Äntligen vår! Eller något i den stilen. Åtminstone där jag befinner mig i skrivande stund nämligen Stockholm. IGMR har sedan i februari MMS:at mig retliga bilder på hängmattor och krokus, allt medan jag stirrat ut på blygrå himmel och meterhöga snötäcken. Men nu, jag känner det, det är på gång.
Jag var på kurs i Göteborg. Där låg gatorna helt bara och måsarna skrek. Det var vackurt. Andra dagens morgon får jag ett mail från bilavdelningen som säger att de har en bil tillgänglig i bilpoolen. Är jag intresserad? Jag kollar upp att bilen inte är röd (som min nuvarande hyrbilslösning) och tackar ja. Efter en timme återkommer de. "Det är bara ett problem. Bilen står i Sisjön".
Jag är usel på geografi men Sisjön låter västkustskt och efter snabb googling inser jag att det ligger i självaste Gutlarberg. "Men jag är i Göteborg! Jag tar bilen hem istället för tåg!" svarar jag. Ytterligare någon timmes tystnad och sedan ett nytt mail. "Det finns ett till problem. Sommardäcken ligger på Bilia Haga Norra". Men hallåååå! "Jag är på VÄG till Stockholm i detta NU! Ro hit bilen vettja!". Så kom det sig att jag i onsdags kväll trotsade väder och påsktrafik och cruisade upp till Stockholm i min nya tjänstebil. Skåda miraklet.
Fråga mig inte om tekniska specifikationer men det är en hybrid. Den är blå. Den har svarta skinnsäten och växelspak av Orreforsglas (?). M a o: Den tidigare innehavaren såg nog ut så här:
Väl i Stockholm återbesökte jag min favoritbutik på jorden: Willys Lidingö. Jag har ju inte handlat på evigheter och särskilt inte på Willys så det var en smärre chock. Hörni, har ni märkt att det blivit dyrt att handla? Jag handlade lite påskmat, ett par rullar avfallspåsar och ett paket tops och det gick på tusen spänn. Någon borde göra något.
| Nödvändig bild |
Resten av påsken präglades av kultur och bildning. Först tog jag mig till Moderna (vågar inte skriva resten eftersom jag tydligen inte kan lära mig stava till museum i bestämd form) för lite gratiskultur. Trodde jag. Hörni, har ni märkt att det numera kostar pengar att gå på Moderna? Någon borde göra något.
![]() |
| Också nödvändig. |
Därför får man klisterlappar att bära på sina kläder. När jag var klar med rundturen (jag kollar som bekant inte på konsten utan gillar mest att dra runt och känna mig kulturell) fick jag den strålande idén att ge lapparna till någon som var på ingång. Jag approcherade därför en ung kvinna i vårsolen och frågade om hon skulle in på mus..muséet? Museumet? Muset? på vilket hon svarade jakande. Jag räckte henne då klisterlapparna och frågade om hon vill ha och hon svarade "Tack snälla, men jag jobbar här". Fadäs. Så går det när man försöker vara en god (?) medborgare.
Den största behållningen på Moderna var emellertid butiken och bläddret i Walderstens All over. Jag stod dubbelvikt bland vykorten och skrattade återhållsamt, rädd att personalen skulle ertappa mig med smygblädder.
Sen rasade jag på med min sociala agenda. Skärtorsdag: Hem till vän med små barn för att gosa med de små barnen. De avgudar mig. De tycker att jag är en tokig tant som förödmjukar mig i deras romerska ringar på ett sätt som få andra vuxna gör. Långfredag: Bastu och lunch hos vänner. Lördag: Våldgästande hos annan vän. Jag dök upp en timme för tidigt så värdinnan stod i duschen. Men det är så jag jobbar, genom överfall. På söndagen tvingade jag mig in hos vänner redan klockan tio på förmiddagen. Det går ju så fort att korsa folktom stad med bil och jag vaknar ju halv sex oavsett dag. Folk får anpassa sig.
De flesta av våra vänner har barn i samma ålder som våra, d.v.s. tonår. På grund av Hudikflytt, corona etc. har jag inte träffat de här barnen på flera år. Hörni, har ni tänkt på att det händer JÄTTEMYCKET i tonåren så de trumpna, blyga barn som tidigare mest suttit och glott på mig under lugg har nu utvecklats till sociala varelser som man kan föra intressanta samtal med. Det var faktiskt påskens stora behållning, att få umgås med mina vänners stora barn. De är inte bara stora mentalt, de har vuxit på längden också. Se bara hur min äldsta killkompis sticker upp som en pyssling bakom sina döttrar.





