"Gamlingen med dålig balans"

Så stod det i en anteckning i mobilen som jag hade noterat efter följande episod med framtida blogginlägg i åtanke. Jag var och besökte min man på sjukhuset i somras och utanför fanns en bänk. På den satt en dam version äldre med sin rollator. Medan jag väntade började jag prata med henne och det framgick att hon varit på sjukhuset för att gå på sjukgymnastik. Hon berättade utförligt för mig hur bedrövligt hon hade det. Hon hade så dålig balans att om hon föll kom hon inte upp igen, då var hon tvungen att ringa sin dotter eller hemtjänst. ”Jag blir liggande som en sköldpadda på rygg!”

Vidare kunde hon inte besöka badhuset för att simma, något som hon enligt utsago älskade. Detta eftersom badhuset inte hade rollatorvänlig ingång. Hon kunde heller inte träffa barnbarnen i den utsträckning som hon ville eftersom hon var rätt låst hemmavid där hon hade allsköns hjälpmedel för sin balans. Fram tills nu frammanade hon mina vänaste av känslor: Empati. Men det skulle bli ändring på det. 

Jag frågade henne om det var hennes första besök hos sjukgymnasten och då sa hon att hon gått i flera år. "Kanske dags att testa en ny sjukgymnast" sa jag då varpå hon skrattade och sa: "Jag är lat förstår du, det är mitt problem". 

Det framkom alltså att hon aldrig gjorde sina övningar. Oklart varför hon fortsatte att gå till sjukgymnasten. Kanske för att få beklaga sig om hur jobbigt det är att trilla, eftersom hon inte kan komma upp. Historien kändes väldigt välsmord, som att hon berättat den många gånger förr (”sköldpadda på rygg” kanske var ett grepp hon tidigare rönt komisk framgång med).

När jag satt i bilen på väg hem slog det mig att hon påminde mig om så många misslyckade sparare omkring mig (eller folk jag läst om). Människor som är väl medvetna om sin klena ekonomi, som mycket väl vet vad som krävs för att ta sig ur situationen, men som ändå inte tar ens antydan till steg att göra det. Varför? Jag kan gå till mig själv pre 35:

- Det är trist

- Det är jobbigt

- Det tar tid

- Det är skönt att klaga

Det är vid den sista punkten jag tänkte stanna till en smula. En bekant till mig har i alla år ondgjort sig över sin dåliga buffert. Han har inte ens så att han kan klara sig en månad ifall han skulle bli arbetslös. 

Är han låginkomsttagare? Nej! Han med fru tjänar över genomsnittet höga löner och de bor relativt billigt. Båda klagar lika bra. Ibland ber han om att få låna fruglitt, exempelvis Tobias Schildfats "Alla kan bygga en egen pengamaskin" eller Collins ”The Simple Path to Wealth”. När jag något år senare frågar om böckerna varit bra ser han spefullt på mig (som om det vore han som gjorde mig en tjänst) och säger något i stil med "Ja ja, jag skaaa."

Pardon my french men jag bryr mig marginellt. Det är inte för min skull han ska plöja böckerna i fråga. Vad mig anbelangar får han gärna konsumera för allt vad tygen håller, särskilt om han köper produkter från Electrolux, Husqvarna, Volvo, Zalando, Mathem och ICA, eftersom jag genom mina innehav i Spiltan Aktiefond Investmentbolag har intressen däri. 

I våras fick jag ett bokpaket med posten. "Spännande" tänkte jag, men det var bara fruglitt i retur av vännen i fråga. Han hade vid 45 givit upp, det skulle aldrig bli något sparande. Men rest assured, klagandet har han inga planer på att släppa.

Jag tycker att det är lämpligt att gå till sjukgymnasten för att träna sig frisk, på samma sätt som jag tycker att man ska låna privatekonomisk litteratur i syfte att göra privatekonomiska förändringar. Om man däremot inte har dessa respektive avsikter kan man låta bli att initiera projekten. Som bonus kan man avstå från att klaga och på så vis glädja alla inblandade. 

Jag tycker att denna princip kan appliceras på många områden i livet. Folk som beklagar sig för att de inte hinner vara med sina barn, inte kan, hinner eller orkar träna, lyckas lära sig laga riktig mat eller få till ordentlig sömn eftersom de distraheras av candy crush et al. Sluta. Luta er tillbaka, bejaka era inre impulser som med stor sannolikhet drar åt extensivt Netflixtittande, social mediesurf och onlineshopping. Bara hänge er. Men klaga internt, i era hufvuden. 

Så. Nu har JAG klagat klart. Är du liksom jag en klagare?

Mvh/
FruEfficientBadass