Ett inlägg om parfym

Å så roligt det här är. Smink, krämer, kläder och parfym. Lite som lifvets salt. Och det bästa är att NI BER OM DET! Eller snarare: Ett fåtal läsare ber om det och eftersom det här är lite av hjärtefrågor rycker jag dem direkt. 

Vissa saker i livet kan man fuska med. Som basplagg av typen jeans och tröjor, där finns fullgoda alternativ i de billigare segmenten. Det är få som kan se att den neutrala toppen du har på dig är från Lindex.

Andra saker är mindre lyckade att fuska med. Exempelvis väskor av typen tote bag där syntetlädret både syns och känns med hand och näsa (i det fall du brukar lukta på folks väskor). Bättre då att köpa en tygväska eller en skinnväska utan märkestillhörighet, gärna vintage. Absolut nono är att köpa fuskkopior av flera skäl varav stil är ett. 

En sak man heller inte kan fuska med är parfym. Det kanske har hänt mycket på budgetfronten sen jag var ung, men jag skulle tro att billiga parfymer fortfarande luktar artificiellt. I den mån de avger doft. Det luktar väl som mest första kvarten, sen har det dunstat av. 

Efter mitt senaste besök i parfymstaden Grasse fick jag timfacit av guiden. Nu är jag usel på att minnas siffror men ungefär så här: En Eau de Cologne avger doft i en knapp timme. En Eau de Toilette i kanske tre timmar. En Eau de Parfum i sex-sju timmar och för ren parfym ännu mer. Nu köper man ju sällan ren parfym, men mitt tips är att köpa Eau de Parfum. Lite dyrare, men den går att förnimma hela [arbets]dagen.

Jag kör som bekant på två trotjänare: Chanels Gabrielle måndag-torsdag och Chanel Mademoiselle fredag-söndag. Detta för att accentuera för mig själv att det är helg och fest. Doftminnet är det starkaste vi har och jag vinnlägger mig om denna rutin. Det blir förutsägbart också för barnen som, när jag tar på mig Mademoiselle, klappar sina händer och ropar "Ska du på operan mor?!". 

Nej, det gör de inte, det har hänt ett par gånger bara och det är för att de så tydligt minns från sin barndom att jag bar denna parfym vid operabesök. Jag tycker att det är trevligt att vara doftkonsekvent. Och jag bär parfym varje dag, 365 dagar om året med undantag för situationer där jag vet att parfym kan vara ett problem.  

Om jag har tur hittar jag dem på Sellpy. Så var det i alla fall med Gabrielle ovan. Den var inte jättemycket billigare än i butik, men några hundra sparade jag allt och den var knappt använd. Annars är mitt tips att handla Chanelprodukter direkt från Chanels webbshop eftersom man då får välja olika prov samt att man får det hela paketerat på ett bedårande sätt. Man kan också beställa ett anpassat kort i det fall man ska ge bort parfymen som en gåva. 

Bakom mina basparfymer skymtar två presentparfymer. Dessa ställer till lite problem då jag inte riktigt vet när jag ska använda dem. Det är inget fel på dofterna, men jag har min princip att inte avvika doftmässigt från mina basparfymer. Jag kanske borde sälja dem? Det gjorde jag en gång med en uppsättning ej använda parfymer (på den tiden jag var doftvilsen och Consumer Sucker) och jag vill minnas att jag fick rätt bra betalt för en påse blandade dofter. 

Förutsatt att du använder parfym (se! Nu kapade jag eventuella behov att kommentera "Jag-använder-inte-parfym"), hur förhåller du dig till dem? Ofta, sällan, sort, styrka?

Mvh
FruEfficientBadass

Flytt till Förort

I november har jag bott i mitt Vasastankrypin i ett år. Jag älskar den här lägenheten. Läget, arkitekturen, detaljerna, kvarteret, grannarna och den låga hyran. Men verkligheten är den att det är för litet. Småttingarna (som nu är 15 och 17) är inte överdrivet förtjusta i att dela rum. 

