Sparsamt oktober: Vecka 4

Vecka fyra av sparsamt oktober präglades av stiltje och slöseri. Helgen var inte mycket att hänga i julgran. Jag volontärade en smula på Stockholms jazzfestival och skjutsade ett barn i söndagsgryningen till högskoleprovet. Icke desto mindre lyckades jag sprätta loss rejält med deg. Bland annat köpte jag en present på >1000 kronor inför en stundande födelsedag. Presenten inhandlades på Åhléns City och sedan den nya regin för ett par år sen har detta varuhus blivit lite av en Kiviks marknad med skickligt dukade "Öppna-plånboken-bord" i entrén. 

I mötet med de ultramjuka halsdukarna "2 för 200" tvingades jag inse att jag blott männscha är och köpte varsin till småttingarna. Genom någon konstig habrovink med bonuscheckar och dubbla poäng betalade jag emellertid bara hundra. Men det var annat som inhandlades också. Effekt läderbalsam som inte längre är billigare att köpa på nätet på grund av frakten. För övrigt en bra investering, eftersom mina läderstövlar och väskor aldrig åldras. Ett hundra fyrtio kronor, räcker i åratal.

Lördagen gick in på hisnande 1 538 kronor men ut på deppiga minus 400 kronor på grund av ovan nämnda inköp samt en brunch på stan med barnen. Vän av ordning kan påpeka att man kan göra brunch hemma och det är visst och sant. Men nu har vi avtalat att en gång under tiden de bor hos mig under en tvåveckorsperiod antingen ta en hämtsushi eller en brunch i kvarteret och denna gång blev det det senare.

Men minus blev nollat redan på måndagen på grund av noll kortdragningar i övrigt minus en matpost på 994 kronor för veckans fyra första dagar och småttingarnas övriga önskemål. Är jag den enda tonårsförälder som lägger femsiffrigt på vitt protein och chiafrön? Inte kan jag neka dem detta heller, när de är så duktiga med träning och allt (major shit storm coming up gällande träningsmat, skicka in dem bara). Jag vet INGENTING om träningskompatibel mat så jag går bara på uppmaningarna som med spretig handstil specas på den post-it som sitter på kylskåpet.

Jag vill lägga in en parentes om ett onödigt inköp från förra veckan. Willys hade kampanj på "korta rosor" och jag köpte en liten bukett för 39 kronor. Absolut inte nödvändigt. Men nu har den stått där i badrummet och blommat i tio dagar och jag njuter varje dag.

Det här är inte ens hela buketten. Tre av rosorna står i en vas i köket och småttingarna fick varsin i sina rum. Det här är livskvalitet. Den avsats ni ser är ovanför toalettstolen och det första man ser när man kommer in i badrummet. Den tidigare hyresgästen hade här en dysfunktionell korg som svämmade över av halvtomma flaskor finkem. Jag har gjort en hederssak av att denna hylla inte ska hysa funktionella grejer (till detta finns badrumsskåp och en trähylla över badkaret), enbart estetik. Varför? För att det ska vara trevligt att komma in i badrummet. Det ska kännas som ett hotellbadrum.

Det är därför jag varje dag torkar handfat, spegel och kran så att de skiner. Toaletten drar jag över med baby wipes varannan dag och golvet dammsuger jag och moppar flera gånger i veckan. Handdukarna och fothandduken/badrumsmattan (som hänger på badkarskanten och torkar när den inte används) tvättas minst en gång i veckan och torktumlas fluffiga med mjukgörande torktumlarblad jag köper utomlands men som jag vid googling nu såg fanns på Mathem. En parentes som fick mig att minnas att jag ännu inte gjort en genomgång av nya lyan. Det får bli efter avslutad sparsamt oktober. 

På tisdagen ballade det ur. Jag jobbade hemifrån som vanligt och det var en vacker höstdag. Jag behövde köpa räkor och beslöt att ta en promenad till Brommaplan. Väl där slog shoppingjävulen in. Jag vet inte varför. Var det ett uppdämt behov från frugalt oktober? Självdestruktivt beteende? På ICA handlade jag ej nödvändiga saker för 280 kronor (ex. en bukett vita rosor, ett doftljus som jag visserligen var tvungen att köpa då jag vid sniffning råkade tappa glaslocket i marken, spolglans och diverse annat). Sen gled jag förbi systemet och köpte en flaska rött till onsdagens middag med min kompis. Jag blev så nyfiken på detta vin efter att hon förra helgen skickat mig till Systemet att handla åt henne på grund av sjukdom. En så himla fin flaska, inslagen i papper, 119 kronor.

Sen gled jag bara in på vanliga apoteket för att "kolla läget". Ni som någonsin har varit på Brommaplan vet att där finns begränsade shoppingmöjligheter och apoteket är en av dem. Där hittade jag något jag behövde nämligen en fotfil eftersom min gamla gått sönder och därtill min favoritfotkräm alla kategorier, som jag tidigare skrivit om på bloggen efter att en läsare tipsat om den. Så där blev det kortdragning för 270 kronor (det var visserligen 20% rabatt för medlemmar).

Så tisdagen gick ut på saldo minus 389 och en mataffärsnota på 280 kronor. Därtill beställde odågan böcker för 334 kronor så där gick en swish. Men hallå! Statusuppdatering från mitt första inlägg i mitt projekt "få barn att läsa": Vänster är hur hyllan såg ut för åtta månader sedan. Höger hur den ser ut nu och premissen är alltså att hon inte får beställa en ny bok förrän den förra är utläst. Från att ha läst typ AI-genererad chic lit börjar hon nu beställa kvalitetslitteratur, som Den hemliga historien av Donna Tartt. 

På tal om odågan behövde hon ett par kompletteringar till sitt rum av typen klädstång och korgställning för sin arsenal av hårvårdsprylar. Så även om onsdagen "bara" gick in på minus 189 gick det iväg 763 på Ikea vilket gav ett utsaldo onsdag på minus 952 kronor. Man behöver inte vara ett mattesnille för att räkna ut att jag inte kommer att hinna ta igen det fram till löning eftersom jag bara har torsdagen att spela på. 

Så vad hände där? Reglerna är ju tydliga på den punkten. Man får under inga omständigheter övertrassera sitt saldo. Däremot kan man på förhand spara ihop till en större utgift. Men så blev det inte. Jag gick och funderade på det här under den skuldtyngda promenaden hem från Brommaplan på tisdagen, med min tygkasse kluckande av vin och okynnes-spolglans. Knappt nedan anslag på en lyktstolpe fick mig glad igen.

VÄNLIGEN SLÄNG INGA MATRESTER HÄR! DET FINNS MÅNGA HUNDAR HÄR SOM HAR ÄTIT AV DE MATRESTER SOM HAR SLÄNGTS HÄR.

Jag var så dyster att jag lyckades gå vilse i mitt eget kvarter och hamnade nedåt Smedslätten. I öronen hade jag Choose FI avsnitt 568: The FiiRE Framework With Paula Pant och det var först i slutet av avsnittet som jag verkligen hajade till. Paula och Brad pratar om att tänka rationellt kring ett sparsamt liv. De nämner dagligmedias syn på Fire-personer (ni vet: Göra eget toalettpapper) och pekar på vad sann sparsamhet egentligen handlar om. Nämligen att göra strukturellt kloka val. 

Exempelvis att fundera ut vilken typ av boende man ska ha. Utvikning här men Paula berättar om en formula som avgör om det är ekonomiskt försvarbart att köpa sitt boende mot att hyra. Dividera uppskattad köpeskilling med uppskattad årlig hyreskostnad för samma standard. Ex: Köpa för 4 500 000 eller betala 180 000 kr i hyra per år = 4 500 000/180 000 = 25.

Blir ditt tal 10 eller lägre: Köp. Hamnar du emellertid på 15-20 är det mer tveksamt för att inte säga nej. Jag gjorde denna övning och kom fram till att jag med mitt mätetal 36 absolut ska fortsätta att hyra. Faktum är att köpa inte blir ett alternativ förrän jag hittar motsvarande objekt för 1,2 mkr och det lär aldrig ske, åtminstone inte i den här stan (såvida jag inte vill bo på 20 kvadrat i Brandbergen).

Financial Intention. Att ha grundläggande koll på sin ekonomi utan att låta ekonomin bli navet kring vilket livet cirkulerar. Byt bostadsort, ha en inneboende, byt till en billigare bil (eller ingen alls), sluta renovera (eller hyr så slipper du den frågan), dra ner på dussincharter, snabbmode och hämtmat. Se den stora bilden, eliminera slukhålen som vi av marknaden lärt oss är hygienfaktorer.

"The beauty of FIRE and personal finance is that it invites you to question all the scripts that society imposes upon you. As long as you don't harm anyone else, you are free to spend your money in a way that reflect your most deeply held values" (Paula Pant). 

