Slösaktigt november - Ett inlägg om kläder och sånt

Om oktober var sparsamt har november varit slösaktigt. En del är drivet av barns födelsedag och Stockholms Filmfestival. Men mycket är också ren och skär shopping och hör på detta: Jag har för första gången på åratal köpt nya plagg. 

Varför? 

För att just de här plaggen - två par jeans - inte fanns att köpa på Sellpy, annat än i pris snarlikt nypris. Det var en vän till mig som kom snajdandes med ett par snygga jeans i lite vid modell av märket Ninepine (jag är ej köpt). Jag, som de senaste femton åren nästan uteslutande gått i slim fit jeans parat med stövlar, fick nu höra att detta tydligen var UTE. 

Ni vet vad jag tycker om mode och trend. Jag föredrar stil. Stil handlar om att hitta vad man passar i och ha någon form av kontinuitet där du förhåller dig trogen till det som passar just dig. Med det sagt finns det lite knep att ta till för att ändå framstå som någon som har lite koll, utan att ruinera dig. Och utan att begå våld på ditt jag.

Jag hade en kollega en gång som var intresserad av mode och kläder. Det här barn var på den tiden, tidigt 2000-tal, då Ebba von Sydow hade en modespalt i någon kvällstidning. Vi brukade sitta och kuckilura kring den här spalten på fredagar och min vän sa något som fastnade: "Man behöver ju inte ta till sig allt som är trendigt, men man kan plocka ut en detalj av typen en färg eller ett mönster och använda det på exempelvis en accessoar." Hennes resonemang var att det visar att du, även om du är klädd i din grundstil år ut och år in, ändå inte var tappad bakom en stilvagn. 

Ååå jag känner att jag INTE predikar för de stora massorna här. Hälften av läsarna går bort direkt (män) och uppskattningsvis 80 procent av kvinnorna (som lever ett stealth wealth-liv) likaså. Jag skriver för resterande kvinnor, som anser att det bör gå att kombinera ett hyfsat sparsamt liv med lite garderobsskoj. 

Minns ni när neonfärger kom tillbaka för några år sen? Hemsk trend förvisso. Men om vi tar detta som ett exempel. Istället för att gå på HM och köpa tre nya outfits i neon kan man på Sellpy fynda exempelvis ett armband eller en kuvertväska att ha på fest i någon ärtig neonfärg och på så vis signalera att "Jag är medveten om trenden, jag väljer att visualisera den sparsamt". 

Varför ska man ens signalera att man är medveten om trenden? Jag talar nu till de manliga läsarna när jag förklarar: Vi vänder oss inte till er. Varför skulle vi? Ni kan ju knappt skilja på marin och petrol och ni kan utan problem kalla en trikåtopp för blus osv. Vi kvinnor vänder oss till andra kvinnor. Vi vill impa på dem. Det är säkert en rest från grottorna när en ny hona anslöt sig och på kort tid behövde etablera status. Då genom ett mäktigt stycke koskinn eller vad vet jag, konstfärdigt flätat armhålehår. Men idag i form av att anamma något som trendar. Är man därtill modeintresserad och/eller befinner sig i en medelålderskris, blir detta signalvärde betydelsefullt. 

Så kom det sig att jag bestämde mig för att i november förnya min jeansgarderob. Det hela sammanföll med att jag råkade passera Ninepines flaggskeppsbutik på Kungsgatan, en butik den vän jag nämnde i inledningen besökt. 

Servicen var perfekt. Expediten föreslog en storlek och den passade. Jag köpte ett par mörkblå som går att ha på kontoret. Jag sitter faktiskt på kontoret i detta nu, i dessa jeans:

Det jag gillar mest med dem är silhuetten från sidan och bensluten:

Dessvärre satte det här jeansköpet igång en dominoeffekt av shopping. När jag nu hittat ett par välsittande, stretchiga, ej föråldrade jeans i mörkblått, ville jag också ha dem i svart och min storlek var slut i Ninepines butik. Men de fanns online och då fick man dessutom 10 procent rabatt vid första köpet. Om du bor ute i landet och tänker dig att du ska köpa ett par jeans från Ninepine - ta en storlek mindre än normalt. Storleken anges i benlängd (30/32/34) kombinerat med midja (då används benämningarna S/M/L/XL). Jag var helt säker på att jag var en medium i midjan, men det blev small. Det är mycket stretch! Så är du en klassisk 38:a, var beredd på small. Benlängden är emellertid densamma som på vanliga jeans.

OBS! Det här är dyra jeans. I butik runt 1 400 kronor. Dessutom funkar det dåligt med mina stövlar till. Jag vill inte knöla ner jeansen i dem givetvis, heller ej känna stövelskinnet mot mina ben. Det som krävs är någon form av boots/stövletter med kort skaft. 

Jag har ett par mörkbruna mockastövletter som passar bra till de blå jeansen, men behövde något dito svart för de svarta. Sellpy hade mest högklackat och i feststil (satin etc), så jag googlade och hittade nedan hos en stor återförsäljare av kläder och skor:

Igår när jag köpte dem var det 55 procent rabatt så jag betalade 630 kronor (ordinarie pris 1 400 kronor). Tamaris, så jag vet att det ordinarie priset stämmer hyfsat. Jag gick in idag och då kostade de 840 så det kändes ju tillfredsställande. För att komma upp i 55 procent rabatt var jag emellertid tvungen att köpa två varor så jag köpte en mössa i kashmir i deras outlet för 116 kronor, så lite lurad blev jag allt. Men kashmir är kashmir och en mössa är en mössa.

Summa summarum: Shopping för i runda slängar 3 300 kronor. Men i mitt tycke bra basplagg som kommer att hålla i ett antal år. Med tanke på att mina höga stövlar är inne på runt femtonde året kommer även ovan skor att hänga med. Jeansen förhoppningsvis också. Och när det sen blir ute med vida jeans plockar jag bara fram mina skinny jeans och stövlar igen. 

En vän hörde för övrigt av sig igår och hade panik inför en arbetsintervju på måndag. Arbetsplatsen är av det lite striktare slaget och min vän är inte särskilt bekväm i strikta kläder. Hon är mer en fladdrig-blus-personlighet medan det här stället nog mer är kavaj och kostymbyxor. 

Jag skickade då henne nedan bilder som food for thought. En kavaj behöver ju inte vara i styvt material. Den kan närma sig kofta:

Ett par välsittande jeans, inte för ljusa, en topp eller skjorta under och du är hemma. När du väl kråkat avtal kan du plocka fram din ordinarie garderob igen.

Det var allt, ett lite udda inlägg på en sparblogg. Men ni som varit med ett tag vet ju att jag skriver om vad jag vill. 

Ha en underbar helg!

EB