Det gäller framför allt 17-åringen som gärna naggar i kanterna vad gäller tid hos mig. Oftast sover hon bara här en-två dagar i veckan vilket är trist för:

a) Mig, som inte får träffa ett barn som snart flyttar hemifrån och

b) Henne, som inte får träffa sitt dygdemönster till mor samt

c) Lillasyster, som inte får träffa sin storasyster särskilt mycket

Nu hade nog båda fnyst åt punkt c eftersom de för tillfället ligger i fejd. Det gör de allt som oftast nurförtiden och enrumslösningen lägger sig inte som balsam på konflikterna. Så efter mången kval har jag nu landat i slutsatsen att jag behöver jacka upp boytan och ni förstår kanske vad det innebär. Flytt utanför tull.

"Förorten"

Det finns som bekant grader i helvetet och jag hittade ett förhållandevis charmigt funkisområde som min bostadspusher hade lägenheter i. Det rör sig om 2,5:or av den sort där ett matrum kan användas som sovrum.

Jag fick hyfsad köplacering men vid tre tillfällen blev jag slagen på mållinjen av någon som ställt sig i kön ett par månader innan mig för snart 40 år sen.

Månaderna passerade och jag började bli bekymrad. Hur länge skulle jag ha is i magen och vänta ut just denna typ av lägenhet? Jag vill ju träffa båda mina barn på regelbunden basis.

Så jag beslöt att vidga mina vyer och söka även andra typer av lägenheter, inklusive nybyggen som har betydligt högre insats och hyra.

Då gick det undan. Jag fick en stor trea med drygt 15 000 kronor i hyra och beslöt mig för att ta den. Lägenheten ligger ett stenkast från det område i vilket jag egentligen vill ha lägenhet (till en tredjedel av hyran) och min tanke är att flytta dit så snart jag får chansen.

Nog om detta, nu om lägenheten. Inflytt i november. Det är som sagt tre rum och kök. Två sovrum, så barnen får egna rum. Det ena barnet får till och med balkong och walk-in-closet. Jag fortsätter att sova i köket och det stora vardagsrummet får delas in i öar för olika aktiviteter: Matplats, TV-hörna, arbetshörna. Kanske blir matplats i köket, jag får pussla när jag väl är där.

Badrummet är stort och standard men med tvättmaskin och torktumlare vilket man som tonårsmorsa blir lite tårögd över. Diskmaskin i köket. Överlag fräscht och hög standard. Men som sagt, noll karisma. Alla väggar är ljusgrå, alla vinklar är räta. Inte en spröjs så långt ögat kan nå. 

Jag tänker att det här blir en rolig utmaning. Att skapa joie de vivre i en institutionellt utformad bostad. Min plan är att föra in så mycket begagnat det bara går och återanknyta till Lucia van den Posts formula för ett inbjudande hem: Konst, blommor, ljus, böcker och vin. Med betoning på det senare. 

I skrivande stund är jag just hemkommen från Hudik och där har jag hämtat med mig lite gamla mattor och textilier jag tror kan komma till sin rätt i den nya lägenheten. Jag har också fått en del möbler av barnens pappa som nu lämnat vår gemensamma bostad och flyttat till mindre. Hela vindsförrådet är knökat med sängar, byråer osv. Så jag kommer inte att ha några problem att fylla kvadraten. 

När det sen är dags att trappa ner igen får jag hyra en skåpbil och köra upp överskjutande saker till Hudik igen. 

Barnen är stormförtjusta. Äntligen får de bo i en "normal" bostad som sina kompisar. Det vill säga nytt och opersonligt, inte gammalt, snett och vint. De egna rummen är ju också en stor del av den positiva upplevelsen. Jag hoppas verkligen att det här blir bra. 

Mvh
FruEfficientBadass

Uppdatering finkem

Uppdatering och uppdatering, det är status quo även här. Jag har hittat produkter som passar för mig och det finns således ingen anledning att byta. 

Från vänster till höger: De gula L'Oréalprodukterna för schampo och balsam ("Anti Breakage"). Nivea Oil duschkräm. Tips! Olja in dig med kranen avstängd och låt verka i tio sekunder innan du sköljer av. Huden blir mjuk och återfuktad, således inget behov av kroppslotion och du spar plats och tid. Dessutom doftar den underbart. Runt 40 kronor i mataffären.

