Att balansera stort som smått

När jag pre maj 2015 var en spendypants highlife consumer sucker var min inställning till pengar ungefär att likställa med en bulimikers förhållande till mat. Det vill säga: Om jag slant till och levde i excess vid ett tillfälle tänkte jag "strunt samma, lika bra att köra in i väggen". Ät en mintkaramell och sätt i dig allt som kommer i din väg. På så vis kunde en än så liten utgift trigga att jag satte sprätt på oheumla summor. En normal människa hade istället resonerat som så att en karamell är en karamell, inget som kräver kryssningsbuffé som uppföljning. 

Förra veckan var jag på kundbesök med övernattning. Jag sov på av företaget bekostat hotell och gick på kvällen ner i den pittoreska matsalen i gästgiveristil med min kollega. På menyn stod hälleflundra och ostbricka. Det var helt enkelt omöjligt att värja sig. Hälleflundra med skirat smör och därefter ett urval franska ostar tonvikt grönmögel. Båda varandes de enskilt mest levnadsvärda tingen. Det var bara att beställa in.




Nu var detta förvisso på liten ort, men vi snackar hälleflundra och direktimporterad ost av högsta kvalitet. Dagen efter var det bara att dra 550 kronor från kortet (ja, det dracks ett par glas vin) och hoppas att traktamentet skulle täcka åtminstone 30 procent. Men även 380 spänn en vardag är pengar och mitt forna jag hade resonerat som att "den här månaden har ändå gått i putten, kan lika gärna gå ut på stan och sätta sprätt på resten för att trösta mig för att jag är en sådan loser". 

Men istället återvänder jag till hembasen utan någon som helst ambition att sätta sprätt på något över huvudtaget. I bilen ligger några kolsyrepatroner från Stockholms-sodastreamern som behöver bytas. Jag åker förbi Byggmax Hudik för där kostar det bara 29 kronor, att jämföra med Karlaplans Järnia där motsvarande manöver kostar 89 kronor styck. 

Jag passerar också skräddaren och passar på att lämna in en fem år gammal kashmirtröja på lagning. Och på kvällen äter vi hemlagad korv stroganoff som ger två matlådor som bonus. När morgonen gryr går jag till jobbet med min matlåda, gör inte av med en spänn och går och lägger mig med en tacksamhetens tanke till den ljuvliga hälleflundran men utan några som helst planer på att köpa något extravagant framöver. 

Hur kunde det förr vara så här? Jag är som ni vet intresserad av evolutionspsykologi och försöker med jämna mellanrum förstå vad det är som styr våra beteenden. Varför agerar vi som vi gör, varför tar vi irrationella beslut och agerar som dårar trots att vi vet bättre? Hur har jag, den största consumer suckern av dem alla, den som alltid drivits av impuls och lättja, domedagstänkande och "jag-kör-in-i-kaklet" kunnat transformeras till den här förhållandevis stabila och sansade personen?

Är det åldern? Är det den nuvarande mångåriga vanan att ta sparsamma beslut i vardagen? Är det ens någon av er som fattar vad jag menar?

Mvh
FruEfficientBadass

31 kommentarer:

  1. För mig var det så att när man väl svalt pillret så ser världen annorlunda ut. Dörren har öppnats och går inte att stänga. Detta bygger in bromsklossar och medvetandegör ens egna beteenden.

    Dock måste jag säga att detta fungerar nära fläckfritt hemma MEN på semester har jag fortfarande dessa tendenser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedan är det ju känt i retail att bara du får kunden att öppna plånboken (ICA Maxi har tex pallar med billiga varor direkt vid ingång) så kommer kunden handla mer. Kassavaror är samma sak. Man kan lika gärna kasta ner ett par strumpor när man ändå handlat på HM.

      Radera
    2. Just det, plånboksöppnare. Borde du veta.

      Radera
  2. Det är säkert fråga om något inbyggt katastroftänk. Ska jag dö kan jag lika gärna göra det fattig. Ingen annan ska i alla fall få mina tillgångar! Men det lirar ju dåligt med det faktum att det nog inte är det resonemanget som bidragit till att vi sitter här idag. Vi borde snarare sprungit skrikande därifrån. Vilken syn, btw!

    SvaraRadera
  3. Plågsam igenkänning...

    SvaraRadera
  4. Jag har tidigare fungerat exakt som du. Investeringen i Mitt sparår är det som får mitt beteende att förändras, numera är det ett konstaterande att ”hoppsan, där fick det inte som planerat, nu skärper vi oss” som sker. Denna skärpning sker omedelbart efter att koden till kortet slagits. Tacksam för det!

    SvaraRadera
  5. Men var det verkligen "att slinta"? Om hälleflundra och underbara ostar verkligen är din grej verkar det ju vettigt att hugga tillfället i de flygande lockarna.

    Jag tror att "bulimibeteendet" är kopplat till skam/skuldkänslor. Att vi har gjort fel. Är värdelösa och att allt är förlorat.

    Ett väl avvägt beslut att öppna plånboken för något som verkligen ger värde borde inte behöva leda till dysfunktionell spending.

    Tror jag....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du borde öva på lite dysfunktionell spending...

