Bästa sättet att bli rik...

...är att följa sitt intresse. Det menar åtminstone den amerikanske coachen Steve Siebold ("Critical Thinking Expert and Psychological Performance Coach"). Han menar att exempelvis framgångsrika entreprenörer har ett icke-linjärt sätt att se på saker:

The Face of a Coach

"It’s a cause and effect relationship between effort and passion, but while most people see passion as the effect, the great ones see it as the cause. In other words, the average person goes to work every day and hopes to find passion in his efforts. The rich go to work every day feeling passion for what they do, and their passion fuels their efforts."


Jag hittar ovan i en artikel från 2013 som heter "70% av amerikanarna är oengagerade i sina arbeten". Deppigt värre. Problemet med detta är att jag inte vet riktigt hur jag ska hantera den informationen. Jag tycker det är härligt att gå långa promenader, att hobbysimma en kilometer på tantvis samt att dricka vin till lunch. Det är emellertid ingen som vill betala för att se mig göra dessa saker. Jag tycker att det är kul att skriva den här bloggen, men även om jag till äventyrs skulle lägga in annonser skulle det inte räcka till mer än ett par mellanmjölk i månaden. Jag blir helt enkelt lite irriterad på den här typen av resonemang. Också för att jag får höra det titt som tätt av folk när jag, kanske obetänksamt, berättar om mina planer på tidig självpensionering och höns. "Men ska du inte skaffa något jobb du verkligen brinner för och gillar istället?". Dessvärre är det ju så att om man inte har en helt strålande affärsindé kombinerat med ett djävulskt driv (och eventuellt lite flyt), är risken rätt stor att du inte kommer att lyckas med eget företagande. Och att hitta en tjänst där man får göra det man tycker är kul samtidigt som man tjänar en vanlig lön är heller inte uppenbart. Jag gillar att läsa och jobbade ett tag i bokbranschen. Jag har aldrig erfarit så mycket admin och tjänsterelaterat strul som då, och min läslust var helt död efter de åren. Det som tidigare varit förknippat med nöje och avkoppling blev jobbmateria och således ångestladdat och det var först flera år senare, när jag jobbat i en helt annan bransch som jag kunde börja läsa igen.


Rubriken i Huffington Post-artikeln jag refererar till ovan menar att det är anmärkningsvärt att 70% av amerikanarna inte vill gå till jobbet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det är 30% som vill gå till jobbet. Vad gör dessa människor? Är de alla entreprenörer eller är de frilansare av någon sort? Jag kan egentligen bara tänka mig en kontext då jag hade trivts att gå till jobbet. Om jag hade varit ekonomiskt oberoende och då och då, för att skapa variation och omväxling i mitt liv, jobbat extra med lite olika saker. Som en gammeldags diversearbetare. Ett sommarjobb inom vården, ett par månader ledigt, ett halvår i en projektanställning, ledigt ett halvår. Ett kriterium för att jag skulle gilla påhuggen hade varit att de inte förföljer mig efter avslut med admin eller annan byråkrati, utan det ska vara clean cut over and out. Vilken är den perfekta sysselsättningen enligt dig?


Mvh/
FruEfficientBadass

Shake your home

För ett tag sedan fick jag en gratistidning i brevlådan och i den fanns ett budskap från en badrumsleverantör som i sin annons refererade till "shakerstil". Jag blev lite nyfiken då jag har ett vagt minne av att ha stött på begreppet i något annat inredningssammanhang, då hänvisandes till att kväkare (som är besläktade med shakers) brukade hänga upp stolarna på väggarna för att spara golvyta.


"...ett shakerinspirerat badrum..."

Efter lite efterforskningar förstår jag att shakerstilen är en avskalad, tidig New England-stil, numera översatt i det trendigt gråa av typen nedan.

Shakerkök tolkat 2017 (vänster) samt Shakerkök i Watervliet, NY 1920 (höger)

Men för att förstå stilen ville jag förstå shakerserna (eller hur man nu benämner dem i bestämd form). Och det visade sig vara sååå intressant! För hör här: Grundat som en kristen sekt i England och namngivna för att man under sina gudstjänster blev helt skakiga av extas (därav "shakers") kom man tidigt att ge maktpositioner i gruppen till kvinnor. En av dem - Ann Lee - ansågs till och med vara Guds andra jordebarn vid sidan av Jesus. Åtta av dem emigrerade till USA där de snabbt fick många anhängare och man skapade små shakersamhällen längs amerikanska östkusten men även inåt landet. Ledord var enkelhet, fredsiver och jämlikhet mellan könen. Någon massrörelse blev det emellertid inte - de peakade i mitten av 1800-talet med 6 000 medlemmar och därefter trappades medlemsantalen ner (kanske för att en central del av konceptet var celibat, vad vet jag) och idag finns bara en shakerstad kvar i Maine.

