Läsarberättelse tolv

Här kommer så den läsarberättelse som jag slarvade bort förra året, undertecknad "Hemliga miljonären i Gävle". Riktig långläsning, enjoy!

________

Mitt liv har varit som typ alla andras, hus, barn, volvo, skilsmässa, deltidsjobb och låg inkomst. Sparandet bestod av några hundringar då och då i något sparkonto eller fond till barnen. Men då fonderna hade en benägenhet att sjunka i värde så avslutade jag det.

Sen blev det något allemansspar på 1990-talet. Jag har för mig att man kunde få lite extra insatt av staten om man sparade i x antal månader. Pengarna som kom in, de rullade ut. Bilen skulle lagas, någon resa åkas på, barnen ville till Gröna Lund och Liseberg. Cyklar och andra fritidsprylar köptes. Även om vi aldrig köpte nytt utan begagnat. Gillade vår veckas skidåkning varje år och liftkort var aldrig billigt. Jag hade en kortare period på 90-talet när jag köpte några aktier, det var lite skog och lite Fingerprint och lite annat spännande. Gick typ plus minus noll när jag sen sålde efter något år.

Så flyttade barnen ut, den ene efter den andra. Huset såldes, tyvärr under en period när det var en downperiod. Köpte en dyr lägenhet istället. Hade ett jobb med låg inkomst och hade fortfarande en del kostnader för barnen. Sen hände något. Början 2010-talet fick jag fast jobb på ett trevligt företag. Inkomsterna blev större men även utgifterna. Jag roade mig med löshår, AW med kompisar, lite längre och dyrare resor och trots detta så fanns det pengar kvar på kontot. Blev nästan glad när bilen började krångla så man kunde bli av med lite. Renoverade hemma i lägenheten, inga stora grejer men kostade ändå.

Ekonomi har jag alltid varit intresserad av och byggt budgetar och tänkt att försöka vara skuldfri vid pension. Då när jag flyttade till lägenheten och fick dubbla lånet mot huset gav jag upp det försöket. Insåg att där skulle jag aldrig klara av att bli skuldfri.

Så går det ytterligare några år. Sista barnet flyttar ut, jag gör en rockad och flyttar till en mindre och billigare lägenhet, gör av med närmare hela mitt sparande på en riktigt dyr resa. Kommer hem, blir sambo och köper av någon anledning några aktier på min ”kuckelimuck-bank”. Köper några till och det var ju riktigt roligt. Jag kollar över min pension och inser att jag kommer att få en väldigt liten inkomst som pensionär. 

Jag hittar Avanza och börjar snurra runt lite där och där dyker det upp som ska förändra mitt liv. En liten artikel om en kvinna i 40 års åldern som lyckats spara så hon kunde få utdelningar som nästan täckte hennes utgifter. Hon drev en blogg som jag slukade från första inlägget. Fru Efficient Badass hette bloggen. Detta var oktober 2018. Här startar mitt nya liv. Jag har fortfarande kvar mailet jag skrev till bloggförfattarinnnan i nov 2018.

”Hittade din blogg via Avanza bank. Jag blev så lycklig! Det har varit så roligt att läsa om ditten och datten och jag blev så inspirerad…..Tack för en underbar blogg. Jag ska fortsätta att trycka på alla flikar och se om jag hittar mer guldkorn.”

Sen hittade jag ”Miljonär innan 30 ”. Jag läste bloggen från början, 2006, tills han bytte hemsida och han hade nått 1 miljon några år senare. Det var så spännande att följa hans tankar och hans inköp speciellt när man visste hur det gick med vissa av aktierna, typ Ratos och HM. Så i början av 2019 började jag spara på allvar. Frisörbesöken drogs in, jag började laga storkok på baljväxter och annan billig mat. Min första balansräkning (i Excel så klart 😊) var första januari 2019. Då hade jag 28 000 kr på Avanza och 97 000 kr på en kuckelimuckbank investerade.

