Låt din disktrasa bjuda dig på en champagnefylla

Mmm clickbait. Men tji fick du för nu ska vi räkna matte:

1/ En wettexduk kostar 4,74 kronor och du kan använda den i en vecka innan den börjar lukta illa. Du står ut ytterligare i en vecka men slänger den sedan och börjar om på en ny.
2/ En disktrasa av lin kostar 99 kronor. Du kan använda den dagligen i fem års tid om du tvättar den i maskin en gång i veckan.

Vad blir kostnaden över fem års tid för de två alternativen?

Svar:
  • Kostnaden för alternativ ett blir 616kr, äcklig lukt varannan vecka, estetiska missförhållanden samt dåligt miljösamvete.
  • Kostnaden för alternativ två blir 99kr (okej, plus frakt då, passa på att köpa flera stycken och ge bort i present i samma veva), estetisk fulländning i köket och förstärkt miljömuppsimage.

Jag är en sucker för dessa trasor. Nedan min stadsuppsättning, sen har jag två även på landet. Genom att köpa fem samtidigt kom jag upp i "fri frakt" på Jordklok.se (när jag lagt till en buljong också...) plus att jag inte behöver paniktvätta trasan varje vecka utan alltid har en fräsch på lut.




Så vad händer då, undrar vän av ordning, om du för fem år sedan la differensen i Spiltan Aktiefond Investmentbolag? Jo det ska jag berätta föraj:

Alternativ a:
Champagnepicknick med dina närmaste vänner där ni blir på pickalurven på Bollinger (pengarna skulle räckt till 3,9 flaskor vilket är detsamma som 4 skulle jag tro).




Alternativ b:
Liten spontangåva till tre väninnor, du hade kunnat köpa 4 flaskor Chanelnagellack och ändå få en liten slant över.


Alternativ c:
Välgörenhet. Du kan vara flickafadder hos Plan Sverige i nästan ett års tid med månadsbidrag 100kr.



Eller, så struntar du i att investera i en trasa av lin och fortsätter med dina gamla wettexdukar. Det är liksom SÅ värt det (förbryllad smiley).

Mvh/
FruEfficientBadass

Helgens rens - rabatterna på landet tjohoo

Det kan tyckas paradoxalt att jag, efter att förra veckan ha ojat mig över att det är så jobbigt att ha trädgård, så här en vecka senare vittnar om stor tillfredsställelse över att få rensa rabatterna på landet. Sån är jag, oförutsägbar och spännande. Men först lite förebilder:


Risigt värre. Önskar att jag nu kunde rabbla upp vilka växter som syns på bilden men jag är analfabet på området. Jag tror mig veta att en är lavendel och det är definitivt tulpanlökar från Rosendahl som skymtar i förgrunden. Våren kommer senare i Hälsingland så de har ännu inte slagit ut.



Efter: Nu ser det väldigt tomt ut och det är poängen. Det är alltså helt galet vad växterna drar iväg framåt midsommar - man kan då inte ana att jag går med storsläggan kring Kristi Himmelsfärd. Jag har särskilt en gammal buskliknande sak som jag varje vår sågar ner till fotknölarna, men som insisterar på att växa upp i fönsterhöjd framåt hösten. Vad vore vår planet utan vår hårdhänta tuktning?

Jag har en separat kryddbädd som en belgisk vän tillredde åt oss för tre år sedan. Han använde så mycket dynga att det luktade kossa över hela nejden. Och det är bra jobbat då det är rätt dyngtätt på vårt ställe. Men vad det växer! Före:


Längst till vänster mynta, som enligt vissa är ett ogräs. Jag gillar mohitos mynta, så jag låter den gärna ta över. Min smärtgräns går om den börjar klättra uppför väggar och in i våra rum när vi ligger och sover men fram tills dess - grow on!


Ovan efter: Sen har jag oregano och timjan och längst till höger en ensam lapp kvar efter förra sommarens "idiotsäkra" projekt gräslök.* Ett problem med kryddodlingen är att den ligger under ett utskjutande tak vilket gör att kryddorna är beroende av manuell vattning. Eftersom vi, åtminstone i nuläget, bara har permission fem veckor om året, blir det trixigt.


Tur att man är 50% 40-talist, se här vilken smart doning jag fixelifixade förra sommaren. Gör så här:

1/ Be någon med starka armar och en vass såg att såga av stupröret så att det slutar en bit ovanför "böjen" som normalt avslutar ett stuprör.
2/ Såga av en flaska av typen T-röd och stoppa in ett stycke avlagd trädgårdsslang i röret. Linda några varv silvertejp längst ut runt slangens instuckna del (inuti flaskan alltså) så att den inte trillar ur flaskan i tid och otid utan har ett litet "stopp".
3/ Lägg slangen ner i odlingen och markera med spritpenna kryss där de olika plantorna ligger.
4/ Ta upp slangen igen och fäst den i ett skruvstäd e d, och såga/klipp rejäla hål där du satt kryssen. Det är här vattnet kommer att rinna ut när det regnar.
5/ Se till att såväl stuprör som flaska är helt torra och fäst med silvertejp.

Efter min skalmanuppfinning har odling i dessa, i retrospekt rätt värdelöst placerade blomstersängar, för första gången lyckats klara sig mer än en säsong.

Denna helg gick folk på orten man ur huse då det var öppet hus på återvinningsstationen**. Jag var först på plats med lite skrot som samlats sedan sist. Kunde inte göra annat med löfte om att få grillad korv och en påse gratis kompostjord av kommun***. Två av de saker jag slängde ser du nedan till vänster: En halvdan grensax och en halvdan sekatör. Till höger de nya, coola, svarta trädgårdsredskapen. Se hur små de är i jämförelse - en win bara det!


