Bloggen fyller tre år

Mitt första inlägg den 30 september 2017 handlade om höstgarderob och misströsta ej, jag kommer att skriva om garderobsskifte i år å. Men jag ville stanna upp lite vid "jubiléet" och bjucka på lite bakom-kulisserna-skriverier eftersom jag för tre år sedan ju skrev dagbok parallellt med bloggen. Eller dagbok, terapibok snarare. Och i den nämner jag er.

"Juni 2017: Här sitter man vid sitt skrivbord på Arbetet klockan 06:38 och skriver. Hur jag ska kunna aktivera mig en dag som denna är ett mysterium*. Jag var här tidigt för att visa min goda vilja, särskilt med tanke på gårdagens chaos avoidance, men vad ska jag göe? Ingen mail, inget nätverk, oförmåga att skriva ut ordrar. Som tur är har jag mina lokala filer ex. sparplan och lite texter att leka med. Kanske ska jag tvätta bilen också? Må nu inte detta kontaminera semestern om två veckor - då blir jag galen. Hade reell jobbångest i morse runt 04:30 när jag vaknade första gången, men kom rätt snabbt på vad det handlade om [[uppräkning av olika händelser, bland annat "att behöva vara i kontakt med Djävulen" [en kund] "och hans anfang" [vår controller]]. I kombination med att [VD] blev irriterad på mig igår efter att jag missförstått kommunikationen som fördes ut via sociala medier. Alltså, inga allvarliga saker. Vad det troligtvis handlar om är att jag lever ett överlag rätt bekymmerslöst liv. Nackdelen är att jag stressar upp mig för småsaker. Hade jag haft [tidigare-jobb]-läge på jobbet hade det här varit en veritabel semesterdag. Den största mentala stöttningen i min strävan framåt är FIRE-bloggosfären, men det dillade jag om redan igår kväll så nog om det. Nu kör jag lite sparsnurra så ser vi vad som händer."

Jag hade glömt den här leda dagen. Och jag hade glömt att jag redan då såg denna community som en stöttepelare när jag hade alltför svårt att hålla geisten uppe. Men så var det ju! Jag hänger visserligen inte på så många andra fora, men vad jag förstår ska man passa sig särdeles noga för allt som handlar om barn och odling för där smäller det till illare än kvickt. Typiska kvinnobloggar är kontaminerade av blinkande smileys och snabbrörliga agitationsarenor av typen Twitter går fetbort av fler anledningar än jag orkar tänka ut. Nej, tacka vet jag pragmatisk FIRE-sfär med ögona på bollen. Vad vill du med ditt liv och hur ska du ta dig dit, parat med glada tillrop i bokstäver, ej symboler. Denna generositet i tanken, exempelvis när "Fredrik" drog ur pluggen och ni bara "Grattis, bra jobbat!". Inte ett endaste putter kring "vad-skulle-hända-om-alla...”

Så därför vill jag rikta ett stort tack till er som läser, er som bloggar och er som kommenterar. Jag tror faktiskt att FIRE-communityn, såväl utomlands som här, lyckats bygga upp något rätt speciellt. Det är smart, det är roligt och det är hållbart, ett jävla kinderägg är vad vi skapat och för det ska vi vara stolta. JAG hade i alla fall inte nått lika långt vare sig sparmässigt eller livskunskapsmässigt om jag varit utan er, verserade community.

Mvh/

FruEfficientBadass

* Vi hade haft en cyberattack så att all datortrafik låg nere.

Min bucket list

Jag har genom åren lyckats samla på mig ett fint kartotek av vänner som inte riktigt faller inom ramen för det normativt normala. Tvärt om spretar de åt alla ledder och håll vad gäller förmåga att tänka "outside the box". Men av dem alla är det Stina Vini som, trots på ytan respektfullt chefsjobb inom HR, är sjukast i huvudet och det säger jag med beundran. Snygg är hon å, kolla bara när hon dabbar på Maln utanför Hudik.

