Sparsamt oktober: Vecka 4

Vecka fyra av sparsamt oktober präglades av stiltje och slöseri. Helgen var inte mycket att hänga i julgran. Jag volontärade en smula på Stockholms jazzfestival och skjutsade ett barn i söndagsgryningen till högskoleprovet. Icke desto mindre lyckades jag sprätta loss rejält med deg. Bland annat köpte jag en present på >1000 kronor inför en stundande födelsedag. Presenten inhandlades på Åhléns City och sedan den nya regin för ett par år sen har detta varuhus blivit lite av en Kiviks marknad med skickligt dukade "Öppna-plånboken-bord" i entrén. 

I mötet med de ultramjuka halsdukarna "2 för 200" tvingades jag inse att jag blott männscha är och köpte varsin till småttingarna. Genom någon konstig habrovink med bonuscheckar och dubbla poäng betalade jag emellertid bara hundra. Men det var annat som inhandlades också. Effekt läderbalsam som inte längre är billigare att köpa på nätet på grund av frakten. För övrigt en bra investering, eftersom mina läderstövlar och väskor aldrig åldras. Ett hundra fyrtio kronor, räcker i åratal.

Lördagen gick in på hisnande 1 538 kronor men ut på deppiga minus 400 kronor på grund av ovan nämnda inköp samt en brunch på stan med barnen. Vän av ordning kan påpeka att man kan göra brunch hemma och det är visst och sant. Men nu har vi avtalat att en gång under tiden de bor hos mig under en tvåveckorsperiod antingen ta en hämtsushi eller en brunch i kvarteret och denna gång blev det det senare.

Men minus blev nollat redan på måndagen på grund av noll kortdragningar i övrigt minus en matpost på 994 kronor för veckans fyra första dagar och småttingarnas övriga önskemål. Är jag den enda tonårsförälder som lägger femsiffrigt på vitt protein och chiafrön? Inte kan jag neka dem detta heller, när de är så duktiga med träning och allt (major shit storm coming up gällande träningsmat, skicka in dem bara). Jag vet INGENTING om träningskompatibel mat så jag går bara på uppmaningarna som med spretig handstil specas på den post-it som sitter på kylskåpet.

Jag vill lägga in en parentes om ett onödigt inköp från förra veckan. Willys hade kampanj på "korta rosor" och jag köpte en liten bukett för 39 kronor. Absolut inte nödvändigt. Men nu har den stått där i badrummet och blommat i tio dagar och jag njuter varje dag.

Det här är inte ens hela buketten. Tre av rosorna står i en vas i köket och småttingarna fick varsin i sina rum. Det här är livskvalitet. Den avsats ni ser är ovanför toalettstolen och det första man ser när man kommer in i badrummet. Den tidigare hyresgästen hade här en dysfunktionell korg som svämmade över av halvtomma flaskor finkem. Jag har gjort en hederssak av att denna hylla inte ska hysa funktionella grejer (till detta finns badrumsskåp och en trähylla över badkaret), enbart estetik. Varför? För att det ska vara trevligt att komma in i badrummet. Det ska kännas som ett hotellbadrum.

Det är därför jag varje dag torkar handfat, spegel och kran så att de skiner. Toaletten drar jag över med baby wipes varannan dag och golvet dammsuger jag och moppar flera gånger i veckan. Handdukarna och fothandduken/badrumsmattan (som hänger på badkarskanten och torkar när den inte används) tvättas minst en gång i veckan och torktumlas fluffiga med mjukgörande torktumlarblad jag köper utomlands men som jag vid googling nu såg fanns på Mathem. En parentes som fick mig att minnas att jag ännu inte gjort en genomgång av nya lyan. Det får bli efter avslutad sparsamt oktober. 

På tisdagen ballade det ur. Jag jobbade hemifrån som vanligt och det var en vacker höstdag. Jag behövde köpa räkor och beslöt att ta en promenad till Brommaplan. Väl där slog shoppingjävulen in. Jag vet inte varför. Var det ett uppdämt behov från frugalt oktober? Självdestruktivt beteende? På ICA handlade jag ej nödvändiga saker för 280 kronor (ex. en bukett vita rosor, ett doftljus som jag visserligen var tvungen att köpa då jag vid sniffning råkade tappa glaslocket i marken, spolglans och diverse annat). Sen gled jag förbi systemet och köpte en flaska rött till onsdagens middag med min kompis. Jag blev så nyfiken på detta vin efter att hon förra helgen skickat mig till Systemet att handla åt henne på grund av sjukdom. En så himla fin flaska, inslagen i papper, 119 kronor.

