Bli full med Brittmetoden

Född och uppvuxen i centrala Stockholm var Stureplan min ungdomsgård. Det var inte så noga med leg på 90-talet, man kunde hälla ner sig på en handfull ställen längs med Kungsgatan, Stureplan och Berzeli Park redan från 15 års ålder så jag har en del historik i kvarteren. Vissa ställen har fortfarande en magnetisk dragningskraft på mig och en månad utan ett besök på Sturehof känns aningen gråare än en månad med. Men det går att leva ett förhållandevis sparsamt liv och ändå få lite barflärd. Det handlar om att välja sina tillfällen och vara där under mycket begränsad tid. Jag och en vän som jobbar i krokarna ses någon gång i månaden på speed-date. Upplägget är satt i sten: Två timmar och maximal pudelns kärna. Det vill säga, inget dravel kring senaste konsumtionen eller nästa renoveringsprojekt eller sådant man har nog av i fikarummet. Minimalisterna talar om  paretoprincipen - 20/80-regeln (du använder 20% av dina kläder 80% av tiden eller 20% av dina relationer tillfredsställer 80% av dina sociala behov) och min speed-date tillhör de 20%:en, varför jag anser det vara värt motsvarande 18 burkar krossad tomat per glas för att få hänga med na.


Men nu till temat. Jag tror jag hörde denna Ekland-historia i Veckans Bläcka, men är inte helt säker. För ett par veckor sedan var jag på en nätverkslunch och återberättade den för min bordsgranne. Jag hann knappt halvvägs innan hon avbröt mig med ett förtjust: "Jag vet att det stämmer, det var min mamma hon drack skumpa med!".


Ibland glömmer jag hur snygg hon var

Men äsch spoiler alert, jag har ju inte ens berättat historien. Britt Ekland, vid utgång på bar med väninna, bad (eller ber, hon är ju bara 75) alltid om två glas champagne på direkten (går att byta mot cava och möjligen vitt vin av sparskäl, dock rekommenderar jag inte STÖL då det förtar en del av glamouren i knepet). Ett glas sveper hon omedelbart (svepningen är nyckel). Skumpan går rakt upp i charmcentra och inom loppet av tio minuter befinner du dig i det där härligt salongsberusade tillståndet där du är sådär lättsam och spirituell som bara du kan vara. Amazing. Sen kan du i lugn och ro smutta på det andra glaset tills det är dags att gå. Vi failade genom att ta en liten öl utanpå de två glasen, men herregud, det var första gången vi testade metoden, det kommer att funka perfekt nästa gång.

Ovan t v: Glas ett. Ovan t h: Glas två.

Summerat: optimal salongsberusning under den sociala interaktionen och minimal risk för snedfylla hemmavid. Vid hemkomst rekommenderas tre glas kall Evian och en rask promenad med liten hund, men i brist på båda räcker det med tre glas vatten och bums i säng. SÅ FRÄSCH jag var dagen efter! Sammantaget betyg för Britt-metoden:

5 av 5 champagneglas i betyg - kvalitet såväl under som efter genomförande

Har du något budgetfylleknep så här i högtidstider?


Mvh/
FruEfficientBadass

Stilikon december - Charlotte Gainsbourg

Första gången jag blev varse Charlotte Gainsbourg var när jag hörde henne sjunga duett med sin far Serge Gainsbourg i någon dekandent fransk 80-talsvideo.

Det är svårt att föreställa sig att den magra pojkflickan i videon kom att bli såväl kreddig skådis (redan samma år vann hon en César - typ en fransk Oscar - för mest lovande skådespelare) som Frankrikes svar på Kate Moss. Det finns mig veteligen ingen fransyska som kan se så dekadent stylish ut som hon. Kanske inte så konstigt om man blev till av ett par så här dekadenta människor.

Mest känd för allmänheten blev hon för sina roller i von Trier-trilogin  ink. Antichrist, Melancholia (inspelad utanför Göteborg - how bizarr - tänk bara tanken att Kiether Sutherland har tillbringat veckor på något som heter Tjolöholms Slott, lika konstigt som att Arnold Schwarzenegger fikade i Billdal) och Nymphomaniac, även om min personliga favorit är Trädet. Det övergår mitt förstånd hur man, så som hon gör i filmen, kan gå klädd i så fula kläder och ändå vara så snygg. Men det var inte hennes skådiskarriär jag ville skriva om här utan hennes stil. Alors....

...jag måste bara torka av dreglet från tangentbordet här för det är bara för franskt snyggt...


Vad gör hon då som fixar stilen?
1/ Hon rör sig i en begränsad färgskala av nedtonade, naturnära färger, med betoning på svart och grått.
2/ Hon bär lite, eller synbart lite, smink. Blekhet är ett adelsmärke.
3/ Hon klipper typ håret själv (gärna med en cigg i mungipan) och ser ut som att hon tappat bort hårborsten för ett flertal år sedan men bara inte orkat skaffa en ny.
4/ Det finns alltid något lite skevt över henne. En skrynklig topp, hår som trilskas, en sofistikerad premiärklänning av flådigt märke men typ inget smink. Hela hon signalerar coolness - perfektion är för ängsliga amerikanska socitetdamer.
5/ Hon ratar de etablerade märkena men utforskar uppstickare. Att stå på väntelista till it-väskor är bara så...banalt.
6/ Gainsbourg är rik som ett troll (ho he, minns att hennes föräldrar spelade in låten ovan...), men skulle aldrig låta detta synas utåt. Notera avsaknaden av bling.
7/ Hon blandar stilar, märken och prisklasser. Utan att veta skulle jag kunna gissa att outfiten i mitten ovan skulle kunna vara en mix av Lanvin (kavaj), Monoprix (top) och Rykiel (brallor).
8/ Hon räds inte kortkort. Långkjol däremot, går fetbort.
9/ Hon räds inte naken enkelhet. Vilken amerikansk skådis skulle ta pressbilder av typen nedan?