Totalt alla tillgångar inklusive lägenhet minus alla skulder så låg jag på ett netto på dryga miljonen. Det kändes helt fantastiskt. På pappret var jag ju redan då miljonär. Men…jag skulle ju leva på mina investeringar och det blev inte så mycket med fyra procent avkastning på lite drygt 100 000 investerade kronor.

Mina första inköp var typ Klövern, Stora Enso, Mekonomen och Axfood. Sen blev det lite bank och investmentbolag. Det var såå roligt. Insåg att logga in på Avanza och kolla aktier, eller klicka upp mitt Excelark med mina investeringar, kolla när det skulle bli utdelning, notera allt i olika Excelark var ju trippelt så roligt som att gå på krogen. Året gick och i slutet på året hade jag ökat min sista rad på balansrapporten med 375 000 kr. Börsen hade gått upp en del och likaså mitt sparande.

Sen kommer 2020 och jag hänger i och så kommer corona-dippen. Jag älskar rea, jag älskar att göra fynd och att köpa en aktie för 50 kr istället för 100 kr det måste väl ändå vara världens fynd? Jag lånar pengar och fortsätter köpa. Jag är totalt kallsvettig och supernervös. Blundar nästan och köper aktier men kan inte låta bli. Köper Investor när de kostar 130, köper fler när de kostar 120 och ännu fler när de kostar under 100 kronor. Hela världen kommer ju att braka ihop, det läser man överallt, men jag kan inte låta bli att investera vartenda korvöre jag kommer åt. 

Jag tar lite extrajobb och får såna inkomster, in på börsen direkt. Ingen tycker det är konstigt att man inte gör något som kostar pengar då ingen gör något under den här perioden. Jag reser inte, har inga större utgifter, behöver inte ta mig till jobbet alla dagar och allt överskott går in på börsen. Köpa nya kläder? Äh..varför då? Klarar mig ett tag till. Köpa mat till ordinarie pris? Nix…nu är det halva priset-lådan som gäller. Jag börjar härma ” Miljonär innan 30” och plockar pant om jag hittar det på jobbet.

Jag har många enskilda aktier och jag har råkat ut för några stjärnsmällar. Jag grät blod när mina 10 000 kronor som var investerade i ett hyllat företag blev värda typ 0,83 öre. Sparar i några indexfonder men har också ett gäng fonder som kostar rejält med avgift. Bara för kul. Jag har öppnat ett konto på Trine och Kameo. Trine är mer en insats för miljön än en investering. Men man kan tjäna några kronor där också. Jag köper ett gäng med EFT:er som jag månadssparar i på Nordnet (inget courtage). Jag gillar EFT:er då man kan investera i precis vad som helst och man kan få utdelning på många också. Utdelningar är verkligen grejen.

Mitt livsmål är att kunna sätta guldkant på tillvaron när jag blir pensionär, att kunna sluta jobba på heltid och byta jobb även om det innebär lägre lön, om jag vill. Just nu är jag väldigt glad att jag har ett jobb med okej lön. Börsen har ju inte varit den roligaste det senaste halvåret men med utdelningar så har man ju i alla fall det att glädja sig åt.

Min sista rad på balansrapporten är nu en tre gånger mot när jag började för fem år sen, trots björnmarknader, inflation, elpriser och allt annat. Det mesta av det är investerat men även lite buffert och annat. Jag är verkligen ingen höginkomsttagare och jag förstår själv inte hur detta har gått till. Men cykel, matlådor, extrajobb, bo billigt, jaga extrapriser, skippa AW och dyra krogbesök, frisörbesök bara när det verkligen behövs och inget kaffe på stan: Den taktiken förmodar jag har bidragit. Förutom att börsen under några år avkastade extremt bra.

Så här ser en del av mitt Excelark ut. Jag har rad för rad skrivit i alla mina aktier och på sidan under månaden finns alla formler för att räkna ut utdelningen. Jag hämtar antal och skriver in utdelningsumman och vilket datum som pengarna kommer. Så jag har full koll. Fyller även i totalsumman för månaden.

