Boendebryderier

Jag har boendebryderier. På det sätt som gör det omöjligt att reda ordning i tankarna. Så hvad göra? Höra av mig till er givetvis, mina kloka och ärliga läsare. Ni minns ju att jag efter separationen hade turen att få en etta i Vasastan genom Stockholms Kooperativa Bostadsförening. Efter 37 år i kö är det här ribban ligger, om man nu vill bo inom tull (vilket jag vill). En tvåa är bara att glömma, då behöver man ha stått i 58 år i kö (min uppskattning) vilket gör att de boende i rymliga lägenheter i SKB:s utbud snittar en 80 år. 

Jag har nu ett dilemma. Jag älskar min lägenhet. Jag älskar allt med den. Byggår 1917, högt i tak, gedigna material, VVS från 1987 (bruna kranar), vacker utsikt mot lummig innergård. Just nu blommar syrén utanför mitt "rum" och har jag fönstret öppet sipprar den förföriska syréndoften in. Jag älskar grannarna, en ekletisk mix av 68-vänster och kulturarbetare som skrivit för Unga Klara på 70-talet (samma sak?). 

Se bara bilden på min port. Det ser ut som ingången i en tomteverkstad. Nu är det här inte en helt uppdaterad bild då krukorna av SKB:s fastighetsskötare svidat om till sommarblomster. Jag betonar detta: SKB har en armada av trädgårdsmästare som kontinuerligt uppdaterar krukor invid portarna med säsongstypiska växter. Därtill sätter de upp gulliga lappar i trapphusen av typen "God Jul önskar SKB - glöm inte att släcka ljusen!". Man känner sig liksom omhändertagen. 


Utanför porten prunkar en innegård med tulpaner i alla dess färger, rhododendron, buskar och därtill pallkragar där de boende kan tjinga en för att odla vad man nu vill odla. Utanför mig finns fina utegrupper och vi talar inte vita formgjutna sittmöbler från Jysk, det är Grythyttan and such. 

Kort sagt - det är sagolikt. Jag njuter varje dag jag är i området i allmänhet och lägenheten i synnerhet. Enda aber: Den är liten. Det är inte ett problem för varesig mig eller minstingen. Oftast är det bara vi där, eftersom storingen tillbringar mycken ledig tid hos sin pojkvän i västerort. När storingen är väck har jag och minstingen varsitt rum (jag sover i köket) och vi ses emellanåt i rummet för att äta middag eller se på film. 

Jag har förresten möblerat om lite sedan uppstart, för er som minns det inlägget. I rummet har jag på anmodan flyttat storingens säng så långt bort från minstingen som möjligt (skäl: Minstingen låter när hon andas) och vridit bordet 90 grader för att få plats med storingens säng längst med innersta högerväggen.


Här är den gordiska knuten: 

1) Minstingen tycker att det är jobbigt med nuvarande uppdelning av veckan. Nuvarande uppdelning: De kommer till mig lördag förmiddag och åker tillbaka till sin pappa tisdag efter skolan. Det betyder en omgång packa lördag och en omgång packa tisdag. Minstingen hade velat ha ett packtillfälle per vecka, exempelvis söndag. Helst då transfer med bil mellan bostäderna. Min initiala förhoppning att de [för de pengar jag avsett för ändamålet] hade inhandlat någon form av bassortiment av kläder och kosmetik som minimerade packningsbehovet, gick omintet. De packar gigantiska väskor varje gång. 

2) Storingen vill inte bo hela veckor hos mig. Varför? Se punkt "Minstingen låter när hon andas". Storingen vill ha eget rum, punkt. "Vi är faktiskt tonåringar, vi kan inte dela rum". Jag köper det. Delvis. Jag kan inte låta bli att bli den där bakåtsträvande subban som tänker "Hur tror du att de bodde i den här lägenheten vid dess tillkomst 1917? De var två vuxna och fem barn! Och de GLADDES!". Men jag håller tand för tunga och nickar inkännande, med ett febrilt arbetande inre i jakt på en lösning. Jag ÄR lösningsorienterad. Och jag vill ha lösning omedelbums. Ovan parametrar betyder tre saker:

1) Jag måste skaffa en trea. Ett rum till vardera barn, ett till mig. Alternativt en tvåa med rymligt kök. Ett rum till vardera barn, köket till mig. 

2) För att få en större lägenhet via SKB i innerstaden behöver jag köa i minst 20 år till. Då har de [förhoppningsvis] flyttat hemifrån. 

3) För att få en lägenhet via SKB som är en trea behöver jag röra mig utanför mitt paradisiska habitat och, burr, överväga Förorten. 

Sagt och gjort. I veckan var jag på visning utanför tull. Det var på håret att jag ens kallades på visning, stora lägenheter oavsett område har långa kötider. Men jag kom med i urvalet av intressenterna med topp 50-kötid som får gå på visning. 

Jag tog bilen ut till stället i fråga. Hur ska jag beskriva detta på ett sätt som inte framstår som snobbigt. Det Var Hemskt. Tänk nu på min tomtedörr ovan och skifta till nedan:


Huset var byggt tidigt 90-tal eller något, en era känd för sina undermåliga material och sin strävan att till varje pris jobba med gult tegel. I det här fallet hade någon lustigkurre till arkitekt infogat blåa partier i fasaden, kanske för att de boende skulle få en känsla av privilegium ("Kolla här, någon har brutit av med babyblått mot det nikotingula, så festligt!"). 

Detta slår mig med skruffiga områden. Det är bara i dessa man ser flerfamiljshus där fasaderna exempelvis har olika kulörer (lex Flemmingsberg) eller där balkongernas plexiräcken går i regnbågens alla färger. Det är som att man leker med de boende, att de förväntas spela med i en uttråkad arkitekts infall och vision om en helhet som ska byggas på de boendes bekostnad (vem vill ha en röd plexiglasskiva som balkongstaket? Inte arkitekten, skulle jag tippa). Du ser aldrig innerstadshus (ens nybyggda sådana) där arkitekten gått bananas med konstiga färger?