Hon pratar om att man ska sträva mot att vara en bra "steward" med sina pengar. Men du ska varken vara besatt av eller ängslig över dem. Hon säger: Tänk på det som att hålla sand i handflatan. Om du vill hålla sand i din handflata, måste dina händer vara lite avslappnade. För om du kniper ihop handen för hårt, börjar sanden att sippra ut. Det som till slut händer är att du blir frustrerad och detaljfokuserad. Du slösar livsenergi på öresavrundningar istället för att med ett öppet sinne kunna ta in såväl möjligheter som potentiella hot. 

"Anxious hyper focus just like in love relationships, often creates the very negative outcome that we are trying to avoid. Excessive anxiety can actually kill the relationship. That's the issue with being obsessively vigilant about money. You think you are being good at it but you are actually driving it away, just like clenching sand too tighly in your fist."

Så jag tänker att sparsamt oktober ändå fick ett förhållandevis lyckligt slut. Jag tog tag i en del surdegar som legat och genererat strukturella kostnader. Men jag lät inte budgeten styra mitt liv. Dök det upp ett tillfälle till lattjolajban tog jag det. Jag kompromissade inte med barnens väl och ve eller mitt sociala liv (även om jag vred lite på hur vi umgicks vilket enligt mig enbart ledde till bättre alternativ).

Ögona på bollen. För medan jag under oktober suttit med mina fjuttiga dagnoteringar över swishar och matkvitton, har mitt nettovärde ökat med sexsiffrigt. Så varför ägna sig åt skiten över huvudtaget? 

Två skäl:

1) Ibland kan det vara bra att kontrollera att handbromsen funkar. Om jag av någon anledning behöver ändra mitt liv framöver för att minska mina utgifter vet jag nu att det är möjligt. 

2) Det är roligt att leva kreativt. Och ett sparsamt liv är per definition en mer kreativ tillvaro än den där du köper dig fram.

Jag ska citera direkt ur min notering ur gårdagens dagbok:

"Jag har verkligen uppskattat den här månaden. Jag har återanknutit till så många saker som förr gav mig känslan av tillfredsställelse. Som att laga mer egen mat snarare än från färdiga kassar. Eller köpa Häxan och städa kökslådorna och putsa mina bestick. Att leta underhållning i public service-utbudet och att göra egen matsäck till enkla utflykter. Att mingla på Modernas gratis-timmar en fredagkväll och att nyfiket utforska alla skrymslen i tillvaron. Att känna sig nöjd över små saker."

Jag har enkelt uttryckt varit snäppet lyckligare under oktober. Jag är rätt övertygad om att denna spelifiering av tillvaron, känslan av att suga musten ur alla tillfällen och hacka systemet, bidrar till ett påslag av diverse lyckohormon. 

Men det här är ju trots allt en blogg för kalenderbitare så här har ni siffrorna:

• Balans dagspeng dag före löning: Minus 752 kronor (d.v.s. runt 7 000 kronor i löpande kortdragningar).
• Mat: 5 030 kr, d.v.s. en rejäl minskning från föregående månad.
• Swish till barn: 4 975 kr.

Den sista posten var exceptionellt hög drivet av företrädesvis den borttappade tandställningen och diverse studentrelaterat. Ett mer rimligt antagande är att barnswish ligger någonstans mellan 1 500 och 2 000 kronor per månad vilket ju får anses ok med tanke på att de äter Caia-smink till frukost. 

Ha en fin lönefredag med mycket cava och fondköp! Om andan faller på kan du även donera en slant till Ukraina via Spiltan. Skicka en skärmdump på donationen till spiltan@spiltan.se och tävla om Per H Börjesons musdräkt.

Mvh
EB

Sparsamt oktober: Vecka 3

Fredagen inleddes i dur givet mitt fina saldo och det vackra ljumma höstvädret. Helgen tog en flygande start. Mv:n och jag tog oss med T-bana till Kungsträdgården och flanerade bort mot Hotell Lydmar bredvid vilket det ligger en liten liten park. Den är så liten att den inte ens syns på kartan, men jag tror att Hovslagargatans slut kan leda dig rätt. Där dukade vi upp en aw bestående av Freixenet cava (68 kr) och en charkbricka från Willys (69 kr). Vi satt med exakt samma temperatur och utsikt som gästerna på Lydmars uteservering som uppskattningsvis betalade tre-fyra gånger så mycket för ungefär samma upplägg. 

Sen strosade vi runt på Skeppsholmen och kikade in i Kungliga Konsthögskolans lokaler och hittade ett urmysigt hotell vars restaurang vi skulle kunna tänka oss att besöka när Sparsamt Oktober är över. Men målet för vår utflykt var Moderna Museets gratis-slot klockan 18:00-20:00. Detta infaller varje fredag.

Jag har aldrig sett så mycket folk på Moderna, det var knökfullt, musik, media, ett hallaballå. Vilket på ett sätt bidrog till känslan av aw/helg. Kan starkt rekommenderas! Vi såg bara en av utställningarna och beslöt (delvis på grund av min rastlöshet i dylika sammanhang) att så att säga suga på den här karamellen och ta Moderna i småbitar fredagar under höst och vinter. 

Sen åkte vi hem och åt högrevsburgare med stekta hariots verts och grönsallad. Jag gillar ju att bara äta kött och sallad, utan kolhydrater. Kalla det min frrrranska influens. Ett tips: Stek frysta haricots verts i smör tills de börjar få lite färg (gärna i gjutjärn). Salta, peppra och vänd i slutet i en pressad vitlöksklyfta någon minut (den får inte bli bränd). Jag hade också i lite gröna ärter jag hittade i frysen. Det är så oerhört enkelt och gott. En aioli till på en klick majonnäs med sista renset från vitlökspressen i och du har en middag (lägg till ett stekt ägg eller lite bröd). Jag handlade mat för 480 kronor tidigare på dagen, vilket även inkluderade aw-brickan och ingredienser till en söndagslunch med vänner.

Lördagen gick in på 825 kronor. Genom sajten Welma (filtrera på gratis) hittade jag ett evenemang ute på Rindö där sjöhistoriska museet öppnade upp det magasin där de förvarar fritidsbåtar. Varken jag eller mv:n är särskilt intresserade av båtar. Men det var en helt magisk höstdag med strålande sol och vackert färgade träd så vi ville båda ut och lufta oss. Och vilken resa! Vi tog norra vägen dit (över Vaxholm) och södra vägen hem (över Värmdö). Inte mindre än två (2) kostnadsfria färjepassager för att komma till och från Rindö. Ett äventyr i sig om man inte är van vid detta.

Rindö var supermysigt. Vilka hus! Där har de lyckats bygga nya lägenhetshus i gammal stil vilket bevisar att det faktiskt är fysiskt möjligt. Och som vanligt när man gör den här typen av utflykter hittar man nya saker att utforska. Exempelvis ska vi hit igen när det är visning av befästningsanläggningen Oskar Fredriksborg. Här är en typisk vy från dagen:

Vi hade givetvis med oss egen lunch vilket idag var köttbullsmackor med rödbetssallad. Här kommer mitt hack när det gäller goda mackor till utflykt: Ett tunt, tunt lager Dijonsenap på övre locket. 

Efter ett i överkant långt föredrag om båtfernissor tog vi vägen via Värmdö Marknad hem där jag kunde ladda bilen medan mv:n handlade inför kvällen. Eller kompletteringshandlade: Vi hade sedan tidigare en skiva oxfilé i frysen som vi genom att tillsätta grädde, parmesan och champinjon gjorde till en pastarätt. Vi köpte den bästa av pastor nämligen pappardelle, en bredare sorts tagliatelle som jag tycker är överlägset god om man gör krämiga såser. På Instagrams har jag också sett att man ska leta efter vit, ej gul pasta. Den förra har fått torka långsammare och absorberar sås bättre medan den senare är snabbtorkad och lågkvalitativ.

Efter middagen bar det av till kvällens begivenhet, nämligen det dansevenemang jag köpte biljetter till förra helgen: That 90:s night på Slakthuset. Tre dansgolv med olika inriktning: Eurotechno, acid och trance. Det var spännande att vara ute efter 22:00 och vi kom inte hem förrän vid två vilket måste vara årsbästa. Det var underbart att dansa. Jag hade känningar i skenbenen dagen efter på grund av Prodigys ”Smack My Bitch Up”.

Gästerna var fördelade i två läger: Unga som lajvade 90-tal (med ibland vissa missuppfattningar om vad det innebar) och gamlingar som vi som bara återbesökte vårt tonårslandskap (och således inte klädde ut oss, mer klädde upp oss). Och våra fellow gamlingar i Slakthuset såg så himla gamla ut! Jag kom på mig själv med att tänka saker som "vilka morsatyper", tills jag insåg att jag själv var en av dem. 