      Radera
  6. Haha, ja det där är ju en klassiker. Öppna fördämningen och alla hämningar släpper. Man börjar med att köpa en påsklämmepåse på Ikea och kommer ut med en ny sovrumsinredning.

    SvaraRadera
  7. Var på utbildning om att hantera krångliga människor igår med hela avdelningen. Intressant dag för min del iaf. Det som var mest förvånande för mig var ett citat från Lyxfällan (det var den Magnus som föreläste):
    "Det gäller att göra av med pengarna innan de tar slut."
    Det var en deltagare som hade spenderat väldigt mycket mer efter beskedet om att den var antagen till programmet, än innan. Grundtanken var att snart skulle det bli hård och lång ransonering, då behövde personen njuta av livet för sista gången på flera år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det var en deltagare som hade spenderat väldigt mycket mer efter beskedet om att den var antagen till programmet, än innan. " Vad heter det där anti-Darwin-priset?

      Radera
    2. https://darwinawards.com/darwin/
      Inte ens anti, det är bara Darwin Award!

      Radera
  8. Känner igen beteendet från den tiden jag rökte. Ville egentligen inte röka (men hade ändå av okänd anledning - detta är längesen - ett paket hemma), föll dit med att röka en cig och kände att nu sket det sig, usch vad kass jag är, nu kan jag lika gärna röka upp hela asken. Så för min del definitivt den skuld/skamgrej som Frihetsgrader är inne på.

    Men jag tror, som flera andra ovan, att en genomtänkt utgift som ett härligt restaurangbesök, det är nåt annat. Tror det har ungefär samma funktion som dina sätta-sprätt-på-pengar i slutet av månaden, helt enkelt nåt som förgyller tillvaron ibland och gör det lättare att vara sparsam alla andra dagar.

    SvaraRadera
  9. Jag tror frugal biten är egentligen som consumer sucker biten fast åt andra hållet dvs lite fär mycket åt det ena eller det andra hållet. Men nu har du kanske hittat en bra mellanväg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så. Två ändar på ett spektrum. Som minimalism och hoarding.

      Radera
  10. Jag blev mest intresserad av lagningen av kashmere-tröjan. Vad lagade du? Hur? Har hål i mina men svårt att se hur de ska kunna bli lagade, vill gärna ha lite inspiration så att jag kan nöta på dem något år till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De lägger en liten tygbit i samma färg som tröjan bakom hålet och syr sen över tjopp tjopp. Funkar bättre på mörka än ljusa färger och man kan ju fortfarande känna lagningen.

      Radera
    2. Tack! Jag har vassa armbågar så nöter alltid sönder tröjorna där. Ska genast leta upp någon skräddare som kan tänka sig att ta sig an de trasiga tröjorna.

      Radera
  11. Det finns ett franskt uttryck som kan förklara detta:

    Il n’y a que les imbéciles qui ne changent jamais d’avis.

    På ren svenska: Det är bara idioter som aldrig ändrar uppfattning.

    /Max

    SvaraRadera
  12. Jag känner igen mig. Jag börjar faktiskt tvivla på att jag kommer att kunna spendera igen den dag jag anser mig ha "sparat klart".

    Magnus

    SvaraRadera
  13. Hälleflundra (har jag aldrig ätit men minns fortfarande en sjötunga Walewska på Sjömagasinet) och riktigt bra mögelost (som jag faktiskt kostar på mig ett par ggr per år) låter asfint!
    Men jag har inte köpt någon "fin" utemat sedan 2016.

    En gång per månad köper jag enklare utemat till mig o sambon, det blev faktiskt just igår. Fyra små rätter till mig och någon wok med nötter o ananas till henne. Dryg hundring styck. Den äts till hälften, då är jag mätt o nöjd och har mat nästa dag med.

    Men visst, nästa gång jag är inne till Södermalm lär jag besöka Soldaten Svejk och ta en pragerschnitzel med tjeckisk potatissallad för 182:- utan att blinka! :-)
    /JB

    SvaraRadera
  14. Saxat från Rika tillsammans: "Nästa vecka blir det en intervju om FIRE med Fru Efficient Badass." Vilken dröm!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow!! ÄNTLIGEN!!!

      Radera
    2. https://www.youtube.com/watch?v=8S4itrwPTp8

      Radera
    3. Tack för tipset och länken! Fin intervju.

      Radera
    4. Låter spännande. Men hoppa för all del över köp av träd i Afrika.

      Radera
  15. Vilken fin intervju! Så roligt att få en röst på Fr EB! En tanke, som jag får emellanåt, är i vilket utgångsläge man börjar sin sparresa. Fru EB, du drog in på barnpassning, frisör, fönsterputs av firma, dussincharter etc. Klokt alltihop. Men jag tänker på hur man skulle kunna börja spara utan att ha de punkterna att dra in på. Min barnvakt heter mormor och är obetald, fönsterputsaren är jag själv och frisören går jag till varannat år. Jag är den där ensamstående morsan med låg inkomst. Jag tror ju jag kan spara ändå! Även om det inte är 50% av lönen. Vore kul om det finns någon annan som nått Flamingo FI med en enklare start!

    SvaraRadera