avstå vidare kontakt).

______________________________________________________

Kommentar i efterhand: Min åsikt i ovan står fast. Jag hade ett rätt intressant samtal med ett par vänner på temat "rensa ut energitjuvar" för ett tag sen. Vi börjar ju närma oss 50 med stormsteg och med åren kommer vissa insikter och som en vän uttryckte det: "Varför ska jag hålla kontakten med den här personen om det undantagslöst bara är jag som hör av mig och bjuder in?". Helt korrekt, varför.

Det fick mig att fundera på mina egna relationer. Sen flytten till Hudik var jag noga med att höra av mig telefonledes till mina Stockholmsvänner. Vissa ringde tillbaka i ungefär samma utsträckning som jag ringde dem. Andra aldrig. Jag upplevde att vi hade trevliga samtal och jag gillar verkligen dessa personer. Men en vänskapsrelation ska vara ömsesidig. Jag veeet att företrädesvis män kan odla dessa balla relationer där de hörs en gång per decennium och tar vid där de slutade. Men min tes här är att kvinnor som snitt kräver mer av en vänskapsrelation än en man (shit storm coming up). 

Jag klarar mig utan snack om vad som hänt på cv:t sen sist eller vad barnen sysslar med nuförtiden. Jag vill att mina vänner ska vara med i loopen granulärt och jag förväntar mig att vara dito uppdaterad från deras sida. Så om någon skulle gå igenom exempelvis en hälsokris eller separation vill jag inte att det kommer som en efterhandsåtergivning. Jag vill vara med från ax till limpa så att säga, och det kräver mer löpande kontakt. Exempelvis med telefonsamtal ett par dagar i veckan eller att man ses någon gång i månaden. Annars är det en "bekant" vilket hamnar i en helt annan intressesfär. 

Nu kanske det inte är ovan som avses i begreppet energitjuv. Men det tar energi att känna sig efterhängsen. På samma sätt som att det ger oändligt med energi att ha en fungerande, vardagsrelation med ett litet antal nära förtrogna. Det är som puttret av en kaffebryggare. Det är det bästa du har. Vårda dem.

Lite motsägelsefullt lade jag sen till även en punkt 11:

Tips #11: Låt dig inte förändras

På samma sätt som du inte ska försöka förändra någon annan, ska inte heller de försöka förändra dig. Om du har en kompis eller partner som ständigt pikar dig, ger dig kommentarer om hur du beter dig och ber dig ändra saker i ditt sätt, be hen dra åt helvete. Du är den du är och eftersom du är mitt barn är du troligtvis perfekt.

_________________________________________________________

Kommentar i efterhand: Självklart ska man ta in om en vän eller partner har feedback att ge dig. Det jag talar om ovan tangerar mer härskarteknik. Systematiskt tjurande, nedsättande kommentarer, gliringar. Det betyder att ni inte är någon bra kombination, så enkelt är det. Med det sagt: Du ska ju i mesta möjliga mån sträva efter att vara en vettig person med intresse för andra. Om du kategoriserar dig som en galen självupptagen person är det ett bra råd att ta tag i det, kanske med KBT.

Mvh
FruEfficientBadass

 

Tips # 7: Var nyfiken på andra

Genom att ställa frågor till andra framstår du som trevlig. Det ger dig vänner. Vänner är bra. Motsatsen, att inte vara nyfiken och bara prata om sig själv ger motsatt effekt. Det är vetenskapligt bevisat.

____________________________________________________________________

Kommentar i efterhand: Troligtvis är det inte vetenskapligt bevisat. Men om ni kan nöja er med anekdotisk bevisföring anser jag att det går att leda ovan i bevis. Herre. Om jag fått tusen spänn på ISK:en varje gång jag under bröllopseran hamnat bredvid en självgod bordsherre som inte fattat att mina artiga frågor var konversationsstartare, utan trott att mitt intresse för hens persona var grundad på att han varit över snittet fascinerande, hade jag blivit ekonomiskt oberoende innan trettiofem. 

Det typiska scenariot var att jag ställde fråga på fråga och först vid kaffet kom kommentaren: "Det var sååå trevligt att prata med dig, verkligen trevligt. [tankepaus, föreställ er ett knakande läte]. Men nu har jag ju inte hunnit höra någonting om diiiiig?".