Det gick en del stålars i baren och därtill SL dit och hem så söndagen gick in på 431 kronor. Endast en kortdragning denna dag. Vänner på lunch fick rester från den vegetariska bouillabaissen från förra veckan och blåbärspaj. Till middag åt vi rester från oxfilépastan som med hjälp av lite stödköpt svamp och grädde (frugal hack: mv:n fick handla) blev ett vegetariskt alternativ för minstingen som som sagt blivit vegetarian.

En passus här gällande mv:n som inte direkt hoppade jämfota av glädje när jag sa att jag skulle leva oktober i sparsamhetens tecken. Han sätter nämligen i likhet med den gängse befolkningen likhetstecken mellan hög spend = kul liv. Men nu tror jag att han börjar inse att det finns nyanser i detta. Exempelvis märker jag hur han går igång på att vara kreativ i köket och använda sådant som redan finns. Han är dessutom bra på det vilket jag tror göder hans manliga ego. 

Han är också rätt barnslig och fattade direkt galoppen med att bejaka impulsen när spännande ting dyker upp. Ett exempel var när vi kom upp ur Kungsträdgårdens tunnelbana där det parallellt med rulltrappan går en glashiss. Det är någon form av supersnabb hiss och han insisterade på att vi skulle ta hissen ner igen när vi väl kommit upp, bara för att testa.

Att leva sparsamt är i viss mån att återanknyta till barnet inom sig, att leka sig igenom tillvaron snarare än att låta sig forslas mellan det ena orkestrerade betalscenariot efter det andra. Vid ett tillfälle höll han på att smussla in oss på ett företagsevent för en storbank på Blaiseholmstorg, men där var det jag som fegade ur. 

Måndagen in på 580 kronor. Storhandling inför veckan på Willys respektive Brommaplans torghandel för 1 388 kronor men då ska ni veta att jag handlade de middagar som jag denna vecka/månad inte tar via Hello Fresh (som normalt kostar 850 kr/barnvecka) samt en del sällanköpsvaror av typen plastfolie, silverputs och smaksättare såsom soja.

Storhandling Willys

Torghandel

Sällanköp

Felbedömning sällanköp - nu har jag tripletter

Privat förlustade jag mig med två kolsyrepatroner från Rusta för 98 kronor vilket var ett felköp då de kostar två för 58 på Byggmax. Problemet är att de två gånger av tre är slut på Byggmax så jag har tvingats till andra köpvägar.

Tisdagen gick in på 678 kronor och förutom lite spend i pausen på dotterns musikframförande på kvällen var den här dagen mörk på swishfronten. Dels hade odågan för vilken gång i ordningen vet jag inte tappat bort sin nattandställning så där gick 2 000 kronor på en bit plast. 

Vidare sponsrade vi från barnfonden hennes studentmössa samt klänning till ett värde av 1 450 kronor. Minstingen behövde också en hundring att äta för innan kvällens konsert då hon inte passerade hemmet. Så snabbt går det att bränna 3 550 kronor om man har tonårstjejer/tonåringar/barn.

Idag gjorde jag storkok bolognese. Jag får ofta beröm för denna varför jag tänkte dela med mig av receptet. Eller metoden snarare, jag har inget recept. 

1. Stek 1 kg köttfärs i omgångar och ungefär halvvägs in i stekklart vänder du ner en hackad gul lök och en hackad/pressad vitlöksklyfta (du behöver alltså totalt typ 4 stora gula lökar och kanske fem vitlöksklyftor). Jag använder blandfärs då jag anser att det blir godare när det är lite fett, som en italiensk ragu snarare än en klassisk köttfärssås. 

Kläm då och då i lite tomatpuré som får steka med då tomatpuréns smaker aktiveras vid hetta. Salta och peppra ymnigt och häll löpande över kött/lök-blandningen i en stor gjutjärnsgryta eller ännu hellre - en slow cooker. 

2. Koka upp en kopp vatten och hacka 4-5 buljongtärningar av valfri sort som får lösas upp i vattnet. Addera buljongen till kött/lökblandningen i grytan och därtill fyra tetror krossad tomat (en kan bytas mot cocktailtomat på burk). Du kan också steka på lite vad som du har i kylen. Jag rev morot och la i. Grovhackad selleri är utmärkt. Jag la också sista timmen med lite belugalinser som fick svälla upp i såsen. Ungefär här brukar mitt kök se ut som en krigszon.

3. När grytan är full av köttfärs, lök, tomatprodukter och buljong är det dags för finliret. Smaka av salt/pepparnivåerna. De ska vara perfekta. Det finns en särskild plats i helvetet för folk som inte saltar sin mat tillräckligt utan lämnar till gästen att göra det. 

Min absoluta åsikt är att om du inte förmår att balansera salthalten har du inte i ett kök att göra. Saltet måste få vara med under ihopkoket och på så vis nå in i alla rättens beståndsdelar. Att i efterhand skaka på bordssalt som en sorts strössel är ungefär som att göra en viltgryta och ställa fram enbär och lagerblad på bordet och säga åt gästen att krydda själva. Det är för lat! Och för sent! Saltet ska i under tillagningen punkt. Det ska vara mycket salt också. Kockarnas hemlighet är att de saltar mer än receptet.

4. Addera mer smak i form av en rejäl klick dijonsenap, rödvinsvinäger, vin om du har (oavsett färg), soja för färgen och sältan, fond, torkad oregano och timjan, ett par lagerblad, worcestershiresås, socker eller honung. Låt koka in en stund och sen testar du igen. Behövs mer av något för balans och sting? Laborera med mer buljong/fond för umami. Salt och peppar givetvis. Vinäger eller citron för syra. Socker eller honung för sötma. Sambal eller chiliflakes för hetta. Mer torra, frysta eller färska örtkryddor. Jag brukar smaka av fem-sex gånger innan jag är nöjd.

Sen får det stå och puttra några timmar. Jag kör slow cookern på max i runt fyra timmar, tills den kokat in sig rejält. Sen drar jag ner den till low i ett par timmar för att någon timme före servering dra ner på warm.

Det här går givetvis att göra på vegofärs också. Jag tog den här gången en förpackning blandfärs och en förpackning nötkött blandat med grönsaker (50% blomkål och morot, blandat redan i förpackningen). Funkade jättebra. Det blev middag för fyra och tre matlådor med pasta för en person samt två stora lådor enbart sås som räcker till middag för fyra två gånger till. Med andra ord 15 för uppskattningsvis 200 kronor.

Onsdagen gick in på 778 kronor. Det gick väl hyfsat fram tills kvällen. Jag handlade mat för 114 kronor vilket var en frugal seger eftersom alternativet var hämtsushi på grund av en tidig konsertupplevelse på kvällen. Konserten i sig var en present så den gick på noll, men däremot kompenserade jag genom att köpa alkoholhaltiga drycker och snacks till mig och mitt sällskap för sammantaget 540 kronor. MEN dagen slutade ändå på 238 plus och jag gick in på torsdagen med 438 kronor i saldo.

Veckan i siffror:

Mat - 1 982kr

Swish till barn - 3 550kr

Balans: + 638

Mvh

FruEB

Sparsamt oktober: Vecka 2

Vecka två började dåligt. Det började dåligt på fredagskvällen, bara ett halvt dygn efter att jag publicerat förra inlägget. Jag var ju så nöjd över att jag hade en balans på närmare 400 kronor och att det med råge skulle täcka en Uber hem och att jag därtill skulle vakna med lite plus på lördagen.

Det var innan någon påminde mig om att 50-årsfesten var den typen av event där man träffas på restaurang och själv betalar sin nota. Där rök 650 kronor och därtill taxi för 160 och parkering 150 kronor (fråga inte) vilket gjorde att jag gick in på lördagen med en negativ balans på 365. Ingen ko på isen, men det krävde en del krumbuktande under helgen eftersom man egentligen, om man ska följa reglerna för dagspeng, aldrig någonsin får låna av framtiden. Vet man om att man har en större utgift på ingång ska man på förhand säkerställa att det beloppet finns. 

En annan sak som slår mig så här långt in i projekt sparsamt oktober är att jag inte riktigt har koll på när vissa räkningar dras. Parkeringen vet jag dras runt den 17:e varje månad. Men jag har också A-kassa och fackavgift på autogiro och dessa verkar dras i månadsskiftet. Den ena typ den 28:e och den andra runt den första. Mental notering att jag lägger till 550 kronor på dagspengen i nästa månadsbryt så att jag ska slippa göra löpande överföringar från spar under pågående spel eftersom det blir orent. Egentligen borde jag kontakta dessa företag och be att de drar den 26:e, när resten av mina räkningar dras men det känns så jobbigt.