Det visade sig att fasaden var en petitess jämfört med det som väntade inomhus. Innan jag börjar såga, låt mig lyfta lägenhetens fördelar: Den var stor. Jag minns inte exakta kvadratmeter, men säg 120 kvadrat, fördelat på fem rum och kök. 

Men lyss: Du kan ha femtio rum och kök, om takhöjden är 150 cm (som det kändes) med stora cementplattor i taket och golvet är ett sjavigt inlagt tarkett i mörkbrunt, i kombination med till stor del svartmålade väggar (sant), vill man bara fly. 

En annan grej med bostäder i 90-talstappning: Det sprider sig en sorts badrumsdoft i hela bostaden, som ett vattenlås som inte rengjorts på ett tag. Jag har själv ett kort tag bott i en 90-talslägenhet och vet att denna doft inte går att nöta bort, ens med rensning av vattenlås i kombination med generösa mängder Klorin. Det är som en byggarens sista lågkonjunkturiella fuckoff till framtida boende genom rävig VVS. 

Helhetsintrycket hjälps heller inte av att SKB:s visningar sköts av de boende själva. Dessa har noll intresse av att sälja sin bostad, eftersom det är en hyresrätt vars kontrakt de sagt upp. De behöver således inte göra sig till, som de med bostadsrätt eller villa. I det här fallet manifesterades det hela av en småbarnsfamilj som tajmade visningen med intag av middag. 

Det luktade alltså mat, fokus barnmat. Jag tyckte mig också förnimma doftstråk av den där blöjhinken många småbarnsföräldrar förleds tro "spar tid", när den i själva verket köper dem en däven doft av baby shit (till dig som står i begrepp att skaffa barn: Det finns inga genvägar, du måste gå ut med bajsblöjan DIREKT, allt annat är självskadebeteende).


Det var en underskön kväll jag var på visningen, men icke desto mindre, jag var tvungen att duscha och dricka ett glas Bollinger vid hemkomst. Jag grät inombords. Är det detta som är mitt öde? Bo i en avloppsdoftande lägenhet med vättehöjd i tak? 

Barnen hade fått varsitt lika stort rum. De hade haft ett eget badrum däremellan. Jag hade haft ett riktigt sovrum och därutöver ett överdimensionerat rum för...jag vet inte vad. Gråtrum? En walk in closet var omvandlad till "gamingrum" (i svart givetvis) och jag hade haft ett eget badrum med den typen av ickekvalitativa låga badkar som man endast hittar i 90-talsbostäder. 

Dessutom hade jag ökat min månadskostnad med 7 500 kronor. Pengar som hade kunnat gå till minskad alternativt nollad arbetstid. Så, här är mitt dilemma:

Är det så värt det att få barnen att vilja bo hela veckor hos en att man ska begå våld mot sin själ? Är det det en god mor gör? Till saken hör att vi talar de närmsta två åren. Efter studenten kommer äldstingen med största sannolikhet plugga på annan ort, och då är vi åter i harmoni jag och minstingen, bekväma med att dela vår woman cave i tomtebyn. 

Men det är två år som aldrig kommer åter. Jag är ganska säker på att äldstingen kommer att vara bekväm med att bo hos mig åtminstone något mer än idag om hon haft sitt eget rum. Jag hade inte sett röken av henne (hon hade vegeterat i sitt eget rum), men hon hade varit där. 

Min moraliska kompass är satt ur spel. Det finns lite som säger att jag haft en chans på den här lägenheten, det hade räckt med att en av de 49 som hade bättre kötid än jag hade tackat ja. Men jag anmälde inte ens intresse. Hade du anmält intresse?

Mvh
FruEfficientBadass

90 kommentarer:

  1. Hur gamla är de? Är det inte möjligt att de kan få vara hos dig utan sitt syskon i den mån det går med ditt jobb?
    Du har ju fått din drömlägenhet.
    Det är otroligt hur vi föräldrar idag är så måna om att barnen ska ha det smooth, när man växt upp under helt andra förhållanden.
    "Soil the nest"

    SvaraRadera
  2. Svårt det här. Jag är i likande sits, ska separera och har köpt en 2:a på 52kvm har tänkt slå upp en vägg så det blir ett minirum i vardagsrummet, men jag har ingen aning om hur barnen kommer trivas i detta. De är 11 å 13 år. Men jag ska inreda supermysigt och hoppas på succé. Men vi har inte bestämt om det växelvis boendet än, hur många dagar och vilka dagar å så, tänker 2-2-3 metoden. Men inte säker än. Har nån erfarenhet av detta? Vi har inte berättat för barnen än heller bävar inför detta så himla mkt.

    Jejjan

    SvaraRadera
    Svar
    1. 2-2-3 är bra med små barn. Med stora är varannan vecka enklare. Det känns jobbigt att va ut barnen i början men tro mig: svart kommer du älska din egna vecka då du kan rå dig själv!

      Radera
  3. Om jag räknar rätt är äldsta flickan 16? I princip vuxen. Hur mycket hänger ni med varandra annars då? Ni umgås troligen inte under sovtid, vem gör det, och annan tid är de hos vänner eller pojkvän. Med andra ord har hon snarare er föräldrar som förvaringsbox för prylar. Hon kan väl ha prylarna hos pappa och så ses ni när ni känner för det? På stan? Bio? Konstutställning? Vet inte vad man gör i Stockholm, går på bar och dricker drinkar?

    Min mest naturliga lösning är dock att ni säljer den stora lägenheten på Östermalm eller var den låg, jag fattar inte varför ex-mannen ska sitta på den och du ha detta dilemma? Nu är jag generellt anti alla män, men sälj den stora, dela på pengarna (och era ekonomier!!!) och köp varsin lite lagom lägenhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Med andra ord har hon snarare er föräldrar som förvaringsbox för prylar" Där satte du ord på det! Jag kanske kan skaffa henne ett Shurgard?