Charlotte - Je t'aime (moi non plus)

Mvh/
FruEfficientBadass

Fancy Vacations

Snålcoachen skrev för några veckor sedan ett tänkvärt inlägg om detta med barnens förväntningar på saker och resor där hennes äldsta vittnar om att att kompisarna, citat "...åker utomlands ungefär två gånger per år, plus kanske någon weekendresa och vecka i fjällen". Jag tror att snålis bor i en något mer posh förort än den jag bodde i tidigare, men även i mitt medelsvenssongetto var en utlandsresa och en vecka i fjällen att betrakta som hygienfaktorer. Det var inte förrän folk tog tjänstledigt för att åka till Thailand ett kvartal man höjde på ögonbrynen. Utan att tveka skulle jag säga att det främst är avsaknaden av utlandsresor som gör det möjligt för oss att labba med sidoplaner i livet (vi är trots allt fem i familjen så det går loss en del även om det bara handlar om en vecka på generisk Kanarieö).

Mmm...Tenerife...eller? Är det Gran Canaria? Sak samma. 

Och döm om min förvåning, för första gången på evigheter är jag och kvällspressen eniga:

7/12-17: Dagen då AB satte ett geni vid desken

Charter eller inte, det är kul att se nya saker. I vår familj är det framför allt mellanbarnet - FrkEfficientBadass från gästinlägget om ni minns - som törstar efter input från världen utanför skolvägen och lantstället. Hon kan knappt minnas att hon varit utomlands någon gång och jag tycker faktiskt lite synd om na. Så därför beslutade jag att i helgen ta henne på en weekend till...

UPPSALA

WOHOOOOO FATTAR NI?! Studentstaden nummer ett, hemvist för Orphei Drängar, Livets Ord och...något läkemedelsbolag va? Ni må tro att FrökenEB blev uppspelt när jag berättade om detta. Nej jag är faktiskt inte ironisk. Stackarn är så svulten på äventyr att denna utflykt faktiskt blev något stort. Eller, vi gjorde den till något stort. Redan för en månad sedan bokade vi hotellrum. Förra helgen började vi detaljplanera. Vad skulle vi göra, äta, packa osv. Jag skriver detta inlägg söndag kväll och helgen var en veritabel succé om jag får säga det själv. Helt otroligt vad man hinner på 24h även i en snålblåsthåla som gamla U. Förutom de obligatoriska stoppen i Domkyrkan och Saluhallen hann vi med både lite julskylt, bio och spa på hotellet. Efter en räkmacka på Ofvandahls drog vi hem på söndagen och vi var båda så nöjda. Jag kan faktiskt inte minnas sist jag hade en så trevlig och avslappnad helg - man behöver liksom inte hålla god min när man reser med ett barn. Särskilt inte om barnet är tacksamt och lite Badass (bland annat sysselsatte hon sig nästan en timme med att konvertera ett loppisfyndat anteckningsblock med hjälp av frystejp och en nagelsax till ett avancerat "to do"-block som hon sett i en plotter-och-pryl-affär i staden). Och jag fick en välbehövlig uppdatering med vad som händer i livet hos en tioåring. Det jag inte vet om slime efter den här helgen är helt enkelt inte värt att veta.

Egencraftat To Do-block

FrkEB fick också köpa lite plast från Kina för sin månadspeng...jag vet inte helt compliant men den drivs på solenergi så jag såg en pedagogisk poäng också.

Om jag ska vara helt ärlig var det inte någon direkt sparsuccé, vi lade totalt 3 600kr på 24 h. Men däri ingick såväl en del julklappsköp som välgörenhet (det är så jag benämner köp på Stadsmissionen), SPA, bio, bra mat och saker som FIKA (hatar det ordet varför jag alltid måste skriva det i versaler för att min aversion ska gå fram) som vi aldrig gör annars i vår familj. Tretusen sexhundra kronor är också i runda slängar ungefär vad jag sparar per månad på att inte handla mat som jag gjorde förr i tiden. Så jag instämmer i Xlnt Livings inlägg för ett tag sedan att vissa kostnader tar man med ett leende på läpparna. Och kopplingen till charterintrot? Oklart...säkert något i stil med att det hade kostat oss totalt fyra gånger så mycket men med ungefär samma output. Visserligen längre tid på Lanzarote för 14 000, men själva outputen - att jag och min dotter fick egentid och en del minnen att dela framöver är en konstant. Jag sticker härmed ut hakan och säger att vi troligtvis inte fått mer relationskvalitet bara för att vi spenderat en vecka på charter.


Är det logiskt eller inte? Hugg, populas, kommentatorsfältet är ert!


Mvh/
FruEfficientBadass