På lördagen hade jag riggat en sann EB-dag till gv:n. Det var för övrigt på fredagens fest jag fick till mig den akronymen då jag inför en gammal bekant klagade på de bristande partnerbenämningar för en person i min ålder och ogifta situation. Pojkvän låter parodiskt och särbo låter som en diagnos. 

Han upplyste mig då om att den korrekta benämningen är gubbvän (gv) och även om jag gillar associationen till G.W. (Persson) tänker jag överväga att justera det till mv det vill säga mansvän, då jag inte anser att han ännu är en gubbe. Vad säger ni, mv? Jag testar:

Det var alltså dags att presentera min mv till hur man hackar systemet. Det vill säga hur man kramar musten ur en dag till liten eller ingen peng. Vi hade på förhand sett ut ett par hållpunkter och jag hade gjort matsäck. Och ni vet ju att matsäck i mitt universum är över snittet goda smörgåsar och kylt vitt vin. Redan kvällen innan fyllde jag en liten PET-flaska med fyra centimeter vin och la i frysen för att på morgonen efter fylla upp med kylt.

Två frallor och en liten påse chips inhandlades på fredagen och lördag förmiddag maxade jag frallornas innehåll med överbliven bondomelett respektive leverpastej (f ö ett underskattat pålägg). Sen åkte vi på kostnadsfritt öppet hus på Skogskyrkogården där en byggnadsantikvarie höll föredrag om Uppståndelsekapellet. Nu vet jag varför det skar sig mellan Sigurd Lewerentz och Gunnar Asplund, något som gäckat mig sedan min dag som miljonär. Korta svaret: Lewerentz blev av Stockholms Stad petad från ett prestigeprojekt på Skogskyrkogården och Gunnar fick bära skulden. 

Nästa stopp var Armémuseum. Vid ett tidigare besök noterade vi på väg till den förstklassiga restaurangen Artilleriet att det i anslutning till museibutiken låg en picknickyta. Troligen avsedd för skolklasser, men vi frågade om lov och fick sitta där. Så kom det sig att vi en blåsig lördag i oktober satt och intog en (om jag får säga det själv) fin vinlunch i värmen under välvda tak i hjärtat av Östermalm. När vi gjorde dito femtio meter bort förra gången (på restaurang Artilleriet) gick notan på det tiodubbla. Arbetsinsats: 12 minuter. Tillfredsställelsen av att ha hackat systemet: Fem av fem.

Sen gled vi in på galleri CF Hill med diskret ingång till höger om entrén till Armémuseum. Anledningen var Jesper Waldersten som hade sista utställningsdag där. Mv:n och jag är båda förtjusta i tankelekar, så vi valde ut varsitt verk vi skulle ta med oss hem om kungen givit oss ett stipendium för hedervärda insatser för riket. Jag tog med den här:

Nästa stopp mitt Shangri La Svenskt Tenn där vi vinnlade oss om att provsitta alla sittmöbler för att därefter betygsätta dem mellan 1-5. Vi enades om ett par himmelsblå sammetsfåtöljer i lite stramare utförande till det facila priset 35’/styck. 

På Svenskt Tenn blev vi sittande en stund i soffan till vänster i bild. Den står ganska nära den vänstraste ingången och har panoramautsikt rakt ut mot Strandvägen och Nybrovikens båtar. Det var som ett skådespel att se hur båtarna längs kaj guppade i blåsten och se folk flanera förbi. Vid ett tillfälle kom fem sällskap med identiska hundar på rad. Jag är så dålig på hundraser, men den är korthårig, vit med rosa nos och ser lite ut som en gris. Det såg i alla fall rätt komiskt ut när det kom så många på rad. Där satt vi, på första parkett till livets skådespel. Jag rekommenderar soffan.

Efter en kompisrabatterad kaffe på mv:ns dotters fik gick vi en tur på Svenska Auktionshuset på Nybrogatan och kikade på verken på visning. Samma sak där: Vi valde varsitt och gled sedan vidare in på saluhallen som ju alltid är ett multisensoriskt spektakel. Vi drog in ostdoft, tittade på humrar och klappade taxar. 

Efter ett kort stopp på Hemköp för kompletteringshandling kväll drog vi hem för det var dags för min gubblur och mv:n behövde se en match. Middagen hittade vi till största delen i frysen, så man kan summera dagen som 86 kronor i SL-biljetter och runt 30 kronor för lunchen (pp) vilket väl får anses vara bra för en heldag fullsmäckad med intryck.

På söndagen åkte jag och premiärhandlade på mitt nya Willys i Bromma Blocks. 

Förutom en rad basvaror köpte jag ingredienser till ett storkok chili som jag fick hos en vän för någon vecka sedan. Eftersom minstingen blivit vegetarian behövdes matlådor i genren. Matnota 650 kronor. Jag köpte också en skylt "Övrningskörning" för 39 kronor. Söndagen slutade på ut minus 319 och måndagen gick således in på minus 119.

Det här är för övrigt ett över snittet bra chilirecept som min kompis fick när hon var på tyst retreat. Det blev runt 13 portioner av nedan (uppskattat pris/pp 10 kr). Överför man det till "dagens lunch"-pris är alternativkostnaden 1 560kr om man tänker att en snittlunch kostar 130 kronor (vilket typ är lögn, jag betalade 150 kronor för en dassig buffé i Uppsala senare i veckan).

---------------------------------------------------------

Ingredienser

- 2 hackade gula lökar

- 6 finrivna vitlöksklyftor

- 6-7 finhackade selleristjälkar

- 3 grovskurna paprikor valfri färg (valfritt: blanda med olivolja, salt & peppar och rosta på 225 grader tills de fått färg, runt 30 minuter innan du tillsätter dem i grytan)

- 2 tetror svarta bönor 

- 3 tetror krossad tomat (jag tog 2 krossade och 1 hela körsbärstomater)

- 3 tärningar grönsaksbuljong

- ½ tsk chiliflingor

- 1 msk paprikapulver

- 2 msk oregano

- 2-3 rutor mörk choklad

Smaka av med honung, vinäger, japansk soja för färgen, mer salt/peppar. Servera med ris eller tortillachips, crème fraîche/gräddfil, hackade örter av typen koriander/basilika, ta av det du har eller har lust med. 

Gör så här: Mjukstek grönsakerna på låg värme. Tillsätt bönor och tomat, buljong, kryddor och choklad. Låt sjuda minst en halvtimme (jag körde tre timmar i slow cookern). 

---------------------------------------------

Jag vill också slå ett slag för gratisbuketten. Jag har haft en stor fin bukett hemmavid i kölvattnet av mellanbarnets 18-årsdag. När den slutgiltigt vissnade kändes det tomt och trist och eftersom jag är i Sparsamt Oktober gick jag inte och köpte en ny utan sonderade alternativ. 

En vän har kolonilott nära mig och jag frågade henne om jag fick plocka lite växter i hennes trädgård på vilket hon svarade jakande med reservation för att hon inte hade så mycket blommor. Men vem behöver blommor när man hittar nyponsnår, äppelträn, tistlar och annat trevligt? Om du frågar mig tycker jag att nedan bukett är minst lika fin som den du köper för 149 kronor på ICA Maxi. Eftersom den plockas direkt från naturen lär den också stå längre.

På måndagen handlade jag för runt 300 kronor på grund av bjudning på kvällen. Det blev också fem matlådor kvar (Bouillabaisse med belugalinser) så ställt i relation till lunch-ute-kostnaden så var det ett minst sagt kostnadsneutralt evenemang. Jag gick också en vänpromenad längs vattnet i norrort och efter det tog vi en kaffe för 50 kronor var. 

Min vän fattade helt hur jag gick igång på Sparsamt Oktober så när vi lämnade cafét gjorde vi följande heist: Jag lånade hennes månadskort SL för att åka de tre busshållplatserna till min bil (det var lite brådis se) för att sen ta bilen tillbaka och ge henne kortet. Dagen slutade på saldo 30. 

På tisdagen var jag på tjänsteresa så den lunch jag bjöd en kollega på gick på firman. Ut: 230 kronor. Onsdagen: Inte en kortdragning, varesig för mat eller annat, så torsdagen in på 630 kronor. Inte illa måste jag säga, med tanke på förra helgens balans. Dock behövde jag swisha ett barn för skagenröra (fråga inte). Även torsdagen var fri från kortdragningar.

Summerat vecka två:

• Mat: 1 050 kr
• Swish till barn: 50 kr
• Balans dagspeng: 830 kr

Mvh
EB

Sparsamt oktober: Vecka 1

Varning för långt inlägg. Det blir så när man ska redogöra för sina kortdragningar.

Veckan började dåligt. Förra fredagseftermiddagen skulle jag till Hudik med barnen och tänkte att jag skulle göra matsäck för att mota takeaway i grind. Vad bättre ställe att handla på än Lidl, tänker frugal vän av ordning? Svar: Ställen som har koll på sina priser. 

