Flytt till Förort

I november har jag bott i mitt Vasastankrypin i ett år. Jag älskar den här lägenheten. Läget, arkitekturen, detaljerna, kvarteret, grannarna och den låga hyran. Men verkligheten är den att det är för litet. Småttingarna (som nu är 15 och 17) är inte överdrivet förtjusta i att dela rum. 

Det gäller framför allt 17-åringen som gärna naggar i kanterna vad gäller tid hos mig. Oftast sover hon bara här en-två dagar i veckan vilket är trist för:

a) Mig, som inte får träffa ett barn som snart flyttar hemifrån och

b) Henne, som inte får träffa sitt dygdemönster till mor samt

c) Lillasyster, som inte får träffa sin storasyster särskilt mycket

Nu hade nog båda fnyst åt punkt c eftersom de för tillfället ligger i fejd. Det gör de allt som oftast nurförtiden och enrumslösningen lägger sig inte som balsam på konflikterna. Så efter mången kval har jag nu landat i slutsatsen att jag behöver jacka upp boytan och ni förstår kanske vad det innebär. Flytt utanför tull.

"Förorten"

Det finns som bekant grader i helvetet och jag hittade ett förhållandevis charmigt funkisområde som min bostadspusher hade lägenheter i. Det rör sig om 2,5:or av den sort där ett matrum kan användas som sovrum.

Jag fick hyfsad köplacering men vid tre tillfällen blev jag slagen på mållinjen av någon som ställt sig i kön ett par månader innan mig för snart 40 år sen.

Månaderna passerade och jag började bli bekymrad. Hur länge skulle jag ha is i magen och vänta ut just denna typ av lägenhet? Jag vill ju träffa båda mina barn på regelbunden basis.

Så jag beslöt att vidga mina vyer och söka även andra typer av lägenheter, inklusive nybyggen som har betydligt högre insats och hyra.

Då gick det undan. Jag fick en stor trea med drygt 15 000 kronor i hyra och beslöt mig för att ta den. Lägenheten ligger ett stenkast från det område i vilket jag egentligen vill ha lägenhet (till en tredjedel av hyran) och min tanke är att flytta dit så snart jag får chansen.

Nog om detta, nu om lägenheten. Inflytt i november. Det är som sagt tre rum och kök. Två sovrum, så barnen får egna rum. Det ena barnet får till och med balkong och walk-in-closet. Jag fortsätter att sova i köket och det stora vardagsrummet får delas in i öar för olika aktiviteter: Matplats, TV-hörna, arbetshörna. Kanske blir matplats i köket, jag får pussla när jag väl är där.

Badrummet är stort och standard men med tvättmaskin och torktumlare vilket man som tonårsmorsa blir lite tårögd över. Diskmaskin i köket. Överlag fräscht och hög standard. Men som sagt, noll karisma. Alla väggar är ljusgrå, alla vinklar är räta. Inte en spröjs så långt ögat kan nå. 

Jag tänker att det här blir en rolig utmaning. Att skapa joie de vivre i en institutionellt utformad bostad. Min plan är att föra in så mycket begagnat det bara går och återanknyta till Lucia van den Posts formula för ett inbjudande hem: Konst, blommor, ljus, böcker och vin. Med betoning på det senare. 

I skrivande stund är jag just hemkommen från Hudik och där har jag hämtat med mig lite gamla mattor och textilier jag tror kan komma till sin rätt i den nya lägenheten. Jag har också fått en del möbler av barnens pappa som nu lämnat vår gemensamma bostad och flyttat till mindre. Hela vindsförrådet är knökat med sängar, byråer osv. Så jag kommer inte att ha några problem att fylla kvadraten. 

När det sen är dags att trappa ner igen får jag hyra en skåpbil och köra upp överskjutande saker till Hudik igen. 

Barnen är stormförtjusta. Äntligen får de bo i en "normal" bostad som sina kompisar. Det vill säga nytt och opersonligt, inte gammalt, snett och vint. De egna rummen är ju också en stor del av den positiva upplevelsen. Jag hoppas verkligen att det här blir bra. 

Mvh
FruEfficientBadass

15 kommentarer:

  1. Jag bara älskar det;"jag tänker att det här blir en rolig utmaning".
    Livet går inte bara rakt framåt utan med lite små och större svängar, det gäller att vara flexibel!
    Spännande att läsa fortsättningen!