Det finns mycket att gilla med shakerserna (aargh hur böjer man fanskapet?). De var i stor utsträckning självförsörjande och var riktiga DIY:s genom att tillverka egna verktyg och möbler. Funktion var a och o och istället för att lägga krut på sirliga utsmyckningar jobbade man med "kreativa lösningar" (exempelvis assymetriska lådplaceringar som synes nedan) för att göra möblerna mer intressanta. Mest kända shakermöbler är deras gungstolar och trebenta bord, men även de väggfasta skåpen, minutiöst formpassade för att sluta så tätt att inget damm nådde in.

En annan härlig detalj i shakerstilen, som nämndes inledningsvis, är att man hänger stolar och andra bruksföremål på vägghängda knopplister. Jag kan knappt med ord beskriva hur mycket jag gillar den här idén. Tänk om man hade kunnat hänga upp ALLT i sitt hem på väggarna, för att sedan bara dra fram högtryckstvätten dammsugaren och svabben och riva av rubbet?

Nu inser jag ju att detta inte är möjligt, knappt ens önskvärt, eftersom hemmet då antagit nästintill bisarrt praktiska dimensioner. Men det skadar inte att låta sig inspireras en smula, såsom man gjort på Rolfs Kök i Stockholm.

Rolfs Kök heart shaker

Andra designelement från shakerstilen är mörka flätade korgar och bastdynor till stolar. För att få den rätta shakerstilen ska du fokusera på enkla naturmaterial och dito färger. Fördelen med shakerstilen är att den funkar i alla typer av boenden - lantliga såväl som storstadsbostäder, stora och små hem. Textilier i shakerstil är även de rustika i ull, bomull och linne. Oftast vävde man enkelfärgade tyger, men det var också vanligt med rutiga tyger som synes på sängbilden till vänster nedan.

Här kommer mina 5 snabbtips för ett mer shakerinspirerat hem:
- Rensa bort så mycket onödigt du bara kan. Rensa exempelvis köksytorna fria och ställ köksutrustning i skåp såvida de inte används dagligen.
- Häng upp bruksföremål (även modell större) på kroklister.
- Använd grovt flätade korgar för förvaring.
- Använd vitt, mörkbrunt och grått som basfärger.
- Använd gamla medicinflaskor eller damejeanner i glas som inredningsdetaljer av typen vas.

Själv gav jag mig på ett shakerprojekt i miniatyr i badrummet samma kväll genom att samla naturmaterial i form av trälådor och en flätad korg (för näsdukar) tillsammans med de vita handdukarna och toalettrullarna.

Material & funktion. Kanske inte världsklass, men en liten shakertwist ändå. “Put your hands to work, and give your hearts to God” på dig (old shaker saying)!


Mvh/
FruEfficientBadass

Bokhyllan

För ett tag sedan avslutade jag "Prylbanta" av Minimalisterna. Jag vågar påstå att det var en omvälvande upplevelse, trots att jag är närmast ett rensarproffs. Jag har i Minimalisterna mött min överman/kvinna. Kort efter avslutad läsning beslutade jag mig för att rensa bokhyllan. Detta har varit min prylmässiga akilleshäl. Allt annat har jag med iskall hand sorterat ut och slängt - foton, CD-skivor, dagböcker, kläder. Men böcker...


Före & efter

Med en dåres envishet har jag packat dem inför varje flytt, bokstavssorterat dem, dammat av dem, organiserat dem och pytsat ut dem på olika ställen i och utanför lägenheten. Ofta när jag passerar bokhyllan får jag som mentalt ont i ryggen. Shit, vad jag burit er era jävlar! har jag lust att skrika. Och hade det inte varit olagligt (eller?) hade jag startat bokbål på gården i ren spontanfrustration.


