Sammanfattning vecka 15

Vecka 15 var en skön kortvecka. Eftersom många kunder tagit påsklov var det lugnt både på mail och telefon. Rent finansiellt har jag inte gjort mycket väsen av mig vilket var bra eftersom jag då fick möjlighet att gå in i denna vecka på plus 120 kronor. Eftersom jag inte har så mycket nytt att dryfta ger jag mig i kast med en läsarfråga som dök upp för någon vecka sedan:

"Jag skulle uppskatta om du skriver om hur man ska tänka och göra i rådande inflation kring lån (både bolån och privatlån) gällande amortering/ extra amortering/lösa lån om man har möjlighet i förhållande till att spara på sparkonto med ränta eller investera i fonder/aktier."

Mina tankar kring privata lån
Jag antar att här avses smålån av typen "låna 200 000 kronor till köksrenovering" eller konsumentkrediter. Dessa har i regel höga räntesatser och eftersom de ofta aktivt säljs på dig kan du utgå från att du blir blåst. 

Jag försökte söka på Compricer och Lendo för aktuella räntesatser men eftersom man först måste ange en massa information om sig själv struntade jag i det. 

Swedbank erbjuder på sin hemsida lån till 8,48 % (med räntespann 6,70%-16,84%, bara en parentes) och eftersom erbjudandet innehåller humor måste jag saxa lite: "Totalt belopp att betala under lånets löptid är 121 853 kr och 121 553 kr för Nyckelkund". Aaah jag visste väl att det skulle löna sig att vara Nyckelkund. 

Själv får jag löpande kärleksbrev från Kuckelimuck där de frestar mig med möjligheten att låna några hundra tusen för att göra skojiga saker. Jag uppskattar dessa brev, eftersom jag kan använda dem till att tända i kakelugnen. 

"En copywriter engagerades"

Min fasta övertygelse är att du som människa bör beta av alla lån av ovan typ innan du börjar investera. Syftena är två:

1. Du kommer billigare undan. Du betalar ränta på dina lån. Det är dåligt. Du får i regel pengar av att investera dem på börsen, det är bra. Visserligen gick börsen ner med närmare 30 procent förra året, vilket var surt. Men under åren 1990-2019 har Stockholmsbörsen avkastat i runda slängar tolv procent per år. Du vill maxa dina insättningar dit. Men inte förrän du pluggat igen hålen i din läckande eka, nämligen privatlånen. De kostar dig oavsett om börsen är hög eller låg.  

2. Zen factor. Att begränsa lån till bolån och möjligen studielån (som ju normalt anses vara ett "snällt" lån även om jag själv upplevde CSN som rätt räviga när det begav sig) gör din ekonomi slimmad och fin. Inte en massa skrammel och räkningar som kommer, du vet vad du har att röra dig med. Det bygger enligt mig också en viss värdighet att slippa ha dessa lån. För att inte tala om att slippa det potentiella hotet från deras torpeder. Minns inte vad factoringbolagen heter nu men säg Svea Kredit, Intrum, Cosa Nostra.

Läsaren frågar också om "spara på sparkonto med ränta" som ett alternativ till att betala av privata lån. Svar nej. Om vi som exempel utgår från att räntan på ett sparkonto uppgår till 2,5% och att sparat kapital är 100 000, har du vid årets slut en intjänad ränta på 2 500 kronor. Om du istället betalar av ett lån på samma belopp, ett lån som ligger på 8% i ränta, så sparar du 8 000 kronor. Differensen mellan de två alternativen blir alltså 5 500 kronor fördel alternativ två, det vill säga att betala av lånet. 

Mina tankar kring amortering

Jag har tidigare skrivit om mina tankar kring att investera vs amortera här. Jag argumenterar där, liksom i Sparboken, för att hellre investera än amortera. Detta eftersom genomsnittlig börsavkastning i regel överträffar den sparade räntekostnad som blir konsekvensen av amortering. Detta var särskilt tydligt när vi var i en lågräntemiljö. Jag har dåligt sifferminne, men vår bolåneränta var nere och sniffade på 1,2 innan skiten slog i fläkten. Nu har vi 3,54 procent via SBAB. Detta bör då ställas mot alternativkostnaden: Börsavkastning.