    SvaraRadera
  2. Livet är ju livet! Du kommer förhoppningsvis kunna flytta in mot stan sen när ungarna är ute om du då vill. Bodde förut i en typ sån där funkis lgh (men min var en 1,5a). Jag älskar funkishus! Ljuset! Funktionen! Stooora fönster! Jag hade 5 fönster + en balkongdörr som ljusinsläpp på 35kvm. äLSkAr!!

    SvaraRadera
  3. Oj! Synd på ett sätt men säkert skönt på ett annat. Det gick inte att behålla 1:an? Det verkade ju vara drömlägenheten 😒 Vilken förort blev det? Finns i framtiden potential att byta tillbaka till 1:a i innerstaden? Har man liksom kvar sin kötid på SKB?
    Surt, men jag hade nog gjort likadant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man blir kvar i kön, det är därför jag valde att inte ställa mina barn i SKB, skulle ju aldrig få en lägenhet som det ser ut nu.

      Radera
  4. 15000 i månaden - ouch! Jag får lite proxymagsår. Här på landet hade det räckt till en 12-rumslägenhet...

    SvaraRadera
  5. Surt som Anonym skrev men det är ju troligtvis en begränsad tid innan ungarna flyger fritt. Efter det tar ett nytt kapitel vid och det ska också bli spännande att följa. Jag tycker du gör rätt. 15K är vad det är men ska man bo i STHLM så får man bita i suräpplet.

    SvaraRadera
  6. Ett steg i helt fel riktning. Man kan inte hålla boende åt andra. Bloggaren trivs i sin lägenhet, om detta är så besvärande för dessa husgudar får dem väl bo mer tid hos sin far. Hur som helst sitter dem ändå och stirrar i sina telefoner. En hyra på 15000kr i månaden.
    MvH Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Att hålla boende åt andra" är hela definitionen av att ha barn. Man har satt dem till världen och har skyldighet att skapa en dräglig tillvaro åt dem. Vad som är drägligt är sen upp till familjen att definiera, och meningarna kan gå isär, och vår värdinna här navigerar detta skickligt och kompromissar för att familjeliv och budget ska hålla. Eftersom du inte kan grammatik eller har hyfs så har du väl inte fått möjlighet till fortplantning, och det är nog bäst så.

      Radera
    2. Varför "skickligt"? Hon uppmanades av många att skaffa någonstans med plats för barnen när hon först flyttade men ignorerade det. Alltså hon har många bra sidor men var hela den här verkligen så 'skickligt'? Förståligt absolut

      Radera
  7. Hej Isadora,
    Skulle honornas urvalskriterier för de blivande fäderna vara grammatik och för den delen hyfs så hade det blivit ett synnerligen litet startfält. Läste en gång en undersökning som gjordes i Californien bland blivande föräldrar. En majoritet ville ha en son som första barn. Egenskaperna detta barn skulle ha var förvillande lika en beskrivning av en quarterback i amerikansk fotboll. Min poäng var att det spenderas för stora pengar på detta "att bo". Pengar kan ju spenderas på upplevelser och tid med barnen.
    MvH Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppenbarligen har du varken barn eller "hona". Kanske det finns något incel-forum där du kan vara istället för här?

      Radera
    2. Det finns säkert något forum för elaka kärringar också Isadora! För det är precis var du är. Varför beskylla andra för att vara incels och dessutom klaga på grammatiken. Har du någon diagnos?/Elsa

      Radera
  8. Jag tycker allt hänger på vad 17-åringen ska göra om 18 månader. Är hon typen som vill plugga i annan stad? Eller bo hemma minst till 25. Tycker vi har för lite info för att bedöma om detta är klokt. Men litar på hennes mamma 😊

    SvaraRadera
  9. Vilket bra beslut! Jag fick ont i magen av alla som hejade på att barnen skulle foga sig, vara tacksamma och ge upp allt anspråk på en egen vrå.

    SvaraRadera
  10. Jag tror att man i vissa fall (utgår från mig själv här), förutsatte att köplatsen i bostadskön nollställdes vid tilldelning av den nuvarande lägenheten. Det är ju så det brukar gå till. I efterhand har jag förstått att det inte är fallet och då blir min reaktion helt annorlunda. Att ge upp sin drömlägenhet man köat i 40 år till på grund av barn som kanske flyttar inom ett par år kändes tråkigt. Att flytta tillfälligt och sedan kunna få en likvärdig lägenhet som den nuvarande om ett par år när barnen flyttat ut känns däremot helt rimligt.

    SvaraRadera