Kassörskan verkade ny så kampanjen sex frallor för 14 slogs in som fem frallor för 19 (såå orent). Kycklingpålägget vars hylletikett sa 23 gick in för 39 osv. Nu är det ju inte dessa kronor och ören som kommer att spränga denna månads kalkyl, men det är PRINCIPEN. Det kändes som ett universums hånskratt dag ett i mitt nya liv. 

Dessvärre har jag också som princip att aldrig bestrida småsummor på kvitton. Särskilt inte på Lidl som är billigt nog som det är. Så istället gick jag och surade ett par timmar, vilket kändes produktivt. 

På lördagen hade vi middagsbjudning så där drog det iväg en del på mat. Säg 900kr (902 för att vara exakt) men då var vi åtta pers så det tycker jag ändå var helt ok. Mina kortdragningar gällande "övrigt" som dras från min "dagspeng" denna helg var fyra:

- Barns hörlurar 249kr (en förutsättning för harmonisk bilresa). Detta belopp tog jag från barnens konstnärsfond och hon fick betala tillbaka i form av barnarbete (städa kakelugnar).

-Weinmann Grüner Weltliner 109kr. Ett prisvärt vitt vin i literstorlek. 

- McDonald’s på vägen hem. Gick av tidsmässiga skäl inte att undvika. Vilket är en lögn. Klart jag kunde ha tagit höjd för det under handlingen på lördagen. Men jag är lite ringrostig.

- Näsdukar på Circle K 35kr. Detta var bara störigt. Jag kunde tagit med mig Lidlnäsdukar från landet till typ nollkostnad men det var först på E4:an barnen började snörvla och snyta sig hysteriskt. Parentes, men är det bara mina barn som använder ett halvt paket näsdukar per snytning? 

Helgen slutade på 200kr plus. En guldstjärna väntar jag mig för detta: I bilen på vägen ner insåg minstingen att hon glömt sin pianobok på landet. Eftersom vi var halvvägs hem var det bara att glömma att vända. Jag kollade nätbokhandlarna och den kostade 269 kronor. Jag fick då idén att reka bibblan och döm om min förvåning att den fanns! Jag la in en reservation och redan dagen efter fick jag ett sms om att den gick att hämta, på det bibliotek som ligger bredvid hennes pappa. En timme senare hade hon hämtat den. Jag betvivlar att jag agerat på detta - om jag får säga det själv - resurssnåla och framför allt smarta sätt för en vecka sen, innan jag gick in i projekt "Sparsamt oktober". Det kändes mycket tillfredsställande. En positiv bieffekt är att min dotter ser agerandet och kanske tar det med sig in i sitt framtida liv. 

På måndagen handlade jag - mot min lärdom från fredagen - åter på Lidl. Min plan var att under en barnfri vecka göra storkok och matlådor, fokus mellanbarnet då hon har praktik på torsdagar och då behöver ha mat med sig. Hennes favoriträtt är korv stroganoff, men förutom ingredienser till detta passade jag på att köpa kaffe, olivolja och andra basvaror varför handlingen gick på 528 kronor. Idag såg jag inga fel på kvittot. Jag kompletteringshandlade också Kalles Kaviar och haricot verts på en annan butik och matnotan slutade således på 608 kronor.

Apropå att jag närmar mig min inte så sparsamme men matkräsne särbo så valde jag att på Lidl köpa ej den billigaste olivoljan utan en som vunnit någon form av pris för sin smak. Observera också citronen på bilden som var en gåva från Lidl (ni som har appen vet vad jag pratar om). Jag har ingen aning om vad jag ska göra med den, men det känns ändå trevligt för gratis är som bekant gott.

Sen gjorde jag ett stopp på Dollarstore och köpte matlådor och frysetiketter för 60 kronor (för 19 lådor = 3 kronor styck men då är flertalet engångsformar på grund av att praktikbarnet sällan får med sig lådorna hem). På kvittot kan 137 kronor härledas till ingredienserna till korv stroganoffen. Det blev middag för två, lunch för mig dagen efter och åtta matlådor, d.v.s. 12,45kr/portion plus tre kronor per matlåda. Till-freds-ställelsen att peta in dem i frysen!

Såhär på måndagen började jag blicka framåt i veckan. Champagneprovning på torsdagen vilket var en födelsedagspresent. Men det tenderar att tillkomma kostnader i liknande sammanhang då förnuftet går ut när bubblet går in och taxi blir en överhängande risk. Därtill en 50-årsfest på fredagen (samma princip). Därför kändes det bra att på måndag kväll ha "bankat" i stort sett hela dagspengen och därmed gå in i tisdag med 611 kronor tillgodo.

På tisdagen fick jag en notis från Postnord att jag hade ett paket att hämta. Det var gamla synder som anlände, från tiden innan sparsamt oktober. Nu kommer en lång utläggning om doftljus och är du inte intresserad kan du scrolla ner till grön text. 

Jag har ett mycket kluvet förhållande till doftljus. Jag avskyr uppskattningsvis 80 procent av det som finns på marknaden. Ytterligare 19 procent lämnar mig oberörd. Knappt en procent passerar. Men denna procent...OMG jag kan gå över lik efter ett bra doftljus. Det absolut vackraste (ja vackert var det, esoterisk perfektion) fick jag av hussen till hunden jag passade under mitt första frihetsår. 

Det var ingen friargåva, utan en random give-away kopplat till hans jobb som senior fastighetsmäklare på ett av Stockholms finaste mäklerier. Jag fick ju löpande bubbel av karln eftersom han var till åren gången så han drack sällan. Vi pratar den sortens bubbel en förtjust kund med våning värde >20 miljoner ger sin mäklare om försäljningen gått bra d.v.s. från distriktet Champagne.

Vid något tillfälle tog firman fram ett eget doftljus. Antagligen för att ha på visningar för att ge det exklusiva klientelet en känsla av det je-ne-sais-quoi de förväntas känna när de sätter sprätt på sin trust fund. Kanske för att ge som gåva till kund. Vet ej, men jag fick ett ljus. 

Herregud. Jag älskade det här ljuset mer än mitt förstfödda barn. Jag använde det sparsamt och det höll säkert i ett år. Sen flyttade vi till Hudik och där blev längtan så stor att jag i strid med min stolthet kröp till korset och frågade mäklarmannen om det fanns möjlighet att köpa ljuset i någon form. Antingen av mäkleriet eller av ljusproducenten. 

Svaret var nej. Ljuset var taget ur produktion och skulle aldrig komma åter. Det gick tydligen inte att återskapa hos producenten. Eller så sa han bara så för att han inte orkade rodda med skiten. Jag förstår honom, det var ju inte så att jag var på topplistan av prioriterade kunder, blott en hundvakt. 

Men sen gjorde han något rart: Han gick runt på mäklarkontoret och plockade på sig halvbrunna ljus som han skickade till mig. Jag tror jag fick tre stycken, som tillsammans räckte i ytterligare två år eftersom jag bara tände dem vid speciella tillfällen eller om jag en dag kände mig i behov av en upplyftare. 

Sen var det slut på det roliga och jag fick med ljus och lykta leta efter något som efterliknade detta magnifika ljus. Då måste ni förstå vad det doftade och det är så svårt att beskriva en doft. Men om jag ska ge det ett försök så var det en rätt maskulin, rökig doft. Inte rök som i braseld utan mer som dyr rökelse (inte som den sort man hittar i en kinabutik, mer som i...vad vet jag...diskret myrra från en katolsk kyrka) kombinerat med doften av nytjärat båtskrov. Förutom den murriga basnoten låg där lager på lager av diskret, dyr väldoft som förde tankarna till penthouses i New York och sekelskiftesvåningar längs Rive Gauche. En doft som invaggar dig i en känsla av trygg exklusivitet, som att inget ont kan hända dig så länge du befinner dig i doftens närhet. 

Till och med när ljuset var släckt anade man doften i rummet, som ett lyckans skimmer. Ja, jag blev lycklig av det ljuset på ett sätt som varken Molton Brown, Voluspa, Diptyque, Acqua di Parma eller Jo Malone förmår saliggöra mig. Tipsa gärna i kommentatorsfältet (med överhängande risk att hamna på min shit list om ljuset inte håller måttet).

Efter ett par års sniffande på alla doftljus som kom i min väg hittade jag ett som inte på något sätt var jämförbart men som ändå rörde sig i samma tassemarker och det är nedan ljus från Rituals:

360 gram, 60 timmar, 429 kr.

Jag brände slut på mitt fjärde nu i våras och sedan dess har jag gått doftlös. Nu finns det säkert de som inflikar att man faktiskt kan leva ett kvalitativt liv utan rumsdoft. Jag håller med. Men det är inte lika najs. Särskilt inte sen man förälskat sig i den rätta. Det finns ingen återvändo. Jag Måste Ha Det. 