Nu har vi i år faktiskt valt att amortera 400 000 kronor på vårt bolån för lägenheten i Stockholm. Detta för att minska den månatliga räntekostnaden och för att känna oss duktiga i största allmänhet. Eftersom vi inte amorterat på åtta år kändes det också bra att göra ett ryck vis-à-vis bolåneinstitutet (inte för att vi fick beröm direkt, det var mest krångel att få rätt inbetalningskort). 

När jag ser nedan jämförelse ”besparing p.g.a. amortering jämfört med potentiell börsavkastning vid investering av samma belopp” vill jag emellertid gråta en smula.

Om vi för exemplet antar att Riksbanken inte får ännu ett farfarsryck och genom räntehöjning tror sig ha lösningen på vår svenska finans kommer vår bolåneränta att ligga kvar på 3,54 procent. Om vi simulerar att amorteringen skedde årets första bankdag får vi i år en minskad räntekostnad på drygt 14 000 kronor. Det kan ju tyckas vettigt och bra. Men läs vidare.

Om vi istället satt in motsvarande belopp på ISK/indexfond samma datum i januari och vi leker att börsen håller ställningarna på i skrivande stund 9,84 procent (Year To Date i fredags) fram till och med nyår, hade vi fått närmare 40 000 i avkastning på våra 400 000 kronor. 

Hade börsen givit genomsnittlig avkastning i år (d.v.s. 12%) hade vi istället gått 48 000 kronor plus. En diff mot vår räntebesparande åtgärd på runt 34 000 kronor. Det är pengar det med. Och jag tänker inte ens räkna på vad som hänt om börsen rusar. Det är väl just detta, att det inte finns några garantier för börsavkastning (bara gammal go statistik) som gör att folk gillar att amortera. Hellre en fågel i handen.

Vi har väl här fallit i den fälla som så många andra gör för tillfället. Att vi använder magen snarare än hjärnan. ”Hjälp, räntan är HÖG, bort dumma ränta!”. Att räntan ur ett historiskt perspektiv faktiskt inte ÄR särskilt hög har vi svårt att greppa eftersom vi är människor och således har guldfiskminne.

Det fundamentala problemet är inte den stigande räntan utan det faktum att vi och övriga svenne banan dragit på oss stora lån eftersom våra guldfiskminnen får oss att tro att det ska vara i stort sett gratis att ha dem. 

Förutom att vi i år sannolikt går miste om motsvarande två deltidsmånadslöner i förlorad avkastning har vi begränsat vår ekonomiska rörelsefrihet. Det är inte bara att plocka ut pengar ur lånet om situationen skulle uppstå (”Situationen”: Ryssen kommer och vi måste evakuera till Färöarna). 

Jag tog själv ut 100 000 kronor ur lägenheten i början av sparresan för att kicka igång ränta-på-räntaeffekten i ISK:en och det föregicks av en massa jidder. På den tiden hade vi bolånen hos K-muck och vår personliga säljare ville veta vad jag skulle göra med pengarna men hade uppenbart svårt att tro på mig när jag berättade att jag skulle köpa indexfonder. 

Vidare var vi tvungna att ta ut ett nytt pantbrev som behövde snurra upp i bostadsrättsföreningens styrelse där den säkert satte igång sladdriga spekulationer hos gubbarna. Jag var inte förtjust alls. Minns vad jag tidigare sagt:

"A man can at any given time pay off a morgage. A morgage down-payment, however, cannot at any given time be him giveth back."

Så jag måste vidhålla min tidigare linje: Investera hellre än att betala av på bolånen. Åtminstone så länge räntan inte överskrider genomsnittlig börsavkastning. Smärtgränsen närmar sig kanske vid sex procent i bolåneränta, men vi har ju en bit kvar dit. 

Summerat

1. Betala av privata lån och konsumentkrediter innan du investerar.

2. Investera hellre än amortera.

Frågor på det?

Mvh

FruEfficientBadass