Cosa Bruta

God morgon gott folk (=Jeanette och Anonym som läser min blogg...),

 

Jag brukar normalt inte posta på lördagar men nu kände jag mig manad av katolska kyrkan att göra ett inlägg, och den enda lediga slotten var idag. Alltså, jag är rätt oreligiös och skulle jag välja en kyrka så skulle den katolska kanske inte vara mitt förstahandsval (Laestadianerna kanske? Jag har hört att de kör gardinlöst vilket passar en minimalist). Men nu sa faktiskt påven något som jag tycker var bra (svt nyhetsmorgon i torsdags), nämligen att han är less på alla som står och mobilfilmar på gudstjänsterna när han är med. Ni vet den klassiska bilden pre/post mobilboomen:

Folk liksom ser genom mobilen så fort något spännande händer. Jag själv har varit likadan, särskilt innan jag slutade med sociala medier (mer om det en annan gång). Allt blev en jakt på content, och till slut kände jag mig som kameraman i mitt liv istället för huvudrollsinnehavare (eller statist som man blir när man får tonåringar). Så jag har slutat fota. Undantag givetvis om jag håller på med något bloggprojekt och behöver dokumentera för er, men annars - nope. Nedan exempel på situationer då jag inte fotar/filmar:

• Skolavslutning
• Diverse uppträdanden av barn
• Julafton (max ett par bilder då...)
• Födelsedagar (ja samma här...)
• Träff med vänner

Och nu ska jag berätta vad som händer (om du anstränger dig minns du nog hur det var): Man lever livet starkare. Okej, du kommer inte att kunna posta bilder på dig och påven på Facebook, bummer. Men, i det fall du tycker påven är en grand influencer, hade du säkert haft ett mer kvalitativt möte än fölket på bilden nedan.

Hmm...han verkar inte lida jättemycket men okej då...

Och din påvebild på FB hade rivit ner likes från hela världen, men även den bilden hade förr eller senare fallit i glömska i det aldrig sinande sociala medie-flödet. Och vad återstår då - jo, minnet i ditt huvud. Och det minnet optimerar du genom att med uppmärksamhet ta in livet genom alla sinnen - syn, doft, känsel, hörsel -utan att filtrera det genom en kameralins. Pope - jag håller med dig - att leva genom mobilen är cosa bruta.

Mvh/

FruEfficientBadass

Life hack - Reflexpimpa ditt barn

Mina barn går själva hem från skolan och eftersom de därtill är usla på att hålla reda på lösa reflexer blir det till att stryka på egna. Jag letade länge och väl och hittade till slut det fina, men ack så formgivningsusla företaget, AllDigitrend (varning formgivar-V, gå inte in på sidan, du kommer kräkas). Där kan man köpa reflexer i alla dess former, men den jag är ute efter är artikel "Klippa själv REFLEX OLIKA" 44*32CM (ja, de har lite att jobba på vad gäller artikelbenämningarna också). USPen är att denna reflex är godkänd enligt EN471 vilket är någon form av standard för fölk som jobbar i riktigt tuffa ljusmiljöer, typ inom räddningstjänst i gyttjetrafik kring nordpolen.

Vem vill inte ha detta för sitt barn säg?

Och vilken morsa gillar inte tanken på att ens barn är utrustade med sådan shit på väg hem från skolan? Jo - dålig en, och eftersom jag har lite brister i övrigt tänker jag mig att EN471 väger upp dessa. AllDigiTrend har lite att jobba på också vad gäller bruksanvisningarna, men för att komprimera det A4 i tre olika typsnitt jag fick med själva reflex-arket, går det till så här:


1/ Du stryker på plagget (med smörpapper mellan strykjärn och textil)
2/ Du stryker på reflexbiten (med smörpapper mellan strykjärn och textil)
3/ Du river av skyddsplasten som lossnar när reflexbiten blivit varm.
4/ Du efterstryker på själva reflexmaterialet (med smörpapper mellan strykjärn och reflextyg)

Voilà - nu är din unge redo att formligen trilla ut i rondellerna.




Vänster bens reflex och reflexremsorna längst ner på jackan har jag strykt dit, resten satt på från butik.

Mvh/
FruEfficientBadass

En novembershopping

Nyligen var jag på varuhuset Sokos i Helsingfors och köpte ett Chanelnagellack för 30Euro. Vafalls? FruEfficient Badass, köpa nagellack för pengar som skulle räcka till åtminstone ett kvartals krossade tomater?! Men lugn, det finns en rationale.

Jag är måhända ingen stor fan av shopping eller konsumtion. Men jag gillar att ha en skön känsla i kroppen när jag tassar runt i livets labyrint. Jag har en garderob som sitter som en slimmad smäck, men den är inte särskilt lyxig. Alltså, på ett sätt är den ju det då jag gärna kostar på mig fina material som cashmere och tidigare nämnda heat tech-toppar. Men den är inte DYR in ordets prêt-à-porter-mening.

Så för att kompensera för denna brist på common luxury har jag en grej kring Chanelnagellack. För ett par år sedan köpte jag den oefterhärmliga nyansen Rouge Noir (första gången i mitt liv folk i kollektivtrafiken frågar vad jag har för nagellack) och nu i Helsingfors köpte jag en gråbeige nyans med det passande namnet Garçonne (pojkflicka).



Une garçonne

När jag drar på mig Garçonne känner jag mig genast tio gånger mer exklusiv. Och det handlar inte om färgen - samma finns att köpa hos IsaDora för en femtedel av priset. Det är känslan av att bära Chanel.

Och eftersom jag nuförtiden inte ägnar mig åt ad hoc lyxkonsumtion åt höger och vänster, får detta nagellack nästan oproportionerligt stora effekter i min hjärnas dopamincentra. Det är en fröjd att se sina händer ägna sig åt vardagliga aktiviteter målade i Chanel (torka av köksbordet, örfila ett barn (det är ju ett franskt lack för tusan)). Och då känns SEK 300 plötsligt rätt billigt jämfört med att bränna 30 000 kronor på en väska av samma märke, som troligtvis inte ger högre utdelning på dopaminskalan. Särskilt inte om man har shopping som hobby - då ger väskan dessutom en rejäl baksmälla när kreditkortsräkningen kommer månaden efter. Medan jag lyckades smussla in Chanelnagellacket på matkontot för november he he...(varför he he? Det är ju jag som betalar även den fakturan silly me...men det känns bara lite listigt). Så dagens tips till er - pimpa din garderob med ett nagellack från ditt favoritmodehus.


Mvh/
FruEfficientBadass