14-åringen blir minimalist

Så äntligen blev mellanbarnet minimalist (eller något ditåt). Ni kanske tror att jag hade ett finger med i spelet. Att min ständiga stävan efter enkelhet, att skala bort allt onödigt, att drilla barnen i garderobsrensing och nyttotänk har bidragit. Ej! Barnet hade varit hemma hos en ny kompis, av mig hädanefter kallad Frälsaren. Frälsaren hade ett rum som enligt fjortonåringen var "såååå snyggt, inte en onödig pryl, allt var undanstoppat i lådor." 

Själv hade jag med morot och piska försökt få barnet att under sommarlovet röja i den knarkarkvart hon huserar i, utan resultat. Men ett (1) besök hemma hos Frälsaren resulterade i en 180-gradersgir från "extra allt" till "bort med allt" (ni vet ju vad man säger, efter fyra års ålder är det vännerna som har störst inflytande, själv är man blott en inventarie). Det tog en halv (½) dag så var projektet genomfört. Det var uppseendeväckande. 

Jag kommer nu att förse er med några före/efterbilder med följande brasklappar: Eftersom projektet uppstod så hastigt och lustigt hann jag inte ta realtids-förebilder varför de som serveras nedan är runt ett halvår gamla (och de har redan figurerat i bloggen i ett annat sammanhang). Efterbilderna togs lite i farten utan motherhood pimping så jag tycker inte att de är assnygga (exempelvis är det bra dammigt på skrivbordet) men ni får ta det för vad det är - ett wallraffande i en fjortonårings rum. 

Klädstång

Som sagt, bilderna är inte helt kompatibla då förebilden togs någon gång i höstas då barnet peakade i sin Plick-verksamhet (Blocket för tweenies). Men tro mig när jag säger att hon gjorde ett gediget rensningsarbete. Fyra papperskassar med rentvättade kläder till välgörenhetsorganisationen, ett par Converse såldes för 200 kronor och Doktor Martenskängorna fick jag paxa för minstingens tonår (mot betalning, man är väl en loser). 

Kvar: Massor av utrymme och enbart plagg hon enligt egen utsago gillar skarpt. Som belöning fick hon gå in på Sellpy samma kväll och välja lite höstnytt. Bland annat ett par kängor och ett nytt par jeans. Så värt och så långt ifrån Konsumentverkets riktlinje att vi ska lägga drygt 2000 i månaden på barnkläder varje månad.

Skrivbord

Eftersom väggplottret är kvar kanske det inte framgår med önskvärd tydlighet, men ytan är så mycket renare nu. Fönstret rensades från kosmetikgyttret som hamnade i en necessär hon numera (ibland) förvarar i översta skrivbordslådan. Hon rensade i övriga lådor så till den grad att en hög prylpackad byrå i en annan del av rummet kunde avyttras (dess vitala innehåll kunde rymmas i två av skrivbordslådorna). 

Pigtittaren åkte upp på vår loppis i väntan på bättre tider och istället målade hon en anspråkslös spegel i svart (ram) och ställde på skrivbordet. Som synes är golvet fritt från kläder. Enligt trettonåringen är det (vis av en dags minimalism) "omöjligt att stöka ner med få kläder". Hon är något på spåret. 

Sängen

Kanske är det denna del av rummet som förbättrats mest. Ett gammeldags hörnskåp till vänster, vars huvudsakliga syfte var att härbärgera junk, åkte upp på loppisen (i väntan på barns utflytt och återställande av allmogerum) och den höga byrån i högra hörnet kunde som sagt åka ut när innehållet rensats (fyra kassar pyssel och pennor till loppis, två kassar till återvinningen). 

Istället en korgstol i vänstra hörnet. Sängen har sedan i höstas fått rejäla ben och ett gammalt överkast funkade bra för att skapa sken av harmoni. Hon gillar liksom jag vita lakan, så även om sängen är obäddad ser det helt okej ut. En hylla på väggen till höger rök även den och med det allt orört mög som stod och samlade damm därpå. 

Efterarbete

Det tog några dagar att tvätta, torka och stryka allt som skulle vidare till loppis. Lillasyster fick ärva en del och inspirerad av storasyster gjorde även hon garderobsrockad. Jag och minstingen hade emellertid redan dag ett på sommarlovet rensat igenom hennes rum så i övrigt var allt tipp topp. 

Jag adderade några ännu-ej-använda sommarplagg till loppiskassarna så det blev en rejäl inlämning. Tillfredsställelsen i att avyttra dessa prylar i vetskap om att småttingarna nu har välfungerande rum och garderober, redo att ta sig an skolåret 21-22. 

