Det dåliga med FI Del 3 - FIRE är inte lösningen på alla dina problem

Tanya: "From a happiness side of it, I'll say it right out: I had to increase my anti-depressant dose last year hahaha. I have a history of depression, something that is part of my life and what I think always will be a part of my life. And I think it's important to acknowledge that so that we can kill some of the stigma. [...] It was not me not chosing to be happy as some people say that don't understand depression. Early retirement itself will not make you happy. It will not make life perfect. It will not make your relationships perfect. You still have to work on that stuff."

Paula Pant twittrade vid något tillfälle i stil med ovan resonemang och fick ett stort gensvar av typen "Ekonomiska problem och dåligt nettovärde skapar ju oro och stress, så självklart leder minskade ekonomiska problem till minskad oro och stress." Detta stämmer nog. Men livet är ju fullt av så många andra saker a.k.a. problem. Vi kan ha problem i våra relationer, med våra barn, med vår hälsa, med vår självbild, med våra dämoner...Och visst är pengar en facilitator - vi kan köpa oss terapi och personlig tränare eller ergonomiska hjälpmedel. Men vi får nog acceptera att ett liv i FI inte är detsamma som ett liv befriat från problem eller oro. Tvärt om vittnar Tanya om hur hon och hennes man snarare fick gå igenom litet av en äktenskapskris under första året som fria. Innan hade de varit så upptagna med att maxa in i pengamaskinen att de knappt haft tid för varandra. Plötsligt stod de där - två vuxna människor utan barn eller jobb - med oceaner av tid för varandra. Tid de inte primärt använde till att soffhångla verkar det som.

Det är som fastighetsmäklarna brukar säga: Tiden efter familjeledigheterna är rusningstider. Att jobba heltid är lite som att lägga locket på den sakta ruttnande potatissalladen och när locket åker av måste man ta tag i det (förutsatt att man inte varit det perfekta paret som redan innan jobbat med relationsavstämningar och annat man kanske hade tid med innan barnen). Återigen - socialt experiment coming up - jag och min man ska, från att vi knappt träffats ett par timmar per dag under närmare 20 år, plötsligt börja hänga 24/7 eller däromkring. Flipp eller flopp? Häng kvar på blögga så får du se, jag saknar helt integritet så lita på norénska skildringar (kanske kan jag live-streama med annonser?).

Hur ser du på det här? Är du realistisk med dina förväntingar på FI eller ser du din fria framtid som en utopi då allt ska vara hunkydory fabulöst dagarna i ända?

Mvh/
FruEfficientBadass

Det dåliga med FI Del 2 - Förändring leder till stress

I del två på temat FI:s nackdelar talar Paula och Tanya om begreppet förlust och det faktum att människan upplever alla typer av förändringar åtminstone delvis som en förlust. Det är exempelvis inte helt ovanligt att folk som får barn eller vinner på lotto får depressioner, trots att dessa två händelser åtminstone av den stora massan anses vara positiva saker. Det beror på att vi i och med övergången från ett stadium till ett annat, behöver ta farväl av gamla vanor, rutiner och kanske även normer och att dessa farväl faktiskt gör ont i själa.

"Adjö heltidsnorm, jag kommer sakna dig..."

Tanya: "We know from psychological research that even when something is good, we still perceive all change as a loss on some level. So even though we are both very happy to leave our careers behind, we had invested in them for a long time, we are really proud of what we have accomplished, we are very happy with the way we left things. But we still lost a big part of our lives and a big part of our identities."

Med FI, precis som med andra stora livshändelser, är det väl så att vissa saker blir till det bättre och andra blir till det sämre. Visst, som fri behöver du inte vakna av väckarklockan varje morgon och du behöver inte sitta och pendla som en dåre. Men du kommer heller inte att få dricka gratis bubbel på kickoffer eller känna den svindlande lyckokänslan av första dagen på semestern. Inte heller kommer du att kunna åtnjuta den GDPR-struktur ditt företag ställer i ordning till dig för att du ska kunna sova i trygg förvissning om att kundernas, såväl som dina, personuppgifter är tryggade okej nu kunde jag inte hålla mig från raljans jag ber om ursäkt, tillbaka till ämnet. Poängen Tanya och Paula vill göra är att FI kommer att skapa ett kraterstort hål i din tillvaro och även om det är FI du strävat efter och längtat till under många år, är risken stor för att du när dagen väl är där, kommer att reagera på andra sätt än vad du trott, d.v.s. inte enbart med klang och jubelsång. Det här gäller för övrigt inte bara vid övergången arbete/FI utan kan ske även i samband med att du ändrar arbetsstil från att vara anställd till att bli egenföretagare etc. För många är det ett problem att gå från en strukturerad tillvaro till en icke-strukturerad tillvaro, ett resonemang som författarna till boken "Ut ur finkan" också tagit fasta på. Nu vet ju ni detta och jag är inte överdrivet orolig för ert mentala välmående den dagen ni drar ur badkarsproppen, men det här var en av punkterna i podden och jag vill vara rättrogen. Plus att min man nog, i större utsträckning än jag, kommer att känna av detta hålrum den dagen han slutar jobba eftersom han har färre järn i elden utanför ordinarie yrkesliv. Det får bli ett socialt experiment i sig - hur han kommer att uppleva hösten 2019 och ni får sitta på första parkett när jag dokumenterar hans psykiska berg- och dalbana.