Sen gled jag bara in på vanliga apoteket för att "kolla läget". Ni som någonsin har varit på Brommaplan vet att där finns begränsade shoppingmöjligheter och apoteket är en av dem. Där hittade jag något jag behövde nämligen en fotfil eftersom min gamla gått sönder och därtill min favoritfotkräm alla kategorier, som jag tidigare skrivit om på bloggen efter att en läsare tipsat om den. Så där blev det kortdragning för 270 kronor (det var visserligen 20% rabatt för medlemmar).

Så tisdagen gick ut på saldo minus 389 och en mataffärsnota på 280 kronor. Därtill beställde odågan böcker för 334 kronor så där gick en swish. Men hallå! Statusuppdatering från mitt första inlägg i mitt projekt "få barn att läsa": Vänster är hur hyllan såg ut för åtta månader sedan. Höger hur den ser ut nu och premissen är alltså att hon inte får beställa en ny bok förrän den förra är utläst. Från att ha läst typ AI-genererad chic lit börjar hon nu beställa kvalitetslitteratur, som Den hemliga historien av Donna Tartt. 

På tal om odågan behövde hon ett par kompletteringar till sitt rum av typen klädstång och korgställning för sin arsenal av hårvårdsprylar. Så även om onsdagen "bara" gick in på minus 189 gick det iväg 763 på Ikea vilket gav ett utsaldo onsdag på minus 952 kronor. Man behöver inte vara ett mattesnille för att räkna ut att jag inte kommer att hinna ta igen det fram till löning eftersom jag bara har torsdagen att spela på. 

Så vad hände där? Reglerna är ju tydliga på den punkten. Man får under inga omständigheter övertrassera sitt saldo. Däremot kan man på förhand spara ihop till en större utgift. Men så blev det inte. Jag gick och funderade på det här under den skuldtyngda promenaden hem från Brommaplan på tisdagen, med min tygkasse kluckande av vin och okynnes-spolglans. Knappt nedan anslag på en lyktstolpe fick mig glad igen.

VÄNLIGEN SLÄNG INGA MATRESTER HÄR! DET FINNS MÅNGA HUNDAR HÄR SOM HAR ÄTIT AV DE MATRESTER SOM HAR SLÄNGTS HÄR.

Jag var så dyster att jag lyckades gå vilse i mitt eget kvarter och hamnade nedåt Smedslätten. I öronen hade jag Choose FI avsnitt 568: The FiiRE Framework With Paula Pant och det var först i slutet av avsnittet som jag verkligen hajade till. Paula och Brad pratar om att tänka rationellt kring ett sparsamt liv. De nämner dagligmedias syn på Fire-personer (ni vet: Göra eget toalettpapper) och pekar på vad sann sparsamhet egentligen handlar om. Nämligen att göra strukturellt kloka val. 

Exempelvis att fundera ut vilken typ av boende man ska ha. Utvikning här men Paula berättar om en formula som avgör om det är ekonomiskt försvarbart att köpa sitt boende mot att hyra. Dividera uppskattad köpeskilling med uppskattad årlig hyreskostnad för samma standard. Ex: Köpa för 4 500 000 eller betala 180 000 kr i hyra per år = 4 500 000/180 000 = 25.

Blir ditt tal 10 eller lägre: Köp. Hamnar du emellertid på 15-20 är det mer tveksamt för att inte säga nej. Jag gjorde denna övning och kom fram till att jag med mitt mätetal 36 absolut ska fortsätta att hyra. Faktum är att köpa inte blir ett alternativ förrän jag hittar motsvarande objekt för 1,2 mkr och det lär aldrig ske, åtminstone inte i den här stan (såvida jag inte vill bo på 20 kvadrat i Brandbergen).