      Radera
  4. Kanske barnet ifråga borde följt med på visningen? ”Detta är alternativet till att lyssna på ditt syskon andas i innerstan”.

    SvaraRadera
  5. Jag håller med ovanstående angående att sälja fin-lägenheten. Har ni bodelat? Jag tänker mig att det finns en risk att den ena personen, som ofta varit initiativtagare vid separation, försöker kompensera genom att vara "snäll" vid uppgörelse om bostad och pengar. Det kan straffa sig. Hoppas du hittar en lösning som ni alla blir nöjda med 😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt är klart, bodelat och sålt. Men jag är ändå inte sugen på att köpa.

      Radera
  6. Håller med båda ovan, stora borde se alternativet. Van vid innerstaden, och så detta… en lägenhet i förorten kanske tvärtom skulle göra att hon var. Inre hos dig?
    Och, nu har det gått lite tid, dags att sluta betala delar av hans boende, dags att få ut ditt kapital ur den lägenheten. Räntorna på väg ner så nu kommer det nog ta fart i marknaden igen. Kolla hemmet, vad kan du ha råd med. Kan du få en trea i ok område? Sen bara sälja och köpa mindre när de är utflugna, för billigt boende är viktigt i fire.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lisbeth var det som skrev ovan.
      Som själv just nu har det skit och magen säger att jag nog kommer vilja flytta snart. Hänger osunt mycket på hemnet, frågan är precis som för dig, etta, tvåa, trea?
      Etta eller liten tvåa skulle kanske göra att jag fortfarande är i eller nära fire. Men det är ju det där med var man vill bo med… har inte behövt grubbla på det typ någonsin.
      Det är skönt att vara totalt obrydd om saker, jag skulle kunna gå med en resväska kläder.

      Radera
  7. Jag hade bott kvar i den nuvarande lägenheten. Låter inte som att fördelarna överväger nackdelarna. Tonåringar är opålitliga och när hon fått sitt rum kan hon lika gärna få för sig att det är fel plats att bo på och inte vilja vara där ändå... och som du skriver är det en begränsad tid.
    Som några andra skrev så är kanske ett alternativ att sälja stora lägenheten och köpa två i "lagom storlek" när allt med separationen lugnat sig?
    så mitt råd: byt inte lägenhet, du kommer ångra dig!

    SvaraRadera
  8. Ny tanke efter inläsning:
    Går det på något sätt att dela upp tjejernas rum i två genom en åtgärd som kan återställas senare? Ta dit en snickare, sätta upp en glas-innervägg, hänga upp gardiner för ljus- och ljuddämpning så barnen inte behöver se och höra varandra lika mycket. Skaffa loftsäng för att spara utrymme.

    Alternativt, om du fortfarande bidrar ekonomiskt till fin-lägenheten. Sluta med det (läs mitt sälj-inlägg ovan) eller kravställ att du får bo där med barnen på dina dagar, han kan bo någon annanstans. Inte enkelt, det förstår jag men du ska inte köra över dina egna behov på grund av exet och att du varit för snäll. Om det är så, vad vet moi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Omläsning, inte inläsning

      Radera
    2. Det syns inte på bild, men jag har dragit dit en gammal tygskärm från landet. Tillräckligt för att ge liten myshörna, men man ser ju fortfarande ljus bakom och hör ljud. Jag fick en ögonöppnare kring det någon skrev om syskon, att det är en sorts naturlag att det ska tjafsas och att irritation är ofrånkomlig. Det kanske är jag, i brist på syskon, som tolkar det nuvarande läget som akut när det i själva verket rör sig om normalitet?

      Radera
  9. Jag hade först testat att ha barnen olika dagar, möjligen med någon dags överlappa. Den stora borde klara sig en del själv när du jobbar borta.
    Och underlättat flytt mellan bostäderna (om det så är att köra med bil). Det är inte barnen som valt att ha 2 boenden, är själv skilsmässobarn så vet det jobbiga i alla flytta mellan OCH att inte ha ett vettigt eget rum hos den ena.

    Går det att ha någon typ av rumsdelning i stora rummet? Sett många smarta lösningar på det.

    Funkar inte det - ta med storingen på visningarna. Åk kollektivt dit, om det är så storingen kommer åka mestadels.
    // Vera

    SvaraRadera
  10. Jag håller nog med flera av kommentarerna här ovan. Tonåringar är ombytliga. Trots eget rum kanske ni inte kommer att ses mer då flytt ut till förorten inte heller alltid är av godo, eget rum eller inte. Om det blir fler visningar, ta med käranden och visa vad som blir istället för den lilla men perfekt placerad lägenheten.
    Du kanske skulle kunna köpa ett par vikväggar och sätta runt dennes säng för att så att säga begränsa umgänget med den yngre människan och dess benägenhet till andning?
    Det går inte att byta så att du och tonåringen byter utrymme? Eller det blir katastrof om hen ska ha köket? Eller skilj dem åt med att ha skilda hela veckor där de kanske bara träffas en av dagarna? Kan göra att deras förhållande till varandra också förbättras när de inte behöver bli irriterade på varandra hela tiden, för i deras ålder är det vad syskon oftast är , ett irritationsmoment att utstå.
    Jag förstår ditt dilemma för samtidigt som det är en kort tid så är två-tre år en förbaskad lång tid också...
    Ha en liten tête á tête med vederbörande och försök få lite gehör för nuvarande situation, både den ekonomiska aspekten och det perfekta läget samtidigt som problemen som existerar inte är dig främmande och din förståelse för hennes syn på det hela. Men att lösningen att skaffa större inte löser problemen ändå utan kanske skapar nya.
    Jag hade i alla fall absolut inte tackat ja till den stora lägenheten. Alldeles för stor och byggd under den allra sämsta byggåldern där charm verkade tas för skadligt. Ångest att åka hem från jobb varje dag.
    Lena

    SvaraRadera
  11. Jag hyrde en tvåa i andra hand i sjuttiotalsgettot Flogsta* när jag pluggade i Uppsala, så jag förstår din ångest. Efter det året bestämde: aldrig mer!