 
Jag har idag full förståelse för folk som blir besatta av typ speldjävulen eller något annat. Jag får ibland för mig att jag ska ta en paus med att logga in på Avanza. Jag brukar klara mig max en halv dag, sen ska jag bara ”kolla lite”. När jag deppar av någon anledning, livet är ju inte alltid en dans på rosor, så kan jag logga in på mitt excelark och kolla igenom mina siffror. Lite verklighetsflykt.

Jag har inte lidit av att dra in på konsumtionen. Tvärtom har det varit stimulerande och kul. Lika kul som det varit att slösa har det varit att se hur stort sparande jag kan ha och med en uträkning i ränta-på-ränta-kalkylatorn så verkar det som om jag kommer att ha ca 5 mille investerat när jag går i pension om tio år.

/Hemliga miljonären i Gävle.

Sammanfattning vecka 15

Vecka 15 var en skön kortvecka. Eftersom många kunder tagit påsklov var det lugnt både på mail och telefon. Rent finansiellt har jag inte gjort mycket väsen av mig vilket var bra eftersom jag då fick möjlighet att gå in i denna vecka på plus 120 kronor. Eftersom jag inte har så mycket nytt att dryfta ger jag mig i kast med en läsarfråga som dök upp för någon vecka sedan:

"Jag skulle uppskatta om du skriver om hur man ska tänka och göra i rådande inflation kring lån (både bolån och privatlån) gällande amortering/ extra amortering/lösa lån om man har möjlighet i förhållande till att spara på sparkonto med ränta eller investera i fonder/aktier."

Mina tankar kring privata lån
Jag antar att här avses smålån av typen "låna 200 000 kronor till köksrenovering" eller konsumentkrediter. Dessa har i regel höga räntesatser och eftersom de ofta aktivt säljs på dig kan du utgå från att du blir blåst. 

Jag försökte söka på Compricer och Lendo för aktuella räntesatser men eftersom man först måste ange en massa information om sig själv struntade jag i det. 

Swedbank erbjuder på sin hemsida lån till 8,48 % (med räntespann 6,70%-16,84%, bara en parentes) och eftersom erbjudandet innehåller humor måste jag saxa lite: "Totalt belopp att betala under lånets löptid är 121 853 kr och 121 553 kr för Nyckelkund". Aaah jag visste väl att det skulle löna sig att vara Nyckelkund. 

Själv får jag löpande kärleksbrev från Kuckelimuck där de frestar mig med möjligheten att låna några hundra tusen för att göra skojiga saker. Jag uppskattar dessa brev, eftersom jag kan använda dem till att tända i kakelugnen. 

"En copywriter engagerades"

Min fasta övertygelse är att du som människa bör beta av alla lån av ovan typ innan du börjar investera. Syftena är två:

1. Du kommer billigare undan. Du betalar ränta på dina lån. Det är dåligt. Du får i regel pengar av att investera dem på börsen, det är bra. Visserligen gick börsen ner med närmare 30 procent förra året, vilket var surt. Men under åren 1990-2019 har Stockholmsbörsen avkastat i runda slängar tolv procent per år. Du vill maxa dina insättningar dit. Men inte förrän du pluggat igen hålen i din läckande eka, nämligen privatlånen. De kostar dig oavsett om börsen är hög eller låg.  

2. Zen factor. Att begränsa lån till bolån och möjligen studielån (som ju normalt anses vara ett "snällt" lån även om jag själv upplevde CSN som rätt räviga när det begav sig) gör din ekonomi slimmad och fin. Inte en massa skrammel och räkningar som kommer, du vet vad du har att röra dig med. Det bygger enligt mig också en viss värdighet att slippa ha dessa lån. För att inte tala om att slippa det potentiella hotet från deras torpeder. Minns inte vad factoringbolagen heter nu men säg Svea Kredit, Intrum, Cosa Nostra.