Har du någon gång upplevt att förändring - även positiv sådan - givit upphov till negativa känslor som sorg eller förlust?

Mvh/
FruEfficientBadass

Det dåliga med FI Del 1 - Det är artvidrigt att att inte vara del av ekonomin

Inte bara vågar FIREs drömma, vi vågar se sanningen i vitögat å. Det var länge sedan jag trodde att ett liv i frihet skulle vara ett långt party med blommor i hår och Oskar Lindberg skrev bra om det i ett inlägg på FFF-bloggen (som jag inte lyckas hitta tipsa gärna, det heter något i stil med "Första året i frihet"): "Det kommer tunga dagar även för den som nått FI". Därför blev jag så glad när jag såg att Paula Pant intervjuat Tanya Hester från Our Next Life (en av de mer välformulerade amerikanska FIRE-bloggarna) i ett samtal som inte enbart handlade om förträffligheten med FI utan också om de mörkare sidorna.

De sidor vi kanske inte pratar så mycket om, ett skäl varandes socialt stigma (om man väl nått sitt mål ska man vara glad och hålla tyst) men också för att merparten inom FIRE-rörelsen fortfarande är på väg mot FI och således inte kan vittna om eventuella nackdelar när friheten är ett faktum.* Eftersom de punkter Paula och Tanya diskuterade under podden var så skilda i sítt slag så jag har valt att dela upp dem i tre delar. Idag:

Vi har lärt oss att vårt värde är detsamma som vad vi bidrar till i samhällsekonomin

"We are tought that our value as human beings is the worth of what we do economically. [...] I hope this goes without saying that this is a false idea. We all have intrinsic worth that is absent of our economic contributions. And we all make contributions to society that are not necessarily economic. Unfortunately though, this notion is still something that many of us have deeply internalised. What that means is that when we are no longer working, either by choice or due to disability, that can cause a bit of a personal crisis in terms of how we regard our self worth. So this notion that you are what you contribute to the economy, this is an idea that we need to unpack and process as we face retirement or the prospect of a mini retirement or a sabbathical or any carreer transition."

Detta var faktiskt en av mina funderingar när jag väl slutade vara med titel. Vad skulle jag nu säga till folk jag träffar för första gången? Jag hade ju i många år kämpat för att klättra karriärmässigt och i vissa fall hade jag till och med accepterat en tjänst med betydligt mer jobb (men inte med betydligt mer lön) bara för att titeln innehöll ordet "chef". Om jag inte var min titel eller min befattningsbeskrivning, vem var jag då?

Just i mitt fall visade sig detta vara en icke-fråga. Fördelen med att vara fri är att man slipper umågs med människor som bryr sig så mycket om vad man har för titel, det var ju i ärlighetens namn mest på jobbrelaterade mingel sådant hade betydelse. En granne, troligtvis uppvuxen under finska vinterkriget, frågade vad jag sysslade med nuförtiden eftersom hon genom idogt bakom-gardin-gluttande sett att jag är hemma mer än tidigare, och då sa jag att jag fått kicken. "Jahaaa....du är alltså hemmafru!" Så var den saken ur världen. Och mina nya bekantskaper, det är ju ni och ni är ju inte så knussliga med titlar.

"When people ask you what you do, you can no longer decisively state a job title for which someone gives you a W-2 (typ A-skattsedel)".

Om du redan hoppat av ekorrhjulet, kände du dig inledningsvis vilse i pannkakan? Eller om du fortfarande är på väg mot FI - är du rädd för att du ska känna dig värdelös när du inte längre har någon lång engelskklingande titel att hålla i när det blåser?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Tanya har precis givit ut en bok som heter "Work Optional - Retire Early the Non-Penny -Pinching Way".

* Jag kan även rekommendera Mad FIentists bloggpost "First Year of Freedom".