När vi låg där och jäste i sanden, efter en tur till den lekplats ni skymtar i bakgrunden, började vi prata bucket list. Ni känner säkert till konceptet, ofta en omskrivning av "coola resmål jag vill se innan jag dör". Jag har ju själv formulerat en sådan, i vilken man finner ord som "luftballong över Atlasbergen" och "strävhårig tax". Men en bucket list kan även inbegripa betydligt mer jordnära ting. Det som Annie Rasier Rowland hade kallat "frugal hedonism" och Stina Vini är en guldgruva på området. Hon vet att njuta av livet och det på de mest sparsmakade vis, rent intuitivt. Hon är, skulle jag säga, en sant lycklig människa. Så vi började spåna fram en lista på saker vi skulle försöka checka av året som kom, i syfte att ytterligare boosta våra nivåer av välbefinnande och lebensspritz. En sorts bucket list light, om du så vill. Kanske finner du inspiration till ett eller annat och ingen blir gladare över det än upphovsmännen, slit den med hälsan:

• Bada utomhus naken (Check! Hann vi med första morgonen under hennes vistelse, morgon två hade främlingar tagit sig till samma strand så det fick bli textilt).
• Klättra i en klätterställning i en lekpark nära dig, även utan barn (Check*2).
• Gå till jobbet utan underkläder (jag gör't imorgon).
• Gå barfota en hel dag oavsett underlag. Gäller främst under sommarhalvåret. 
• Flirta med någon på jobbet (Stina Vini kunde redan stryka den punkten, hon hade innan semestern sagt till en kollega att han doftade gott).
• Om du har trädgård - tälta i den minst en natt (Stina Vini kryssade delvis av den under sin vistelse hos oss på grund av kattallergi och intygade att det var magiskt).
• Drick vin i smyg på bio (När vi dryftade denna punkt utropade minstingen "Va? Är det inte tillåtet att dricka vin på bio?". Så van är hon vid att jag och Stina Vini tar med oss "kaffetermosar" in i biomörkret).
• Stick ut huvudet från passagerarsätet på bilen och känn vinden i håret (men akta dig för stolpar).
• Klättra ut genom ett fönster istället för att ta dörren (absolut känsla av tonårs-thrills).
• Sitt i knät på någon, i minst fem minuter. Alternativt ha någon i knät under samma tid.
• Ha picknick vintertid hemma på golvet. 
• Köp två-tre paket Hubba Bubba och ägna en timme eller två åt att blåsa stora bubblor, gärna med en vän (går att Teams:a å).
• Drick med sugrör. Vad som helst. Vi drack weissbier.
• Gör en bläckpennetatuering på dig själv eller annan.
• Spela Svarte Petter. Låter tråkigt men är genialt. Det är ett psykologiskt spel av rang.
• Bada skumbad men med fem gånger den rekommenderade dosen badskum.
• Ta sällskap med en vän eller partner till offentlig miljö av typen affären och ställ där till med en  på förhand överenskommen scen.
• Bjud hem vänner på vin-och-Lego. 
• Gå på restaurang och insistera på att få köpa barnportion fastän du är vuxen. Bli sur om de trilskas. 
• Köp lördagsgodis till dig själv och vinnlägg dig om att max plocka tio bitar. Urvalsprocessen ska ta tid, minst 10 minuter. 
• Vinterbada. 

I princip samtliga aktiviteter ovan kostar noll eller mycket lite. Och även om merparten av aktiviteterna vid första anblick verkar banala så törs jag lova att de slår såväl adrenalin- som oxytocinutsöndring jämfört med en reguljär kväll framför Netflix eller HBO.

Faktum är att hela listan kom till i kölvattnet av en diskussion vi hade kring Vinis man som värre än vanligt hade rejäl jobbångest inför HT-20. Han jobbar som IT-chef med personalansvar, företagspolitik and shit men det han helst vill göra är att spela musik med sina vänner, laga mat och vara med familjen. Eftersom känslan av glädjelöshet och ågren varit med honom en längre tid hade de börjat prata om att det ju vore festligt om de kunde ge fräcka fingret åt hela skiten. Säga upp sig, sälja lägenheten i Stockholm och ta över Stinas föräldrahem i Mellansverige och leva ett liv i sus och dus. Det var dessa ekivoka tankar som föranledde listan ovan, på temat "Livet ska vara kul att leva, inte tråkigt". Ja, jo lite självspäk ska ju till för att känna sig som en god samhällsmedborgare, men i ett land där produktiviteten fördubblats sedan 70-talet och där en snittmellanchef runt 50-sträcket börjar känna att en grå filt lagt sig over tillvaron, finns bara en väg att gå:

Downshifta, downsizea, köp Hubba Bubba, lev. 

