Läsarberättelse tio

Dagens läsarberättelse är från Tant Strul:

Allt började nog med Strul, Björn Skifs succé film från 1988. Nu får ni tänka att detta var "förr" i tiden och jag såg den på tv först i mitten av 90- talet med min far, då gick jag i mellanstadiet. Kommer väl ihåg hur de kånkade ut stora säckar med pengasedlar och att jag utbrister - det där måste vara massor med pengar, typ en miljon. Varpå min käre far skrattade och sa åt mig att vänta medan han gick ner i källaren. Upp kommer han med 2 sedelbuntar och säger - det där dom kånkade ut i säckar är betydligt mer än en miljon. Här är hundratusen och du ser hur lite det är. 

Ja vad ska en säga, min far är min far. Han var även den som först berättade om 4 % regeln men tyvärr var jag väl lite för ung för att förstå det magiska i den och tänkte inte mer på det förens min mamma cirka 20 år senare kom med en utklippt artikel om farbror fri och ekonomiskt oberoende. Just då hade jag relativt nyligen bytt arbete eller jag kanske ska säga att jag för första gången tagit ett jobb som innebar jobb 8-17 och inte möjlighet till att få ledigt hur som helst. Hade även då 2 små barn, under 4 år. 

Från att ha gillat att jobba och att alltid kunnat få styra över hur mycket jag ville jobba, när jag ville ha ledigt och att när jobbet var slut för dagen så var det verkligen slut och inga uppgifter kunde staplas på hög så var jag nu fast i en heltidsfälla med jobb som staplades på hög om jag vabbade, var ledig eller när jag gick ned i tjänstgöringsgrad. När jag läst artikeln, skulle tro att året var 2017, så började jag direkt räkna på hur mycket jag och familjen skulle behöva för att kunna stämpla ut. Tror jag kom fram till svindlande 11 miljoner och jag gömde artikeln låååångt bak i mitt minne.

Efter cirka ett år började en känsla av att allt inte riktigt hade blivit som jag tänkt mig, jobbet gjorde mig sömnlös, jag började glömma saker, stresspåslaget visade sig även fysiskt i form av att min psoriasis som under flertalet år inte hade visat sig till att blossa upp. Detta var år 2018 och jag googlade för första gången ekonomiskt oberoende och kom in på fru EBs blogg. Här hittade jag det som sedan har drivit mig och min man fram till målet. Började nu förstå att 11 miljoner som var det första jag räknat ut berodde på alla utgifter, började följa fru EBs råd och kapade utgift på utgift även fast jag nog alltid har levt ekonomiskt så fanns det ändå en hel del att spara på. Exempelvis streamingtjänster, mobilabonnemang, försäkringar och rea shopping. 

Sen insåg jag att vi hade en hel del pengar redan sparat, dels från mina föräldrar som en gång i tiden sparat i en fond till mig och som jag aldrig har rört och dels eget sparande som då låg på vanligt sparkonto med 0 i ränta. Vi tog itu med saken, öppnade ISK och kastade in vårt sparade kapital. Här nånstans fick jag med min man på tåget som passande nog är ekonom och lätt gjorde han en egen räkndesnurra som vi fyllde i månad för månad och blev fullkomligt chockade hur bra avkastning börsen gav. 

Vi valde att placera pengarna i olika fonder med låga avgifter, inte så mycket tanke bakom våra val annat än i olika marknader. I snitt 50% av våra inkomster per månad kunde vi kicka in i isk:en. Rekordmånaden var 76% av våra inkomster. Målet var helt enkelt att vi ville vara fria att göra det vi vill och få möjlighet att vara med och närvarade för våra barn.

År 2019 började skakigt, min man blev uppsagd och på min dåvarande arbetsplats blev det neddragningar. Jag blev erbjuden liknande jobb men då skulle det inneburit pendling. Jag tackade nej med förvissning om att vi hade kapital (då 1,5 miljoner) som kunde täcka upp inkomstbortfallet och för att jag var fast besluten att inte ge arbete mer tid som både fru EB och andra i bloggen skrivit om. Vi båda hittade dock annat arbete nästintill direkt och då var planen 5 år till arbete.