Läsaren frågar också om "spara på sparkonto med ränta" som ett alternativ till att betala av privata lån. Svar nej. Om vi som exempel utgår från att räntan på ett sparkonto uppgår till 2,5% och att sparat kapital är 100 000, har du vid årets slut en intjänad ränta på 2 500 kronor. Om du istället betalar av ett lån på samma belopp, ett lån som ligger på 8% i ränta, så sparar du 8 000 kronor. Differensen mellan de två alternativen blir alltså 5 500 kronor fördel alternativ två, det vill säga att betala av lånet. 

Mina tankar kring amortering

Jag har tidigare skrivit om mina tankar kring att investera vs amortera här. Jag argumenterar där, liksom i Sparboken, för att hellre investera än amortera. Detta eftersom genomsnittlig börsavkastning i regel överträffar den sparade räntekostnad som blir konsekvensen av amortering. Detta var särskilt tydligt när vi var i en lågräntemiljö. Jag har dåligt sifferminne, men vår bolåneränta var nere och sniffade på 1,2 innan skiten slog i fläkten. Nu har vi 3,54 procent via SBAB. Detta bör då ställas mot alternativkostnaden: Börsavkastning.

Nu har vi i år faktiskt valt att amortera 400 000 kronor på vårt bolån för lägenheten i Stockholm. Detta för att minska den månatliga räntekostnaden och för att känna oss duktiga i största allmänhet. Eftersom vi inte amorterat på åtta år kändes det också bra att göra ett ryck vis-à-vis bolåneinstitutet (inte för att vi fick beröm direkt, det var mest krångel att få rätt inbetalningskort). 

När jag ser nedan jämförelse ”besparing p.g.a. amortering jämfört med potentiell börsavkastning vid investering av samma belopp” vill jag emellertid gråta en smula.

Om vi för exemplet antar att Riksbanken inte får ännu ett farfarsryck och genom räntehöjning tror sig ha lösningen på vår svenska finans kommer vår bolåneränta att ligga kvar på 3,54 procent. Om vi simulerar att amorteringen skedde årets första bankdag får vi i år en minskad räntekostnad på drygt 14 000 kronor. Det kan ju tyckas vettigt och bra. Men läs vidare.

Om vi istället satt in motsvarande belopp på ISK/indexfond samma datum i januari och vi leker att börsen håller ställningarna på i skrivande stund 9,84 procent (Year To Date i fredags) fram till och med nyår, hade vi fått närmare 40 000 i avkastning på våra 400 000 kronor. 

Hade börsen givit genomsnittlig avkastning i år (d.v.s. 12%) hade vi istället gått 48 000 kronor plus. En diff mot vår räntebesparande åtgärd på runt 34 000 kronor. Det är pengar det med. Och jag tänker inte ens räkna på vad som hänt om börsen rusar. Det är väl just detta, att det inte finns några garantier för börsavkastning (bara gammal go statistik) som gör att folk gillar att amortera. Hellre en fågel i handen.

Vi har väl här fallit i den fälla som så många andra gör för tillfället. Att vi använder magen snarare än hjärnan. ”Hjälp, räntan är HÖG, bort dumma ränta!”. Att räntan ur ett historiskt perspektiv faktiskt inte ÄR särskilt hög har vi svårt att greppa eftersom vi är människor och således har guldfiskminne.

Det fundamentala problemet är inte den stigande räntan utan det faktum att vi och övriga svenne banan dragit på oss stora lån eftersom våra guldfiskminnen får oss att tro att det ska vara i stort sett gratis att ha dem. 

Förutom att vi i år sannolikt går miste om motsvarande två deltidsmånadslöner i förlorad avkastning har vi begränsat vår ekonomiska rörelsefrihet. Det är inte bara att plocka ut pengar ur lånet om situationen skulle uppstå (”Situationen”: Ryssen kommer och vi måste evakuera till Färöarna). 