Nivea Wash för sminkborttagning. De dagar (mycket få) jag inte använder smink vaskar jag bara av med vatten. Det finns ingen anledning att störa huden mer än nödvändigt. Den är som indexfonder: Självrengörande. Nivea Wash är emellertid den ansiktstvätt som stört min hud minst. Jag gjorde ett atypiskt försök att skämma bort mig med en dyrare dermatologisk produkt i somras och direkt fick jag röda utslag. 

På samma tema: Niva Soft fuktkräm för ansikte och kropp. Och händer och fötter, som ju borde hamna i kategori kropp? När jag smort in händerna brukar jag krama in resterna i hårtopparna som lystet suger åt sig. Kort sagt: Den Enda Fuktkräm Du Behöfver. 

Jag läste en gång en bok om ekologisk hudvård (passus: Min hud reagerar dåligt på "ekologisk hudvård") där författaren menade att billiga hudvårdsprodukter görs på slaggprodukter från oljeindustrin. Jag har för mig (jag brasklappar så att jag slipper förtalsrättegång) att varumärken som Vaseline och Nivea nämndes. Jag kan bara dra slutsatsen att min hud är perfekt kalibrerad till slaggprodukter från oljeindustrin. 

Billiga är de i alla fall. Mina ansiktsvårdsprodukter kostar alltså 100 kronor inalles, att jämföra med hudvårdsrutinen pre frugalt liv då jag köpte Clarins dag/nattkräm och säkert någon dyr ansiktstvätt, minns inte så noga. Och om jag jämför min snart 50-åriga hy med mina jämnårigas hyar är det ingen märkbar skillnad. Förklaringen hittar ni på baksidan av burkarna: Det är samma sak i dem, förutom att de dyrare krämerna ofta lassar på konstigheter för att underlätta positioneringen i marknadsföringen. Ju fler ingredienser desto större risk att din hy reagerar på produkten. Ju fler produkter, samma effekt. 

Nivea deo, för att den är så stilren och doftar gott. Sen tandvård: Efter många års sökande har jag hittat den perfekta tandborsten: Philips Sonicare för runt 500 kronor. Jag köpte ett tvåpack och gav den ena till barnet som flyttade hemifrån. Borsthuvuden köper jag på Temu, extra mjuka. 

Starkt influerad av Agnes Wold försöker jag vara mönsterbarn med tandvård varför jag alltid (nästan) kör tandtråd på kvällarna. Den jag gillar bäst är den tjocka vaxade från Johnson & Johnson för en 50-lapp (räcker en evighet). Jag köper Sensodyne original eftersom jag lätt får ilningar. Nu låter jag som en TV-reklam men så är det. 

Här hade jag kunnat sluta då jag är helt nöjd med ovan produkter. Men jag är bara människa och ibland stöter man på ett och annat som ger det där lilla extra i tillvaron och för transparensens skull tänkte jag nu redogöra för dessa val. 

Redken All Soft Schampo. Jag har talat om det innan. OMG. Håret blir silkeslent och glänsande. Dyrt är det också varför jag inte använder det mer än någon gång ibland. Eftersom det är drygt köper jag ungefär en flaska om året. Kostar runt 280 kronor. 

Ett tips från frisörbarnet: Håret ska schamponeras två gånger. Hon har förklarat varför men jag minns inte, det var något med kutikulan (OBS riktigt ord). Första gången öppnas strået och andra gången tvättas det, typ. Jag kan bara konstatera att håret håller sig rent längre om jag tvättar det två gånger.

Använd bara en liten liten klick (stor som en modern enkrona), särskilt andra gånger då det löddrar betydligt mer. Visste du förresten att billiga schampon löddrar mer än dyra? Det är för att de tillsätter medel för att det ska löddra eftersom konsumenten då upplever en fräschare känsla. 

Jag brukar låta andra omgången Redken sitta i någon minut eftersom den innehåller arganolja vilket jag inbillar mig göder håret. L'Oréals lila inpackning är också en favorit. Ljuvlig doft, håret blir lent och glansigt. Säkert restprodukter från oljeindustrin. 

Mixa Intensif Body Lotion köper jag i Frankrike men den finns på Amazon. En babyprodukt, men så ljuvlig. Fräsch doft, huden blir helt genomfuktad och håller sig mjuk länge. Jag tror att det är för att den innehåller glycerin? 