    Jag är också lösningsinriktad så här kommer mina förslag:

    1. Kolla SKB i Årsta (ett par hållplatser med buss från Stadshuset). Har en vän som fick en fin lägenhet där och hon hade definitivt inte 37 års kötid då hon var typ 24 vid tillfället.
    2. Växelvis boende för föräldrarna. Ungarna bor på heltid i den stora lägenheten, föräldrarna flyttar.
    3. Följ rådet från Onevikinggirl ovan vid nästa visning.

    Kom ihåg att i och med att du har tonåringar så kommer det att vara fel, vad du än gör.

    /Max

    * Några anekdoter: Snett ovanför mig bodde en ensamstående mamma med två terrorister som sprang omkring hela dagarna med träskor på sig, inomhus. Under fönstret i vardagsrummet var det ett stort hål i väggen där kall luft blåste in. I och med att detta var ett ”sjukt hus” var det nog bara bra. Vid ett tillfälle hade jag bråttom in i sovrummet för att svara i telefonen, svängde runt hörnet och fick hela jävla dörrlisten i handen. Det visade sig att listen (som givetvis var i plast) bara var fastkilad i betongen. Lukterna har jag förträngt.

    SvaraRadera
  12. Flytta inte, du kommer ångra det! Som flera andra nämnt så kan äldsta komma att dissa nya boendet pga sämre läge/längre transporttid/ annan orsak. Kanske går det att hänga upp en gardinskena i taket bredvid sängen som äldsta kan använda för att skärma av sig lite? Alternera dagar minsta/äldsta är hos dig? Någon lösning bör det finnas när det gäller så kort tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Flytta inte, du kommer ångra det! " Jag har landat i den slutsatsen också. Inte nog med att det här var mitt drömområde, den ligger i exakt den huskropp jag spanat in. Visst skulle jag kunna flytta tillbaka hit om några år när storingen lättat, men inget säger att det skulle bli något ledigt precis här.

      Dessutom har jag nu rett mitt bo här. Allt är på plats, inklusive dimmers för 11', pengar jag inte får igen när jag flyttar.

      Radera
  13. Korta perspektivet: tonåringen får bo i köket (dörr att stänga) och du delar med minstingen. Långa perspektivet: ni måste sälja stora lghten så du får ut din del och kan skapa rimliga förutsättningar för dig och barnen. Att du ska vara snäll och låta honom bo kvar påverkar dig och din relation till barnen (som inte vill vara hos dig för att bla bla bla) negativt. Enkelt att som utomstående ge råd, jag vet. Men relationen till barnen kommer vara viktigare än till din exman när du är 85.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "tonåringen får bo i köket (dörr att stänga) och du delar med minstingen." Absolut ett alternativ. Jag föreslog det någon gång men 16-åringen himlade med ögonen. I hennes värld är paradiset den typen av boende vi hade i dussinförorten: Nybyggt, vitmålat, idel ny Ikea (som kompisarnas), minst 140-säng och ovan den vägghängd tv, walk in closet och helst eget badrum.

      Radera
  14. Jag förstår att tonåringarna inte gillar att bo i kappsäck, för det är så de känner det. Alltid ska allt packas ihop och inga skolböcker får glömmas (det livsnödvändiga som smink och tonårsparfym glömmer de aldrig). Mina förslag är ungefär som tidigare sagts.

    1. Byt inte boplats så ofta! Ni bor båda i innerstan så tonåringarna har (hyfsat) nära till skola/kille/andra fritidsintressen. Fråga dem om de hellre vill ha en vecka i taget på vardera plats, eller kanske till och med 2, det är vanligt i familjer med gymnasiebarn. (En bekants ex flyttade till en annan kontinent, då bodde barnen ett år i taget hos vardera föräldern! Extremt tufft för alla, men det var vad som funkade bäst.)
    2. Kolla därmed med din arbetsgivare där i norr om du kan ändra schemat så att du är där andra dagar än nu. Dvs så det passar din familj bäst.
    3. De behöver inte byta samtidigt. Om den ena vill vara i gamla östermalmslägenheten mer (eller tvärtom) så får det väl vara så.

    Har du pratat om detta med exmannen? Dvs barnens flyttande. Självklart har du inte skrivit hela sanningen för oss (det kanske inte ens går att kommunicera med exet). Jag har tolkat det som att ni hade tuffa år i norr av olika skäl, det kanske var tufft innan och detta var ett sätt att få näsan över vattenytan. Nu är ni tillbaka i stan och har behövt ta nästa steg, men med små myrsteg. Så som tidigare skrivits: Kanske dags att byta stora lägenheten mot två mindre. Vilken lycka för era tonåringar när de inser att ni då kanske har 3 boenden! Även om en av dem (av kostnadsskäl) ligger i en "hemsk" förort.
    Men ta gärna med de små prinsessorna på nästa visning. Dags för dem att fatta hur bra de har det.

    Spargrisen

    SvaraRadera
  15. Jag läste rubriken "Bostadsbroderier" (med tanke på förra veckans handarbetesinlägg) och undrade länge när handarbetet skulle komma..

    I alla fall hoppas jag att det löser sig, ungdomar är sjukt oanpassningsbara (i deras huduven) och det känns som att de alltid letar fel. Speciellt med syskon kan det kännas som. Jag delade rum med min storasyster tills vi var 16/18 (och hon illa kvickt flyttade hemifrån). En morgon skrek-skällde hon på mig att jag skulle sluta andas för att det var så varmt...

    Hoppas det löser sig och du kan bo kvar i Vasastan-lgh.