Fru EB nämnde även i ett inlägg boken prylbanta och jag la direkt in en reservation på bibblan. Efter att ha läst den så kändes det enkelt att göra sig av med saker, så pass att jag och min man tog beslutet att sälja huset cirka 9 månader senare då vi en kväll satt och pratade och jag sa att jag nog kunde tänka mig att sälja huset om en bostadsrätt i samma område skulle bli till salu. Min man som inte är den att kunna ta snabba beslut surfade in på hemnet och vad hittar han, jo den bostadsrätt jag just pratat om. 

Pang, så var beslutet taget. Två veckor senare så hade vi köpt bostadsrätten och mäklarkontakt tagits för att sälja huset. Husförsäljningen resulterad i vinst på nästan en miljon, att tillägga hade vi amortera bort topplån och två billån innan resan mot FIRE startade. Försäljningen av huset medförde även att vi kunde sänka penga målet då renoveringar/reparationer som ett hus medför kunde tas bort. Nu låg vårt mål helt plötsligt betydligt närmare och utgifterna minskat till totalt 15' per månad med allt från bostad, mat, kläder, fritidsaktiviteter m.m.

Året 2020 startade med flytt, sålde massvis med saker som vi inte längre behövde som resulterade i flera tusenlappar som kunde åka in på isk:en. En av bilarna sålda vi när vi insåg det dumma med att ha två, klirret åkte direkt in i isk:en. I november blev situationen ohållbar på mitt arbete och jag valde då att säga upp mig då vi räknat och sett att vi var nästintill i hamn med vårt mål på 3,5 miljoner. Målet är räknat på att vi äter av isk:en och det som möjligtvis blir kvar får våra barn ta del av när den dagen kommer.

2021 i februari var jag fri och min man drog ur pluggen i maj. Vilken känsla! Våra barn kunde komma hem direkt efter skolan istället för fritids och få nybakat bröd eller plättar till mellanmål. Jag och min man tog långa promenader och sysselsatte oss i stuga (köpte kontant när vi var unga och priserna var nästintill noll) och med odling. I augusti så fick jag erbjudande från mitt gamla jobb (där jag kunde styra över mina arbetstider/ledigheter/tjänstgöringsgrad) och jag fick igenom mina krav på att jobba halvtid hemifrån och vara ledig när jag vill. 

Så jag jobbar fram till lunch, är ledig alla lov och lovdagar med mina barn plus en riktigt lång sommarsemester från mitten på maj till slutet på augusti. Min man tog taxi-körkort i början på 2022 (fick det betalt av arbetsgivare då det råder stort brist på taxiförare) efter tips från någon av kommentatorerna på fru EBs blogg och kunde då köra när han ville och hur lite han ville. Min man drev eget ett kort tag under 2012 men lade ner då osäkerheten kring uppdrag var ett faktum och att vi på den tiden inte kunde ta det osäkra framför det säkra. Han blev nu i sommar kontaktad av den dåvarande uppdragsgivaren om han var intresserad av att starta upp igen, givetvis tackade han ja för nu så passade det alldeles utmärkt med cirka ett uppdrag per vecka som ger väldigt bra betalt.

Vi är väl i något semi-FI läge, jobbar så lite som vi behöver utan att nalla av ISK:en så den kan växa sig större. Det som eventuellt blir kvar varje månad sparas nu på sparkonto så vi slipper ta ut från ISK:en om börsen är låg. Vetskapen om att vi närsomhelst kan välja att sluta jobba är nog det som gör att vi just nu trivs så bra plus att vi får rå om våra barn under tiden de faktiskt uppskattar att vara med oss. Vill verkligen understryka att utan Fru EBs blogg hade vi nog inte varit där vi är idag, är så tacksam att jag trillade över den i min panik att få bli fri!

Så hur kom det sig då att allt började med Strul, jo, det var här jag som barn insåg att man verkligen kunde spara ihop mycket pengar. Har hela mitt liv fått höra - man kan inte spara sig rik. Men jag visste, om min far kunde så kunde även jag. Att tillägga så har jag även nu insett att min far levde på 4%-regeln med lite extra knäck de sista 10 åren av hans arbetsliv och min mor sålde som tusan på marknader i 10 år och har därför idag ett sparande som ger henne en dräglig pension. Jag har det nog i blodet! Och behöver jag ens berätta att mina föräldrar har applåderat hela vår väg fram till målet?!

Tack för mig! / TantStrul