Min tanke var att jag i Amsterdam skulle hitta något liknande och ja, jag hittade ett ljus som i butik vars namn jag förträngt kändes lovande. Men det var en besvikelse när jag tände på nu i början av hösten. Hur ska jag beskriva den doften? Ljumma nylonstrumpbyxor möter Eldorado citronsaft på plastflaska. Ljuset gjorde mig på dåligt humör, särskilt eftersom det till och med var dyrare än ljuset ovan. 

När jag trodde att jag inte kunde bli mer irriterad blev jag det vid ett besök på Rituals i september. Mitt ordinarie ljus var slut i butik. Inte bara i den butiken utan överallt, även hos återförsäljare vilket jag googlade mig till på plats. Den över snittet sminkade men under snittet informerade butikssäljaren kunde inte svara på när ljuset skulle komma in igen eller ens om det skulle komma in igen.

Jag började nu likt heroinisten bli riktigt nojig. Jag erbjöd mig att köpa visningsexemplaret. Gick inte. Jag erbjöd mig att köpa ljuset i maxiutförande med trippla vekar för drygt 800 kronor. Hon smet bak på lagret för att sen konstatera att även det var slut och nej, jag fick inte köpa visningsexemplaret. Efter att ha kontrollringt några andra butiker stod jag tomhänt: Ljuset fanns inte att uppbåda och det kanske på livstid. 

Med undantag för refillen. Ljuset finns också som refill, då utan glasbehållaren (som jag dumt nog slängt när ljuset tog slut). Refillen fanns fortfarande att köpa hos en mängd näthandlare. Så jag kom upp med en plan: Att bränna slut på Amsterdamljuset och fylla dess glasbehållare med Ritualsrefill. Sagt och gjort. Under en veckas tid gick Amsterdamljuset på låga ute på min balkong (jag klarade inte av lukten) och precis i tid för leverans av refillen hade den brunnit ner till botten.

Tycker ni att jag skrivit tillräckligt om den här ljushistorien nu? Glöm det, jag har bara kommit halvvägs. Nu kommer den dramaturgiska vändningen förstår ni. När jag försökte placera refillen i Amsterdamburken visade det sig att den inte passade. Inte överhuvud taget. Ritualsrefillen är liksom lite konformad med bred topp och smalare bas och Amsterdamljuset var cylindriskt med jämna sidor. En fjärdedel av refillen stack således upp ur behållaren och det krävs inte ett geni för att räkna ut att det inte skulle sluta bra. Jag testade refillen i ett antal andra behållare hemma utan framgång. 

Vid det här laget var jag inne i sparsamt oktober men likväl besatt och desperat. Så i tisdags tog jag beslutet att göra något irrationellt: Köpa ett Rituals doftljus jag egentligen inte ville ha för att bränna ner det på balkongen och i glasbehållaren placera refillen. Jag sonderade nätet och såg att Rituals hade rea på vissa erbarmliga dofter av typen jasmin och vanilj. Men nu hade jag tunnelseende så i tisdags efter jobbet (jag är noga med arbetstid) åkte jag till den så kallade Skrapan i Stockholm för att dra åt mig ett äckligt ljus till 20 procent rabatt.

Vad skådar då mitt nordvästra i butikshyllan om inte ett doftljus i exakt den doft och burk jag vill ha? Black Oudh! Bara ett kvar! Jag tror inte mina ögon. Enligt säljaren i den andra butiken var ljuset slut överallt men tydligen inte på Söder. Jag formligen sliter åt mig ljuset och väl i kassan kommer nästa glada överraskning: Även detta ljus har 20 procent rabatt! Jag hade nästan svårt att hålla tårarna tillbaka när den bedårande kassörskan packar ner mitt ljus i kassen till ett pris av 343,2 kr. Inte bara har jag nu två års doftljusförbrukning bankat hemmavid. Jag fick 86 kronors rabatt!

Så kontentan är att jag under tisdagen gjorde av med 430 kronor eftersom SL dit och hem gick på 86 kronor. Men då hann jag med ett föräldramöte på samma biljett så jag hade ändå behövt punga ut med denna utgift. 

På onsdagen hämtade jag ut min nya förmånsbil och behövde erlägga kollektivtrafiksavgift dit. Men nu kör jag el och det ska bli spännande att se vad det gör med mina månadskostnader på bilfronten. 

På onsdagen handlade jag också mat för 105 kronor. Det blev ingredienser till en pasta arrabiata för två samt två matlådor = 26 kr/person. Pasta arrabiata kräver inte parmesan varför rätten hade kunnat vara häften så dyr. Mitt enda kortdrag i övrigt var som sagt bussbiljetten till bilnasaren.

Torsdagen den 2 oktober gick jag in med balansen 581 kronor. Dessutom fick jag en återbetalning från Sellpy på returnerade varor med 491 kronor. Dessa fördes över till sparkontot eftersom det är resultatet av mina affärer pre sparsamt oktober och inte del av denna månads förutsättningar.

Senare på kvällen gick det två SL-biljetter ToR champagneprovning. Provningen i sig genererade inga extra utgifter och kalla mig eskort men jag lät mig bjudas på ett efterföljande litet snack på ett mysigt hål i väggen invid Vasaparken. Men rent moraliskt konterade jag denna bjudning under kategori "födelsedagspresent" och kunde sova gott om natten.

Vinnare: Charles Heidsieck Brut Réserve

På tal om natten så fick jag på tunnelbanan hem feeling och köpte biljetter till ett dansevent som äger rum i Stockholm nästa helg. Så torsdagen slutade på balans 195 (jag sa ju det, att man får räkna med oförutsedda utgifter om man dricker bubbel).

In på fredagen: 395, vilket torde räcka kostanden för en Uber på väg hem från 50-årsfesten ikväll. Med det stänger jag vecka ett av Sparsamt Oktober och summerar enligt nedan:

Mat: 1 718kr (men då hade jag en större middagsbjudning)

Dagspeng: I fas

Swish till barn: 841 (togs från annat konto)

Gällande swish till barn så var det ett par hörlurar som låg i gråzon. Dels hade jag sjabblat till det med överföringen av studiebidraget till minstingen och hon behövde verkligen ett par nya lurar. Det var enklare att dra kortet än att på stående fot avbryta den pågående transaktionen av studiebidraget eller att be henne att swisha i efterhand. Dessutom fick hon jobba av kostnaden.

Vidare har jag i ett svagt alt. genialt ögonblick givit båda barnen carte blanche vid inköp av böcker. Om ni vill debattera det och tala er varma för bibliotek och loppisar hänvisar jag till detta men mest detta inlägg och kan dessutom tillägga att mellanbarnet numera har fyllt det hyllplan som syns i länkat inlägg två med lästa böcker vilket, givet historiken av icke-läsande, är en framgångssaga. Nyckel är att hon får välja böcker helt fritt och att hon sedan får ställa in boken i hyllan, som en trofé.

Sen betalade jag 300 kronor för två par glasögon till ovan barn som en förutsättning för att hon ska kunna fortsätta ta körkort. Tydligen fick hon ett bidrag på 800 kronor av staten, vilket man ju tackar för. Sverige är fantastiskt. 

Ha en trevlig helg! Jag fortsätter min sammanställning nästa fredag.

Mvh

EB

Tema: Sparsamt oktober

Efter att ha skrivit förra inlägget drabbades jag av en sorts skev längtan. En längtan tillbaka till spartiden, när jag gick igång på att hålla mig med dagspeng och jaga extrapriser på Willys. Två saker hände i veckan som fick mig att fundera ett extra varv kring mitt nuvarande liv i sus och dus:

1) Ett samtal med en vän på temat. Hon är tätare än en plastbytta men avskyr resursslöseri, vilket gör att hon trots sexsiffrig lön letar allt second hand och beställer resor ett år i förväg för att komma ner i pris. Hon triggas av utmaningen helt enkelt. Jag minns ju som i ett rosa skimmer åren med sparsamhet och hur jag kunde få samma (om inte bättre) lyckorusningar av en hög sparkvot än att köpa en massa bling vilket hade varit mitt tidigare uppåttjack. Inte för att jag köper en massa bling för tillfället (minus serumet) (och en vintage Michael Kors-väska som bara är 100 procent jag), men ni fattar vad jag menar. Jag saknar att känna mig resurssmart. 