    SvaraRadera
  16. Är det äldstingens val att bo hos dig varannan vecka? Mina päron separerade när jag var 15 och jag bodde kvar "hemma" (alltså med pappa) tills jag flyttade hemifrån sex år senare. Trots att morsan bara bodde 15 min promenad bort och att där fanns ett stort rum till mitt förfogande... Men sågs nog ändå nästan mer än innan de separerade då jag svängde förbi efter skolan några dagar i veckan samt kom på besök på helgerna.

    Men att hålla på och flytta boende varannan vecka var helt enkelt alldeles för omständligt i min värld så därav mitt val att bo på en plats.

    Så jag hoppas alla ni som skiljer er med barn ser till att fråga var/hur barnen vill bo. Inte självklart att de gillar att flänga mellan två bostäder.

    //Emil

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Är det äldstingens val att bo hos dig varannan vecka? Mina päron separerade när jag var 15 och jag bodde kvar "hemma" (alltså med pappa) tills jag flyttade hemifrån sex år senare. " Ja 16-åringen bor mer med sin pappa, av utrymmesskäl. Nu ska han flytta till mindre men de har eget rum där i alla fall. Jag lägger ingen prestige i det och tycker att de är tillräckligt stora (särskilt hon som fyller 17 i år) att själva bestämma vem de vill tillbringa mest tid hos. Jag är glad att jag får övningsköra en timme i veckan och ha en-två middagar under samma tid.

      En tanke som slog mig i dagarna (jag är lite trög) är att jag för boendediffen "Lägenheten från Hades" och nuvarande hade kunnat bekosta en spa-helg per månad eller en Paris week-end per kvartal. Vi fostras ju som föräldrar att tycka att vardagen är det viktiga ("Kvaaaantitet inte kvaaaalitet") och det är säkert sant för små barn. Men i mina barns ålder, när man är reducerad till en vandrande Swishfunktion, kan jag tycka att det vore mer tillfredsställande att lägga stålars på riktiga upplevelser som bygger minnen än att sitta i angränsande rum i ett illa byggt förortshyreshus och lyssna på varandras tv-sändingar måndag-fredag.

      Radera
  17. Nej, gör det inte. Bo kvar, låt äldsta bo i köket och du delar rum med minsta, eller mer hos pappa. Hon är väl ändå så stor så att hon inte vill flytta varje vecka, egentligen. Umgås kan man göra ändå, äta middagar och hänga tillsammans. Inte optimalt, men bättre än tristessen i dylik förort.

    SvaraRadera
  18. Låt barnen bo hos pappan och hälsa på dig när de vill. De kommer flytta snart ändå så varför ska du ge upp drömlägenheten? Alternativt köp en liten lgh till äldsta dottern som sedan får gå till yngsta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Alternativt köp en liten lgh till äldsta dottern" Å hon hade mått då va. Vegeterat i sin oreda, haft bag-in-box-party mitt i veckorna, jag hade fått ta samtalen från grannarna. Om några år kan jag överväga det, men i nuläget är hennes hjärna inte riktigt färdig för ett sådant liv.

      Radera
  19. Har du sökt efter lägenhetsbyte på någon av tjänsterna för det som finns? Det kan finnas någon som har liknande lägenhet som du som letar efter något mindre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Och satt upp lappar i trapphusen omkring. Ingen har nappat (däremot har någon rivt ner alla lapparna, kan finnas ett samband). "Etta bytes mot trea", känns lite optimistiskt.

      Radera
  20. Då du trivs så bra med din lägenhet så tycker jag att du ska ha kvar den. Barnen börjar bli stora och du blir en bättre mamma om du trivs med ditt boende...

    Kvarstår alltså sovproblemet. Alternativ 1. Bygg någon form av litet sovrum till minsta i vardagsrummet för att få bort ljud. Alternativ 2. Kan minsta sova i köket pga ljud och du har någon typ av vikvägg/ avskärmning i vardagsrummet som du kan använda om du och storingen ska sova där samtidigt o ha ljudfritt. Alternativ 3. Storing i köket , får då "eget" sovrum. Du får sova i vardagsrummet, är minstingen där så Kanske alternativet typ skärmvägg ( om behov finns) om du kan sova trots ljuden... Finns oxå öronproppar för ljudproblem, de kan ju fungera både för dig och storing.

    Vad gäller packningsproblemet så förstår jag att det är mycket fraktande av saker.. Kan de anpassa sig och ha "basutbud" hos både dig o pappan, o enbart ta med sig saker de inte kan vara utan som inte är hållbart att ha 2 av ( kanske kan bli mindre packning..) Ett annat alternativ är att fundera på om det finns en annan lösning..Kan barnen ex komma varannan lördag-tisdag? Kan de komma varje vecka men fler dagar? Kan det vara pappan som bor i din lägenhet när det är "mamma-tid"? (Förstår att det kan vara obekvämt både för dig o pappan). Annat alternativ?

    Jag tycker också att det kan vara bra att du visar barnen vad det finns för alternativ och vad alternativen innebär både för dig och dem rent ekonomiskt, trivsel, läge osv. Hur det fungerar om man letar ny lägenhet, köer osv.

    Var rädd om din lägenhetspärla och om dig då du även har Hudiksvall huset att förhålla dig till och allt resande. Då behöver du en oas till boende när du är i Stockholm 💙

    Det här löser du!

    Trevlig helg!🌷

    /P

    SvaraRadera
  21. Varför ska barnen flytta fram och tillbaka. Låt barnen bo heltid i er gamla lägenhet. Du och exmannen turas om en vecka var att bo med barnen där. Skilde ni er på god fot kan ni väl turas om att bo ensamma i din nya lägenhet. Och ni slipper ökad kostnad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där var en lösning som en kompis till oss hade. De hade 8 barn, bodde på en mindre gård, och turades om att bo med alla barn en vecka i stöten, och bodde alltså varannan vecka ensamma i en gemensam lgh stl mindre. I deras fall hade det annars inte gått att lösa med så många barn...

