Den lilla lyckan tra la la

På påsklovet drog vi hela familjen till Thailand och chillade vid poolen och hade det myyyyz NOT vi var hemma och sen åkte vi tåg till Göteborg och träffade Utdelningsbagaren bland annat och sen åkte vi hem igen. Vi åkte på onsdag kväll så måndag och tisdag var bara en tråkig transportsträcka för barnen i väntan på resan. Jag passade på att uträtta lite ärenden, bland annat att lämna in mina gamla trotjänare stövlarna till skomakaren eftersom klackarna började bukta inåt, jättemärkligt. Det tyckte Isak också och jag fick lite av en avhyvling där han i anklagande ton undrade vilken klåpare som bytt dem förra gången.* Isak är inte bara en av Stockhoolms bästa skomakare, han föder upp kanariefåglar också, en fantastisk kombination. När jag kom dit nu kring påsk hade de precis fått ungar och det var ett väldans liv bakom kulisserna. Jag fick komma in bakom draperiet och titta på de små liven, på de små plastäggen han lagt i korgarna så att honorna skulle förstå att det var ruvdags osv.

Tre gula, en vit, två veckor gamla.

Det var så rart och gölligt så jag tog med mig barnen och Isak lät dem hålla en varsin liten fågelunge. 

Barnen var naturligtvis helt överlyckliga och för att ytterligare boosta deras dag var jag en sådan där frivol morsa som lät barnen ta varsin frappe från MacDonald's. Jag kan inte ta gift på det, men när de satt där i solen och sippade på sina sliskiga kaffar med fågelungarna i färskt minne tror jag faktiskt att de gillade livet rätt bra, trots brist på Thailand. Och då kostade dagen 75 kronor, mot en Thailandscharter på 75 000 kronor, pengar vi nu kan investera i att spendera mer tid tillsammans innan de flyttar hemifrån.**

Poängen med inlägget, förutom att ge mig själv föräldrakred, är att man inte alltid behöver gå över ån efter vatten. Om man är frisk och lever i ett fritt land finns det i ett vanligt svenne banan-liv så oändligt många potentiella upplevelser att formligen håva in i sitt liv, oavsett om man bor i storstad, småstad eller på landsbygden. Naturen, for one, andra människor, litteratur & film från bibblan, alla maträtter och bakverk som väntar på att tillagas i ditt kök, alla kläder i din garderob som väntar på att kombineras, all musik på freakin' Spotify som du ännu inte lyssnat på, alla roliga katter-som-ser-gurkor-videos på YouTube du ännu inte sett, jag blir alldeles yr bara jag tänker på det***.

Djur är förresten ett säkert kort för såväl stora som små. Att röra sig i skogen, vakta andras djur, stå och kika i djuraffären, gå på djurcafé (av typen Himmelska Hundar) eller bara antasta hundägare på stan för att kela med deras djur, är livskvalitetshöjande åtgärder. IGMR har börjat låna en hund i kvarteret till hela familjens lycka (och även den hundägande familjens glädje). Även andra saker tangerar underbart och jag har ju tjatat en del om vad jag gillar, men jag kom bara på det igen. Att det kan vara så enkelt. Har du några tipselitips på enkla nöjen att dela med dig av per NU?

Mvh/

FruEfficientBadass

* Det är inte första gången jag är med om detta, skomakare är verkligen hedersmän. Jag vågade naturligtvis inte delge honom vem den förra var - samt att jag inte minns det - i rädsla för blodsvendetta. Ännu värre - det kanske var Isak, och då hade han tvingats till harakiri och då hade jag inte längre haft tillgång till en bra skomakare.
** Lyssnar man på tweenien nuförtiden är det emellertid tveksamt om detta i deras ögon är en fördel.
*** Samma tweenie filmade för övrigt mig när jag tittade på gurk- och kattfilmen ovan så att hon ska kunna visa sina coola tweenievänner hur töntig jag är.

Pengapsykologi

Om ni ännu inte följer IGMR på Instagram - gör't. Familjen företar sig i detta nu en tågresa genom Europa på väg mot semester i Kroatien (eller - de är väl redan framme skulle jag tro) och det är mycket inspirerande. När jag tittar på bilderna känner jag tågresepirret i maggropen, det är verkligen ett äventyr på ett annat sätt än när man transporterar sitt familjekött från punkt A till punkt B på ett flyg. Bara den där strandupplevelsen på München Ost, vem hade anat?

I anslutning till ett inlägg om börskorrigeringar nyligen slängde vår egen finanskille Studenten A in en referens framåt midnatt och den artikeln var så göttig att jag nog inte kan släppa den utan att koka inlägg på den (plus att jag börjar få lite idétorka). Artikeln The Psychology of Money inleder med två parallella nyheteshändelser 2010 som beskriver person A, den anspråkslösa sekreteraren Grace Croner som efter ett enkelt liv vid sin död efterlämnade runt 7 miljoner dollar till välgörenhet. Bara veckor efter publiceras en notis om Merrill Lynchs vice VD Sydamerika som gått i personlig konkurs, trots extensiv finansutbildning vid någon Ivy League-skola parat med bisarra inkomster genom åren. Kontentan är att den förra kombinerade en bra sparkvot med långsiktiga investeringar (och undvek att, som Buffet beskriver det, "dansa in och ut ur marknaden") medan den senare inte hade en så bra sparkvot och gillade att lattja runt med degen eftersom han var en allan ballan kind of guy*.