Samma med kollegor och vänner som kapar luften med tugg om sig själva. Jag begriper det inte. Hur kan det vara så svårt att förstå att ingen orkar hänga med en sådan person? En kompis till mig har en sådan kollega i detta nu. Har han en särskild talang nämligen att han talar på såväl inandning som utandning. På så vis får han med dubbelt så många ord som en snittperson. 

Dessutom har han en egenhet att han säger allting två gånger, fast i omvänd ordning. "Jag tycker det är gott med färskpotatis med salt. Salt på färskpotatis är gott". Så egentligen hinner han ju inte med dubbelt så mycket, men ha tråkar ut folk trippelt mot snittet. Resultatet har blivit att folk undviker att ta lunchrast samtidigt som karln vilket ju är lite ledsamt. Man kan tycka att en nära anhörig hade kunnat ge honom chansen till självinsikt i yngre år. Nu är de formativa åren troligtvis slut och han är dömt till ett liv som outhärdlig. 

Men det är inte för sent för dina barn. Märker du att de kapar talartid och avstår från att ställa frågor till sin omgivning: Ge dem detta tips. De kommer att vinna stort på detta genom hela livet. 

På temat brukar jag också uppmana mina barn att ta för vana att se på alla som sitter runt ett bord vid ett samtal. Även om de bara känner sig bekväma med att tala med en eller ett par personer ska de då och då skänka alla runt bordet en blick. Om du själv varit utsatt för någon som sitter och pratar till ett sällskap utan att ge dig ögonkontakt vet du exakt vad jag menar. Det är mycket obehagligt. 

Överkurs till ovan är att aktivt bjuda in andra i samtalet, särskilt de som är nya i en grupp. "Har du husdjur?" eller vad som helst. Folk i socialt utsatta lägen är sällan särskilt kräsna kring frågans intellektuella kvalitet, det som betyder något är att vara sedd.

Mvh
FruEfficientBadass

Tips 6: Banta aldrig

Tips # 6: Ät som en människa

Börja aldrig banta eller trixa med mat. Ät tre gånger om dagen, vanlig mat och potatis. Socker med måtta. Mycket grönt. Det mår både kropp och psyke bra av. Vissa saker förstör en för livet och ätstörningar är en sådan sak.

______________________________________________

Kommentar i efterhand: Eftersom jag själv var besatt av kaloriräkning under det ignoranta 90-talet och erfor mindre trevliga konsekvenser av denna hobby, har jag varit oerhört noggrann med att aldrig kommentera mat, vikt, andras matvanor, vikt, utseende inför mina barn. Eller annan person heller för den delen eftersom det är ett rätt ointressant konversationsämne. Inte heller har våg tillåtits hemma. 

Däremot har jag haft lite av en hang-up på socker. Det måste jag erkänna. Och det är något som mina barn tar upp än idag, att de bara fick tio godisbitar var på lördagarna. Samtidigt vet jag ju hur kul de tyckte att det var att plocka ihop de här tio godisarna, oavsett hur mycket de idag smädar mig. Det kunde ta en halvtimme för dem att noggrant snajda ut godisstrategin för helgen. Vi hade en intern valuta att vissa godisar (exempelvis non-stop eller zoo) var mindre värda så där kunde man få kanske fem små som en. 

Något barn försökte smarta till sig och bara ta jättegodisar av typen regnbågsrullar, tio stycken. Men det tog bara en vecka så hade reglerna modifierats till att stor godis motsvarade tre normalstorlekade. När när mellanbarnet sov över hos en klasskompis som hade no limits-policy hemma kom hon faktiskt tillbaka och tillstod att hon 1) Mått illa samt 2) Föredrog mitt system.

Nu, när äldsta barnet flyttat hemifrån, kan jag med viss tillfredsställelse se att det köps rätt lite godis. Inte heller energidryck eller läsk. Däremot lagas mat och matlådor till skolan (från min vegetariska/pescatarianska kokbok såklart hufhuf självgott läte). 

Varför är jag så rabiat mot socker? För att jag är rädd för att de ska få diabetes! Och karies! Och avtrubbade smaklökar! 

Mvh

FruEfficientBadass