      Radera
  22. Lägenheten du har är fantastisk! Jag, som inte alls gillar kompakt boende är helt betagen i den. Nej, jag tycker absolut inte att du ska byta bort den mot något som inte känns lika bra. Barnen är snart vuxna och det finns inget som säger att hon vill sova där hela veckor för att du flyttar. Låt henne ta köket, sätt upp en tillfällig vägg i rummet, köp öronproppar eller så kan hon bo mer hos pappan, låt barnen bo där växelvis. Vad som helst tänker jag är bättre än att ge upp din drömlägenhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag, som inte alls gillar kompakt boende är helt betagen i den." Ååå du anar inte vad glad jag blev för dina ord. Tack!

      Radera
  23. Behåll lägenheten . 1) de vuxna får växelbo i din lägenhet i 2 år och barnen bor i den stora och slipper flytta. 2) sätt in en skiljevägg i stora rummet så det finns fönsterljus i bägge rummen och låt barnen få varsitt. 3) du sover i hallen , minstingen i köket och stortingen får stora rummet. Lycka till/ C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra råd. Skärm är på plats, skiljevägg tyar jag inte göra i hyresrätt och sova i hallen...Du måste komma förbi och uppleva den live för att förstå att det inte är görbart. Men det är klart. Jag skulle kunna sova i formen av ett C i klädkammaren. Men var ska jag då ha mina kläder, som Carrie Bradshaw hade sagt.

      Radera
  24. Öronproppar och ögonmask till storasyster...klart!!

    SvaraRadera
  25. I tillägg till många bra lösningar ovan så kan du också tänka på vad du skulle kunna använda de 7 500 kr till på för annat. Kanske muta storingen med en eller två hotellnätter på ett fint hotell tillsammans i månaden eller annan aktivitet du vet skulle vara uppskattat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Muta dem. Cash is king.

      Radera
    2. Fantastisk idé!

      Radera
    3. Mutor har varit på tal och kan komma att aktualiseras. Inte bara till kläder/smink men till en extra resa per år.

      Radera
    4. Det här är jag också inne på. Ta del av området där ni bor nu genom att lyxa till det i vardagen och testa flera restauranger i området under en månad, (för under 7500kr). Gå på spa nästa månad, Centralbadet kanske. Sen kör ni ett studiebesök i förorten vid stora lägenheten så får de kanske lite perspektiv. Och om de då gillar förorten bättre kanske det finns andra bättre lägenheter som är i roligare skick som ni kan överväga. Fast jag skulle bott kvar alla dagar i veckan. Jag bodde själv i Vasastan (på typ andra
      sidan din innergård tror jag) i 7 år, för 11 år sen nu. Det var en tvåa med två alkover och jag och min man ångrar nästan varje dag att vi inte bor kvar där , fast vi nu har tre barn. Var ett fantastiskt område och fantastisk känsla i lägenheten.

      Jag är själv också skilsmässobarn och när vi blev äldre så kom och gick vi som vi ville mellan föräldrarna och det fungerade jättebra. Speciellt när båda föräldrarna bodde innanför tullarna. När en bodde utanför var det lite bökigare. Vi hade flest saker hos pappa och en del hos mamma. Jag träffade mina syskon ganska ofta och då var det roligt. Vi hade inte vardagarna ihop som när vi var små men umgicks ändå. Och så hade vi ett sommarställe som ni, där vi umgicks mycket. Det kanske ni också kan använda er av lite mer när det är långhelg också.

      / Ingrid

      Radera
  26. Flytta INTE! Hörselproppar enligt ovan låter som en bättre lösning, har jag själv sovit med många år. Förstör ej ditt liv på curling!
    🥌
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Superb idé!

      Radera
    2. "Förstör ej ditt liv på curling!" Om jag någon gång skaffar en tatuering...

      Radera
    3. är det curling att ett barn få sitt eget rum?

      Radera
    4. Man ska ge sitt eller sina barn en god uppfostran, det har allt med engagemang och tid att göra och noll med att ge lyxsovplats.

      Sovit på några kvadrat länge o i en garderob delad med två ett par år.

      Totalt ointressant sålänge själen får sväva när man är vaken.
      /JB

      Radera
  27. Flytta inte! Absolut inte. Du hade inte klarat av det. Du hade fått ångest resten av livet. Men förstår dig. Har varit i nästan samma situation. Bor i en annan väldigt stor stad och hade inga kö poäng. Enda alternativet köpa en tvåa på 54 m2. Hade två storingar 15 och 18 år båda tjejer. Och en minsting 10 år. Fick bara med mig minstingen som jag tänkt dela vardagsrummet med och ge 15 åringen sovrummet. Båda storingar vägrade. De bodde således kvar hos pappan i huset. Tråkigt absolut men storingarna och jag träffades mkt ändå. De kom och hälsade på och vi träffades på stan. Jag hade ju inget val men hade ändå inte flyttat till det du beskriver som ditt val om jag kunnat. Inte när barnen är så pass stora ändå. Inte värt. Hoppas det löser sig 🥰

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har fått ganska många insikter efter era kommentarer. Jag kommer att åla, slingra mig och kompensera dem för att säkra mitt drömboende till döden, som jag ser det. Förhoppningsvis utan att de får mentala men för livet.

      Radera
  28. min man lämnade mig och sa att han är trött på vårt äktenskap, efter att ha varit tillsammans i 12 år och välsignad med 3 vackra barn, kom detta som en överraskning för mig eftersom min man brukade vara en omtänksam och kärleksfull man mot mig och barnen. så jag kontaktade Dr Ajayi för att få hjälp efter att ha läst bra vittnesmål om honom, hur han hjälpte dem som hade äktenskapsproblem, efter en veckas förklaring av mitt äktenskapsproblem för Dr Ajayi och gjort allt han sa åt mig att göra, till min största förvåning kom min man tillbaka hem efter tre månaders separation. Jag är en lycklig kvinna igen. Om du behöver hjälp av en kraftfull andlig man för att lösa dina relationsproblem eller någon annan sak som stör dig i livet kontakta Dr Ajayi på telegram /Whatsapp: +2347084887094 eller e-post: drajayi1990@gmail.com för en varaktig lösning.

