Dags för korrektion?

Att tre av de främsta skälen till att världens rikaste procent (eller världens rikaste 0,00025% som just nu drar iväg i raketfart) drar iväg är globalisering, digitalisering och avsaknad av världskrig. De har för tillfället sin hemvist på USA:s västkust i trakterna kring Silicon Valley där BNP per capita ökat med drygt 74% sedan millenieskiftet (att jämföra med USA i stort som under samma period ökat med runt 14%). Techbolagen har förutom ovan förhållanden haft en del draghjälp av det som kallas QE - kvantitativa lättnader i form av stödköp av nytryckta pengar som gått rakt in i företag av typen Uber och Lyft. Om detta skriver ekonomiskribenten Andreas Cervenka i DI från den 26 mars i år. I takt med att bolag som Apple, Amazon och Google på tio år tiodubblat sitt värde har investerarnas riskvillighet ökat och man går in i det ena högriskprojektet efter det andra. Eskalerande pengaregn över Silicon Valley och idag kostar en snittetta i San Fransisco runt en miljon dollar. En miljon dollar! Det är ju dyrare än vid Mosebacke! Ett antal år med tillväxt utan egentlig lönsamhet och hungriga investerare som slåss om att få en del av kakan, känns det igen?

Allt hade väl varit nice and dandy om det inte vore för att snittamerikanen tydligen glömt hur obehagligt det var att leva i kölvattnet av förra krisen och istället maxar konsumtion som aldrig förr. I samma DI visas nedan graf: antal billån med minst 90 dagars försenad betalning. Känns inte som en stabilitetsindikator. "Amerikanerna får allt svårare att klara sig på sin lön och lever därför på lånade pengar". Det räcker alltså med en liten gnista för att majbålet ska få fyr och en inte helt vågad gissning är att det är i Silicon Valley någon kommer att slinta mot plånet. 

På Wall Street rådde det under hösten oro för att Federal Reserve - USA:s centralbank - skulle börja återställa räntan till mer normala nivåer. Techaktierna föll som bilor över franska aristokrater - trots att inget beslut tagits nota bene, men i mitten av mars kunde techbolagen andas ut då Federal Reserve meddelade att det var slut med räntehöjningarna. Partyt fortsätter med andra ord. Frågan är hur länge man själv ska stanna kvar i det fall man själv äger techaktier. Nu har jag ju diversifierade indexfonder och techbolag av Apple, Amazon och Facebook utgör bara runt 5% av innehaven. Men det spelar ju mindre roll om helvetet bryter lös - finans, konsument, allt kommer ju att dras med med. 

Jag har ju tidigare skrivit om hur cool man ska förhålla sig till börsens fluktuationer och jag har inte ändrat min grundläggande uppfattning. Däremot tror jag att det kan vara bra att mentalt förbereda sig på att det snart kan komma att hetta till så att man inte springer åstad och gör saker man ångrar när affärsmedia braskar. Minns att den genomsnittliga korrektionen bara håller i sig runt ett år innan börsen är tillbaka på tidigare nivåer vilket är en icke-fråga om du är på väg mot FI och inte behöver sälja av några innehav. Men i stunden känns det otäckt och i regel anser man att "den här gången är det annorlunda". Min uppfattning är att korrektioner i grunden är ett tecken på att börsen fungerar som den ska och det är snarare avsaknaden av dippar som är anomalin. När en hel generation investerare glömt att det kan gå åt skogen och hoppar på det ena venturet galnare än det andra.

Mvh/

FruEfficientBadass