Tips # 6: Ät som en människa
Börja aldrig banta eller trixa med mat. Ät tre gånger om dagen, vanlig mat och potatis. Socker med måtta. Mycket grönt. Det mår både kropp och psyke bra av. Vissa saker förstör en för livet och ätstörningar är en sådan sak.______________________________________________
Kommentar i efterhand: Eftersom jag själv var besatt av kaloriräkning under det ignoranta 90-talet och erfor mindre trevliga konsekvenser av denna hobby, har jag varit oerhört noggrann med att aldrig kommentera mat, vikt, andras matvanor, vikt, utseende inför mina barn. Eller annan person heller för den delen eftersom det är ett rätt ointressant konversationsämne. Inte heller har våg tillåtits hemma.
Däremot har jag haft lite av en hang-up på socker. Det måste jag erkänna. Och det är något som mina barn tar upp än idag, att de bara fick tio godisbitar var på lördagarna. Samtidigt vet jag ju hur kul de tyckte att det var att plocka ihop de här tio godisarna, oavsett hur mycket de idag smädar mig. Det kunde ta en halvtimme för dem att noggrant snajda ut godisstrategin för helgen. Vi hade en intern valuta att vissa godisar (exempelvis non-stop eller zoo) var mindre värda så där kunde man få kanske fem små som en.
Något barn försökte smarta till sig och bara ta jättegodisar av typen regnbågsrullar, tio stycken. Men det tog bara en vecka så hade reglerna modifierats till att stor godis motsvarade tre normalstorlekade. När när mellanbarnet sov över hos en klasskompis som hade no limits-policy hemma kom hon faktiskt tillbaka och tillstod att hon 1) Mått illa samt 2) Föredrog mitt system.
Nu, när äldsta barnet flyttat hemifrån, kan jag med viss tillfredsställelse se att det köps rätt lite godis. Inte heller energidryck eller läsk. Däremot lagas mat och matlådor till skolan (från min vegetariska/pescatarianska kokbok såklart hufhuf självgott läte).
Varför är jag så rabiat mot socker? För att jag är rädd för att de ska få diabetes! Och karies! Och avtrubbade smaklökar!
Mvh
FruEfficientBadass
Kunde inte sagt det bättre själv. Unga med normallängd eller extra långa behöver rejält med mat. Punkt. Min dotter jämför sig med klasskompisar som är 15 cm kortare. Blir skevt med kilo då.
SvaraRaderaHåller också med! Jag gick i grundskolan under 90-talet och hade som många andra av mina tjejkompisar ätstört beteende. Mina föräldrar var med i Viktväktarna och jag minns med fasa semlor med minimjölksskum istället för vispgrädde. Vi lagar numera riktig mat till familjen och det enda som diskuteras är hur maten smakar. Men vet inte riktigt hur jag ska hantera mina föräldrar som i mitt tycke fortfarande är ätsörda. De fikar massa sötsaker och dricker kaffe hela tiden och fastar sen två dagar i veckan enligt 5:2. Är mest orolig att de ska påverka barnen. Några tips?
SvaraRaderaJg har samma beteende hos mina föräldrar.. min 4-åring frågar ibland varför mormor/morfar inte ska äta middag ex. Då brukar jag bara säga att när man blir äldre växer man inte och behöver inte lite mycket mat så de är inte hungriga. Sedan säger jag att jag är hungrig och frågar om hon är det. Sen vet jag inte om det kommer bli bra, men jag hoppas det.
Raderakonstigt att de inte är ens med vid bordet och äter något litet
RaderaMin mamma har alltid varit väldigt "bra" påå att kommentera min vikt. Jag däremot är alltid noga med att inte kommentera barnens vikt eller prata bantning med min dotter. Hon ska inte behöva tänka så kring sin kropp. Mat är energi och viktigt att få i sig.
SvaraRaderaJag förfasas över alla ungdomar som går omkring med så kallade energidrycker vilka består av onyttiga kemikalier och socker. Fy attan.
SvaraRaderaJag är otroligt glad idag att mina föräldrar var stenhårda på 70-talet. Inget godis ALLS före typ 5 års ålder och sedan bara lördagsgodis. Enbart läsk på jul, påsk, midsommar och möjligen någon annan gång. Fikabröd bara när det var gäster. Idag har jag exakt noll längtan efter sött.
SvaraRaderaÄr det någon här av läsarna som klarade av utmaningen: ett år utan att äta godis? Likheter med det famösa marshmallowtestet är uppenbara - det är bara det att uppskjutna belöningen ligger för barn mycket, mycket långt fram i tiden.
SvaraRaderaKan väl säga att bland alla oss barn, bröder, systrar, kusiner och övriga som fick erbjudandet, och med belöningen för ett barn en mycket rund summa pengar om man klarade det, var det bara jag som gick iland med det hela.
Gah!!! Man får INTE diabetes av att äta godis! Hälsningar diabetesmorsan
SvaraRaderaJo det kan man få i slutändan. Typ 2 diabetes. Hur kan man ens idag argumentera emot det? Det är inget som sker över en natt utan precis som rökning tar det decennier för kroppen att komma ikapp den misshandel man gjort mot sig själv och då är det oftast för sent. Dock typ 2 diabetes kan man reversera med Keto men det tycker många är provocerande att ens nämna.
RaderaDu får inte diabetes typ 2 enbart av att äta godis. Du behöver även undvika motion, kränga i dig fett och skaffa en rejäl övervikt, gärna dricka alkohol också. Det underlättar om du har ärftliga anlag dessutom.
RaderaDet är viktigt att inte bara ”slänga ur sig” diabetes utan göra skillnad på typ 1 och 2. Min son har typ 1 och han blir ledsen varje gång någon säger att han 1) ätit för mycket godis (det har han ibland men det gav inte honom sjukdomen) och 2) inte får äta godis alls (det går alldeles utmärkt så länge du tar insulin i samband med intaget).
Det är skit att två väldigt olika sjukdomar har samma namn, jag vet, men som mamma till ett barn med diabetes typ jävla 1 så tycker jag det är min uppgift att förenkla mitt barns liv och upplysa hans omgivning så dessa inte sårar honom mer än absolut nödvändigt. Frågor på det?
Är det här tips till barn som barn eller till barn för det vuxna livet. Ett barn bör aldrig behöva banta men det är väl inte fel att banta som vuxen om det behövs. I om att du är kanske lite 'hyper' fruEB så kanske du bränner kalorier rätt snabbt men det inte alla som har den metabolism
SvaraRadera