Financial Intention. Att ha grundläggande koll på sin ekonomi utan att låta ekonomin bli navet kring vilket livet cirkulerar. Byt bostadsort, ha en inneboende, byt till en billigare bil (eller ingen alls), sluta renovera (eller hyr så slipper du den frågan), dra ner på dussincharter, snabbmode och hämtmat. Se den stora bilden, eliminera slukhålen som vi av marknaden lärt oss är hygienfaktorer.

"The beauty of FIRE and personal finance is that it invites you to question all the scripts that society imposes upon you. As long as you don't harm anyone else, you are free to spend your money in a way that reflect your most deeply held values" (Paula Pant). 

Hon pratar om att man ska sträva mot att vara en bra "steward" med sina pengar. Men du ska varken vara besatt av eller ängslig över dem. Hon säger: Tänk på det som att hålla sand i handflatan. Om du vill hålla sand i din handflata, måste dina händer vara lite avslappnade. För om du kniper ihop handen för hårt, börjar sanden att sippra ut. Det som till slut händer är att du blir frustrerad och detaljfokuserad. Du slösar livsenergi på öresavrundningar istället för att med ett öppet sinne kunna ta in såväl möjligheter som potentiella hot. 

"Anxious hyper focus just like in love relationships, often creates the very negative outcome that we are trying to avoid. Excessive anxiety can actually kill the relationship. That's the issue with being obsessively vigilant about money. You think you are being good at it but you are actually driving it away, just like clenching sand too tighly in your fist."

Så jag tänker att sparsamt oktober ändå fick ett förhållandevis lyckligt slut. Jag tog tag i en del surdegar som legat och genererat strukturella kostnader. Men jag lät inte budgeten styra mitt liv. Dök det upp ett tillfälle till lattjolajban tog jag det. Jag kompromissade inte med barnens väl och ve eller mitt sociala liv (även om jag vred lite på hur vi umgicks vilket enligt mig enbart ledde till bättre alternativ).

Ögona på bollen. För medan jag under oktober suttit med mina fjuttiga dagnoteringar över swishar och matkvitton, har mitt nettovärde ökat med sexsiffrigt. Så varför ägna sig åt skiten över huvudtaget? 

Två skäl:

1) Ibland kan det vara bra att kontrollera att handbromsen funkar. Om jag av någon anledning behöver ändra mitt liv framöver för att minska mina utgifter vet jag nu att det är möjligt. 

2) Det är roligt att leva kreativt. Och ett sparsamt liv är per definition en mer kreativ tillvaro än den där du köper dig fram.

Jag ska citera direkt ur min notering ur gårdagens dagbok:

"Jag har verkligen uppskattat den här månaden. Jag har återanknutit till så många saker som förr gav mig känslan av tillfredsställelse. Som att laga mer egen mat snarare än från färdiga kassar. Eller köpa Häxan och städa kökslådorna och putsa mina bestick. Att leta underhållning i public service-utbudet och att göra egen matsäck till enkla utflykter. Att mingla på Modernas gratis-timmar en fredagkväll och att nyfiket utforska alla skrymslen i tillvaron. Att känna sig nöjd över små saker."

Jag har enkelt uttryckt varit snäppet lyckligare under oktober. Jag är rätt övertygad om att denna spelifiering av tillvaron, känslan av att suga musten ur alla tillfällen och hacka systemet, bidrar till ett påslag av diverse lyckohormon. 

Men det här är ju trots allt en blogg för kalenderbitare så här har ni siffrorna:

• Balans dagspeng dag före löning: Minus 752 kronor (d.v.s. runt 7 000 kronor i löpande kortdragningar).
• Mat: 5 030 kr, d.v.s. en rejäl minskning från föregående månad.
• Swish till barn: 4 975 kr.

Den sista posten var exceptionellt hög drivet av företrädesvis den borttappade tandställningen och diverse studentrelaterat. Ett mer rimligt antagande är att barnswish ligger någonstans mellan 1 500 och 2 000 kronor per månad vilket ju får anses ok med tanke på att de äter Caia-smink till frukost. 

Ha en fin lönefredag med mycket cava och fondköp! Om andan faller på kan du även donera en slant till Ukraina via Spiltan. Skicka en skärmdump på donationen till spiltan@spiltan.se och tävla om Per H Börjesons musdräkt.

Mvh
EB