    SvaraRadera
  29. Nej åter nej du kommer ångra dej! Gör dig inte av med lägenheten. Hon är sexton år och så pass gammal för att förstå att alternativet är bra mycket sämre. Sätt dig inte ute i sunket, det är inte värt det. Livet är aldrig perfekt, det kommer inte att bli bättre. Bara om du vinner massor med pengar och kan köpa vad du vill, kommer inte att hända. Bo kvar/Ågren

    SvaraRadera
  30. Jag tycker inte att det är rimligt att du ska flytta, men samtidigt skulle jag verkligen försöka värna relationen till det stora barnet. Jag skulle försöka ha ett samtal med henne om vilka options som finns och försöka göra henne delaktig. Du bestämmer var du ska bo men hon har också rätt att bestämma var hon ska bo. I hennes ålder har man rätt att bestämma det. Om hon bor hos pappa, hur ska ni fortsätta träffas och ha kontakt? Genom att göra henne delaktig minskar risken för att hon känner sig övergiven eller bortvald. ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. samtidigt varför ska pappa behöva vara den som tvingas ha tillräckligt med plats för 2(3) barn? Vad händer om han vill också bor på 37 kvm

      Radera
    2. Klokt. Det var just efter ett sådant här delaktighetsmöte på Centralbadet mellan mig och tjejerna vi kom fram till att vi skulle flytta till orten. Jag får göra ett omtag där, inklusive alternativkostnad/vinst av alternativ bo kvar = kanske en extra storstadsweekend per år?

      Radera
  31. Frågan är väl: hur länge kommer barnen behöva/vilja bo hos dig innan de skaffar egna lyor/flyttar in i studentlägenhet? Är det värt att bemöda sig med flytt och ökade kostnader för x antal år? Jag vet ju inte hur gamla de är alls...men din nuvarande lya låter härlig. Och jag vet på ett ungefär, bor också i SKB i samma stadsdel :) Älskar min med, och läget./K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äldsta har tydligt deklarerat att hon och pojkvän ska flytta till eget om exakt två år. Förutsatt att det håller. De har redan en lya på lut, genom pojkväns släktskap med fastighetsägare. Minstingen, fyller 15, trivs bra med mig i min nuvarande lägenhet. Inte bara bra, hon älskar den. Och området. Så det handlar i kort om att trolla bort två år.

      Radera
    2. Finns det inte risk då att hon kommer känna sig tvungen att vara kvar hos honom även om det till slut går dåligt, pga brist på alternativ - hon blir något beroende av honom

      Radera
    3. Men om hon inte klarar sig själv så finns ju inte bara EBs soffa utan också pappans stora lägenhet och säkert mormors eller dylikt också. Tycker inte EB behöver ta höjd för dotterns eventuella behov av att återvända till boet pga ev dålig relation i framtiden.

      Mvh Frihetsmamman

      Radera
    4. trodde den stora lägenheten hade sålts?

      Radera
    5. Det är inte anonym ovan at 00.13 som skrivit de anonyma kommentarerna efter ditt svar. :)
      Med vänlig hälsning
      The real anonym.

      Radera
  32. Jag hade inte anmält intresse. Som vuxna är vi rollmodeller för de yngre, när du tar beslut i ditt liv med ditt eget välmående i fokus betyder det att du tar ansvar som vuxen utifrån fler parametrar än man förmår väga in som barn eller ung vuxen. Det betyder inte att du är självisk. Det betyder att du visar dina döttrar att de ska ska behandla sig själva som det viktigaste i sina liv när de själva blir vuxna. Jag tycker mig minnas att du förespråkar självständighet som ex förmåga att borra i betongvägg 😉 så håll i och håll ut med att vara den rollmodell dina barn behöver och förtjänar. Det finns många exempel när den här typen av information förmedlas till oss som exempelvis vid flygets säkerhetsgenomgång "ta först på din egen mask och hjälp sedan andra" och för alla som av miljöskäl inte längre flyger man man vända sig till den mer ursprungliga källan bibeln där man kan läsa "älska din nästa som dig själv". Jag slutar som jag började, jag skulle inte anmäla intresse..... mvh norrsken

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Som vuxna är vi rollmodeller för de yngre, när du tar beslut i ditt liv med ditt eget välmående i fokus betyder det att du tar ansvar som vuxen utifrån fler parametrar än man förmår väga in som barn eller ung vuxen." Tänkvärt. Tack.

      Radera
  33. Jag tror ett svar kan komma genom att betrakta det som att tre personers - eller fyra om ditt ex tas med vilket väl är rimligt - önskemål och behov ska optimeras. Innerstaden är en prioritet. Hur mångas?

    Kanske tacka nej till denna och skapa en gemensam målbild som ni strävar efter? Det är dina pengar och dina arbetstimmar. Och var rätt balans går mellan att sörja för familjen resp att kudda för mycket eller göra för stora självuppoffringar är…svår…men den finn någonstans…

    SvaraRadera
  34. Jag bör i Flemingsberg som ensamstående med tre barn så att de fick egna rum - det är ändå bara 15 minuter till söder härifrån och inte så illa som du tror. Varför vill du inte köpa?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Varför vill du inte köpa?" För att det binder frihetskapital. Och det är så förbannat skönt att bo i hyresrätt (se inlägget om toasitsen - det finns polk som fixar saker åt en).

      Radera
    2. ok ja då är det bara att stanna kvar där du är tycker jag

      Radera
  35. Behåll nuvarande lägenhet, låt barnen växla boende så de inte bor där samtidigt..?