Det är ju ren matematik. Du slipper ligga samhället till last i form av en potentiellt lång sjukskrivning och/eller rehabilitering. Du blir, med ett mindre kravfullt deltidsgigg en mer lågintensiv bidragare till samhällsmaskineriet och i det fall du väljer att spela ut geo arbitrage-kortet bidrar du till större spridning av dina fancy pancy storstadskompetenser även i glesbygd (arrogant skrivet, men du fattar, man har trots allt talat om dränaget av kompetens från landsbygd till storstäderna de senaste decennierna).

I fallet familjen Vini kommer inte omställningen från Stockholm till mindre ort ske över natt. Idén har just landat och de har för första gången börjat diskutera den. Det faktum att Fru Vinis päron börjar bli till åren och a) kan tänka sig lämna huset vidare till enda barnet och b) hon tycker det kunde vara trevligt att finnas i krokarna givet punkt a, parat med c) Herr Vinis stress och leda på jobbet som gör att han är villig att på allvar överväga detta alternativ, bådar för att det faktiskt finns en chans att de gör slag i saken. Inte i år, troligtvis inte nästa, men kanske om tre-fyra år? Oss tog det i runda slängar fem år från idé till handling. Men det är en annan fråga, nu handlade det om att addera det reklammakarna kallar "guldkant på tillvaron" som den ser ut för dig just nu och jag är nyfiken:

Har du någon bucket list av mer banal karaktär att ta itu med framöver?

Mvh/
FruEfficientBadass

Äldsta barnets pengamaskin - ett tillägg

Jag berättade för ett tag sedan att jag satt av en pott pengar till äldsta barnet då hen nalkar sig studiemedelsdags/gymnasieålder och ju mer jag tänker på det, desto mer genialt är det. För min primära ambition med att låta barnet få en rejäl slant in i egen förvaltning är inte att hen ska lära sig bli en fena på att utvärdera innehav och sälja/köpa som en day trader (det hade tvärt om varit ett underbetyg till min undervisning). Ribban ligger på ett helt annat plan. Min målsättning är att barnen, under åren mellan 16-18, ska lära sig saker som att:

- Logga in på Avanza.
- Lära sig hur man ska se utveckling av egna innehav.
- Lära sig att sätta in pengar på sitt ISK.
- Lära sig att ta ut pengar från sitt ISK.
- Få en en vana av att månadsspara, om än bara en 50-lapp.

Ovan kan tyckas rudimentärt, men enligt min erfarenhet är det ungefär på den nivån de av mina sparande vänner utanför FIRE-communityn ligger på. Och jag slogs av en insikt som var så banal att jag nästan inte tänkte skriva om den men jag gör den ändå:

Lön är nästan helt irrelevant när det kommer till att skapa frihetspott. Vad hjälper det att du tjänar 100 000 kr/månad om du aldrig låter dessa komma i kontakt med ett ISK och istället plöjer in sparutrymmet i renoveringar, resor och krogbesök? En alldeles modest lön, kanske med ett startkapital i botten (barnet får 50 000kr som egentligen bara är barnbidrag vi ackumulerade under de feta åren) med ett modest månadsspar samt ett antal år för ränta-på-ränta att götta till sig, klår höglönaren, precis som fabeln om haren och sköldpaddan.

Och jag tror att den stora vattendelaren är att vissa aldrig fått ISK avdramatiserat av extern part. Om man bara tar del av investerar-info från dagligmedia eller affärspress (eller hör av grannen på bussen) får man ju lätt intryck över att det är a) Farligt b) Krångligt c) Krångligt. De av mina vänner som hör av sig och vill ha hjälp att starta ISK är många gånger tekniskt bevandrade i den mening att de obehindrat kan skapa egna webbsidor, fixelidona med sociala medie-upplägg och redigera filmer till YouTube e d. Men så fort det handlar om banktjänster verkar det som att det slår till ett relä - GÅR inte att följa stegen i "Bli Kund" på Avanza utan att hålla hand.