Vän av ordning kan tycka att ovan bokhylla inte är något att snacka om. Samt att resultatet till höger är snarlikt "före"-bilden till vänster. Men då ska du veta att hyllorna "under bordshöjd" till vänster är proppfulla men tomma på bilden till höger. Samt att jag plockat upp mängder både ur källare och översta köksskåpen. PLUS att jag i denna excercis inte rörde min mans böcker utan enbart rensade ut mina egna. Inringat i rött är mina böcker efter rensing. En hylla facklitteratur, en hylla skönlitteratur. Och jag räknar kallt med att jag inom ett år kommer att ha fått ner det till en hylla. Eftersom jag aldrig rensat böcker på det här viset förut följde jag blint minimalisternas råd. En hög för "Läst + intressant" (det var dessa som blev kvar i inringat rött ovan), en för "Läst + ointressant", en för "Oläst men kanske intressant" samt en för "Oläst + ointressant".

Jisses, vad lätt det gick att rensa efter dessa kriterier! Tidigare har jag varit mer..."Östergren - gillar det han skrivit - sparar allt". Nu sparade jag något enstaka exemplar av mina favoritförfattare. Bort dessutom alla "intellektuella troféer" av typen nedan till vänster. Vilken situation är det jag väntar på - den när en svartpoloklädd rödvinssippande dandy står hänförd framför min bokhylla och hummar uppskattande? Väx upp FruEfficientBadass.

1. Pretentiösa troféer                    2. Tripletter                              3. Sjutton kassar mot återvinningen

När utrensningen så var klar - 17 kassar ballast - stod jag i valet och kvalet. Myrorna eller återvinningen? Valet föll på återvinningen. Inte för att jag är lat - Myrorna ligger betydligt närmare än återvinningen. Men jag har tillbringat tillräckligt mycket tid på Myrorna för att notera den totala bristen på trafik i bokhörnan. Det är inte för böckerna folk går dit - de vill fynda vintageinredning och möjligen ett klädesplagg. Böcker har i princip noll andrahandsvärde, särskilt idag med e-böcker. Jag skulle bara skyffla vidare mitt problem på en stackars välgörenhetsorganisation som har bättre saker för sig än att försöka klämma in olästa Oates i redan överfulla hyllor. Eftersom rensningen ägde rum i december gav jag bort ett par Ishiguro till väninnor att ge bort i julklapp, resten gick till uppeldning på Vantörs ÅVC. Kanske genererades lite kosmisk energi till på köpet? (alternativt global uppvärmning men den tanken är för neggig så jag slår undan den).



Sagt och gjort, och det kändes märkligt måste jag säga. Dessa små ögonstenar, rakt ner i gapet på en container som med jämna mellanrum blev tillplattad av en sorts sadistisk ångvältsrulle med stora metallpiggar på. Vad håller jag på med? surrade i huvudet. Och om jag ska vara ärlig var det en tuff dag. Jag var tvungen att hälla ner mig på kvällen för att komma i balans, så långt inne satt det med böckerna. En liten tröst var att jag kunde lämna in två kassar med fräscha, hyfsat aktuella barnböcker till närakuten barn. Det mesta var nytt, men där smög sig även in några av mina barndomsklassiker såsom 70-tals-klassikern "Tuffa gumman".

Det har nu gått ett tag sedan utrensningen och jag kan fortfarande känna en litet styng av vemod då och då. När jag och FrkEB var i Uppsala före jul försökte jag lära henne lite litterär allmänbildning, ex. nämn ett verk av Selma Lagerlöf. "Gösta Berlings saga!" sa hon då och jag berömde henne. "Vad duktig du är, hur visste du det?" "Jag brukar läsa på bokryggarna hemma..." (Sorry, allt Lagerlöfskt fick gå på grund av "Oläst/ointressant"). Så okej, jag är inte helt övertygad om att denna utrensning var en helt genomarbetad idé givet att det sägs vara gynnsamt för barn att växa upp omgivna av böcker. Men om inte annat bevisar den att även en badass-utrensare som jag har en gräns. Därför kan man anta att mina övriga rensningsprojekt, de där jag inte får en postym klump i magen, har varit rätt väg att gå? Och när jag känner mig alldeles för sorgsen tröstar jag mig med att en generationsfrände, uttråkad med ett halsflussbarn på akuten, får en madeleinekaka till sin uppväxt i ovan kulörta Ulf Löfgren-verk*.

Mvh/
FruEfficientBadass


*Ty feminism var 70-tals-barnbokslitteraturens motsvarighet till 00-talets genusromantik.