2) En olycklig migration av personlig data mellan min gamla och nya jobbdator gjorde att min snuttefilt sedan 2015 - sparplanen i Excel - gick om intet. Vilket föranledde att jag gjorde en ny månadssammanställning av utgifter. Det var när jag kikade på utgifterna för september (räkningarna drogs idag) som jag hajade till på post mat. Det är helt sjukt, men jag verkar ha lagt 8 698 kronor på denna kategori under september. Ej inräknat restaurangbesök. Och då är barnen hos mig två veckor av fyra. Det är lika mycket som vi la på mat i en fempersonsfamilj (även om maten blivit dyrare nu).

Så detta kommer att ske under oktober: Med vissa intervall (ska försöka göra det varje fredag), kommer jag att följa upp nedan parametrar:

a) Dagspeng

Jag återgår till min tidigare ledstjärna 200 kronor per dag vilket många reagerar starkt på så jag säger som jag brukar: Dessa 200 kronor ska räcka till ALLT som inte är mat eller kommer på en räkning, såsom läkarbesök, apoteket (både lilla och stora gröna), kollektiva och icke-kollektiva färdmedel, böcker, nagelfilar, stuprännor, bensin till gräsklippare, vårlökar, flugsmällor och cellosträngar. Om en pott inte används en dag förs den vidare till nästa och möjliggör på så vis större inköp eller krog. 

b) Brutalkoll på matkonto

Denna månad ska jag damn it följa alla mattransaktioner och försöka bena ut hur det kan dra iväg så mycket. Jag brukar ju storhandla innan barnen kommer, men denna handling brukar sällan gå på mer än 1 200 kronor och det är en gång i månaden. Sen köper jag en del frukt och grönt på en torghandel nära mig, men då använder jag inte ens det för mat dedikerade kreditkortet. Så egentligen handlar jag för mer än det jag skrev ovan. Jag har Hello Fresh under barnveckorna, men även om kassarna är förhållandevis dyra (fyra middagar för 850 kronor) så är alternativkostnaden (att själv köpa fullstora förpackningar och göra samma antal måltider) ungefär lika stor om inte större. 

Ledstjärnan är att dra kortet så få gånger som möjligt per dag. Ingångsvärdet per idag fredag den 26 september är (efter överföring överskjutande belopp till sparkontot) 200*28 kronor (200 kronor gånger 28 dagar eftersom den 25:e oktober är en lördag varför lön kommer en dag tidigare) = 5 600 kronor.

Jag ser redan ett problem i horisonten och det är att en av mina räkningar ligger på autogiro mitt i månaden (Parkster), men den räkningen kommer jag att mota i grind från sparkontot. Öfver min döda kropp att jag kommer att lägga undan dagspeng till att betala boendeparkering och rent tekniskt är det ju en räkning, inte löpande utgift. 

Ett annat problem jag har är det eviga swishandet till barnen eller saker som är barnrelaterade. Föräldraföreningen på dotterns gymnasieskola, kommande studentskivedeltagande (för mig alltså), skit man måste köpa i deras olika klasskasseinsamlingar...Bara dessa swish tar ju en månads dagspeng? Men jag tar ett beslut när och nu:

Saker som jag inte kan kontrollera (d.v.s. samtliga swishförfrågningar från barnen) får gå på barnens konstnärsfond denna månad. Det vill säga: Det enda jag kommer att följa är det jag själv kan påverka, det vill säga min egen konsumtion. Jag kommer emellertid att föra bok över swishandet, mest för min egen vetskap och för att jag ska kunna hålla syrliga tal den dagen de gifter sig.

Så - fredagen den 26 september. Kontot i balans. Klockan är 09:30 och jag har inte dragit kortet en enda gång. Om jag lyckas hålla denna balans kommer jag denna månad att ha en sparkvot på drygt 40 procent. Önska mig lycka till!

Mvh

EB

Jag sprider ordet

Det är kanske lätt att tro att jag fallit ur mina frugala vanor de senaste åren. Det är till viss del sant. Jag storkokar inte linsgrytor eller gör egen tvål. Jag sparar bara till buffert. Mina omkostnader är rekordhöga, delvis drivet av att jag bor i ensamhushåll. Men om jag ska vara helt ärlig: Jag har svårt att motivera mig. Visst hade jag kunnat lägga undan fem-tio tusen på ISK:en varje månad. Men vad tjänar det till i det stora hela då jag redan har det nest egg jag anser mig behöva? Nu har ju börsen varit småsur sedan lägenhetsförsäljningen landade på ISK:en, men när den väl vänder upp igen kommer allt månadssparande att kännas futtigt i sammanhanget.

Så jag har levt på. Jag har nästan levt som en svenne banan. Minus att jag aldrig skulle köpa saker nya av typen säng, kläder. Men jag har rest, jag har ätit ute och jag har tagit taxi. Jag har ju också en särbo som inte är av det snåla virket vilket gör att man lätt förlorar kontakten med rörelsen. Men nu kommer det intressanta: Efter en tid tillsammans börjar vi att påverka varandra, som om strävade vi båda mot mitten.

En av mina favorit-romcoms, What Women Want från år 2000, handlar om kvinnokarlen spelad av Mel Gibson som möter den för honom atypiska smarta kvinnan Helen Hunt. Eftersom jag är en sucker för triviadivisionen på IMDB vet jag att kostymen i filmen är noga uttänkt. I början är Han klädd i mörka kläder, företrädesvis svart. Medan Hon är klädd i ljusa kläder, tonvikt vitt. Men ju längre filmen går, desto mer närmar de sig samma färgskala: Duvblått och olika nyanser av grått. Lite väl finkornig symbolik för en dussinfilm, men jag tycker att det går att transponera på min och särbons inställning till ekonomi (det vill säga livet).

Min särbo var när vi träffades vad jag skulle säga en rätt vanlig representant för medelålders tjänstemannasverige. Bra lön men höga omkostnader. Städhjälp, larm, restaurangbesök, regelbundna frisörbesök, amortering framför investeringar. Inga tankar på tidig pension, eftersom samhället bankat in att man måste jobba mycket och länge och sen helst lite till. Jag upplevde att han hade en viss känsla av frustration inför ett jobb som sedan länge slutat kännas utmanande och kul. Likt en haj fick jag vittring och högg. 

Mina första utläggningar om FIRE möttes av rynkade ögonbryn och skepsis. Det vanliga: "Man lever här och nu", "Tänk om buss/alla gjorde så" etc. I princip allt var heligt, från dyrvinet till larmet. Jag retirerade och tänkte väl i mitt stilla sinne att det nog ändå var för sent, karl är ju ändå femtio. 

Men sen började det hända saker. Det började i det lilla. Han tog med sig papperskassar till affären istället för att köpa nya. Han städade sina bankkonton och avyttrade fonder på fondkonto, tog skattesmällen och la in på ISK. Han skiftade amorteringarna mot sparande i indexfonder. 

Vid något tillfälle tog vi tjuren vid hornen och loggade in på hans Minpension.se, något som krävde dagar av mental förberedelse. Givet hans välbetalda tjänstemannajobb i alla år visade det sig vara en mycket glad överraskning. 

Från att grimaserande ha hållit för öronen när jag närmat mig ekonomi var det nu han som tog upp ämnet, kom med uppdaterade planer kring tjänstepensionsuttag och en eventuell husförsäljning som i början ansågs Helt Otänkbar.

Så en dag hade han skapat sig sin egen exitfil i Excel och konstaterade nöjt att ”går jag vid 55 håller kalkylen”. En arbetslivsförkortning med minst tio år mot vad han trodde var möjligt innan han träffade mig. Idag pratar vi ofta om hur vårt gemensamma fria liv skulle kunna se ut. Saker vi skulle vilja göra, hur vi skulle fördela årstiderna mellan våra olika ställen, resor vi vill göra. 

Till saken hör att varken han eller jag är särskilt äventyrligt lagda. Visst gillar vi att resa, men det är inte meningen med livet för någon av oss. Jag tycker att sommarens bussresa genom Österrike var ljuvlig. En långhelg i Frankrike framåt vårkanten är heller inget jag skulle tacka nej till, men ungefär där ligger ribban för oss båda. Om vi i en framtid kan tänka oss att bo på samma adress - i min hyresrätt eller i hans hus - är vår ekonomiska frihet (fokus hans) än större. 

Så, jag går mer på krogen och kostar på mig enstaka lyxartiklar som ett serum vars pris ni aldrig kommer att få veta (och som ni vet tror jag inte på dyr hudvård men jag har levande bevis i en väns hud). Han å sin sida börjar skala löken. Nu ryker snart hemlarmet och städningen glesas ner till ett minimum. 

Jag skulle emellertid säga att den stora vinningen för hans del inte ens är de extra frihetsåren han nu blivit varse. Nej, det stora skiftet är hans inställning till jobbet som idag är att beteckna som mer relalalaxad. 