Jag tog själv ut 100 000 kronor ur lägenheten i början av sparresan för att kicka igång ränta-på-räntaeffekten i ISK:en och det föregicks av en massa jidder. På den tiden hade vi bolånen hos K-muck och vår personliga säljare ville veta vad jag skulle göra med pengarna men hade uppenbart svårt att tro på mig när jag berättade att jag skulle köpa indexfonder. 

Vidare var vi tvungna att ta ut ett nytt pantbrev som behövde snurra upp i bostadsrättsföreningens styrelse där den säkert satte igång sladdriga spekulationer hos gubbarna. Jag var inte förtjust alls. Minns vad jag tidigare sagt:

"A man can at any given time pay off a morgage. A morgage down-payment, however, cannot at any given time be him giveth back."

Så jag måste vidhålla min tidigare linje: Investera hellre än att betala av på bolånen. Åtminstone så länge räntan inte överskrider genomsnittlig börsavkastning. Smärtgränsen närmar sig kanske vid sex procent i bolåneränta, men vi har ju en bit kvar dit. 

Summerat

1. Betala av privata lån och konsumentkrediter innan du investerar.

2. Investera hellre än amortera.

Frågor på det?

Mvh

FruEfficientBadass

Att köpa kvalitet

Ja så nu kommer det då, inlägget om att köpa kvalitet. Fokus kläder, men ni får gärna flika in vad skit som helst i kommentatorsfältet. Jag har också på känn att Theresa Williams kommer att göra ett inspel, jag har hört att hon vurmar för ämnet. Det, och att kasta en förbannelse över sin man. 

Jag skrev ett inlägg i december 2021 som tangerade garderobskvalitet. Men ändå inte. Inlägget hette "Den perfekta basgarderoben enligt mig" och handlade väl i ärlighetens namn mest om stomplagg. Men det är underförstått att har man en enkel, slimmad garderob där det mesta går att kombinera kan du kosta på dig lite bättre saker. Köper du via Sellpy eller Tradera kan du ta i så du spricker och ändå behöva anstränga dig för att komma upp i ny fast fashion-prisnivå.  

Det är korrekt, jag kommer att dra upp Inès igen, trots att hon är ett rött skynke för somliga av er. Hon är fransk, hon är enligt Wikipedia aristokrat (Ordningsfråga: Finns det franska artistocats kvar efter 1789? Max?), hon bor i centrala Paris, hon kände Karl, hon bjuder hem sina hundra vänner på pizza och rödvin ur plastglas för hon är så förbannat stilsäker. Och hon klär så bra i svart polo. Förstår ni att jag 2021 ägnade merparten av året åt att hitta den perfekta svarta polon? Hon är min stilguru och ska du bara skaffa en bok på temat stil så är det den här.

Även om de saker jag i regel köper nog ändå befinner sig i fast fashion-spannet. Mina svarta polos kom från Soaked in luxury, InWear, Zara, Uniqlo och MQ. Skillnaden mellan mig och svenne banan är att mina kostade i snitt 40 kronor och det behövde inte besprutas ytterligare indiska jordbruksarealer för att stilla mitt behov.

Var går förresten gränsen mellan fast och slow fashion? Är Filippa K fast fashion? Baum und Pferdgarten? Gudrun? Jag köpte nyligen en omlottklänning från Ralph Lauren (på Sellpy dummer) och nog satt det en "Made in Cambodia" även i den. Måste man slita kläderna direkt av modellerna på catwalken för att få "Made in France" nuförtiden? Det enda långsamma klädmärket jag känner till är Hudikbaserade Tini som bara använder ofärgat och svart linne i måttbeställda basplagg som ska vara en livstid. Tipsa gärna.

