Folk liksom ser genom mobilen så fort något spännande händer. Jag själv har varit likadan, särskilt innan jag slutade med sociala medier (mer om det en annan gång). Allt blev en jakt på content, och till slut kände jag mig som kameraman i mitt liv istället för huvudrollsinnehavare (eller statist som man blir när man får tonåringar). Så jag har slutat fota. Undantag givetvis om jag håller på med något bloggprojekt och behöver dokumentera för er, men annars - nope. Nedan exempel på situationer då jag inte fotar/filmar:
- Skolavslutning
- Diverse uppträdanden av barn
- Julafton (max ett par bilder då...)
- Födelsedagar (ja samma här...)
- Träff med vänner
 |
| Hmm...han verkar inte lida jättemycket men okej då... |
Och din påvebild på FB hade rivit ner likes från hela världen, men även den bilden hade förr eller senare fallit i glömska i det aldrig sinande sociala medie-flödet. Och vad återstår då - jo, minnet i ditt huvud. Och det minnet optimerar du genom att med uppmärksamhet ta in livet genom alla sinnen - syn, doft, känsel, hörsel -utan att filtrera det genom en kameralins. Pope - jag håller med dig - att leva genom mobilen är cosa bruta.
Mvh/
FruEfficientBadass
TACK för att nästan ha blivit dedikerad ett helt blogginlägg av eminenta DU!
SvaraRaderaNu ska du få höra: gav bort min bil för 14 månader sedan - har gått hur fint som helst och då bor jag ändå på landsbygden med två tonårsdöttrar. Min mobil är SJU år gammal med kontantkort och har således varken kamera eller internet. Har haft kamera för att fota till bloggen men den dog och med köpstoppet sedan drygt två år har jag ännu icke sett till någon ny. (Mina döttrar får fota för mig vid enstaka tillfällen).
Jag går i kyrkan nästan varje söndag och nope - inga gardiner i Färgelanda kyrka heller.
De riktigt roliga fotona jag har är från när mina fem barn var små (pappersbilder, alltså) och när jag och stora dottern har sett Thåström, Alice Cooper och the Foo Fighters.
Att gå hemifrån utan vare sig nät eller fotofokus är en underbar frihet. Och då har jag ändå söta barnbarn, två katter och lust att förmedla både min rika garderob och min fablesse för minimalism.
God söndag önskas fr sö Dalsland.
Men oooo hard core simple living! Jag blir nästan yr så basic är du, och det är den finaste komplimang jag kan komma på. Googlade Färgelanda kyrka men blev lite besviken, hade hoppats att du var Laestadian så att du hade kunnat reda ut det om gardin är satans kalsong eller ej.
RaderaHa ha ha... TACK för den fina komplimangen. Älskar din blogg och din humor.
RaderaAnonym här, din andra trogna läsare! Jag satt på jobbet häromdagen i ett möte (ja, jag surfar på arbetstid och nä, jag trivs inte på mitt jobb, är det en bra ide att skaffa ett barn till för att slippa jobba?) Och jag började fnissa högt (och skämdes omedelbart men kunde inte sluta läsa) när jag läste om dina receptexperiment.
SvaraRaderaOch jag håller med om friheten när man inte har telefon eller kamera med sig, man blir liksom tvungen att vara där! Och jag funderar på att skaffa en parkeringsplats till mobilen där hemma, jag behöver bryta vanan med att kolla kursen på bitcoin och flödet på instagram, det spelar liksom ändå ingen roll, det är inget jag kan påverka och inget jag minns 30 sekunder senare.
Länge leve frihet och närvaro!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaJag råkade svara på fel inlägg...Underbart att höra att du lyckas hålla motivationen uppe på jobbet. Jag brukar skriva blogginlägg på mina möten (i mitt anteckningsblock), då ser jag flitig ut. Kul att höra att du gillar Mästerkocken - nästa inlägg (28/11) på temat Fisk var faktiskt helt ok men nu vet du, står vi inför kött och det är ingen solskenshistoria kan jag meddela. Risk finns att det inte blir några fler Mästerkock efter det experimentet. Tack för att du läser och kommenterar Anonym!
RaderaNu har du en tredje trogen läsare! Hittade din blogg idag och verkar ha gett mig fan på att läsa ikapp alla inlägg på en dag! Jag kan inte sluta... O_o känner igen mig i mycket, tankar om sparande (frihet) och minimalism (gör mitt bästa, men har mycket kvar på den fronten) och det som slutligen fick bägaren att rinna över, Chanel-nagellack! Trodde för en sekund att jag har två personligheter och en av dem har skrivit blogg i hemlighet... kanonkul blogg! :-)
SvaraRaderaDu kanske är jag, Lussekatten. Läskigt!
Radera