Och jag tror jag vet varför. Det blir läskigt för att det är bank. Jag ser ju samma beteende hos snart 16-åringen: Oro för att trycka på fel knappar, "ha sönder något", råka sälja av eller på något vis trampa i klaveret. Vad jag vill komma till är att min ut-push av barnen i investeringsvärlden handlar mycket lite om att lära dem bli savvy investors. Det handlar om att gnugga av dem kontaktskräcken med ISK:t. När de flyttar hemifrån ska Avanza-appen ligga som en lika självklar ikon på mobilen som Instagram eller YouTube. De ska med lätthet kunna kolla av sin värdeutveckling och de ska med ett knapptryck kunna justera sina månadsöverföringar (för månadsöverföringar ska de ha om så än bara några tior, annars tar jag tillbaka pengamaskinen). Och jag inser att den här KBT:t vis-a-vis ISK inte på något vis är löjlig. Jag vet att den är helt avgörande, eftersom jag ser på vuxna omkring mig hur skrämmande dessa verktyg är.

Jag kompletterade också min hand-over av ISK:en med ett dokument i vilket jag presenterade några uträkningar från Jan Bolmesons eminenta ränta-på-ränta-kalkylator. Ett A4-ark, som jag gick igenom med barnet i fråga. Fritt ur minnet:

- Låta de 50' föröka sig med enda tillskott 100 kr/mån: X kronor vid 26 (tyckte en tioårsperiod kändes hyfsat motiverande utan att gå miste om ränta-på-ränta). Räknade f ö med 8% årlig avkastning som är standard i snurran. Med tanke på att jag hjälpt barnet till valet för de 50 pappen och lagt dem i min all time favourite Spiltan Aktiefond Investmentbolag, ser jag detta som konservativt.
- Låta de 50' föröka sig med tillskott 150 kr/mån. Från barnets studiebidrag då såklart, som hen får tillgång till från och med hösten i år. Diff 9 000 kr om tio år, jämfört med första scenariot.
- Låta de 50' föröka sig på egen hand + 150 kr/månaden + födelsedags+julpeng om 1000/tillfälle (omallokeringar från redan existerande barn-ISK:en, men för motivationens skull): Annan summa.
- Allt enligt sista punkten+sommarjobb/sparande från studiemedel mellan 19-23 på runt 2 000kr/månad: Heeeelt annan summa vid 26.
- Allt enligt sista punkten+efter 23 ett månatlig tillskott på 3 000kr/månad, amazing.

Om den sista punkten skulle implementeras eller om Spiltan skulle leverera som vanligt betyder det att barnet vid 40 (ok, jag utmanar ödet med lång, avskräckande tidshorisont här) har drygt 2 millar på kontot vilket skulle innebära en genomsnittlig månatlig avkastning på runt 12 000 kronor vilket för det här frugala barnets del skulle betyda rörelsefrihet att leva i sus och dus, åtminstone jobba deltid de sista 30 åren. Utan särskilt mycket späk dessförinnan. Nu räknar jag inte 4%-regel utan 8%, vilket kanske är lite dumdristigt. Men i krig och investeringspedagogik är allt tillåtet.

Inser ett gäng fallgropar här. Jag har inte räknat med standardproceduren inflation 2%, korrekt. Å andra sidan har Spiltan presterat bra mycket bättre än 6+2% like 4 ever. Vidare är det bara en tankelek, ett sätt att få barnet att förstå kraften i att börja tidigt. Och att sparande inte behöver vara blod, svett och tårar. Jag avslutade mitt dokument med några punkter som var i stil med:

1. Investera när börsen är hög och när börsen är låg, månadsvis. Ett månadsspar på 50 kronor är bättre än inget månadsspar alls.
2. Slakta aldrig någonsin din pengamaskin. Möjligen kan du någon gång plocka ut avkastningen från, säg ett enskilt år, för att göra något du behöver göra. Men sälj inte av grundplåten.
3. Undvik ekonomimedia och affärspress, de har ingenting med dig att göra.

Min förhoppning är att äldstingen under gymnasiet ska börja engagera sig, om ens lite grand, i sitt sparande. Det MÅSTE ju vara lite ball för ett barn som tidigare haft hundralappar, möjligen tusenlappar, att röra sig med på kontot, att plötsligt ha 50 000 kronor. Det måste skapa någon form av finansiellt självförtroende? Att då och då gå in och kika och se WTF jag har tjänat 2 000 kronor sen sist!

Vi har ju pratat mycket om barnspar här på blögga. Tror ni att jag valt en framkomlig väg? Eller har jag, som det gamla ordstävet lyder, skitit i det blå skåpet?

Mvh/
FruEfficientBadass