I vilket fall som helst. Jag drar igång nu. Jag rabblar upp mina osorterade tankar och droppar skamlöst varumärken och köpsajter. Jag är inte köpt, eftersom det affiliateföretag jag tidigare haft samarbete med stängt av mig med motiveringen att min blogg har fula annonser (vad är det för fel på fotsvampen?) och olämpligt namn. Ni hör ju själva. Badass. Ass = rumpa. Usch.

1. Trosor

Jag köper bara svarta trosor ur Twilfits bassortiment. Modellen heter Dolly och kostar 130 kronor styck. Eller så köper man fem för 300 kronor eller sju för 450 kronor. Jag curlar er här med matematiken: Om du köper sju på ett bräde kostar de 64 kronor styck vilket är exakt hälften av vad det kostar att köpa ett (1) par. 

Och köper sju är exakt vad jag gör, ungefär vartannat år då de på grund av flitig tvätt (jag byter underkläder minst en gång i veckan) börjar tappa passformen. Min 15-åring tycker att trosa Dolly är ett hån mot kvinnan, att det är tantvarning et al, men det struntar jag i. Det är inte jag som ska attrahera EPA-raggare, hon får gärna behålla sina spagettistrings för sig själv. Dolly är så bekväma. Inget skav, inget glida hit och dit, de sitter som en smäck. Jag har flera väninnor som kör exakt samma och vi brukar komplimentera varandra i omklädningsrummet.

2. Strumpor

Jag köper bara svarta vanliga strumpor, det vill säga inga "heels" (more like "hells") eller "steps". Eller jo, jag har ett par steps till sommarmånaderna, men allt som oftast kliver jag bara i skorna utan strumpor. Jag kan inte påstå att jag hittat någon favoritleverantör av strumpor så tipsa gärna. Ett tag testade jag bambustrumpor, men de fick hål nästan direkt. 

Just nu kör jag ett experiment där jag korskör ett sjupack HM-strumpor (99 kronor) mot ett fempack Lindex-strumpor (149 kronor) för att se hur de står sig mot varandra. Fördelen med de senare är att de har lös resår vilket jag förstått är ett ålderstecken. Att vilja ha lös resår. Jag återkommer i frågan.

3. BH

Jag kan inte längre ha bygel-bh annat än i undantagsfall. Jag får ont i bygelböjen. En vän sa att hennes läkare sagt att det beror på att man har för lite bröstfett, det finns inget som isolerar mot metallen. Därför kör jag med mjuka bh-toppar av den typ man hittar på vilken fast fashion som helst. Jag har gått steget längre och köper en ny svart och vit på trashstället Dollarstore en gång om året. De är lite meckiga att tvätta eftersom vadderingen klumpar ihop sig. Men man kan dra ut den genom en glipa i sidan, släta ut och fixa i ordning den i efterhand. Alternativt handtvättar man eller tar ut vaddet innan tvätt. 

4. Linnen

Jag har tjatat om det genom åren, men HM:s mammalinnen är det enda som funkar på min avlånga överkropp. Alltså de flesta har väl en avlång överkropp, men min är extra lång, som en ödletorso. Vanliga linnen glipar och det tycker jag är riktigt dålig livskvalitet så det blir mammalinnen för min del. Ett tvåpack kostar 199 kronor och jag köper nya ungefär vart tredje år eller när de försvunnit.

Är de gravida på riktigt?

5. Byxor. Som fortsättning skulle jag rekommendera två par jeans. Ett par mörkblå och ett par svarta. Jag köper dem på Sellpy för i snitt 60 kronor styck. Det handlar inte om finmärken utan de som passar min kroppsform bäst är HM, Lindex, Gina Tricot och andra lågprismärken. Jag köper oftast skinny fit eftersom jag älskar stövlar och man vill inte knöla ner tyget i dem. Men jag köpte faktiskt ett par helt nya jeans på Lindex för ett tag sen som är boot cut för vilka jag fått beröm till och med från unga människor. Modellen heter Mira och de kostar 699 kronor men jag köpte dem på Zalando med någon form av rabatt så jag tror jag gav runt 550. De passar bra till vita sneakers.