När vi träffades körde han strikt kontorstid, prydligt uppstyrd i struken vit skjorta och månatligt klippt hår. Inte bara jobbar han numera hemma någon dag per vecka. Han ser coolare ut (om man med cool menar lite mer tilltufsad). Håret växer på längden och tvären i en nästan strandnära look. Den vita skjortan är bytt mot mer avslappnade varianter, inte sällan hängande utanför brallorna. Kavajen har jag knappt sett under 2025. Skägget - tidigare ett semesterattribut - hänger kvar trots att vi är en bra bit in i september.

Jag ser det som man så ofta ser med folk som väljer "the road less travelled": Man slutar bry sig så förbannat. Idag vet han att det inte är en katastrof om han får lämna sitt jobb. Jag fick honom tidigt att förstärka sin inkomstförsäkring så den har snart varit aktiv i det där kvalificerande kalenderåret. Skulle han bli kickad efter 25 år i den ständigt omorganiserande Stora Firman kommer han att landa på fötterna. 

Och det är här FIRE-magin spelar in: Ekonomisk trygghet handlar om att kunna gå rakryggad genom tillvaron och slippa att känna sig utsatt. Paradoxalt nog är det nog den inställningen (anekdotisk bevisföring) som gör att det är mindre sannolikt att du som FI/semi-FI får kicken. Det är den som hukar längs med väggen som får gå först. Nåväl, kanske inte i LAS-Sverige, men som princip.

Jag läste upp detta utkast för honom och han propsade då på att inlägget skulle innehålla de fem saker han aldrig kommer att ge upp, så här har ni den:

1. Färska burfångade havskräftor (det var tydligen viktigt det där med buren)

2. Beaujolais

3. Fribeteskött (ni får googla)

4. Alla fotbollskanaler

5. Att bjuda familj och vänner på mat, hemma eller på krogen 

Hallå! Jag ser ingen motsättning i att äta burfångade kräftor om man å andra sidan varken ägnar sig åt okynnesrenoveringar eller dussincharter. Att leva ekonomiskt handlar mer om prioritering än självspäk. För som Paula Pant säger: ”You can afford anything, but not everything”.

Som en parentes kan tilläggas att särbon nu börjat så FIRE-frön även hos familj och vänner. Jag har skickat MMM-länkar (”The shockingly simple math…”) att distribuera till enstaka kollegor som sedan konspiratoriskt nickar åt honom i de svala konferensrummens tyranni. Goda idéer är som vatten: De hittar alltid en väg fram.

Mvh

FruEB

Höstens rensning

Som gamla läsare vet är detta lika delar en ekonomiblogg, en svammelblogg och en rensa-i-röranblogg. Det har varit rätt lite av det sistnämnda de senaste åren, kanske främst för att jag inte haft så många röror kvar att rensa. Så jag har tvingats göra det alla kvinnor i min sits till syvende och sist blivit nödd och tvungna att göra: Skaffa ett nytt rensningsobjekt a.k.a. en särbo med friliggande villa och förråd.

Sedan förhållandets start har jag gått igenom badrumsskåp (i vilka låg tomma behållare finkem en masse), köksskåp (där jag bland annat fann färgburkar och växtnäring), garderober (en hel garderob med cykelkläder vilket är en för mycket för någon som inte cyklar) och diverse andra utrymmen som kaoslådor och diverseskåp. 

För ett par helger sedan kom turen emellertid till den vita valen: Förrådet. Det har snackats om detta ett tag. "Någon gång borde jag..." et al och en lördagsförmiddag i slutet av augusti drog vi igång. Eftersom en rätt stor andel av er är lika sjuka i huvudet som jag insåg jag redan innan start att här behövde "läggas ut" som man säger i tidningsbranschen. Så här har ni förebilderna (en sorts hemsnickrad panoramabild):

Ovan är inte ens hela sanningen för normalt sett står tre cyklar här inne varav två just nu knappt får plats. Dessutom ska här in en robotgräsklippare vintertid. Och i väntan på försäljning, en elmoppe. 

Det lustiga var att denna rensning började med att vi råkade stå i förrådet och stirra på väggen till vänster, för att se om det kanske skulle gå att få upp några fler hyllor. Jag vill minnas att jag sa något i stil med "jag tror det räcker med en fem-sex hyllplan för att lösa din förvaringsproblematik". Tills jag kom tillbaka till verkligheten och insåg att: Det är inte bristen på hyllor som fuckar upp din förvaring, det är överflödet av prylar. Och det krävdes inte ett organisationsproffs för att se att ovan förråd hade För Många Prylar. Jag menar, tomma gasoltuber, wellpappkartonger, torkade färgburkar och minst en golfbag för många för någon som knappt spelar golf. 

Mitt föreslagna modus operandi var därför att tömma förrådet i princip helt och hållet (undantaget vinterdäck och en cykel vi visste skulle vara kvar) vilket resulterade i nedan:

Sen dammsög vi, torkade hyllorna rena och tvättade fönstret. Alla prylar som togs ut sorterades i uppskattningsvis ungefär nedan kategorier:

1) Uppenbart släng (gamla bilmattor, trasiga fresbees osv)

2) Nostalgi (särbons gamla leksakstraktor, en kanonkula, ja det vanliga)

3) Trädgårdsrelaterat

4) Bilrelaterat

5) Kem (färg, lacknafta etc)

6) Lek (ex. de fem krocketspelen)

7) Jul

8) Cykel

9) Skidor

10) El (sladdvindor, kokplatta)

10) Återvinning (wellpapp, plast, glas/keramik, farligt avfall, elavfall, pant)

Trädgård, cykel, el

Lek (och en låda skridskor)

Kem och bil

Till ÅVC

Notera att vi inte åkte till återvinningscentralen förrän allting var inplockat i förrådet igen. För som med all rensning går den i flera steg. Den första utrensningen då man fortfarande håller fast vid saker och sen fas två, när grejerna ska in i ursprungsutrymmet igen och man inser att man kanske inte vill ha kvar vissa saker ändå. Detta var fallet exempelvis med den sparade hoover boarden som vi inte hittade laddaren till varför den fick följa med till ÅVC (motarbetandes "sunk cost fallacy": När man fortsätter investera i ett projekt som inte fungerar för att man redan lagt ner resurser som inte går att få tillbaka).

Innan vi plockade tillbaka prylarna ägnade vi några minuter åt verbal planering. Vilka saker behöver man enklast tillgång till? Svaret var: Trädgårdsprylar. Så de fick landa direkt in till höger. Förutom saker med långa skaft som hängdes på väggen längst in. Infogar förebilden strax under.

Efter

Före

Särbon excellerade i att få upp skrymmande långa saker i taket. Vi hittade finurliga ting, ex. ett fodral som var ämnat att svälja hela kittet med tennisnät och stålstolpar, så att även detta kunde läggas i taket istället för att ligga huller om buller i en hylla. Det spikades upp hållare för diverse saker som tidigare låg på hyllor, exempelvis piltavla och grilltillbehör. En hel hylla frilades till robotgräsklipparens vinterförvaring. När vi rensat ut alla förtorkade färgburkar (runt 90 procent) och slagit ihop två halvfulla förpackningar till en (spolarvätska, motorolja m fl) räckte bokhyllan in till vänster till både kemi, verktygslådor och sladdvinda. Med tomma utrymmen kvar dessutom! För transparensens skull har vi i ovan efterbild ännu inte kört in två av cyklarna eller elmoppen. Men ändå.

Lådorna i hurtsen gjordes sortrena med en låda för cykeltillbehör, en för skidtillbehör, en för golvvård och så VIDARE ni hör ju jag blir uppspelt bara jag skriver om det. Behöver jag tillägga att vi sen åkte och inhandlade etiketter för tydlig uppmärkning av varje låda och varje hyllplan?

Det var vackert. Det var så vackert att vi i skymningen gick ut, tände lampan, fällde ut två av de tio fällstolarna som så listigt kilats in mellan hyllor och vägg och tog ett glas medan vi tårögt beskådade miraklet. 

Tips:

- Börja med att tömma och rensa. Hårt och skoningslöst. Om du behöver försvara en pryl med meningar som börjar: "Den här skulle man kunna...", "Man vet aldrig om..." eller "Den här var dyr i inköp..." är det bara att hiva. Hiva hiva hiva. I ett förråd ska enbart finnas saker som säsongsvis kommer till användning såsom julprylar, däck och trädgårdsrelaterat. 

- Rengör. Det förbättrar inte funktionen men genom att skänka utrymmet detta lilla kärleksbevis blir det så mycket roligare att gå in här.

- Sträva efter att förlägga så mycket som bara går till eventuell takförvaring, väggförvaring, hyllor och lådor. Endast i undantagsfall golv. Golvet kommer att gå åt i vilket fall så fort man börjar leva där och behöver släpa in något stort emballage eller grillen. Men grunden ska vara väggar och tak. 

Har du rensat ditt förråd på sistone?

Mvh

FruEB