Tankar pre-op

När ni läser detta är jag på väg in under knifven. Så om ni inte får något inlägg nästa vecka är det för att jag förblött. När jag säger till folk att jag ska göra ett ingrepp i hjärtat blir det ett väldigt ståhej, men faktum är att det är en väldigt odramatisk historia, tillika självvald och jag orkar inte ens beskriva skiten, googla ablation.

Så nu när ni är vakna tänkte jag berätta om tumultet som inträffade förra veckan. Jag såg brevbäraren lämna byggnaden och hoppades, naivt nog, på post. Det får man ju så sällan, särskilt om man saknar blankolån. Men idag, hurra, låg ett kuvert och väntade med den lockande titeln "Avi från Postnord". Å så spännande, tänkte jag, vad har jag nu fått? Jag blev emellertid mindre exalterad när jag såg att avsändaren var min hyresvärd och att försändelsen var rekommenderad. Det vill säga: Trubbel. 

Än mer nervös blev jag när det kuvert jag mottog hos mitt lokala ombud var helt platt, alltså innehållande enbart ett A4. Att få ett rekommenderat, platt kuvert av sin hyresvärd KAN inte vara goda nyheter och det var det heller inte. Det var ett brev titulerat "Störningar i boendet - anmodan att vidta rättelse enligt 25§ i hyreslagen". Jag fattade direkt vad det handlade om.

Prequel: Jag spenderade nyår i Dalarna. Tanken var att minstingen skulle med men när hon fattade att det bara vankades längdskidor bangade hon. Således var såväl 15- som 17-åring kvar i lägenheten själva, uppbackade på distans av sin far (det var mina veckor). Sjuttonåringen frågade om hon kunde få ha en liten fest för sina "närmsta vänner", lite som "en inflyttningsfest" lördagen före nyårsafton. Eftersom mitt hus är - trodde jag - så ljudtätt, gav jag henne efter en radda maningar ok. Dessutom skulle 15-åringen också vara hemma vilket, tänkte jag, skulle ligga som en sorts sordin över tillställningen eftersom hon är skvallerbytta bingbong (ej heller festprisse). 

Dagen efter festen pratade jag med 15-åringen som - not till protokollet - är oerhört dålig på att ljuga och enligt utsago hade det varit väldigt lugnt, "knappt en fest". Tydligen hade grannarna under haft en annan uppfattning. Så här lyder domen: "Hög musik, sång, höga röster både i lägenheten, på balkong och i trapphus samt dunsar i golvet". 

Sen en massa juridiskt lingo med andemeningen att om vi inte omedelbart upphör med störningarna riskerar vi såväl kontrakt som kötid. Alltså: Mina 40 år i kö raderas och min exitbiljett till friheten (hyresrätt) brinner inne. PA-NI-KEN. 

Jag hämtade ut brevet onsdag kväll, så jag kunde inte ringa hyresvärden för mer utförlig info om vad detta innebar. Så jag gjorde vad varje neurotisk person gör: Var vaken hela natten och planerade för en flytt. För om jag bor i bostadsrätt kan jag inte bli vräkt (lika lätt) och skyddar på så vis min heliga kötid, en kötid jag får nyttja när odågan flyttat hemifrån. Så kom det sig att jag redan onsdag kväll hade kontakt med två olika mäklare och hade bokat in en privatvisning hos en av dem efterföljande dag. 

Det här är inte en historia om hur jag missköter mitt hyreskontrakt. Ej heller en historia om hur man blidkar en fastighetsförvaltare - vilket skedde redan morgonen efter varefter problemet var löst. Det är en historia om hur snabbt saker kan ändras. Nu visade sig min hyresvärd ganska blasé inför det inträffade. Hen verkade nästan svänga till mitt försvar under andra halvtimmen av vårt samtal (det var många nerver som behövde lugnas, hos mig alltså) och menade att "man ju faktiskt har rätt att ha fest en lördag" samt att det rekommenderade brevet var standardförfarande och inget jag behövde ta så allvarligt. 

Aaargh jag har dåligt fokus (fortfarande lite uppjagad av det inträffade): Historien belyser alltså hur fort det svänger i hockey. Jag hade fram tills på onsdag eftermiddag en tydlig bild av hur mitt finansiella liv skulle rulla vidare nästkommande år. Det vill säga: Betala hög hyra men låta ISK:en puttra på. En högst sannolikt framgångsrik strategi då räntan ligger på strax över tre procent och genomsnittlig börsavkastning på runt nio. 

Men så på en minut ändrades förutsättningarna. Jag kanske behövde slakta ISK om inte helt så i princip. För något så banalt som en hord 17-åringar som dansar Tiktokdans på fel grannes tak. Det förvånar mig också att jag, mina snart 50 år till trots - är så dålig på att hantera dessa situationer. Det jag gjorde var barnsligt. Hålla på att reka nya lägenheter, innan jag ens talat med fastighetsbolaget eller grannen. Ännu barnsligare var att jag avbokade mäklarmötet med en lögn om att jag redan signerat annat boende. Jag borde kanske omyndigförklaras. 

Men nu, i kölvattnet av det inträffade, är jag så oerhört glad och tacksam för min situation. ISK:en får ligga kvar orörd, jag slipper genomgå traumat flytt och den lägenhet jag ibland raljerat över varandes institutionstrist känns nu som ett shangri-la. Så inget ont som inte har något gott med sig. Lite existentiell hotbild och sen uppskattar man sitt utgångsläge likt inget annat. 

Har du fått din existens hotad på sistone?

Mvh
FruEfficientBadass