6. Skor och stövlar. Jag är som ni vet stöveltokig vår/höst/vinter. Jag har ett par svarta och ett par bruna i enkel ridstövelmodell och platt klack. Jag köpte två nya par för runt sex år sen eftersom jag trodde att de gamla var på väg att ge upp. Den frugala förbannelsen: Eftersom jag vårdar stövlarna så bra är de fortfarande i drift och jag har lite gissel kring vilka jag ska använda, de gamla eller de nya. Jag försöker att ha två par i Stockholm och två par i Hudik men det blir alltid övervikt stövlar på ena stället så jag nästan längtar efter att de gamla trotjänarna ger upp så att jag bara behöver hantera två par. 

Vidare har jag ett par vita Adidassneakers jag köpte på Igor sport på Götgatan. De säljer förra årets modeller till runt 60 procent av priset. Sen lite ballerinas/loafers och ett par Blundstones. Och mina Eccosandaler till riktiga sommardagar. Nedan är vad ungefär motsvarande skulle kosta idag och var du kan hitta det.

Ibland får jag på bloggen feedback att jag köper "lyxiga" märken, vem har råd etc men här vill jag introducera begreppet tankevurpa. Visst kan du få ett par ballerinas betydligt billigare, kanske för 180 kronor på styggelsen Skopunkten. Jag ryser av obehag när jag ser på länkade skor. Jag nästan känner hur hårt mina hälar kommer att slå mot trottoaren och hur ont jag kommer att få i benhinnorna. Vidare ser de hårda ut, inte alls så följsamt mjuka som de på bilden ovan. Jag kan också föreställa mig hur två av tre ägare på grund av ovan efter en säsong sorterar ut dem i en kasse till Myrorna för att sedan bege sig ut på jakt efter nya. Kanske på Skopunkten. 

Skorna i ovan exempel snittar på dryga tusingen men jag använder dem säkert i snitt tio år vardera. Vilket ger ett snittpris på runt 100 kronor per par och år, vilket är billigare än att köpa nya för 180 kronor per år. Okej visst, jag lägger årligen några hundra hos skomakare så det blir kanske lite dyrare än 100 kronor paret. Men jag slipper få ont i fötterna och jag älskar att bära alla mina skor och stövlar. Det är alltså en tankevurpa att tro att man kommer billigare undan genom att köpa billigt. Det är dyrare att köpa dålig kvalitet. Jag stryker under, ser du?

7. När vi ändå pratar skor vill jag avhandla väskor. Jag har två stycken. Min Mulberry messenger bag som jag har till bruna stövlar och min Coach camera bag som jag har till svarta stövlar. Den förra vill jag minnas kostade sex tusen på NK och när jag nu surfar ut i cyberspace ser jag att den ligger på runt tio tusen. Coach nedan kostar drygt två tusen begagnad från Vestiare Collective och det är ungefär vad jag gav för min till synes nya på Sellpy för tre år sen. Mulberryväskan har hållit bra i snart tio år och jag är glad varje gång jag får trä på mig den. Du kan visserligen köpa en brun axelremsväska i polyuretan för 150 kronor från Shein. Min gissning är emellertid att du kommer att hata dig själv varje gång du använder den så mitt förslag är att låta bli.

Väskor är naturligtvis personligt. Jag gillar väskor som jag kan trä över kroppen så att jag kan flänga omkring utan att behöva använda en av mina händer till att bära en tote eller "handväska". Men förr använde jag ofta Longchamp Roseau. En svart och en mörkbrun, för att matcha stövlarna. De verkar inte finnas nya längre men finns på exempelvis Vestiaire Collective för runt två tusen styck. Dator ryms i.

Som ni ser är jag inte så mycket för stora loggor. Jag har visserligen försökt att gilla LV eftersom jag fascineras av historien bakom. Louis Vuitton fick i uppdrag att ta fram sätestyget till tunnelbanan i Paris men av oklar anledning blev beställningen avbokad. Man var då tvungen att hitta avsättning för klädseln och började då tillverka väskor. Men jag vet inte...Den enda modellen jag gillar är den här. 