"The purpose of these stories is not to say you should be like Grace and avoid being like Richard. It’s to point out that there is no other field where these stories are even possible. In what other field does someone with no education, no relevant experience, no resources, and no connections vastly outperform someone with the best education, the most relevant experiences, the best resources and the best connections? There will never be a story of a Grace Groner performing heart surgery better than a Harvard-trained cardiologist. Or building a faster chip than Apple’s engineers. Unthinkable. But these stories happen in investing. That’s because investing is not the study of finance. It’s the study of how people behave with money."

Jag älskar ovan passage. Det är så otroligt! Och ingenstans talas det om detta? Min känsla är att man i dagligmedia sällan behandlar investeringar - med undantag för historien om aktiestinsen R.I.P. - som något som är möjligt för alla.

Antingen finns här ett elitistiskt perspektiv i att man måste ha en viss kunskap som [underförstått] är svår  att tillskansa sig såvida man inte gått Handels. Eller så finns där ett klassperspektiv - "att investera är bara för de rika". Tjurskit! Vem som helst kan öppna en ISK på Nordnet eller Avanza och börja föra över en del av sin inkomst, oavsett storlek på densamma**. Det outbildade barnhemsbarnet Grace Croner är ett bevis på just detta. Hon lyckades där Lynch-snubben gick bet.

Håller du med mig om att investeringsbranschen är en av de mest demokratiska och rättvisa institutioner vi har i samhället idag? Om inte - kavla upp ärmarna så syns vi på baksidan.

Mvh/
FruEfficientBadass

* När han stod inför domstolen menade han att han, trots att han ägde ett flertal hus, var helt utan likviditet, förutom "de möbler min fru lyckas sälja" snif snif.

** Annat var det förr, när det var meckigt att öppna en depå och du behövde en personlig bankman and shit. Idag är du en potentiell investerare samma dag som du fyller 18 och har råd att köpa en STÖL med efterföljande tribaltatuering på armen. In med dem på ISK pöjk!

Min budgetfrisyr

Som jag tidigare skrivit om har jag ingen skam i kröppa utan började för cirka tre år sedan att klippa mitt eget hår. Vissa inom frugalsekten har partners som klipper dem (exempelvis Frugalwoods) och även om min är bra på att snickra och spela piano så är han inte betrodd med sax. Att klippa sig själv är lite av en utmaning men långt ifrån en omöjlighet, särskilt om du inte har killkort. Eller som någon sa: "Skillnaden mellan en bra och en dålig klippning är en vecka". Jag tar gärna den veckan om det innebär att jag sparar 13 000 på ett år eller närmare ett litet sommartorp på tio år. Dessutom slipper jag sitta i en frisörstol och se en butter kvinna stå och slafsa runt med mina hårtestar innan hon försöker att inte dölja en diskret suck.

Anyhow, rätt länge höll jag på med tofsmetoden d.v.s. två tighta råttsvansar direkt bakom öronen och två snabba klipp varefter jag klippetiklippte bort det som spretade sådär uppenbart. Eftersom jag ofta fönade mitt hår med rundborste blev det liksom lite vågigt och det syntes inte att håret kanske inte var klippt med preussisk millimeterrättvisa så som det skulle synts på ett spikrakt hår. Jag var nöjd och glad tralala tills...jag tror det var när jag såg en film med någon med snygg page eller så var det när jag såg mitt rätt lama hår i profil som jag bestämde mig för att klippa skiten. Det kan ha haft med våren också, då vill man gärna förändra saker.

Jag använde mig av nedan videos och jag kan rekommendera att ni - i det fall ni går i hårklippartankar av typen från längre till page - ser dem alla tre för att plocka olika bitar från de olika filmerna. Exempelvis skulle jag ju inte råda någon att klippa håret med nagelsax som hon gör i video ett. Om du är så snål att du inte går till frisören får du lägga några hundra på en frisörsax. Själv har jag en Tweezerman.

Trixet är ju att klippa rakt i nacken, och det tycker jag att jag fick bra tips om i framför allt video nummer två. Video nummer tre är bra ur "steg-för-steg"-synpunkt och jag antecknade faktiskt i vilken ordning hon gjorde saker. Framledes kommer jag nog att be 11-åringen om hjälp för nu har jag satt grunden och hon klarar nog av att toppa. Det jag tyckte var svårast var att se sig själv i spegeln och klippa. Allt blir ju spegelvänt och handen vill liksom inte lyda eftersom ögoninfon inte stämmer med vad hjärnan vill. Till skillnad från tidigare valde jag att klippa i sidbena vilket innebär att man måste låta frisyren ligga så, annars ser man ut som en byfåne med långa, tunna testar på fel sida hövve. Det blev lite kortare än vad jag hade tänkt men vem bryr sig, om en månad är det i rätt längd. Jag blev väldigt nöjd måste jag säga och även om jag var tvungen att ad hoc-klippa lite testar här och där under första dygnet blev det på det stora hela rätt bra. Eller vad tycker ni suckers?

Det är en blandning av mig och en katt med gräs i bakgrunden, bli inte rädda.

Jag upptäckte till min förvåning att jag har lite självfall och beslutade där och då att upphöra med min "styling" i form av värmeborst-fön efter varje tvätt. Aaah jag känner mig så ungdomligt laissez-faire, bara tvätta och sen rasa ner på kudden efter en galen natt på krogen (minus galen natt på krogen).

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Det visade sig att även Liz Frugalwoods klippt av sitt långa hår nyligen, läs mer här, hon skriver i vanlig ordning helt fantastiskt om detta. Gillar särskilt hur hon i sin research trakasserat korthåriga kvinnor på stan. D.s.