    SvaraRadera
  36. Min erfarenhet efter skilsmässa och med tonåriga barn: de vill inte flytta så ofta och jag förstår det; det är jobbigt. Hela veckor bör nog eftersträvas. Kanske barnen kan saxa som någon skrev. Jag kan förstå fördelarna med hyresrätt men på lång sikt är jag övetygad om att det lönar sig att äga sitt boende.

    Magnus

    SvaraRadera
  37. Det jag är skeptisk till är om den äldsta verkligen kommer flytta vid 18 års åldern. Hon är ju bara 16 år och vad kan hon om förhållande som ska vara i all evighet? Vad händer om hon gör slut med killen vid 18? Får hon då komma hem? Tänk om vill bo kvar ytterligare 2-4 år ?

    SvaraRadera
  38. Sätt upp en lapp i trapphusen vid den gård du nu bor och kolla intresse om någon vill byta till mindre lägenhet.

    SvaraRadera
  39. Jag hade bott kvar i den lilla lägenheten, om det var den jag själv ville bo i. Mina barn har börjat flytta ut och den sista tiden hemma såg/ser jag dem nästan aldrig, då de är hos sina partners eller instängda på sitt rum. Övre tonåren verkar inga barn vara så intresserade av att umgås med sina föräldrar, vilket är helt naturligt. Jag tycker det är en helt annan sak att prioritera yngre barns behov och önskemål, än de som ändå snart ska börja skapa sitt eget liv.

    Sagt på ett kort sätt: att dela liten bostadsyta främjar samarbetskunskap. Om någon låter för mycket använd öronproppar/hörlurar!!

    SvaraRadera
  40. undrar vad du menar med att den yngsta låter när den sover. är det utrett? har inget med boendet att göra men låter skumt. pratar sömn är ju inga problem, men starka snarkningar på barn är inte normalt t ex.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla har ju mobiler nuförtiden, det är bara att sätta på (ljud-)inspelning när ni går och lägger er och så kan ni analysera alla nattens timmar i efterhand.
      Men det är ju kanske det första man gör, så det är förhoppningsvis redan överstökat.

      Radera
  41. Min erfarenhet är ju att barnen ”försvinner” lite en tid vid 18-20 års ålder för studier, resor och träffar flick-pojkvänner men sen…är dom tillbaka igen dubbelt upp Du har då 6 vuxna och kanske något några barnbarn Har du ens sittplats till din familj då? Förmodligen har du någon smart plan. Vore kul att höra hur du ska lösa det med att bo så litet! Jag bor ensam men rymligt och med stor tomt så jag kan umgås lätt och smidigt med min familj och övriga vänner så klart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon bor ju i köket och har ett hyfsat stort vardagsrum där det förhoppningsvis finns plats för att ta hem familjen på middagar och dylikt.

      Radera
    2. Besök av blivande stor familj läggs med fördel på gården utanför Hudik. Det kan inte vara några problem att husera de tre barnen + eventuella respektive där.

      Radera
  42. Om jag inte misstar mig så bor jag vid tunnelbanestationen där du kollat på lägenhet. Kanske inte de roligaste husen men omgivningarna är himla trevliga om än inte samma utbud som i innerstaden..

    Ett förslag jag inte sett i kommentarerna (om jag inte läst för slarvigt) är att hyra ut din nuvarande lgh och hyra en större ett tag. Andrahands hyrorna i stan är väl för höga men i närförort borde det gå att hyra till rimligare priser? Bör inte vara problem att hyra ut vitt med din nuvarande situation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För en hyresrätt får man bara ta ut ordinarie hyra + 10%, om möblerat. Om man inte vill bli av med kontraktet förstås, då är det bara tuta och köra. I SKBs fall kanske man även blir av med medlemskapet och därmed kötiden, dvs de 35-40 år FruEB har.
      Sedan är det även så vist ordnat att hyrorna i gamla lägenheter i stockholms innerstad har lägre eller samma hyror som i förorten.
      Och så var det där med giltiga skäl till andrahandsuthyrning: jobb på annan ort, studier på annan ort, och så provsambo. De tre vanligaste och enklaste att uppfylla. FruEB kanske kan provsambo, vet ni om hon har någon på lut?

      Radera
    2. Tänkte mest som ett sätt att kunna ha kvar lägenheten men också prova ett annat alternativ. Känner till regler om hyresrätt och 10% men för att testa kanske det går att motivera den högre månadskostnaden?

      Man tycker ju att ändrade omständigheter ang barnens boende hos pappan som flyttat till mindre borde bara lika goda skäl att hyra ut som sambo på prov. Jag skulle iaf godkänt det i vår brf men skb kanske har strängare regler..?

      Radera
  43. Ha is i magen och bo kvar, Hjärtat säger ju det. Åren går fort och barnen är strax utflugna <3

    SvaraRadera
  44. Glöm för bövelen inte att ställa ungarna i bostadskö på 18-årsdagen och googla sen på ungdomskön. Du kommer tacka mig senare.

    SvaraRadera
  45. Hej vänner, det här är mitt möte med en mäktig man, min man sedan 5 år lämnade mig med vår 2-åriga baby för att jag konfronterade honom med att vara otrogen för att ha stannat sena nätter utomhus, innan jag visste vad som hände bodde min man med en annan kvinna, jag träffade en vän som presenterade mig för Dr Ajayi. Jag berättade för Dr. Ajayi om min situation och en kärleksförtrollning gjordes, inom en vecka kom min man hem och sa att han inte vet vad som kom över honom och att vi lever ett lyckligt liv igen. kontakta Dr. Ajayi på Telegram / Whatsapp: +2347084887094 eller din e-post: drajayi1990@gmail.com för lösning av dina äktenskapliga problem.

    SvaraRadera
  46. Byt inte lägenhet. Den äldsta dottern kan bo hos sin pappa och hälsa på dig. Hon behöver inte bo i lägenheten. Ni kan ses och göra roliga saker ihop. Hon är så pass gammal att troligen blir er relation bara bättre av att du går över till att bli en rolig helgmamma.

    SvaraRadera