Jag använder den vintertid på kvällarna på torrhetsrynkorna runt ögonen och när jag vaknar på morgonen är rynkorna borta. Alltså, borta är de inte, men de är temporärt utslätade. Jag tror att liknande effekt nås med Vaseline Body Lotion som också innehåller glycerin. Denna är Fru IGMR:s stående ansiktskräm och hon har fantastisk hy.

Sen har vi min favorittandkräm. Den brukar jag belöna mig med efter ett tandläkarbesök och det är här jag köper den för 150 kronor. Opalescence Whitening Sensitivity Relief. Såg nu att den kostar under hundralappen på nätet. Jag kan inte beskriva vad det är som gör denna tandkräm så underbar. Dels är den bra för känsliga tänder, den känns så mild och omslutande. Men smaken! Den smakar exakt som Jenka! Oefterhärmeligt. Ni gamlingar fattar, ungdomen får bara försöka föreställa sig. 

Brasklapp här att min 15-åring fick kräkreflexer när hon använde den, hon tyckte att den smakade som "något äckligt man får i munnen hos tandläkaren" vilket är helt korrekt. Så innan du går åstad och betalar hundra spänn för en tandkräm, vinnlägg dig om att du gillar Jenka.

Men jag är inte klar där. Jag har ytterligare några saker jag måste delge er. Naglar. Jag har, som gamla läsare minns, en historik av spröda naglar som skivar sig och går av i parti och minut. Jag försökte i min ungdom med diverse kosttillskott och medel, men utan resultat. Tills jag trillade på den högra produkten nedan: Isadora Probiotic Protection Nail Treatment. Kostar runt 90 kronor och är värd varenda krona om du dras med samma problem som jag.

Den är en sorts olja du smörjer in nageln med och efter 4-6 veckor börjar du se resultat. Mina naglar är kanske inte hårdast i stan, men de är hela och åtminstone halvhårda och de skivar sig aldrig. I början av behandligen använde jag inte nagellack. Dels för att det var svårt givet att medlet ska appliceras på naken nagel och jag smorde naglarna varje dag. 

Men också för att jag var rädd att nagellack och remover skulle skada nageln. Nu har jag insett att jag utan problem kan använda nagellack regelbundet. Men jag är noga med att smörja in nageln med ovan efter att jag tagit bort nagellacket. Sen väntar jag några dagar innan jag drar på nytt.

Apropå nagellack har Isadora en finfin hybridprodukt som är såväl nagellack som vårdande lack (till vänster ovan). Isadora Second Nail Harderner & Shield (pink) både skyddar nageln men har också samma blekrosa nyans som exempelvis Chanels nyans Ballerina. Fast till en bråkdel av priset naturligtvis. 

När vi ändå pratar händer kan vi ju prata fötter. Jag har redan tidigare berättat om världens bästa fotkräm: Footmender. Som jag blev rekommenderad här på bloggen. Den ska användas ett visst antal dagar i sträck, men efter de dagarna har du babyfötter. Den är förhållandevis dyr men får ställas i relation till vad medicinsk fotvård kostar. För det här är en proffsprodukt. 

Jag hittade emellertid en värdig konkurrent i Tyskland i somras: Mixa 10-in-1 Cica Repair, en kräm för extremt torr och sleten hud. Finns på Amazon för under hundringen. Jag behandlade en närståendes asfaltsliknande fötter med denna och det blev omedelbart bättring. Återigen: Glycerin som verksam substans. 

Och när vi ändå pratar fötter kan vi prata ben. En tonåring tipsade om "världens bästa rakhyvel". Jag brukar köpa billiga hyvlar av typen Bic, men det händer också att blodvite uppstår i duschen. Rakhyvel Estrid (dryga hundringen på Apoteket) är idiotsäker. Det går helt enkelt inte att skära sig med den. Det enda som stör mig är att den har en sorts gegga (troligtvis med mjukgörande agenda) nedanför bladen, men det kan jag leva med.

Jag har tidigare nämnt att jag badar i shorts eftersom jag vid bikinirakning får stora böldliknande utslag. Jag tror mig ha hittat en lösning i produkten RFSU Intim Cooling Balm för runt 50 kronor på Apoteket. Jag är ännu i en testfas men resultaten är hittills lovande.

Det var allt på finkemsfronten för tillfället. Kom gärna med tips i kommentatorsfältet. 

Mvh
FruEfficientBadass