Den barnhärtiga minimalismen

Om man inte har några prylar är det svårt att stöka ner. Så enkelt är det. Av våra barn är det fjortonåringen som har svårast för ordning och reda, trots att hon premieras på månadspengen om hon varje dag bäddar sängen och lämnar golvet fritt från kläder och prylar. När det blir stökigt låser det sig för henne. Hon kan spendera en hel dag i sängen, varvandes gråt och Modern Family, i en sorts seg apati över stökigheten och irrationella utsagor av typen "Jag kan inte stäääda buhu jag vet inte vad det är för fel på mig snörvel". Det finns säkert en lämplig diagnos på detta tillstånd och jag kan känna igen mig lite. Inte i oförmågan i att ta tag i städningen (duh) utan det känslomässiga skav jag erfar när det är rörigt omkring mig. Känslan av att jag inte kan få något annat gjort så länge det är oreda. 

Jag är väl medveten om att jag tenderar att dra lite för stora växlar på det här med den fysiska ordningen. Att den i sig förmår påverka vårt mentala välbefinnande och vår förmåga att leverera allt annat i livet. Men jag kan inte låta blir att tro på ett samband. Tvångsmässiga samlare utmärker sig sällan som bon vivant kreatörer. Sakerna, prylarna, stuffet tar över och blockerar. 

Minimalism är bra för såväl stora som små

Jag fick ett mail av en läsare i somras. Hen är utlandsstatonerad och jag fick några bilder från huns boende. OMG. En garderob med typ en decimeter mellan de färgkoordinerade plaggen, en enkel säng med vita lakan, ett skrivbord med en vattenflaska och ett par skrivdon. Hen skriver: 

"Har det fint och lever minimalistiskt. Saknar givetvis familjen och den svenska sommaren men därutöver har jag allt man kan önska sig. Biblioteksböcker lånade på långlån, bra Wi-Fi, tillgång till gym etc. Blir tydligt hur gött det är med minimalismen och enkelheten. Ger mkt tid till självreflektion, lyssning på podd, läsning och fys. Har 6 par kalsonger, 6 par strumpor, 5 t-shirts, 2 par byxor i samma utseende, ett par kängor. Inga materiella saker saknas mig."

Känn på den: "Inga materiella saker saknas mig". Eller översatt: "Jag är nöjd". Konsumtionen har inget tak. Du kan handla och köpa på dig hur mycket som helst tills krediten slår i taket, men konsumtionsmöjligheterna kommer ändå att fortsätta pumpas fram, likt det algoritmade flödet på din FB-profil. Minimalismen emellertid, har ett golv och det är när du har de saker du behöver. Du kan, till skillnad från i konsumtionsprojektet, bli klar. Därefter kan du vila i trygg förvissning och att "inga materiella saker saknas dig." Jämför "ständig strävan" mot "vila". Där har du det: Konsumtionen och prylsamlandet vs. minimalismen. 

Minimalism - en pågående process

Ni som redan givit er in på rensaspåret vet ju att det sker i etapper. Man börjar hiva ut det värsta och då ser man allt smått som även det kan ryka. Man börjar se konturerna av ett härligt utrymme, ett utrymme som av riddare (du) behöver befrias från plotter och bröte. Rensningen frigör energi att genomföra mer genomgripande förändringar och när de väl är på plats vill man fortsätta att hålla fint. 

Sedan inläggets tillkomst har rummet nämligen genomgått ytterligare förändring. Eftersom den insikt hon på eget bevåg tillskansat sig under vår och sommar är värd sin vikt i guld tyckte jag att hon var värd en rumslig makeover. Vi har ju tidigare slagits för att behålla de gammelsvenska och fackmannamässigt uppsatta tapeterna. Men någonstans fick väl även jag inse att tonåring är man bara en gång och de åren vill man inte tillbringa i rum med gammelsvenska och fackmannamässigt uppsatta tapeter.

Därför hjälpte vi henne att målad väggarna influencer-rosa. Med hjälp av några väl utvalda accessoarer från Butiken Jag Ogärna Erkänner Att Jag Handlar I blev rummet mycket fräschare för en tonåring att ligga och idissla i. Hon fick en bäddsoffa från loppis och nya lakan i två uppsättningar som bara är hennes. Så detta är nuläge:

Observera att hon fått enhetliga halkfria galgar - ett omedelbart lyft för vilken garderob som helst. Den uppsättning jag länkade till i förra meningen kostar drygt 400 kronor för 100 stycken. Gå ihop med ett par vänner och få en proffsgarderob för 140 kronor. Man tror inte att det kommer att göra skillnad men det gör det. Jag tycker mig också se att hon är mer noggrann med upphängningen efter denna manöver OCH att hon verkar mer tillfreds med sin garderob överlag. Intressant att notera att hon nyligen övergivit sina adidasbrallor och istället norpar kashmirtröjor ur min garderob (*diskret segergest*). Det har inget med minimalism att göra men skänker hopp i största allmänhet. "This too shall pass" som ni tipsat mig att tänka under sommaren. Det har jag tänkt ända sen adidasbrallorna dök upp här i vintras. Parentes. 

Har du någon ung person i din närhet som upptäckt glädjen i att ha färre?

Mvh/

FruEfficientBadass