Båda har tjänstgjort länge - grensaxen verkar vara från 70-talet och sekatören åtminstone sedan 90-talet. Jag hivade skiten och skaffade nytt. Inte helt sparsamt, men jag resonerade som så att om jag ska ägna timmar och timmar åt att tukta denna vilda natur (tänker då framför allt på det potentiella mangrove-träsk av rönn på baksidan av huset) så ska jag inte göra det svårare än det behöver vara. Jag kostade helt enkelt på två devices av ett av mina favoritmärken - Fiskars. Vet ej varför jag gillar Fiskars, men de erfarenheter jag har****är positiva. Det var en-orm skillnad att klippa av grenar med dessa prylar ska jag berätta! Med den förra grensaxen fick man ta i för kung och fosterland. Med den nya grensaxen var det som att skära i smält smör. Sekatören funkade lika bra den - lovar att det är den Camorran använder.

Key Learnings från helgen:

1/ Att vara pengasmart handlar inte om att köpa billigast möjliga. Det handlar om att köpa kvalitativa trädgårdsredskap från Fiskars (klicka här för affiliate-länk).
2/ Gratis kompost är inte kattskit. Det är återvunnet hushållsavfall från kommun. Och i min andra kommun norröver är det numera väsentligt dyrare att avstå egen kompost eller hämtning av kompost, vilket jag tycker är fantastiskt.

Mvh/
FruEfficientBadass

* FYI - det är inte alls idiotsäkert, min dog på en kafferast och jag är inte officiellt idiotförklarad än. Dessutom heter det inte idiot längre din belackare, det heter begåvningsutmanad.
** Och folk undrar varför vi vill lämna storstan för landet?
*** Biluthyrningen skulle bara veta vad vi gjort i helgen - kompost, dynga, spädgrisar och ortens fyllon, alla har de åkt Mercedes Benz
**** En sax

Att leva utan bil - uppföljning

Nu har det gått ett par månader sedan bilen rök och jag tänkte försöka summera känslan av att vara bilfri i Stockholms innerstad med en bild.

Ett barn skräddarsydde en bild åt mig - såg först nu att hon skrivit "konnunalt"

Total frihet. Bara att slippa hålla reda på när det är städnatt var en uppgradering av min livskvalitet. Lägg därtill säkert ett par timmar per månad av snurrande runt kvarteret i jakt på parkering och den där smått stressande känslan när vi båda inser att vi trott att den andre lagt på parkering i "Betala P"-appen och de blytunga stegen ut till bilen för att kolla om vi fått böter (som btw är 1 200kr oavsett vad man tar sig för verkar det som).  Därutöver ett gnagande miljösamvete och en känsla av självbedrägeri - vad ger oss rätten att ha bil när vi vet att vi kan klara oss utan? Allt detta bara puts väck. Så jag känner mig lätt som en fjäder. Därtill har vi rört på oss betydligt mer än vanligt - ingen skjuts till kompisar eller scouter och jag går till och från jobbet.

Jag försöker inte skönmåla saker här. Jag tror faktiskt att vi fortfarande är i någon form av smekmånadsfas för bilbefriade. Vi får väl se hur kul det känns i sommar när vi vill ta oss ut till stränder osv. Men just för det vardagliga kan jag konstatera att våra liv fortsätter rätt oförändrat. Det enda som kan kallas ett "problem" är min mans tennis sena tisdagskvällar, utan bilen kommer han hem runt midnatt. Men man kan ju inte ha en bil bara av den anledningen. Muscle over motor. 

Vi har gjort ett par resor kommunalt hela familjen ut i förorten för att hälsa på släkt och vänner och det har gått utmärkt. Det har faktiskt varit rätt trevligt, som ett äventyr i miniatyr. Jag har exempelvis åkt Roslagsbanan för första gången. Jag tänkte att det skulle ta aslång tid att ta sig till ställen kommunalt och i vissa fall tar det lite längre tid. Men om man timar rätt avgång kan det ibland till och med gå snabbare att åka kommunalt, helt otroligt.

Tidigare handlade jag på Willys med bilen. Nu köper vi hemleverans, vilket kostar 99kr + 50kr i plockavgift. Ett tag handlade jag varje vecka, men nu försöker jag få ner storköpen till 2-3 gånger i månaden och däremellan kompletteringshandlar jag i butiker på väg hem från jobbet. Vi har alltså ungefär samma matkostnad utan som med bil.

I helgen har vi varit på landet och hyrde då bil i fyra dagar. Ingen skitbil heller, utan ett tyskt kvalitetsmärke som spann som en lite kissekatt på E4:an. Det gick loss på ett par-tre tusen ink bensin. Det vill säga ungefär vad jag betalade netto i månaden på att ha firmabil. Åker vi en vanlig korthelg landar vi på knappt 2 000 kronor. Nu åker vi ju inte till landet varje månad, men säg att vi skulle göra det så skulle vi fortfarande ligga på nästan hälften i bilkostnad. Detta eftersom vi slipper allt parkeringsrelaterat i veckorna (jag skulle tippa att vi la runt 1 700 kronor i parkering efter det att man 2018 införde P-tid till 19:00 vardagar och 10:00-14:00 på helgerna). Och då räknar jag inte ens in kostnaden av besiktning, däckbyten, service och annan bilrelaterat jox som inte bara tär på ens plånbok men också ens psyke.

Så, min rekommendation till dig i det fall du har en Clown-Like Car Habit är att göra dig av med åbäket och gör det nu. Nu, hör du det, bara gör't. Åtminstone om du bor i en storstad.

Mvh/
FruEfficientBadass