6 800 kr

Det man ska veta med Louis Vuitton är att man genom köp också får tillgång till en klubb, om man nu går igång på sådant. Min vän har exakt en väska som ovan och när den gick sönder spatserade hon in i Stockholmsbutiken och fick den lagad på studs. Utan kvitto. Hon blev till och med serverad kaffe och en lina kokain.

8. Åter till basen. Över linnet har jag nästan alltid en tunn långärmad tröja. Efter åratal av sökande har jag landat i Uniqlos Heat Tech. För det första är de varma, utan att för den skull vara i ett obehagligt material. Tvärt om, materialet känns som silke. De håller passformen oförskämt bra och de är inte dyra, i nuläget 199 kronor. Bättre värde än att köpa bulkiga HM-toppar i bomull.

Jag har två marinblå, en svart, en vit och en grå. Passar perfekt under nästa punkt.

9. Kashmirtröjor. Jag är såväl frusen som lite känslig mot kli. Så det blir kashmir, som jag har för mig värmer åtta gånger bomull. Favoriten kommer från Uniqlo och i skrivande stund kostar de dryga tusingen styck. Jag har två marinblå, två beige, en ljusgrå och en svart på ingång. Den svarta är från Uniqlo men via Sellpy så den kostade bara hälften. Handtvättas i schampo, rullas in i handduk och hängtorkar. Vid hål - lämna till skräddare och använd i fem-sju år till. Man gör sig inte av med en kashmirtröja annat än om den faller isär. Rätt bra PPA på den jämfört med akryl från fast fashion. Plus att du känner dig som en miljon dollar.

10. Ytterplagg. Jag har ju tidigare malt på om min DvF-kappa och ja, det är den som prinsessan Mary bär med sådan finess. Den kostade skjortan och halva ärmen men gissa om jag är glad över den, även tio år efter inköp. Svar ja: Jag är glad över den, varje gång. Nypris runt femton, jag gav fem på rea.

Vidare har jag en beige kappa i kashmirblandning från Sand som jag köpte på outleten på Öregrundsgatan för säkert femton år sedan. Fodret har gått sönder, men den håller stilen i övrigt. Jag hittar inte just den modellen, men infogar två liknande nedan. Jag tror jag gav runt 2 500 för min och som synes kan man hitta en Sand i kashmirblandning på rea till ungefär det priset än idag. Klädindustrin är fin på det viset, de måste rea ut eftersom de saknar returrätt till sina fabriker/leverantörer. Det gäller bara att köpa off season. Nu är alltså läge att köpa vinterkläder.

Jag har också en oljerock, lite längre än den på bilden ovan som jag ärvt av min morfar. Oljerockar lever för evigt och blir bara snyggare med åren. Med en varm tröja under funkar den även för vinter, även om jag har min mest under höst och vår. Och så doftar de så gott. 

Jag har även två tunna trenchliknande kappor i skrynkelfritt material från någon fast fashionleverantör av typen Only/Vila. De är perfekta sen vår, tidig höst och sommar. 

Utöver ovan ytterplagg har jag en ullhistoria storlek större som varit min mormors och en tunn dunkappa med branding jag fått av jobbet. Och en grå lite maskulin kappa från Paul & Friends som jag fick av en kompis. 

Ja, det var i stort sett det hela. Jag har naturligtvis fler kläder än så här, men tänkte att detta kan räcka för att dra igång diskussionen. För att sammanfatta min formula: Hitta dina perfekta underkläder i fast fashion, köp nästa lager begagnat, skala upp med ytterplagg och accessoarer men bär dem tills de rasar sönder. 

Vad har du för kvalitetstips? Länka gärna, idag får ni min tillåtelse att vara consumer suckers.

Mvh

FruEfficientBadass